Coronapandemin riskerar att orsaka en förlorad generation
Coronapandemin är på väg mot sitt andra år. I en rapport från UNICEF tydliggörs de stora och allvarliga konsekvenserna för barnen. Rapporten är den första som sammanfattat visar hur barnen drabbas, på alla plan, och hur vi riskerar en förlorad generation om vi inte vänder trenden nu.

Stora avbrott inom vård- och hälsoinsatser, samt kraftigt ökande fattigdom, är de största hoten mot barnen i pandemins spår.
3-4 december håller FN:s generalförsamling ett extra möte med fokus på covid-19. Målet är att dela erfarenheter av hur olika länder har hanterat viruset och hur det internationella samfundet bör fortsätta samarbeta framöver för att bekämpa pandemin. För barnen är det särskilt bråttom, visar UNICEFs rapport Averting a Lost COVID Generation.
– Under coronapandemin har en seglivad myt funnits; att barn knappt drabbas av sjukdomen. Men inget kan vara mindre sant, säger UNICEFs högsta chef Henrietta Fore.
Ju längre krisen pågår, desto större blir konsekvenserna. En hel generations framtid står på spel.
Rapporten visar att även om symtomen hos smittade barn fortsätter vara milda i de allra flesta fall, så ökar antalet infektioner. Barn kan bli sjuka, och även sprida sjukdomen vidare, men det är bara toppen av isberget när det gäller coronaviruset och barn.
De enorma avbrotten inom vård- och hälsoinsatser, samt kraftigt ökande fattigdom, är de största hoten mot barnen i pandemins spår.
Ny data från 140 länder visar att:
- Ungefär vart tredje land har upplevt en minskning på minst tio procent när det gäller grundläggande hälsoinsatser som rutinvaccinationer och mödrahälsovård. Många undviker att söka vård på grund av rädsla för att smittas.
- I 135 länder har tillgången till näringsinsatser för barn och kvinnor minskat med 40 procent.
- I oktober var det fortfarande 265 miljoner barn som gick miste om måltider i skolan världen över.
- Mer än 250 miljoner barn under fem år riskerar att gå miste om A-vitamintillskott och dess livsviktiga fördelar.
- 65 länder rapporterade en minskning i hembesök av socialarbetare i september i år, jämfört med samma period förra året.
Ännu värre är följande siffror:
- I november var fortfarande 572 miljoner elever påverkade av skolstängningar i 30 länder – det är 33 procent av alla skolbarn världen över.
- På grund av de svåra avbrotten i vården, och ökande undernäring, riskerar vi att omkring två miljoner barn dör, och att 200 000 barn föds dödfödda, under de kommande 12 månaderna.
- Omkring 6-7 miljoner barn under fem år riskerar svår undernäring under 2020, vilket innebär att 10 000 fler barn kan dö per månad, främst i Sydasien och Afrika, söder om Sahara.
- Globalt uppskattas antalet barn som lever i multidimensionell fattigdom – det vill säga utan tillgång till utbildning, vård, skydd, näring, sanitet eller vatten – ha ökat med hela 15 procent, eller ytterligare 150 miljoner barn, redan under mitten av 2020.
Rapporten visar att i 87 länder (fram till den 3:e november) stod barn och unga under 20 år för ett av nio bekräftade fall av covid-19, eller 11 procent av de 25,7 miljoner rapporterade fallen från dessa länder.
Trots att barn kan föra viruset vidare till varandra och till äldre åldersgrupper, finns starka bevis för att fördelarna med att hålla skolor öppna, överväger nackdelarna med att stänga dem. Skolor är inte en plats där smittspridning drivs i samhället, och barn löper högre risk att smittas utanför skolan.

Soraya, 10 år, tvättar sina händer första dagen tillbaka i skolan efter skolstängningarna i Niger.
För att bemöta krisen uppmanar UNICEF regeringar och partners världen över att:
- Se till att alla barn får tillgång till utbildning, här ingår att stänga den digitala klyftan.
- Garantera tillgång till näringsinsatser och vård, och se till att alla har råd med och tillgång till vaccin.
