Gå till innehållet
Laddar…

Politikerna måste agera nu för sam­hällets mest utsatta barn

Idag sker en debatt i riks­dagen om placerade barn och unga. Det är bra att det finns ett starkt politiskt engage­mang från våra riksdags­partier för att förbättra barnens situationen. Men nu måste fokus ligga på barnets bästa och synen på barn som rättig­hets­bärare.

Samtliga riksdagspartier verkar vara eniga om att lagen om särskilda bestäm­melser för vård av barn och unga, LVU, måste för­tyd­ligas och det är mycket välkommet. UNICEF Sverige har länge ansett att LVU-lag­stift­ningen måste göras om från grunden med ett tydligt rättig­hets­perspektiv. 

Nu är det dags för handling

Det är viktigt att det blir en politisk reaktion kring sam­hällets mest utsatta barn. Men reak­tionen måste följas av verklig hand­ling. Vi har hört till­räckligt många vittnes­mål från placerade barn som berättar hur de blivit kränkta och utsatta för våld. 

Det ska inte behövas fler utredningar kring att mer behöver göras för placerade barn. Det är nu hög tid att de barn som blivit utsatta för kränkningar får upprättelse.

Med hänvisning till vårt remissvar angående en mer håll­bar social­tjänst ser vi ett behov av att eventuellt samla bestäm­melser från SoL och LVU i en särskild barnlag. Syfte skulle vara att över­brygga glappet mellan frivillig­het och tvång i lag­stift­ningen, samt tydlig­göra barnets rättig­heter i särskilt utsatta livs­situationer. 

Vi har hört barn som vittnar om att de upp­lever att de bara har “samlat en grupp bråkiga ungar och satt ihop dem i ett hus”. Barnen brukar inte vittna om att de får någon vård, utan snarare om avsaknad av vård. 

Foto: © Frank Aschberg

Vanligt att vården bryter samman

Statistik visar att det tyvärr är vanligt med samman­brott i placeringar, det vill säga att vården avbryts i förtid. Nästan var tredje ungdoms­placering och var sjätte placering av yngre barn slutar i samman­brott inom en fem­års­period.

Anled­ningarna till detta är flera, men i de fall ungdomar rymmer från vård­miljöer kan det tolkas som ett uttryck för miss­nöje med placeringen. 

Kommunerna måste utreda orsaker till sammanbrott

Det måste ställas högre krav på att kommuner utreder varför vården av barn och unga bryter samman och varför placeringar avbryts. Det behövs betydligt bättre upp­följning och utvär­dering när det gäller placeringar av barn, både fri­villiga och med tvång.

Ett absolut minimi­krav på sam­hället är att säker­ställa att barn som placeras i sam­hällets vård inte får det sämre än om de bott kvar hemma. 

Vi vill påminna våra förtroendevalda om att många placerade barn är tonåringar som behöver stöd och hjälp men också mycket kärlek och vård.

Barn i Sverige måste även i praktiken märka av att barn­konven­tionen har blivit svensk lag. Speciellt barn som lever i utsatt­het och som av olika anled­ningar måste placeras utanför hemmet.

Inget barn får riskera att bli utsatt för någon form av våld eller kränk­ningar. Det gäller i allra högsta grad barn som är placerade, med syfte att till­försäkra dem stöd och skydd. 

En barndom går aldrig i repris

Nu måste vi göra allt för att placerade barn får en vård av hög kvalitet, och som är anpassad utifrån barnets behov och rättigheter. 

UNICEF Sverige anser att följande ändringar behöver göras: 

  • Det måste säker­ställas att barn får ökat inflytande och delaktig­het i vårdens utform­ning och sin livs­situation i allmänhet.
  • Det är hög tid att utveckla individu­ella klago­system som är anpassade för barn och där barns vittnes­mål tas på allvar.
  • Det behöver införas specialist­utbildning för social­sekre­terare som arbetar med barna­vårds­utred­ningar. 
  • Samverkan mellan myndig­heter såsom social­tjänst, skola, hälso- och sjuk­vård och polis måste stärkas, med barnets behov och rättig­heter i fokus.
  • Vid upphörande av LVU-vård ska bedöm­ningen göras utifrån barnets nuvarande situation och hur barnet har knutit an till familje­hemmet, inte enbart utifrån anled­ningen till placeringen.  
  • Alla former av umgängen med föräldrar och när­stående ska moti­veras utifrån det unika barnets bästa, inte utifrån föräldrars rätt till sina barn eller gene­rella antaganden om barn som grupp. 

Läs gärna mer i vårt remis­svar om utred­ningen av en ny social­tjänst­lag.

Shanti Ingeström
Barnrättsrådgivare, UNICEF Sverige 

Marie Hugander Juhlin
Barnrättsrådgivare, UNICEF Sverige

Barnkonventionen ett år som lag – vad har hänt inom barnrätten?

Barns rättigheter och synen på barn som rättighetsbärare tog ett historiskt kliv när barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020. Ett efterlängtat beslut som UNICEF Sverige har arbetat för under lång tid. Vilka positiva satsningar på barns rättigheter har genomförts under året som gått?

Idag är det ett år sedan barnkonventionen blev svensk lag. En milstolpe i arbetet för barns rättigheter och en av de viktigaste reformerna för barn i Sverige. I samband med att barnkonventionen blev svensk lag uttalade regeringen bland annat att:

  • Barnkonventionen är ett av de viktigaste verktygen för att säkerställa att barns rättigheter tillgodoses.
  • Barnets rättigheter ska beaktas vid alla avvägningar och bedömningar som görs i beslutsprocesser, mål och ärenden som rör barn.
  • Barnkonventionen är ett sätt att skapa en grund för ett mer barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet.

Under året har regeringen visat att de har tagit barnrättsfrågor på allvar, genom att ge olika myndigheter i uppdrag att stärka barns och ungas rättigheter med utgångspunkt i barnkonventionen. Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) har exempelvis fått i uppdrag att stärka tillsynen av socialtjänstens handläggning av ärenden som rör stöd och skydd till barn och unga, och Barnombudsmannen har fått i uppdrag att ta fram och sammanställa kunskap om barns och ungas utsatthet för rasism.

Domar visar att även domstolar i högre utsträckning än tidigare resonerar kring barnkonventionen samt att barnets bästa har fått företräde i en del fall. Det finns också domar där barnets bästa inte har vägt tyngst men där ett resonemang och en intresseavvägning kring barnets bästa har gjorts.

Justitieombudsmannen har i uppgift att granska att myndigheter följer lagar och regler, framför allt i förhållande till lagar som handlar om enskilda individers rättigheter. En av ombudsmännen valde att i sin granskning rikta särskild uppmärksamhet åt ärenden där barnrätts­perspektivet stått i centrum och om hänsyn tagits till barnets bästa i en viss situation i tillräcklig utsträckning. 

Även myndigheter med verksamheter som inte direkt rör barn men som fattar beslut som kan påverka barn, som Upphandlingsmyndigheten och Trafikverket, har tagit fram mallar och informationsmaterial om vad barnkonventionen betyder för just deras verksamhet samt hur barnkonsekvensanalyser ska genomföras. 

