Gå till innehållet
Laddar…

UNICEF trappar upp insatserna mot handel med barn i Nepal

Minst 245 fall där barn riskerat trafficking eller olagliga barnhemsplaceringar har stoppats sedan den första jordbävningen drabbade Nepal för två månader sedan. UNICEF samarbetar med nepalesiska myndigheter och polisen för att minska risken för handel med barn, och uttrycker oro för ökad "volonturism" till barnhem.

Foto: © UNICEF/Panday

Foto: © UNICEF/Panday

– Vi oroade oss för ökad handel med barn efter de två jordbävningarna. Förlorade arbeten och förvärrade livssituationer kan göra det lättare för människohandlare att övertyga föräldrar att ge upp sina barn, genom att lova dem skolgång, mat och en bättre framtid. Men verkligheten innebär tyvärr för många barn exploatering och övergrepp, säger Tomoo Hozumi, chef för UNICEF i Nepal.

Vad gör UNICEF?

UNICEF samarbetar med Nepals regering och andra partners för att trappa upp insatserna mot handel med barn:

  • UNICEF har etablerat 141 barnvänliga trygga platser där 14 000 barn får en chans att återhämta sig från traumatiska upplevelser. Här kan också barn som riskerar att utsättas för trafficking identifieras och skyddas.
  • Vi har också satt upp tillfälliga skolor och levererat skolmaterial som hjälper barn att stanna i skolan trots katastrofen. Skolorna skyddar barn från exploatering och utnyttjande och informerar om hur barnen kan hålla sig trygga och friska.
  • Efter jordbävningarna lanserade UNICEF en informationskampanj om hur barn kan skyddas i Nepal. Vi har bland annat delat ut 40 000 flygblad med information om hur man kan förebygga att familjer separeras, i de drabbade distrikten, på polisstationer och i flyktingläger med mera. Information går också ut till omkring 70 procent av befolkningen via Radio Nepal.

Efter katastrofer som jordbävningar ökar risken för handel med barn. Det finns också en ökad risk att familjer skickar sina barn till barnhem efter löften om säkerhet och utbildning. Före jordbävningen levde omkring 15 000 barn i barnhem i Nepal och riskerade potentiellt osäkra adoptioner, exploatering och övergrepp. Mer än 85 procent av dessa barn hade minst en förälder i livet.

Volontärresor till barnhem oroar

UNICEF uttrycker oro över att familjer runt om i världen uttryckt önskan om att hjälpa barn i Nepal genom att adoptera dem eller komma och besöka barnhem.

– I vissa fall tas barn från sina familjer och placeras på barnhem för att locka adoptivföräldrar, betalande volontärer och andra givare, säger Tomoo Hozumi. Även om många volontärer vid barnhem har goda intentioner är de ofta inte medvetna om att de ofrivilligt kan utsätta barn för fara. Ofta kontrolleras inte heller volontärernas bakgrund vilket ytterligare kan utsätta barn för risker.

För att sprida kunskap om riskerna med volontärer som reser till barnhem (så kallad ”volonturism”) samarbetar UNICEF med bland annat turismsektorn. Till exempel har vi kontaktat 40 nationella och internationella organisationer som rekryterar volontärer till barnhem i Nepal och uppmuntrat dem att avbryta volontärprogrammen. Åtta av dem har redan stoppat verksamheten.

– Det absolut bästa sättet att hjälpa barn återhämta sig från jordbävningarna i Nepal är att återuppbygga samhällena på plats och hjälpa familjer att hålla samman, avslutar Tomoo Hozumi.

Var med och kämpa för barnen i Nepal och i andra katastrofer. Ge en katastrofgåva idag.

Handlingsplan mot handel med barn vi länge kämpat för är nu verklighet

Nu i dagarna har regeringen äntligen presenterat en handlingsplan för barn som utsatts för människohandel, något som vi har kämpat för i många år. Idag deltar dessutom vi och andra barnrättsaktörer i en sammankomst på regeringskansliet för att diskutera det fortsatta arbetet.

