Gå till innehållet
Laddar…

En sköterska på Outreach

Idag började vi morgonen med att åka till ett Outreach. Det är en mötesplats dit sköterskor kommer med vaccination och medicinering. Det är oerhört viktigt för de gravida kvinnorna att få tillskott och kunna bygga upp styrka inför förlossningen. De lever under så fattiga förhållanden att de annars lätt blir svaga under graviditeten.


På Outreach kan mammorna byta erfarenheter och stötta varandra

Outreachen springer barnen omkring och busar med varandra. Kvinnorna står på led med sina yngsta  barn på armen. Ett par timmar umgås de, utbyter erfarenheter och  stöttar varandra.

Det var fantastiskt att fotografera på Outreachen. Färgerna var vackra, människornas uttryck speglade så många olika känslor och barnen var fulla av liv. Så vackert … mitt i fattigdomen och jag vet inte om det är ok att tycka att det är vackert. Samtidigt så verkar många av barnen så glada när de springer runt mammornas oroliga ansiktsuttryck. Jag bestämmer mig för att det är ok att tycka det, för här finns liv och det är precis det vi ska kämpa för… för varenda unge

/ K


En mamma med sitt lilla barn

Har du missat Kristins tidigare poster? Gå till post ett Gravid, med fara för livet!

Se alla Kristins poster!

Vi åkte vidare in i byn för att möta några gravida mammor. Grisar, kor och höns gick överallt. Barnen sprang omkring på de gångar som leder mellan husen och lekte och skrattade. Männen klättrade i palmträd för att skära ner palmblad och tömma dem på sockersaft.

Det är ett samhälle där de yngre hjälper de äldre och barnen finner lika gärna leken när de plockar ved som när de lånar den enda cykeln som finns i byn.

Runt den lilla byn låg de stora bruna risfälten med djupa sprickor i jorden. Det är inte säsong nu utan den varmaste tid på året, 35 grader i skuggan.

Vi träffar två kvinnor som ska föda vilken dag som helst. En vill föda hemma, den andra kvinnan är rädd, hennes kompis råkade illa ut. Hon fick komplikationer och hamnade akut på sjukhus där hon avled av komplikationerna kring förlossningen. Därför är rädslan stor och hon vågar inte föda hemma.

Efter att vi har besökt några gravida kvinnor kommer vi fram till huset där Sounget bor. Hon ska föda om cirka fem dagar är det sagt. Hon är förstföderska och känner stark oro men har beslutat att föda på Health Center. Frågan är om hon hinner dit. Det är några kilometer och hon vet inte om hon klarar av att gå dit. Förhoppningsvis har de en moped den dagen det sätter igång.

Sounget bor tillsammans med sin man, hennes mamma,  pappa och resten av syskonen. Sammanlagt är de åtta personer i ett rum. Det finns inga sängar utan madrasser rullas ut direkt på golvet.

Vi pratar en stund men bestämmer oss för att filma nästa dag då solen är på väg ner. Vi får inte köra bil när det blir mörkt, det är för stor fara med alla djur som går lösa så vi beger oss till hotellet.

När dagen går mot sitt slut sitter vi och äter middag runt poolen på hotellet. Sen jag gick upp för att göra Nyhetsmorgon har det gått 38 timmar. Varenda sekund undrar jag vad vi kan göra för att hjälpa. För jag vet att under vår första dag i Kambodja har ytterligare fem kvinnor dött i samband med graviditet eller förlossning…

/ K

Läs även Kristins tidigare bloggposter med start Dag 1 – Gravid, med fara för livet!

Gå vidare till del 7 – På Outreach får mammorna medicin stöd och kunskap!

Innan jag berättar mer om upplevelserna kring min resa i Kambodja vill jag presentera teamet lite närmare. Första dagen fick ni veta vad de heter och vad de gör. Men kanske inte hur viktiga de faktiskt är. På sådana här resor är det rätt tufft. Tidsomställning, svårt att få tag på mat, extremt varmt (35 grader), långa inspelningsdagar, få sovtimmar. Men framförallt träffar vi människor som på olika sätt lever ett tufft liv. De flesta lever extremt fattigt och många drabbas av sjukdomar, ofta som en konsekvens av näringsbrist.

För att orka krävs det fokusering, tålamod, respekt, ödmjukhet och humor. För oj vad viktigt det är att få skratta när allt runt omkring oss är en misär. Man behöver få lite distans och endorfiner för att orka.

Teamet riggar för en reportageinspelning

Anders är en lugn, varm och ödmjuk producent som tidigare gjort mycket dokumentärer. Det märktes. Han var mycket tydlig gentemot människor han mötte i fråga om vad vi behövde för att berätta en historia.  Och han hade ett extremt tålamod med en programledare som efter en låååång dag inte längre hörde vad hon sa och fick göra galet många omtagningar… Ja det är mig själv jag pratar om.  Det är i dessa situationer det är skönt med ett team med humor.

