Gå till innehållet
Laddar…

Nytt hopp i Sydsudan för barn som Yar och Chogi

Sedan konflikten i Sydsudan bröt ut 2013 har mer än fyra miljoner människor tvingats på flykt, de flesta av dem barn. Ett påskrivet fredsavtal mellan de stridande parterna ger nu hopp om att fler barn ska kunna få en bättre framtid. Möt Yar och Chogi, två av de barn som redan fått hjälp av UNICEF.

Yar Makoi, sju månader, sitter i sin mammas knä vid sjukhuset i Rumbek., Sydsudan. Foto: © UNICEF/Ryeng

Foto: © UNICEF/Ryeng

Yar Makoi, sju månader, sitter i sin mammas knä vid sjukhuset i Rumbek. Mamma Ayen förklarar att när Yar föddes hade hon ingen mjölk. Gröten hon gav sin dotter räckte inte och Yar blev snart akut undernärd. Då fick Ayen tips av några vänner om UNICEFs program för att hjälpa undernärda barn i Rumbek, och Yar blev snart inskriven.

– Läkarna har räddat mitt barns liv. Jag vill att hon ska gå i skolan och förhoppningsvis bli läkare en dag, så att hon också kan rädda andra barns liv, säger Ayen.

Yar är ett av 1,2 miljoner akut undernärda barn i Sydsudan – det är den högsta siffran som uppmätts sedan konflikten bröt ut 2013. UNICEF hoppas nu kunna nå ut ännu bättre och hjälpa fler, sedan fredsavtalet skrevs under. Men vi behöver din hjälp.

I vår gåvoshop hittar du julklappar som räddar barns liv

Där finns till exempel näringsrik nötkräm, svältkatastrofpaket, vaccinpaket och andra livräddande produkter som redan idag används på plats i bland annat Sydsudan. Du får fina gåvobevis att ge bort i julklapp.

Köp dina klappar idag och hjälp fler barn som Yar:

Handla i gåvoshopen

Vi hjälper barn att hitta hem igen

Sedan konflikten började för fem år sedan har tusentals barn i Sydsudan separerats från sina familjer. Men UNICEF har tillsammans med partners hjälpt omkring 6 000 barn att hitta hem igen. Chogi, åtta år, ler glatt i sin flygplansstol – på väg för att äntligen få träffa sin mamma.

Sydsudan. Chogi, åtta år, ler glatt i sin flygplansstol – på väg för att äntligen få träffa sin mamma igen, efter att ha varit åtskilda i nästan fem år. Foto: © UNICEF/Ryeng

Foto: © UNICEF/Ryeng

Sista gången Chogi, hans bror Jidu och syster Ferdos, såg sin mamma var för nästan fem år sedan. Mamman var ute och letade efter ved, när det plötsligt blev skottlossning utanför syskonens hem.

En granne flydde tillsammans med barnen och familjen separerades. Men för några månader sedan lyckades UNICEF och partners hitta Chogis mamma, och familjen ska nu äntligen få bli hel igen.

Vi kommer aldrig sluta kämpa för att barnen ska få allt som de har rätt till.

Några resultat av UNICEFs arbete i Sydsudan sen konflikten bröt ut:

  • 630 000 barn har behandlats mot svår akut undernäring.
  • Vi har vaccinerat nära sex miljoner barn.
  • 1,5 miljoner barn har fått tillgång till utbildning.
  • Vi har stöttat frigivningen av omkring 3 000 barn från väpnade grupper.
  • 800 000 barn och vuxna har fått tillgång till rent vatten.

 

Glädjande besked för barns rätt till familje­åter­förening

Nu har Migrationsöverdomstolen slagit fast att det strider mot Europakonventionen och barnkonventionen att neka familjeåterförening. Det här är ett viktigt principiellt beslut som kommer att få stor betydelse för Sveriges migrationspolitik och barns rätt att leva med sin familj, skriver Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist på UNICEF Sverige.