- Stötta och skydda barns och ungas mentala hälsa, och sätt stopp för att barn försummas och utsätts för våld och övergrepp.
- Öka tillgången till rent vatten, sanitet och hygien, och ta ansvar för miljö- och klimatförändringar.
- Bromsa ökningen av barnfattigdom och arbeta för att stötta en återhämtning där alla inkluderas.
- Fördubbla insatserna för att skydda och stötta barn och familjer som lever i konflikter, katastrofer och på flykt.
UNICEF arbetar hårt för att se till att coronapandemin inte blir en bestående kris för barn. Världens system och regelverk måste skydda barn och deras familjer alltid, inte bara under en kris. Det är nu vi gör grundarbetet, tillsammans, för en bättre framtid.
Ge en gåva idag så är du med och kämpar för att stoppa spridningen av coronaviruset och mildra dess negativa konsekvenser på barns framtid:
Läs hela UNICEFs rapport Averting a Lost COVID Generation här.
Större insatser än någonsin krävs för barn i katastrofer 2021
Konflikter, klimatförändringar, katastrofer och en coronapandemi som kronan på verket, har gjort 2020 till ett minst sagt tufft år för barn världen över. Katastrofarbetet under 2021 kommer att kräva större insatser och vara viktigare än någonsin, visar UNICEFs årliga rapport om barn i katastrofer. Annars riskerar vi att pandemin skapar en förlorad generation.

Bröderna Abdullah, 9 år, och Ahmad, 10 år, är på flykt från kriget i Syrien. Ahmad arbetar tillsammans med sin pappa för att försörja familjen. De samlar in burkar och annat metallskräp för att sälja. ”Jag skäms så mycket när jag plockar skräp, det känns som att alla tittar på mig och skrattar. Hur mycket jag än gör det så känns det aldrig normalt,” säger Ahmad som drömmer om att bli kirurg i framtiden.
Idag lanseras UNICEF:s årliga rapport Humanitarian Action for Children. Rapporten visar på vilka katastrofinsatser som vi planerar att göra under kommande år, vad behoven är för barnen och vilka resurser som krävs för att nå målen.
Och resurser behövs, mer än någonsin tidigare. Drygt 54 miljarder svenska kronor kommer att krävas för att nå 300 miljoner människor i katastrofer, varav 190 miljoner barn, innan 2021 når sitt slut.
När en förödande pandemi sammanfaller med konflikt, klimatförändringar, katastrofer, och många befinner sig på flykt, blir konsekvenserna förödande för barn.
– Vi upplever just nu en situation vi aldrig varit med om tidigare, och därför behöver vi även svara på ett sätt vi aldrig behövt göra förut, säger UNICEFs högsta chef Henrietta Fore.
Rapporten visar på stora utmaningar för barn under 2021
Fler barn är på flykt än någonsin tidigare:
- 36 miljoner barn är på flykt på grund av konflikter, våld och katastrofer.
- I centrala Sahel i Afrika har över en miljon barn tvingats fly på grund av väpnade konflikter – en ökning med 64 procent jämfört med 2019.
- Mer än 6,1 miljoner människor är på flykt inne i Syrien.
- 860 000 rohingyer lever fortfarande på flykt i Bangladesh.
- Konflikten i Tigray, Etiopien, har gjort att 2,8 miljoner människor nu behöver hjälp.
Barns rättigheter är under attack:
- I konflikter och kriser världen över urholkas barns rättigheter hela tiden.
- I Jemen har 2 000 barn dödats.
- I länder som Afghanistan och Kamerun sker attacker mot skolor.
- Flickor utsätts för sexuella övergrepp och barnäktenskap, och våld i hemmet ökar under pandemin.
Pandemin kan orsaka en förlorad generation:
- Med covid-19 kom en utbildningskris när skolor stängde över hela världen. I exempelvis Sydsudan stod två miljoner barn utanför skolan redan innan pandemin, och när nedstängningen kom drabbades ytterligare två miljoner.
- Ekonomisk instabilitet och avbrutna hälsoprogram har gjort att decennier av framsteg i kampen mot undernäring har omintetgjorts.
