2017 dödades minst 910 barn i Syrien, en ökning med 50 procent jämfört med 2016. Och bara under de två första månaderna av 2018 har över tusen barn dödats eller skadats. Konflikten är nu den främsta dödsorsaken bland ungdomar i landet.

Var fjärde person som dödats i Syrienkonflikten är ett barn

Under 2017 skadades över 360 barn och många av dem drabbades av funktionsnedsättningar. Det här är de siffror som FN har kunnat verifiera, men det verkliga antalet tros vara mycket högre.

• Omkring 3,3 miljoner barn i Syrien lever i områden där de riskerar att skadas av bland annat minor, ammunition som inte exploderat och andra improviserade sprängladdningar.
• Över 1,5 miljoner människor lever nu med permanenta skador orsakade av kriget, varav 86 000 har förlorat kroppsdelar.
• 80 procent av skadorna bland syriska flyktingar i Libanon och Jordanien är orsakade av kriget.
• Brist på vård och psykologiskt stöd har i många fall förlängt eller förvärrat skador och funktionsnedsättningar bland barn.
• Barn med funktionsnedsättningar riskerar i högre grad att utsättas för våld och har svårare att få tillgång till grundläggande tjänster som vård, utbildning och de hjälpmedel de behöver.

Under 2017 kunde FN verifiera 175 attacker mot skolor och sjukhus. Den omfattande förstörelsen av Syriens vård- och utbildningssystem har drabbat barn med funktionsnedsättningar allra hårdast. Många står nu helt utan den särskilda vård de behöver och utan möjlighet att gå i skolan.

Vad gör UNICEF?

Några exempel från 2017:

• På 558 platser i Syrien såg UNICEF till att över 383 000 barn med funktionsnedsättningar fick bättre tillgång till rent vatten och sanitet.
• 5 800 barn med svåra funktionsnedsättningar fick stöd av UNICEF inom ett program som ger regelbundna kontantbidrag.
• I Jordanien stöttade UNICEF fyra center som ger yrkesutbildning till unga syriska flyktingar med funktionsnedsättningar.
• I Libanon fick 755 barn med funktionsnedsättningar tillgång till anpassade tjänster.

I konflikter som den i Syrien är barn med funktionsnedsättningar bland de allra mest utsatta. Ofta behöver de särskild hjälp och behandlingar, men utan tillgång till hjälpmedel och anpassade skolor riskerar många av de här barnen att glömmas bort. De hamnar utanför, stigmatiseras och kommer efter sina jämnåriga i utvecklingen.

UNICEF har sedan krigets början gett omfattande humanitärt stöd till barn och familjer i Syrien och grannländerna. Vi finns på plats och vi stannar så länge barnen behöver oss. Vi arbetar för att minska krigets påverkan på barnen och ser till att barn får vård, vaccin, rent vatten, utbildning och skydd.

Men vi behöver din hjälp för att kunna fortsätta vårt arbete. Ge en gåva idag så är du med och räddar barns liv:

Byambadorj är 15 år och bor i norra Mongoliet. Hon är döv sedan födseln och kunde inte börja skolan samtidigt som sina jämnåriga då skolan inte hade någon teckenspråkstolk eller pedagogiskt material för döva.

Byambadorj började därför i en specialskola för döva i huvudstaden Ulan-Baator när hon var elva år. Skolan ligger 80 mil från hennes hemstad. Byambadorj fick bo på skolans internat och hon blev regelbundet mobbad och slagen av de andra eleverna.

Men under tiden Byambadorj gick på specialskolan gav UNICEF stöd till ett program för en mer inkluderande skola i hennes hemstad Murun. Ett center på skolan för barn med funktionsnedsättning byggdes upp, och nu kan även barn med funktionsnedsättning gå i vanlig klass, men med extra stöd. Skolan anställde också en teckenspråkslärare som lär ut teckenspråk till de döva barnen, men också till de hörande lärare och elever som är intresserade.

Förändringarna gjorde att Byambadorj äntligen kunde flytta hem igen. På skolan går nu fyra döva barn i vanliga klasser. De har alla två eller tre hörande klasskamrater som har lärt sig teckenspråk och som hjälper dem att tolka till teckenspråk vad läraren säger. Byambadorjs klasskompis Zultsetseg tolkar ofta för henne.

