”Det värsta är att alltid vara rädd”
Ingen vet hur många barn och unga som lever gömda i Sverige, men det finns uppgifter att det kan handla om tusentals. Tusentals barn och unga som av rädsla för att utvisas går under jorden och hamnar i ett socialt utanförskap. Igår diskuterades hur vi bättre kan tillgodose de här barnens rättigheter, under vårt avslutande seminarium i Almedalen.
Panelen som diskuterade situationen för gömda barn i Sverige.
– Det finns en sjukdom som de allra flesta som lever som gömda får, ont i magen, katarr. Jag blev sjuk en gång av det och åkte till sjukhuset, där fick jag en räkning på 6 000 kr. Hur skulle jag som inte ens hade pengar till mat kunna betala det?
Fahed Abdulkadir var 13 år när han lämnade Somalia och påbörjade en flykt undan krig och bomber, en flykt som tog många år och innebar många faror. Husni Hassan var lika gammal, även han flydde från Somalia. Han kom till Sverige efter två år på flykt.
Fahed och Husni levde båda som gömda under tonåren sedan de kommit till Sverige. Igår lyfte de fram sina erfarenheter och situationen för gömda barn under UNICEFs seminarium i Almedalen. Medverkade gjorde även Rokibath Alssane från Fryshuset, Fredrik Lundh Sammeli (S), Åsa Coenraads (M) och Katerin Mendez (FI). Alexandra Pascalidou var moderator.
– Jag hade två val när jag fick avslag på min ansökan om uppehållstillstånd i Sverige, berättade Husni. Det ena var att utvisas till Malta där mina fingeravtryck fanns. Jag visste inte ens vad fingeravtryck var för något. På Malta skulle jag fått leva på gatan utan någonting och hade förmodligen inte överlevt. Mitt andra alternativ var att leva som gömd i Sverige. Jag valde det alternativet för att överleva. Jag fick möjlighet att gå i skolan. Av alla 300 elever i skolan var jag den enda som inte hade några rättigheter. Jag hade inga pengar och gick varje morgon till skolan utan att ha ätit frukost. Polisen letade efter mig i skolan och på busshållplatsen. Det värsta var att alltid vara rädd. Jag rörde mig ändå ute i samhället och satsade på min musik, för att inte bli galen. Men jag vet många som är instängda hela dagarna och inte vågar gå ut. Barnen har ofta inte ens valt sin egen situation, men lever som gömda för att föräldrarna gör det. De barnen har inga rättigheter. För att få mat eller boende är man helt beroende av att det finns snälla människor som kan hjälpa till. Det finns snälla människor i Sverige och i världen.
Även Fahed lyfte fram att det svåraste med att leva som gömd var att vara rädd hela tiden. Inte bara rädd för polisen, utan för alla människor. Att alltid undra om någon ska ringa polisen.
En stor publik hade samlats för att ta del av gårdagens seminarium.
Vi vet inte hur många barn som lever som gömda i Sverige idag. Desto klarare är bilden över det sociala utanförskap som gömda barn lever i, utan självklar tillgång till rättigheter som utbildning, sjukvård, social trygghet, fritid, delaktighet och inflytande. Utbildning och sjukvård är sedan 2013 lagstadgade rättigheter för gömda barn i Sverige, men precis som Fahed och Husni berättar finns det många svårigheter kring att nyttja de rättigheterna.
– Vi talar om rättigheter för alla barn men så ser det inte ut i verkligheten, betonade Rokibath Alssane från Fryshuset. Det är stor skillnad mellan teori och praktik och det är dags att politikerna lyssnar och agerar.
Det är en grundläggande rättighet i barnkonventionen att det inte får göras skillnad mellan barn: alla barn i Sverige ska ha tillgång till sina rättigheter, oavsett status. Vi är långt ifrån där.
Medskicken till politikerna från panelen var många: se barn som lever i socialt utanförskap och gör deras rättigheter till en tydlig politisk prioritet, förbättra EU:s asylpolitik med utgångspunkt i barnkonventionen och gör barnkonventionen till svensk lag.