Det aktuella fallet rör en åttaårig pojke från Syrien som kom till Sverige som asyl­sökande till­sammans med sin morbror, hösten 2015. Pojken bevil­jades uppehålls­tillstånd som alter­nativt skydds­behövande. Hans familj (föräldrar och bror) som var kvar i Syrien har sedan ansökt om att få åter­förenas med sin son. Men enligt den gällande lagen har pojken inte rätt till familje­åter­förening, eftersom det endast är de asyl­sökande som beviljas så kallad flykting­status som ges rätt till familje­åter­förening.

Det finns dock en undantags­bestämmelse i lagen som säger att om ett beslut att neka familje­åter­förening skulle strida mot ett svenskt konventions­åtagande så kan det ändå beviljas. Det är den här bestämmelsen som nu har prövats, och dom­stolen har kommit fram till att det inte är propor­tioner­ligt att neka ett barn rätten att åter­förenas med sin familj.

Migrationsverket och migrations­domstolarna är överens om att det utgör en kränkning av rätten till familje­liv. Men skill­naden ligger i hur de har bedömt om det anses propor­tioner­ligt, det vill säga om beslutet står i proportion till resultatet. Å ena sidan bedöms barnets intresse av att åter­förenas och å andra sidan statens intresse av att minska antalet asyl­sökande. Enligt lagen så måste besluts­fattarna (Migrations­verket och sedan dom­stolarna vid ett eventuellt över­klagande) göra en propor­tionalitets­bedömning om barnets bästa, och intresset av att minska antalet asyl­sökande som kommer till Sverige. Man väger alltså dessa ”våg­skålar” mot varandra och avgör sedan vilket som väger tyngst.

Migrationsverket konstaterade i sitt beslut att det var rimligt och propor­tioner­ligt att neka pojken rätt till familje­åter­förening eftersom lagen är till­fällig och behovet av att minska antalet asyl­sökande till Sverige är ett intresse som väger tyngre.

Men migrations­överdom­stolen landade dock i motsatt slutsats. De använder sig både av Europa­konventionen och barn­konven­tionen i sitt resone­mang, och är tydliga med att när det gäller barn ska det i bedöm­ningen läggas särskilt vikt vid barnets ålder, situa­tionen i hem­landet och graden av beroende­förhållande till föräld­rarna.

I det här fallet kunde pojken inte åter­förenas med sin familj i hem­landet (Syrien). Det fanns inte heller något annat land där det var möjligt för dem att leva till­sammans, förutom i Sverige. Pojken har också visat tyd­liga signaler på att hans psykiska hälsa för­sämrats på grund av att han saknar sina föräldrar. I det här fallet väger alltså rätten till ett familje­liv, och barnens rätt till sina föräldrar, tyngre än statens intresse av att ha en minskad asyl­invandring. Beslutet strider mot svenska konven­tions­åtaganden, artikel 8 i Europa­konven­tionen och barn­konven­tionens artiklar 3, 9 och 10.

UNICEF Sverige ser mycket positivt på beslutet. Det innebär en stor möjlig­het för fler barn i liknande ömmande situa­tioner att få rätt att åter­förenas med sin familj. Den väg­ledande domen visar tydligt att barn­konven­tionen fått större utrymme i rätts­till­ämp­ningen genom att dom­stolen tydligt markerat vad som är tillåtet och propor­tioner­ligt när det gäller barns rättig­heter.

Beslutet är också viktigt i den kommande debatten om vår framtida migrations­politik, då våra politiker kommer få svårt att motivera möjlig­heten att för­länga bestämmel­serna om nekad rätt till familje­åter­förening i den till­fälliga utlännings­lagen. Alla barn ska ha rätt att leva med sin familj om det är fören­ligt med barnets bästa. Allt annat står i strid med barn­konven­tionen och inskränker dess­utom en av få lag­liga vägar som finns för barn på flykt.

Så som den svenska migra­­tions­­­lag­stift­­ningen ser ut idag har inte alla barn rätt till familje­­åter­­förening. Det är inte bara inhumant, utan även en kränk­ning av barns mänsk­liga rättig­heter. UNICEF valde att göra det här till en valfråga och vi kommer att fort­sätta driva frågan gente­mot våra poli­tiker och ansvarig rege­ring för att alla barn ska få sina rättig­heter upp­fyllda.

