Gå till innehållet
Laddar…

Alla ska kunna tvätta händerna med tvål och vatten

Idag är det den internationella handtvättar­dagen, en årlig dag för att uppmärk­samma vikten av god hand­hygien. Att tvätta händerna är ett av huvud­budskapen för att förhindra smitt­spridning av covid-19. Men miljarder människor kan inte följa rådet, helt enkelt för att de saknar vatten och tvål.

Rena händer räddar liv.

Det här är ett utdrag ur en debattartikel skriven i samarbete med WaterAid. Texten finns att läsa i sin helhet hos OmVärlden.

Att tvätta händerna med tvål och rent vatten är det första skyddet mot att smittas av covid-19, och för att minska smitt­spridning och förhindra att barn dör av sjuk­domar som kunnat förhindras. 

I många länder kan man inte tvätta sina händer. Tre miljarder saknar till­gång till rent vatten och tvål i sina hem. Till och med på platser där behovet av god hand­hygien är som störst, saknas detta i stor utsträckning.

Globalt saknar nästan hälften av världens vård­inrätt­ningar, och nästan hälften av skolorna, till­gång till hand­hygien genom tvål och vatten. I många tät­befolkade sam­hällen delar många hushåll på ett fåtal vatten­källor och toa­letter, vilket gör råden om såväl hand­hygien som social distansering omöjliga att efterleva.

God hygien är en förut­sättning för att ett flertal andra insatser ska vara effektiva och håll­bara. Därför ska det inte vara ett val mellan antingen hygien eller andra åtgärder, utan hygien måste tvärtom finnas med som en röd tråd i alla insatser som främjar människors hälsa.

Trots de stora hälsomässiga och ekonomiska vinsterna med förbättrad hygien har regeringar, myndigheter och internationella bidragsgivare under lång tid försummat satsningar på rent vatten och tvål.

Tidigare i år under­tecknade den svenska regeringen ett upprop tillsammans med drygt 60 världs­­ledare med upp­maningen att vatten, sanitet och hygien måste priori­teras i insatser för att bekämpa sprid­ningen av covid-19. Uppropets viktigaste åtaganden är att mobili­sera finansiering samt att se till att alla akuta insatser måste ha lång­siktiga lösningar i åtanke.

Även Sida har pekat ut vatten, sanitet och hygien som prioriterat i sina åtgärder i kampen mot pandemin. Detta är mycket viktiga och strategiskt kloka steg åt rätt håll.

Att miljoner människor inte kan tvätta sina händer är ett resultat av bristande politiska prioriteringar. Men det positiva med detta är att det därför går att lösa – just genom politiska beslut.

Vi ser att satsningar på hygien riskerar att hamna mellan de politiska stolarna och därmed utebli. För att det inte ska ske, behöver regeringen och Sida säkerställa att hygien verkligen prioriteras långsiktigt. Konkret handlar det om Sveriges internationella strategier och insatser för hållbar utveckling som går direkt till enskilda länder eller via FN. 

Vi vet att rena händer räddar liv. Men det räcker inte att veta. Corona­­pandemin visar att globala hot påverkar oss alla och våra barns framtid. I slut­­­änden är vårt globala skyddsnät mot pandemier inte starkare än den svagaste länken.

Att se till att alla i hela världen kan tvätta sina händer är därför en fråga som vi i Sverige i allra högsta grad måste bry oss om. 

Cecilia Chatterjee-Martinsen
Generalsekreterare WaterAid Sverige

Pernilla Baralt
Generalsekreterare UNICEF Sverige

Läs debattartikeln i sin helhet hos OmVärlden.

Barnkon­ven­tionen ska inte vara slag­trä i de­batten om frihets­berövade barns rättig­heter

Förra veckan gick personal på SiS ut i media angående problem som ska ha ökat sedan barnkonventionen blev lag. UNICEF Sverige är övertygade om att personalen vill göra ett gott arbete, där respekten för de intagna och anställda är utgångspunkten. Men vi anser inte att barnkonventionen är anledningen till de ökade problemen.

Personalen på Statens institutionsstyrelse (SiS) beskriver en arbets­situation som har blivit alltmer komplex och svårhanterlig. Ett problem som särskilt lyfts är tillgången till mobiltelefoner, som man menar försvårar för de intagna att bryta kontakten med sitt tidigare kriminella liv. Det ska, enligt personalen, ha blivit ett växande problem sedan barnkonventionen blev lag 1 januari 2020. 

Att barnkonventionen har blivit lag innebär visserligen att den har fått en högre status och att det ställs högre krav på myndigheter och domstolar att tillämpa konventionen i praktiken. Men det innebär inte en villkorslös rätt för barn att använda sin mobiltelefon.

Barnkonventionen utgör inte heller ett absolut hinder för att göra inskränkningar i barns rätt till ett privatliv, så länge det bedöms vara ett måste för att förhindra att ett barn utsätter sig själv eller andra för fara. Barn har rätt till ett privatliv och rätt att kommunicera med anhöriga, men givetvis måste noga överväganden och riskbedömningar göras i varje enskilt fall i dessa situationer. Föreligger det en stor risk för kriminellt utnyttjande, ska åtgärderna till exempel kombineras med ökade säkerhetsrutiner.

Barnkonsekvensanalys

Barnkonventionen är tydlig med att en prövning av barnets bästa ska genomföras vid alla beslut som rör barn, där man väger in barns rättigheter i förhållande till andra övervägande – såsom riskbedömningar och säkerhetsbeslut. Vi utgår därför från att mål­sättningen är att individuella riskbedömningar och konsekvensanalyser av barn och ungas rättigheter på SiS särskilda ungdomshem görs av berörd personal. Och om personalen bedömer att ett barn måste fråntas sin mobiltelefon för att kunna bryta med sina tidigare kriminella kontakter, så hindrar inte barnkonventionen det. Däremot ska ett beslut som inskränker barns grundläggande rättigheter vara noga utrett, dokumenterat, proportionerligt och tydligt motiverat.

I övrigt anser vi att det är viktigt att vården för de barn som befinner sig på SiS-hem utgår från barnets individuella behov. Verksamheten på SiS har idag stora utmaningar när det gäller att anpassa vården. Men vården ska vara skyddande, så att barnen inte fortsätter sitt negativa beteende. 

Likaså är det angeläget att personalen får kunskap om barnkonventionen och hur den ska tolkas, så att det inte blir onödiga missförstånd kring hur barns rättigheter ska efterlevas i praktiken. Barnkonventionen ska ses som ett verktyg i beslut snarare än som ett hinder i arbetet.