- I Jemen har antalet akut undernärda barn ökat med tio procent.
Coronapandemin har gjort det ännu svårare att nå fram med hjälp:
- Restriktioner och nedstängningar har försvårat det humanitära arbetet för de människor som är i allra störst behov av hjälp.
- I exempelvis Syrien är nu tio miljoner människor i behov av vatten, sanitet och hygieninsatser.
- Rutinvaccinationer har störts i mer än 60 länder vilket innebär att vi riskerar nya utbrott av mässling och polio.
Klimatförändringarna hotar vår gemensamma framtid:
- Klimatrelaterade naturkatastrofer som torka och översvämningar har tredubblats under de senaste 30 åren.
- Katastroferna slår mot de mest sårbara barnen och deras familjer, och orsakar brist på mat och vatten och tvingar bort människor från sina hem.
- I östra Asien drabbades Mekongområdet av fyra stormar inom loppet av en månad. I Vietnam har 2,5 miljoner barn drabbats av tyfoner, översvämningar och jordskred.

Paulina, 10 år, får vaccin i Bolivar, Venezuela. UNICEF har levererat vaccin mot polio, gula febern, stelkramp och tuberkulos med mera, för att skydda barn mot andra sjukdomar under coronapandemin. Foto:
Vad gör UNICEF?
Under 2021 planerar UNICEF bland annat följande insatser:
- Behandla 6,3 miljoner svårt undernärda barn.
- Vaccinera 27,4 miljoner barn mot mässling.
- Ge 45 miljoner människor tillgång till rent vatten för att kunna dricka, laga mat och tvätta sig.
- Nå 19,2 miljoner barn och vårdnadshavare med psykosocialt stöd.
- Ge 93,3 miljoner barn tillgång till utbildning.
- Se till att 9,6 miljoner hushåll får kontantbidrag.
Avgörande roll i kampen mot covid-19
UNICEF är världens största upphandlare och distributör av vaccin och vi har utsetts att sköta arbetet med att upphandla och nå ut med de nya vaccinen. Det här kommer att bli den snabbaste och största upphandlingen och insatsen för distribution som någonsin gjorts.
Vi arbetar nu också hårt med att köpa in sprutor, kylboxar och annan utrustning som kommer att behövas ute på sjukhus och vårdcentraler där vaccinet ska ges. Innan året är slut kommer vi att ha 520 miljoner sprutor redo, och målet är totalt en miljard under 2021.
Vi förbereder också utbildning för hälsoarbetare och informationskampanjer för allmänheten, med målet att stärka förtroendet för sjukvården och de nya vaccinerna.
Samarbete är vägen framåt för att skydda barn i katastrofer
UNICEF arbetar hårt för att se till att coronapandemin inte blir en bestående kris för barn, och för att skydda barn i alla katastrofer världen över. Samhällen och länder måste samarbeta över gränserna för att bygga upp en bättre framtid för barnen.
Vi behöver din hjälp. Ge en gåva till vårt katastrofarbete idag och var med och rädda barns liv:
Webbinarium: En framtid för världens barn?
Alla världens länder misslyckas med att ge barn tillräckliga förutsättningar när det gäller hälsa, miljö och framtid. Det konstateras i rapporten "A future for the world’s children?", av UNICEF, WHO och The Lancet. På barnkonventionens dag 20 november hålls ett webbinarium där fokus är vad Sverige kan göra.

”A future for the world’s children?” är den första oberoende rapporten om de snabba, globala förändringar som just nu påverkar barns hälsa. Alla barn hotas av klimatförändringar, miljöförstöring och marknadsföring som får barn att konsumera skadliga produkter.
Samtidigt riskerar 250 miljoner barn under fem år i låg- och medelinkomstländer att hindras i sin utveckling på grund av fattigdom och brist på näring.
Syftet med webbinariet är att diskutera innehållet i rapporten med företrädare för olika sektorer i det svenska samhället. Vilka konkreta åtgärder krävs för att åstadkomma en hållbar förändring, och vad behöver Sverige göra?
