Gå till innehållet
Laddar…

Mödradödligheten har minskat med 44 procent sedan 1990

UNICEF kämpar över hela världen för att utveckla mödravården och rädda mammor och deras barn till livet. Igår kom en fantastiskt god nyhet! Antalet mammor som dör i samband med graviditet eller förlossning har minskat med 44 procent på 25 år.

Foto: © UNICEF/Schermbrucker

Foto: © UNICEF/Schermbrucker

En ny rapport från UNICEF, WHO, UNFPA och Världsbanken visar att antalet mammor som dör under graviditeten, i samband med förlossning eller inom sex veckor efter förlossning har minskat från 532 000 år 1990 till 303 000 i år. Det innebär att en kvinnas risk att dö i samband med graviditet nästan har halverats, ett fantastiskt framsteg!

Att säkra tillgång till hälsovård av god kvalitet under graviditet och förlossning är avgörande för att rädda liv. Förbättringar som god hygien för att minska risken för infektioner, undersökningar som i god tid kan upptäcka komplikationer och bra tillgång till sexualupplysning och familjeplanering för kvinnor är exempel på insatser som ligger bakom framstegen.

Kampen går vidare

Trots framgångarna har dock bara nio länder uppnått millenniemålet att minska mödradödligheten med minst 75 procent mellan 1990 och 2015 – Bhutan, Kap Verde, Kambodja, Iran, Laos, Maldiverna, Mongoliet, Rwanda och Timor-Leste. Vid årsskiftet kommer 99 procent av dödsfallen ha inträffat i utvecklingsländer – varav två tredjedelar i Afrika, söder om Sahara. Men det går ändå framåt: mödradödligheten har sjunkit även här, med 45 procent sedan 1990.

– Att kvinnor och flickor utbildas, särskilt de mest utsatta, är avgörande. Både för kvinnornas egen överlevnad och för deras barns. Genom utbildning får de kunskap för att kunna ifrågasätta traditionella sedvänjor som utsätter dem och deras barn för fara, säger Geeta Rao Gupta, biträdande chef för UNICEF.

Den region som uppnått de största framstegen 1990-2015 är östra Asien, där mödradödligheten sjunkit med hela 72 procent. I utvecklade länder har mödradödligheten minskat med 48 procent under samma period.

Nu går arbetet vidare för att rädda ännu fler mammor – det nya globala utvecklingsmålet inom mödradödlighet är att minska antalet dödsfall till högst 70 per 100 000 barn som föds levande. UNICEF kommer fortsätta kämpa över hela världen för att utveckla mödravården och skydda mammor och barn. Ingen mamma eller bebis ska behöva dö av orsaker som går att förebygga.

Det här tycker vi är riktigt goda nyheter! Vill du vara med och kämpa varje dag för fler framsteg för barnen? Bli Världsförälder nu.

Rätten till en säker förlossning

Lilla Evangelie föddes den 23 november 2012 i byn Gopetar långt upp i bergen i östra Nepal. Hon kom till världen genom en ganska enkel förlossning. Detta mycket tack vare en nationell plan som UNICEF varit med och tagit fram för att motverka bland annat att kvinnor dör i barnsäng. Idag, på internationella kvinnodagen kan vi dock konstatera att tiotusentals kvinnor fortfarande riskerar sina liv varje dag i samband med barnafödande, vilket förstås är en skam för världen.

DSC01093_2

När Evangelie var nyfödd hade hon precis den rödflammiga och mosiga hy som man ska ha under sin första timme i livet. Hade hon fötts för 5 år sedan hade dock både Evangelie och hennes mamma varit i fara då hon troligtvis hade fötts hemma utan stöd av utbildad personal. Nu föddes Evangelie istället på ett så kallat birthing center (enkel förlossningsklinik) med hjälp av en sjuksköterska och två andra sköterskor som fått enkel utbildning inom förlossningsvård, ett slags barfota barnmorskor.

Kliniken ger vård till ca 5500 personer i närområdet och tar emot ungefär 9 förlossningar i månaden, dygnet runt. Här föder nästan inga kvinnor barn hemma längre. Gravida kvinnor får ett litet ekonomiskt bidrag om de kommer in på graviditetskontroller och sedan föder sitt barn på kliniken. Kliniken har också köpt in en ambulans med vilken de kan hämta födande kvinnor i hemmet. Vid komplicerade förlossningar körs kvinnan till det större sjukhuset i Phiddim som ligger tre timmar bort på smala bergvägar.