FN:s barnrättskommitté har i en så kallad allmän kommentar gjort en omfattande beskrivning av hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas för barn som är frihetsberövade, vilken kan vara en bra vägledning. 

Haltande åtaganden från regeringen gällande FN:s rekommendationer

FN:s råd för mänskliga rättigheter har granskat situationen för mänskliga rättigheter i Sverige. I en rapport som har skickats till FN har regeringen nu tagit ställning till rekommendationerna. UNICEF Sverige tycker att det är beklagligt att regeringen inte accepterat barns rätt att klaga till FN:s barnrättskommitté.

Under granskningsprocessen valde 117 länder att ge sammanlagt 300 rekommendationer till Sverige. Av dem har regeringen valt att acceptera cirka två tredjedelar och lämna kommentarer till en tredjedel.

Sverige fick flera rekommendationer om att ratificera barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll, som ger barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s barnrättskommitté när deras rättigheter har kränkts. Många länder belyste också behovet av att stärka arbetet med att bekämpa våld mot barn, stärka mandatet för Barnombudsmannen och barns rättigheter i migrationsprocessen. 

Barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll

Tyvärr valde regeringen att inte acceptera rekommendationerna om att ansluta sig till barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll. I sin kommentar skriver de att frågan behöver utredas vidare innan de kan ta ställning, vilket har varit regeringens formella svar i många år. Vi anser att det måste ske ett skifte nu, att positionerna måste flyttas fram och att frågan måste utredas skyndsamt.

Att regeringen valde att acceptera rekommendationen om att vidta åtgärder för att ge barn tillgång till klagomekanismer hoppas vi är ett steg mot att på allvar arbeta för att ge barn möjlighet till upprättelse. Det ser vi som en naturlig väg framåt för att ytterligare stärka barns rättigheter i Sverige.

Att barnkonventionen nu är svensk lag är ett steg i rätt riktning, men att samtidigt neka barn möjlighet till upprättelse när deras rättigheter har kränkts innebär att samhället inte fullt ut kan uppfylla barns rättigheter.

Migration, våld och efterlevnad av barnkonventionen

Inom migrationsområdet accepterade regeringen rekommendationen om att ge alla asylsökande och flyktingar möjlighet till familjeåterförening, vilket vi anser är positivt. Däremot gick man inte hela vägen vad gäller förbud mot att hålla barn frihetsberövade i förvar på grund av migrationsstatus.

Inom våldsområdet åtar sig Sverige att skala upp arbetet för att förhindra sexuella övergrepp och andra former av våld mot barn. Tyvärr accepterar man dock inte att göra alla former av våld mot barn straffbara, utan påpekar att bevittnande av våld är på väg att bli straffbart enligt ett lagförslag som ligger för behandling i riksdagen.

Barnombudsmannens mandat och resurser för att stödja efterlevnaden av barnkonventionen accepteras av regeringen, däremot godtas inte att konventionen som svensk lag ska ges företräde för annan nationell lagstiftning.

Ökat arbete för frågan om klagorätt för barn

Sammanfattningsvis anser vi att regeringen har tagit ställning till några positiva åtaganden, men de bortser fortfarande från vissa avgörande rekommendationer som hindrar Sverige från att fullt ut förverkliga barns rättigheter – framför allt vad gäller barns möjlighet att klaga till FN när deras rättigheter har kränkts.

Vi kommer att analysera svaren vidare, intensifiera vår dialog med regeringen och accelerera arbetet med att utreda frågan om klagorätt för barn. Det är en grundläggande rättighet att få sin sak prövad, och det är därmed avgörande att barn ges möjlighet att utkräva sina rättigheter då en kränkning har skett. 

Det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen har idag ratificerats av 46 stater, inklusive våra grannländer Finland och Danmark. Det är hög tid för Sverige att gå samma väg. 

Barns röster saknas i debatten om coronakrisen

Världen över talas det om hur coronaviruset påverkar människors vardag, men i diskussionerna hörs sällan barnens röster. I UNICEF Sveriges nya kartläggning har barnen fått komma till tals och med egna ord beskrivit hur de upplever att livet har påverkats av den pågående pandemin.

För att skapa en bild av hur barn påverkas av coronapandemin har vi gjort en kartläggning där 434 barn i årskurserna 6 och 9 i Stockholms stad har delgett sin syn på situationen. Syftet med kartläggningen är att möjliggöra för barn att själva komma till tals och ge uttryck för sina åsikter. Vi hoppas också att kartläggningen kan vara ett relevant underlag för beslutsfattare när effekterna av coronapandemin ska hanteras. 

Vad vi kan se av svaren i kartläggningen tar barnen ett stort ansvar för att minska smittspridningen. Många åker inte längre kollektivt och har ändrat sitt sätt att umgås med vänner. En del träffar inte sina vänner alls. De beskriver en saknad av äldre släktingar, och vissa uttrycker en oro för att föräldrarna ska mista sin inkomst. En del saknar också tid för sig själva eftersom föräldrarna är hemma hela tiden. Några fritidsaktiviteter har pausats och andra vill barnen inte delta i med rädsla för att bli sjuka.

Jag känner mig instängd och har svårare att hitta motivation till skolarbete och träning när det mesta i min vardag som fortfarande rullar på bara är nödvändigheter.

En flicka som deltog med sina synpunkter i kartläggningen.

Coronapandemins påverkan på barns skolgång

Sveriges beslut att hålla grundskolorna öppna anser vi är rätt för att barns liv ska kunna fortgå så normalt som möjligt och för att föräldrar ska kunna fortsätta att arbeta. Trots det är det många barn som just nu inte går i skolan, och vi befarar att samhällsskyddet inte är rustat för att barn ska vara hemma.

Det finns en risk att de barn som behöver och har rätt till särskilt stöd i skolan kommer att drabbas hårt av den rådande situationen. Vissa av barnen vittnar också om en uppgivenhet och förlorad motivation till skolarbetet. De upplever att det inte längre händer något roligt – att det bara är de tråkiga uppgifterna som är kvar. Vi ser en risk att det kan påverka barns inställning till skolan inte bara på kort sikt, utan även på längre sikt. 

Barnen tar coronapandemin på stort allvar

Trots att vi av kartläggningen kan se att det har skett förändringar i barnens liv uttrycker de en stor förståelse för varför dessa förändringar är nödvändiga i bekämpningen av coronapandemin. De upplever pandemin som ett reellt hot och många hänvisar till Folkhälsomyndighetens riktlinjer i sina kommentarer och råd. Barnen tar överlag ett stort medborgerligt ansvar för att inte sprida smittan vidare och ger nyanserade kommentarer om vad de ser skulle vara möjligt att göra annorlunda. 

