Eleverna Munkshur, 14 år, och Byambadorj, 15 år, kommer till Sverige för att berätta om hur deras vardag ser ut. Munkshur har en funktionsnedsättning och sitter i rullstol, och Byambadorj är döv sedan födseln. Idag går mindre än hälften av de barn som lever med funktionsnedsättningar i skolan i Mongoliet.

I filmen som tagits fram inför årets Operation Dagsverke berättar Munkshur bland annat om hur viktigt det är för henne att gå i skolan. I filmen får vi även träffa Tsasbayar, 18 år, som inte har fått samma möjligheter.

Som en del av vårt utbildningsprogram i Mongoliet arbetar UNICEF aktivt för att se till att fler barn med funktionsnedsättning kan gå i skolan. Genom att vara med i årets Operation Dagsverke är Sveriges elever och skolor med och bidrar till att fler barn får den plats i en skolbänk som de har rätt till.

Läs mer om årets Operation Dagsverke och anmäl din skola här.

Många lämnar bort barn med funktionsnedsättningar

I Kirgizistan lever barn med funktionsnedsättningar mycket utsatt. Många familjer tycker att det är skamligt att få ett barn med funktionsnedsättning och att placera barn på barnhem har sedan länge varit ett vanligt sätt att gömma undan dem. Omkring 11 000 barn bor på barnhem i landet.

Lena och Malin besökte ett traditionellt barnhem utanför huvudstaden Bisjkek där det bor hundratals barn med olika former av funktionsnedsättninga. Barnen tillbringar sin tid i små eller stora sovsalar, i långa korridorer bakom murar och gallerförsedda fönster. En del av barnen är föräldralösa eller har övergivits av sina föräldrar redan på BB. Andra har lämnats på barnhemmet av föräldrarna som inte ser någon möjlighet att kombinera omvårdnad av ett funktionsnedsatt barn med arbete.

På barnhemmet träffade de Adina, som är 12 år och har lämnats på hemmet av sin mamma. Adinas ben är obrukbara och utan rullstol måste hon hasa sig fram på golvet i barnhemmets korridorer. Adinas skolgång var tidigare mycket bristfällig, men när hon fick ta del av undervisning på barnhemmet visade det sig att hon snabbt lärde sig läsa, skriva och räkna. Adina visar bilder på sin mamma och systrar för Malin och Lena. Vemodet i blicken avslöjar den längtan hon känner efter mamman som besöker henne någon gång om året på barnhemmet.

Malin, som är 19 år, går på Häggviks särgymnasium i Sollentuna och blev både arg och ledsen över att föräldrarna tvingats lämna bort sina barn.

– Alla barn har sina rättigheter, konstaterade hon med eftertryck.

Med stöd finns andra möjligheter

Lena och Malin besökte också ett UNICEF-stött dagcenter i staden Jalal-Abad i västra Kirgizistan. På centret får barn med funktionsnedsättningar och deras familjer stöd av utbildad personal och barnen får en möjlighet att utvecklas både intellektuellt och fysiskt. Tanken är att familjerna ska få ett så bra stöd att barnen kan bo hemma med familjen.

Här mötte Lena och Malin Kasiet Omaralieva som är mamma till två tvillingpojkar på 4,5 år. När sonen Baiysh föddes med en CP-skada rådde många i Kaisets omgivningen henne att lämna bort honom. Och hon var nära att lyssna på dem, men tack vare stödet från personalen på dagcentret lever familjen tillsammans.

– Centret har inte bara bidragit till att barn kan bo kvar hemma med sina föräldrar. Det har också inneburit att barnen med funktionsnedsättning har kommit ur sin isolering och möts av större acceptans från människor i sin omgivning, säger Bermet Moltaeva som arbetar för UNICEF i Kirgizistan.

Vad gör UNICEF?

UNICEF i Kirgizistan arbetar på många olika sätt med att nå de mest utsatta barnen i landet. Hälsofrågor, utbildning och vatten/sanitet ingår i uppdraget. UNICEF vill på alla sätt förhindra att barn skiljs från sina föräldrar och menar att barnhem är en sista utväg när det inte finns några föräldrar och när barnet varken kan adopteras bort eller komma till ett bra fosterhem.

Politiska förändringar är en viktig förutsättning för att göra framsteg och något som UNICEF arbetar för. Ett resultat av UNICEFs ansträngningar är att det nu krävs ett domstolsbeslut för att permanent placera ett barn på institution och att det bara sker om det inte finns några andra alternativ.

UNICEF stöder också bland annat center för barn som lever med funktionsnedsättning och ser till att barn kan komma till fosterhem.

Var med och kämpa för utsatta barn varje dag, året runt. Bli Världsförälder idag.