Byambadorj är så glad att hon nu kan gå i en skola nära sitt hem, och hon drömmer om att bli lärare i framtiden.

Vad gör UNICEF?

UNICEF arbetar för att öka förståelsen och kunskapen om barn med funktionsnedsättning, och för att alla barn ska få sina rättigheter tillgodosedda. För att få till en hållbar förbättring för utsatta barn arbetar UNICEF nära myndigheter, både på lokal-, regional- och nationell nivå. Vi arbetar bland annat för att:

• Fler barn med funktionsnedsättning ska bli registrerade vid födseln
• Kartlägga situationen och behoven hos barn med funktionsnedsättning
• Förbättra möjligheterna för barnen att få specialpedagogik och utbildning
• Förbättra barnens tillgång till vård och stöd
• Öka kunskapen om barns rättigheter, både hos beslutsfattare och hos allmänhet, för att minska diskrimineringen
• Läs mer om UNICEFs arbete för barn med funktionsnedsättning

Bli Världsförälder hos UNICEF. Då ger du pengar varje månad och kämpar för utsatta barn varje dag, året runt.

Eleverna Munkshur, 14 år, och Byambadorj, 15 år, kommer till Sverige för att berätta om hur deras vardag ser ut. Munkshur har en funktionsnedsättning och sitter i rullstol, och Byambadorj är döv sedan födseln. Idag går mindre än hälften av de barn som lever med funktionsnedsättningar i skolan i Mongoliet.

I filmen som tagits fram inför årets Operation Dagsverke berättar Munkshur bland annat om hur viktigt det är för henne att gå i skolan. I filmen får vi även träffa Tsasbayar, 18 år, som inte har fått samma möjligheter.

Som en del av vårt utbildningsprogram i Mongoliet arbetar UNICEF aktivt för att se till att fler barn med funktionsnedsättning kan gå i skolan. Genom att vara med i årets Operation Dagsverke är Sveriges elever och skolor med och bidrar till att fler barn får den plats i en skolbänk som de har rätt till.

Läs mer om årets Operation Dagsverke och anmäl din skola här.

Enkhzul är 15 år och älskar att dansa. Hon går i sjätte klass, tre år under sina jämnåriga, men det bekymrar henne inte. Enkhzul är döv och fick inte börja skolan förrän hon var 13 år. Då skickades hon till en specialskola för döva i Mongoliets huvudstad Ulan Bator, 80 mil hemifrån. Ingen i familjen kunde följa med och Enkhzul trivdes inte. Hon behandlades dåligt och längtade hem.

Tack vare stöd från UNICEF kunde skolan i Enkhzuls hemstad Murun skapa en mer inkluderande verksamhet, och ett center för barn med funktionsned­sättningar. Det innebär att även barn med funktionsnedsättning nu kan gå i vanliga klasser med extra stöd. Skolan anställde även en teckenspråks­lärare som lär ut teckenspråk till de döva barnen, men också till de hörande lärare och elever som vill lära sig.

Så nu går Enkhzul och tre andra döva barn i vanliga klasser i Murun. Alla har 2-3 hörande klasskamrater som också lärt sig teckenspråk. Även om specialskolan var anpassad för döva föredrar Enkzhul skolan här. Nu trivs hon och mår bra, och får vara tillsammans med sin familj.

Det här tycker vi är riktigt goda nyheter! Vill du vara med och kämpa för fler framsteg för barn världen över? Bli Världsförälder idag.

Många lämnar bort barn med funktionsnedsättningar

I Kirgizistan lever barn med funktionsnedsättningar mycket utsatt. Många familjer tycker att det är skamligt att få ett barn med funktionsnedsättning och att placera barn på barnhem har sedan länge varit ett vanligt sätt att gömma undan dem. Omkring 11 000 barn bor på barnhem i landet.

Lena och Malin besökte ett traditionellt barnhem utanför huvudstaden Bisjkek där det bor hundratals barn med olika former av funktionsnedsättninga. Barnen tillbringar sin tid i små eller stora sovsalar, i långa korridorer bakom murar och gallerförsedda fönster. En del av barnen är föräldralösa eller har övergivits av sina föräldrar redan på BB. Andra har lämnats på barnhemmet av föräldrarna som inte ser någon möjlighet att kombinera omvårdnad av ett funktionsnedsatt barn med arbete.