Förutom förlossningsvården fungerar även kliniken som en barnavårdcentral. Man ger vård till nyfödda, erbjuder ett vaccinationsprogram, följer barnens tillväxt och behandlar enkla sjukdomar som malaria, lunginflammation och diarré. Man utbildar föräldrarna om näring, amning och barnsjukdomar och erbjuder preventivmedel. Mycket av denna grundläggande vård utförs av så kallade female health care volunteers som arbetar på kliniken på volontärbasis. De fungerar även som länken ut till kvinnorna i lokalsamhället och gör hembesök hos både blivande och nyblivna mammor. Det finns ungefär 52 000 sådana här viktiga volontärer runt om i Nepal.
Denna satsning har gjort att inte en enda kvinna i området har dött i barnsäng under de senaste 10 åren! Mycket få små barn har dött och då har det varit svåra sjukdomsfall. Tidigare dog ett antal kvinnor varje år och många små barn av enkla åkommor.

Utvecklingen i Gopetar är ett fantastiskt exempel på samarbete och engagemang i lokalsamhället. De knappa resurserna från den nationella hälsobudgeten kompletteras med pengar som samlas in på distriktsnivå.

Det är strategiska satsningar som dessa som har gjort att Nepal lyckats minska mödradödligheten med 80 % under de senaste 20 åren. Detta innebär att de redan har uppnått millenniemålet. Men nivån är ändå fortfarande för hög. UNICEF är med och stödjer den nationella National Safe Motherhood Plan. Det är framför allt utbyggnaden av mödra- och barnhälsovården på distriktsnivå som är en viktig del av denna plan. Denna service måste nå ut till där människor bor, även i områden långt från de stora städerna. Kliniken i Gopetar är ett exempel på där man hittat lösningar till de tre viktigaste orsakerna till att mammor och barn dör i barnsäng:

  1. Den blivande mamman söker inte vård i tid.
  2. Hon har svårt att ta sig till ett sjukhus med förlossningsvård.
  3. Vårdcentralen saknar utbildad personal och rätt utrustning.

Allt detta visar att det är relativt enkelt att göra det säkrare för kvinnor att föda barn. Visst, det kostar och det kräver medvetna satsningar och prioriteringar. Och rätten till liv och hälsa är grundläggande rättigheter som både Evangelie och hennes mamma har. Det är dags att vi nu satsar på kvinnorna!

Vad önskar du dig?

Vad har du önskat dig i mors dag present? En god middag? En bukett blommor av den du älskar? En fin teckning av ditt barn?

Vad tror du att 22-åriga Aida Olimpio i Mocambique som är gravid i sjätte månaden med sitt andra barn hade önskat sig? Kortare avstånd till vårdcentralen där hon ska gå på graviditetskontroll? Hon har gått nästan en hel dag från sin by för att komma hit och snart ska hon gå hela vägen tillbaka igen.

Eller önskar hon sig att barnet som hon bär ska överleva? Hennes första barn dog i malaria.

Eller att hon själv ska överleva förlossningen? Enligt statistiken dör en kvinna av 43 i hennes land i samband med graviditet och förlossning.

Men Aida har ändå tur. Mavuzi Ponte hälsocenter i Chiuta distriktet som hon nu besöker erbjuder tjänster inom både mödra- och barnahälsovård. Här finns utbildad personal och gravida kvinnor kan här gå på kontroller under graviditeten. Efter kontrollen kommer Aida att få med sig förebyggande malariamedicin, järntabletter och ett impregnerat myggnät för att skydda henne och hennes familj mot malaria.

Om hon har möjlighet att ta sig den långa vägen hit, kommer hon att kunna föda sitt barn här med hjälp av en utbildad barnmorska. Hennes nyfödda barn kommer att kontrolleras och vid behov att få vård enligt den ganska enkla kapacitet som vårdcentralen har.

Bebisen kommer också att erbjudas ett grundprogram med förebyggande behandling som inkluderar vaccinationer mot stelkramp, mässling och polio, vitamin A tillskott och avmaskningsmedel. Vid efterföljande besök kommer man att övervaka barnets tillväxt och vid behov sätta in näringstillskott. Vid alla besök får även Aida och hennes medsystrar information om näring, vikten av handtvätt, hur man skyddar sig mot malaria och de stora fördelarna med att amma sitt barn i minst sex månader.

