Jag är i flyktinglägret Za’atari intill den syriska gränsen, Jordaniens största. 80 000 människor trängs här bland tält och provisoriska plåthus, över hälften av dem är barn. Alla har flytt undan inbördeskriget i Syrien.

Trots att jag besökt massor av Unicef-ledda hjälpaktioner runt om i världen så slutar jag aldrig att imponeras över det otroliga arbete som görs ute på fältet, och Za’atari är ett utomordentligt exempel på hur väl det fungerar – och hur viktigt vårt arbete hemma i Sverige är.

I gåvoshopen på unicef.se kan man köpa olika produkter som sedan distribueras till de barn som behöver dem mest – och nu står jag i ett stort tält och ser hur de varma vinterkläderna delas ut till de syriska flyktingbarnen. Lådorna har precis kommit in, lagom till vinterkylan slår till. De sträcker sig upp mot taket, rad efter rad, kategoriserade efter storlek. Snart kommer varenda persedel att värma frusna ungar.

Varje familj, varje barn, är noggrant registrerat. Jag får vara med när föräldrarna kommer till utlämningsstället, visar upp sina papper och får ett paket med kläder i rätt storlek. Jag öppnar en låda som passar en femåring: ett par fina, varma vinterkängor med snörning, ett par vantar, en halsduk, mössa, strumpor en varm tröja och en overall. Jag ser en liten flicka med flätor lysa upp som en solnedgång över en knallrosa halsduk.

/Liza Marklund
Författare och UNICEF-ambassadör

UNICEF distribuerar just nu 35 000 paket med vinterkläder och 25 000 filtar till syriska flyktingbarn i Jordanien. Men vi behöver omedelbart ytterligare medel för att kunna ge katastrofhjälp under vintern till flyktingbarnen och deras familjer. Ge en katastrofgåva till Syrien eller köp vinterkläder till barn i vår gåvoshop.

Varje år köps det mängder av julklappar som ingen behöver. Nu bjuder vi på UNICEF in till en frukost för att berätta om våra julklappar som verkligen kommer till användning. Vaccin, myggnät och nötkräm som skickas direkt till de barn som behöver det mest.

På frukosten får du träffa Laila Bagge Wahlgren som berättar om sin resa med UNICEF till Bangladesh där hon träffade barn som lever på gatan.

Du får också träffa UNICEF-ambassadören och författaren Liza Marklund som berättar om sina resor med UNICEF till Malawi och Afrikas Horn.

Tisdagen den 11 december kl 9-10 i Stockholm.
Mer info får du vid anmälan till maja.thomhave@unicef.se

Obs. Inbjudan riktar sig endast till dig som har en egen blogg. Antalet platser är begränsat, så skicka in din intresseanmälan med länk till din blogg så fort som möjligt.

Årets Humorgala bjöd på både skratt och gråt när några av Sveriges främsta artister och komiker samlades på Berns Salonger i Stockholm för att värva nya Världsföräldrar. Det var en fantastisk stämning och galan slog rekord i antalet anmälningar, det blev hela 30 763 nya Världsföräldrar. Här kommer några bilder från kvällen:

Här finns fler bilder.

När kamerorna släcktes efter Humorgalan – för varenda unge hade 30 763 personer ringt in och anmält sig som nya Världsföräldrar!

Det var en fantastisk stämning på Berns Salonger när Humorgalan firade 10 år. Och det finns flera skäl att fira, under kvällen värvades det flest Världsföräldrar i Humorgalans historia, hela 30 763 nya Världsföräldrar. Unicefambassadörerna Liza Marklund, Mark Levengood, Eva Röse och David Hellenius var våra värdar. Och det bjöds på sketcher med bland annat ”Kungen”, ”Mads Mikkelsen” och Filmsnutarna. Och sång av Loreen, The Soundtrack of Our Lives och Sanna Nielsen.

