Gå till innehållet
Laddar…

Mark Levengood om ett starkt möte i Etiopien

Under våren 2011 besökte ambassadören Mark Levengood Etiopien för att se hur vi på plats arbetar med mikrolån. Det blev ett minnesvärt möte. Läs Marks krönika om mötet med Aregai som lever med hiv och hennes 13-åriga son Fsoha.

De ser väldigt lika ut, mor och son. Hon är 32 år gammal, har hiv och är ensamstående. Berättelsen om Aregai skulle kunna vara ännu en av dessa ändlöst sorgliga historier från Etiopien, men ändå är det inte så. Hon ler ofta, ett snabbt lite skyggt leende som ändå vittnar om en livsglädje.

Hon är väldigt stolt över sin son. Fsoha är nu 13 år och har tagit hand om henne under de svåra tiderna. ”Vem är pojkens pappa?” frågar jag okänsligt men får inget direkt svar. Istället får jag höra om hur hon under kriget mot Eritrea sökte sig till ett av motståndsrörelsens läger, där hon städade och lagade mat. Aregai tittar på mig som om jag förväntas dra mina egna slutsatser och det gör jag väl, en fattig kvinna i Etiopien kan ofta inte styra sitt eget öde, och ett militärläger är en våldsam och brutal plats.

Hur som haver, nu är hon ensam med pojken, det förflutna måste få komma till ro för den dagliga kampen är hård nog. ”Men sedan CCC startade har allt blivit bättre, verkligen allt!” Hon ler igen, det där flyktiga leendet, och berättar att hon fått hjälp att ta sig ur den lamslående fattigdomen. ”Jag behöver inte längre tigga, och Fsoha får gå i skola!”

Hela tiden håller hon armen runt sin sons axlar. Han har en t-shirt med ”Pokemon” skrivet tvärs över bröstet. Jag frågar honom om det, men han vet inte riktigt vad Pokemon är för något. ”Jag fick den vid en klädutdelning” säger han blygt. Jag kan inte låta bli att fundera över vem som haft t-shirten tidigare. Tekniskt sett kunde det vara min son, fast naturligtvis är det inte det. Vem barnet än är får man hoppas och anta att han haft en bättre barndom än Fsoha.

Han har precis samma mörka ögonfärg som sin mamma och berättar att han tänkte bli doktor när han blir stor. ”Du blir säkert en bra doktor” säger jag, hur jag nu skulle kunna veta det. Fast å andra sidan, att ensam ta hand om sin hivsmittade mamma är väl en nog så kvalificerande grund för en blivande läkare.

Mark Levengood visar bilder för 13-åriga Fsoha och mamma Aregai i Etiopien. Foto: UNICEF

Mark Levengood visar bilder för 13-åriga Fsoha och mamma Aregai i Etiopien. Foto: UNICEF

Hiv och aids är inte lika utbrett i Etiopien som i södra delarna av Afrika, men naturligtvis är det väldigt stigmatiserande även här. Att smittas av hiv är skamfyllt, skammen över att dra sjukdom över sitt hus, att ligga släkten till last i en tillvaro utan marginaler, att långsamt ligga och tvina i hemmet med dödens skugga vilande över familjen. Men också det håller på att ändras nu. Bromsmedicinerna är gratis och fördelas bland de behövande i Etiopien. Tidigare idag pratade jag med en kvinna som berättade att den av de stora skillnaderna med mikrolånen är att hon inte längre behöver vara utstött. Med lånet får hon en ny identitet, som förvärvsarbetande, och får åter vara en del av den levande världen.

Både Aregai och hennes son står där, hennes arm runt hans axlar. De tittar på mig. Jag känner mig så tafatt. Jag vill ge något till dem, pengar, eller en penna eller något, vad som helst, bara jag på något sätt kunde bidra till att de får fortsätta vara en liten familj som äntligen får lite ordning i tillvaron. Men det går inte att ge något, enligt UNICEFs regler får man aldrig ge till enskilda barn. Vi hjälper alla barn, i hela världen. Medel och gåvor fördelas rättvist av dem som ansvarar för barnen. Genom vår struktur och ordning skapar vi bestående förändringar, för Fsoha och alla hans jämnåriga. Så jag kan hjälpa honom, genom att stödja UNICEF. Mamman ler igen, sådär snabbt, mot mig. Och jag ler tillbaka. Det ska bli bra.

UNICEF ambassadören Liza Marklund har besökt ett svältens och torkans Kenya. Se ett gripande bildspel nedan och hör Liza berätta om katastrofen. Läs även reportaget: Dekha, 5, hålls fastbunden vid ett träd, på expressen.se

Se bildspelet i full storlek på expressen.se

Vill du ge ett bidrag till katastrofen på Afrikas Horn kan du göra det här!

Ps. Hjälp oss gärna att sprida bildspelet genom att ”gilla”, dela eller twittra.

När Medina flyttar följer hela klassrummet med

Tioåriga Medina lever med sin nomadfamilj i Etiopien. Hon och hennes bror måste flytta runt med sina föräldrar under året för att hitta vatten och bete till sin boskap. Att gå i skolan är därför ingen självklarhet, eftersom de sällan stannar på samma plats mer än en kort tid. Men alla barn har rätt att gå i skolan, så vi har hittat en finurlig lösning – den mobila skolan.