Eventet arrangeras av Karolinska institutet, UNICEF Sverige, SIGHT samt Svenska Läkaresällskapet och är en del i en serie nationella nedslag med rapporten som grund. H.K.H. Kronprinsessan Victoria inledningstalar.
1 av 6 barn lever i extrem fattigdom
Redan innan coronapandemin bröt ut levde vart sjätte barn – 356 miljoner – i extrem fattigdom, visar en analys av Världsbanken och UNICEF. En siffra som nu förväntas stiga dramatiskt.

Hälften av de som lever i extrem fattigdom är barn.
Det internationella måttet för extrem fattigdom innebär att leva i ett hushåll där man har omkring 1,9 dollar eller mindre att leva på per person och dag. Enligt Global Estimate of Children in Monetary Poverty: An Update lever två tredjedelar av dessa barn i Afrika, söder om Sahara. Omkring en femtedel lever i Sydasien.
Långsamma och ojämlika framsteg
Enligt analysen minskade antalet barn som lever i extrem fattigdom med 29 miljoner mellan 2013 och 2017. Men, framstegen som gjorts under senare år har varit väldigt långsamma, ojämlikt fördelade och är nu under hög risk på grund av coronapandemins ekonomiska konsekvenser.
– Siffrorna är chockerande och pandemin kommer att göra det hela värre, säger Sanjay Wijesekera, programchef för UNICEF. Regeringar behöver en plan för att barnen ska kunna återhämta sig, och det är bråttom. Vi måste förebygga att oräkneliga mängder barn och familjer hamnar under fattigdomsgränsen, under många år framåt.
Barn utgör ungefär en tredjedel av världens befolkning. Men hälften av de som lever i extrem fattigdom är barn.
Barns risk för att leva i extrem fattigdom är mer än dubbelt så hög som för vuxna. Och för de allra yngsta är situationen värst – nära 20 procent av alla barn under fem år i utvecklingsländer lever i extremt fattiga hushåll. Och det beskriver alltså situationen före covid-19.
Viktigt att stärka sociala skyddsnät
Barnfattigdom är mer utbrett i sårbara och konfliktdrabbade länder, där mer än 40 procent av barnen lever i extremt fattiga hushåll (jämfört med nära 15 procent i andra länder). Pandemin drabbar också barn, kvinnor och flickor på ett oproportionerligt sätt.
Sociala skyddsnät är extremt viktiga för att mildra effekterna för utsatta barn, både i det direkta arbetet mot covid-19 och i det långsiktiga arbetet för att återuppbygga efter pandemin.
Det viktigaste och övergripande globala målet är att få slut på fattigdom och hunger. Det är bråttom och viktigare än någonsin för regeringar världen över att skala upp och anpassa sina skyddsnät för framtiden och barnens bästa.
Var 16:e sekund föds ett dödfött barn
Nästan två miljoner dödfödda barn föds varje år världen över, enligt en ny rapport från UNICEF, WHO, Världsbanken och UNDESA. Coronapandemins påverkan på vården riskerar nu att förvärra situationen med ytterligare 200 000 dödfödda under det kommande året.

Var 16:e sekund föds ett dödfött barn i världen, trots att en majoritet av dödsfallen hade kunnat undvikas.
Rapporten A Neglected Tragedy: The Global Burden of Stillbirths har tagits fram i samarbete mellan UNICEF, WHO (Världshälsoorganisationen), Världsbanken och UNDESA (FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor). Den visar att den stora majoriteten av dödfödslar, 84 procent, sker i låg- och lägre medelinkomstländer. I rapporten definieras en dödfödsel som när ett barn föds utan livstecken i vecka 28 eller senare.
– Att förlora ett barn i magen eller vid förlossningen är en förödande tragedi för en familj, och något som sker alldeles för ofta världen över, säger Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef. Var 16:e sekund tvingas en mamma genomlida detta fruktansvärda, trots att en majoritet av dödfödslarna hade kunnat undvikas.
De flesta dödfödslar orsakas av bristande vård under graviditet och förlossning. Rapporten visar att en stor del av utmaningen handlar om att investera i just den vården, och att satsa på vårdpersonal som sjuksköterskor och barnmorskor.
