25 år efter FN:s historiska kvinnokonferens i Peking har stora framsteg gjorts när det gäller flickors möjlighet till utbildning. Antalet flickor som inte går i skolan har sjunkit med 79 miljoner de senaste decennierna, en utveckling som gynnar hela samhällen.

Däremot är våld mot flickor och kvinnor fortfarande vanligt, i många delar av världen till och med accepterat. De riskerar att utsättas för våld överallt i samhället – online, i klassrummet, i hemmet, på gatan – vilket får både fysiska, psykiska och sociala konsekvenser.

Varje år gifts 12 miljoner flickor bort, och 4 miljoner riskerar att utsättas för könsstympning. Var tjugonde flicka i åldrarna 15-19 år, hela 13 miljoner, har utsatts för våldtäkt under sin livstid.

Det är ofattbara siffror, som visar att handlingsplanen som världens regeringar antog vid kvinnokonferensen om att avskaffa diskriminering och våld mot flickor och kvinnor inte har följts.

Framför allt unga flickor diskrimineras i större utsträckning och fortsätter att bli åsidosatta i samhället. De utesluts från beslut och blir till stor del osynliga i regeringars politik.

Att stärka flickors rättigheter idag är avgörande för deras framtid och i förlängningen även för deras döttrars liv. Om världen inte lyckas inse det och stoppa det våld och den diskriminering som flickor möter kommer vi få svårt att uppnå jämställdhetsmålen i Agenda 2030.

Läs rapporten A New Era for Girls av UNICEF, Plan International och UN Women.

Traditionen att könsstympa flickor sker på många håll runt om i världen och omkring 3,9 miljoner flickor könsstympas varje år. Ofta utförs det på flickor mellan fyra och 14 år, men även spädbarn utsätts för det grova ingreppet. Ibland görs det på kvinnor som precis ska gifta sig, som är gravida med sitt första barn eller som just har genomgått sin första förlossning.

Det är aldrig ett säkert ingrepp, oavsett av vem eller var i världen det görs. En del flickor dör, de flesta traumatiseras svårt och får fysiska eller psykiska men resten av livet.

Vad gör UNICEF?

Eftersom det rör sig om en kulturellt känslig fråga, arbetar UNICEF i nära sam­arbete med lokala ledare i de olika länderna. Vi informerar, utbildar och stöttar utbildnings­projekt för sjukvårds­personal, social­arbetare, föräldrar, barn­morskor och lärare om köns­stymp­ningens skadliga effekter.

Vi producerar opinionsmaterial och stödjer seminarier och studier i ämnet. Vi har även tagit fram en handlingsplan som innebär att samhällen ska få stöd att ha en öppen diskussion om könsstympning och dess konsekvenser, vilket ska leda till ett allmänt avståndstagande från sedvänjan.

Vårt arbete ger resultat

Arbetet mot könsstympning ger resultat, om än olika snabbt i olika länder. Risken att en flicka i tonåren ska könsstympas idag har minskat med en tredjedel jämfört med för 30 år sedan. Attityder förändras också – många människor i de länder där flickor könsstympas tycker att sedvänjan borde upphöra.

Även om det har skett stora framsteg de senaste åren har cirka 200 miljoner flickor och kvinnor som lever idag fått sina kön stympade. Sedvänjan skulle kunna avskaffas inom loppet av en generation med rätt engagemang och stöd. Det behövs större insatser från såväl enskilda regeringar och världssamfundet som helhet.

Därför arbetar UNICEF på olika nivåer i samhället, för avskaffandet av kvinnlig könsstympning. Tillsammans kan vi stoppa det här grova brottet mot flickors rättigheter!

Här hittar du mer fakta om kvinnlig könsstympning och hur UNICEF arbetar för att stoppa den livsfarliga sedvänjan:

FAKTA: KVINNLIG KÖNSSTYMPNING

Traditionen att köns­stympa flickor har troligen existerat i över två tusen år. Ingreppet görs oftast helt utan bedövning. En del flickor dör. De flesta traumati­seras svårt och får men för livet.

Jag vill stoppa kvinnlig könsstympning

Vad gör UNICEF?

