Det kan tyckas självklart. Att lyssna på, och ta intryck av, barn borde vara punkt nummer ett på dagordningen för beslutsfattare – i synnerhet i samband med beslut som berör barnen själva. Men när Nätverket för barnkonventionen – en sammanslutning av 45 organisationer som arbetar för barnkonventionen, där Unicef för närvarande är ordförande – genomförde sin årliga hearing där barn och unga från olika organisationer ställer sina viktiga frågor till beslutsfattare och ministrar, återkommer problemet med brist på barns delaktighet och inflytande.

Många av de frågor barnen lyfte i samtalen med barnminister Åsa Regnér, statssekreterare Lars Westbratt och Anna Karin Hildingson Boqvist från Sveriges barnombudsman, speglar kritiken som FN:s barnrättskommitté riktat till Sverige: oförmågan att på ett tillbörligt sätt låta barns egna röster höras och påverka beslut, samt att etablera rutiner och verktyg för att göra barn delaktiga.

• Vi hör om barn i asylprocesser som inte får sina rättigheter tillgodosedda på samma sätt som andra barn. Att till exempel försöka delta i fritidsverksamheter utan personnummer är ofta en återvändsgränd för asylsökande barn.
• Barn till föräldrar med ursprung i andra länder beskriver skamlig diskriminering, exempelvis genom omotiverade poliskontroller.
• Vi får ta del av historier där barn som placerats i familjehem inte blir lyssnade på, exempelvis hur barn som placerats i familjehem berövas möjligheten att hålla kontakten med sina familjehemsfamiljer när de återförenas med sina biologiska familjer – trots att de ibland tillbringat många år med .
• Andra barn som levt i våldsamma familjesituationer berättar starka historier om hur de tvingas umgås, och ibland till och med bo med, en förälder som varit våldsam.
• När barn blandas in i domstolsärenden blir de sedan inte lyssnade till; det är bara föräldrarnas – och förövarnas – perspektiv som hörsammas.

Vad händer med alla dessa starka berättelser? Går de in i våra öron och ut genom det andra? Nätverket för barnkonventionen har som rutin att dokumentera allt barnen förmedlar till makthavarna, och efter fem år av återkommande hearingar sammanställs allt och skickas till FN:s barnrättskommitté. De använder det i sin tur som underlag när de sedermera granskar och ställer krav på den svenska regeringens agerande för att tillgodose barns rättigheter och delaktighet. Vi på UNICEF Sverige använder precis som andra organisationer även barnens information som grund för vårt eget påverkansarbete för barns rättigheter. Det kan – som sagt – tyckas självklart. Att lyssna på, och ta intryck av, barn måste vara punkt nummer ett på dagordningen om man jobbar för att stärka barns rättigheter.

I Sverige vill vi gärna slå oss för bröstet när det gäller barns uppväxtvillkor. Men vi har mycket kvar för att göra när det gäller barns rättigheter. UNICEF är ordförande i Nätverket för barnkonventionen som granskar hur Sverige tillämpar barnkonventionen och verkar för att barn och unga själva kan kräva sina rättigheter.

Varje år sedan 1992 har vi bjudit in regeringen till en hearing med barn och unga. I måndags överlämnade vi en rapport till regeringen från de senaste fem årens hearingar där barn berättar om sin verklighet för makthavare.

I barnens rapport beskrivs brister inom de områden där Sverige fått kritik från FN:s barnrättskommitté. Det finns fortfarande skillnader mellan kommunerna i hur väl de lever upp till barnkonventionen och vissa får inte tillgång till rättigheter som många tar för givet i samhället, såsom exempelvis kvalitativ utbildning, barnhälsovård, kultur- och fritidsaktiviteter. Det framgår även i UNICEFs egna rapporter om socialt utanförskap. Som exempel lyfter flera barn fram brist på pengar och tid som skäl till att de inte kan delta i fritidsaktiviteter. ”Om staten skulle satsa mer på barns aktiviteter skulle det finnas större möjligheter för barnen och samma villkor för alla”.

Barn med erfarenheter av migration och flykt vittnar om svårigheter att komma in i det svenska samhället och erfarenheter av diskriminering. ”Man kan bo flera år i Sverige utan att få en enda svensk kompis” säger ett barn i samband med nätverkets hearing. Många av barnen som sökt asyl berättar även om sin rädsla för att gå till skolan, oro för att familjen ska splittras och att de upplever en brist på stöd när de behöver hjälp.

Barn beskriver generellt att de får för lite information från myndigheterna när beslut fattas om dem och att deras åsikter sällan tas i beaktande. ”Hur lång tid ska det ta innan man får veta om man får bo kvar i sin fosterfamilj eller om man ska få flytta hem till sina biologiska föräldrar igen? Vissa fosterbarn vågar inte fästa sig vid fosterfamiljen ifall de kanske ska flytta hem igen.”

Generellt beskriver barnen att beslut ofta fattas över deras huvuden och att de inte tycker att deras åsikter tas på allvar. Det kan vara i vårdnadstvister, vid beslut om familjehemsplacering eller i migrationsprocessen. UNICEF anser att barnkonventionen som svensk lag skulle stärka barns rättigheter i många situationer. Det skulle tvinga domstolar och myndigheter att lyssna mer på barnen.

Det är barnen som är de främsta experterna på hur det är att vara barn idag. Deras röster förtjänar att tas på allvar.

Läs mer om överlämningen här: http://barnkonventionen.se/

UNICEF ingår i ett nätverk som kallas Nätverket för barnkonventionen och som varje år arrangerar en hearing där barn och unga under 18 år bjuds in för att ställa sina viktiga frågor till beslutsfattare och ministrar. Årets ministerhearing går av stapeln idag på Kulturhuset i Stockholm. Medverkande är bland annat barnminister Maria Larsson och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

De frågor och förslag som kommer fram under hearingen sammanställs sedan till en rapport som lämnas till FNs barnrättskommitté i Geneve. Kommittén läser igenom alla rapporter som kommer in och pratar sedan med Sveriges regering om vad de kan göra för att följa barnkonventionen bättre. Den här hearingen är alltså ett bra sätt för barn att påverka direkt till dem som har makten.

För en dryg vecka sedan avslutade vi en 3 veckor lång kampanj med samma syfte, att göra barns röster hörda. Den gången gällde det barn i socialt utanförskap. Vi samlade berättelser om socialt utanförskap för att påverka politiskt så frågan uppmärksammas bättre. Kampanjen avslutades med en parad där vi överlämnade 21 575 underskrifter mot utanförskap till barnminister Maria Larsson.

Men även om vi gått vår parad så fortsätter vårt opinions- och påverkansarbete när det gäller barn i socialt utanförskap. Vi planerar att visa filmen Mitt liv som barn för politiker och myndigheter, medverka i seminarier och möten med beslutsfattare och vara aktiva i både traditionella och sociala medier.

Det behövs insatser på flera plan för att uppmärksamma konsekvenserna av ett socialt utanförskap och för att hitta lösningar. I barnkonventionen finns inskrivet att det är UNICEFs uppgift att kämpa för att barnkonventionen efterlevs. I Sverige innebär det bland annat att arbeta för att barnkonventionen blir lag och att synliggöra frågor som barn i utanförskap. Det är en uppgift vi tar på största allvar.