En av våra prioriterade frågor i Sverige är att uppnå förbättringar för barn som utsätts för människohandelVi har under många år kämpat för att regeringen ska stärka dessa barns rättigheter och ta fram en handlingsplan som avser handel med barn gällande olika former av exploatering barn kan utsättas för. Regeringen presenterade i dagarna en sådan handlingsplan innehållande uppdrag till bland annat Migrationsverket, Länsstyrelsen och Brottsoffermyndigheten att vidta åtgärder för ett stärkt skydd av barnets rättigheter på området.

Om ensamkommande barn och unga på flykt som åker runt i hela Europa för att få en chans till ett liv, om ensamkommande i Malmö som står utan sina mest grundläggande rättigheter och om organhandel, berättade Omid och Husni från Ensamkommandes förbund i förra veckan i ett samtal i riksdagen. De gav inblick i svårigheter, upplevda kränkningar och inte minst de risker ensamkommande barn och unga står inför under tiden på flykt.

En kartläggning av Länsstyrelsen under 2012 visade att 166 barn mellan 3-17 år registrerats som misstänkta offer för människohandel eller människohandelsliknande brott under 2009 och 2011. Enligt kartläggningen är asylsökande barn och då särskilt ensamkommande en särskilt sårbar grupp i dessa sammanhang. Exempelvis har det under de senaste fem åren försvunnit 850 asylsökande barn i Sverige. Endast ett fåtal av de barnen har efterlysts eller eftersökts. Det är alltså hundratals försvunna barn som ingen letar efter och riskerna för att de ska hamna i exploatering eller människohandel är stora.

Människohandel är den tredje största brottsliga verksamheten i världen, näst efter narkotika och vapenhandel. Enligt FN utsätts cirka 1,2 miljoner barn varje år för människohandel. Barn säljs, köps och utnyttjas för många olika ändamål – för sexuella syften, organhandel, som billig arbetskraft, för att tigga eller tvingas begå stölder.

Handel med barn och unga är en omfattande, lönsam och ofta välorganiserad brottslighet som finns över hela världen. Sverige är inget undantag. ”Jag önskade många gånger att de som arbetade på de här hotellen där det skedde skulle ha reagerat”, berättar Ernesta, en ung tjej som kom till Sverige tillsammans med en kompis med hopp om att hitta arbete, men istället utnyttjades inom sexhandel. Hon fördes mellan olika hotell, ständigt övervakad av tre män och ingen reagerade på hennes situation.

Det är tyvärr en verklighet att det svenska samhället i dagsläget inte klarar av att förhindra att barn och unga exploateras på olika sätt, vilket barnminister Maria Larsson också konstaterade när den nya handlingsplanen presenterades i förra veckan. Det kommer att krävas omfattande och samordnade insatser på många olika nivåer i samhället – hos politiker, myndigheter, organisationer, företag, allmänhet och enskilda personer – för att motverka denna hänsynslösa brottslighet och pågående kränkningar av barnets rättigheter och person. Handlingsplanen är ett stort steg i rätt riktning.

Barn behandlas som handelsvaror

Vuxna springer mellan julklappsinköp och lussefiranden. Det är svårt att få tiden att räcka till i julstressen. Men tiden är inte den största bristen för 15-åriga Zina och andra barn i hennes situation. Dagarna känns oändliga när man tvingas sitta på knä i ett gatuhörn i regnrusk och kyla för att vädjande be om en slant av de som skyndar förbi.

Zina har rest till Sverige tillsammans med sina föräldrar för att tjäna ihop pengar för att betala av sin brudskuld i hemlandet. Varför pågår detta utnyttjande av barn i Sverige idag? Enligt ett domslut från hovrätten i januari i år föll ansvaret helt och hållet på  flickan själv som ansågs vara aktiv, självständig och driftig. Domen är märklig och olycklig eftersom det innebär att människohandel med barn i syfte att utnyttja dem i tiggeri verkar lönlöst att driva straffrättsligt. Poliser och åklagare vittnar om att det knappt är värt att driva dessa fall efter denna dom.