För att stärka barns rättigheter på nätet har Datainspektionen tillsammans med Barnombudsmannen och Medierådet även tagit fram en vägledning om barns och ungas rättigheter på digitala plattformar. Därtill har Boverket redovisat en rapport om barnkonventionen i samhälls­planeringen, där ett av förslagen är att länsstyrelserna runt om i landet borde få ett utökat uppdrag att driva barnrättsfrågor. 

Arbetet för barns rättigheter har bara börjat

Det är positivt att se att barnkonventionen som svensk lag har bidragit till att barns rättigheter stärkts och att barn i större utsträckning blir sedda som individer med egna rättigheter – inte bara som en grupp barn eller som en del av en familj. Att barnkonventionen är lag innebär dock inte att arbetet med barnrättsfrågor är färdigt och att vi kan vila. Tvärtom, arbetet har bara börjat. Nu, mer än någonsin, behöver vi samarbeta för förverkligandet av alla barns rättigheter.

I den kartläggning som barnkonventionsutredningen lade fram i november 2020 presenterades en rad områden där svensk lagstiftning inte är helt förenlig med barnkonventionen och där det kan behövas lagändringar. Det gäller bland annat skydd mot sexuella övergrepp, forskning på barn, frihetsberövade barn och barn som misstänks för brott. Utredningen identifierade även utmaningar med att tillämpa barnkonventionen i verksamheters arbete, vilket leder till att den inte alltid omsätts i praktiken fullt ut. Bland annat saknas metodstöd och resurser. Det finns också en osäkerhet kring hur barnkonventionen ska tolkas.

Därför ser vi ett fortsatt behov av stöd för att tillämpa barnkonventionen i myndigheters, kommuners och regioners verksamheter, då det är avgörande för att stärka barns rättigheter i praktiken. Vi välkomnar regeringens uppdrag till Barnombudsmannen att fortsätta stödja kommuner, regioner och myndigheter i arbetet med den praktiska tillämpningen av barnkonventionen. Utöver det efterfrågar vi ökad utbildning i barnkonventionen, kompetensutveckling och mer resurser och tid till de beslutsfattare och verksamheter som ansvarar för frågor som rör barn och ungdomar både direkt och indirekt.

Samhällets ansvar att säkra barns rättigheter

Barn saknar ofta kunskap om sina rättigheter och kan därmed inte själva tillgodose sina intressen eller utkräva sina rättigheter. Det är därför samhällets gemensamma ansvar att garantera att barn respekteras som medborgare och att deras rättigheter realiseras. För att uppnå det återstår ytterligare arbete, och vi och andra barnrättsorganisationer står redo att vara behjälpliga i det fortsatta arbetet.

Författarinnan och pedagogen Ellen Key hade en förhoppning om att 1900-talet skulle bli barnets århundrade. Så blev det tyvärr inte, men barnkonventionen som svensk lag 2020 får ses som startskottet för en ny tid. Låt oss tillsammans kämpa för att 2000-talet blir barnens århundrade.

Hänsyn till barnkonventionen saknas i förslaget om ny migrationslag

I juni 2019 tillsatte regeringen en kommitté för att ta fram en ny permanent migrationslagstiftning som ersätter den tillfälliga lagen. Den nya lagen ska börja gälla den 21 juli 2021. Det är med oro UNICEF Sverige lämnar in remissvar till regeringen idag, då förslagen tar för lite hänsyn till barns rättigheter och skyddsbehov.

Redan innan förslagen presenterades var vi oroliga över att det skulle bli en strängare lag utifrån de diskussioner som har förts och olika politiska ställningstaganden som har förekommit i media. Vi ser nu med stor oro på förslagen som varit ute på remiss, då majoriteten av förslagen är bestämmelser från den tillfälliga lagen, som nu föreslås bli permanenta. 

Generellt saknar vi barnperspektiv och barnkonsekvensanalyser i alla förslag som direkt eller indirekt berör barn. Vi saknar också en genomgång av förslagens förenlighet med barnkonventionen och förklaringar till varför kommittén valt att gå vidare med förslag som får negativa konsekvenser för barn. Förslagen innebär dessutom onödigt stränga inskränkningar i barns rättigheter. 

Förslaget till Sveriges nya migrationspolitik tar inte tillräcklig hänsyn till barnkonventionen.

I remissvaret lyfter vi bland annat följande rekommendationer till regeringen: 

  • Återinför permanent uppehållstillstånd för barn. Kommittén föreslår att enbart barn som är kvotflyktingar ska ha rätt till permanent uppehållstillstånd vid första ansökningstillfället. Inga andra undantag föreslås. Även om barnkonventionen inte innehåller någon specifik bestämmelse om att barn ska beviljas permanent uppehållstillstånd, rekommenderas långsiktiga och hållbara lösningar för barn snarare än tillfälliga och oförutsägbara. Som minimikrav måste det finnas undantag för barn att få permanent uppehållstillstånd efter en prövning av barnets bästa och omständigheterna i det enskilda fallet. 
  • Längden på de tillfälliga uppehållstillstånden. Kommittén föreslår att flyktingar ska få uppehållstillstånd i max tre år vid en första ansökan, medan alternativt skyddsbehövande ska få uppehållstillstånd i 13 månader. Kommittén motiverar det här bland annat med att förslagen ska följa genomsnittstiden i EU. Vi ställer oss frågande till förslaget eftersom genomsnittet i EU är fem år. De olika längderna riskerar också att diskriminera barn på grund av deras skyddsstatus. Vi rekommenderar fem år som minimilängd och att samma längd på uppehållstillstånd ska gälla för alla barn. Korta tider utgör också ett hinder i barns rätt till rehabilitering och återanpassning. 
  • Krav vid familjeåterförening. Vi är fortsatt kritiska till det stränga försörjningskravet, som gör att barn inte kan återförenas med sina föräldrar. Försörjningskravet innebär även i fortsättningen att en förälder måste ha tillräckligt stor inkomst och bostad för att barn ska få komma till Sverige, om ansökan om uppehållstillstånd inte görs inom tre månader.  Vi vet att arbets-och bostadsmarknaden försvårar för föräldrar att uppnå försörjningskraven, att många föräldrar missar tremånadersfristen och att det finns en risk att barn tar sig till Sverige på egen hand – med risk för liv och hälsa. 
  • Återinför särskilt ömmande omständigheter som humanitär skyddsgrund för barn. Kommittén har föreslagit att barn ska kunna beviljas tillfälligt uppehållstillstånd vid synnerligen ömmande omständigheter, en formulering som fanns i lagen innan 2014. Vi är kritiska till förslaget eftersom begreppet synnerligen tolkas restriktivt och återhållsamt. 2014 infördes särskilt ömmande omständigheter, för att förtydliga och säkerställa att hänsyn tas till barnets bästa. Behovet av justeringen berodde på att det hade förekommit fall där barn med ömmande omständigheter i svåra situationer hade fallit utanför bestämmelsens tillämpningsområde och inte fått sin rätt till skydd och vård tillgodosedd. Vi anser därför att särskilt ömmande omständigheter återinförs. Det ligger också i linje med barnkonventionen och våra andra internationella åtaganden.

Här du läsa hela remissvaret.

