Framtidens migrationspolitik – vilka rättigheter får barn på flykt?
Den tillfälliga utlänningslag som togs fram efter hösten 2015 går ut sommaren 2021. För att ersätta den tidigare lagen tillsattes en kommitté med uppdrag att ta fram en ny migrationspolitik. Nu har förslaget presenterats och det tar inte tillräcklig hänsyn till barnkonventionen, skriver Mohima Mumin, barnrättsjurist på UNICEF Sverige.
Migrationskommittén presenterade sitt förslag den 15 september. Redan innan förslagen lämnades över har vi följt debatten i media, med stor oro för att villkoren för asylsökande barn skulle komma att försämras. Det kan starkt ifrågasättas om förslagen tar hänsyn till barnkonventionen i tillräckligt stor utsträckning.
Förslaget till Sveriges nya migrationspolitik tar inte tillräcklig hänsyn till barnkonventionen.
Förslag från migrationskommittén som särskilt berör barn
- Tillfälliga uppehållstillstånd ska även i fortsättningen vara huvudregeln för barn som beviljas skydd. Flyktingar får uppehållstillstånd i tre år, som vid en ny ansökan kan förlängas med ytterligare två år. Alternativt skyddsbehövande får 13 månader, som vid en ny ansökan kan förlängas med ytterligare två år. Inga undantag ges.
- Försörjningskrav (det vill säga krav på att den förälder som fått uppehållstillstånd ska kunna försörja make/maka och barn som den vill återförenas med) ska inte gälla för barn som är bosatta i Sverige och vars föräldrar ansöker om uppehållstillstånd här. Detsamma gäller barn som är födda i Sverige och ansöker om uppehållstillstånd för att en förälder redan har beviljats detta, och föräldern bor tillsammans med det sökande barnet i Sverige.
- Undantag från försörjningskrav föreslås även för barn som antingen är kvar själva i ursprungslandet, eller tillsammans med en förälder, och som ansöker om att få komma till Sverige för att återförenas med den andra föräldern. Detta om ansökan görs inom tre månader från det att föräldern som bor i Sverige har fått beslut om uppehållstillstånd.
- Barn som har en förälder som har fått uppehållstillstånd, eller som har en förälder som är gift eller sambo med någon som har uppehållstillstånd, ska också beviljas detta. Undantag gäller för barn där minst en förälder är under 21 år. Sverige kan vägra att ge dessa barn uppehållstillstånd så länge som föräldern inte har fyllt 21 år.
- Uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl som synnerligen ömmande omständigheter* återinförs, och föreslås nu också gälla för barn, men med ett lägre krav än för vuxna. Det innebär att även om omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som krävs för att en vuxen person ska beviljas uppehållstillstånd, så ska ett barn beviljas det. Tillståndet ska vara begränsat till 13 månader och om ett nytt beviljas ska det vara i två år.
*Fakta
I den tidigare utlänningslagen kunde vuxna beviljas uppehållstillstånd vid synnerligen ömmande omständigheter och barn vid särskilt ömmande omständigheter. Dessa togs bort i samband med den tillfälliga lagen. Synnerligen ömmande omständigheter föreslås nu också gälla för barn, men med ett lägre krav än för vuxna.
För UNICEF är det mycket oroande att många av bestämmelserna i den tillfälliga lagen nu föreslås bli permanenta. Kontinuitet är viktigt för barns uppväxt och en osäker och utsatt situation, som tillfälliga uppehållstillstånd skapar, påverkar barns välmående negativt.
Kommittén konstaterar själva att de förslag som presenterats kommer att få negativa konsekvenser för barn. Därför är det förvånande och beklagligt att de i sitt arbete inte har tagit större hänsyn till barnets bästa och föreslagit undantag för att väga upp för detta.
Låt oss djupdyka i förslagen och konsekvenserna de får för barn:
Tillfälliga uppehållstillstånd – är det verkligen barnets bästa?
Kommittén föreslår att tillfälliga uppehållstillstånd även i fortsättningen ska vara huvudregeln för barn. Det innebär en otrygghet som påverkar barn och deras hälsa negativt. Det kan också påverka barnets möjligheter att utbilda sig och utvecklas.
Barnkonventionen rekommenderar hållbara och långsiktiga lösningar för barn, inte tillfälliga och oförutsägbara, något som ett tillfälligt uppehållstillstånd är. Vi ställer oss därför kritiska till att kommittén överhuvudtaget inte föreslår några undantag till barn som ger permanent uppehållstillstånd, inte ens för de mest utsatta eller sjuka.
Vi ser heller inte några godtagbara skäl till varför barnets skyddsstatus skulle motivera olika längd på uppehållstillståndet.
34 miljoner barn befinner sig just nu på flykt runt om i världen.
Synnerligen ömmande omständigheter är inte ett tillräckligt starkt skydd
Vi ser positivt på att kommittén föreslår att uppehållstillstånd på humanitära grunder, med synnerligen ömmande omständigheter, återinförs i den nya lagen. För barn innebär det att de får en möjlighet att beviljas tillfälligt uppehållstillstånd, även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att vuxna ska få tillstånd.