Läs domen i sin helhet.

 

UNICEF arbetar med familje­åter­förening efter kata­strofen i Indonesien

Dödssiffran efter jordbävningen och tsunamin i Indonesien har nu stigit till nära 2 000 döda. 5 000 rapporteras vara saknade, och enligt myndigheterna är hoppet nu ute om att fler ska hittas vid liv i rasmassorna. För tiotusentals överlevande barn är situationen mycket svår, särskilt då många av dem har separerats från sina familjer.

Rido Saputra, tio år, står framför ruinerna av det som var hans hem. Huset förstördes i tsunamin i Donggala. Foto: © UNICEF/Wilander

Rido Saputra, tio år, står framför ruinerna av det som var hans hem. Huset förstördes i tsunamin i Donggala. Foto: © UNICEF/Wilander

UNICEF och ett team socialarbetare samarbetar med myndigheterna i Indonesien för att snabbt kunna identifiera och återförena ensamma barn med sina familjer. Ju längre ett barn är ensamt desto svårare blir det att hitta barnet, och risken ökar att barnet utsätts för våld, utnyttjande eller människohandel.

I dagarna arbetar vi också med att sätta upp fler barnvänliga trygga platser, ge drabbade barn psykosocialt stöd, sätta upp tillfälliga skolor och leverera skolmaterial. Hittills har 47 skoltält levererats till de drabbade områdena.

Ainun Mardiah, sju år, ler vid en aktivitet tillsammans med UNICEFs team som ger barn som drabbats av katastrofen psykosocialt stöd. Här vid ett skyddscenter i Palu. Här får barnen möjlighet att leka, bearbeta sina upplevelser, och bara vara barn för en stund. Foto: © UNICEF/Wilander

Ainun Mardiah, sju år, ler vid en aktivitet tillsammans med UNICEFs team som ger barn som drabbats av katastrofen psykosocialt stöd. Här vid ett skyddscenter i Palu. Här får barnen möjlighet att leka, bearbeta sina upplevelser, och bara vara barn för en stund. Foto: © UNICEF/Wilander

I den här typen av katastrofer är risken stor att vattenburna sjukdomar sprids. Det finns därför också ett stort behov av produkter för att rena vatten och se till att drabbade barn och vuxna får möjlighet att hålla en god hygien.

Jordbävningen och tsunamin som slog till mot Sulawesi 28 september var den andra katastrofen som drabbade Indonesien på kort tid. Redan i augusti drabbades ön Lombok av flera jordbävningar, och sammanlagt är nu minst 600 000 barn i landet drabbade av katastroferna.

Du kan vara med och rädda barns liv i Indonesien, ge en gåva till vårt katastrofarbete:

Hjälp barnen i Indonesien

 

Oroande att barns utsatt­het för våld inte lyfts av partierna

Inget parti har i valrörelsen valt att lyfta att alla former av våld mot barn i hemmet ska vara straffbara. Det visar en granskning som UNICEF Sverige har gjort av riksdagspartiernas valmanifest utifrån ett barnrättsperspektiv.

Det är oroväckande och märkligt att inget parti uppmärk­sammar utsatt­heten hos de barn som antingen själva utsätts för våld eller tvingas bevittna våld mot någon annan i familjen. Idag är inte alla former av våld mot barn straff­bara, till exempel psykiskt våld. Detta trots att 36 procent av barnen i Sverige uppger att de utsätts för våld i hemmet.

Under kommande mandat­period, i januari 2020, blir barn­konven­tionen svensk lag. Det innebär att politiker, myndig­hets­utövare och andra besluts­fattare måste ge barn­rätts­perspek­tivet en större tyngd i frågor och beslut som rör barn. Inför årets val­rörelse har UNICEF Sverige tagit fram ett eget val­mani­fest där vi lyfter tre frågor som vi anser är särskilt viktiga för att säkra barns rättig­heter:

Mot bakgrund av detta har vi granskat de åtta riksdags­partiernas val­mani­fest för att se var de står. När det gäller familje­åter­förening kan vi konstatera att trots att det råder en polari­serad migrations- och integrations­debatt, där barns rättig­heter får begränsat utrymme, säger Miljö­partiet, Vänster­partiet, Libe­ralerna, Center­partiet och Krist­demo­kraterna ja till att ge alla barn rätt till familje­åter­förening.