Lyssna på barnen!

Nu när barnkonventionen är svensk lag står samhället inför ett skifte när det gäller synen på barn. Beslutsfattare måste börja ta beslut utifrån barnets bästa. För att göra det krävs att de gör dem delaktiga i processer och lyssnar på vad de har att säga i frågor som rör dem.

I kriser blir det tydligt vilka grupper som är mest utsatta – barnen är en av dem. Det är hög tid att börja arbeta både för och med barnen.

Här kan du läsa hela kartläggningen

1,5 miljarder barns skolgång påverkas av coronaviruset

I många länder världen över har skolor stängt. Om vi inte agerar nu för att skydda barns rätt till utbildning kommer barnen i synnerhet, och samhällen i allmänhet, att lida av konsekvenserna lång tid framöver. UNICEF ökar nu arbetet för att se till att alla barn kan fortsätta sin utbildning.

Skolstängningarna kopplat till coronaviruset har resulterat i att 89 procent av världens elever står utan den skolgång de har rätt till. Hela 1,5 miljarder barn. I de mest utsatta samhällena kommer effekterna att sträcka sig över generationer. Hårdast drabbas de redan utsatta barnen, som ofta förlitar sig på skolan för att få skolmat och vatten. Dessutom vet vi att risken att utsättas för våld ökar, då barn som lever i utsatthet går miste om den stabilitet och trygghet som skolan ger.

De så kallade sekundära effekterna av covid-19, som exempelvis tillgång till utbildning, är för barnen högst primära. Baserat på lärdomar från andra skolstängningar, exempelvis i spåren av ebola i Västafrika, är det tydligt att ju längre tid barnen är borta från skolan, desto mindre troligt är det att de återvänder – framför allt om de redan bor i en utsatt del av världen.

När förskolor och skolor stänger ner i veckor står föräldrar i de fattigaste delarna av världen inför valet att hjälpa sina barn med studier hemifrån, eller att arbeta för att kunna försörja sin familj. Barnen är de dolda förlorarna i den här krisen.  

UNICEF ökar arbetet för barns rätt till utbildning

För att barn ska kunna återuppta sin utbildning och fullfölja den på ett säkert sätt har vi tillsatt ytterligare resurser för barns rätt till utbildning i över 145 länder världen över. Vårt arbete innefattar bland annat att:

  • Ge stöd till nationella regeringar och partners i att utveckla planer som möjliggör en snabb omställning av utbildningssektorn. 
  • Utrusta skolor med hygienpaket och sprida information om hur man förebygger sjukdomar, samt utbilda lärare och vårdgivare i psykosocialt stöd. Därtill arbetar vi för att stödja barns mentala hälsa och förebygga stigma och diskriminering genom att uppmuntra elever och lärare att undvika stereotyper när de pratar om viruset.
  • Säkerställa kontinuitet i utbildningen och tillgång till distanslärande, inklusive utformning och förberedande av utbildningsprogram online, via radio och tv.
  • Förbättra kunskapsdelning och kapacitetsuppbyggnad för den pågående krisen och för framtida pandemier.

Varje barn ska ha en plats i ett klassrum.

Världens ledare måste kraftsamla

Skolstängningarna påverkar såväl fattiga som rika barn på ett sätt som saknar motstycke. Även om stängning av skolor är ett beslut utifrån en svårhanterad hälsosituation, är riskerna i samband med det betydande.

Den ledande principen i Agenda 2030 är att ingen ska lämnas utanför, och det globala utbildningsmålet handlar om att säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla. Ska vi lyckas uppnå det, så måste vi se till att inget barn hamnar på efterkälken. Det är därför viktigt att strategier för att stödja fortsatt lärande för barn tar hänsyn till de mest utsatta barnens behov. 

Investeringar kan inte vänta, det globala samfundet måste stå enat och bistå med resurser, annars kommer det här att få oåterkalleliga konsekvenser för världens unga.

De stora framsteg som har gjorts inom utbildningsområdet de senaste decennierna får inte gå förlorade. Det är bara tio år kvar till att Agenda 2030 ska vara genomfört. Kraftsamlar vi inte nu för att komma tillrätta med barns rätt till utbildning, så riskerar vi att förlora en hel generation.

Vi måste agera både här och nu och möta de långsiktiga effekterna. Att sätta barnens behov i centrum och genomföra barns rättigheter är mer centralt än någonsin. 

Hög tid att agera för placerade barn

Vi är många som har berörts av Lilla hjärtats öde, den treåriga flickan som avled efter att hon flyttats från sitt familjehem till sina biologiska föräldrar. Händelsen väcker många frågor som berör samhällets syn på barn. UNICEF Sverige uppmanar politiker att börja agera för barns bästa.

Det finns mycket att reagera på gällande flickans situation. Hur kunde det hända? Hur ser samhällets syn på barn egentligen ut?

Att föräldrarätten idag är starkare än barnrätten råder det inga tvivel om. Det fattas beslut om barns situation utifrån föräldrars rättigheter, beslut som inte alltid är bäst för barnet.

En förälder är inte nödvändigtvis den som har fött en, utan den som tar hand om en och ger en kärlek och trygghet.

Ett barn som beskriver en förälder.

Jag har träffat många barn som upplever att de behandlas som ägodelar. Jag har också träffat socialsekreterare som känner sig bakbundna när de ser att ett barn mår dåligt i umgänge med föräldrarna. Bakbundna av ett domstolsbeslut om att umgängen ska genomföras, trots att de inser att det inte är för barnets bästa. 

Nu är det hög tid för politiker att börja agera. Lagändringar och en ändring av samhällets syn på barn krävs. Barn är inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar, de är individer med egna röster och rättigheter.

Lagändringar krävs – använd de förslag som finns

Vi vill påminna politikerna om att det inte behövs ytterligare utredning eller en särskild samordnare för att komma fram till lagändringar. Vi bör använda oss av de förslag som redan finns.

År 2015 överlämnade Håkan Ceder en utredning med förslag på ändringar i LVU-lagstiftningen. Han kom inte bara med ändringar, utan ansåg att hela lagstiftningen behöver göras om. Några av de viktigaste förslagen var att:

  • Synliggöra barns och ungas grundläggande rättigheter i den nya LVU.
  • Vården ska vara av hög kvalitet, ges med omtanke och bygga på respekt för barnets människovärde och integritet samt med aktning för barnets person och egenart.
  • En ny bestämmelse ska föras in: barnets bästa ska vara avgörande vid prövning av huruvida vård enligt nuvarande 2 § LVU i familjehem kan upphöra. Vid bedömningen ska det bland annat fästas särskilt avseende vid barnets inställning och om barnet sedan låg ålder eller under lång tid har vårdats i familjehemmet.
  • Återföreningsprincipen inte ska gälla om det inte är det bästa för barnet.