Det var många som ville vara med i reportagen

Henrik, vår eminenta fotograf såg till att ingen gick hungrig eller törstig. Även då han fyllde sitt snickarbälte med kex och nötter till sig själv, som han konstant gick och knaprade på, så var det han som räddade oss när sockerfallet var ett faktum och energin var som bortblåst. I Henriks kameraväska fanns bananer, vattenflaskor, medicinväska, vätskeersättning… och så några kameraobjektiv.

Maria från Unicef hade det stora hjärtat och var enormt kunnig med orden. Jag är slarvig med svenskan ibland, norska som jag är, men Maria hade stenkoll. Dessutom fick hon oss alltid på gott humör hur jobbigt det än var.

Maria från UNICEF höll allas humör uppe

Johanna, ”Bona” och Parin från UNICEF Kambodja vägledde oss och gjorde oss förstådda med befolkningen. Ett gott gäng som fick många barn att le ute i landsbygden, en halvtimme från Kampong Tom.

/ K

Ps. Missa inte att titta på det färdiga reportaget under Humorgalan i TV 4 2 maj, 20.00!

Läs även Kristins poster dag 1-4

Gå vidare till del 6 – Förhoppningsvis har de en moped den dagen det sätter igång!

Väl framme i byn ”Tnut Chum Tir Pi” sprang barnen barfota runt på den torra grusvägen. Då vi närmade oss sprang de och gömde sig. När den röda röken från bilarna lagt sig tittade barnen försiktigt fram bakom de små rangliga skjulen längs vägen där några kvinnor staplat upp frukt för att sälja.

Vårt team är på plats på Health Center

Vi stannade utanför ett UNICEF-stött Health Center och vi fick träffa sköterskor och barnmorskor. Vårt team tillsammans med Johanna från UNICEF i Kambodja, som var med alla dagarna och hjälpte oss med kontakter, frågade personalen på Health Centret var vi kunde hitta gravida kvinnor att intervjua.

En liten pojke närmar sig nyfiket

Så fort vi satt oss ner närmade det sig barn. Vi hade hört att invånarna var blyga och det märktes väl men de var också sååå nyfikna, iallafall barnen. De smög sig fram närmare och närmare… och till slut hängde de över axeln på vårt team då vi gick igenom den handskissade kartan över de hyddor där det  bodde gravida kvinnor.

Barnen älskade att bli fotograferade, framförallt när de fick se sig själva i kameran. De verkade tycka att det var hur kul som helst.

Det var roligt att bli fotograferad

Snart bar det av igen, in i bilen och iväg för att prata med några gravida mammor. Hur ska vi kunna förmedla problematiken som råder här? Barnen är glada, människor vänliga…vi ser inte sorgen, vi ser inte smärtan som så många av alla dessa kvinnor upplever. Det gör den här resan svårare än vad jag trodde. Gömda problem är svåra att visa, och desto svårare att lösa. Men vi kan inte blunda för dem …

Varje dag dör det fem kvinnor i Kambodja på grund av komplikationer kring graviditet och förlossning.

/ K

Har du missat Kristins tidigare bloggposter?

Dag 1 – Gravid med fara för livet

Dag 2 – Rostad tarantella och skrämmande siffror

Dag 3 – Att färdas med värkar på en ”gropig jordåker”

Gå vidare till del 5 : Teamet – ett fyllt snickarbälte, ett stort hjärta och ett extremt tålamod

Väl framme i ett varmt, soligt Phnom Penh blev vi hämtade av UNICEF i stora jeepar och transporterade till deras kontor. Motorcyklar, tuktuk, cyklar, gångtrafikanter och bilar fanns överallt och jag kan inte rå för att jag börjar fundera över trafikskadestatestiken i den här staden. Måste vara helt galet. Högerrelgeln verkar defintivt inte gälla. Den som kommer först och tutar mest, kör.

Kaffe och fika blev det på UNICEFs huvudkontor. Ett bra infomöte inne i ett konferensrum med Malalay som arbetar för UNICEF i Kambodja. Hon berättade om statistiken kring mödradödligheten och vad UNICEF gör för att förbättra den. Det var skrämmande siffror som hon hade att visa upp  sig när hon bläddrade bland overheadbilderna.

Vi hoppar in i bilarna och åker norrut mot Kampong Tom, det är där vi ska bo i tre nätter.  Det är i det området vi sen ska ta oss vidare ut på landsbygden för träffa familjer. Både för att se hur de lever och vad som behöver göras för att de ska få den hjälp de behöver för en säkrare förlossning.

Ananas att köpa utanför restaurangen

På vägen till Kampong Thom stannade vi och åt lunch vid en ”vägkrog”. Utanför restaurangen satt en kvinna och sålde frukt, där stod även en flicka med en Tarantella i handen.
– Den är jättegod om du rostar den, sa hon. Eh…nej tack! I  samma veva kom en man på moped körandes med en död gris fastbunden på pakethållaren.