Nomadflickan Medina 10 år går i en mobil skola i Etiopien. Foto: UNICEF/Getachew

Nomadflickan Medina 10 år går i en mobil skola i Etiopien. Foto: UNICEF/Getachew

Den mobila skolan innebär att klassrummet kan följa med just de elever som inte har möjlighet att ta sig till skolan. Skolan får komma till barnen istället.

– Jag lever med dem dygnet runt och både äter, sover och flyttar runt med barnen och deras familjer, berättar Mohammed, en av lärarna som håller i lektionerna för barnen i nomadfamiljerna.

Idag går Medina och hennes bror fortfarande upp tidigt i ottan för att valla fåren och getterna. Men nu kan de både läsa och räkna och får därmed en större chans att växa upp till vuxna med en bättre chans i livet.

När familjerna flyttar packas skolan ihop och följer med barnen. Foto: UNICEF/Getachew

När familjerna flyttar packas skolan ihop och följer med barnen. Foto: UNICEF/Getachew

En livsfarlig kombination av torka, pågående konflikter och eskalerande matpriser har lett till svår undernäring i Östafrika. Miljontals barn och kvinnor riskerar att dö. Värst är situationen i Somalia. UNICEF uppmanar regeringar och givare att snabbt ge humanitärt stöd.

I videon uppmanar UNICEFs ambassadör Ewan McGregor engelsmännen att SMS:a och på så sätt ge hjälpa till. I Sverige kan du ge 50 kronor till UNICEFs katastrofarbete i Östafrika genom att SMS:a Liv till 72900. Du kan också ge en större gåva här. Din gåva behövs nu.

Amelia på plats i Etiopien

– Vi åker runt i en vecka på vägar som knappt kan kallas vägar. Magen är ständigt på väg upp och ut. Men vi skumpar på i våra FN-märkta Toyotajeepar. Med chaufförer som tar sig fram även där vägen blivit en fors på grund av hällregn och gått sönder. Det är äventyrligt, spännande. Kor, getter, åsnor, smutsiga barn. Kvinnor som lastdjur. Män som hänger sysslolösa vid vägkanterna, allt ser vi från våra fönster. Vi besöker herdestammar långt bort i bushen, slum i stadsutkanter, går in i miljöer så långt från våra Ikea hem man kan tänka sig. Smuts, lera, fattigdom. Jisses vad mycket det finns att göra.”/ skriver Amelia på M-magasin.se

Mer om Etiopien och UNICEFs och Amelias projekt där kommer på webben inom kort. Så länge kan du läsa den första artikeln ”Varenda krona behövs” på på M-magasin.se!

Du kan också läsa M-magasins tidigare reportage om Etiopien, om bland annat könsstympning minor och våldtäkter.

En etiopisk kvinna, med sin lilla dotter på ryggen. Bilden är tagen i hennes hem i Jequasheme Village.

Etiopien, november 2009

Kvinnlig könsstympning fortsätter att minska i takt med att myndigheter och internationella organisationer uppmuntrar samhällen till att överge denna skadliga tradition. Uppskattningsvis tre miljoner flickor i Afrika könsstympas dock fortfarande varje år. Ingreppet kan orsaka infektion, kronisk smärta, komplikationer under graviditet och förlossning och ökad risk för spädbarnsdöd.

Heltäckande utbildningsprogram som engagerar lokala samhällen, kvinnor som ledare, börjar dock ge effekt. Programmen fokuserar på hälsofrågor, däribland hiv/aids, familjeplanering och skadliga traditionella sedvänjor, såsom könsstympning. Samtidigt erbjuder de ett forum för deltagarna att gemensamt hitta lösningar på problemen. Med respekt för deltagarnas kultur och åsikter och med förståelse för att verklig förändring tar tid, har programmen sakta men säkert börjat leda till att allt fler nu förkastar kvinnlig könsstympning och andra skadliga metoder.

Etiopien är ett av de länder i världen med högst förekomst av könsstympning. Programmen har dock lett till att 70 distrikt börjat se över lagar som kriminaliserar könsstympning och fyra av landets distrikt har åtagit sig att helt överge traditionen.

UNICEF, med stöd av Europeiska kommissionen, samarbetar med lokala frivilligorganisationer som Rohi-Weddu Pastoral Women Development Organization. Rohi-Weddu, som betyder ”rädda liv” på språket  Afarigna. Tillsammans arbetar vi för att skapa medvetenhet om skadliga traditioner och med att främja utbildning för kvinnor i Afar-regionen. UNICEF stödjer också the Ethiopian Nurse Midwife Association and the Health Extension Workers som integrerar frångåendet av könsstympning med den befintliga barn- och mödravården.

Globalt sett ser vi nu att program med fokus på att få till stånd förändringar i folks medvetande leder till att hela samhällen börjar överge förfaranden som skadar flickor och kvinnor. Däribland könsstympning, barnäktenskap, våld i hemmet och olika hinder för flickors utbildning.

Vill du läsa mer om könsstympning kan du göra det på unicef.se!