År 2015 kom det 163 000 asylsökande till Sverige. Av dem var 70 000 barn, varav 35 000 var ensamkommande. Utredningen har haft i uppdrag att göra en kartläggning av händelseförloppet under hösten 2015 och att utifrån det analysera regeringens, myndigheternas och kommunernas ansvar och beredskap. Utifrån kartläggningen och analysen har lärdomar dragits för att stärka förmågan hos samhället att hantera en eventuell liknande situation. Fokus för utredningen har varit myndigheternas och civilsamhällets mottagande av de människor som kom.

Utgångspunkterna har varit de krav som måste ställas på mottagandet utifrån Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och barnets rätt och rättssäkerhet. Mänskliga rättigheter och rättssäkerhet gäller varje individ som tas emot och även i en ansträngd situation. Andra utgångspunkter har varit att all maktutövning måste ha stöd i lag och allas likhet inför lagen.

Generellt konstaterar utredningen att ingen i Sverige var förberedd på att ett så stor antal människor på flykt skulle komma till Sverige hösten 2015. Detta trots omvärldsbevakningar och prognoser. De flesta myndigheter och kommuner gjorde dock så gott de kunde trots brister i samordning, styrning och ledarskap. Civilsamhället spelade en stor roll och gjorde viktiga insatser.

Det mest allvarliga som utredningen konstaterar är att rättssäkerheten i flera hänseenden sattes ur spel, särskilt när det gäller de ensamkommande barnen under 18 år. Det handlar till exempel om:

• rätten att registreras som asylsökande
• rätten till god man
• rätten till tillgång till asylprocessen
• rätten till omvårdnad
• rätten att skyddas mot exploatering

Utöver dessa rättssäkerhetsgarantier som gäller för varje individ följdes inte barnkonventionen heller när det gäller:

• rätten till hälso- och sjukvård
• rätten till utbildning
• rätten till rehabilitering
• rätten till skälig levnadsstandard

Kritiken är mycket allvarlig och understryks i Barnombudsmannens rapport som ligger till grund för utredningens slutsatser.

De lärdomar utredningen drar för att uppfylla rättssäkerhetskrav och internationella åtaganden är att barn på flykt måste få och har rätt till:

• korrekt information
• tillgång till asylprocessen
• tryggt och säkert mottagande

Den viktigaste slutsatsen är att internationell rätt, såsom barnkonventionen, även gäller i tider av stor belastning och ansträngning och att det under inga omständigheter är godtagbart att sätta sådana bestämmelser ur spel.

Det är till och med så att i tider av kriskänsla är de här kraven särskilt angelägna att hålla fast vid, så att barns liv och säkerhet inte äventyras. En avgörande faktor för att få rättsstatens maskineri att fungera är ledning och samordning mellan myndigheter och civilsamhället.

Vill du veta mer om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.

UNICEF i Libyen har genomfört intervjuer med barn som befinner sig i landet som flyktingar eller migranter. Deras berättelser vittnar om odrägliga saker de utsatts för. Våld, trakasserier, övergrepp, trafficking, sexuella övergrepp och tvångsarbete är några exempel. 75 procent av barnen berättar att de utsatts för våld och övergrepp från vuxna någon gång under resan. 50 procent att de har utsatts för sexuella övergrepp, som ofta skett vid upprepade tillfällen och vid olika tidpunkter. Vissa barn har till exempel tvingats utföra sexuella tjänster för att korsa gränsen in till Libyen. Många av barnen är ensamma och är då ännu mer utsatta.

– Min resa från Nigeria till Libyen var fruktansvärd. Genom öknen utan mat eller vatten. Mannen som satt bredvid mig dog. Nu har jag varit i det här ungdomsfängelset i Libyen i sju månader. De slår oss, de ger oss ingen bra mat eller rent vatten, de trakasserar oss. Det är så många människor som dör här, från sjukdomar eller fryser ihjäl.

Det här är fjortonårige Jons berättelse om sin flykt från Nigeria. Han kom ensam till Libyen och befinner sig nu i förvar där.

