Efter ett tufft pandemiår kan vägen mot åter­hämtning äntligen börja för människorna i Ghana. De 600 000 doser som landade i Accra igår är de första i ett led av leveranser till flera låg- och medel­inkomst­länder under den närmaste tiden. 

Under 2021 planerar vi att nå ut med två miljarder doser vaccin genom det globala sam­arbetet Covax. Covax samordnas av Världs­hälso­orga­nisa­tionen WHO med målet att vaccinen mot covid-19 ska fördelas rättvist. UNICEF, som är världens största upp­handlare och distri­butör av vaccin, har utsetts att sköta arbetet med att upphandla de nya vaccinen till alla 190 länder som är med i samarbetet.

Höginkomst­länderna finan­sierar allt själva, men till de 92 låg- och medel­inkomst­länderna i sam­arbetet ger vi även stöd till transport, förvaring, sprutor, skydds­utrustning och annat material som behövs för att genom­föra vaccina­tionerna.

Vaccin räddar liv

Tidigare i veckan påbörjades också de första leveranserna av sprutor som UNICEF köpt in. För att kunna vaccinera mot covid-19 är sprutorna lika viktiga som själva vaccinet. Det är därför avgörande att tillräckligt med sprutor finns på plats så att det kan ges så snabbt och säkert som möjligt.

Pandemin har lett till svåra konsekvenser för barn världen över, bland annat genom avbrott i vården. Genom att vaccinera hälso­arbetare ser vi till att de kan återgå till sitt arbete med att ge barn och mammor den viktiga vård de behöver. Så som vaccina­­tioner mot andra farliga sjuk­domar, behand­lingar mot under­näring, och livs­viktig vård under graviditet och förloss­ning med mera. 

UNICEF arbetar hårt för att se till att corona­pandemin inte blir en bestå­ende kris för barn. Att se till att världen får vaccin är en del av arbetet – men vi arbetar också konstant för att skydda barnen från pandemins konse­kvenser. Ge en gåva idag så är du med oss i det arbetet: 

Stoppa coronaviruset

Det finns barn som arbetar upp till 14 timmar om dagen och många är inte äldre än fyra år. När människor lever i extrem fattigdom blir många desperata och är beredda att göra vad som helst för att försörja sig. Och barnen måste hjälpa till. De tvingas arbeta och tigga, och förlorar på så sätt rätten till sin barndom. Många av barnen tillbringar långa hårda arbetsdagar i hem, fabriker, på åkrar och på gatan i stället för att gå i skolan.

Abdul Aziz, 13 år, är en av alla de miljontals barn som tvingas arbeta. Han bor i Ghana och arbetar i en guldbehandlingsfabrik där malm från illegala gruvor behandlas.

I de fattigaste länderna i världen är andelen barn som arbetar så stor som cirka 24 procent. Av dessa barn är ungefär hälften i åldrarna fem till elva år. En av de största orsakerna till barnarbete är att många barn saknar den utbildning som krävs för att få ordentliga jobb. Barn som inte går i skolan löper mycket större risk att exploateras. I fattiga länder är det ofta brist på utbildade lärare och skolmaterial, vilket i sin tur leder till brister i undervisningen. Den dåliga kvalitén på undervisningen gör att många föräldrar inte tycker det är lönt att skicka sitt barn till skolan.

Jomaa är 14 år och har flytt från Syrien med sin familj. Nu tvingas han arbeta och kan inte längre gå i skolan.

– Jag arbetar för att stötta min familj. Jag arbetar tolv timmar om dagen och får två dollar i lön. Jag saknar att spela fotboll efter skolan med min kusin Hadya. Nu har jag glömt hur man läser och skriver, säger Jomaa.

Vad gör UNICEF?

UNICEF samarbetar med regeringar och andra FN-organ, som till exempel ILO, i ett stort antal projekt som stödjer arbetande barn och deras familjer. Vi erbjuder utbildning och alternativ försörjning till barn som arbetar.

Eftersom en stor del av barnen i utvecklingsländerna idag inte går i skolan är det viktigt att ge alla barn tillgång till obligatorisk och konstandsfri grundskola. Ett annat viktigt steg är att utveckla lagstiftningen, så att den gäller alla sektorer där barnarbete finns och stämmer överens med internationella konventioner på området.

Var med oss och hjälp barn som Abdul och Jomaa att få tillbaka sin barndom. Ge en gåva idag. 

Varje år utser UNICEF Årets foto, UNICEF Photo of the Year. Priset går till den fotograf som på ett enastående sätt beskriver levnadsvillkoren för barn runt om i världen.

2011 års vinnare är den tyske frilansfotografen Kai Löffelbein för bildserien Ghana: export av avfall till Afrika. Bildserien beskriver hur avfallet plockas isär, sorteras, bränns och återvinns. Arbetet som är hårt och hälsofarligt görs inte sällan av barn och ungdomar. Nedan visar vi ett urval ur bildserien.

Vi sorterar papper, flaskor och lämnar gamla eller trasiga elektriska apparater till återvinningsstationer. Vart avfallet egentligen hamnar har de flesta ingen koll på. FN uppskattar att cirka 100 000 ton elektroniskt avfall varje år exporteras från Tyskland till Afrika varje år.

”Sodom och Gomorra” är vad invånarna kallar den giftiga soptippen, Agbogbloshie, i Ghanas huvudstad Accra. Det är här barn och ungdomar plockar isär datorer, mobiltelefoner, TV-apparater och annan elektronik. När delarna plockats isär bränns alltihop för att de värdefulla metaller som göms skall kunna tas om hand. Skadliga ångor fyller luften. Bly, kadmium, zink, krom, nickel och andra kemiska ämnen frigörs och andas in av de barn och vuxna som arbetar på tippen. Hälsoeffekterna är många och de tar sig uttryck i huvudvärk, yrsel, hudutslag och eller ännu värre långvariga skador på nervsystemet. Samtidigt förgiftas marken runt omkring soptippen.

Kai Löffelbein har bevittnat det komplexa problemet: De värdefulla råvaror som guld, silver och palladium, som återfinns i elektronsikt avfall borde tekniskt sett återvinnas i industriländerna. Samtidigt bör regeringen i Ghana förbjuda import av denna typ av avfall. Men eftersom människor kan tjäna pengar på skrothandeln finns det idag inget sådant förbud.

Man kan tycka att den som skapar problemet borde ansvara för en hållbar lösnig. Eller kort sagt ”den som skitar ner får städa upp”. Men den principen gäller inte här. Precis som på så många andra håll.

Andrapristagaren JM Lopez från Spanien och tredjepristagaren Mary F Calvert från USA presenteras i kommande inlägg.

Tidigare prisvinnare är bland andra fotografen fotografen Ed Kashi som vann 2010 med sin fotoserie Vietnam: Arvet från ett krig, som skildrar krigets oändliga lidande. 2009 års vinnare var svenske Johan Bävman med sin bildserie Albino – i skuggan av solen.