Denna typ av integrerade program har Moçambiques hälsovårdsministerium infört med stöd av bland annat UNICEF. Det har medfört stora framsteg i att minska antalet barn och mammor som dör av enkla åkommor som malaria, blödningar, högt blodtryck och diarré.

Jämfört med för 20 år sen, dör hälften så många kvinnor i Moçambique samband med barnafödande. Gällande barn under fem år som dör har andelen också nästan halverats- från 22 % 1990 till 13 % idag. Liknande framsteg ser man i många utvecklingsländer där Nepal, Vietnam, Bangladesh, Egypten, Kambodja och Peru är några exempel. Detta betyder dock inte att allt är bra – fortfarande har vi långt kvar att nå millenniemålet om minskad mödradödlighet och mycket mer resurser måste satsas på att rädda de hundratusentals kvinnor och barn som dör helt i onödan.

/Eva Dalekant
Handläggare internationella utvecklingsfrågor UNICEF Sverige

Ingen frågar vad hon vill

Ruth Dureng går med sina vänner till kyrkan i Monrovia.

Ruth Dureng (nr 2 från vänster) blev misshandlad och utsparkad från sitt hem i Monrovia när hon vägrade ett tvångsäktenskap. Nu studerar hon och vill bli läkare. Nästan hälften av Liberias flickor gifter sig och föder barn innan de fyllt 18.

Idag på internationella kvinnodagen uppmärksammar vi att halva världens befolkning – kvinnorna – fortfarande får sina mänskliga rättigheter kränkta i betydligt högre utsträckning än männen.

Antalet extremt fattiga människor i världen har minskat med nästan en miljard på 25 år. Denna fantastiska framgång rapporterade Världsbanken om i förra veckan, vilket bland annat Metro och DN har skrivit om. Kina står för största delen i denna utveckling, medan framför allt Afrika söder om Sahara halkar efter. Men trots dessa framgångar är skillnaderna mellan könen fortfarande slående. Något som bland annat RFSU uppmärksammar genom sin årliga barnvagnsmarsch.

Diskrimineringen av kvinnor börjar redan innan födseln med att flickor väljs bort efter könsbestämning av fostret. Små flickor är i högre grad undernärda än sina bröder, och färre flickor får chansen att gå i skolan, även om denna skillnad minskar. Av flickor som börjar skolan i utvecklingsländerna hoppar var femte av innan de gått ut grundskolan. De förväntas istället arbeta i hemmet, ta hand om småsyskon, hämta vatten och ved. Deras sexualitet ses som ett hot och måste tidigt kontrolleras – runt om i världen räknar man med att runt 130 miljoner kvinnor och flickor har blivit utsatta för könsstympning. Många blir sexuellt utnyttjade och löper högre risk för att smittas av hiv.

Många flickor gifter sig med en man som familjen bestämt, 36 procent av världens flickor ingår äktenskap redan innan de blir myndiga. Detta leder till att de föder barn tidigt. Varje år föder 14 miljoner flickor mellan 15 och 19 års ålder barn. Flickans unga ålder ökar risken för att hon eller barnet dör vid förlossningen, och barnet löper även större risk att bli undernärd än om mamman är lite äldre.

Får dessa unga mammor inte gå i skolan minskar chansen för dem att få en inkomst, vilket leder till ett liv i utsatthet och beroende. Och kvinnan blir kvar i fattigdomsfällan. Det är också sannolikt att hon inte ens vet om att så många av hennes rättigheter har blivit kränkta. Ingen har någonsin frågat henne vad hon vill, vilka framtidsdrömmar hon har, hur hon skulle vilja att hennes liv såg ut.

Det är dags att vi ändrar på detta och ger alla dessa flickor och kvinnor en chans att ta kontroll över sina liv. UNICEF arbetar bland annat för att få fler flickor i skolan, erbjuder mikrolån till kvinnliga småföretagare, hjälper länder att stärka hälsosystem för bättre barn- och mödrahälsovård och bygger brunnar med rent vatten som frigör massor av tid för kvinnor. Och ser till att flickor och kvinnor är med och bestämmer.

