Barnäktenskap är ett fenomen som tydligt ökar i länder som drabbas av krig eller konflikt. Föräldrarna förlorar sina inkomster och får svårt att försörja familjen. Att gifta bort sin dotter innebär då en familjemedlem mindre att försörja och ibland dessutom pengar i utbyte.

När osäkerheten ökar i samhället tror många föräldrar att deras dotter är tryggare i ett äktenskap. Men ofta utsätts de bortgifta flickorna för våld, övergrepp och social isolering inom äktenskapet – något som är vanligare ju större åldersskillnad det är mellan flickan och mannen.

Många skolor stänger i en katastrof, eller så blir vägen dit för farlig. Om flickan då inte kan gå i skolan, anser föräldrarna att hon lika gärna kan börja arbeta eller gifta sig.

Det här är ett mönster som vi tydligt ser i till exempel Syriens grannländer. I Jordanien har andelen flickor som gifts bort bland de syriska flyktingarna tredubblats under de senaste åren. Det är också vanligt att flickor tas från familjerna med våld och sedan säljs till krigare eller används som sexslavar. Det är fruktansvärda brott som bland annat begås av terroristgrupper i Syrien och Irak, samt av Boko Haram i Nigeria.

Vad gör UNICEF?

UNICEF arbetar världen över för att stödja flickorna och motverka de här övergreppen i länder som drabbas av konflikt eller katastrofer. Några exempel:

• Ge kontantbidrag till familjer som förlorat inkomster. En ganska liten summa pengar kan göra det möjligt för familjen att låta dottern bo kvar hemma och stanna i skolan.
• Göra skolorna och vägen dit säkrare genom ”schools as zones of peace” – en överenskommelse mellan stridande parter att inte angripa skolor.
• Öppna speciella center för flickor, där de får utbildning, en trygg plats att vara på, psykosocialt stöd och vård.
• Vi arbetar också löpande för att ändra djupt rotade attityder och värderingar kring könsroller och jämställdhet.

Genom att stärka flickor är det möjligt att förändra världen. Vi kommer aldrig sluta kämpa för att alla flickor ska få sina rättigheter tillgodosedda.

Vill du få mer information om hur UNICEF arbetar för barns rättigheter? Prenumerera på vårt nyhetsbrev:

Varje dag tjatar jag på mina döttrar om att de ska sätta in disken i maskinen, lägga tvätten i tvättkorgen, städa sina rum och hjälpa till att gå ut med soporna. Nästan varje dag tänker jag också på hur bra de har det. Den lilla tid de måste ägna åt hushållsarbete är inte betungande i jämförelse med många andra flickors situation världen över.

Mina tankar går till de tonårstjejer jag har träffat i olika länder som råkar vara födda under andra förutsättningar. En av dem är 19-åriga Hamesa i östra Nepal som aldrig fick gå i skolan eftersom hon är tjej och kommer från en starkt patriarkal minoritetsgrupp. Hon bor med sin mamma,  sin 5-åriga dotter och sina fem syskon, tre systrar och två bröder. Hamesas mamma och de tre döttrarna delar på allt hushållsarbete, medan bröderna inte behöver lyfta ett finger hemma.

Bröderna går i skolan, vilket inga av döttrarna kunnat göra, och kan ägna all sin fritid åt skolarbete och nöjen. Hamesa tycker förvisso att det är orättvist, men har ingen makt att förändra situationen. Hon är dock fast besluten om att hennes egen dotter ska kunna gå i skolan.

Hundratals miljoner flickor hålls tillbaka

Hamesas situation är inte unik. Flera hundra miljoner flickor över hela världen har en liknande vardag. En ny rapport från UNICEF visar att flickor i åldrarna 5-14 år ägnar 40 procent mer tid än jämnåriga pojkar åt obetalt hushållsarbete. De lagar mat, städar, hämtar vatten och ved, tar hand om syskon eller andra släktingar.

Mönstret blir tydligare ju äldre flickorna blir. Flickor i åldrarna 10-14 år ägnar 50 procent mer tid än pojkarna åt hushållssysslor. Allt detta arbete går i många fall ut över deras skolarbete – de kommer för sent, hinner inte läsa läxor och i värsta fall kan de inte gå i skolan alls. De får inte heller tid att leka och vara med sina kompisar. I flera länder innebär arbetet med att hämta ved och vatten dessutom en risk att utsättas för sexuella övergrepp.

