Fler former av våld mot barn blir straffbara
Igår kom äntligen propositionen om barnfridsbrottet, en ny straffbestämmelse som innebär att det blir olagligt att låta barn bevittna våld i hemmet. Det nya lagförslaget är ett viktigt steg för att stärka barns rättigheter och göra fler former av våld mot barn straffbara.
Att bevittna våld mellan närstående uppmärksammas av barnkonventionen som en form av psykiskt våld. Men detta har tidigare inte varit straffbart enligt svensk lag, en fråga som UNICEF Sverige drivit länge. Lagförslaget som presenterades igår synliggör en mycket utsatt grupp barn som länge varit osynliga, både i statistiken och för samhällets omsorg. De har också saknat möjlighet till upprättelse.
Att kriminalisera handlingen att utsätta ett barn för att bevittna våld mot närstående ger inte bara en tydlig signal att händelsen är skadlig och farlig för barnet. Det visar också att handlingen är en rättighetskränkning.
Att barn erkänns som brottsoffer i sammanhanget ger en utökad rätt till upprättelse och en större möjlighet att få rätt stöd och skydd, något som kan vara avgörande för barnets hälsa och utveckling.
Det finns en del utmaningar med det nya lagförslaget då barnrättsperspektivet och straffrättens principer inte alltid överensstämmer. Något som är förståeligt, men problematiskt utifrån barnets rättigheter.
Förändringar jämfört med utredningens förslag
Vissa förändringar har gjorts sedan utredningens slutbetänkande var ute på remiss. Några är positiva och stärker barnets rätt, medan vissa andra innebär att det nya lagförslaget blir mer begränsande än utredningens förslag – till exempel att färre barn omfattas av bestämmelsen.
- Närståendebegreppet utvidgas nu i jämförelse med utredningens förslag. Fokus flyttas från relationen mellan offer och förövare, till de bådas relation till barnet. Därmed kan fler situationer där barn bevittnar våld innefattas av den nya straffbestämmelsen.
- En annan förändring är att man nu väljer att räkna upp de brott som ska omfattas av förslaget. Det finns en risk att en snävare definition kan innebära att vissa former av våld hamnar utanför straffbestämmelsen. Men en uppräkning kan också leda till ökad tydlighet och högre rättssäkerhet för barnet. Detta då uppräkningen kan medföra att det inte behöver göras ytterligare en prövning av om brottet varit ägnat att skada barnets trygghet eller tillit, då det redan anses konstaterat.
- Lagförslaget i propositionen begränsar nu den särskilda företrädarens roll, i jämförelse med utredningens förslag. Nu har förslaget om informationsskyldighet och ansvaret att hämta till förhör tagits bort. UNICEF Sverige hade snarare önskat att man gått åt andra hållet och utökat ställföreträdarens ansvar, till att även innefatta att barnet återförs på ett tryggt och säkert sätt efter förhör. Dessutom anser vi att det behöver tillsättas en utredning som särskilt tittar på frågan om en ny form av ombud för barn, för att ytterligare värna barnets rätt i rättsprocesser.
Definitionen “bevittna” är problematisk
Något UNICEF tidigare lyft är definitionen av att ”bevittna” våld mot närstående. Enligt förslaget i propositionen, och gällande straffrättsprinciper, måste barnet ha sett eller hört gärningen för att det ska kunna handla om att ett brott begåtts.
Det innebär till exempel att barn som lever i en miljö med ständiga hot om våld, eller upplever våldets konsekvenser i form av sönderslagna saker, skador på närstående med mera, inte omfattas av den nya bestämmelsen. Vi, tillsammans med en rad andra remissinstanser, har tidigare lyft problemet med denna begränsning.
Barns upplevelser av våld sker med alla sinnen och kan därmed vara minst lika traumatiska och skadliga för barnet som att se eller höra våldet pågå.
Trots att regeringen inte tagit fasta på detta i propositionen fortsätter UNICEF arbetet med att synliggöra att fler former av psykiskt våld ska vara straffbara, så att barn får rätt att skyddas från alla former av våld i enlighet med barnkonventionens bestämmelser.