Modera­terna, Social­demo­kraterna och Sverige­demokra­terna avvisar dock tanken. Att neka barn att leva med sin familj står i direkt strid med barn­konven­tionen och inskränker dess­utom en av de få lagliga vägar som finns för barn på flykt.

Utbildnings­frågorna debatteras frekvent i val­rörelsen. Dock disku­teras sällan skolan utifrån utgångs­punkten att barn har rätt till en lik­värdig utbild­ning av hög kvalitet. I stort sett alla partier vill dock se ett ökat statligt ansvar för skolan i linje med vårt krav. Libe­ralerna, Vänster­partiet och Sverige­demo­kraterna går till och med så långt att de vill ha ett förstat­ligande av skolan. Krist­demo­kraterna däremot tar inte alls upp skol­frågan i sitt val­mani­fest.

Utöver dessa tre frågor finns själv­fallet andra mycket viktiga frågor som spelar stor roll för att stärka barns rättig­heter. Samtliga partier lyfter till exempel frågan om psykisk ohälsa bland barn och vikten av att stärka barn- och ungdoms­psykiatrin, BUP och elev­hälsan. Att nå politiskt enig­het i en så viktig barnrätts­fråga är mycket positivt och kan för­hopp­nings­vis leda till fler överens­kommelser över parti­gränserna.

UNICEF Sverige har inte någon parti­politisk till­hörig­het. Det har inte heller barns rättig­heter. Barns rättig­heter är mänskliga rättig­heter som ska efter­levas och priori­teras av samtliga politiker och andra besluts­fattare. Efter val­dagen kommer vi att fort­sätta arbeta för att våra krav omsätts i prak­tiken och för att barns rättig­heter sätts i fokus.

Läs UNICEFs valmanifest

 

Alla barn ska ha rätt till familje­åter­förening

Inför valet nästa söndag har UNICEF Sverige valt att fokusera på tre politiska förslag som vi anser är särskilt viktiga att de genomförs. Idag går vi till botten med den första punkten i vårt valmanifest: varför alla barn ska ha rätt att återförenas med sin familj.

Inför valet nästa söndag har UNICEF Sverige valt att fokusera på tre politiska förslag som vi anser är särskilt viktiga att de genomförs. Idag går vi till botten med den första punkten i vårt valmanifest, varför alla barn har rätt till att återförenas med sin familj.

Det finns många frågor inom barnrätts­området och migrations­rätten som är viktiga för att barns rättig­heter fullt ut ska efter­levas i Sverige. Barn har till exempel rätt till en rätts­säker asyl­process, och för en håll­bar varaktig lösning för barn på flykt borde permanenta uppehålls­tillstånd vara en regel snarare än ett undantag.

I den pågående valrörelsen har vi valt att lyfta rätten till familje­återförening som en särskilt viktig fråga. Den står särskilt uttryckt i barn­konventionen och är en mycket viktig rättighet för att barn ska ges rätt att vara med sina föräldrar. Det är en förut­sättning för att få trygghet och skydd samt rätt till liv och utveckling. Så som den svenska migrations­lagstift­ningen ser ut idag har inte alla barn rätt till familje­åter­förening. Det är inte bara inhumant, utan även en kränkning av barns mänskliga rättig­heter.

Enligt barnkonvention har alla barn rätt att leva med sin familj. Barn som separerats från sina föräldrar har rätt att åter­förenas med dem, om det är för barnets bästa. Barn har rätt att få sin ansökan behandlad på ett positivt, humant och snabbt sätt. ”Positivt” innebär inte per automatik att barnet ska få återförenas med föräldern i det land där föräldern är. Det innebär att man vid behand­lingen ska se till barnets bästa, lyssna på barnets åsikt och inte applicera för restriktiva regler för att godkänna ansökan om åter­förening.