Den ojämna fördelningen av hushållsarbetet för dessutom vidare tanken – både hos tjejerna och i deras samhällen – att ansvaret för barn och hem ligger på just flickorna. Det här orättvisa och diskriminerande mönstret måste brytas för att världens flickor ska få sin rätt till utbildning, hälsa och vila förverkligad. Och även för att de stereotypa könsrollerna och den ekonomiska ojämställdheten ska kunna brytas i vuxenlivet.

Det finns lösningar

Ett sätt är bryta mönstren är att synliggöra och sätta ett värde på den stora mängden obetalt hushållsarbete som kvinnor och flickor utför. Flickor måste få mer stöd i sin skolgång genom att föräldrarna får ökad kunskap om hur viktigt det är. I flera länder har man också knutit barnbidraget till att familjens döttrar går i skolan.

Det går också att minska tiden det tar att utföra hushållsarbetet. Till exempel genom att dra in rinnande vatten i fler hushåll, dra in elektricitet för att minska tiden att samla ved och att bygga fler förskolor för att flickorna ska slippa ta hand om sina småsyskon.

Många av de nya globala utvecklingsmålen rör tjejers rättigheter. För att de ska kunna uppnås måste vi få även killarna att ta ansvar i hemmet. Tillsammans kan vi förändra flickors liv.

Läs mer om flickors situation och UNICEFs arbete.

Idag går mina tankar till alla flickor runt om i världen som inte får sina rättigheter tillgodosedda. Flickor ammas kortare än pojkar och får mindre omvårdnad, de vaccineras i lägre utsträckning och de får ofta stå tillbaka för sina bröder.

Eftersom utbildning är en väg ut ur fattigdom och utsatthet arbetar vi för att alla barn ska få en bra utbildning och utveckla sina möjligheter till ett liv med god hälsa, inkomst och möjlighet att påverka. Och extra mycket kämpar vi för flickorna.

UNICEFs supporter Lars-Åke Persson, professor i internationell barnhälsa, framträdde nyligen på vårt seminarium på Bokmässan och lyfte vikten av att utbilda flickor.

– Om flickor utbildas får de barn senare i livet, de får bättre självkänsla och en bättre position i samhället. De får större inflytande över sin egen livssituation. Detta har inte bara stor betydelse för flickan, utan för hela familjens hälsa och välmående.

Lars-Åke Persson betonar vidare hur viktigt det är att kvinnor och flickor själva förstår sitt värde, samtidigt som vi förändrar attityder så att övriga samhället erkänner deras rättigheter, värde och betydelse.

– Flickorna måste få stå i centrum och förstå att de är otroligt viktiga.

Bangladesh är ett av de länder som har lyckats sänka mödradödligheten mest i världen. Lars-Åke Persson har bott och arbetat i landet. Han har sett hur kvinnor och flickor genom utbildning har fått ökat självförtroende och självkänsla. Andra framgångsrecept har varit familjeplaneringsprogram, där hälsoarbetare har spridit information genom att knacka dörr, och en utbyggd mödra- och hälsovård. De flesta kvinnor går numera på graviditetskontroller och föder på klinik med hjälp av en barnmorska.

Jämställdhetsperspektivet genomsyrar alla UNICEFs projekt och just tonårsflickor kommer framöver att prioriteras ännu högre i detta arbete. I många länder genomförs program för att förbättra flickors utbildning och sociala ställning. Vi har en lång väg att gå, men tillsammans kan vi förändra flickors liv.

Bara siffrorna är nästan omöjliga att ta in. Var fjärde flicka mellan 15 och 19 år har utsatts för fysiskt våld innan hennes femtonårsdag. Var tionde tjej under 20 år har utsatts för sexuella övergrepp. 250 miljoner unga kvinnor tvingades in i ett äktenskap innan hon fyllde 15 år. Dessa fakta finns med i UNICEFs nyligen släppta rapport Hidden in plain sight om våld mot barn i världen.

Problemet är inte bara omfattningen. Flickorna känner ofta inte till sina rättigheter. Och de flesta av dem lever dessutom i en miljö där dessa kränkningar är mer eller mindre socialt accepterade. Hälften av alla flickor mellan 15 och 19 år tycker själva att en man under vissa omständigheter har rätt att slå sin fru.

För att bryta detta onda mönster behövs att djupt rotade attityder och värderingar förändras. Kunskapen om och respekten för barns rättigheter måste öka. Flickors liv och utveckling behöver värderas lika högt som pojkars. Män och pojkar (som ofta är förövare) måste lära sig att lösa konflikter utan våld.

Hur får vi då detta att hända? Man måste så klart arbeta på många olika sätt. Viktigt är att i grunden ha lagstiftning som tydligt förbjuder barnäktenskap. UNICEF och andra organisationer har under årtionden också utvecklat insatser som vi ser fungerar för att ändra attityder och värderingar.