Barnkonventionen får inte glömmas bort i den nya migrationslagen

Sedan 1 januari 2020 är barnkonventionen svensk lag. Det ställer högre krav på lagstiftare och rättstillämpare att göra individuella bedömningar kring barnets rättigheter och att göra ordentliga barnkonsekvensanalyser av alla förslag som direkt eller indirekt berör barn. Det ställer också krav på att grundligt förklara vilka intressen som ges företräde framför barnets bästa. 

Vi uppmanar regeringen att ta till sig våra synpunkter och förslag för att den nya lagen ska vara hållbar, rättssäker, human och förenlig med barnkonventionen. Asylsökande barns rättigheter får inte försummas och barnkonventionen får inte glömmas bort i framtagandet av en ny lag. 

De inskränkningar som görs i barns rättigheter är varken rimliga, proportionerliga eller godtagbara, inte minst med tanke på hur flykting­situationen ser ut idag och utifrån den prognos som kommittén själva har presenterat. Vi hoppas därför att regeringen gör ordentliga barn­konsekvens­analyser av alla förslag med utgångspunkt i barns rättigheter, innan de går vidare med det fortsatta arbetet. 

Alla ska kunna tvätta händerna med tvål och vatten

Idag är det den internationella handtvättar­dagen, en årlig dag för att uppmärk­samma vikten av god hand­hygien. Att tvätta händerna är ett av huvud­budskapen för att förhindra smitt­spridning av covid-19. Men miljarder människor kan inte följa rådet, helt enkelt för att de saknar vatten och tvål.

Rena händer räddar liv.

Det här är ett utdrag ur en debattartikel skriven i samarbete med WaterAid. Texten finns att läsa i sin helhet hos OmVärlden.

Att tvätta händerna med tvål och rent vatten är det första skyddet mot att smittas av covid-19, och för att minska smitt­spridning och förhindra att barn dör av sjuk­domar som kunnat förhindras. 

I många länder kan man inte tvätta sina händer. Tre miljarder saknar till­gång till rent vatten och tvål i sina hem. Till och med på platser där behovet av god hand­hygien är som störst, saknas detta i stor utsträckning.

Globalt saknar nästan hälften av världens vård­inrätt­ningar, och nästan hälften av skolorna, till­gång till hand­hygien genom tvål och vatten. I många tät­befolkade sam­hällen delar många hushåll på ett fåtal vatten­källor och toa­letter, vilket gör råden om såväl hand­hygien som social distansering omöjliga att efterleva.

God hygien är en förut­sättning för att ett flertal andra insatser ska vara effektiva och håll­bara. Därför ska det inte vara ett val mellan antingen hygien eller andra åtgärder, utan hygien måste tvärtom finnas med som en röd tråd i alla insatser som främjar människors hälsa.

Trots de stora hälsomässiga och ekonomiska vinsterna med förbättrad hygien har regeringar, myndigheter och internationella bidragsgivare under lång tid försummat satsningar på rent vatten och tvål.

Tidigare i år under­tecknade den svenska regeringen ett upprop tillsammans med drygt 60 världs­­ledare med upp­maningen att vatten, sanitet och hygien måste priori­teras i insatser för att bekämpa sprid­ningen av covid-19. Uppropets viktigaste åtaganden är att mobili­sera finansiering samt att se till att alla akuta insatser måste ha lång­siktiga lösningar i åtanke.

Även Sida har pekat ut vatten, sanitet och hygien som prioriterat i sina åtgärder i kampen mot pandemin. Detta är mycket viktiga och strategiskt kloka steg åt rätt håll.

Att miljoner människor inte kan tvätta sina händer är ett resultat av bristande politiska prioriteringar. Men det positiva med detta är att det därför går att lösa – just genom politiska beslut.

Vi ser att satsningar på hygien riskerar att hamna mellan de politiska stolarna och därmed utebli. För att det inte ska ske, behöver regeringen och Sida säkerställa att hygien verkligen prioriteras långsiktigt. Konkret handlar det om Sveriges internationella strategier och insatser för hållbar utveckling som går direkt till enskilda länder eller via FN. 

Vi vet att rena händer räddar liv. Men det räcker inte att veta. Corona­­pandemin visar att globala hot påverkar oss alla och våra barns framtid. I slut­­­änden är vårt globala skyddsnät mot pandemier inte starkare än den svagaste länken.

Att se till att alla i hela världen kan tvätta sina händer är därför en fråga som vi i Sverige i allra högsta grad måste bry oss om. 

Cecilia Chatterjee-Martinsen
Generalsekreterare WaterAid Sverige

Pernilla Baralt
Generalsekreterare UNICEF Sverige

Läs debattartikeln i sin helhet hos OmVärlden.

Barnkon­ven­tionen ska inte vara slag­trä i de­batten om frihets­berövade barns rättig­heter

Förra veckan gick personal på SiS ut i media angående problem som ska ha ökat sedan barnkonventionen blev lag. UNICEF Sverige är övertygade om att personalen vill göra ett gott arbete, där respekten för de intagna och anställda är utgångspunkten. Men vi anser inte att barnkonventionen är anledningen till de ökade problemen.

Personalen på Statens institutionsstyrelse (SiS) beskriver en arbets­situation som har blivit alltmer komplex och svårhanterlig. Ett problem som särskilt lyfts är tillgången till mobiltelefoner, som man menar försvårar för de intagna att bryta kontakten med sitt tidigare kriminella liv. Det ska, enligt personalen, ha blivit ett växande problem sedan barnkonventionen blev lag 1 januari 2020. 

Att barnkonventionen har blivit lag innebär visserligen att den har fått en högre status och att det ställs högre krav på myndigheter och domstolar att tillämpa konventionen i praktiken. Men det innebär inte en villkorslös rätt för barn att använda sin mobiltelefon.

Barnkonventionen utgör inte heller ett absolut hinder för att göra inskränkningar i barns rätt till ett privatliv, så länge det bedöms vara ett måste för att förhindra att ett barn utsätter sig själv eller andra för fara. Barn har rätt till ett privatliv och rätt att kommunicera med anhöriga, men givetvis måste noga överväganden och riskbedömningar göras i varje enskilt fall i dessa situationer. Föreligger det en stor risk för kriminellt utnyttjande, ska åtgärderna till exempel kombineras med ökade säkerhetsrutiner.

Barnkonsekvensanalys

Barnkonventionen är tydlig med att en prövning av barnets bästa ska genomföras vid alla beslut som rör barn, där man väger in barns rättigheter i förhållande till andra övervägande – såsom riskbedömningar och säkerhetsbeslut. Vi utgår därför från att mål­sättningen är att individuella riskbedömningar och konsekvensanalyser av barn och ungas rättigheter på SiS särskilda ungdomshem görs av berörd personal. Och om personalen bedömer att ett barn måste fråntas sin mobiltelefon för att kunna bryta med sina tidigare kriminella kontakter, så hindrar inte barnkonventionen det. Däremot ska ett beslut som inskränker barns grundläggande rättigheter vara noga utrett, dokumenterat, proportionerligt och tydligt motiverat.

I övrigt anser vi att det är viktigt att vården för de barn som befinner sig på SiS-hem utgår från barnets individuella behov. Verksamheten på SiS har idag stora utmaningar när det gäller att anpassa vården. Men vården ska vara skyddande, så att barnen inte fortsätter sitt negativa beteende. 

