Glädjande besked för barns rätt till familjeåterförening
Nu har Migrationsöverdomstolen slagit fast att det strider mot Europakonventionen och barnkonventionen att neka familjeåterförening. Det här är ett viktigt principiellt beslut som kommer att få stor betydelse för Sveriges migrationspolitik och barns rätt att leva med sin familj, skriver Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist på UNICEF Sverige.
Det aktuella fallet rör en åttaårig pojke från Syrien som kom till Sverige som asylsökande tillsammans med sin morbror, hösten 2015. Pojken beviljades uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande. Hans familj (föräldrar och bror) som var kvar i Syrien har sedan ansökt om att få återförenas med sin son. Men enligt den gällande lagen har pojken inte rätt till familjeåterförening, eftersom det endast är de asylsökande som beviljas så kallad flyktingstatus som ges rätt till familjeåterförening.
Det finns dock en undantagsbestämmelse i lagen som säger att om ett beslut att neka familjeåterförening skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande så kan det ändå beviljas. Det är den här bestämmelsen som nu har prövats, och domstolen har kommit fram till att det inte är proportionerligt att neka ett barn rätten att återförenas med sin familj.
Migrationsverket och migrationsdomstolarna är överens om att det utgör en kränkning av rätten till familjeliv. Men skillnaden ligger i hur de har bedömt om det anses proportionerligt, det vill säga om beslutet står i proportion till resultatet. Å ena sidan bedöms barnets intresse av att återförenas och å andra sidan statens intresse av att minska antalet asylsökande. Enligt lagen så måste beslutsfattarna (Migrationsverket och sedan domstolarna vid ett eventuellt överklagande) göra en proportionalitetsbedömning om barnets bästa, och intresset av att minska antalet asylsökande som kommer till Sverige. Man väger alltså dessa ”vågskålar” mot varandra och avgör sedan vilket som väger tyngst.
Migrationsverket konstaterade i sitt beslut att det var rimligt och proportionerligt att neka pojken rätt till familjeåterförening eftersom lagen är tillfällig och behovet av att minska antalet asylsökande till Sverige är ett intresse som väger tyngre.
Men migrationsöverdomstolen landade dock i motsatt slutsats. De använder sig både av Europakonventionen och barnkonventionen i sitt resonemang, och är tydliga med att när det gäller barn ska det i bedömningen läggas särskilt vikt vid barnets ålder, situationen i hemlandet och graden av beroendeförhållande till föräldrarna.
I det här fallet kunde pojken inte återförenas med sin familj i hemlandet (Syrien). Det fanns inte heller något annat land där det var möjligt för dem att leva tillsammans, förutom i Sverige. Pojken har också visat tydliga signaler på att hans psykiska hälsa försämrats på grund av att han saknar sina föräldrar. I det här fallet väger alltså rätten till ett familjeliv, och barnens rätt till sina föräldrar, tyngre än statens intresse av att ha en minskad asylinvandring. Beslutet strider mot svenska konventionsåtaganden, artikel 8 i Europakonventionen och barnkonventionens artiklar 3, 9 och 10.
UNICEF Sverige ser mycket positivt på beslutet. Det innebär en stor möjlighet för fler barn i liknande ömmande situationer att få rätt att återförenas med sin familj. Den vägledande domen visar tydligt att barnkonventionen fått större utrymme i rättstillämpningen genom att domstolen tydligt markerat vad som är tillåtet och proportionerligt när det gäller barns rättigheter.
Beslutet är också viktigt i den kommande debatten om vår framtida migrationspolitik, då våra politiker kommer få svårt att motivera möjligheten att förlänga bestämmelserna om nekad rätt till familjeåterförening i den tillfälliga utlänningslagen. Alla barn ska ha rätt att leva med sin familj om det är förenligt med barnets bästa. Allt annat står i strid med barnkonventionen och inskränker dessutom en av få lagliga vägar som finns för barn på flykt.
Så som den svenska migrationslagstiftningen ser ut idag har inte alla barn rätt till familjeåterförening. Det är inte bara inhumant, utan även en kränkning av barns mänskliga rättigheter. UNICEF valde att göra det här till en valfråga och vi kommer att fortsätta driva frågan gentemot våra politiker och ansvarig regering för att alla barn ska få sina rättigheter uppfyllda.
Kan det vara människohandel?
Barn utnyttjas som handelsvaror i Sverige idag i prostitution, tiggeri och stölder. De är lätta att manipulera, hota och styra eftersom de är beroende av människohandlarna för sin överlevnad. Ibland upptäcks barnen av svenska myndigheter och kan få hjälp, ibland inte.
En avgörande faktor för att bli upptäckta är att polisen, socialsekreteraren eller handläggare på Migrationsverket har kunskap om vad som är riskfaktorer och kännetecken. Vi har därför tillsammans med Länsstyrelsen i Stockholm uppdaterat skriften ”Kan det vara människohandel?”. Den kan vara ett stöd för utredare och handläggare när de möter ett barn och det finns misstankar om att det kan handla om människohandel.