Barn sätter sina liv i händerna på människosmugglare
Antalet människor som flyr från Libyen till Italien ökar kraftigt. Den centraleuropeiska rutten anses vara den farligaste rutten för kvinnor och barn som befinner sig på flykt. Den styrs av människosmugglare och människohandlare. Brist på säkra lagliga vägar gör att de inte har några alternativ. Barn sätter istället sina liv i händerna på människosmugglare som utnyttjar deras utsatthet.

92 procent av de barn som anlänt till Italien är ensamkommande. Majoriteten av dem har varit frihetsberövade i Libyen, placerade i fängelser med vuxna och utsatta för allvarliga övergrepp. Fängelserna är överfulla och det råder brist på mat, rent vatten och sjukvård för barnen.

2016 rapporterades 4 579 personer ha omkommit i Medelhavet, varav 700 var barn. Hittills i år har 228 dödsfall rapporterats. Bara i januari har 40 barn omkommit i Medelhavet enligt UNICEF.

UNICEF uppmanar inblandade parter
Det krävs säkra och lagliga vägar för att förhindra att fler allvarliga övergrepp och dödsfall sker. Barn ska inte behöva tvingas förlita sig på människosmugglare för att söka en tryggare plats. UNICEF uppmanar därför aktörer på båda sidor av Medelhavet och alla Libyens grannländer att:

• Utveckla och stödja regional samverkan kring den centraleuropeiska rutten som erbjuder ett fullgott socialt skyddssystem för barn samt förhindrar att barn utsätts för våld, övergrepp och utnyttjande.

• Gemensamt arbetar för att öppna upp för fler säkra lagliga vägar för barn som flyr undan konflikter, förföljelse och våld, som via humanitära visum, familjeåterförening och vidarebosättning.

• Investera i grundläggande service som utbildning, sjukvård, socialt skydd och rent vatten i de samhällen som tar emot barn på flykt, både på genomresa eller strandsatta i Libyen.

• Respektera barns rätt att söka internationellt skydd och stå fast vid principen om ”non-refoulement”, det vill säga att inte skicka tillbaka en person till en situation där deras liv eller frihet är i fara.

Läs hela rapporten här.

Vill du veta mer om hur UNICEF arbetar för att förbättra situationen för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.

I rapporten Danger every step of the way säger UNICEF att under årets första fem månader anlände 7 009 ensamkommande barn från Nordafrika till Italien. Det är en fördubbling jämfört med samma period förra året. Rapporten visar på de fruktansvärda risker ungdomar utsätts för när de flyr från konflikter, utsatthet och fattigdom.

Totalt rapporterades 2 809 dödsfall i Medelhavet från första januari till början av juni, jämfört med 3 770 under hela förra året. Många av de döda är barn.

Beroende av människosmugglare

Ensamkommande barn är ofta beroende av människosmugglare och ett system där de tvingas betala längs med vägen – något som gör barnen sårbara för utnyttjande.

Tvillingarna Aimamo och Ibrahim, 16 år, arbetade på en farm i Libyen under två månader för att ha råd att betala smugglarna.

– Om du försöker springa skjuter de dig och du dör. Om du slutar arbeta blir du slagen. Det är precis som slavhandel. När jag tog en paus en gång i fem minuter blev jag slagen med en käpp. Efter arbetet blev vi inlåsta, berättar Aimamo.

Sexuellt våld är vanligt

Många barn utnyttjas och utsätts för sexuellt våld. Socialarbetare i Italien har rapporterat till UNICEF att både pojkar och flickor har utsatts och tvingats till prostitution i Libyen. Några av flickorna var gravida när de kom till Italien, efter att ha blivit våldtagna.

På grund av människosmugglingens natur finns inga pålitliga siffror på hur många flyktingar och migranter som dör eller försvinner.

– Det är en tyst och desperat situation, säger Marie Pierre Poirier, UNICEFs särskilda koordinator för flyktingkrisen i Europa. Tiotusentals barn utsätts för de här riskerna varje dag, och hundratusentals är beredda att riskera allt under en flykt.