Alla beslut som berör barn ska fattas utifrån barnets bästa. 

Just nu är utredaren Margareta Winberg i sluttampen av översynen av socialtjänstlagen. En översyn som vi har höga förväntningar på. Vi hoppas att ett tydligt barnrättsperspektiv ska genomsyra hela lagen. 

Vi uppmanar alla socialsekreterare att använda sig av barnkonventionen i sitt dagliga arbete. Var modiga och stå upp för det enskilda barnet. 

Vi uppmanar också politiker att agera för barn i utsatta situationer. Det är inte hållbart att lappa och laga, vi behöver reformera både LVU, SoL och föräldrabalken utifrån ett barnrättsligt perspektiv.  

UNICEF Sverige anser att följande ändringar behöver göras: 

  • Anta Håkan Ceders förslag gällande LVU i sin helhet.
  • Barn ska ges möjlighet att delta i alla beslut som berör dem. 
  • Införa specialistutbildning för socialsekreterare som arbetar med barnavårdsutredningar. 
  • Att LVU-vårdens upphörande ska utgå ifrån barnets nuvarande situation och hur barnet har knutit an till familjehemmet, inte enbart utifrån barnets anledning till placering.  
  • Att alla former av umgängen ska motiveras utifrån det unika barnets bästa, inte utifrån föräldrarätten eller generella utgångspunkter. 

Vart är barnrätten på väg?

Barnkonventionen är nu svensk lag och vi befinner oss i en ny era inom barnrätten. Förändringen kommer att påverka synen på barn och stärka deras rättigheter, men UNICEF Sverige befarar att lagkonflikter, kunskap och förhållningssätt kommer att begränsa konventionens genomslag.

Nu när barnkonventionen har inkorporerats och blivit svensk lag befinner vi oss i en ny era inom barnrätten. Det är en förändring som kommer att påverka synen på barn och deras rättigheter, och därmed stärka deras rättsliga ställning – både i enskilda fall och i samhällsdebatten.

Ända sedan Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 har vi varit bundna av den. Men vi som följer rättspraxis, rättstillämpning och olika myndighetsbeslut har sett att konventionen inte har fått det genomslag som det var tänkt – just på grund av att den inte har varit lag. Det har Sverige fått kritik för, inte bara av barnrättsorganisationer, forskare och experter, utan även av FN:s kommitté för barnets rättigheter i Genève, som har till uppgift att granska efterlevnaden av konventionen och ge vägledning när det gäller tolkningen.

Det finns dock några orosmoln när det gäller genomslaget av in­korporeringen sett utifrån aspekten att den i så stor utsträckning som möjligt ska stärka enskilda barns rättigheter, skydd och delaktighet. Det handlar om lagkonflikter, kunskap och förhållningssätt.

UNICEF Sverige hade velat se att barnkonventionen skulle ha företräde framför annan lagstiftning vid en eventuell konflikt, det vill säga om två bestämmelser strider mot varandra. Så blev det inte, och det kommer sannolikt att leda till att barnkonventionen får stå tillbaka i vissa fall. 

Vi har kunnat se ett omfattande kunskapslyft hos myndigheter och kommuner, men osäkerheten verkar fortfarande vara stor när det gäller innebörden av bestämmelser och en önskan hos vissa om att kunna begränsa tillämpningsområdet. Det behövs kontinuerlig kompetens­utveckling, dialog och samarbete för att förtydliga och stärka barns rättigheter i enlighet med barnkonventionen.

Det tredje tilläggsprotokollet

Nästa steg för att utveckla barnrättsområdet är att ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om individuell klagorätt för barn. Syftet med det är att möjliggöra för barn att få upprättelse när deras rättigheter har kränkts, och att inrätta barnanpassade system i varje land. När de inhemska processerna uttömts eller saknas, har ett barn möjlighet att få sin sak prövad av FN:s kommitté för barnets rättigheter i Genève, som en sista instans. 

Flera länder har anslutit sig till protokollet, men inte Sverige. Det innebär en begränsning av barns rätt att få sin sak prövad och håller tillbaka rättsutvecklingen när det gäller barnrätten. Här finns en potential för Sverige att fortsätta vara ett föregångsland när det gäller barns rättigheter och inspirera andra länder genom att starta en ratificeringsprocess. Men det förutsätter att viljan att förändra finns, och att vi ser värdet i att alla människor – oavsett ålder, bakgrund och förutsättningar – har rättigheter som respekteras och kan utkrävas.

Stärk barn- och ungdoms­vården med barn­rätts­pers­pektiv

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) lyfter i sin slut­rapport fram bristerna i sociala barn- och ungdoms­vården. För att vården ska stärkas anser UNICEF Sverige att social­tjänsten måste genom­syras av ett barn­rätts­pers­pektiv i alla beslut som berör barn.

Förra veckan publicerade IVO en rapport om den sociala barn- och ungdomsvården 2017-2018. I rapporten står det att de största bristerna i kommunernas handläggning framför allt gäller kvalitet, dokumentation, barns delaktighet och för långa handläggningstider vid orosanmälningar, förhandsbedömningar och utredningar.

Rapporten innehåller även en granskning av 2018 års tillsynsbeslut gällande boende för barn som är placerade utanför hemmet. Här nämns brister i genomförande och uppföljning av vård och behandling, brister som är dubbelt så stora på kommunala boenden än i boenden med privata huvudmän. Enligt IVO kan det bero på otillräcklig kompetens bland de som arbetar med placerade barn, samt att många är nyexaminerade.

Socialtjänsten har ett stort ansvar och en viktig roll för barn och vårdnads­havare. Låt IVO:s rapport bli den sista som skyller den otillräckliga barn- och ungdomsvården på kunskapsbrist hos personalen. Kanske krävs en specialistutbildning för att arbeta med att utreda barn? Kanske måste staten ge mer pengar till socialt arbete? Kanske är det dags för “Operation framtidens socialtjänst”?

Hur ger vi barn inflytande och delaktighet? Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet.

Barn som rättighetsbärare

Socialtjänsten arbetar oftast efter Barnets Behov i Centrum (BBiC) – ett arbetssätt med en struktur för handläggning, genomförande och upp­följning av myndighetsutövning. Modellen tar hänsyn till det enskilda barnets behov, men nu när barnkonventionen är svensk lag kanske vi är redo att byta ut ordet mot rättigheter?

