För att barn- och ungdomsidrotten ska erhålla statsbidrag krävs att verksamheten bedrivs ur ett barnrättsperspektiv, något som idag inte sker i tillräckligt hög utsträckning.  I och med att barnkonventionen blir lag 2020 ställs ännu högre krav på kunskap om barns rättigheter inom idrotten.

– Alla barn har inte möjlighet att delta i idrottsverksamhet på grund av ekonomiska förutsättningar, kön eller olika typer av funktionsnedsättning. Barnkonventionen innebär att aktivt skydda barn mot diskriminering och att främja inkludering, säger Christina Heilborn, programchef vid UNICEF Sverige.

För att stödja idrottsledare i deras arbete med barns rättigheter har UNICEF Sverige nu tagit fram en handbok, Barnkonventionen och föreningsidrotten – handbok för idrottsledare. Boken är skriven av idrottsforskarna Susanna Hedenborg och Johan R Norberg.

Handboken utgår från barnkonventionens fyra grundprinciper, det vill säga att alla barn har rätt till liv och utveckling, delaktighet och att få komma till tals, samt att barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn. Handboken sammanfattar forskning kring respektive område och ger en överblick över hur barnkonventionen kan tolkas inom idrotten.

Samtidigt ges handfasta tips på hur idrottsledare kan göra i sin egen förening. Det kan till exempel handla om hur du samtalar med barn, gör barn delaktiga och hur du upptäcker och hanterar oro för ett barn.

– Föreningar måste se till att ha rutiner för hur de ska förebygga och hantera situationer där barn far illa, och idrottsledare måste bli bättre på att göra barn delaktiga i hur verksamheten ska bedrivas. Vi hoppas att vår handbok ska kunna inspirera till detta, säger Christina Heilborn.

Brynäs IF, Svenska Skidförbundet och Marathongruppen är organisationer som redan inlett ett samarbete med UNICEF Sverige och som nu, tillsammans med oss, tar nästa steg genom den nya satsningen inom idrott.

Handboken är gratis och kan laddas ner här:

När jag för några veckor sedan fick frågan om att skriva en krönika till Svenska Dagbladets Paralympics-bilaga så valde jag att inleda den med ett citat av den Olympiska kommittén; ”Att få utöva idrott är en mänsklig rättighet.” I strikt mening är det möjligheten att få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar som är en mänsklig rättighet, men för många är det just inom idrotten som man utvecklas bäst. Därför blir idrott en mänsklig rättighet. Rätten att leka och ha en fritid nämns uttryckligen i barnkonventionen.

De mänskliga rättigheterna var den röda tråden i invigningen av Paralympics i onsdags kväll. Steven Hawkings sa under invigningen att alla människor är unika, men det som förenar oss är the human spirit – kanske bäst översatt till svenska som den mänskliga gnistan – nämligen viljan att växa och utvecklas. Här förenas Paralympiska idealen med UNICEFs mål.

Idrotten är oerhört viktig, både för oss som enskilda personer och för samhället. För den enskilda innebär det bättre hälsa och möjligheter till ett socialt sammanhang, en klubb eller förening där man kan utvecklas i gemenskap med människor med liknande intressen. Jag är övertygad om att detta får positiva effekter för samhället i stort. För den som har en funktionsnedsättning är det ännu viktigare med idrott. Det vet jag av egen erfarenhet.

Min största idrottsliga framgång var varken Paralympics eller VM. Den kom redan när jag var tolv, när jag lärde mig att simma. Det främsta syftet med min träning har aldrig varit att ta medaljer eller att slå världsrekord, det främsta syftet har varit att kunna öka min rörlighet och må bättre. Däremot är jag en obotlig tävlingsmänniska, vilket bidragit till framgångarna. Men syftet för mig och många andra med funktionshinder är att kunna leva så självständig som möjligt.

Om jag ökade min styrka med 5 procent, så att jag kunde resa mig upp själv, innebar det kanske att jag ökade min rörelsefrihet med 50 procent. Träningen har alltid inneburit att min självständighet ökat och jag kunnat göra mer och mer på egen hand. Här har rätten att utvecklas verkligen kunnat omsättas i idrott och träning. Så är det för många andra funktionshindrade också, men inte alla.

Detta är nämligen en lyx som inte kommer alla funktionshindrade till del. Fortfarande lever många funktionshindrade runtom i världen i samhällets utkant. Många barn i världen far illa på grund av att deras fysiska förmåga är nedsatt. För dessa människor kan Paralympics bidra till att öka förståelsen och respekten för allas lika värde. UNICEFs viktigaste uppgift är att bevaka rättigheterna så att alla barn får möjlighet att växa.