Eftersom det rör sig om en kulturellt känslig fråga, arbetar UNICEF i nära sam­arbete med lokala ledare i de olika länderna för att stoppa köns­stymp­ningen. Det som främst behövs är utbildning för att få fler att förstå de skadliga effekterna av sedvänjan.

Vi informerar, utbildar och stöttar utbildnings­projekt för sjukvårds­personal, social­arbetare, föräldrar, barn­morskor och lärare om köns­stymp­ningens skadliga effekter. Vi ger även stöd till lokala utbildnings­program som syftar till att öka kun­skapen om de skadliga biverk­ningarna av köns­stympning.

Hjälp oss i vår kamp för att stoppa det här grova brottet mot flickors rättigheter!

Jag vill stoppa kvinnlig könsstympning

Det finns hopp

Allt arbete mot könsstympning ger resultat, om än olika snabbt i olika länder. Risken för att en flicka i tonåren ska könsstympas idag har minskat med en tredjedel jämfört med för 30 år sedan.

Attityder förändras också – majoriteten av människorna i de länder där flickor könsstympas tycker att sedvänjan borde upphöra. Men många fortsätter att utsätta sina döttrar för ingreppet på grund av sociala påtryckningar. Tillsammans kan vi ändra på det!

Under ett besök i byn Julangel i östra Gambia träffade jag Fatou Tirera Mbunda. Hennes by hade då nyligen genomgått ett treårigt program utvecklat av organisationen Tostan, som länge fått stöd av UNICEF.

– Mina döttrar är nu vuxna och könsstympades när de var unga. Hade jag vetat det jag vet idag hade jag aldrig låtit dem genomgå det, berättade Fatou.

Ett tydligt exempel på hur könsstympning kan motarbetas

Inom programmet fick byborna bland annat mer kunskap om mänskliga rättigheter, hälsa och barns utveckling. De fick även reflektera över traditionella sedvänjor, som barnäktenskap och kvinnlig könsstympning, och genom diskussioner kom de till insikt om de skadliga konsekvenserna.

I slutet av programmet deklarerade hela byn kollektivt i en ceremoni att de nu tar avstånd från könsstympning och barnäktenskap.

Fatou utsågs till ordförande i bykommittén som bildades genom programmet. Hon upplever att männen i byn numera har mer respekt för kvinnorna och att de är lika delaktiga i gemensamma beslut som männen.

Hon har själv sju vuxna barn, fem flickor och två pojkar. Tyvärr könsstympades hennes döttrar innan byn genomgick programmet och tog avstånd från sedvänjan. Men det kommer inte att hända deras egna döttrar försäkrar Fatou. Alla hennes barn fick också själva bestämma vem de skulle gifta sig med.

Enbart lagar räcker inte

I Gambia stöttar UNICEF också en rad andra aktiviteter som kampanjer via mobiltelefoner, filmer, information i skolor och möten med religiösa ledare. Alla insatser måste göras med kulturell respekt, involvera ungdomar och syfta till att stärka flickor och kvinnors ställning och inflytande.

Lagar mot könsstympning är viktiga som grund, men räcker inte. Vi måste fortsätta utbilda, föra dialog och göra människor medvetna om de skadliga konsekvenserna, om alternativen och om flickornas rättigheter.

Det är mest effektivt när dialogen engagerar hela byn. Just byns kollektiva beslut är det som ofta gör att enskilda föräldrar vågar fatta beslutet att inte låta könsstympa sina döttrar.

Könsstympning av flickor är ett tydligt brott mot FN:s barnkonvention. Inom Agenda 2030 är också ett av delmålen (5.3) att könsstympning och andra skadliga sedvänjor helt ska avskaffas till år 2030.

Och arbetet går stadigt framåt:

• Under de senaste tre åren har antalet flickor som könsstympas minskat i 10 av de 17 länder där övergreppet är som vanligast.
• Under det senaste decenniet har 34 miljoner människor i 21 000 lokalsamhällen öppet tagit avstånd från sedvänjan.
• I Liberia har antalet flickor (15-19 år) som utsätts minskat med 41 procent sedan 1990 minskat och med 31 procent i Burkina Faso.

Det här ger hopp om att fler flickor runt om i världen ska slippa genomlida det ibland livslånga trauma som en könsstympning ofta innebär.