Vi välkomnar också att regeringen utvidgat uppdraget till Länsstyrelsen när det gäller nationell samordning och samverkan mot människohandel till att nu omfatta alla former av utnyttjanden, dvs. inte bara sexuella. Vi ser dock fortfarande ett behov av att regeringen antar en ny handlingsplan mot människohandel så att berörda myndigheter avsätter tid och resurser för kompetensutveckling och prioritering av identifiering och utredning av denna brottslighet.
”Kan det vara människohandel?” finns att beställa via unicefbutiken.se.
SVT och Aftonbladet lyfter just nu ett fall gällande tre syskon som är placerade i familjehem och ska utvisas tillsammans med sina biologiska föräldrar. Svenska myndigheter har bedömt att barnen utsätts för risker när de är i föräldrarnas vård, barnen har därför varit omhändertagna och placerade i familjehem sedan 2009. Plötsligt gäller inte det skyddet längre. Migrationsverkets beslut att utvisa familjen står enligt lagen över socialtjänstens bedömning att barnen behöver skydd från föräldrarna.
Vi har sedan 2011 lyft fram flera fall som visar på samma problematik till bl.a. barnminister Maria Larsson, migrationsminister Tobias Billström och riksdagens tvärpolitiska barngrupp. Läs tidigare inlägg ”Vi kräver lagändring för att skydda barn som söker uppehållstillstånd” och ”Utsatta barn drabbas när samverkan brister”. Vår krav är att:
– Lagen om vård av unga (LVU) måste ges företräde framför Utlänningslagen – inget barn ska kunna utvisas under pågående LVU-vård.
– Det måste framgå av lagen att Migrationsverket och migrationsdomstolarna i sina bedömningar av barns ärenden ska ta hänsyn till socialtjänstens underlag, läkarintyg och andra utlåtanden.
– Det måste bli en bättre och tydligare tillämpning av barnets bästa inom migrationsprocessen.
– Barnkonventionen måste bli svensk lag så att barnets rättigheter stärks. För att kunna göra en helhetsbedömning av barnets behov och bästa är det nödvändigt att barnets alla rättigheter enligt barnkonventionen får verkligt utrymme i beslutsprocesser.
De här fallen handlar om barn som inte har föräldrar som kan sörja för deras behov och rättigheter. Då måste samhället och myndigheterna ta ett stort ansvar och agera. De krav på lagändringar vi har ställt måste bli verklighet nu så att de här barnen får det skydd och stöd de har rätt till enligt barnkonventionen.
Fallet med tvååriga Haddile är inte unikt. UNICEF har tidigare lyft fram en rad liknande fall där barn utvisas tillsammans med föräldrar som tidigare har bedömts vara olämpliga. Barnen hamnar i kläm när utlänningslagen går före lagen om vård av unga, LVU.
Det är tyvärr en verklighet att alla barn inte har föräldrar som kan ta hand om dem på ett tillräckligt sätt. Det kan handla om barn som blir slagna, övergivna, negligerade eller utsatta för andra former av övergrepp eller omsorgsbrister i hemmet.
De här barnen är fråntagna sina mest grundläggande rättigheter: rätten till utveckling och omvårdnad, rätten till en trygg förälder. Samhället måste erbjuda de här barnen en alternativ omvårdnad och ett skydd. Skyddet ska finnas där så länge barnen behöver det. Det innebär i praktiken att det finns barn som aldrig kommer att flytta tillbaka till de biologiska föräldrarna – riskerna för barnet kan vara för stora, barnet kan under en lång tid ha funnit trygghet i en ny miljö.
Det som ska styra ett sådant beslut är alltid vad som är bäst för barnet. Inte vad föräldrarna vill eller har rätt till, utan vad som är bäst för barnet.
Det här gäller alla barn i Sverige, men barn som samtidigt söker uppehållstillstånd får inte den rättigheten respekterad. De kan utvisas tillsammans med en vårdnadshavare som tidigare har bedömts utgöra en fara för barnet.
Till skydd för de här barnen har vi krävt att inget barn ska kunna utvisas under pågående samhällsvård. Vi har också krävt att det ska förtydligas i lagen att Migrationsverket och migrationsdomstolarna alltid ska ta hänsyn till barnets hela situation innan de tar beslut i frågan om uppehållstillstånd – vad framgår av utlåtanden, intyg och underlag från psykologer, läkare och socialtjänst?
Fallet Haddile uppmärksammar behovet av att se till helheten kring ett barn vid de beslut som fattas. Barn har enligt barnkonventionen en mängd rättigheter och behov, som man sammantaget måste ta hänsyn till. Det går inte att lyfta ut en princip, exempelvis barnets rätt till återförening med sina föräldrar, och mena att den ska gälla till varje pris. Vad är det bästa för det individuella barnet sett utifrån helheten? Barnets bästa ska alltid vara avgörande.