Likaså är det angeläget att personalen får kunskap om barnkonventionen och hur den ska tolkas, så att det inte blir onödiga missförstånd kring hur barns rättigheter ska efterlevas i praktiken. Barnkonventionen ska ses som ett verktyg i beslut snarare än som ett hinder i arbetet.

FN:s barnrättskommitté har i en så kallad allmän kommentar gjort en omfattande beskrivning av hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas för barn som är frihetsberövade, vilken kan vara en bra vägledning. 

Haltande åtaganden från regeringen gällande FN:s rekommendationer

FN:s råd för mänskliga rättigheter har granskat situationen för mänskliga rättigheter i Sverige. I en rapport som har skickats till FN har regeringen nu tagit ställning till rekommendationerna. UNICEF Sverige tycker att det är beklagligt att regeringen inte accepterat barns rätt att klaga till FN:s barnrättskommitté.

Under granskningsprocessen valde 117 länder att ge sammanlagt 300 rekommendationer till Sverige. Av dem har regeringen valt att acceptera cirka två tredjedelar och lämna kommentarer till en tredjedel.

Sverige fick flera rekommendationer om att ratificera barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll, som ger barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s barnrättskommitté när deras rättigheter har kränkts. Många länder belyste också behovet av att stärka arbetet med att bekämpa våld mot barn, stärka mandatet för Barnombudsmannen och barns rättigheter i migrationsprocessen. 

Barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll

Tyvärr valde regeringen att inte acceptera rekommendationerna om att ansluta sig till barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll. I sin kommentar skriver de att frågan behöver utredas vidare innan de kan ta ställning, vilket har varit regeringens formella svar i många år. Vi anser att det måste ske ett skifte nu, att positionerna måste flyttas fram och att frågan måste utredas skyndsamt.

Att regeringen valde att acceptera rekommendationen om att vidta åtgärder för att ge barn tillgång till klagomekanismer hoppas vi är ett steg mot att på allvar arbeta för att ge barn möjlighet till upprättelse. Det ser vi som en naturlig väg framåt för att ytterligare stärka barns rättigheter i Sverige.

Att barnkonventionen nu är svensk lag är ett steg i rätt riktning, men att samtidigt neka barn möjlighet till upprättelse när deras rättigheter har kränkts innebär att samhället inte fullt ut kan uppfylla barns rättigheter.

Migration, våld och efterlevnad av barnkonventionen

Inom migrationsområdet accepterade regeringen rekommendationen om att ge alla asylsökande och flyktingar möjlighet till familjeåterförening, vilket vi anser är positivt. Däremot gick man inte hela vägen vad gäller förbud mot att hålla barn frihetsberövade i förvar på grund av migrationsstatus.

Inom våldsområdet åtar sig Sverige att skala upp arbetet för att förhindra sexuella övergrepp och andra former av våld mot barn. Tyvärr accepterar man dock inte att göra alla former av våld mot barn straffbara, utan påpekar att bevittnande av våld är på väg att bli straffbart enligt ett lagförslag som ligger för behandling i riksdagen.

Barnombudsmannens mandat och resurser för att stödja efterlevnaden av barnkonventionen accepteras av regeringen, däremot godtas inte att konventionen som svensk lag ska ges företräde för annan nationell lagstiftning.

Ökat arbete för frågan om klagorätt för barn

Sammanfattningsvis anser vi att regeringen har tagit ställning till några positiva åtaganden, men de bortser fortfarande från vissa avgörande rekommendationer som hindrar Sverige från att fullt ut förverkliga barns rättigheter – framför allt vad gäller barns möjlighet att klaga till FN när deras rättigheter har kränkts.

Vi kommer att analysera svaren vidare, intensifiera vår dialog med regeringen och accelerera arbetet med att utreda frågan om klagorätt för barn. Det är en grundläggande rättighet att få sin sak prövad, och det är därmed avgörande att barn ges möjlighet att utkräva sina rättigheter då en kränkning har skett. 

Det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen har idag ratificerats av 46 stater, inklusive våra grannländer Finland och Danmark. Det är hög tid för Sverige att gå samma väg. 

Barns röster saknas i debatten om coronakrisen

Världen över talas det om hur coronaviruset påverkar människors vardag, men i diskussionerna hörs sällan barnens röster. I UNICEF Sveriges nya kartläggning har barnen fått komma till tals och med egna ord beskrivit hur de upplever att livet har påverkats av den pågående pandemin.

För att skapa en bild av hur barn påverkas av coronapandemin har vi gjort en kartläggning där 434 barn i årskurserna 6 och 9 i Stockholms stad har delgett sin syn på situationen. Syftet med kartläggningen är att möjliggöra för barn att själva komma till tals och ge uttryck för sina åsikter. Vi hoppas också att kartläggningen kan vara ett relevant underlag för beslutsfattare när effekterna av coronapandemin ska hanteras. 

Vad vi kan se av svaren i kartläggningen tar barnen ett stort ansvar för att minska smittspridningen. Många åker inte längre kollektivt och har ändrat sitt sätt att umgås med vänner. En del träffar inte sina vänner alls. De beskriver en saknad av äldre släktingar, och vissa uttrycker en oro för att föräldrarna ska mista sin inkomst. En del saknar också tid för sig själva eftersom föräldrarna är hemma hela tiden. Några fritidsaktiviteter har pausats och andra vill barnen inte delta i med rädsla för att bli sjuka.

Jag känner mig instängd och har svårare att hitta motivation till skolarbete och träning när det mesta i min vardag som fortfarande rullar på bara är nödvändigheter.

En flicka som deltog med sina synpunkter i kartläggningen.

Coronapandemins påverkan på barns skolgång

Sveriges beslut att hålla grundskolorna öppna anser vi är rätt för att barns liv ska kunna fortgå så normalt som möjligt och för att föräldrar ska kunna fortsätta att arbeta. Trots det är det många barn som just nu inte går i skolan, och vi befarar att samhällsskyddet inte är rustat för att barn ska vara hemma.

Det finns en risk att de barn som behöver och har rätt till särskilt stöd i skolan kommer att drabbas hårt av den rådande situationen. Vissa av barnen vittnar också om en uppgivenhet och förlorad motivation till skolarbetet. De upplever att det inte längre händer något roligt – att det bara är de tråkiga uppgifterna som är kvar. Vi ser en risk att det kan påverka barns inställning till skolan inte bara på kort sikt, utan även på längre sikt. 

Barnen tar coronapandemin på stort allvar

Trots att vi av kartläggningen kan se att det har skett förändringar i barnens liv uttrycker de en stor förståelse för varför dessa förändringar är nödvändiga i bekämpningen av coronapandemin. De upplever pandemin som ett reellt hot och många hänvisar till Folkhälsomyndighetens riktlinjer i sina kommentarer och råd. Barnen tar överlag ett stort medborgerligt ansvar för att inte sprida smittan vidare och ger nyanserade kommentarer om vad de ser skulle vara möjligt att göra annorlunda. 

Lyssna på barnen!