Ungdomarna betonade till politiker och beslutsfattare: visa medmänsklighet när ni möter barn och unga, var mer humana och mänskliga. Politikerna kunde enas kring vikten av att göra barnkonventionen till svensk lag oavsett partipolitisk tillhörighet och lovade att kämpa för det. Vi inväntar att det löftet infrias.
Ett stort tack vill vi rikta till alla deltagare!
Se vår dokumentärfilm om barn på flykt.
Har barnen tagit makten?
Det talas om curlade barn som får allt de pekar på, om föräldrar och lärare som tappat kontrollen och ett samhälle där barnen får allt mer utrymme. Att vuxna har abdikerat från sitt ansvar och lämnat över makten till barnen. Men stämmer den här bilden? Vilka barn har verklig makt idag och i vilka sammanhang? Detta diskuterades igår på vårt seminarium i Almedalen.
UNICEF Sverige anser att barns och ungas makt behöver stärkas i vårt samhälle. Varje dag tas beslut som påverkar dem både idag och i framtiden. Beslut som de inte har någon chans att tycka till om, trots att det är de som kommer att få leva med konsekvenserna av dagens politik.
– Våra beslut blir betydligt sämre om vi inte tar till fället i akt att inkludera barnen. Vi har genomfört en rad lagförändringar de senaste åren där vi ändrat skrivelser från att myndigheter ”bör” lyssna på barnen, till att myndigheter ”ska” lyssna på barnen när de tar beslut som berör barnet, sade Maria Larsson, barn- och äldreminister.
– Barn har ingen formell makt i vårt samhälle. För det förutsätter att vuxna är beredda att avsäga sig makt och det är man inte beredd att göra. Barn har däremot inflytande i de fall vuxna vill lyssna och det hänger fortfarande väldigt mycket på välvilja hos vuxna. De lagändringar som har gjorts är bra, men det fungerar fortfarande inte i praktiken, sade Christina Heilborn, programchef UNICEF Sverige.
Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska politiker och myndigheter ge barn och unga inflytande och göra dem delaktiga i beslut som berör dem, men vi vet att denna rättighet ofta står och faller på enskilda myndighetsutövares goda vilja. Vi har ett antal rapporter som bygger på samtal med barn som visar att deras största frustration är att inte bli tagen på allvar och att inte ha något att säga till om. Det säger barn i skilsmässoprocesser, i asylärenden, i skolan, i kontakt med sociala myndigheter och barn som blivit utsatta för olika former av övergrepp.
Barn upplever att beslut ständigt fattas över deras huvuden och att ingen ens bryr sig om att fråga hur de vill ha det. Det kan handla om barn som blir placerade i familjehem, som har behov av särskilt stöd på grund av funktionsnedsättning eller barn på flykt. Barn hörs också väldigt sällan i den offentliga debatten. En undersökning vi genomförde förra året visade att barn intervjuades i bara 1,7 procent av 1 300 artiklar om barn i våra största dagstidningar.
– Jag möter barn som inte överhuvudtaget har makt att påverka någonting. De kan inte bestämma varken vad de vill äta, ha på sig eller vart de ska resa för det finns inga som helst ekonomiska möjligheter. Barn till ensamstående mammor som vi möter saknar all form av makt över sitt liv, sade Sara Azzazi, Fryshuset.
– Man ges ansvar men ingen makt. Det gör att elever tappar lust att ta ansvar. Vem tycker att det är kul att bara bli tillsagd vad man ska göra men inte ha en chans att påtala vad som inte fungerar eller hur man vill ha det? Sedan skyller man på att barn och unga är lata och inte vill anstränga sig. Delaktighet skapar motivation, sade Mimmi Garpebring, Sveriges Elevråd.
Innan vi slänger ur oss att barnen har tagit makten måste vi fråga oss vilken makt vi talar om, och i vilka sammanhang. Makten att vägra ta på sig galonbyxor eller makten att påverka samhället och sin egen livssituation?