Det är nämligen inte bara barnets behov som ska tillgodoses, utan även barnets rätt till sina behov. Samhället måste börja uppfatta barn som rättighetsbärare. Därför kanske socialtjänsten istället ska arbeta utifrån Barnets Rättigheter i Centrum (BRiC)?

Barnrättsperspektiv i alla beslut som berör barn

IVO:s rapport konstaterar att kommuner brister i att göra barn delaktiga i frågor som rör dem. Enligt Sveriges nationella samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, Cecilia Grefve, tillbringar en socialsekreterare endast två procent av sin arbetstid med att prata med barn.

I och med att barnkonventionen nu är svensk lag blir det förhoppningsvis tydligare för kommuner att barn ska ha rätt att komma till tals. Samtidigt måste arbetet med att transformera barnkonventionen i andra lagar fortsätta, så att relevanta lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser. 

Framtidens socialtjänst måste genomsyras av ett barnrättsperspektiv i alla beslut som berör barn, både direkt och indirekt, för att barn- och ungdoms­vården ska stärkas.

Vi har tagit fram en rad handböcker, som underlättar arbetet med barnkonventionen i praktiken:

Föräldrarätten ska inte väga tyngre än barns rätt till trygghet

Förra veckan rapporterades att en treårig flicka i Norrköping, som sedan födseln har varit placerad i ett familjehem, avled efter att hon flyttat hem till sina biologiska föräldrar. UNICEF Sverige kommen­terar beslutet att överlämna vårdnaden till föräldrarna utifrån Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Socialtjänsten hade bedömt att flickan inte skulle återvända hem till sina biologiska föräldrar. Ändå tar domstolen det beslutet. Det är fortfarande inte klargjort vad som orsakade dödsfallet, men vi vill kommentera beslutet att överlämna vården till föräldrarna utifrån gällande lagstiftning.

Yngre barns behov av familjehemsföräldrar – annorlunda än de äldres

I Sverige har vi en lagstiftning som syftar till att barn ska återförenas med sina biologiska föräldrar. Den grundar sig dels i en stark föräldrarätt, dels i uppfattningen om att barn har det bäst hos sina föräldrar. Lagstiftningen tar inte hänsyn till det enskilda barnets bästa, inte heller till vilken ålder barnet är i när placeringen sker.

Enligt en kunskapsöversikt av Risholm Mothander och Broberg, skapar sig barn som blir placerade i yngre ålder lättare en trygghet i familjehemmet. Vi bör därför vara öppna för att det inte alltid är bäst för barnet att åter­förenas med sina biologiska föräldrar. Vid placering av barn är det viktigt att planera långsiktigt för att frambringa trygghet och stabilitet.

Vi kan inte riskera barns liv genom att låta föräldrarätten väga tyngre än barnens rätt till trygghet och skydd.

Samhällets syn på barn måste ändras

Kanske hade domstolsbeslutet i det här fallet blivit annorlunda om barnkonventionen hade varit lag när beslutet togs? Domstolen hade i alla fall varit tvungen att inta ett tydligare barnrättsperspektiv, framför allt utifrån bedömningen vad som är barnets bästa i varje enskilt fall.

Men barnkonventionen som lag kommer inte per automatik att lösa de här svåra frågorna. Samhällets syn på barn måste ändras, de kan inte längre ses som bihang till sina föräldrar. Vi måste låta lagstiftningen och vårt agerande spegla synen på barn som rättighetsbärare. Inte minst politiker har ett stort ansvar för att det ska ske.

Sedan 2015 finns ett förslag på en reform av LVU-lagstiftningen. Utredningen bedömde att nuvarande lagstiftning måste göras om för att vi ska få en lag som utgår från ett barnrättsperspektiv. Vad händer med förslagen i den utredningen?

För att synen på barn och deras rättigheter ska förändras krävs ökad kunskap i hur man arbetar med barnkonventionen rent praktiskt. Vi har tagit fram en handbok för socialsekreterare, i vilken de får hjälp att använda sig av konventionen i praktiken, men det är även dags för domstolen och politiker att öka sina kunskaper i barnkonventionen.

Föräldrarätten kan inte fortsätta gå ut över barns rätt till trygghet och stabilitet. Lagändringar måste ske, och det är nu.

För att förbättra situationen för barn som befinner sig i samhällets vård föreslår vi bland annat följande åtgärder:

  • Barnen måste få ökat inflytande och delaktighet i vårdens utformning och sin livssituation i allmänhet.
  • Samverkan mellan myndigheter såsom socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och polis måste stärkas, med barnets behov och rättigheter i fokus.
  • Ökade resurser på forskning som förstärker kunskaperna om effekterna av vården och livssituationen för barn i samhällsvård.

Läs vår rapport om barn och samhällsvård

Vårt remissvar om slutbetänkandet om förslag till ny LVU

Barn som ska utvisas får dåligt stöd

De svenska myndigheterna brister när det gäller att stödja barn som ska utvisas. Barnen får många gånger inte veta vad som ska hända eller vad de har för rättigheter. Sverige följer inte heller upp hur det går för de barn som skickas tillbaka. Det visar en ny rapport från UNICEF.

UNICEF har gjort en jämförande studie i Sverige, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien för att undersöka vad som händer med de barn som fått avslag på sina asylansökningar. Hur ser återvändandeprocessen ut för de barn som inte har laglig rätt att stanna i de olika länderna?

– Vi ser att skyddet brister för de barn som skickas tillbaka till sina ursprungsländer, och att de inte får sina rättigheter tillgodosedda, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF Sverige.

– Till exempel ses barn i familjer som ska utvisas som bihang till sina föräldrar, istället för individer med egna rättigheter.

UNICEFs ståndpunkt är att när det har fattats ett beslut som säger att det är för barnets bästa att återvända, ska processen vara barnanpassad och inta ett tydligt barnrättsperspektiv. Men i rapporten framkommer att medan ensamkommande barn får visst stöd under återvändande­processen i Sverige, så gäller inte detsamma för barn i familjer. När Migrationsverket håller återvändandesamtal vänder man sig enbart till föräldrarna, barnen är inte kallade och behöver inte närvara. Mycket lite görs för att stödja eller informera barnen, eller för att stödja föräldrarna i den uppgiften.

Rutiner saknas också för att se till att barnen förbereds på bästa sätt inför återvändandet genom att de får med sig viktiga intyg som rör exempelvis skola och hälsa.