En av de mest problematiska utmaningarna med den nya lagstiftningen, sett ur ett barnrättsperspektiv, är det faktum att grundbrottet måste vara styrkt innan barnfridsbrottet kan hävdas. Det betyder att om själva våldshandlingen som barnet bevittnat inte kan bevisas på rättslig väg, så finns det heller inte möjlighet att fälla förövaren för barnfridsbrottet. Detta är ett exempel på hur barns rättigheter fortfarande är avhängiga vuxnas utsatthet, som ges företräde framför barnets upplevelser.
Behov av barnanpassade processer
Något UNICEF önskat se i lagförslaget om barnfridsbrottet är behovet av barnanpassade rättsprocesser, då fler barn kommer att involveras i processer genom den nya straffbestämmelsen. Dagens rättssystem behöver möjliggöra för barn att delta i rättsprocessen utifrån sina förutsättningar, ålder och mognad.
När barns rättigheter stärks i lagstiftning krävs också att de system där barnen ingår är anpassade för barns deltagande. Barn har rätt att skyddas och få rätt stöd för att möjligheten till upprättelse ska bli verklighet. Tyvärr saknas det konkreta åtgärder i propositionen för hur detta ska göras.
Ett steg i rätt riktning
Propositionen är ett positivt steg i rätt riktning för att på juridisk väg ge barn möjlighet till upprättelse vid upplevelser av våld i hemmet. De förändringar som föreslås har en viktig normgivande funktion, genom att erkänna att det är ett brott att utsätta barn för att bevittna våld mot en närstående.
Förhoppningsvis är det nya barnfridsbrottet ett första steg mot att synliggöra det “osynliga” våldet och skapa verkliga förändringar för de barn som tvingats leva med våld i hemmet, utan att tidigare varken synas eller räknas.
UNICEF Sverige kräver lagändring
Barnets bästa ska alltid komma i första hand. Det säger barnkonventionen. Trots det finns en bestämmelse i utlänningslagen som innebär att socialtjänsten är skyldig att lämna ut uppgifter gällande barnfamiljer som lever gömda eller utan uppehållstillstånd. Därför skickar UNICEF Sverige i dagarna ett brev till inrikesminister Anders Ygeman med uppmaningen att socialnämndens uppgiftsskyldighet måste tas bort.
I dagarna skickar UNICEF Sverige ett brev till inrikesminister Anders Ygeman med uppmaningen att socialnämndens uppgiftsskyldighet måste tas bort. Foto: ©UNICEF/Georgiev
En av konsekvenserna med socialtjänstens uppgiftsskyldighet är att redan utsatta barn i Sverige fråntas rätten till stöd och skydd om de har problem hemma. Till exempel om det förekommer våld, övergrepp eller missbruk i en familj. Socialtjänsten är enligt lag skyldig att erbjuda alla barn i Sverige skydd eller stöd, men på grund av hotet om att familjens uppgifter kan avslöjas blir en kontakt med myndigheten i praktiken omöjlig. Risken är dessutom att skolor och förskolor i förlängningen förlorar tilltron till socialtjänsten och därför drar sig för att anmäla oro för utsatta barn, medvetna om vad följderna kan bli.
Barnen blir de största förlorarna
Under de år jag arbetat som socialsekreterare har jag träffat barnfamiljer, vars livssituationer varit svåra och påfrestande på olika sätt, men där myndigheternas stöd ändå kunnat fungera som en positiv kraft och påverkat barnets situation i positiv riktning. När enskilda socialsekreterare istället tvingas frångå sitt uppdrag och dessutom ställs inför ett omöjligt yrkesetiskt dilemma till förmån för andra intressen urholkas successivt tilltron till en av välfärdssamhällets allra viktigaste funktioner. Och barnen blir de största förlorarna.
Alla barn som befinner sig i Sverige ska ha tillgång till sina rättigheter enligt barnkonventionen. Vi kan inte göra skillnad på barn och barn. Speciellt inte i ett land som har höga ambitioner att vara det bästa landet för barn att växa upp i. Barnkonventionen och socialtjänstens uppdrag som samhällets yttersta skyddsnät måste tas på allvar och får inte åsidosättas till förmån för andra intressen.
Vill du veta mer om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.
En mörk dag för Sveriges asylpolitik
Det omdebatterade lagförslaget om ändringar i utlänningslagen har idag av en stor majoritet röstats igenom i riksdagen. Sveriges asylregler ligger nu på EU:s lägsta nivå tillsammans med länder som Rumänien, Grekland och Malta, något UNICEF Sverige är mycket kritiska till.