Här hittar du mer fakta om kvinnlig könsstympning och hur UNICEF arbetar för att stoppa den livsfarliga sedvänjan:

Fakta: Kvinnlig könsstympning

Jag träffade Fatima under ett besök i byn Julangel i östra Gambia. Fatima är född och uppvuxen i Julangel. Hon är gift och har tre barn, två pojkar och en flicka. Dottern Isha är idag sex år gammal.

Vid mitt besök för två år sedan hade byn just gått igenom ett treårigt program som leddes av organisationen Tostan, med stöd av UNICEF. I programmet fick de bland annat lära sig läsa och skriva, lärs sig om mänskliga rättigheter, hälsa och barns utveckling. De fick också diskutera traditionella sedvänjor, som barnäktenskap och kvinnlig könsstympning. Diskussionerna leddes av en person från området som fått utbildning inom programmet. Genom diskussionerna blev de efterhand varse de skadliga konsekvenserna av de sedvänjorna. När programmet avslutades deltog hela byn i en officiell ceremoni där de tillsammans öppet deklarerade att de nu tog avstånd från könsstympning och barnäktenskap.

Fatima säger att mycket i byn har förändrats till det bättre. För henne personligen var det viktigaste att hon lärde sig läsa, skriva och räkna.

– Nu kan jag läsa vad det står i journalen på vårdcentralen och att använda telefonnummer, säger hon.

Fatima säger också att den allra viktigaste förändringen för byn var att de tillsammans beslöt att sluta genomföra könsstympning av sina flickor. För både henne själv och hennes  dotter Isha var det tyvärr redan för sent, Isha könsstympades redan vid ett års ålder.

– Om jag hade vetat vad jag vet idag hade jag aldrig gjort det, säger Fatima.

De flesta i byn säger också att de inte tänker låta sina barn gifta sig innan de blir myndiga och att då låta dem välja partner själva.

Liknande framgångsrika program genomförs i många länder med stöd av UNICEF och andra organisationer. Under de senaste tio åren har mer än 18 300 lokalsamhällen med över 25 miljoner människor fattat beslutet att sluta med sedvänjan. Insatserna stärks av arbetet för striktare lagstiftning och dialog med höga religiösa ledare. Det här har lett till att andelen flickor mellan 15 och 19 år som könsstympas har minskat med 41 procent i Liberia, 30 procent i Kenya och 27 procent i Egypten.

Det här ger hopp om att fler flickor runt om i världen ska slippa genomlida det ibland livslånga trauma som en könsstympning ofta innebär.

Var med och kämpa för alla barns rättigheter. Bli Världsförälder idag! 

Ny statistik visar att hälften av de flickor och kvinnor som utsatts bor i tre länder – Egypten, Etiopien och Indonesien. Men det drabbar flickor och kvinnor i alla delar av världen. Sedvänjan finns inte bara i Afrika och Mellanöstern – även om den främst förekommer där – utan också i Asien, Australien, Europa, Nord- och Sydamerika.

Kvinnlig könsstympning, oavsett hur ingreppet går till, är ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter. Enligt statistiken är 44 miljoner av de som utsatts under 14 år. I Somalia har hela 98 procent av kvinnorna i åldern 15-49 år könsstympats. I de flesta länder gjordes ingreppet innan flickorna fyllt fem år.

Sedan 2008 har mer än 15 000 samhällen i 20 länder officiellt deklarerat att de slutar med sedvänjan, varav 2 000 förra året. Fem länder har kriminaliserat handlingen. Data visar också att allt fler människor som lever i länder där könsstympning förekommer tycker att det ska upphöra.

Kvinnlig könsstympning måste få ett slut. När de nya globala utvecklingsmålen antogs i september enades 193 länder om att utrota sedvänjan till 2030 – ett enormt framsteg. Men löftet räcker inte. Med växande befolkningar riskerar antalet kvinnor och flickor som utsätts att öka, något som hotar de framsteg som gjorts hittills.

Världens länder måste ta ett gemensamt ansvar globalt för att skydda flickor och stoppa könsstympningen. Varje flicka har rätt att få uppleva jämställdhet och att alla hennes mänskliga rättigheter respekteras.

Här kan du läsa mer om hur UNICEF arbetar mot kvinnlig könsstympning.

Var med och kämpa för alla barns rättigheter. Bli Världsförälder idag.