UNICEF har under många år kämpat för att barnkonventionen ska bli svensk lag, det är därför glädjande att frågan om barns rättigheter nu uppmärksammas så brett. Men vi får inte glömma alla de barn som aldrig syns eller hörs, de barn vars historier vi aldrig får ta del av i medierna. Därför är barnkonventionen så viktig, för att alla barn ska få tillgång till samma rättigheter i samhället. Barnkonventionen behövs för att ALLA barn ska få sina rättigheter respekterade och tillgodosedda.
/Emma von Corswant,
Barnrättsjurist UNICEF Sverige
Fallet om den 2-åriga flickan Haddile som fått stor uppmärksamhet i media under helgen sätter återigen fokus på att barnkonventionen måste bli svensk lag. Christina Heilborn, chef för opionion & påverkan på UNICEF Sverige, medverkade under måndagen i SR:s P1 Morgon i ett samtal med Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik. Lördagens blogginlägg av Emma von Corswant citerades i Dagens Nyheter och Anders Lindberg skrev på ledarsidan i Aftonbladet idag ”Barnkonventionen bör bli lag i Sverige”. Även barnombudsmannen Fredrik Malmberg bloggade under söndagen ”Skärpning, Socialstyrelsen och Migrationsverket!”.
Under senare år har UNICEF Sverige vid flera tillfällen lyft fram exempel på fall där barn samhällsvårdas och samtidigt söker uppehållstillstånd. De drabbade barnen är inte garanterade en kontinuitet i vården på samma sätt som övriga svenska barn. De kan när som helst fråntas rätten till samhällets omvårdnad, skydd och stöd.
Det här agerandet strider mot artikel 2 i barnkonventionen – alla barns rätt till skydd mot diskriminering. Nu är fallet om 2-åriga Haddile på agendan, som bland annat uppmärksammas av flera medier, organisationer och privatpersoner, se till exempel Aftonbladets ledare, SVT nyheter och Expressen.
Återigen ett fall där ett barn diskrimineras och ingen hänsyn tas till bankonventionen. Vi har tidigare krävt en lagändring för att skydda de barn som söker uppehållstillstånd och samhällsvårdas då vi kräver att:
1) Inget barn ska kunna utvisas eller avvisas under pågående samhällsvård
2) Migrationsverket och migrationsdomstolen ska i sina bedömningar ta hänsyn till socialtjänstens underlag i dessa frågor,
vilket måste framgå av lagen.
Med anledning av fallet med Haddile skriver bland andra Stockholms Centerkvinnors ordförande Stina Bengtsson på Newsmill om att barnkonventionen borde inkorporeras med svensk lag, något som också Socialdemokraternas migrationspolitiske talesperson Fredrik Lundh Sammeli påpekar till TT. Detta är ett krav som UNICEF Sverige drivit under flera års tid.
Frågan vi återigen ställer oss är hur många trauman dessa barn ska tvingas gå igenom innan de får sina behov och rättigheter tillgodosedda? Om barnkonventionen vore svensk lag skulle barns rättsliga ställning stärkas. En politisk majoritet i riksdagen vill att barnkonventionen ska bli svensk lag, men inget händer. När blir det verklighet?
”I detta ögonblick begår Sverige ett allvarligt brott mot barnkonventionen” – så inleds Christine Bertlins (leg. psykolog) upprop genom vilket hon vill förhindra att två små barn utvisas tillsammans med en psykiskt sjuk mamma till hennes hemland.
Barnen, två och fyra år gamla, var tidigare placerade i familjehem då mamman bland annat hotat med att ta livet av dem. Av läkarintyg och underlag från socialtjänsten framgår att föräldrarna är i mycket dåligt psykiskt skick och att barnen är i behov av stöd och behandling under många år framöver. Enligt beslut från Migrationsverket ska barnen ändå utvisas.
Fall som dessa är inte ovanliga. Under 2011 lyfte vi fram ett flertal fall med samma grundproblematik – barn som söker uppehållstillstånd i Sverige och samtidigt far illa i sin hemmiljö ges inte samma rätt till skydd och stöd som övriga svenska barn, trots att riskerna är uppenbara och konstaterade av svenska myndigheter. Det här förfarandet strider mot artikel 2 i barnkonventionen: inget barn får diskrimineras. Alla barn i Sverige har lika värde och ska ha tillgång till samma rättigheter.
Vi har lagt fram två krav på lagändringar till regeringen:
- Inget barn ska kunna utvisas under pågående samhällsvård. Vården och skyddsbehovet måste i dessa situationer ha företräde framför utlänningslagen
- Migrationsverket och migrationsdomstolen ska i sina bedömningar ta hänsyn till socialtjänstens underlag i dessa frågor. Vad riskerar ett barn som utvisas med en vårdnadshavare som utsätter det för våld, övergrepp eller vanvård?
Regeringens svar har hittills varit att man är nöjd med nuvarande lagstiftning. Idag, den 11 april, ska frågan debatteras i riksdagen. Vi är allt annat än nöjda med nuvarande lagstiftning och välkomnar att frågan tas upp.
/Emma von Corswant
Barnrättsjurist UNICEF Sverige