När Mikael träffade nya människor ville han gärna känna med handen över ansiktet för att på detta sätt få en känsla av hur de såg ut. Andra kollegor hade hörselnedsättningar eller använde rullstol för att ta sig fram. Detta var på Hjälpmedelsinstitutet, vars huvuduppdrag är att göra det svenska samhället öppet och tillgängligt för alla, även för människor med någon typ av funktionsnedsättning. Det var med andra ord en arbetsplats som fungerade för alla, tack vare anpassningar och tekniska hjälpmedel. För mig var det väldigt givande att se hur detta kan fungera i praktiken. Tyvärr är det få arbetsplatser och skolor i Sverige som fungerar så här idag.

I det globala perspektivet är det en sorglig sanning att flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning generellt är de fattigaste och mest utsatta i sina länder. Hur omfattande och komplext detta är visas i vår årsrapport “The State of the World’s Children 2013/ Children with Disabilities”.

Jag har många gånger reflekterat över detta när jag varit i låginkomstländer, bland annat i södra Afrika. Livet är hårt för många människor och varje dag är en kamp för att få ihop tillräckligt med pengar till mat, skolkostnader och hyra. Om det är svårt att få gå i en bra skola, tillgång till sjukvård och ett jobb även om man inte har någon funktionsnedsättning, hur tufft måste det då inte vara för de som har funktionsnedsättningar?

Samtidigt har jag blivit imponerad av många av dessa personers otroliga styrka och vilja att förändra. I Zambia minns jag särskilt Felix som använder rullstol och var ledare inom funktionshinderrörelsen där. Med oddsen emot sig visade han att självförtroende, vägran till underkuvning och envetet påverkansarbete ger resultat. Denna typ av förebilder är så viktiga för barn som växer upp med funktionsnedsättning, oavsett land.

Problemet är att de oftast inte syns eller hörs. Många barn med funktionsnedsättning folkbokförs aldrig utan göms stället undan från tidig ålder eller placeras på institution. De anses vara en skam för familjen. De utsätts oftare för våld och övergrepp jämfört med barn utan funktionsnedsättning. De ges ingen möjlighet att gå i skola och utvecklas så att de kan leva vanliga liv. Vilken skam för världen!

Detta måste givetvis förändras. Vi måste göra så att dessa barn syns, lyssnas på och blir delaktiga. Fokusera på vad de kan, snarare än vad de inte kan. Sätta press på länders myndigheter att sluta blunda och att uppfylla vad de åtagit sig genom barnkonventionen och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Och inte minst bygga våra samhällen så att alla får plats och kan utvecklas efter sina förutsättningar.

UNICEFs högsta chef Tony Lake besökte ett UNICEF-finansierat center strax utanför vietnamesiska Da Nang i samband med lanseringen av rapporten. I Vietnam lever cirka 1,3 miljoner barn med funktionsnedsättning. Över hälften av dem får inte börja skolan. Dessutom har de sämre tillgång till sjukvård och omvårdnad.

Får lära sig teckenspråk

I Da Nang har 56 000 av stadens 800 000 invånare en funktionsnedsättning på grund av det giftiga kemiska bekämpningsmedlet Agent Orange som USA använde under Vietnamkriget. På det UNICEF-stödda dagcentret i utkanten av Da Nang får barn och ungdomar som annars skulle vara utestängda från skolan en ovanlig chans att lära sig grundläggande kunskaper som kan hjälpa dem att bli mer delaktiga i samhällslivet. Alla elever på dagcentret får lära sig nya saker. Barnen får lära sig läsa, skriva och uttrycka sig i en stödjande miljö. Ungdomarna utbildas även i yrkeskunskaper.

– Jag gillar skolan för att jag får lära mig hur man skriver, säger 9-åriga Pham Van Trung.

Trung har talsvårigheter och nedsatt hörsel och har också fått lära sig teckenspråk. Hans klasskompis Tuyet Nhi som har en utvecklingsstörning har också gjort stora framsteg sedan hon kom till dagcentret. En viktig del i verksamheten är att barnen umgås med jämnåriga och människor utanför familjen istället för att leva isolerade. Nhi brukade vara väldigt blyg och ensam men nu gillar hon att delta i olika aktiviteter och vågar prata på lektionerna.

Meningsfulla aktiviteter

Barnen har också tillgång till näringsrik mat, sjukgymnastik och annat särskilt stöd. Tack vare dagcentret kan barnens föräldrar fortsätta att jobba och få en inkomst till familjen, samtidigt som de vet att barnen är trygga och har meningsfulla aktiviteter.