Dagens lagstiftning är inte förenlig med barn­kon­ven­tionen eftersom den behandlar barn olika beroende på vilken skydds­status de beviljas vid uppehålls­tillstånd. Idag är det endast de asyl­sökande som beviljas flykting­status som ges rätt till familje­åter­förening. De som i stället får så kallad alternativ skydds­status ges inte rätt till familje­åter­förening.

En stor del av de asyl­sökande som flyr en väpnad konflikt, snarare än att vara för­följda av indi­viduella skäl, beviljas alternativ skydds­status. Det gäller till exempel en stor del av dem som flytt från Syrien och Afghanistan. Alternativt skydds­behövande grundar sig på bestämmelserna i EU:s skydds­grunds­direktiv och har en bredare tolkning, medan flykting­status­förklaringen grundar sig på reglerna i FN:s flykting­konvention med fokus på indi­viduella skäl.

I den tidigare utlännings­lagen gjordes det ingen större skillnad mellan de olika status­begreppen, vad gäller uppehålls­tillstånd och efter­följande rättig­heter. Idag har man valt att göra skillnad vilket vi starkt motsätter oss.

Att inte ge barn rätt att åter­förenas med sin familj strider inte bara mot barn­konven­tionens bestäm­melser. Det ökar även risken att barn i stället söker ille­gala vägar för att åter­förenas med sina föräldrar och närstående, och löper hög risk att hamna i händerna på smugglare eller utnyttjas på andra sätt.

Enligt beräkningar från Interpol försvinner ett av nio barn som befinner sig på flykt. Mörker­talet är stort och siffrorna ger endast en finger­visning om hur situa­tionen ser ut i verklig­heten.

Vi anser därför att:

  • Alla barn ska ha rätt till familje­åter­förening oberoende av skydds­skäl. Det är högst orimligt och diskrimi­nerande att barn som får uppehålls­tillstånd som alternativt skydds­behövande eller som flykting inte har samma rättig­heter att få vara med sin familj.
  • Familjeåter­förenings­ärenden måste priori­teras och hanteras skyndsamt. Före­träde måste ges åt anknytnings­ärenden som berör barn. Ärendena måste hanteras positivt, humant och skyndsamt.

Barns rättigheter har inte någon partipolitisk tillhörighet eller särskild politisk färg. Barns rättigheter är mänskliga rättigheter som ska efterlevas och prioriteras av samtliga politiker och andra beslutsfattare.

Läs UNICEFs valmanifest

Se gärna vår fördjupning om de andra viktiga frågorna i vårt valmanifest:

Vi har även gjort en granskning av riksdagspartiernas valmanifest utifrån ett barnrättsperspektiv. Den hittar du här. 

Syskon i Aleppo åter­förena­des med sin familj

Bröderna Zakariya, sex år, och Doha, fem år, förlorade sina föräldrar i våldet i Aleppo, Syrien. Tillsammans med sina fyra syskon överlevde de under två månader i ett förstört hus, innan UNICEF hittade dem och påbörjade arbetet för att återförena barnen med sin släkt.

De sex syskonen sökte tillsammans i rasmassorna efter metallskrot att sälja. De brände bitar av trä för att hålla värmen och trängdes tillsammans i ett rum när de skulle sova.

Zakariya, 6 och Doha, 5, ler tillsammans. Efter fyra månaders sökande lyckades UNICEF hitta brödernas farbror och barnen kunde återförenas med sina släktingar igen. Foto: © UNICEF/Al-Issa

Zakariya, 6 och Doha, 5, ler tillsammans. Efter fyra månaders sökande lyckades UNICEF hitta brödernas farbror och barnen kunde återförenas med sina släktingar igen. Foto: © UNICEF/Al-Issa

Efter två månader hittades barnen av UNICEFs personal i Aleppo. Barnen var rädda, men hade bara ett önskemål – att få fortsätta vara tillsammans.

Syskonen togs om hand och varje dag, medan de var i skolan, sökte vi efter deras släktingar. Efter fyra månader kom goda nyheter, barnens farbror hade hittats.