Varje gravid kvinna har rätt till vård av hög kvalitet, och inget barn ska behöva dö av orsaker som går att förhindra.
Covid-19 riskerar att förvärra situationen
Rapporten varnar också för att covid-19 riskerar att förvärra situationen med bristande vård, och öka antalet dödfödslar under det kommande året med drygt elva procent. Det innebär att ytterligare omkring 200 000 barn riskerar att dö innan de ens fått en chans till ett liv.
Över 40 procent av dödfödslarna sker under förlossningen – något som hade kunnat undvikas genom närvaro av utbildad personal och tillgång till akutvård. Och redan innan pandemin var det få kvinnor i låg- och medelinkomstländer som hade tillgång till vård av hög kvalitet för att förhindra en dödfödsel.
Ojämlika villkor en utmaning även i höginkomstländer
Men rapporten visar också på att dödfödslar inte enbart är en utmaning i fattigare länder. 2019 var det 39 höginkomstländer som hade ett högre antal dödfödslar än dödsfall bland nyfödda. Mammors utbildningsnivå och socioekonomiska status är en stor faktor, och antalet dödfödslar är högre på landsbygden än i städer, även i höginkomstländer.
Minoritetsgrupper är också mer drabbade. I exempelvis Kanada har inuitbefolkningen tre gånger högre risk för dödfödsel än resten av befolkningen, och för afroamerikanska kvinnor i USA är risken för dödfödsel dubbelt så hög som för vita kvinnor.
Covid-19 har förvärrat vårdkrisen för barn och kvinnor, men det är alltså livsviktigt att öka investeringar i vård- och hälsosystem för gravida, i förlossningsvården och eftervården för gravida och nyfödda.
Varje gravid kvinna har rätt till vård av hög kvalitet, och inget barn ska behöva dö av orsaker som går att förhindra.
Covid-19 hotar årtionden av framsteg i kampen mot barnadödlighet
Antalet barn som dör före sin femårsdag var förra året 5,2 miljoner, eller cirka 14 000 per dag. En rekordlåg nivå efter årtionden av framsteg. Men framstegen hotas nu av coronapandemin. Livsviktiga insatser för att rädda barns liv har avbrutits på grund av brist på resurser och rädsla för smittspridning.

Zuka, tre månader, får livsviktigt vaccin i Aleppo, Syrien. Vaccin är en av de insatser som räddat miljontals barns liv de senaste årtiondena. Men coronapandemin har lett till stora störningar inom barn- och mödrahälsovården, något som nu riskerar att utradera årtionden av framsteg i kampen mot barnadödlighet.
År 1990 dog 12,5 miljoner barn innan de nådde sin femårsdag. En ny rapport från UNICEF, WHO, UNDESA (FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor) och Världsbanken visar att den siffran år 2019 sjunkit till 5,2 miljoner, tack vare stora framsteg inom arbetet för att bekämpa barnadödligheten.
Men undersökningar från UNICEF och WHO visar att coronapandemin har lett till stora störningar inom barn- och mödrahälsovården, något som nu riskerar att utradera årtionden av framsteg.
När barn nekas tillgång till vård på grund av att systemet är överbelastat, eller när mammor är så rädda för infektionsrisken att de inte vågar föda på sjukhus, riskerar de också att bli offer för pandemin.
– Det globala samfundet har kommit så långt inom arbetet för att eliminera dödsfall som går att förebygga, vi får inte låta pandemin stoppa oss, säger Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef. Utan omedelbara investeringar för att få barn- och mödrahälsovården att fungera igen riskerar miljontals barn under fem år att dö.
De senaste 30 åren har enorma framsteg gjorts för barns överlevnad
- Det totala antalet dödsfall bland barn under fem år minskade med 58 procent till 5,2 miljoner år 2019, från 12,5 miljoner 1990. (2018: 5,3 miljoner)
- Det totala antalet dödsfall bland barn 5-14 år minskade med 47 procent till 0,9 miljoner år 2019, från 1,6 miljoner 1990.
- Det totala antalet dödsfall bland ungdomar och unga vuxna i åldern 15-24 år minskade med 22 procent till 1,4 miljoner år 2019, från 1,7 miljoner 1990.