– Innan jag kom till dagcentret var jag alltid hemma. Jag tog hand om mina syskon och hjälpte till med hushållsarbetet. Sedan jag började här har jag fått vänner och känner mig mer självsäker, jag vågar prata med människor, säger Ho Thi Lang.

Lang är drygt en meter lång och har puckelrygg. Hon gick i en vanlig skola förut men hoppade av i sjunde klass, bland annat eftersom hon blev mobbad. De andra barnen retade henne för ryggen och sa att hon såg ut som ett monster.

Se barnens talanger och förmågor

Om barn med funktionsnedsättning bara får chansen att delta kan de vara med och bidra till sina samhällen på många sätt. Men de flesta samhällen behöver bli mer inkluderande och se till barnets rättigheter. För att mobbning, fördomar och diskriminering ska minska behöver alla lära sig att se barnet framför funktionsnedsättningen.

– Vi kan också vara delaktiga och kanske till och med klarar av att göra saker som andra inte kan, säger Lang.

Regeringen i Vietnam har på uppmaning av UNICEF antagit en socialtjänstlag som ger barn med funktionsnedsättning rätt till omvårdnad. UNICEF har som målsättning att starta och stödja fler dagcenter så att fler barn får chansen att nå sin fulla potential. UNICEF arbetar över hela världen med regeringar för att barn med funktionsnedsättning ska kunna få sina rättigheter enligt barnkonventionen tillgodosedda.

“The State of the World’s Children 2013/ Children with Disabilities” lyfter fram en av världens mest utsatta och diskriminerade grupper – barn med funktionsnedsättningar. Enligt rapporten blir dessa barn tre till fyra gånger oftare utsatta för våld jämfört med andra barn. Barn med utvecklingsstörning blir fyra till fem gånger oftare utsatta för sexuella övergrepp jämfört med barn utan funktionsnedsättning. Siffrorna gäller barn i rika länder, i fattiga länder saknas det tillförlitlig statistik.

I låg- och medelinkomstländer är det vanligt att barn med funktionsnedsättning utsätts för vanvård. Det gäller särskilt barn som lever isolerade på institutioner – vilket många gör på grund av familjernas bristande ekonomiska resurser och social stigmatisering.

Barn som lever i fattigdom får ofta sämre utbildning och sjukvård. Har barnet dessutom en funktionsnedsättning är risken ännu större att det inte får sin rätt till skola och sjukvård uppfylld. Till exempel visar en studie från Malawi att barn med funktionsnedsättning löper dubbelt så stor risk som andra barn att inte få börja skolan.

Kön spelar också roll. Flickor med funktionsnedsättning tillhör de allra mest utsatta – jämfört med pojkar får de sämre omsorg och näring.

I många låginkomstländer är tillgången mycket dålig till hjälpmedel som hörapparat och rullstol. Där har endast 5–15 procent av personer med funktionsnedsättning den typen av hjälpmedel.

Unicefs rapport slår fast att diskriminering på grund av funktionsnedsättning är en form av förtryck mot barnet, men också en stor förlust för samhället.

För alltför många barn med funktionsnedsättning börjar utanförskapet redan från födseln då de diskrimineras genom att inte blir folkbokförda. Utan officiellt erkännande blir barnen utestängda från sociala tjänster och nekas sina rättigheter vid kontakt med rättsväsendet, vilket är ett hot mot deras överlevnad och framtid.

Runt en tredjedel av världens länder har fortfarande inte skrivit på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Rapporten uppmanar därför alla regeringar att ratificera och förverkliga denna konvention, samt även FN:s barnkonvention. Regeringar måste hålla sina löften om mänskliga rättigheter och inkludera de mest utsatta barnen. Genom att stödja barnens familjer, bland annat med ekonomiska bidrag, kan regeringar bidra till att fler barn får bo kvar hemma och slipper isoleras på institutioner.

Det finns stora brister i statistiken gällande antalet barn med funktionsnedsättning, vilka typer av funktionsnedsättningar barn har och hur deras liv påverkas. Resultatet är att de flesta regeringar helt enkelt saknar kunskap om hur de ska fördela resurser och stödja barnen och deras föräldrar på bästa sätt. Därför behövs det mer fakta, analys och en samordnad global forskning kring barn med funktionsnedsättningar.

Unicefs rapport innehåller även rekommendationer för vad regeringar och lokalsamhällen kan göra för att barn med funktionsnedsättningar ska bli inkluderade och delaktiga i samhället. Särskilt understryker rapporten hur viktigt det är att involvera barnen och ungdomarna själva när man utformar  program och tjänster för dem.”

Inför Humorgalan i år reste musikproducenten Anders Bagge till Da Nang i Vietnam där han träffade några av de barn som drabbats hårdast.