– Barnet måste få information om hela processen: hur tidplanen ser ut, vad som händer på plats när familjen har återvänt, vad det finns för skolor med mera. För många barn är ett utvisningsbesked traumatiskt, men information och förberedelser kan skapa någon form av trygghet och bidra till att integreringen i ursprungslandet blir så bra som möjligt, säger Christina Heilborn.

Rapporten tar upp både brister och goda exempel från de fyra undersökta länderna. Nederländerna har till exempel ett system med en särskild myndighet som arbetar specifikt med återvändande, och som är skild från migrationsmyndigheten. Myndigheten arbetar bland annat med att särskilt stödja barn som fått avslag fram tills de utvisas. Dessutom sker viss uppföljning av vad som händer med de ensamkommande barnen efter återkomsten.

Den svenska regeringen anser däremot inte att den har ett sådant ansvar för uppföljning av barn. Enligt UNICEF innebär det en påtaglig risk för att barn inte får sina rättigheter tillgodosedda när de har återvänt till sina ursprungsländer, till exempel när det gäller sjukvård och skola samt skydd mot utanförskap och exploatering.

När det gäller att sätta barn i förvar i samband med utvisningar är Tyskland det enda land som respekterar barns rättigheter fullt ut. Storbritannien sätter inte ensamkommande barn i förvar, medan det i Sverige och Nederländerna kan förekomma att både ensamkommande barn och barn i familj frihetsberövas.

Sverige sticker ut från de andra länderna i rapporten genom att ha den snävaste lagstiftningen när det gäller möjligheten att låta barn stanna av humanitära skäl, till exempel för att de är svårt sjuka eller har vistats länge i landet. Övriga länder kan låta barn stanna om de har befunnit sig länge i landet.

– Det är viktigt att det finns en möjlighet att ge skydd till barn när det av olika anledningar inte är för barnets bästa att återvända till ursprungs­landet. Det kan till exempel handla om svårt sjuka barn, eller barn som har utsatts för våld och övergrepp av sina föräldrar och inte bör utvisas tillsammans med dem, säger Christina Heilborn.

I rapporten framhålls även flera goda exempel från Sverige där barns rättigheter sätts i främsta rummet. Att barn har rätt till utbildning, sjukvård och socialt stöd under hela vistelsen i Sverige, är ett sådant exempel. Att barn har rätt till juridiskt ombud under asylprocessen ända fram tills att alla överklaganden är uttömda, samt att barn som återvänder till sina ursprungsländer erbjuds ekonomiskt stöd är andra positiva exempel.

Mot bakgrund av det som framkommer i rapporten anser UNICEF att Sverige bör:

  • Återgå till den bestämmelse som tidigare fanns i utlänningslagen om skydd på grund av särskilt ömmande omständigheter för barn.  
  • Införa en barnanpassad återvändandeprocess för samtliga berörda barn (såväl ensamkommande som barn i familj). Det innefattar bland annat tillgång till anpassad information, förberedelsetid samt praktiskt och psykosocialt stöd. 
  • Följa upp situationen för de barn som återvänder för att säkerställa att de får möjlighet till återanpassning och stöd.
  • Införa ett förbud i lag mot att sätta barn i förvar.

Läs rapporten här

Låt barn vara delaktiga i lagändringar som rör deras rättigheter

I veckan rapporterade Ekot om ett barn i Vänersborg som placerades i ett familjehem där mannen var misstänkt för våldtäkt mot barn. Det är upprörande att barn kan placeras i hem där familjehemsföräldrarna är misstänka för brott mot barn. UNICEF Sverige anser att lagen som omfattar familjehemsplaceringar måste ses över.

I dagsläget finns begränsningar i Lag (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn. Enligt lagen måste åtal ha väckts för att det ska synas i belastnings- eller misstankeregistret. Men tyvärr läggs många brott mot barn ned eftersom det saknas tillräcklig bevisning. Misstänkta brott leder därmed sällan till åtal och syns då inte i de register som kontrolleras när personer ansöker om att bli familjehem.

Foto: Frank Aschberg

Vi måste alla samverka för barnens bästa. Dessvärre är det de redan utsatta barnen som drabbas hårdast när samverkan mellan olika instanser inte fungerar.

Det är samhället som har det yttersta ansvaret att säkerställa att alla barns grundläggande rättigheter blir tillgodosedda. Därför är det viktigt att socialnämnden har lagliga möjligheter att göra trygga och säkra placeringar utifrån barnets bästa.

Familjehemsföräldrarna kan vara de enda vuxna som barnet har kontakt med och det är därför av största vikt att omvårdnaden är av god kvalitet. Vi har hört allt för många gånger att barn har blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp av sina familjehemsföräldrar. Det är oacceptabelt.

Alla barn har rätt att växa upp under trygga förhållanden. Bilden har ingen koppling till fallet i Vänersborg.

Det är därför inte tillräckligt att bara lita på polisregister vid placering av barn. I Barnombudsmannens rapporter tipsar familjehemsplacerade barn bland annat om att socialsekreterarna själva borde testa att bo i familje­hemmen innan de placerar barnen, för att då lättare kunna avgöra om det är ett lämpligt hem för barn eller inte.

Det är i linje med vad regeringens särskilda utredare Håkan Ceder kom fram till i sin utredning gällande översynen av Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Där betonades bland annat vikten av att stärka barnrättsperspektivet på individnivå, att ta tillvara på barns synpunkter och erfarenheter och att det krävs en systematisk uppföljning på nationell nivå.

Forskaren Titti Matsson säger i översynen av LVU att det inom barnrätt finns tecken på att lagstiftningsåtgärder för barn oftast inte får den effekt i praktiken som man önskat. Kanske skulle resultatet bli det förväntade om barnen fick vara delaktiga i lagstiftningsarbetet?

När barn får möjlighet bidra med sina kunskaper och erfarenheter i frågor som rör deras rättigheter kommer vi närmare verkligheten. Nu när barnkonventionen blir svensk lag 2020 är det dags att se över förslagen i LVU-utredningen och låta barnen vara delaktiga i de beslut och lag­ ändringar som påverkar dem.  

Alla former av våld mot barn ska vara straffbart enligt lag

Att utsätta barn för att bevittna våld i hemmet är idag inte ett brott, trots att forskning visar att det kan vara minst lika skadligt som fysiskt våld. Men nu föreslår en statlig utredning en ny straff­bestämmelse gällande barn som bevittnar våld mellan närstående. Förslagen har ett tydligt barnrättsperspektiv, vilket UNICEF ser mycket positivt på.