Nu när barnkonventionen är svensk lag står samhället inför ett skifte när det gäller synen på barn. Beslutsfattare måste börja ta beslut utifrån barnets bästa. För att göra det krävs att de gör dem delaktiga i processer och lyssnar på vad de har att säga i frågor som rör dem.

I kriser blir det tydligt vilka grupper som är mest utsatta – barnen är en av dem. Det är hög tid att börja arbeta både för och med barnen.

Här kan du läsa hela kartläggningen

1,5 miljarder barns skolgång påverkas av coronaviruset

I många länder världen över har skolor stängt. Om vi inte agerar nu för att skydda barns rätt till utbildning kommer barnen i synnerhet, och samhällen i allmänhet, att lida av konsekvenserna lång tid framöver. UNICEF ökar nu arbetet för att se till att alla barn kan fortsätta sin utbildning.

Skolstängningarna kopplat till coronaviruset har resulterat i att 89 procent av världens elever står utan den skolgång de har rätt till. Hela 1,5 miljarder barn. I de mest utsatta samhällena kommer effekterna att sträcka sig över generationer. Hårdast drabbas de redan utsatta barnen, som ofta förlitar sig på skolan för att få skolmat och vatten. Dessutom vet vi att risken att utsättas för våld ökar, då barn som lever i utsatthet går miste om den stabilitet och trygghet som skolan ger.

De så kallade sekundära effekterna av covid-19, som exempelvis tillgång till utbildning, är för barnen högst primära. Baserat på lärdomar från andra skolstängningar, exempelvis i spåren av ebola i Västafrika, är det tydligt att ju längre tid barnen är borta från skolan, desto mindre troligt är det att de återvänder – framför allt om de redan bor i en utsatt del av världen.

När förskolor och skolor stänger ner i veckor står föräldrar i de fattigaste delarna av världen inför valet att hjälpa sina barn med studier hemifrån, eller att arbeta för att kunna försörja sin familj. Barnen är de dolda förlorarna i den här krisen.  

UNICEF ökar arbetet för barns rätt till utbildning

För att barn ska kunna återuppta sin utbildning och fullfölja den på ett säkert sätt har vi tillsatt ytterligare resurser för barns rätt till utbildning i över 145 länder världen över. Vårt arbete innefattar bland annat att:

  • Ge stöd till nationella regeringar och partners i att utveckla planer som möjliggör en snabb omställning av utbildningssektorn. 
  • Utrusta skolor med hygienpaket och sprida information om hur man förebygger sjukdomar, samt utbilda lärare och vårdgivare i psykosocialt stöd. Därtill arbetar vi för att stödja barns mentala hälsa och förebygga stigma och diskriminering genom att uppmuntra elever och lärare att undvika stereotyper när de pratar om viruset.
  • Säkerställa kontinuitet i utbildningen och tillgång till distanslärande, inklusive utformning och förberedande av utbildningsprogram online, via radio och tv.
  • Förbättra kunskapsdelning och kapacitetsuppbyggnad för den pågående krisen och för framtida pandemier.

Varje barn ska ha en plats i ett klassrum.

Världens ledare måste kraftsamla

Skolstängningarna påverkar såväl fattiga som rika barn på ett sätt som saknar motstycke. Även om stängning av skolor är ett beslut utifrån en svårhanterad hälsosituation, är riskerna i samband med det betydande.

Den ledande principen i Agenda 2030 är att ingen ska lämnas utanför, och det globala utbildningsmålet handlar om att säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla. Ska vi lyckas uppnå det, så måste vi se till att inget barn hamnar på efterkälken. Det är därför viktigt att strategier för att stödja fortsatt lärande för barn tar hänsyn till de mest utsatta barnens behov. 

Investeringar kan inte vänta, det globala samfundet måste stå enat och bistå med resurser, annars kommer det här att få oåterkalleliga konsekvenser för världens unga.

De stora framsteg som har gjorts inom utbildningsområdet de senaste decennierna får inte gå förlorade. Det är bara tio år kvar till att Agenda 2030 ska vara genomfört. Kraftsamlar vi inte nu för att komma tillrätta med barns rätt till utbildning, så riskerar vi att förlora en hel generation.

Vi måste agera både här och nu och möta de långsiktiga effekterna. Att sätta barnens behov i centrum och genomföra barns rättigheter är mer centralt än någonsin. 

Hög tid att agera för placerade barn

Vi är många som har berörts av Lilla hjärtats öde, den treåriga flickan som avled efter att hon flyttats från sitt familjehem till sina biologiska föräldrar. Händelsen väcker många frågor som berör samhällets syn på barn. UNICEF Sverige uppmanar politiker att börja agera för barns bästa.

Det finns mycket att reagera på gällande flickans situation. Hur kunde det hända? Hur ser samhällets syn på barn egentligen ut?

Att föräldrarätten idag är starkare än barnrätten råder det inga tvivel om. Det fattas beslut om barns situation utifrån föräldrars rättigheter, beslut som inte alltid är bäst för barnet.

En förälder är inte nödvändigtvis den som har fött en, utan den som tar hand om en och ger en kärlek och trygghet.

Ett barn som beskriver en förälder.

Jag har träffat många barn som upplever att de behandlas som ägodelar. Jag har också träffat socialsekreterare som känner sig bakbundna när de ser att ett barn mår dåligt i umgänge med föräldrarna. Bakbundna av ett domstolsbeslut om att umgängen ska genomföras, trots att de inser att det inte är för barnets bästa. 

Nu är det hög tid för politiker att börja agera. Lagändringar och en ändring av samhällets syn på barn krävs. Barn är inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar, de är individer med egna röster och rättigheter.

Lagändringar krävs – använd de förslag som finns

Vi vill påminna politikerna om att det inte behövs ytterligare utredning eller en särskild samordnare för att komma fram till lagändringar. Vi bör använda oss av de förslag som redan finns.

År 2015 överlämnade Håkan Ceder en utredning med förslag på ändringar i LVU-lagstiftningen. Han kom inte bara med ändringar, utan ansåg att hela lagstiftningen behöver göras om. Några av de viktigaste förslagen var att:

  • Synliggöra barns och ungas grundläggande rättigheter i den nya LVU.
  • Vården ska vara av hög kvalitet, ges med omtanke och bygga på respekt för barnets människovärde och integritet samt med aktning för barnets person och egenart.
  • En ny bestämmelse ska föras in: barnets bästa ska vara avgörande vid prövning av huruvida vård enligt nuvarande 2 § LVU i familjehem kan upphöra. Vid bedömningen ska det bland annat fästas särskilt avseende vid barnets inställning och om barnet sedan låg ålder eller under lång tid har vårdats i familjehemmet.
  • Återföreningsprincipen inte ska gälla om det inte är det bästa för barnet.

Alla beslut som berör barn ska fattas utifrån barnets bästa. 

Just nu är utredaren Margareta Winberg i sluttampen av översynen av socialtjänstlagen. En översyn som vi har höga förväntningar på. Vi hoppas att ett tydligt barnrättsperspektiv ska genomsyra hela lagen. 

Vi uppmanar alla socialsekreterare att använda sig av barnkonventionen i sitt dagliga arbete. Var modiga och stå upp för det enskilda barnet. 