Toppen av isberget

UNICEF misstänker att vi hittills bara sett toppen av isberget när det gäller barn som försöker ta sig över Medelhavet. 235 000 migranter befinner sig just nu i Libyen, varav tiotusentals är ensamkommande barn.

– Varje land som barnen lämnar, reser igenom eller ansöker om asyl i har en skyldighet att etablera skyddssystem som fokuserar på de risker som ensamkommande barn utsätts för, säger Marie Pierre Poirier. Det finns en möjlighet inom EU och andra destinationsländer att se till att det finns säkra och lagliga vägar för barnen.

Läs hela rapporten här.

UNICEF finns på plats för barnen i konfliktdrabbade länder, i flyktingläger och längs flyktvägen. Men mer hjälp behövs. Var med och kämpa för barn på flykt, ge en gåva nu.

På årets hearing deltog barn med erfarenhet av att fly ensamma till Sverige, barn med erfarenhet av våld, hot om våld och med erfarenhet av att bo på kvinnojourer.

– Det handlar om att lyfta de barn som annars nästan aldrig kommer till tals i samhället. Barn som i många fall knappt ens har berättat sina historier för sig själva, berättar Tove Kjellander, projektledare för hearingen.

UNICEF är ordförande i ett nätverk som kallas Nätverket för barnkonventionen, som granskar hur Sverige tillämpar barnkonventionen och verkar för att barn och unga själva kan kräva sina rättigheter. Barnen som närvarade vittnade om svårigheter att komma in i samhället och erfarenheter av diskriminering. De berättade om hur svårt det är att få vänner eftersom man hela tiden tvingas flytta och byta skola, och om rädslan och oron som finns med dem varje dag.

Många av de frågor barnen lyfte i samtalen med beslutsfattarna speglar kritiken som FN:s barnrättskommitté har riktat till Sverige: oförmågan att på ett tillbörligt sätt låta barns egna röster höras och påverka beslut, samt att etablera rutiner och verktyg för att göra barn delaktiga.

Ensamkommandes familjeåterförening

Några av de ensamkommande barnen som deltog under hearingen vittnade om svårigheter med att deras familjer kommer till Sverige. En problematik som inte gäller alla barn, utan som drabbar vissa. De berättade om de känslor och svåra frågor som de ställs inför när deras familjer kommer hit.

Barnen förlorar sin status som ensamkommande och blir sin biologiska familjs ansvar direkt vid ankomsten till Sverige. De kan förlora makten över sin ekonomi och sin bostadsort. Barnen dras mellan sin nya värld, som de under flera år skapat sig i Sverige, och den värld föräldrarna kommer ifrån. En del barn känner ångest och oro inför framtiden.

Våld i familjen

Barn med erfarenhet av våld och hot om våld berättar att de känner maktlöshet över beslut gällande dem själva. De upplever att det ofta känns meningslöst och onödigt att börja anstränga i sig i en ny skola eftersom det när som helst kan bli dags att byta igen. En flytt kan göra att de får en lång resväg till skolan, vilket skapar känslor av trötthet och frustration och gör att skolarbetet blir lidande.

Barnen upplever inte att de har blivit lyssnade till av varken föräldrar eller socialtjänst. Deras upplever att deras rädsla för att återigen behöva byta skola och umgänge och få lång resväg inte tas på allvar.

Vad händer med alla dessa starka berättelser?

Nätverket har som rutin att dokumentera allt barnen förmedlar till makthavarna och skicka till FN:s barnrättskommitté. De använder det i sin tur som underlag när de därefter granskar och ställer krav på den svenska regeringens agerande för att tillgodose barns rättigheter och delaktighet.

Vi på UNICEF Sverige använder precis som andra organisationer även barnens information som grund för vårt eget påverkansarbete för barns rättigheter. Det är viktigt att samhället får ta del av barnens berättelser så att barnen kan få rätt stöd och hjälp. Att lyssna på, och ta intryck av, barn måste vara punkt nummer ett på dagordningen om man jobbar för att stärka barns rättigheter.

Det är barnen som är de främsta experterna på hur det är att vara barn idag. Deras röster förtjänar att tas på allvar.

Alla ministrar har fått samma frågor och dessa berör ej de enskilda fallen.

