Gå till innehållet
Laddar…

Världsförälder Daniel träffar föräldralösa barn i Moçambique

Två Världsföräldrar – Daniel och Anne – fick nyligen resa med oss till ett av världens fattigaste länder, Moçambique, för att göra filmreportage om hur UNICEF arbetar för att hjälpa föräldralösa barn. I Moçambique är hälften av befolkningen barn och närmare två miljoner är föräldralösa på grund av hiv och aids. De lever ofta ensamma utan några vuxna omkring sig och är därför extremt utsatta.

Emma, 13 år, tar ensam hand om syskonen

Daniel besöker en familj i byn Sussdenga på landsbygden i Mocambique. Familjen består av Emma Wilson som är 13 år, hennes lillasyster Nhacuay, elva år, och lillebror Checufa, nio år. Sedan deras mamma och pappa dog för fyra och fem år sedan har Emma själv tagit hand om familjen och hushållet. Strax efter föräldrarnas bortgång brann deras hus ned och barnen bor nu i ett mycket litet lerhus som är i väldigt dåligt skick. Det finns ingen dörr, taket är stoppat med diverse tygbitar och plastpåsar och vid dåligt väder regnar det rakt in på barnen.

De här barnen är oerhört utsatta. De är tvungna att arbeta för att få ihop pengar till mat, går inte i skolan och saknar helt skyddsnät. De har fått stöd från UNICEF, som till exempel hinkar och matlagningskärl, men mycket mer hjälp behövs.

– De här flickorna har svårt att berätta för mig vad de drömmer om. Först svarar de helt självklart ”mat”. Efter att jag formulerat om frågan flera gånger, visar det sig att deras högsta önskan är att få gå i skolan. Men jag vet, att som deras situation ser ut nu, kommer den önskan aldrig att gå i uppfyllelse utan att de får hjälp. Där och då får jag svaret på frågan varför jag är Världsförälder. Jag vill hjälpa dem, jag vill att de ska få äta sig mätta och jag vill att de ska få gå i skolan, säger Daniel som är Världsförälder.

Världsförälder Daniel reste till Mocambique och träffade Emma och Nhacuay som bor själva sedan deras föräldrar gick bort för fyra år sedan. Foto: UNICEF

Världsförälder Daniel reste till Mocambique och träffade Emma och Nhacuay som bor själva sedan deras föräldrar gick bort för fyra år sedan. Foto: UNICEF

Vad gör UNICEF?

UNICEF arbetar för att se till att de allra fattigaste och utsatta barnen ska få hjälp först. Vi letar upp de barn som behöver hjälp och registerar dem så att de kan få rätt stöd hos de lokala myndigheterna och organisationerna. Vi kämpar för att barnen ska få direkt stöd genom tillgång till mat, skolgång, hälsovård samt skydd mot våld och övergrepp. De får till exempel hjälp med förbättring av hus, matkuponger med mera, men vi ser till samtidigt till att det sker långsiktiga förändringar. Sedan 2006 har UNICEF registrerat åtta miljoner barn i landet, barn som annars hade stått utanför det sociala systemet.

Emma och hennes syskon har nu registrerats, ska snart börja skolan och har tillgång till hälsovård och det lokala sociala skyddsnätet. Men problemen är stora och antalet föräldralösa barn på grund av hiv och aids väntas öka ytterligare de kommande åren.

Många fler barn i Mocambique och över hela jorden behöver hjälp. Bli Världsförälder nu.

I förra veckan, närmare bestämt den 4 april, var det exakt 1000 dagar kvar till dess att millenniemålen ska vara uppfyllda. Det uppmärksammande bland andra FN-förbundet med en kampanjsite 1000dagar.com. Men bilden är splittrad kring hur långt världen kommit mot målen. Nyligen besökte jag ett projekt i Moçambique där UNICEF arbetar tillsammans med myndigheterna för att ge alla barn tillgång till utbildning, ett av millenniemålen.

Mina tankar går till Rosita som jag besökte i förra veckan. Hon bor i Chibuto, några timmar norr om Moçambiques huvudstad Maputo. Rosita är 63 år, men ser äldre ut. Hon bodde tidigare i en mycket enkel hydda. Med ekonomiskt stöd från de lokala myndigheterna och UNICEF har Rosita nyligen fått ett nytt, stabilt hus i betong på den prydliga gården. På gården har de också små odlingar och flera burar med höns.

Grunden för detta stöd är att hon är enda vårdnadshavare till sina sex barnbarn, alla pojkar mellan 5 och 16 år. Rositas två döttrar är båda döda. De hade redan tidigare separerat från barnens pappor, som sedan länge är försvunna ur pojkarnas liv. Enligt lag är de skyldiga att betala underhåll, men ingen vet var de är eller har försökt följa upp det.

Denna i svenska ögon udda familj hade haft det ännu svårare om de inte fått stöd från UNICEF och de lokala myndigheterna. Förutom det nya huset, får de ett regelbundet ekonomiskt bidrag till kläder, mat och andra basbehov.

Detta gör att de sex pojkarna kan gå kvar i skolan som ligger ett stenkast bort från huset. Den äldste förbereder sig nu för att börja secondary school och drömmer om att arbeta med datorer. Den yngsta brodern vill bli kock. Mormor Rosita berättar att pojkarna hjälper till mycket hemma och sköter i princip all matlagning.

Stödet till denna familj är en del av UNICEFs program för barnvänliga skolor. I samarbete med myndigheterna går man igenom skola för skola och bygger nya klassrum, bygger system för att samla in regn till dricksvatten, bygger toaletter, utbildar lärare, förser barnen med skolmaterial, informerar om vilka rättigheter barnen har, förser skolorna med sportutrustning så att de nu har idrott på schemat osv. Vi identifierar också utsatta familjer i området som behöver extra stöd för att barnen ska kunna gå i skolan. Allt detta bidrar till att fler barn går i skolan, kvaliteten på undervisningen ökar, skolresultaten blir bättre, antal tonårsgraviditeter minskar och att barnen får livsviktig kunskap med sig ut i livet.

Gällande millenniemålet kring utbildning har stora framsteg gjorts. I större delen av världen börjar de flesta barn i skolan, medan allt för många hoppar av grundskolan. Från att ha fokuserat på hur många barn som går i skolan, måste vi nu också lägga mer fokus på vad barnen egentligen lär sig. Minska antalet barn i varje klass, se till att lärarna har rätt utbildning och får tillräckligt betalt och att barnen slipper gå hungriga i skolan. Men får många barn innebär deras närvaro i skolan att de tagit sig över många hinder.

För Rosita och hennes fina barnbarn håller vi tummarna att hon får förbli så frisk och stark att hon kan ta ansvar för familjen ett bra tag till så att pojkarna hinner växa upp. Och kan ta hand om henne istället, som hon så väl förtjänar.

/Eva Dalekant
Internationell programhandläggare UNICEF Sverige