På barnhemmet träffade de Adina, som är 12 år och har lämnats på hemmet av sin mamma. Adinas ben är obrukbara och utan rullstol måste hon hasa sig fram på golvet i barnhemmets korridorer. Adinas skolgång var tidigare mycket bristfällig, men när hon fick ta del av undervisning på barnhemmet visade det sig att hon snabbt lärde sig läsa, skriva och räkna. Adina visar bilder på sin mamma och systrar för Malin och Lena. Vemodet i blicken avslöjar den längtan hon känner efter mamman som besöker henne någon gång om året på barnhemmet.

Malin, som är 19 år, går på Häggviks särgymnasium i Sollentuna och blev både arg och ledsen över att föräldrarna tvingats lämna bort sina barn.

– Alla barn har sina rättigheter, konstaterade hon med eftertryck.

Med stöd finns andra möjligheter

Lena och Malin besökte också ett UNICEF-stött dagcenter i staden Jalal-Abad i västra Kirgizistan. På centret får barn med funktionsnedsättningar och deras familjer stöd av utbildad personal och barnen får en möjlighet att utvecklas både intellektuellt och fysiskt. Tanken är att familjerna ska få ett så bra stöd att barnen kan bo hemma med familjen.

Här mötte Lena och Malin Kasiet Omaralieva som är mamma till två tvillingpojkar på 4,5 år. När sonen Baiysh föddes med en CP-skada rådde många i Kaisets omgivningen henne att lämna bort honom. Och hon var nära att lyssna på dem, men tack vare stödet från personalen på dagcentret lever familjen tillsammans.

– Centret har inte bara bidragit till att barn kan bo kvar hemma med sina föräldrar. Det har också inneburit att barnen med funktionsnedsättning har kommit ur sin isolering och möts av större acceptans från människor i sin omgivning, säger Bermet Moltaeva som arbetar för UNICEF i Kirgizistan.

Vad gör UNICEF?

UNICEF i Kirgizistan arbetar på många olika sätt med att nå de mest utsatta barnen i landet. Hälsofrågor, utbildning och vatten/sanitet ingår i uppdraget. UNICEF vill på alla sätt förhindra att barn skiljs från sina föräldrar och menar att barnhem är en sista utväg när det inte finns några föräldrar och när barnet varken kan adopteras bort eller komma till ett bra fosterhem.

Politiska förändringar är en viktig förutsättning för att göra framsteg och något som UNICEF arbetar för. Ett resultat av UNICEFs ansträngningar är att det nu krävs ett domstolsbeslut för att permanent placera ett barn på institution och att det bara sker om det inte finns några andra alternativ.

UNICEF stöder också bland annat center för barn som lever med funktionsnedsättning och ser till att barn kan komma till fosterhem.

Var med och kämpa för utsatta barn varje dag, året runt. Bli Världsförälder idag.

När Mikael träffade nya människor ville han gärna känna med handen över ansiktet för att på detta sätt få en känsla av hur de såg ut. Andra kollegor hade hörselnedsättningar eller använde rullstol för att ta sig fram. Detta var på Hjälpmedelsinstitutet, vars huvuduppdrag är att göra det svenska samhället öppet och tillgängligt för alla, även för människor med någon typ av funktionsnedsättning. Det var med andra ord en arbetsplats som fungerade för alla, tack vare anpassningar och tekniska hjälpmedel. För mig var det väldigt givande att se hur detta kan fungera i praktiken. Tyvärr är det få arbetsplatser och skolor i Sverige som fungerar så här idag.

I det globala perspektivet är det en sorglig sanning att flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning generellt är de fattigaste och mest utsatta i sina länder. Hur omfattande och komplext detta är visas i vår årsrapport “The State of the World’s Children 2013/ Children with Disabilities”.

Jag har många gånger reflekterat över detta när jag varit i låginkomstländer, bland annat i södra Afrika. Livet är hårt för många människor och varje dag är en kamp för att få ihop tillräckligt med pengar till mat, skolkostnader och hyra. Om det är svårt att få gå i en bra skola, tillgång till sjukvård och ett jobb även om man inte har någon funktionsnedsättning, hur tufft måste det då inte vara för de som har funktionsnedsättningar?