Vi uppmanar också politiker att agera för barn i utsatta situationer. Det är inte hållbart att lappa och laga, vi behöver reformera både LVU, SoL och föräldrabalken utifrån ett barnrättsligt perspektiv.  

UNICEF Sverige anser att följande ändringar behöver göras: 

  • Anta Håkan Ceders förslag gällande LVU i sin helhet.
  • Barn ska ges möjlighet att delta i alla beslut som berör dem. 
  • Införa specialistutbildning för socialsekreterare som arbetar med barnavårdsutredningar. 
  • Att LVU-vårdens upphörande ska utgå ifrån barnets nuvarande situation och hur barnet har knutit an till familjehemmet, inte enbart utifrån barnets anledning till placering.  
  • Att alla former av umgängen ska motiveras utifrån det unika barnets bästa, inte utifrån föräldrarätten eller generella utgångspunkter. 

Vart är barnrätten på väg?

Barnkonventionen är nu svensk lag och vi befinner oss i en ny era inom barnrätten. Förändringen kommer att påverka synen på barn och stärka deras rättigheter, men UNICEF Sverige befarar att lagkonflikter, kunskap och förhållningssätt kommer att begränsa konventionens genomslag.

Nu när barnkonventionen har inkorporerats och blivit svensk lag befinner vi oss i en ny era inom barnrätten. Det är en förändring som kommer att påverka synen på barn och deras rättigheter, och därmed stärka deras rättsliga ställning – både i enskilda fall och i samhällsdebatten.

Ända sedan Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 har vi varit bundna av den. Men vi som följer rättspraxis, rättstillämpning och olika myndighetsbeslut har sett att konventionen inte har fått det genomslag som det var tänkt – just på grund av att den inte har varit lag. Det har Sverige fått kritik för, inte bara av barnrättsorganisationer, forskare och experter, utan även av FN:s kommitté för barnets rättigheter i Genève, som har till uppgift att granska efterlevnaden av konventionen och ge vägledning när det gäller tolkningen.

Det finns dock några orosmoln när det gäller genomslaget av in­korporeringen sett utifrån aspekten att den i så stor utsträckning som möjligt ska stärka enskilda barns rättigheter, skydd och delaktighet. Det handlar om lagkonflikter, kunskap och förhållningssätt.

UNICEF Sverige hade velat se att barnkonventionen skulle ha företräde framför annan lagstiftning vid en eventuell konflikt, det vill säga om två bestämmelser strider mot varandra. Så blev det inte, och det kommer sannolikt att leda till att barnkonventionen får stå tillbaka i vissa fall. 

Vi har kunnat se ett omfattande kunskapslyft hos myndigheter och kommuner, men osäkerheten verkar fortfarande vara stor när det gäller innebörden av bestämmelser och en önskan hos vissa om att kunna begränsa tillämpningsområdet. Det behövs kontinuerlig kompetens­utveckling, dialog och samarbete för att förtydliga och stärka barns rättigheter i enlighet med barnkonventionen.

Det tredje tilläggsprotokollet

Nästa steg för att utveckla barnrättsområdet är att ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om individuell klagorätt för barn. Syftet med det är att möjliggöra för barn att få upprättelse när deras rättigheter har kränkts, och att inrätta barnanpassade system i varje land. När de inhemska processerna uttömts eller saknas, har ett barn möjlighet att få sin sak prövad av FN:s kommitté för barnets rättigheter i Genève, som en sista instans. 

Flera länder har anslutit sig till protokollet, men inte Sverige. Det innebär en begränsning av barns rätt att få sin sak prövad och håller tillbaka rättsutvecklingen när det gäller barnrätten. Här finns en potential för Sverige att fortsätta vara ett föregångsland när det gäller barns rättigheter och inspirera andra länder genom att starta en ratificeringsprocess. Men det förutsätter att viljan att förändra finns, och att vi ser värdet i att alla människor – oavsett ålder, bakgrund och förutsättningar – har rättigheter som respekteras och kan utkrävas.

Stärk barn- och ungdoms­vården med barn­rätts­pers­pektiv

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) lyfter i sin slut­rapport fram bristerna i sociala barn- och ungdoms­vården. För att vården ska stärkas anser UNICEF Sverige att social­tjänsten måste genom­syras av ett barn­rätts­pers­pektiv i alla beslut som berör barn.

Förra veckan publicerade IVO en rapport om den sociala barn- och ungdomsvården 2017-2018. I rapporten står det att de största bristerna i kommunernas handläggning framför allt gäller kvalitet, dokumentation, barns delaktighet och för långa handläggningstider vid orosanmälningar, förhandsbedömningar och utredningar.

Rapporten innehåller även en granskning av 2018 års tillsynsbeslut gällande boende för barn som är placerade utanför hemmet. Här nämns brister i genomförande och uppföljning av vård och behandling, brister som är dubbelt så stora på kommunala boenden än i boenden med privata huvudmän. Enligt IVO kan det bero på otillräcklig kompetens bland de som arbetar med placerade barn, samt att många är nyexaminerade.

Socialtjänsten har ett stort ansvar och en viktig roll för barn och vårdnads­havare. Låt IVO:s rapport bli den sista som skyller den otillräckliga barn- och ungdomsvården på kunskapsbrist hos personalen. Kanske krävs en specialistutbildning för att arbeta med att utreda barn? Kanske måste staten ge mer pengar till socialt arbete? Kanske är det dags för “Operation framtidens socialtjänst”?

Hur ger vi barn inflytande och delaktighet? Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet.

Barn som rättighetsbärare

Socialtjänsten arbetar oftast efter Barnets Behov i Centrum (BBiC) – ett arbetssätt med en struktur för handläggning, genomförande och upp­följning av myndighetsutövning. Modellen tar hänsyn till det enskilda barnets behov, men nu när barnkonventionen är svensk lag kanske vi är redo att byta ut ordet mot rättigheter?

Det är nämligen inte bara barnets behov som ska tillgodoses, utan även barnets rätt till sina behov. Samhället måste börja uppfatta barn som rättighetsbärare. Därför kanske socialtjänsten istället ska arbeta utifrån Barnets Rättigheter i Centrum (BRiC)?

Barnrättsperspektiv i alla beslut som berör barn

IVO:s rapport konstaterar att kommuner brister i att göra barn delaktiga i frågor som rör dem. Enligt Sveriges nationella samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, Cecilia Grefve, tillbringar en socialsekreterare endast två procent av sin arbetstid med att prata med barn.

I och med att barnkonventionen nu är svensk lag blir det förhoppningsvis tydligare för kommuner att barn ska ha rätt att komma till tals. Samtidigt måste arbetet med att transformera barnkonventionen i andra lagar fortsätta, så att relevanta lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser. 

Framtidens socialtjänst måste genomsyras av ett barnrättsperspektiv i alla beslut som berör barn, både direkt och indirekt, för att barn- och ungdoms­vården ska stärkas.