/Eva Dalekant, programhandläggare UNICEF Sverige

Små insatser får stor betydelse för barn i Indien

Alla barns lika rätt till hälsa och utveckling. Detta klingar falskt i ett land som Indien. Här finns en växande och alltmer välmående medelklass och samtidigt enorma befolkningsgrupper som lever kvar i fattigdom vars livsvillkor inte förändras.

Det är nästan svårt att ta in att nästan hälften (43 %) av alla barn är underviktiga på grund av undernäring, som SR Ekot rapporterat om idag. Problemet är så klart mycket större i de fattigare delarna av befolkningen. Ett barn till en lågutbildad löper fem gånger så hög risk att lida av undernäring än ett barn till en mamma med mer än 12 års utbildning.

Tiden under graviditeten och de två första åren av ett barn liv är kritiska för att förhindra undernäring och de kroniska skador som kan bli följden av den. Undernäring kan med ganska enkla medel minskas med hjälp av bland annat helamning (att barnet bara får bröstmjölk), bättre handhygien och tillskott av vitamin A, folsyra och jod i maten. Det som behövs är ett medvetet och systematiskt sätt att öka människors kunskap och få in dessa rutiner i hälso- och sjukvården på lokal nivå.

UNICEF Indien arbetar långsiktigt med att ge stöd till indiska myndigheter i att minska och förhindra undernäring. I detta arbete prioriteras de fattigaste och mest marginaliserade grupperna i samhället där detta problem är som störst. Exempel på insatser man stödjer är:
–    Utbyggnad av statliga mödra- och barnavårdscentraler på lokal nivå
–    Utbildning av personal på mödra- och barnavårdscentraler
–    Information till mödrar om fördelarna med att helamma sitt barn i minst 6 månader
–    Information till föräldrar om kosttillskott i t.ex. salt
–    Tillhandahålla kosttillskott som jod, folsyra, järn och A-vitamin

Med ganska små medel kan man inte bara rädda barns liv, utan väsentligt förbättra chanserna att barnet utvecklas som det ska, både fysiskt och mentalt. Detta är barnets rättighet, oavsett vilken familj man råkar födas in i. Men det är också något som leder till att samhället utvecklas i rätt riktning.

Läs mer om hur vi jobbar mot undernäring.

Stöd UNICEF arbete mot bland annat undernäring genom att handla produkter som räddar liv i vår gåvoshop.

/Eva Dalekant, handläggare internationella utvecklingsfrågor

UNICEF Sverige välkomnar regeringens satsning på global vaccination

I april i år vaccinerade UNICEF 1,5 miljoner barn i Elfenbenskusten mot mässling.

Vi välkomnar regeringens satsning att bidra med 250 miljoner kronor till den globala vaccinalliansen, GAVI. Det rapporterar bland andra DN och SvD om idag. UNICEF är en av grundarna till GAVI och arbetar med stöd till att vaccinera barn i över 150 länder. Detta gör oss till världens största inköpare av vaccin och att man förser vaccin till 56 % av världens alla barn. Finansiella resurser är helt nödvändiga i detta arbete. Här i Sverige tycker vi att den svenska regeringens satsning är ett bra steg mot att uppnå det fjärde millenniemålet- att minska barnadödligheten i de fattigaste länderna. I detta arbete prioriterar vi de allra mest utsatta barnen som är svårast att nå.

UNICEF och GAVI (på engelska)
UNICEFs arbete med barns rätt till överlevnad – vaccinationer

/Eva Dalekant, Programhandläggare internationell utveckling

En graviditet kan innebära döden. En infektion likaså – Cecilia Engdahl i Nepal

Cecilia träffar kvinnor i Sundarpur

Endast 4 km från Indiska gränsen är det 30 grader varmt, vägarna är översvämmade, framkomligheten minimal och byarna isolerade. En graviditet kan innebära döden – en infektion likaså. Av 100 000 födslar har mödradödligheten minskat från 539 till 281 fall, men fortfarande dör en kvinna var fjärde timme i barnsäng. Det är direkta konsekvenser av bristfällig framkomlighet och tillgång till vård – särskilt i glesbebodda områden.