Tycker du att barn idag får komma till tals i tillräcklig utsträckning i beslut som berör deras liv och/eller inom det politikområde som du ansvarar för? Om inte hur tror du att detta kan förbättras?

– Barn ska få säga sitt. Och vuxna ska lyssna på vad de har att säga. Det är en viktig princip i barnkonventionen som också finns med i utlänningslagen. Jag tycker att vi har kommit långt men det finns alltid sätt att bli bättre. När barn söker asyl i Sverige ska myndigheterna lyssna på vad de har att säga och ta hänsyn till deras behov när man fattar beslut om att få uppehållstillstånd i Sverige. Det tycker jag är viktigt, säger Morgan Johansson.

Vad kan du som politiker göra konkret för att barn ska få större möjlighet att påverka beslut som berör dem?

– Regeringen har påbörjat ett arbete med att göra barnkonventionen till lag. Det kommer få stor betydelse för barn inom många områden. Men redan idag har vi tydliga regler som ger barn möjlighet att påverka beslut som rör dem själva. Barn har till exempel rätt att komma till tals och Migrationsverket ska inför beslut som rör barn alltid göra en analys av vilka konsekvenser beslut får för barnen.

Delar du UNICEF Sveriges uppfattning om att barnrättsperspektivet ska genomsyra inom alla politikområden, det vill säga att barnfrågorna inte enbart bör hanteras som ett eget isolerat politikområde utan inbegripas i alla berörda politikområden? Kan du ge ett exempel på hur det bättre kan genomsyra ditt politiska ansvarsområde, eller ge ett exempel på hur detta görs redan idag?

– Ja, det är viktigt. Samtidigt tror jag att det också är bra att barnrättspolitiken är ett eget politikområde. Inte minst för att driva på och utveckla barns rättigheter så mycket det bara går. Sverige är bra, men vi kan alltid bli bättre. När det exempelvis gäller asylsökande barn, oavsett om de kommer tillsammans med sin familj eller utan vårdnadshavare, är det viktigt att de får en individuell prövning av sina asylskäl.

– Barn ska få säga sitt och deras synpunkter ska tas på allvar när man prövar ett asylärende. I utlänningslagen sägs det tydligt att man alltid måste ta hänsyn till barnets hälsa och utveckling och vad som är bäst för barnet i övrigt. När Migrationsverket fattar beslut eller andra åtgärder som rör barn, gör man analyser för att se vilka konsekvenser besluten får för barnet. Dessa barnkonsekvensanalyser är en metod för att systematiskt ta fram och beskriva relevanta fakta och analysera konsekvenserna för barn när beslut ska fattas.

Kan du skriva under på UNICEF Sveriges krav om att införa en klagorätt för barn? Så att barn får rätt att klaga i de fall barnet/barnen upplever att deras rättigheter kränks och att de inte blivit lyssnad på?

– Frågan diskuteras just nu i regeringskansliet, avslutar migrationsministern.

UNICEF Sveriges barnrättsjurist, Karin Ödquist Drackner, kommenterar svaren från migrationsminister Morgan Johansson:

– Barn har rätt att komma till tals i beslut som berör dem både enligt utlänningslagen och socialtjänstlagen. Vi ser dock tyvärr att teori och praktik ofta skiljer sig åt och att myndighetsutövare alltför ofta inte genomför det de är skyldiga att göra. Detta kan dels beror på tidsbrist, avsaknad av konkreta verktyg eller ren okunskap. Konsekvenserna kan dock bli förödande för barnen.

– Lagen måste efterlevas bättre genom att teori och praktik vävs ihop med barnets rättigheter och barnets bästa i fokus. Barnkonvention som lag är ett viktigt steg i rätt riktning men inte den uteslutande lösningen för genomförande av barns rättigheter i praktiken.

Här kan du lyssna på podden som UNICEF skickade till Morgan Johansson:

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Mojtaba är 16 år när han kommer som ensamkommande flyktingbarn till Sverige 2014. Tre år tidigare lämnade hans äldre bror Afghanistan men Mojtaba vet inte var han befinner sig. I Malmö väntar Mojtaba på placering när han får veta att även hans bror Reza finns i Sverige. Bröderna är glada, nu ska de äntligen få vara tillsammans. Men i stället placeras Mojtaba i ett HVB-hem mot sin vilja.