Rostad tarantella?

Jag sätter mig ner vid bordet och tittar på menyn. Vad vågar jag äta nu? Har hört man ska lita på lokalbefolkningen. Vår chaufför fick äran att beställa. Det blev fisksoppa på buljong och kött med wokade grönsaker. Vad det var för kött vet jag inte och vill nog inte veta heller.

Vi hörs imorgon …

Kram K

…Vet ni … i utvecklingsländerna är det en kvinna som dör varje minut på grund av komplikationer kring graviditet eller förlossning.

Var med och kämpa för varenda unge!

Missade du dag 1 – Gravid med fara för livet!

Gå vidare till dag del tre! Att färdas med värkar på en gropig jordåker!

Läs mer om Kambodja, Kristins resa och vad UNICEF gör där!

Kristin Kaspersen som är en av värdarna i Humorgalan – för varenda unge, har rest med UNICEF till Kambodja som hör till de länder i Sydostasien och Stillahavsområdet som har högst mödradödlighet. Med start i dag kommer Kristin med egna ord skildra det hon upplevde under resan. Häng med till Kambodja och till en tillvaro där barnafödande och död alldeles för ofta går hand i hand.

16 mars 2010

Sitter på planet mellan Stockholm och Bangkok för att sen åka vidare till Phnom Pen i Kambodja.  Därefter väntar en bilresa på 3 timmar till Kampong Tom. Det är jag, en fantastiskt duktig dokumentärproducent Anders Lidén, en hungrig och proffsig fotograf Henrik Nordin och underbara Maria Dalayman från UNICEF. Just sådana här resor känns det oerhört viktigt att man är ett gott team för alla är lika viktiga och det kan bli tufft. Jag är oerhört glad att just det här gänget var med på den här resan.

Mödradödlighet

Jag har fått informationsblad från UNICEF på hur situationen ser ut i världens utvecklingsländer och störst är problemet i Niger. Indien och Nigeria står för en tredje del och i regionen Sydostasien och Stillahavsområdet är problemet störst i Kambodja. Jag är snart där.

Men det är först när jag läser siffrorna som jag får läsa det flera gånger. 70 000 unga flickor mellan 15-19 år dör varje år i samband med förlossning eller graviditet… 70 000… Varje dag dör 1500 kvinnor av samma orsak. Varje dag.

Hur är det möjligt i den värld vi lever i idag? Vi har kunskap, vi har material och mediciner, men pengarna räcker inte.

Några rader längre ner på informationsbladet stannar jag på en siffra som för mig inte stämmer. 4 miljoner barn dör under de 28 första dagarna av sitt liv varje år. 4 miljoner barn. Närmare hälften av Sveriges befolkning, varje år.

När jag födde min första son Filip var det en tuff förlossning. På mödravårdscentralen hade de mätt honom i min mage till 5 kg. Jag var lite lätt orolig när jag åkte in på förlossningen den 27 mars för 13 år sedan. Och det blev jobbigt, framförallt för honom. Han fastnade och vi kämpade länge och när jag krystat i 1 timme och 45 min kom han tillslut ut efter att en sköterska legat på min mage och den andra drog i hans huvud allt vad hon kunde, för som hon sa:
– Det är bråttom, han måste ut.

Så fort han kom ut sprang de iväg med honom och försvann. Jag låg kvar i tystnaden i en tid som verkade vara en oändlighet. När de kom tillbaka med honom fick han ligga en kort stund på min mage. De hämtade en större kuvös då han var för stor för den första. Han andades så tungt. De hade tömt hans lungor på vätska och sa att han var helt slut då han kämpat så hårt.  Han fick hjälp med syrgas så att han skulle återhämta sig snabbare.

Min lilla stora kille, som visade sig väga 4,7 kg låg i kuvös med slangar överallt i ett dygn. Men han återhämtade sig snabbt. Dagen efter kom de upp med honom till mig och han åt på sin hand.
– Du har en hungrig och pigg kille som vill vara hos dig, sa de.

Filip föddes på Uppsalas Akademiska sjukhuset. Jag kan inte låta bli att tänka på vad hade hänt om vi varit i Kampong Thom, en by 3 timmars bilväg från Phnom Pen i Kambodja.

I Kambodja dör en mamma var femte timme i samband med graviditet eller förlossning.

Ett långt inlägg idag men jag det kändes viktigt att komma igång och det är så mycket jag vill berätta. Hoppas ni vill fortsätta följa min blogg fram till Humorgalan den 2 maj i TV4. Vi alla måste kämpa för ”varenda unge”

Vi hörs imorgon igen…

Kram K

Läs  även dag 2, Rostad tarantell och skrämmande siffror

Läs mer om Kambodja, Kristins resa  och vad UNICEF gör i landet här!