Men det var också en kväll fylld med allvar. 2005 reste Liza Marklund till Malawi där hon träffade Madalitso. Sju år senare är hon tillbaka och träffar honom igen. Laila Bagge Wahlgren reste till Bangladesh där hon träffade barn som lever och arbetar på gatan. Och Världsföräldern Anne reste till Moçambique för att göra filmreportage om hur UNICEF arbetar för att hjälpa föräldralösa barn.

Ett stort tack säger vi till alla nya Världsföräldrar!

Malawi är ett av världens fattigaste länder och har ungefär lika många invånare som Sverige. 550 000  barn i Malawi har förlorat den ena eller båda föräldrarna på grund av aids. I Malawi finns ännu inget nationellt, statligt socialt skyddsnät för de familjer som drabbats av aids utan många av barnen lämnas helt ensamma utan någon som tar hand om dem. Släktingar räcker inte alltid till för att ta hand om alla föräldralösa. Barnen måste själva ta ansvar för det som är kvar av familjen och för att det ska finnas något att äta.

För sju år sedan träffade Liza Marklund några oerhört utsatta barn i Malawi – Madalitso och hans småsyskon Ethel och Gifti. De bodde då i ett fallfärdigt lerhus på landsbygden i Malawi. Deras mamma hade dött i aids fyra år tidigare. Tre dagar efter begravningen försvann deras pappa.

– Vad jag än gör, går, sitter eller står så tänker jag på hur jag ska kunna skaffa mat. Det här är mitt problem: Hur ska jag hantera det här ansvaret? sade Madalitso vid mötet 2005.

Kärt återseende

I februari i år återvände Liza till Malawi för att träffa Madalitso och hans syskon igen.

Tillvaron är bättre för barnen men livet är fortfarande hårt. Madalitso och Ethel går nu i byskolan båda två. Ethel har kommit något år längre med studierna, Madalitso måste fortfarande jobba och odla majs till försörjningen, men båda har nått motsvarande det svenska högstadiet. Giftie bor på en internatskola där han får mat, undervisning och behandling.

– Om vi inte hade fått hjälp hade Giftie varit död, säger Madalitso.

– Jag har tänkt så mycket på de här barnen genom åren. Då och då har jag fått sporadiska uppdateringar om deras situation. Jag har fått veta att de bott kvar i sitt hus och att Giftie, som visade sig vara hivpositiv, fått bromsmediciner, säger Liza Marklund.

Vad gör UNICEF?

UNICEF arbetar på alla nivåer i landet för att se till att alla de här barnen får den hjälp de behöver och har rätt till. Som FN-organ har vi en unik möjlighet att samarbeta med och påverka regeringen för att den ska göra sitt yttersta för föräldralösa barn.

Samtidigt driver vi projekt på bynivå för att direkt hjälpa barnen till en tryggare vardag. Vi har startat trygga barncenter och förskolor för föräldralösa och barn som har föräldrar som inte kan ta hand om dem.

Vi arbetar hårt för att syskon inte ska splittras och för att barnen ska få leva kvar i sin hemmiljö där de har sina kamrater och kanske också släktingar som kan ta hand om dem. Vi bidrar med ekonomiskt stöd till de allra fattigaste hushållen. Vi ger till exempel bidrag till skoluniformer eller kanske ett litet startkapital för att kunna odla och sälja grönsaker så att familjen klarar sig bättre.

Dessutom delar vi ut matpaket till barnen i skolorna. Det är ett mycket bra sätt att få föräldralösa barn att fortsätta i skolan. Om de får mat i skolan, och matpaket att ta hem till yngre syskon, kan de studera vidare och på så sätt få en chans till en bättre framtid.

Vi behöver bli fler som kämpar för barnen, bli Världsförälder idag.

I går kväll samlades 800 kvinnor (och en handfull män) till Mappiegala för att vara med när tidningen M:s chefredaktör Amelia Adamo delade ut pris till en rad kvinnor 50+ som gjort förtjänstfulla insatser. Politiker, opinionsbildare, sångerskor, skådespelare och forskare minglade med tidningen M:s läsare på Grand Hôtel i Stockholm.