Trots att både Petra och Reza argumenterar för att bröderna ska få bo tillsammans blir Mojtaba kvar i boendet. Kommunen har ett generellt beslut om att alla ensamkommande flyktingbarn ska placeras på HVB-hem och inte i familj. Det blir en strid som tar mycket kraft och nästan ett år i anspråk av Mojtabas första tid i det nya landet Sverige.

– Varför kan jag inte sova hos min brorsa? Jag sa till personalen, det är min bror, vi är riktiga bröder. Alltså jag blir galen. Jag fattar ingenting, vem bestämmer? säger Mojtaba.

Han börjar tillbringa mycket tid hos Petra och träffar sin bror, men kommunens representanter tycker att han ska vara mer i HVB-hemmet. En dag får Petra ett samtal:

– En socialsekreterare ringde och förklarade att han aldrig någonsin skulle få flytta till en familj och absolut inte till oss. De ville att jag skulle ta ifrån Mojtaba nyckeln och att han inte skulle få vara hemma hos oss. Jag tänkte: det här kan inte vara i Sverige, de här människorna är galna, säger Petra. De tänker inte på bröderna över huvud taget.

Lyssna till hela berättelsen i poddavsnittet nedan:

Christina Heilborn, programchef för UNICEF Sverige, kommenterar Mojtabas berättelse:

– Det är väldigt viktigt att socialnämnden utreder de hem som tar emot ett barn, även släktingar, så man är säker på att det är ett lämpligt boende. Men att kunna bo tillsammans med ett syskon är en rättighet enligt barnkonventionen, att kunna leva tillsammans med sin familj. Vi känner till många situationer där beslut har fattats över barns huvuden eller där de inte har fått information om vad som gäller och varför.

– Barn kan idag inte klaga någonstans till någon instans som har ansvar i barnrättsfrågor. Från UNICEFs sida vill vi att det ska införas möjlighet för barn att klaga och kunna ta upp enskilda fall på nationell nivå. Det finns ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen som handlar om precis det här, men som regeringen har valt att inte skriva på, säger Christina Heilborn.

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

En av våra prioriterade frågor i Sverige är att uppnå förbättringar för barn som utsätts för människohandel. Vi har under många år kämpat för att regeringen ska stärka dessa barns rättigheter och ta fram en handlingsplan som avser handel med barn gällande olika former av exploatering barn kan utsättas för. Regeringen presenterade i dagarna en sådan handlingsplan innehållande uppdrag till bland annat Migrationsverket, Länsstyrelsen och Brottsoffermyndigheten att vidta åtgärder för ett stärkt skydd av barnets rättigheter på området.

Om ensamkommande barn och unga på flykt som åker runt i hela Europa för att få en chans till ett liv, om ensamkommande i Malmö som står utan sina mest grundläggande rättigheter och om organhandel, berättade Omid och Husni från Ensamkommandes förbund i förra veckan i ett samtal i riksdagen. De gav inblick i svårigheter, upplevda kränkningar och inte minst de risker ensamkommande barn och unga står inför under tiden på flykt.

En kartläggning av Länsstyrelsen under 2012 visade att 166 barn mellan 3-17 år registrerats som misstänkta offer för människohandel eller människohandelsliknande brott under 2009 och 2011. Enligt kartläggningen är asylsökande barn och då särskilt ensamkommande en särskilt sårbar grupp i dessa sammanhang. Exempelvis har det under de senaste fem åren försvunnit 850 asylsökande barn i Sverige. Endast ett fåtal av de barnen har efterlysts eller eftersökts. Det är alltså hundratals försvunna barn som ingen letar efter och riskerna för att de ska hamna i exploatering eller människohandel är stora.

Människohandel är den tredje största brottsliga verksamheten i världen, näst efter narkotika och vapenhandel. Enligt FN utsätts cirka 1,2 miljoner barn varje år för människohandel. Barn säljs, köps och utnyttjas för många olika ändamål – för sexuella syften, organhandel, som billig arbetskraft, för att tigga eller tvingas begå stölder.