UNICEF anser dock att varje enskilt barn som är i en utsatt situation måste få hjälp och stöd av myndigheter och att de som ligger bakom utnyttjandet måste lagföras. Människohandel med barn kan vara svårt att upptäcka och barnen kan utnyttjas på flera sätt i syfte att tjäna pengar åt förövarna. Barnen ses som handelsvaror och blir reducerade till redskap för att dra in pengar. Barnen är lojala och lätta att hota till tystnad.

Det strider mot både svensk lag och barnkonventionen att diskriminera och särbehandla barn utifrån deras juridiska status. Oavsett om ett barn befinner sig här tillfälligt, som asylsökande, papperslös eller har svenskt medborgarskap, så har han eller hon rätt till skydd. Det krävs mer kunskap hos handläggare och beslutsfattare och bättre samverkan mellan myndigheter för att upptäcka barn som kan vara utsatta för människohandel. Barnen själva identifierar sig inte som offer utan vet inget annat än att lyda förövarna eller helt enkelt leva det liv man alltid gjort. Barnen själva söker inte kontakt med myndigheter eftersom de är rädda för repressalier i form av utfrysning ur den enda gemenskap de känner till, eller utvisning tillbaka till hemlandet. Barnen själva ställer inga krav på rättigheter eftersom de inte känner till dessa eller har blivit övertygade om att de helt saknar rättigheter, att de saknar värde.

14-15/12 arrangerar Länsstyrelsen en nationell konferens om prostitution och människohandel där UNICEF Sverige medverkar med ett seminarium med fokus på barns utsatthet och rättigheter. Vi hoppas bidra till att kunskapen och samverkan mellan olika aktörer ökar så att barn som är utsatta för människohandel upptäcks och får hjälp.

Risk för människohandel bland bärplockare

Foto: CC cwastenson

Idag avgör slumpen om barn som är offer för människohandel i Sverige får hjälp eller ej. Kunskap och samordning saknas vilket gör att barnen inte fångas upp av samhällets skyddsnät.

Men barnen finns där fast vi många gånger inte ser dem, eller väljer att inte se dem. Det är barn som tvingas spela dragspel utanför Systembolaget flera timmar varje dag, barn som dagligen tvingas att stjäla kött i matbutiker och barn som tvingas sälja sex. Eller barn till föräldrar som själva kan vara utsatta för människohandel, som till exempel bärplockare.

Dessa barn behandlas som varor som säljs och köps och utnyttjas cyniskt och hänsynslöst. Ingen vet hur många barn det handlar om och det är svårt att få fram sådana uppgifter, eftersom det är en organiserad brottslighet med internationella förgreningar. Barnen kommer från fattiga förhållanden med svåra sociala livsvillkor. De har ofta levt i omgivningar med våld och förtryck. De som utnyttjar barnen tjänar stora pengar, och risken att upptäckas och straffas är liten.

Barnen i människohandeln kan vara svåra att upptäcka. Det handlar om flickor och pojkar som är beroende av den person som för tillfället ger dem mat och husrum, trots att barnet samtidigt tvingas stjäla, tigga eller sälja sin kropp. Barnen ser sig inte själva som offer, och kommer därför inte att söka hjälp eller ens vilja prata med någon som försöker hjälpa till. Inte heller alla svenska myndighetspersoner som möter barnen ser dem som offer. Snarare behandlas de som ungdomsbrottslingar eller barn som vistas här tillfälligt och snart åker vidare till annan plats.

Kunskap och samordning saknas vilket gör att barnen inte fångas upp av samhällets skyddsnät. Men även rena ekonomiska kalkyler gör att myndigheter drar sig för att agera, eftersom utredningar och omhändertaganden av dessa barn både är tids- och resurskrävande.

Vi vet att det finns eldsjälar som verkligen utgår från det enskilda barnets bästa, men vi har också träffat tjänstemän som inte förmår att se och ta sitt ansvar för dessa barn.