Samtidigt har jag blivit imponerad av många av dessa personers otroliga styrka och vilja att förändra. I Zambia minns jag särskilt Felix som använder rullstol och var ledare inom funktionshinderrörelsen där. Med oddsen emot sig visade han att självförtroende, vägran till underkuvning och envetet påverkansarbete ger resultat. Denna typ av förebilder är så viktiga för barn som växer upp med funktionsnedsättning, oavsett land.

Problemet är att de oftast inte syns eller hörs. Många barn med funktionsnedsättning folkbokförs aldrig utan göms stället undan från tidig ålder eller placeras på institution. De anses vara en skam för familjen. De utsätts oftare för våld och övergrepp jämfört med barn utan funktionsnedsättning. De ges ingen möjlighet att gå i skola och utvecklas så att de kan leva vanliga liv. Vilken skam för världen!

Detta måste givetvis förändras. Vi måste göra så att dessa barn syns, lyssnas på och blir delaktiga. Fokusera på vad de kan, snarare än vad de inte kan. Sätta press på länders myndigheter att sluta blunda och att uppfylla vad de åtagit sig genom barnkonventionen och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Och inte minst bygga våra samhällen så att alla får plats och kan utvecklas efter sina förutsättningar.

UNICEFs högsta chef Tony Lake besökte ett UNICEF-finansierat center strax utanför vietnamesiska Da Nang i samband med lanseringen av rapporten. I Vietnam lever cirka 1,3 miljoner barn med funktionsnedsättning. Över hälften av dem får inte börja skolan. Dessutom har de sämre tillgång till sjukvård och omvårdnad.

Får lära sig teckenspråk

I Da Nang har 56 000 av stadens 800 000 invånare en funktionsnedsättning på grund av det giftiga kemiska bekämpningsmedlet Agent Orange som USA använde under Vietnamkriget. På det UNICEF-stödda dagcentret i utkanten av Da Nang får barn och ungdomar som annars skulle vara utestängda från skolan en ovanlig chans att lära sig grundläggande kunskaper som kan hjälpa dem att bli mer delaktiga i samhällslivet. Alla elever på dagcentret får lära sig nya saker. Barnen får lära sig läsa, skriva och uttrycka sig i en stödjande miljö. Ungdomarna utbildas även i yrkeskunskaper.

– Jag gillar skolan för att jag får lära mig hur man skriver, säger 9-åriga Pham Van Trung.

Trung har talsvårigheter och nedsatt hörsel och har också fått lära sig teckenspråk. Hans klasskompis Tuyet Nhi som har en utvecklingsstörning har också gjort stora framsteg sedan hon kom till dagcentret. En viktig del i verksamheten är att barnen umgås med jämnåriga och människor utanför familjen istället för att leva isolerade. Nhi brukade vara väldigt blyg och ensam men nu gillar hon att delta i olika aktiviteter och vågar prata på lektionerna.

Meningsfulla aktiviteter

Barnen har också tillgång till näringsrik mat, sjukgymnastik och annat särskilt stöd. Tack vare dagcentret kan barnens föräldrar fortsätta att jobba och få en inkomst till familjen, samtidigt som de vet att barnen är trygga och har meningsfulla aktiviteter.

– Innan jag kom till dagcentret var jag alltid hemma. Jag tog hand om mina syskon och hjälpte till med hushållsarbetet. Sedan jag började här har jag fått vänner och känner mig mer självsäker, jag vågar prata med människor, säger Ho Thi Lang.

Lang är drygt en meter lång och har puckelrygg. Hon gick i en vanlig skola förut men hoppade av i sjunde klass, bland annat eftersom hon blev mobbad. De andra barnen retade henne för ryggen och sa att hon såg ut som ett monster.

Se barnens talanger och förmågor

Om barn med funktionsnedsättning bara får chansen att delta kan de vara med och bidra till sina samhällen på många sätt. Men de flesta samhällen behöver bli mer inkluderande och se till barnets rättigheter. För att mobbning, fördomar och diskriminering ska minska behöver alla lära sig att se barnet framför funktionsnedsättningen.

– Vi kan också vara delaktiga och kanske till och med klarar av att göra saker som andra inte kan, säger Lang.

Regeringen i Vietnam har på uppmaning av UNICEF antagit en socialtjänstlag som ger barn med funktionsnedsättning rätt till omvårdnad. UNICEF har som målsättning att starta och stödja fler dagcenter så att fler barn får chansen att nå sin fulla potential. UNICEF arbetar över hela världen med regeringar för att barn med funktionsnedsättning ska kunna få sina rättigheter enligt barnkonventionen tillgodosedda.