I samband med den högtidliga prisutdelningen fick UNICEF Sverige ta emot en check på drygt en miljon kronor. Sedan 2008 har vi ett samarbete med M Magasin och för varje nummer av tidningen som säljs går en krona till UNICEF:s arbete bland barn och kvinnor i Etiopien. Totalt har samarbetet gett över fyra miljoner kronor till barnen i Etiopien. Årets check togs emot av UNICEF-ambassadören Liza Marklund och PR-ansvariga Ingeborg Ekblom. Liza Marklund kunde, från sin senaste resa till Afrikas horn, berätta om hur hon med egna ögon sett vilken nytta UNICEF gör. Bidraget från M kommer att användas för att ge fattiga kvinnor i Etiopien en möjlighet att få bidrag för att komma igång med affärsverksamhet av olika slag. Ett marknadsstånd, en teservering eller en cementfabrik skapar förutsättningar för familjerna att försörja sig. Och det blir pengar till både mat, mediciner och skogång för barnen.

Läs mer om samarbetet på M-Magasin och i kommande nummer av tidningen.

Här kan du läsa reportage från M-Magasins besök i Etiopien.

För tionde året i rad har TV4 och UNICEF haft en gemensam julkampanj. Under december månad har UNICEFs ambassadörer gästat Nyhetsmorgon och berättat om sitt engagemang och om UNICEFs arbete runt om i världen. I denna bloggpost har vi samlat dem alla. Häng med David Hellenius till slummens Kibera, Liza Marklund till svältens Kenya, Eva Röse till katastroflagret i Köpenhamn, Mark Levengood till Etiopien och Lill Lindfors till gatubarnens Paraguay.

David Hellenius har besökt Kibera och slummens barn

– Jag förstod hur lite man behöver göra för att hjälpa de barn jag besökte. Det är ungefär en halv miljon barn som bor i det här slumområdet som behöver saker för att överleva, säger David Hellenius.

Han tipsar om gåvor som gör skillnad på riktigt. I vår gåvoshop går det att köpa vaccin, vätskeersättning och andra produkter som räddar livet på miljontals barn världen över!

Liza Marklund berättar om svälten i Kenya

UNICEF-ambassadören Liza Marklund och Kerstin Karlström, utbildningsexpert inom UNICEF gästade studion och pratade om situationen i flyktinglägret i Dadaab, Kenya, och om hur du kan göra skillnad.

Eva Röse har besökt katastroflagret i Köpenhamn

– Lika viktigt som det är att skicka akut sjukvård, vattenreningstabletter och så vidare, i katastrofer – lika viktigt är det att skicka leksaker och skolundervisningsprodukter, berättar Eva.

– Det är precis samma akutstyrka i dem. Det är viktigt att barn efter ett trauma får leka och komma i utbildning för att kunna bearbeta det de upplevt, fortsätter hon.

Mark Levengood har besökt Etiopien

UNICEF-ambassadören Mark Levengood har varit i Etiopien och sett hur UNICEFs arbete har gjort skillnad.

– När jag åkte tillbaka den här gången var jag förberedd på att det skulle vara hemskt. Men det visade sig att UNICEF redan gjort stor skillnad. Då blir man väldigt glad, säger Mark.

Lill Lindfors har besökt hem för gatubarn i Paraguay

– Regeringen ville stänga in gatubarnen i gamla militärbaracker men UNICEF förhandlade med regeringen och de gick med på att starta upp de här daghem för barn, berättar Lill.
– Man försöker fånga upp barn från gatan och ser till att de får gå i skolan, att de får ett ordentligt mål mat om dagen och får lära sig om hygien, fortsätter hon.

Byn Lehley ligger i norra Kenya, en timmes skakig bilresa rakt ut i öknen från Wajir. Dammet virvlar mellan risbuskar och jordhögar. Marken är glödande het, det måste vara över 40 grader i skuggan. Det är besvärligt att ta sig runt i området, och det beror inte bara på de obefintliga vägarna (till och med de stora, fyrhjulsdrivna jättejeeparna kör fast i ökensanden). Vi har beväpnad eskort hela tiden, fyra stenhårda män med kamouflageuniformer och automatvapen. De kör framför oss, dammet som deras fordon rör upp gör att vi susar framåt i ett moln av guld.