Det är oacceptabelt att barn som kan vara utsatta för människohandel får olika stöd och bemötande beroende på i vilken kommun de hamnar eller vilken tjänsteman de möter. Det får inte vara slumpen som avgör om ett barn får sina rättigheter respekterade.

Vi vill uppmana våra politiker och myndighetschefer att fortsätta kampen mot människohandel, och utöka den till att gälla alla former av exploatering, inte enbart sexuella.

UNICEF Sverige kräver omfattande insatser för att förebygga människohandeln med barn och för att upptäcka och hjälpa de barn som drabbats.

  • Det krävs en nationell handlingsplan mot människohandel för alla ändamål –  inte endast sexuella. Barn under 18 år måste ha ett absolut skydd mot övergrepp, kränkningar och diskriminering.
  • Det krävs en nationell aktör som har ett övergripande samordningsansvar för frågan om människohandel med barn i Sverige. Denna aktör skulle samordna information om människohandel i Sverige, kompetenshöjande insatser, och erbjuda resurser för rådgivning i enskilda ärenden.
  • Det krävs att FN:s konvention om barnets rättigheter inkorporeras i svensk rätt och görs till svensk lag så att den tas på allvar i varje enskilt fall.

Regeringen lovar utökad handlingsplan mot trafficking

På vårt seminarium ”Trafficking – barn som slavar även i vår närhet” diskuterade barn- och äldreminister Maria Larsson tillsammans med Maria Åsenius, chef för EU-kommissionär Malmströms kabinett, Bengt Svenson, rikspolischef, Fredrik Lundh Sammeli (S), vice ordförande, Riksdagens tvärpolitiska barngrupp och Christina Heilborn, chef opinion och påverkan, UNICEF Sverige, vad som krävs för att bekämpa trafficking i Sverige, vilka som är ansvariga och hur situationen ser ut. Moderator var UNICEF-ambassadören David Hellenius.

Ett återkommande ämne var samarbete, dels mellan olika myndigheter i Sverige men också inom EU. Åsenius berättade att i England kan man köpa ett barn för 20 000 Euro, som sedan drar in 160 000 Euro per år. En skrämmande bild, som enligt Årenius kan ändras genom nya EU-regler som kommer att underlätta samarbetet mellan länderna. Hon berättade även om ett projekt där England och Rumänien tack vare ett bra samarbete mellan länderna lyckats avslöja och bekämpa organiserad brottslighet. Rikspolischefen betonar dock att trafficking är svårt att utreda och att det ofta handlar om just organiserad brottslighet.

Fredrik Lund Sammeli (S), poängterade vikten av att införa barnkonventionen som lag för att på så sätt också gynna de barn som drabbats av trafficking. Detta är också en fråga som vi driver sedan länge som vi därför välkomnar. Även ministern är positiv till detta och tycker att man bör titta på Norge som infört barnkonventionen som lag, för att dra lärdomar av hur det har gynnat de norska barnen.

Regeringen har sedan tidigare en handlingsplan för hur man bl a hanterar barn som drabbats av sexuell handel. Vi menar att den inte är tillräcklig, eftersom trafficking är mycket mer omfattande än så. Som Christina Helborn, vår chef för Opinion & Påverkan också påpekade kräver vi att handlingsplanen utvidgas för att omfatta all handel med barn, även de som säljs för att t ex arbeta, tigga osv. Barnkonventionen omfattar alla barn och de drabbade ska först och främst ses som barn. Det är högsta prioritet. Dessutom kräver vi att regeringen utser EN minister som ansvarig som sedan tar fram en utvidgad handlingsplan som innefattar ALLA barn och all form av trafficking. Vi ser också att det bör inrättas en hjälplinje som stöd till de som möter de drabbade barnen i sitt arbete.

Sammanfattningsvis är vi glada över att barn- och äldreministern Maria Larsson berömde det arbete vi gör kring trafficking och att vi fortsätter att driva frågan.