Vi lämnar sjukhuset och tar oss vidare genom bergig terräng. Branta väggar på ena sidan och lika branta stup på den andra. Cyklister vinglar fram på rostiga fordon, fullastade med ved och mat. Det är långt mellan byarna. Vi åker genom en vardag som för de allra flesta innebär hårt slit. Vägarna är svårframkomliga, bussar kör fast i leran. Gång på gång får vi leta alternativa vägar och köra genom översvämmade områden. Det är en skrämmande tanke att man som havande ska färdas på dessa vägar för att ta sig till sjukhus. Det kan i vissa fall ta flera dagar.

Det är inte lätt att ta sig fram på de leriga vägarna

Vi landar till slut i Sundarpur som blir mitt viste de nästkommande dagarna. Sundarpur har blivit ett föredöme för andra byar i och med en stark kvinnoförening som vuxit fram genom starkt engagemang. Kvinnorna träffas i en föreningslokal mitt i byn som sponsrats av lokala snickare och huset sjuder av liv. Här samlas de för att byta erfarenheter, informera och utbilda. Mammors behov av att prata med andra mammor är ett frö som grott till en verksamhet. Med inlevelse och gester berättar de om förlossningar och havandeskap, ett öppnande som är unikt och har resulterat i en förlösning av traumatiska upplevelser som de tidigare burit i ensamhet. Nu är ordet fritt och behovet av att dela, prata, skratta och gråta tillsammans är outtömligt. Jag dras med i diskussionen om det största vi har gemensamt – barnafödande. Att ge liv åt ett annat liv. Att dela med sig av sin historia är att dela med sig av sig själv. Kvinnorna delar med sig och flätas samman till en enhet – en kraftfull enhet som står för en revolutionerande förändring till det bättre.

Janaki Das Thakur tillhör den äldre generationen i WHF Womens Healt Federation. Hon har fött fem barn varav endast tre är i livet. Två barn dog till följd av lunginflammation och av uttorkning innan de hunnit bli ett år gamla. Hon fick sitt första barn då hon var 15 och berättar att hon efter fyra dagars värkar var skinnflådd på både händer och knän efter att ha stått på alla fyra instängd i ett rum. Hon hade ingen som hjälpte henne och även om det funnits sjukvård så hade hon troligtvis inte vetat om det eftersom traditionen att föda hemma var så stark och så självklar. Hon är inte ensam. Ett flertal kvinnor berättar liknande historier och förkrossande många har förlorat ett eller flera barn i, för oss ”enkla” sjukdomar.

Kvinnor hjälper kvinnor, i Sundapur har en stark kvinnoförening vuxit fram

Ytterst få kvinnor ser barnafödande som något positivt, utan snarare något som hör till och som måste genomlidas. Det är först nu som dessa kvinnor ser möjligheten att förändra villkoren och minimera riskerna. Genom samverkan och gemenskap höjer de ribban, stöttar varandra och ställer krav. En ung kvinna har flyttat från sina svärföräldrar som behandlade henne illa, en ung man följer med sin fru till förlossningssalen, skolorna fylls av färg och lek, kunskap sprids och hälsan förbättras. En röd flagga på balkongen indikerar en gravid kvinna i hushållet vilket leder till en strid ström av påminnelser om mödravårdskontroller, järntabletter och arbetsavlastning.

Tillsammans är de starka och kvinnornas förening har lett till en rad åtgärder – I Sundarpur är det kvinnorna som står för utveckling och sprider budskap om hygien, mödravård, barnavård och familjeplanering, de bildar nätverk med närbesläktade föreningar som exempelvis hanterar kvinnovåld. Tack vare UNICEFs arbete så har byn Sundrapur i östra Nepals lågland blivit ett föredöme för resten av landet.

/ Cecilia Engdahl

Ett stort tack från mig till er alla – Kristin Kaspersen till alla nya Världsföräldrar

STORT TACK TILL ALLA FANTASTISKA NYA VÄRLDSFÖRÄLDRAR. OCH ETT STORT TACK FÖR EN MAGISK KVÄLL.

Har varit så kul att skriva här om min minnesvärda resa till Kambodja och jag är så tacksam att ni har hängt med på den.

Sköt om er och TACK ÄN EN GÅNG FÖR ATT NI ÄR MED OCH KÄMPAR FÖR VARENDA UNGE!!!

KRAM Kristin

Ps. Missade du Kristins bloggposter hittar du dem alla här!