Så även om vägarna för UNICEF och Paralympics är helt olika, så är idealen och målet detsamma.

/David Lega, styrelseledamot UNICEF
Andre vice partiledare Kristdemokraterna

Om ett par dagar invigs OS i London och jag är på väg dit för att ta plats som expertkommentator och prata friidrott i SVT. Ett helt liv av idrott har satt tydliga spår och skapat ett intresse som håller i sig.

Min resa till London har inget med mitt uppdrag som UNICEF-ambassadör att göra, men så här i OS-tider finns all anledning att reflektera kring vad idrott, lek och spel kan betyda för barn och ungdomar runt om i världen. Och mitt djupa idrottsintresse kan lätt kopplas till mitt engagemang för UNICEF och barns rättigheter.

Att idrott har en positiv inverkan på barns och ungdomars utveckling och välbefinnande är något som alla kan skriva under på.  Lek och idrott nämns även i barnkonventionen, som säger att alla barn har rätt till lek och fritidsaktiviteter.

Det var också tack vare friidrotten som mitt eget engagemang för utsatta barn föddes. Mellan 1999 och 2007 tillbringade jag varje år en månad på träningsläger i Sydafrika.  Fattigdomen i kåkstäderna blev en väckarklocka för mig. Särskilt greps jag av det öde som drabbade de barn som levde i skuggan av hiv och aids.

Jag ville hjälpa till och fyllde varje år mina resväskor med gåvor till barnen. Men det var inte alltid lätt att hitta de rätta kanalerna för att ge. Och jag kände att jag ville åstadkomma mer. I rollen som UNICEF-ambassadör fick jag en möjlighet att lyfta mitt engagemang till en annan nivå. Jag kunde nå många andra med budskapet och få fler att ge.

Mitt första uppdrag som ambassadör var ett besök i Malawi i södra Afrika år 2005. Malawi har ungefär lika många invånare som Sverige, men där finns en miljon föräldralösa barn! Hälften av dem har förlorat minst en av sina föräldrar i aids.

Att träffa föräldralösa barn i ett land där nästan en hel föräldrageneration har dött på grund av hiv påverkade mig oerhört starkt. Men resan bjöd på både förtvivlan och hopp. Jag fick också se hur UNICEF jobbar på olika sätt för att ge dessa barn stöd och hjälp. Till exempel med hjälp av barncenter, så kallade ”Children’s Corner”, dit barnen kommer bland annat för att spela teater, leka och spela fotboll.

Ett besök jag särskilt minns är mötet med en idrottsklubb i Blantyre i södra Malawi. De tränade friidrott under mycket blygsamma former. Någon höjdhoppsställning eller matta fanns inte och många av ungdomarna tränade utan skor. Det blev mest löpträning eftersom de inte hade några redskap. Några var tvungna att vandra i två timmar för att komma till träningen och fick sedan träna på tom mage. Men mitt i allt det svåra var stunden med ungdomarna på idrottsplatsen ett väldigt glatt möte. Jag kunde identifiera mig med dem. De var ungdomar som satsade lika hårt som jag, de hade mål, vilja och framtidstro.

Idrott är en viktig del av UNICEFs programverksamhet runt om i världen och ett medel för att förbättra livet för barn, familjer och hela samhällen. Idrott kan hjälpa UNICEF att uppnå mål när det gäller bland annat hälsa, utbildning och jämställdhet.

Genom sport och lek kan barn och ungdomar lära sig värderingar, få bättre självförtroende, komma över traumatiska upplevelser, bygga vänskap och öva sig i samarbete och respekt. Det ger träning inför framtida utmaningar och förbereder dem för att ta ansvar och leda i framtiden. Därför är idrott så viktigt, inte minst för utsatta barn.

Hoppas att vi ses under OS!

PS. UNICEF och den Internationella olympiska kommittén har samarbetat sedan 1994. Tillsammans har de båda organisationerna kämpat för att fler barn och ungdomar runt om i världen ska få tillgång till sport- och idrottsaktiviteter. Ett exempel på samarbetet är projektet London 2012 International Inspiration programme vilket har hjälpt över 12 miljoner barn i 20 olika länder att börja med idrott:

Video om International Inspiration, med UNICEF-ambassadören David Beckham.