Den statliga utredningen har kommit fram till att det straffrättsliga skyddet för barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar behöver stärkas. Det bedöms vara är en så allvarlig gärning att en kriminalisering är nödvändig. Därför föreslås nu en ny straffbestämmelse, ett så kallat barnfridsbrott, för de som utsätter barn för att bevittna våld i hemmet. 

En kriminalisering är inte bara viktig för att stärka barns rätt till upp­rättelse, det innebär också att de får tillgång till stöd och skydd på ett annat sätt än idag. Enligt utredningen ska straffbestämmelsen även motverka att barn utsätts för att bevittna våld i framtiden. 

Eftersom barn upplever våld med alla sinnen är det viktigt att de betraktas som våldsutsatta även när de ser, hör eller på annat sätt upplever våld – inte enbart när de utsätts för fysiska övergrepp. Att bevittna våld och leva med oron att själv utsättas innebär en form av psykiskt våld, vilket till och med kan vara mer skadligt än att personligen bli utsatt. Forskning visar exempelvis att barn som har bevittnat våld tenderar att utveckla post­traumatiskt stressyndrom i större utsträckning än barn som har utsatts för andra trauman.

Utredningen presenterar ett särskilt straffansvar för den som begår en brottslig gärning mot en närstående person. Kretsen närstående ska i det här sammanhanget tolkas brett. För straffansvar krävs att barnet har sett eller hört gärningen och att brottet har begåtts enligt de straff­rättsliga principer som gäller i svensk rättsordning. Grundbrottet måste vara styrkt på det sätt som krävs i ett brottmål.

Utredningen lägger också fram viktiga förslag för att stärka och förtydliga rollen för den så kallade särskilda företrädaren. Det är en jurist som har ansvar för att ta tillvara barnets rättigheter under förundersökningen och rättegången i de fall barnets vårdnadshavare är misstänkta för brott mot barnet. 

Foto: Frank Aschberg

Alla barn som utsätts för våld av när­stående måste uppmärk­sammas. Foto: © UNICEF/Aschberg

UNICEF Sverige har tillsammans med andra barnrättsorganisationer arbetat länge för att uppmärksamma de barn som lever med våld i hemmet och som idag inte har möjlighet till upprättelse. Vi är positiva till förslagen – det är ett viktigt steg framåt för att stärka de barnens rättigheter. 

Vi ser särskilt positivt på att två av våra rapporter om våld mot barn har uppmärksammats och tagits hänsyn till i utredningen, framför allt de delar där barnen själva berättar om sina upplevelser av våld, rättsprocessen och samhällets agerande, samt om vikten att bli lyssnad på och tagen på allvar. Vi anser att alla former av våld mot barn ska förbjudas och vara straffbart enligt lag, så som det är tydliggjort i barnkonventionen.

FAKTA: VÅLD MOT BARN

Sveriges flyktingpolitik och barnkonvention som lag

Antalet barn på flykt har aldrig varit högre än idag. I samband med internationella flyktingdagen släpper FN:s flyktingorgan UNHCR nya siffror som visar att 70 miljoner människor är på flykt i världen. Hälften av dem är barn. UNICEF anser att barn på flykt och deras rättigheter måste beaktas i enlighet med barnkonventionen.

Barn ska ha lika rättigheter – oavsett vem de är eller var de befinner sig. Foto: © UNICEF/Georgiev

Barnkonventionen ska bli svensk lag 2020, och myndigheter och andra beslutsfattare förbereder sig nu med kunskapslyft och vägledning kring hur barnkonventionen ska tillämpas i den svenska kontexten. En stor fråga är hur den kommande migrations- och flyktingpolitiken förhåller sig till barnkonventionen. Vikten av en human, långsiktig och rättssäker migrationspolitik lyfts fram från politiskt håll, men tyvärr ser vi idag en oroväckande utveckling där barn på flykt och deras rättigheter inte prioriteras tillräckligt.

Tidigare i veckan röstade riksdagen igenom en förlängning av den tillfälliga utlänningslagen som ska gälla fram till juli 2021. Dessvärre har lagen förlängts utan att det varken har gjorts en ordentlig analys av vilka följder lagen kan få eller dess förenlighet med barnkonventionen.

Konsekvenserna av den tillfälliga lagen är tydliga, och det är barnen som har drabbats hårdast. Barn på flykt har fått sämre möjligheter att stanna i Sverige, och lagen har bidragit till utbredd psykisk ohälsa. Dessutom har den haft en negativ inverkan på integrationen.

Ändå förlängs lagen i ytterligare två år. Den har visserligen utökat rätten till familjeåterförening, dock med fortsatt hårda försörjningskrav och andra praktiska hinder som gör det svårt för familjer att leva tillsammans i praktiken. Tillfälliga uppehållstillstånd tillämpas fortfarande som huvudregel, vilket missgynnar barn på flykt och deras rätt till trygghet.

Men det som är mest oroväckande ur ett barnrättsperspektiv är de hårda åtstramningarna vad gäller barns rätt till skydd på grund av humanitära skäl. Tidigare har bland annat svårt sjuka barn och barn utan familj blivit beviljade uppehållstillstånd på grund av så kallade ”särskilt ömmande omständigheter”, men i den tillfälliga lagen har denna möjlighet kraftigt begränsats.

UNICEF kämpar världen över för att barn på flykt ska få sin rätt till utbildning, hälsa, trygghet och skydd. Foto: © UNICEF/Anmar

Regeringen har i dagarna även presenterat utredningsdirektiven för Sveriges framtida migrationspolitik (den lagstiftning som ska gälla efter 2021), och det är positivt att se att humanitet, rättssäkerhet och hållbarhet lyfts fram som ledord. Några av de frågor som ska utredas är om vi ska bevilja permanenta eller tillfälliga uppehållstillstånd som huvud­regel och om vi ska införa en humanitär grund för uppehållstillstånd. Utredningen ska också se över ökade möjligheter att ta sig till Sverige via säkra och lagliga vägar.

Utifrån ett barnrättsperspektiv är permanenta uppehållstillstånd och en särskild humanitär skyddsgrund för barn nödvändiga. Barn är särskilt utsatta och deras rättigheter måste beaktas i enlighet med barn­konventionen.

UNICEF fortsätter att arbeta för barn på flykt och för att stärka deras rättigheter. Vi finns på plats både i ursprungsländer, flyktingläger, transit- och destinationsländer och hjälper bland annat barn med psykosocialt stöd, utbildning och familjeåterförening. Vi stöttar även ansvariga regeringar att bistå med rättssäkra asylprocesser och relevant stöd och skydd till både ensamkommande barn och barn i familj.  