Trinh och Truc är fast i sitt hem

Trinh, 16 år, och Truc, 14 år, är båda funktionsnedsatta och bor med sina föräldrar i byn Hoa Tien. Den troliga orsaken till att de, och ytterligare ett syskon fötts med funktionsnedsättning, är att de gifter pappan utsattes för under Vietnamkriget.

Nedsättningarna är både mentala och fysikska men medan Trinh kan röra sig några meter själv är Truc helt orörlig. Han tillbringar dagarna liggandes på en filt med en liten fläkt bredvid. Barnen lever helt isolerade och träffar väldigt sällan andra barn. Familjen är extremt fattig och när föräldrarna jobbar på fältet eller på tillfälliga uppdrag måste storasyster Trinh ta hand om Truc. En uppgift som är övermäktig för ett barn.

Området där familjen bor, Hoa Vang, är ett av de absolut hårdast drabbade områdena av kemiska gifter.  Den amerikanska armén förvarade gifter på den lokala flygplatsen och i närheten av flygplatsen går det fortfarande inte att odla eller använda vattnet.

Ett långsiktigt arbete för förändrade attityder

I Vietnam lever 1,3 miljoner barn med funktionsnedsättningar. Många av dem utsätts för allvarlig diskriminering och har sämre tillgång till sjukvård och utbildning än andra barn. För att få till en hållbar förbättring för utsatta barn i Vietnam arbetar UNICEF nära de lokala myndigheterna, både på lokal-, regional- och nationell nivå. På så sätt kan man stärka skyddet för barn i utsatta familjer och grupper som traditionellt sätt ofta blir både diskriminerade och bortglömda.

UNICEF har bland annat sett till att regeringen har antagit en socialtjänstlag som även ger funktionsnedsatta barn rätt till omvårdnad.

UNICEF stödjer också den lokala organisationen DAVA (Da Nang Association for Victims of Agent Orange/Dioxin) i Hoa Nhon som driver 3 stycken dagcenter för barn med funktionsnedsättningar. På centren får de utbildning, mat och stöd och möjlighet att gå i skolan mellan 8 och 16. Upp till 150 barn kan få hjälp via centret men idag går bara 60 barn där. De långa avstånden mellan byarna gör att många barn, bland annat Trinh och Truc, inte har möjlighet att ta sig dit. Centret som ligger närmast familjen har en minibuss som finansierats av UNICEF, men det räcker inte.

Bättre levnadsvillkor avgörande för framtiden

Projektets insatser innebär att både barn i etniska minoritetsgrupper och barn med funktionsnedsättningar blir mer synliggjorda, delaktiga i samhället och skyddade från övergrepp och kränkningar. Deras levnadsvillkor kommer att förbättras och fler av deras rättigheter tillgodoses.

Förhoppningen är också att det ska leda till en stärkt lagstiftning, ekonomiska bidrag till utsatta familjer och ökad kapacitet hos ansvariga myndigheter. Barnen kommer att få tillgång till nya dagcenter, alternativa boenden och bättre utbildning.

Dessutom kommer kunskapen om barns rättigheter öka, något som leder till minskad diskriminering och fördomar.

Vi vet att det går att skapa en bättre värld för alla barn och vet hur man gör, men vi behöver bli fler i kampen för varenda unge. Vill du hjälpa till och förändra barns liv – bli Världsförälder!

Vi hjälper myndigheterna i Georgien att utveckla alternativ omsorg, till exempel fosterfamiljer och små gruppboenden, och att införa sociala tjänster som kan förhindra att familjer splittras. UNICEF stödjer bland annat 24 dagcenter där barn med funktionsnedsättning får tillgång till fritidsaktiviteter, psykosocialt stöd, hälsovård och stödundervisning.

Det här tycker vi är riktigt goda nyheter. Vill du vara med och kämpa vid barnens sida? Bli Världsförälder!

Bara på ett år hinner vi göra massor. Bebisar vaccineras mot dödliga sjukdomar. Allt fler flickor får möjlighet att gå i skolan. Barnsoldater befrias. Familjer återförenas efter katastrofer. Den här veckan publicerar vi några exempel på vad vi lyckats åstadkomma under 2012 tack vare alla människor som bidrar med pengar och engagemang. Läs och bli glad!