Vi har tagit fram en rad handböcker, som underlättar arbetet med barnkonventionen i praktiken:

Föräldrarätten ska inte väga tyngre än barns rätt till trygghet

Förra veckan rapporterades att en treårig flicka i Norrköping, som sedan födseln har varit placerad i ett familjehem, avled efter att hon flyttat hem till sina biologiska föräldrar. UNICEF Sverige kommen­terar beslutet att överlämna vårdnaden till föräldrarna utifrån Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Socialtjänsten hade bedömt att flickan inte skulle återvända hem till sina biologiska föräldrar. Ändå tar domstolen det beslutet. Det är fortfarande inte klargjort vad som orsakade dödsfallet, men vi vill kommentera beslutet att överlämna vården till föräldrarna utifrån gällande lagstiftning.

Yngre barns behov av familjehemsföräldrar – annorlunda än de äldres

I Sverige har vi en lagstiftning som syftar till att barn ska återförenas med sina biologiska föräldrar. Den grundar sig dels i en stark föräldrarätt, dels i uppfattningen om att barn har det bäst hos sina föräldrar. Lagstiftningen tar inte hänsyn till det enskilda barnets bästa, inte heller till vilken ålder barnet är i när placeringen sker.

Enligt en kunskapsöversikt av Risholm Mothander och Broberg, skapar sig barn som blir placerade i yngre ålder lättare en trygghet i familjehemmet. Vi bör därför vara öppna för att det inte alltid är bäst för barnet att åter­förenas med sina biologiska föräldrar. Vid placering av barn är det viktigt att planera långsiktigt för att frambringa trygghet och stabilitet.

Vi kan inte riskera barns liv genom att låta föräldrarätten väga tyngre än barnens rätt till trygghet och skydd.

Samhällets syn på barn måste ändras

Kanske hade domstolsbeslutet i det här fallet blivit annorlunda om barnkonventionen hade varit lag när beslutet togs? Domstolen hade i alla fall varit tvungen att inta ett tydligare barnrättsperspektiv, framför allt utifrån bedömningen vad som är barnets bästa i varje enskilt fall.

Men barnkonventionen som lag kommer inte per automatik att lösa de här svåra frågorna. Samhällets syn på barn måste ändras, de kan inte längre ses som bihang till sina föräldrar. Vi måste låta lagstiftningen och vårt agerande spegla synen på barn som rättighetsbärare. Inte minst politiker har ett stort ansvar för att det ska ske.

Sedan 2015 finns ett förslag på en reform av LVU-lagstiftningen. Utredningen bedömde att nuvarande lagstiftning måste göras om för att vi ska få en lag som utgår från ett barnrättsperspektiv. Vad händer med förslagen i den utredningen?

För att synen på barn och deras rättigheter ska förändras krävs ökad kunskap i hur man arbetar med barnkonventionen rent praktiskt. Vi har tagit fram en handbok för socialsekreterare, i vilken de får hjälp att använda sig av konventionen i praktiken, men det är även dags för domstolen och politiker att öka sina kunskaper i barnkonventionen.

Föräldrarätten kan inte fortsätta gå ut över barns rätt till trygghet och stabilitet. Lagändringar måste ske, och det är nu.

För att förbättra situationen för barn som befinner sig i samhällets vård föreslår vi bland annat följande åtgärder:

  • Barnen måste få ökat inflytande och delaktighet i vårdens utformning och sin livssituation i allmänhet.
  • Samverkan mellan myndigheter såsom socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och polis måste stärkas, med barnets behov och rättigheter i fokus.
  • Ökade resurser på forskning som förstärker kunskaperna om effekterna av vården och livssituationen för barn i samhällsvård.

Läs vår rapport om barn och samhällsvård

Vårt remissvar om slutbetänkandet om förslag till ny LVU

Barn som ska utvisas får dåligt stöd

De svenska myndigheterna brister när det gäller att stödja barn som ska utvisas. Barnen får många gånger inte veta vad som ska hända eller vad de har för rättigheter. Sverige följer inte heller upp hur det går för de barn som skickas tillbaka. Det visar en ny rapport från UNICEF.

UNICEF har gjort en jämförande studie i Sverige, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien för att undersöka vad som händer med de barn som fått avslag på sina asylansökningar. Hur ser återvändandeprocessen ut för de barn som inte har laglig rätt att stanna i de olika länderna?

– Vi ser att skyddet brister för de barn som skickas tillbaka till sina ursprungsländer, och att de inte får sina rättigheter tillgodosedda, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF Sverige.

– Till exempel ses barn i familjer som ska utvisas som bihang till sina föräldrar, istället för individer med egna rättigheter.

UNICEFs ståndpunkt är att när det har fattats ett beslut som säger att det är för barnets bästa att återvända, ska processen vara barnanpassad och inta ett tydligt barnrättsperspektiv. Men i rapporten framkommer att medan ensamkommande barn får visst stöd under återvändande­processen i Sverige, så gäller inte detsamma för barn i familjer. När Migrationsverket håller återvändandesamtal vänder man sig enbart till föräldrarna, barnen är inte kallade och behöver inte närvara. Mycket lite görs för att stödja eller informera barnen, eller för att stödja föräldrarna i den uppgiften.

Rutiner saknas också för att se till att barnen förbereds på bästa sätt inför återvändandet genom att de får med sig viktiga intyg som rör exempelvis skola och hälsa.

– Barnet måste få information om hela processen: hur tidplanen ser ut, vad som händer på plats när familjen har återvänt, vad det finns för skolor med mera. För många barn är ett utvisningsbesked traumatiskt, men information och förberedelser kan skapa någon form av trygghet och bidra till att integreringen i ursprungslandet blir så bra som möjligt, säger Christina Heilborn.

Rapporten tar upp både brister och goda exempel från de fyra undersökta länderna. Nederländerna har till exempel ett system med en särskild myndighet som arbetar specifikt med återvändande, och som är skild från migrationsmyndigheten. Myndigheten arbetar bland annat med att särskilt stödja barn som fått avslag fram tills de utvisas. Dessutom sker viss uppföljning av vad som händer med de ensamkommande barnen efter återkomsten.

Den svenska regeringen anser däremot inte att den har ett sådant ansvar för uppföljning av barn. Enligt UNICEF innebär det en påtaglig risk för att barn inte får sina rättigheter tillgodosedda när de har återvänt till sina ursprungsländer, till exempel när det gäller sjukvård och skola samt skydd mot utanförskap och exploatering.

När det gäller att sätta barn i förvar i samband med utvisningar är Tyskland det enda land som respekterar barns rättigheter fullt ut. Storbritannien sätter inte ensamkommande barn i förvar, medan det i Sverige och Nederländerna kan förekomma att både ensamkommande barn och barn i familj frihetsberövas.

Sverige sticker ut från de andra länderna i rapporten genom att ha den snävaste lagstiftningen när det gäller möjligheten att låta barn stanna av humanitära skäl, till exempel för att de är svårt sjuka eller har vistats länge i landet. Övriga länder kan låta barn stanna om de har befunnit sig länge i landet.

– Det är viktigt att det finns en möjlighet att ge skydd till barn när det av olika anledningar inte är för barnets bästa att återvända till ursprungs­landet. Det kan till exempel handla om svårt sjuka barn, eller barn som har utsatts för våld och övergrepp av sina föräldrar och inte bör utvisas tillsammans med dem, säger Christina Heilborn.