Några exempel:

• UNICEF har stött bildandet av så kallade Mother’s clubs i Sierra Leone. I dessa grupper får mammorna ökad kunskap om barns näringsbehov, sjukdomar och vikten av att deras döttrar får gå ut skolan. Detta arbete har lett till att tusentals flickor kunnat gå kvar i skolan och sluppit bli bortgifta som barn.
• ELA- Empowerment and livelihood for adolescents är ett program för flickor mellan 14 och 20 år som genomförs i bland annat Bangladesh och Tanzania. Flickorna lär sig om sina rättigheter, vikten av utbildning, konfliktlösning, sex och relationer. De får också praktisk utbildning inom småföretagande. Programmet har lett till färre tonårsgraviditeter, betydligt färre barnäktenskap och färre fall av påtvingat sex. Många av flickorna har senare också startat egna företag.
• Families Matter! är ett program för föräldrar till barn mellan 9-12 år i åtta afrikanska länder. Genom gruppträffar får föräldrar handledning i hur de kan prata med sina barn om tabuämnen som sex, hiv, relationer och sexuella övergrepp. Detta leder till att både föräldrar och barn blivit mer medvetna om barnens rättigheter, hur de bättre kan skydda sig mot övergrepp och vågar tala mer öppet om det.
• Stepping stones är ett program som startade i Sydafrika för att motverka våld i nära relationer för ungdomar mellan 15 och 26 år. Deltagarna får reflektera över sina attityder och beteende genom rollspel och drama. Många av killarna som deltagit i programmet använder mindre våld och lever nu i mer harmoniska och mer jämställda förhållanden än tidigare.
• Organisationen Tostan har med stöd av UNICEF genom sitt 3-åriga utvecklingsprogram på bynivå i Västafrika fått över 7000 byar att offentligt ta avstånd från kvinnlig könsstympning och barnäktenskap. Programmen har också bland annat lett till att fler flickor går i skolan, våldet mot kvinnor och barn kraftigt minskat, kvinnors inflytande har ökat och att fler nu kan läsa och skriva.

Det är insatser som dessa som vi måste stödja för att bryta det onda mönstret av våld och övergrepp.

Ändå är det denna verklighet som tiotals miljoner unga tjejer runt om i världen tvingas in i varje år. Antalet är lägre än för 30 år sen, men är fortfarande skrämmande högt.

Förutom att vara ett brott mot så många av hennes rättigheter är konsekvenserna förödande. Hon tvingas avbryta sin utbildning och de yrkesdrömmar hon haft. Hon berövas rätten att välja partner och tvingas att leva i ett olyckligt och kärlekslöst äktenskap. Hon våldtas av sin man och blir sannolikt gravid innan hennes kropp är mogen för det. Hon löper stor risk att utsättas för våld och kränkningar från hennes man och nya släktingar. För att bara nämna några.

UNICEF och många andra organisationer arbetar aktivt för att inga barn ska kunna bli bortgifta. Det handlar om att få till lagar som förbjuder äktenskap före 18 års ålder. Men det största och svåraste arbetet är att ändra de attityder och värderingar som tillåter det fortgå.

Indien är ett av de länder där flest unga flickor gifts bort. Detta trots en lag som förbjuder det. I Mirzapur distriktet, Uttar Pradesh har UNICEF stött bildandet av så kallade Child Protection Committees på bynivå. Här hålls möten där byborna diskuterar frågor om värderingar och traditioner öppet. Medlemmarna går också runt bland familjerna i sin by och pratar om barnäktenskap, vikten av utbildning och barnens rättigheter.

Kommittéerna leds av två barn och byns högsta ledare. Många av kommittéerna går offentligt ut och lovar att de inte kommer att låta sina barn gifta sig före 18 års ålder. Om tillräckligt många i lokalsamhället tydligt uttrycker denna vilja, minskar rädslan hos de övriga att följa efter. Familjen riskerar inte längre att bli socialt utstött eller att ens barn inte kan gifta sig senare. Det viktigaste är att byborna själva diskuterar och kommer fram till ett eget, gemensamt beslut att ändra dessa gamla traditioner. I Mirzapur distriktet ser man en tydlig förändring i att antalet barnäktenskap kraftigt minskat. Basanti Devis mamma Chandra i Uttar Pradesh är en av de som fattat beslutet att låta sin dotter gå ut skolan och vänta med att gifta sig tills hon blivit vuxen.

Det går att förändra förutsättningarna för utsatta flickor runt om i världen. Låt oss göra det.