Att lyckas spåra släktingar till barn som blivit ensamma är ingen enkel sak, särskilt inte i Syrien – en av världens största humanitära kriser. Men det är värt det för att barn som Zakariya och Doha ska få en chans till återhämtning, och en ljusare framtid tillsammans med sin familj.

Vill du få fler goda nyheter och information om barns situation runt om i världen? Prenumerera på vårt nyhetsbrev:

Jag vill få nyhetsbrev

 

Idag lägger regeringen fram budgeten för 2012. Proposition 2011/12:1 ger två efterlängtade besked för familjer som lever splittrade i olika länder och för barn som inte kunnat gå i skolan i Sverige på grund av att de är papperslösa.

Detta är resultatet efter förhandlingar mellan regeringen och Miljöpartiet som pågått mer eller mindre intensivt sedan den migrationspolitiska överenskommelsen gjordes i mars i år. Stora förhoppningar väcktes då och först nu kommer två av svaren som dessutom inte kommer att börja gälla förrän nästa sommar.

Rätten till familjeåterförening är en mänsklig rättighet enligt barnkonventionen (artikel 10). Ett land som Sverige ska behandla ansökningar från splittrade familjer om att återförenas positivt, humant och snabbt. För alla de familjer som lever åtskilda är varje dag en pina. Det är svårt att fokusera på att jobba, studera eller söka jobb om man ständigt är orolig för vad som händer ens son eller dotter som blivit kvar i hemlandet eller i ett annat land.  Längtan och oron gnager sönder kropp och själ. Den politik Sverige hittills fört när det gäller Somalia har varit verklighetsfrämmande. Krav på passhandlingar för att styrka identiteten, från ett land som människor flyr ifrån på grund av krig och kaos, har fått orimliga konsekvenser för enskilda individer. Det är därför mycket välkommet att det nu ska bli möjligt för de ca 1 500 barnen som är kvar i Somalia att få återförenas med sin mamma och/eller pappa som bor i Sverige tack vare DNA-prov och slopat krav på styrkt identitet genom pass.

Men flera frågor är ännu obesvarade;

  • Varför börjar detta inte gälla förrän 1 juli 2012?
  • Vad händer om det är ett adoptivbarn och DNA-prov alltså inte ger svaret på familjeförhållandet?
  • Vad händer med barn från andra länder än Somalia?
  • Vad händer med ensamma och övergivna barn i ett land vars enda släkting finns i Sverige, och svenska formaliakrav gör att minderåriga inte anses behöriga att ansöka om återförening?

Rätten till utbildning är också en mänsklig rättighet enligt barnkonventionen (artikel 28). Dessutom har staten ansvar att se till att den rättigheten uppfylls för alla barn i landet, oavsett medborgarskap, uppehållstillstånd eller om barnet lever gömt eller utan papper (artikel 2). Sverige har fått kritik flera gånger av FN:s barnrättskommitté för att inte respektera rätten till skolgång för alla barn. Förutom den kunskapsmässiga delen av att gå i skolan, handlar det också om en viktig faktor för ett barns psyko-sociala utveckling. För ett barn som dessutom lever i ovisshet och rädsla om vad som ska hända när det gäller vistelsen i Sverige är det viktigt att få någon form av struktur och rutin i vardagen. Vi gläds, liksom dessa ca 3 000 barn och deras föräldrar, över beskedet men vi har hört detta löfte förut och det finns flera obesvarade frågor även här;

  • När börjar rätten till skolgång gälla?
  • Omfattas alla barn?
  • Är det reglerat att polisen inte får söka upp barnen till/från eller i skolan trots ett utvisningsbeslut?

Vi förväntar oss att dessa frågor besvaras inom kort och att de problem vi identifierar får en lösning snarast. Det handlar om varje barns mänskliga rättigheter. Det är ytterst en fråga om politisk vilja.

/Christina Heilborn, Chef Opinion och påverkan

Gilla att 3000 papperslösa barn får rätt att gå i skolan och 1500 somaliska barn får chans att återförenas med mamma och/eller pappa!