4 miljoner spädbarn dör varje år – Kristin Kaspersen i Kambodja del 11

4 miljoner spädbarn dör varje år i världens utvecklings länder… 4 miljoner spädbarn… siffran är helt obegriplig men helt sann!

När kvinnan föder hemma är risken stor att hon drabbas av allvarliga infektioner och så även barnet. Om de inte har ett rakblad att skära av navelsträngen med använder de en delad bambupinne. Den bär på en hel del bakterier och det kan leda till allvarliga infektioner som till exempel  stelkramp. Om barnet drabbas av stelkramp börjar delar av kroppen krampa sen ökar det dag för dag och till slut blir det kramp i andningen och barnet dör. Ofta innan barnet hunnit bli 30 dagar.

Jo det är sant 4 miljoner spädbarn … närmare hälften av Sveriges befolkning… varje år!

Bli världsförälder du med!

/ Kristin

I mörkret innan soluppgång, eller inte alls – Kristin Kaspersen i Kambodja del 10

Två flickor som springer på åkern

Ni fick ta del av min skrattattack ute på åkern i min bloggpost: ”Ståuppan” som blev en skrattatack. Ja, så kan det gå, men som jag nämnde var det samtidigt en befrielse mitt i allvaret.

En sak som vi var noga med var att gå på toaletten innan vi åkte ut i byarna. Toaletter finns verkligen INTE! Något som känns som ett lyxproblem. Efter ett par dagar var jag tvungen att fråga var de gör sina behov. Kissar gör de i buskarna men ”nr2”? Vart kan kan de smita undan för att få vara för sig själva? Gräver de små gropar eller täcker de bara över allt  med löv… Nej det skulle ju stinka.

Strax efter det att vi lämnat åkern och jag hade lugnat ner mig efter mitt skrattanfall, fick jag veta svaret. Det kändes sådär. På samma åker som jag nyss stått, går invånarna ut i mörkret innan soluppgången och gör sina behov. Och kan man inte då så har man missat sin chans för den dagen. Jag tänkte genast på de gravida kvinnorna och vad svårt det måste vara för dem att hålla en god hygien.

Vi började att bege oss mot hotellet. Vi var alltid tvungen att åka tillbaka runt fem på eftermiddagen, innan det hann bli mörkt. Då mörkret faller blir det nämligen farligt att köra på grund av alla stora och små djur som vandrar längs vägarna.

Guppiga vägar tog oss tillbaka till hotellet…

/ Kristin

Reportaget om Kristins resa till Kambodja ser ni i Humorgalan 2 maj i TV4. Så missa inte slå på TVn, kl 20.00!

Och har ni missat några av Kristins andra bloggposter så hittar ni dem här!

Förlossningssalen var bland det smutsigaste jag sett och det vände sig i magen – Kristin Kaspersen i Kambodja del 9

Unicef stödjer verksamheten för de Health Center som finns runt om i Kambodja. Det är här kunskapen finns och det är en enorm trygghet för kvinnorna på landsbygden. Det andra Health Center vi besökte var något större än det första. Det ska serva 10 byar där det bor totalt 11 000 människor. På Health Centret fanns ett förlossningsrum och ett besöksrum.

Två tjejer anländer till Health Center med ett litet barn

När jag satt utanför och väntade på att vi skulle börja filma kom två unga tjejer på moped för att undersöka en liten flicka. Tillsammans med dem klampade en ko in på området. Det kändes inte så hygieniskt men korna gick överallt så även vi vande oss efter någon dag.

Sänggavel i förlossningssalen

När jag fick en rundvisning av en barnmorska fick jag en smärre chock och blev alldeles tårögd. Jag bad om att få vara kvar ensam en stund i förlossningsrummet. Jag satte mig ner på den hårda järnsängen som stod längs väggen. En trasig plastmatta täckte de hårda plankorna som det är meningen att den gravida kvinnan ska kunna vila på. Förlossningsstolen var alldeles ranglig och intill den fanns en diskho. Det var bland det smutsigaste jag sett och det vände sig i magen.

– Är det möjligt att det kan vara så här?

Diskho i förlossningssalen

Kunskapen finns och de gravida får hjälp men det var bara sååå smutsigt… Jag kände mig kluven – tacksam för att kvinnorna får hjälp, men ledsen över att det här det bästa de kan få. Det behövs så mycket hjälp för att dessa kvinnor ska få en säkrare och tryggare förlossning.