De senaste 30 åren har mycket gjorts för att förebygga dödsfall bland barn. Stora satsningar inom vården för att förebygga risker och behandla vid bland annat prematur födsel, låg födelsevikt, förlossningskomplikationer, lunginflammation, diarré och malaria, har i kombination med vaccinationer räddat miljontals liv.
Men samtidigt som världen kämpar för att hantera covid-19-pandemin, kan störningar i barn- och mödrahälsovården utlösa den största krisen för barns överlevnad sedan andra världskriget.
Redan bräckliga hälsosystem försvagas när de kämpar för att bemöta behoven som skapas av pandemin. Utan brådskande åtgärder riskerar denna hälsokris att utvecklas till en barnrättskris:
- Baserat på globala undersökningar utförda av UNICEF och WHO har störningar inom en rad hälsoområden rapporterats över hela världen. I synnerhet har tjänster som hälsokontroller för barn, vaccinationer, familjeplanering och förlossningsvården påverkats negativt i minst 50 procent av länderna på grund av pandemin.
- Risken ökar för brist på tillgång till och användning av viktiga hälso- och sjukvårdstjänster för gravida kvinnor och nyfödda under pandemin: hälsokontroller av gravida, vård efter födseln, och vaccinationer mot sjukdomar som kan förebyggas.
- Initiala uppskattningar tyder på betydande minskning av livräddande insatser och en ökning av undernäring, vilket kan leda till mer än en miljon dödsfall bland barn under fem år på bara sex månader.
Den här typen av vårdinsatser är kritiskt viktiga för att se till att barn och nyfödda inte dör av orsaker som går att förebygga. Till exempel: mammor som får vård av barnmorskor som utbildats enligt internationell standard löper 16 procent lägre risk att förlora sitt barn, och 24 procent lägre risk att föda för tidigt, enligt WHO.
Följande länder har drabbats hårdast av nedstängd sjukvård: Centralafrikanska republiken, Afghanistan, Madagaskar, Bolivia, Kamerun, Libyen och Sudan.
Världens länder har enats om 17 globala mål som ska nås till år 2030. Endast tio år återstår och vi är fortfarande långt ifrån att nå globala mål kopplade till barns överlevnad. Rapporten visar att vi måste öka takten för att säkerställa att nyfödda och små barn överlever och utvecklas som de ska.
Det är oacceptabelt att barn år 2020 fortsätter att dö av orsaker som hade kunnat förebyggas. Det satsas helt enkelt inte tillräckligt på barns rättigheter. Det behövs omedelbara investeringar för att se till att barn- och mödrahälsovården börjar fungera igen. Annars riskerar miljoner barn under fem år att dö.
Sverige brister när det gäller barns psykiska hälsa
Sverige hamnar långt ner på listan när det gäller barns psykiska välbefinnande. Det visar en ny rapport från UNICEF, som jämför barns situation i världens rika länder.

Studien visar att världens rikaste länder har resurserna, men väljer att inte satsa tillräckligt mycket på barnen.
Rapporten Worlds of Influence – Understanding what shapes child well being in rich countries har undersökt hur barn har det i världens rika länder inom EU och OECD. Länderna har rankats utifrån barnens psykiska och fysiska hälsa samt skolkunskaper och sociala färdigheter.
Barns psykiska välbefinnande har mätts utifrån hur tillfredsställda barn uppger att de är med livet, samt utifrån självmordsstatistik. Sverige hamnar här på 22:a plats av 38 jämförda länder.
Sverige har en uttalad målsättning att vara det bästa landet för barn att växa upp i, men gör inte tillräckligt för att fånga upp de barn som mår dåligt.
– Placeringen är en indikation på att Sverige är på väg åt fel håll, och inte har gjort tillräckligt för att fånga upp de barn som mår dåligt. Sverige har ju en uttalad målsättning att vara det bästa landet för barn att växa upp i och då krävs det tydligare åtgärder och prioriteringar, säger Pernilla Baralt, generalsekreterare för UNICEF Sverige.