Handel med barn och unga är en omfattande, lönsam och ofta välorganiserad brottslighet som finns över hela världen. Sverige är inget undantag. ”Jag önskade många gånger att de som arbetade på de här hotellen där det skedde skulle ha reagerat”, berättar Ernesta, en ung tjej som kom till Sverige tillsammans med en kompis med hopp om att hitta arbete, men istället utnyttjades inom sexhandel. Hon fördes mellan olika hotell, ständigt övervakad av tre män och ingen reagerade på hennes situation.

Det är tyvärr en verklighet att det svenska samhället i dagsläget inte klarar av att förhindra att barn och unga exploateras på olika sätt, vilket barnminister Maria Larsson också konstaterade när den nya handlingsplanen presenterades i förra veckan. Det kommer att krävas omfattande och samordnade insatser på många olika nivåer i samhället – hos politiker, myndigheter, organisationer, företag, allmänhet och enskilda personer – för att motverka denna hänsynslösa brottslighet och pågående kränkningar av barnets rättigheter och person. Handlingsplanen är ett stort steg i rätt riktning.

Vi anser att kunskapen om och förståelsen för barn på flykt måste öka. Lögner sprids lätt via sociala medier som underblåser främlingsfientliga krafter och skolan kan vara en viktig motkraft för att se till att kränkningarna av barns rättigheter slutar här.

Studiematerialet består av berättelser från barn och fakta om flyktingar i världen och asylprocessen i Sverige. Vi rekommenderar också att lärare visar vår dokumentärfilm ”Mellanlandet” i samband med arbetet med materialet.

UNICEF kämpar över hela världen för att barn på flykt ska få en trygg miljö och skydd mot övergrepp. Barnkonventionen, som är en samling mänskliga rättigheter för barn, är tydlig. Alla barn har samma rättigheter oavsett om de har uppehållstillstånd eller inte. Alla länder som har förbundit sig att följa barnkonventionen ska med alla medel, och till sin yttersta förmåga, säkerställa barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling, samt skydda barn mot våld och utsatthet. Eftersom ensamkommande barn är en särskilt utsatt grupp har FN:s barnrättskommitté uppmanat stater att särskilt värna om dessa barns rättigheter.

Men tyvärr är det inte alltid förståelse, hjälp och skydd som dessa barn möts av i Sverige. Tidningen Expo har bland annat visat att 39 av 58 attacker i form av misstänka mordbränder, trakasserier, vandalisering och misshandel har varit riktade mot ensamkommande flyktingbarn.  Vi ser också att främlingsfientliga krafter växer sig starkare i Sverige och Europa.

UNICEF Sverige arbetar bland annat för att bilda opinion, sprida kunskap och påverka i Sverige för att se till att barn på flykt får sina rättigheter respekterade. Studiematerialet ”Flykten slutar här” är ett led i detta arbete och avslutar vår kampanj med samma namn. Hjälp oss att sprida studiematerialet till alla som kommer i kontakt med barn och unga i sin yrkesroll eller som förälder.

Det var fullsatt framför Internationella torgets stora scenen på lördagens seminaruim som handlade  om de ensamkommande flykting  barnen. På scenen fanns vår UNICEF-ambassadör Mark Levengood, författaren Christina Wahldén och UNICEFs egen barnrättsjurist Christina Heilborn.

Med avstamp i Christina Wahldén alldelse nyutkomna och uppmärksammade ungdomsbok ”I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig” fick publiken en skrämmande insyn i hur det kan kännas att komma som ensamkommande barn till Sverige från fasornas Kongo Kinshasa. Christina Heilborn berättade om varför UNICEF kämpar för att Barnkonventionen ska bli lag i Sverige. Då får barnkonventionen en starkare ställning.

(Vi har nyligen skrivit ett brev till alliansledarna med krav om att barnkonventionen skall bli lag. Brevet kan du läsa här!)

Idag är det bokmässans sista dag, kom och besök UNICEFs monter på Internationella torget :-)