50 % av de kvinnorna som dör i samband med förlossning förblöder.

/ Kristin

Missade du Kristins tidigare poster från resan i Kambodja? Du hittar dem alla här!

Missa inte att titta på hela reportaget i Humorgalan 2 maj, 20.0 i TV4!

”Ståuppan” som blev ett skrattanfall – Se Kristin Kaspersen skratta i en risåker – Kambodja del 8

På resor som den här möter vi livsöden som både är skrämmande och tragiska. Vissa timmar på dygnet känns det oerhört tungt. Det gör så ont att möta människor som har det svårt. Människor som inte kan njuta av livet utan varje minut och sekund  behöver kämpa för sin existens.

Som jag nämnt i en tidigare bloggpost är det viktigt att resa med ett bra team. Ett team som är proffsigt,  jobbar snabbt, fokuserat och har en oerhörd respekt för de människor vars liv vi ”klampar” in i.

Ibland när tröttheten kommer smygande är det dock inte alltid lätt att vara fokuserad. Då händer det att man, jag kan säga JAG, får frispel och det går över gränsen. Men när man har nära till tårar är det skönt att också få skratta. Och det var precis det som hände en eftermiddag då vi befann oss ute på en risåker för att filma.  Jag skulle göra en så kallad  ”ståuppa” – att stå rätt upp och ner och prata in i kameran. Men det där med uttal funkade helt enkelt inte och stackars ”Bona”, vår allt i allo, försökte hjälpa mig samtidigt som han höll  i mickbommen.

De som känner mig vet att om jag börjar skratta när jag är trött så har jag svårt att sluta. Men jag ser det som positivt att skrattet ligger nära till hands. Och  jag vill att alla barn, alla människor över hela världen ska få skratta… Därför bjuder jag på den här skrattstunden.

Ha en härlig dag!

Kram Kristin

Har du missat Kristins tidigare bloggposter om resan till Kambodja? Starta med dag 1 – Gravid, med fara för livet!

Eller se alla Kristins bloggposter!

Ps. Glöm inte titta på hela reportaget i Humorgalan 2 maj

På Outreach får mammorna medicin, stöd och kunskap. Kristin Kaspersen i Kambodja del 7


En sköterska på Outreach

Idag började vi morgonen med att åka till ett Outreach. Det är en mötesplats dit sköterskor kommer med vaccination och medicinering. Det är oerhört viktigt för de gravida kvinnorna att få tillskott och kunna bygga upp styrka inför förlossningen. De lever under så fattiga förhållanden att de annars lätt blir svaga under graviditeten.


På Outreach kan mammorna byta erfarenheter och stötta varandra

Outreachen springer barnen omkring och busar med varandra. Kvinnorna står på led med sina yngsta  barn på armen. Ett par timmar umgås de, utbyter erfarenheter och  stöttar varandra.

Det var fantastiskt att fotografera på Outreachen. Färgerna var vackra, människornas uttryck speglade så många olika känslor och barnen var fulla av liv. Så vackert … mitt i fattigdomen och jag vet inte om det är ok att tycka att det är vackert. Samtidigt så verkar många av barnen så glada när de springer runt mammornas oroliga ansiktsuttryck. Jag bestämmer mig för att det är ok att tycka det, för här finns liv och det är precis det vi ska kämpa för… för varenda unge

/ K


En mamma med sitt lilla barn

Har du missat Kristins tidigare poster? Gå till post ett Gravid, med fara för livet!

Se alla Kristins poster!

Förhoppningsvis har de en moped den dagen det sätter igång – Kristin Kaspersen i Kambodja del 6

Vi åkte vidare in i byn för att möta några gravida mammor. Grisar, kor och höns gick överallt. Barnen sprang omkring på de gångar som leder mellan husen och lekte och skrattade. Männen klättrade i palmträd för att skära ner palmblad och tömma dem på sockersaft.

Det är ett samhälle där de yngre hjälper de äldre och barnen finner lika gärna leken när de plockar ved som när de lånar den enda cykeln som finns i byn.

Runt den lilla byn låg de stora bruna risfälten med djupa sprickor i jorden. Det är inte säsong nu utan den varmaste tid på året, 35 grader i skuggan.