Vi är på väg till ett av UNICEFs utskänkningsställen av näringstillskott. Lådorna med Plumpy Nut, nötkrämen som finns att köpa på unicef.se, står staplade intill funktionärernas bord. Ett hundratal barn, kanske fler, trängs i skuggan under träden intill. Mammornas färggranna klädnader böljar när händer sträcks efter barn som är väg åt fel håll, som rätar till byxor och skjortkragar, som håller fram vattenmuggar eller prasslar med sina medhavda påsar.

Nötkrämen de utmärglade barnen får fyller flera syften. För det första är den oerhört näringsriktig, god och energirik. Barn som inte längre kan äta vanlig föda lyckas oftast få sig krämen. Och själva tempot med vilket barnen får i sig nötmassan är en indikator på hur långt undernäringen har gått.

En gång i veckan kommer funktionärerna hit till Lehley och kontrollerar barnens hälsotillstånd. De mäts och vägs, och på överarmen kontrolleras graden av undernäring med hjälp av ett särskilt måttband. Om den gröna färgen dyker upp i avläsningsfönstret räknas barnet som normalviktigt. Gul betyder undernärd och röd svält. Varje barn har ett eget kort, en sorts journal, där resultaten dokumenteras. Beroende på grad av undernäring ges olika typer av näringstillskott och mediciner.

– När barnen kommer första gången avmaskas de, säger Emiliana Mbelenga, dietist som arbetar med samordningen av hjälpinsatserna.

– De får antibiotika mot sina infektioner och tillsats av vitamin A. Sedan följer vi deras utveckling tills hjälpen inte längre behövs.

Förutom UNICEFs näringstillskott får familjerna också hjälp med mjöl och några andra basvaror. Runt om i distriktet finns det 43 liknande utskänkningsställen.

– Ibland har det varit svårt att få ut leveranser av förnödenheterna till människorna som behöver dem, säger Emilana.

– Det är faktiskt bara UNICEF som aldrig har krånglat, avslutar hon.

/ Liza Marklund, UNICEF-ambassadör

Inte klar med julklapparna? Handla nötkrämen Plumpy Nut i vår gåvoshop och var med och fyll upp våra utskänkningsställen. Du får ett fint digitalt gåvobevis att ge bort i julklapp.

Se ett klipp med Liza på plats i Kenya där nötkrämen delas ut.

God Jul!

Liza Marklund har varit på Afrikas horn och sett hur nötkrämen från vår gåvoshop räddar liv på undernärda barn. Köp årets viktigaste julklapp: 60 påsar nötkräm för 190 kr i vår gåvoshop.

Och du som har en blogg var med i vår bloggkampanj där varje publicerad bloggpost ger 6 påsar nötkräm som räddar livet på undernärda barn. Det enda du behöver göra är att publicera delar av vårt kampanjmaterial. Det är enkelt och gratis. Det räddar liv.  Hämta bloggmaterial här!

Se filmen med Liza här under:

Kolla in på vår fina karta vart i världen produkterna som såldes gåvoshopen hamnade  år 2010.

UNICEF ambassadören Liza Marklund har besökt ett svältens och torkans Kenya. Se ett gripande bildspel nedan och hör Liza berätta om katastrofen. Läs även reportaget: Dekha, 5, hålls fastbunden vid ett träd, på expressen.se

Se bildspelet i full storlek på expressen.se

Vill du ge ett bidrag till katastrofen på Afrikas Horn kan du göra det här!

Ps. Hjälp oss gärna att sprida bildspelet genom att ”gilla”, dela eller twittra.

I slutet av september reste UNICEF-ambassadören Liza Marklund till Afrikas Horn. Idag publicerar Expressen den första delen i en reportageserie om barnen situation i det katastrofdrabbade området.