Dock är det oroväckande att även denna grupp av barn som huvudregel får ett tillfälligt uppehållstillstånd, något som ger barn ett betydligt sämre och svagare skydd än det som finns i tidigare utlänningslagen.
Eftersom barnkonventionen är lag bör skyddet för barn stärkas, inte försämras, vilket det här förslaget innebär.
Vi saknar undantag för barn som efter en individuell prövning kan få permanent uppehållstillstånd direkt, på grund av till exempel bestående hälsotillstånd eller andra särskilda skäl.
Rätt till familjeåterförening – inte för alla barn?
Vi ser positivt på att det inte finns något försörjningskrav för barn, när barnet bor i Sverige och ansöker om att föräldrar ska ansluta sig till barnet här. Detsamma gäller barn som föds i Sverige och bor tillsammans med en förälder. Däremot ser vi med djup oro på de andra förslagen som presenterats.
Det är inte försvarbart att kommittén föreslår att barn som har minst en förälder som är under 21 år inte har rätt till uppehållstillstånd förrän föräldern eller föräldrarna har fyllt 21 år. Alla barn omfattas av barnkonventionen och har rätt att förenas med sina föräldrar, oberoende av föräldrarnas ålder och deras försörjningsförmåga. Konsekvensen av det här förslaget blir att barn under lång tid kan tvingas vara ifrån en förälder.
Att kommittén gör skillnad på barn genom att anse att vissa barn har rätt att återförenas med sina föräldrar medan andra inte har det, baserat på en godtycklig åldersgräns, är inte acceptabelt.
Det är också olyckligt att försörjningskravet inte lättas upp för att underlätta för barn att kunna återförenas med sina föräldrar. Förslaget riskerar istället att i många fall bli ett hinder då det är orimligt och svårt att uppnå.
Om förslagen som presenterats går igenom ser vi ökad risk att barn diskrimineras och att det görs skillnad på barn. Det är inte förenligt med principen om icke-diskriminering i barnkonventionen.
Den fortsatta vägen framåt
Förslaget ligger nu hos regeringen och hur processen fortskrider är inte helt tydligt presenterat. Detta då det råder stor politisk oenighet både inom regeringen och bland övriga riksdagspartier. Oavsett fortsatt process vill vi trycka på vikten av barnkonsekvensanalyser kring hur barns rättigheter beaktas och bedöms i lagförslagen.
Ett minimum är att beakta följande krav:
- Permanent uppehållstillstånd till barn som bedöms ha skyddsskäl. Om tillfälliga uppehållstillstånd ändå ska vara huvudregeln ska de också vara längre än vad som föreslås idag.
- Rätt till familjeåterförening med mer rimliga och realistiska försörjningskrav.
- Hänsyn till barnets bästa och barnkonsekvensanalys med en individuell prövning i varje enskilt fall.
Här berättar UNICEFs medarbetare Razan Rashidi från Syrien om situationen i Damaskus och om hur vanliga människor har blivit oumbärliga volontärer under kriget.
”Den senaste tiden har varit väldigt svår för alla här. Tusentals människor i Damaskus har lämnat sina hem för att söka skydd i säkrare områden, de flesta i skolor och moskéer. I veckan har minst 15 skolor i stadskärnan och ytterligare 18 skolor i utkanten av huvudstaden fungerat som tillfälliga flyktingboenden.
Lokala volontärer och syriska Röda halvmånen arbetar dag och natt för att ge stöd till alla utsatta. De har gjort ett helt fantastiskt jobb. UNICEF och andra internationella organisationer stödjer i sin tur Röda halvmånen och deras lokala samarbetspartners.
Vanliga människor har också varit snabba att organisera sig som volontärer för att kunna hjälpa flyktingar där de har sökt skydd. Många ungdomar har engagerat sig helhjärtat i hjälparbetet. Jag har träffat några som trotsat våldet på gatorna genom att gå runt och leta efter människor som inte hittat någonstans att bo, för att sedan visa dem vägen till skolor och moskéer som tar emot flyktingar.
I en skola träffade jag Oum Mustafa. Hon bor där tillfälligt med sina fyra barn och sin svägerskas familj. Oum berättade att de fick sova i en park första natten efter att de flytt hemmet. Dagen efter träffade de några ungdomar som hjälpte till att eskortera dem till en skola. En annan kvinna som befinner sig i samma skola sitter intill sin 9-åriga dotter som sover på en tunn madrass på golvet.
– Jag är så glad att hon sover nu. Du vet, vi har inte sovit på tre nätter. Det var extremt höga ljud utanför huset. Det lät som om bomberna föll över vårt hus och helikoptrarna flög tätt intill.
Några av de skolor som nu skyddar internflyktingar är sådana som har fått stöd från UNICEF under de senaste åren. De tillhör ett nätverk av barnvänliga skolor, där barns rättigheter är integrerade i undervisningen. Alla de skolorna har karaktäristiska pedagogiska målningar på väggarna.