FAKTA: BARN PÅ FLYKT

EU behöver ett tydligare barnrättsperspektiv

I den Europeiska unionen lever idag cirka 100 miljoner barn. Mer än 25 miljoner barn i Europa lever i fattigdom och utanförskap. Arbetet för att stärka barns rättigheter är därför i högsta grad en angelägenhet för EU.

Inför det stundande Europaparlamentsvalet på söndag har vi granskat valmanifesten hos de svenska partier som idag sitter i Europaparlamentet. Gemensamt för samtliga valmanifest är att miljö- och klimatfrågor, ökad brottsbekämpning och vikten av att säkra Europas demokratiska värden tydligt betonas. De frågor som huvudsakligen lyfts är självfallet viktiga, men vi oroas av att diskussionen om barns rättigheter i hög utsträckning lyser med sin frånvaro.

EU behöver involvera barn och göra dem delaktiga, samt visa att de står upp för barns rättigheter.

Barn har rätt att växa upp under trygga förhållanden och utvecklas till sin fulla potential. Men så ser inte verkligheten ut för alla barn idag – varken i Sverige, Europa eller övriga världen. Ett av EU:s viktigaste uppdrag är att värna demokratiska och mänskliga rättigheter. Barn har dessutom särskilda rättigheter utöver de grundläggande mänskliga rättigheterna, något som måste prioriteras i betydligt högre grad på EU-nivå än vad det gör idag. Barn har rätt till en barndom här och nu, men de är också morgondagens väljare, världsmedborgare och politiska ledare. För att deras tilltro till det demokratiska europeiska samarbetet ska leva vidare behöver EU involvera och göra barn delaktiga, samt visa att de står upp för barns rättigheter.

En av de brinnande frågorna inför EU-valet är den om migration. I vår granskning inför valet framgår att samtliga partier, förutom Sverigedemokraterna, vill arbeta för att EU ska nå gemensamma lösningar inom migrationsområdet. Det ser vi positivt på, men partierna behöver också lyfta hur barns särskilda utsatthet och behov ska prioriteras i samarbetet mellan länder. Vi behöver säkerställa att barn får rätt till skydd oavsett var i Europa de befinner sig. Många barn har fallit offer för bristande samverkan mellan länder. Det har varit särskilt tydligt vad gäller arbete med spårning och efterforskning av familjemedlemmar och familjeåterförening. Många länder har också brustit i registrering av de barn som har anlänt, och i sin skyldighet att tillgodose barnen deras grundläggande rättigheter.

Barn på flykt har rätt att skyddas under hela flyktvägen – från ursprungsland, transitländer till slutdestination.

UNICEF anser att alla barn måste få hjälp och stöd när de är i Europa, och att hållbara lösningar med barnets bästa i fokus ska säkerställas oavsett om dessa lösningar ligger i Europa eller någon annanstans.

Inför det stundande Europaparlamentsvalet den 26 maj har UNICEF Sverige riktat en uppmaning till toppkandidaterna i de partier som idag är representerade i Europaparlamentet, om att bli ”Child Rights Champions”. Att bli en ”Child Rights Champion” innebär att man aktivt tar ställning för barns rättigheter, genom att skriva under det manifest UNICEF tagit fram tillsammans med en rad andra barnrättsorganisationer inom ramen för kampanjen ”Vote for Children”. Mer information om kampanjen hittar du här.

Hittills har fyra kandidater skrivit på, dock endast en av toppkandidaterna. De behöver bli fler. Vi fortsätter att uppmana våra svenska kandidater att ta ställning och aktivt delta i arbetet för att säkerställa barns rättigheter inom det europeiska samarbetet.

Vi vill också uppmana dig att ta ställning genom att rösta på söndag, den 26 maj. Tillsammans kan vi bidra till ett EU som står för stärkta demokratiska värderingar med utgångspunkt i respekt och skydd av grundläggande mänskliga rättigheter, och inte minst barns rättigheter.

Barn får inte drabbas av hårdare tag mot papperslösa

Förra helgen gjorde polisen en så kallad inre gränskontroll på ett sommarläger för utsatta barnfamiljer anordnat av Svenska kyrkan. UNICEF ser allvarligt på händelsen. Alla barn som vistas i Sverige, oavsett rättslig status, har rättigheter enligt barnkonventionen som måste respekteras.

Alla barn som vistas i Sverige har rättigheter som måste respekteras. Vi tar starkt avstånd från ingripandet som gjordes mot utsatta barnfamiljer under ett sommarläger förra helgen. Foto: © UNICEF/Krepkih

Med anledning av händelsen går vi ut med ett gemensamt uttalande tillsammans med fem andra organisationer där vi tar starkt avstånd från ingripandet.

”Undertecknade vill protestera mot polisens agerande i Skåne då fem barnfamiljer greps vid ett sommarläger anordnat av kyrkan.

Det är oacceptabelt att barn drabbas av hårdare tag mot papperslösa.

Barn är inte ansvariga varken för migrationspolitiken eller för föräldrarnas situation.

Barn utan uppehållstillstånd lever i extrem utsatthet. Förutom den ekonomiska och sociala utsattheten lever de i en ständig rädsla för vad som ska hända dem och deras föräldrar. Det är vårt gemensamma ansvar att de inte skadas för livet. De verksamheter som kyrkan och frivilligorganisationer ordnar är tillsammans med skolan livsviktiga för att ge barnen normalitet och sammanhang.

En sådan händelse som den i Skåne drabbar inte bara de inblandade familjerna, utan också alla andra som avskräcks från att gå till platser där barnen hittills varit fredade.

Det finns ingen lag om frizoner i Sverige. Men alla aktörer, inklusive polisen, har en skyldighet att alltid handla med ett barnperspektiv, i enlighet med barnkonventionen.

Ingen lag förbjuder polisen att agera hänsynsfullt och varsamt när barn är inblandade.”

Henrik Alberius OP, Ordförande Caritas Sverige; Anna Lindenfors, generalsekreterare, samt Madelaine Seidlitz, ansvarig flykting-och migration, Amnesty International, svenska sektionen; Veronique Lönnerblad, Generalsekreterare UNICEF Sverige; Lasse Svensson, Kyrkoledare, Equmeniakyrkan; Lotta Säfström, ordförande Sveriges Stadsmissioner och Sanna Vestin, ordförande Flyktinggruppernas Riksråd, FARR.

Vill du få mer information om UNICEFs arbete för barnen? Prenumerera på vårt nyhetsbrev!