I rapporten framhålls även flera goda exempel från Sverige där barns rättigheter sätts i främsta rummet. Att barn har rätt till utbildning, sjukvård och socialt stöd under hela vistelsen i Sverige, är ett sådant exempel. Att barn har rätt till juridiskt ombud under asylprocessen ända fram tills att alla överklaganden är uttömda, samt att barn som återvänder till sina ursprungsländer erbjuds ekonomiskt stöd är andra positiva exempel.

Mot bakgrund av det som framkommer i rapporten anser UNICEF att Sverige bör:

  • Återgå till den bestämmelse som tidigare fanns i utlänningslagen om skydd på grund av särskilt ömmande omständigheter för barn.  
  • Införa en barnanpassad återvändandeprocess för samtliga berörda barn (såväl ensamkommande som barn i familj). Det innefattar bland annat tillgång till anpassad information, förberedelsetid samt praktiskt och psykosocialt stöd. 
  • Följa upp situationen för de barn som återvänder för att säkerställa att de får möjlighet till återanpassning och stöd.
  • Införa ett förbud i lag mot att sätta barn i förvar.

Läs rapporten här

Låt barn vara delaktiga i lagändringar som rör deras rättigheter

I veckan rapporterade Ekot om ett barn i Vänersborg som placerades i ett familjehem där mannen var misstänkt för våldtäkt mot barn. Det är upprörande att barn kan placeras i hem där familjehemsföräldrarna är misstänka för brott mot barn. UNICEF Sverige anser att lagen som omfattar familjehemsplaceringar måste ses över.

I dagsläget finns begränsningar i Lag (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn. Enligt lagen måste åtal ha väckts för att det ska synas i belastnings- eller misstankeregistret. Men tyvärr läggs många brott mot barn ned eftersom det saknas tillräcklig bevisning. Misstänkta brott leder därmed sällan till åtal och syns då inte i de register som kontrolleras när personer ansöker om att bli familjehem.

Foto: Frank Aschberg

Vi måste alla samverka för barnens bästa. Dessvärre är det de redan utsatta barnen som drabbas hårdast när samverkan mellan olika instanser inte fungerar.

Det är samhället som har det yttersta ansvaret att säkerställa att alla barns grundläggande rättigheter blir tillgodosedda. Därför är det viktigt att socialnämnden har lagliga möjligheter att göra trygga och säkra placeringar utifrån barnets bästa.

Familjehemsföräldrarna kan vara de enda vuxna som barnet har kontakt med och det är därför av största vikt att omvårdnaden är av god kvalitet. Vi har hört allt för många gånger att barn har blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp av sina familjehemsföräldrar. Det är oacceptabelt.

Alla barn har rätt att växa upp under trygga förhållanden. Bilden har ingen koppling till fallet i Vänersborg.

Det är därför inte tillräckligt att bara lita på polisregister vid placering av barn. I Barnombudsmannens rapporter tipsar familjehemsplacerade barn bland annat om att socialsekreterarna själva borde testa att bo i familje­hemmen innan de placerar barnen, för att då lättare kunna avgöra om det är ett lämpligt hem för barn eller inte.

Det är i linje med vad regeringens särskilda utredare Håkan Ceder kom fram till i sin utredning gällande översynen av Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Där betonades bland annat vikten av att stärka barnrättsperspektivet på individnivå, att ta tillvara på barns synpunkter och erfarenheter och att det krävs en systematisk uppföljning på nationell nivå.

Forskaren Titti Matsson säger i översynen av LVU att det inom barnrätt finns tecken på att lagstiftningsåtgärder för barn oftast inte får den effekt i praktiken som man önskat. Kanske skulle resultatet bli det förväntade om barnen fick vara delaktiga i lagstiftningsarbetet?

När barn får möjlighet bidra med sina kunskaper och erfarenheter i frågor som rör deras rättigheter kommer vi närmare verkligheten. Nu när barnkonventionen blir svensk lag 2020 är det dags att se över förslagen i LVU-utredningen och låta barnen vara delaktiga i de beslut och lag­ ändringar som påverkar dem.  

Alla former av våld mot barn ska vara straffbart enligt lag

Att utsätta barn för att bevittna våld i hemmet är idag inte ett brott, trots att forskning visar att det kan vara minst lika skadligt som fysiskt våld. Men nu föreslår en statlig utredning en ny straff­bestämmelse gällande barn som bevittnar våld mellan närstående. Förslagen har ett tydligt barnrättsperspektiv, vilket UNICEF ser mycket positivt på.

Den statliga utredningen har kommit fram till att det straffrättsliga skyddet för barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar behöver stärkas. Det bedöms vara är en så allvarlig gärning att en kriminalisering är nödvändig. Därför föreslås nu en ny straffbestämmelse, ett så kallat barnfridsbrott, för de som utsätter barn för att bevittna våld i hemmet. 

En kriminalisering är inte bara viktig för att stärka barns rätt till upp­rättelse, det innebär också att de får tillgång till stöd och skydd på ett annat sätt än idag. Enligt utredningen ska straffbestämmelsen även motverka att barn utsätts för att bevittna våld i framtiden. 

Eftersom barn upplever våld med alla sinnen är det viktigt att de betraktas som våldsutsatta även när de ser, hör eller på annat sätt upplever våld – inte enbart när de utsätts för fysiska övergrepp. Att bevittna våld och leva med oron att själv utsättas innebär en form av psykiskt våld, vilket till och med kan vara mer skadligt än att personligen bli utsatt. Forskning visar exempelvis att barn som har bevittnat våld tenderar att utveckla post­traumatiskt stressyndrom i större utsträckning än barn som har utsatts för andra trauman.

Utredningen presenterar ett särskilt straffansvar för den som begår en brottslig gärning mot en närstående person. Kretsen närstående ska i det här sammanhanget tolkas brett. För straffansvar krävs att barnet har sett eller hört gärningen och att brottet har begåtts enligt de straff­rättsliga principer som gäller i svensk rättsordning. Grundbrottet måste vara styrkt på det sätt som krävs i ett brottmål.

Utredningen lägger också fram viktiga förslag för att stärka och förtydliga rollen för den så kallade särskilda företrädaren. Det är en jurist som har ansvar för att ta tillvara barnets rättigheter under förundersökningen och rättegången i de fall barnets vårdnadshavare är misstänkta för brott mot barnet. 

Foto: Frank Aschberg

Alla barn som utsätts för våld av när­stående måste uppmärk­sammas. Foto: © UNICEF/Aschberg

UNICEF Sverige har tillsammans med andra barnrättsorganisationer arbetat länge för att uppmärksamma de barn som lever med våld i hemmet och som idag inte har möjlighet till upprättelse. Vi är positiva till förslagen – det är ett viktigt steg framåt för att stärka de barnens rättigheter. 

Vi ser särskilt positivt på att två av våra rapporter om våld mot barn har uppmärksammats och tagits hänsyn till i utredningen, framför allt de delar där barnen själva berättar om sina upplevelser av våld, rättsprocessen och samhällets agerande, samt om vikten att bli lyssnad på och tagen på allvar. Vi anser att alla former av våld mot barn ska förbjudas och vara straffbart enligt lag, så som det är tydliggjort i barnkonventionen.

FAKTA: VÅLD MOT BARN