Vi träffar två kvinnor som ska föda vilken dag som helst. En vill föda hemma, den andra kvinnan är rädd, hennes kompis råkade illa ut. Hon fick komplikationer och hamnade akut på sjukhus där hon avled av komplikationerna kring förlossningen. Därför är rädslan stor och hon vågar inte föda hemma.

Efter att vi har besökt några gravida kvinnor kommer vi fram till huset där Sounget bor. Hon ska föda om cirka fem dagar är det sagt. Hon är förstföderska och känner stark oro men har beslutat att föda på Health Center. Frågan är om hon hinner dit. Det är några kilometer och hon vet inte om hon klarar av att gå dit. Förhoppningsvis har de en moped den dagen det sätter igång.

Sounget bor tillsammans med sin man, hennes mamma,  pappa och resten av syskonen. Sammanlagt är de åtta personer i ett rum. Det finns inga sängar utan madrasser rullas ut direkt på golvet.

Vi pratar en stund men bestämmer oss för att filma nästa dag då solen är på väg ner. Vi får inte köra bil när det blir mörkt, det är för stor fara med alla djur som går lösa så vi beger oss till hotellet.

När dagen går mot sitt slut sitter vi och äter middag runt poolen på hotellet. Sen jag gick upp för att göra Nyhetsmorgon har det gått 38 timmar. Varenda sekund undrar jag vad vi kan göra för att hjälpa. För jag vet att under vår första dag i Kambodja har ytterligare fem kvinnor dött i samband med graviditet eller förlossning…

/ K

Läs även Kristins tidigare bloggposter med start Dag 1 – Gravid, med fara för livet!

Gå vidare till del 7 – På Outreach får mammorna medicin stöd och kunskap!

Teamet – ett fyllt snickarbälte, ett stort hjärta och ett extremt tålamod – Kristin Kaspersen i Kambodja del 5

Innan jag berättar mer om upplevelserna kring min resa i Kambodja vill jag presentera teamet lite närmare. Första dagen fick ni veta vad de heter och vad de gör. Men kanske inte hur viktiga de faktiskt är. På sådana här resor är det rätt tufft. Tidsomställning, svårt att få tag på mat, extremt varmt (35 grader), långa inspelningsdagar, få sovtimmar. Men framförallt träffar vi människor som på olika sätt lever ett tufft liv. De flesta lever extremt fattigt och många drabbas av sjukdomar, ofta som en konsekvens av näringsbrist.

För att orka krävs det fokusering, tålamod, respekt, ödmjukhet och humor. För oj vad viktigt det är att få skratta när allt runt omkring oss är en misär. Man behöver få lite distans och endorfiner för att orka.

Teamet riggar för en reportageinspelning

Anders är en lugn, varm och ödmjuk producent som tidigare gjort mycket dokumentärer. Det märktes. Han var mycket tydlig gentemot människor han mötte i fråga om vad vi behövde för att berätta en historia.  Och han hade ett extremt tålamod med en programledare som efter en låååång dag inte längre hörde vad hon sa och fick göra galet många omtagningar… Ja det är mig själv jag pratar om.  Det är i dessa situationer det är skönt med ett team med humor.

Det var många som ville vara med i reportagen

Henrik, vår eminenta fotograf såg till att ingen gick hungrig eller törstig. Även då han fyllde sitt snickarbälte med kex och nötter till sig själv, som han konstant gick och knaprade på, så var det han som räddade oss när sockerfallet var ett faktum och energin var som bortblåst. I Henriks kameraväska fanns bananer, vattenflaskor, medicinväska, vätskeersättning… och så några kameraobjektiv.

Maria från Unicef hade det stora hjärtat och var enormt kunnig med orden. Jag är slarvig med svenskan ibland, norska som jag är, men Maria hade stenkoll. Dessutom fick hon oss alltid på gott humör hur jobbigt det än var.

Maria från UNICEF höll allas humör uppe

Johanna, ”Bona” och Parin från UNICEF Kambodja vägledde oss och gjorde oss förstådda med befolkningen. Ett gott gäng som fick många barn att le ute i landsbygden, en halvtimme från Kampong Tom.

/ K

Ps. Missa inte att titta på det färdiga reportaget under Humorgalan i TV 4 2 maj, 20.00!

Läs även Kristins poster dag 1-4

Gå vidare till del 6 – Förhoppningsvis har de en moped den dagen det sätter igång!