En del familjer huserar andra familjer på flykt. En kvinna jag känner tog hand om släktingar från Homs under tre månader. Men häromnatten tvingades allihopa att fly från huset när kvarteret blev beskjutet. Nu bor de också i en skola.
Många butiker i Damaskus är stängda. Det är knappt så att lokalbefolkningen hittar tillräckligt med mat och förnödenheter. När folk inte ens har nog till sig själva är det svårt att vara generös mot tillfälliga inneboende.
Det är inte lätt att bo i skolorna heller. I en skola jag besökte samsades runt 600 personer om sju små toaletter. De gör sitt bästa för att hålla skolan ren. När så många människor trängs på en liten yta är det viktigt att hygienen är god, för att hålla sjukdomar borta.
UNICEF har distribuerat paket med tvättmedel, schampo, dambindor, tvål, handdukar och andra personliga hygienartiklar, för att underlätta för människor i skolor och moskéer.
Många ungdomar hjälper som sagt till på olika sätt. Jag träffade Naya, 14 år. Hennes familj hade redan tvingats flytta två gånger. Nu bor de i en skola och Naya kallar sig ”hygienexpert”. Volontärerna var så imponerade av hennes kunskaper att de beslutade att Naya skulle ansvara för att informera skolbarnen om hygien.
– De yngre barnen lyssnar på mig, men jag är inte lika säker på att de vuxna gör det, säger Naya och skrattar.
Hon har lovat att tillbringa sin lediga tid med att gå runt och berätta för andra elever hur viktigt det är att städa efter sig och spola efter de använt toaletten.
Ett annat sätt att hjälpa är att hålla barnen i skolorna och moskéerna sysselsatta. UNICEF distribuerar leksaker och sportartiklar, genom Röda halvmånen och lokala samarbetspartners, för att barnen ska ha något meningsfullt att göra och hålla uppe humöret.”
Razan Rashidi, informatör för UNICEF i Damaskus, Syrien.
Läs mer om UNICEFs insatser i Syrien och hjälp till syriska flyktingbarn i Jordanien.
Kerstin Karlström är utbildningsspecialist och arbetar för UNICEF Kenya. För tillfället befinner hon sig i världens största flyktingläger, i Dadaab i östra Kenya. Hennes uppgift är bland annat att se till att barn som kommer som flyktingar från Somalia får gå i skolan under tiden de bor i lägren.
Igår, 19 juli, publicerade tidningen Expressen Kerstins dramatiska berättelse om hur en vanlig dag i Dadaab kan se ut. Här är ett utdrag från hennes ’dagbok’:
09.00–11.30: Möte med byäldsten. Vi försöker alltid se till att besluten vi fattar är förankrade med de äldre i byn. Alla projekt baseras på vad samhällena själva vill ha. I just den här byn önskas det undervisning närmre hemmen, för flickornas skull. Vi måste hitta resurser för att bygga klassrum, betala för lärarutbildning och lärare samt köpa läromedel.
12.30–14.30: Vi träffar några elever som går i sjuan. En flicka berättar att hon delar mattebok med nio andra tjejer. Förutom fler läroböcker önskar de sig också lampor som de kan ladda med solljus på dagen, så att de ser att läsa på kvällarna.
14.30–16.30: Jag åker till en mottagning för nyanlända med en näringsexpert. En del barn är så undernärda att de knappt kan fokusera. En ettårig pojke ser inte ut att vara mer än sex månader. Han sitter med sin pappa. Mamman är död. Pojkens kropp är jätteliten, med stort huvud och ihåliga ögon. Vi vill ta dem till närmaste sjukhus, men pappan förklarar att sonen nyss kommit ut från sjukhuset, där han fått dropp. Nu ska han äta en vällingliknande gröt.
Jag ser en liten flicka i 10-årsåldern. Hon sitter utanför mottagningsenheten med sina två år yngre bröder och en bebis. Mamman är där för att hämta deras tvåveckorsranson och när de ska gå hem får flickan bära bebisen på ryggen samtidigt som hon håller sina två bröder i var sin hand. Trots att jag och kollegorna är ganska härdade åker vi därifrån tårögda.
Lämna ett bidrag till UNICEFs katastrofarbete i Östafrika.
16.30: Nyanlända får slå läger i utkanterna, på grund av platsbrist. När vi åker förbi ett sådant läger ser vi barn som bara bott där i två veckor springer omkring och leker. Man ser lättnaden hos dem, att de äntligen kommit fram och fått hjälp.
17.00: Eskorten kör oss tillbaka till campen. Enligt säkerhetsregler måste vi vara inne vid 18. Vi stoppas på vägen av en person som vill att vi ska hjälpa en mässlingssjuk 20-åring till sjukhus. Vi kontaktar de som sköter vaccineringen i just det området för att få det bekräftat att alla nyanlända barn är vaccinerade.
22.00: Läggdags. Det blåser starkt och jag vaknar minst tre gånger varje natt av att det känns som att tältduken ska flyga i väg. Innan jag somnar tänker jag på min treåring. Jag är så glad att hon har fått möjligheten att vara barn.
Klippt ur Expressen, 19 juli 2011.