Den nya lagen, vars huvudsyfte är att minska antalet asylsökande i Sverige, innebär bland annat följande:
- Tillfälliga uppehållstillstånd blir huvudregeln i stället för permanenta. De tillfälliga uppehållstillståndens längd blir tre år för de som beviljas flyktingstatus och 13 månader som alternativt skyddsbehov.
- Endast de asylsökande som beviljas flyktingstatus har rätt till familjeåterförening och då enbart kärnfamiljen. Alternativt skyddsbehövande (majoriteten av de som flyr från Syrien och ensamkommande barn) nekas all rätt till familjeåterförening.
- Bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter (humanitära skyddsskäl för barn) har ersatts av bestämmelsen synnerligen ömmande omständigheter som endast kan tillämpas om det strider mot Sveriges internationella åtaganden.
UNICEF har i gott sällskap av majoriteten remissinstanser påtalat att förslaget tydligt strider mot barnkonvention, framför allt alla barns rätt till familjeåterförening. Förslaget är inte förenligt med regeringens förslag att stärka barns rättsliga status och göra barnkonventionen till lag, eller att skapa fler lagliga vägar till EU och Sverige.
Några riksdagspartier hade reserverat sig mot just inskränkningarna i familjeåterförening, men det vann inte gehör hos riksdagens alla ledamöter.
Alla barn har rätt att leva tillsammans med sin familj. Foto: © UNICEF/Georgiev
UNICEFs uppdrag är att se till att staten uppfyller sina skyldigheter enligt barnkonventionen och se till att den efterlevs. Barnkonventionen är tydlig när det gäller alla barns lika värde och rättigheter. Oavsett under vilka omständigheter ett barn lever i, eller vilken skyddsstatus man tillskrivs, har alla barn rätt att leva med sin familj.
Lagen som träder i kraft 20 juli 2016 ska gälla i tre år med en uppföljning efter två år. UNICEF Sverige är angelägen om att lagen inte görs permanent utan att den förblir tillfällig. Vi kräver därmed att Sverige under de kommande tre åren:
- upprättar ett mottagningssystem med strukturer där barns rättigheter och barnets bästa kommer i främsta rummet
- ser över och rustar det nuvarande systemet för att möta framtida utmaningar
- fortsätter vara drivande för ett gemensamt ansvarstagande inom EU med barns rättigheter och behov i fokus.
För mer information:
Läs vårt remissvar om den tillfälliga utlänningslagen.
”Barn har rätt till familjeåterförening”, läs vår debattartikel i Svenska Dagbladet.
Obs. Bilden har inget med fallet att göra Foto: CC/Double Image Photography
Det krävs en lagändring för att skydda barn som söker uppehållstillstånd och samtidigt riskerar att fara illa i sina familjer.
Två små barn, födda och uppväxta i Sverige, ska utvisas med sin psykiskt sjuka mamma till Uzbekistan. Barnen ska samtidigt skiljas från sin pappa som ska utvisas till Azerbajdzjan. Barnen har tidigare varit omhändertagna för samhällsvård för att föräldrarna bland annat har bedömts vara otillräckliga i sin omsorg om barnen.
Det här är ett av många fall i Sverige där barn som söker uppehållstillstånd utsätts för en tydlig diskriminering. Svenska barn som riskerar att fara illa i sina familjer, får samhällets skydd enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Samhället tar över ansvaret för barnet och tanken är att barnet får flytta hem igen först när situationen är säker.
Barn som söker uppehållstillstånd har samma rätt till skydd och stöd enligt LVU, med det mycket viktiga undantaget att skyddet upphör om Migrationsverket beslutar att barnet ska utvisas. Det är naturligtvis helt oacceptabelt att denna redan så utsatta grupp barn inte ska ha samma rätt till skydd som övriga barn i Sverige. Det är också helt uppenbart att en sådan diskriminering strider mot barnkonventionen.
Alla barn i Sverige ska vid behov ha samma rätt till vård enligt LVU utan avbrott.
Hör vår barnrättsjurist Christina Heilborn uttala sig om fallet i Ekot, P1. Och läs vårt brev, med krav på lagändring, till Tobias Billström och Maria Larsson.
/ Emma von Corswant, UNICEF