I tre reportage med start idag berättar Liza Marklund om familjer som vandrat i dagar, svårt undernärda barn och mammor som inte kunnat ge sina barn mat. Vid den Kenyanska gränsen mötte hon och fotografen Martin von Krogh flyktingar från Somalia som berättade om sin långa resa och om kampen för att överleva. Men i reportagen beskriver Liza också hur svår situationen är för den bofasta befolkningen i Kenya som bor runt omkring de stora flyktinglägren.

I det stora flyktinglägret i Dadaab i Kenya träffade de UNICEFs personal och de fick också se hur förnödenheter och hjälp når fram och hur vi arbetar på plats med att hjälpa alla de barn, kvinnor och familjer som drabbats av den svåra torkan.

Läs mer om vårt arbete på plats på Afrikas horn

Barn är inte lika viktiga som vuxna

Deras rättigheter är inte lika grundläggande, deras behov av skydd och rättvisa är inte lika stora som myndiga människors. Det har Sveriges riksdag beslutat.

Så här ligger det till:

För drygt trettio år sedan började världens ledare, första gången i världshistorien, att på allvar diskutera frågan om att ta barns rättigheter på allvar och göra dem juridiskt bindande. Man ställde viktiga frågor: Är barnen sina föräldrars egendom? Eller har de också egna, individuella rättigheter? Särskilda behov av hjälp och skydd? Hur ser de ut?

Det här var inga lätta resonemang. Att barnen hade särskilda skyddsbehov kunde man kanske enas om, men inte att de skulle ha egna rättigheter. I många länder tyckte man att barnen självklart var föräldrarnas tillhörigheter, att förfoga över och använda som man ville.  Det tog tio år att skriva ihop det vi idag känner som FN:s Barnkonvention, och den 20 november 1989 antogs den av FN:s generalförsamling.

Sverige var en av de allra första länderna att skriva under konventionen, präktiga som vi är. Och nu har det alltså gått över 20 år – och det har inte hänt tillräckligt. Sverige har ratificerat konventionen, alltså förbundit sig att följa den, men vi har fortfarande inte gjort den till svensk lag. I stället har man valt ut två artiklar av 54 (nummer 3 och nummer 12) och plockat in dem i vår nuvarande lagstiftning.

Och så sent som i fjol kritiserades Sverige av FN:s Barnrättskommitté för att vi bryter mot Barnkonventionen på flera punkter.

• Myndigheterna lyssnar inte på barn i tillräcklig utsträckning.
• Papperslösa barn behandlas helt annorlunda än svenska barn, vilket direkt bryter mot Barnkonventionen. Det är inte barnens fel att deras föräldrar flytt, därför SKA de ha rätt till sjukvård och utbildning – villkorslöst.
• Svenska barn känner heller inte till vilka rättigheter de har, utan tror att det är mer utsatta än de faktiskt är

Att göra Barnkonventionen till svensk lag kallas att inkorporera den i vår lagstiftning. Frågan har varit uppe till förslag i riksdagen flera gånger, men har alltid röstats ner. Europakonventionen för mänskliga rättigheter, däremot – den är inkorporerad i vår lagstiftning sedan många år tillbaka.

Men spelar en juridisk teknikalitet som inkorporering egentligen någon roll?

Ja, absolut!

Thomas Bodström, tidigare justitieminister, har skrivit:

”Sedan Europakonventionen blev en del av vår lagstiftning har den fått en mycket starkare betydelse och tyngd hos våra myndigheter och domstolar. Inte minst artikel 6, som handlar om en rättvis rättegång, åberopas ofta i rättegångar och det händer att domstolarna hänvisar till den.”

Det får vara slut på läpparnas bekännelser nu, tycker jag. Norge och Finland har gjort det, och nu är det Sveriges tur.

Barnkonventionen måste bli lag – igår!

/ Liza Marklund

Tycker du att barn är lika viktiga som vuxna?  Skriv under för barnkonventionen som lag! Och hjälp oss att sprida kampanjen genom att ”Facebook-gilla” (ge gärna din egen kommentar i dela-fältet) och twittra nedan.