 

– Ingen ska behöva utsättas för kvinnlig könsstympning, det medför ett enormt lidande och dramatiska konsekvenser. Och alla barn ska kunna växa upp till vuxna innan de ingår äktenskap, de måste få en chans att fullfölja sin skolgång och få livserfarenhet, säger Véronique Lönnerblad, generalsekreterare för UNICEF Sverige.

Ny data som UNICEF presenterar idag visar att förekomsten av sedvänjorna minskat något under de senaste tre decennierna. Men trots detta måste framstegen ske mycket fortare, för att kompensera för befolkningstillväxten i de länder där barnäktenskap och kvinnlig könsstympning är vanligt.

Den nya statistiken visar bland annat att:

Mer än 130 miljoner flickor och kvinnor har utsatts för någon form av könsstympning i de 29 länder i Afrika och Mellanöstern där sedvänjan är främst förekommande. Förutom fruktansvärd fysisk och psykisk smärta riskerar flickorna kraftiga blödningar, infektioner, infertilitet och död.

Barnäktenskap är än mer utbrett. Mer än 700 miljoner kvinnor som lever världen över idag ingick äktenskap som barn. Mer än var tredje – omkring 250 miljoner – var yngre än 15 år. För flickor som ingår äktenskap innan de fyllt 18 år är risken större att de inte går ut skolan, och att de utsätts för våld i hemmet. Flickor i yngre tonåren löper större risk att dö på grund av komplikationer under graviditet och förlossning, än kvinnor i 20-årsåldern. De unga flickornas barn löper också större risk att dö före födseln eller under sin första månad i livet.

Risken för att en flicka i tonåren ska könsstympas idag har minskat med en tredjedel jämfört med för 30 år sedan. I Centralafrikanska republiken, Irak, Liberia och Nigeria, har förekomsten halverats. Attityder förändras också – majoriteten av människorna i de länder där flickor könsstympas tycker att sedvänjan borde upphöra. Men många fortsätter att utsätta sina döttrar för ingreppet på grund av sociala påtryckningar.

Betydligt mer intensiva och långsiktiga åtgärder behövs från alla parter i samhället, för att hundratals miljoner flickor ska slippa utsättas för djupgående, permanent och fullständigt onödig skada.

Hundratals miljoner kan skyddas

Om minskningen fortsätter i samma takt som idag, kommer befolkningstillväxten innebära att antalet flickor som gifts bort som barn (mer än 700 miljoner) kommer att vara omkring detsamma även år 2050, och att 63 miljoner fler flickor då kommer att könsstympas.

Om takten för minskningen däremot fördubblas kommer antalet flickor som gifts bort som barn att ha sjunkit till 570 miljoner år 2030, och 450 miljoner år 2050. Antalet flickor och kvinnor som påverkas av könsstympning (mer än 130 miljoner) skulle då ligga på ungefär samma nivå som idag.

– Siffrorna visar att vi måste öka våra insatser. Kvinnlig könsstympning och barnäktenskap är mycket skadligt och nekar flickor rätten att fatta sina egna beslut och nå sin fulla potential, säger UNICEFs chef Anthony Lake. Sedvänjorna skadar både flickorna själva, och deras familjer och samhällen. Flickor är inte någons egendom, de har rätt att bestämma över sina egna liv. Och när den rätten uppfylls är det till fördel för alla. Vi kan inte låta de svindlande siffrorna förlama oss, de måste driva oss att agera.

Läs gärna mer om UNICEFs arbete mot barnäktenskap och kvinnlig könsstympning. Den senaste statistiken finns tillgänglig här:
Female Genital Mutilation/Cutting: What might the future hold? 
Ending Child Marriage: Progress and prospects

 

UNICEF-rapporten som släpps idag bygger på 70 riksrepresentativa undersökningar under en 20 års-period och analyserar både utbredning av och trender inom kvinnlig könsstympning. Det är den mest omfattande statistiska sammanställningen om kvinnlig könsstympning hittills.

Rapporten hjälper till att förklara vad som kan göras för att förändra attityder och beteenden som gör att kvinnor fortsätter att könsstympas efter nästan ett århundrade av insatser för att avskaffa den kränkande sedvänjan som traumatiserar och dödar flickor och kvinnor.

Konflikt mellan personliga åsikter och social skyldighet

I de 29 länder i Afrika och Mellanöstern där kvinnlig könsstympning fortfarande praktiseras är risken för flickor att omskäras mindre än för 30 år sedan och stödet för sedvänjan är på tillbakagång, även i länder där den fortfarande är nästan allomfattande som i Egypten och Sudan. Inte bara är de flesta flickor och kvinnor emot praktiken, utan även ett stort antal män och pojkar. I tre länder; Tchad, Guinea och Sierra Leone, vill fler män än kvinnor att praktiken ska upphöra.

Men trots fallande stöd svävar miljontals flickor fortfarande i avsevärd fara. Klyftan mellan människors personliga åsikter om kvinnlig könsstympning och den inrotade känslan av social skyldighet, förvärras av bristen på öppen kommunikation om det som uppfattas som ett känsligt och privat problem.

– Att bara lagstifta räcker inte. Utmaningen nu är att låta flickor och kvinnor, pojkar och män tala högt och tydligt och meddela att de vill att denna skadliga sedvänja överges, säger Ms Geeta Rao Gupta, UNICEFs vice verkställande direktör.

Stora skillnader mellan olika länder

Medan kvinnlig könsstympning praktiskt taget har övergivits av vissa grupper och länder, är det fortfarande förankrade i många andra, trots hälsoriskerna det innebär för flickor, och trots att det finns lagar och insatser från regeringar och frivilligorganisationer för att övertyga samhällena att sluta med sedvänjan. Risken att utsättas för ingreppet är tre gånger mindre för flickor mellan 15-19 än för kvinnor i åldern 45-49 i Kenya och Tanzania. Utbredningen har minskat med så mycket som nästan hälften bland tonårsflickor i Benin, Centralafrikanska republiken, Irak, Liberia och Nigeria.

I Somalia, Guinea, Djibouti och Egypten könsstympas fler än 9 av 10 kvinnor och flickor i åldrarna 15-49. Och det har inte skett någon märkbar nedgång i länder som Tchad, Gambia, Mali, Senegal, Sudan eller Jemen.

Utbildning och öppenhet förändrar sociala normer

Samtidigt som UNICEF-rapporten välkomnar den lagstiftning mot kvinnlig könsstympning som har införts i de allra flesta länder kallar den för åtgärder som kompletterar lagstiftningen och utnyttjar positiv social dynamik för att åstadkomma en förändring av sociala normer. Rapporten rekommenderar att öppna upp till större offentlig granskning för att utmana den felaktiga uppfattningen att ”alla andra” godkänner praktiken.

Utbildning kan spela en stark roll i att föra vidare social förändring. Högre utbildningsnivå bland mödrar innebär lägre risk för att deras döttrar ska könsstympas och skolan kan hjälpa flickor att utveckla band till andra som motsätter sig sedvänjan.

De viktigaste åtgärderna som behövs för att avskaffa kvinnlig könsstympning är enligt den nya rapporten:

• Arbeta med lokala kulturella traditioner snarare än mot dem.
• Försöka förändra både individuella attityder samt inrotade förväntningar kring kvinnlig könsstympning i större sociala grupper.
• Hitta sätt att synliggöra dolt motstånd mot kvinnlig könsstympning så att familjer vet att de inte är ensamma – ett avgörande steg för att skapa en kedjereaktion.
• Öka exponeringen av grupper som fortfarande praktiserar kvinnlig könsstympning till grupper som inte gör det.
• Främja eliminering av kvinnlig könsstympning tillsammans med förbättrad status och möjligheter för flickor, snarare än att förespråka mildare former av praktiken, t.ex. ”symbolisk könsstympning”.
• Fortsätta att samla in material för att informera politiker och program.

De 29 länder som är representerade i rapporten är: är Benin, Burkina Faso, Kamerun, Centralafrikanska republiken, Tchad, Elfenbenskusten, Djibouti, Egypten, Eritrea, Etiopien, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau, Irak, Kenya; Liberia, Mali, Mauretanien, Niger, Nigeria, Senegal, Sierra Leone, Somalia, Sudan, Togo, Uganda, Tanzania, och Jemen.

Här kan du läsa rapporten i sin helhet, eller klicka här för en sammanfattning.