Rapporten listar de bästa och sämsta länderna för ett barn att växa upp i. En rad olika områden har undersökts, som till exempel barns kunskaper, övervikt, barnadödlighet och delaktighet. När resultaten från alla områden slås samman till en övergripande jämförelse hamnar Sverige på en tiondeplats. Nederländerna, Danmark och Norge rankas som de bästa länderna, medan USA, Bulgarien och Chile hör till de sämsta länderna för barn.
När det gäller fysisk hälsa får Sverige en femteplats, medan skolkunskaper och sociala färdigheter ger en 14:e placering av 38 länder.
Den här studien visar att världens rikaste länder har resurserna, men ändå väljer att inte satsa tillräckligt mycket på barnen.
Det är inte ekonomiska förutsättningar som avgör
Rapporten pekar på att det inte är ett lands ekonomiska förutsättningar som nödvändigtvis avgör var det hamnar på listan. Till exempel rankas Slovenien högre än Sverige, medan Litauen presterar bättre än USA.
Rapporten rankar även länderna utifrån de sociala välfärdssystem som finns på plats för att främja barns välmående, till exempel föräldraförsäkring. Här ligger Norge, Island och Finland i topp, medan Sverige kommer på en sjätte plats.
De rika länder som ingår i studien visar inte upp goda resultat när det gäller barns möjligheter till delaktighet och att komma till tals. Mellan 40 och 60 procent av alla tillfrågade barn uppger till exempel att de inte är delaktiga i beslut som fattas i skolan. Enligt rapporten är det även ett problem att statistiken om barns delaktighet är bristfällig och inget som prioriteras av länderna.
– Det är djupt olyckligt att inte barns röster och åsikter finns med när beslut fattas. För att veta vilka insatser som behövs måste vi ge barn möjlighet att komma till tals. Om vi inte pratar med barn och frågar hur de mår, så är risken stor att vi sätter in fel insatser och inte möter deras behov, säger Pernilla Baralt.
För att förbättra barns psykiska hälsa kräver UNICEF Sverige:
- Metoder måste upprättas för att barn ska få inflytande och delaktighet i beslut som rör dem. På så sätt ökar kunskapen om hur barn faktiskt mår och vilka insatser de behöver.
- Förstärkta insatser för en mer jämlik skola. Skolan är en av de viktigaste skyddsfaktorerna mot psykisk ohälsa, och måste därför prioriteras.
- Riktade åtgärder till gruppen barn som är utanför arbetsmarknaden och som inte går i skolan. Denna grupp har ökat i Sverige, och löper stor risk att hamna i utanförskap.
Vart tredje barn i världen är förgiftat av bly
Fler barn än vad som tidigare varit känt drabbas av blyförgiftning, visar en ny rapport från UNICEF och organisationen Pure Earth. Omkring 800 miljoner – ungefär vart tredje barn världen över – har för höga nivåer av bly i blodet, något som kan orsaka mycket allvarliga skador.

Munni, 9 år, letar efter metaller på en soptipp vid floden Buriganga i Dhaka, Bangladesh.
Bly är ett kraftigt nervgift som orsakar permanenta skador på barns hjärnor, hälsa och utveckling. Det är särskilt farligt för bebisar och barn under fem år då barnens hjärnor aldrig får chansen att utvecklas som de ska, vilket leder till livslånga neurologiska, kognitiva och fysiska nedsättningar.
Vid omkring fem mikrogram bly per deciliter blod är nivåerna så höga att det kan orsaka skador. Rapporten The Toxic Truth: Children’s exposure to lead pollution undermines a generation of potential visar att 800 miljoner barn har den här nivån av bly i sitt blod, eller ännu högre. Omkring hälften av barnen lever i södra Asien.
Med få tidiga symptom leder blyförgiftning i tysthet till potentiellt dödliga konsekvenser för barn.
– När vi nu vet hur omfattande det här problemet är, och vilka svåra skador det orsakar, måste vi agera för att skydda barnen en gång för alla, säger Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef.
Farlig återvinning av blybatterier en stor orsak
Rapporten visar att dålig återvinning av blybatterier är en stor anledning till att barn förgiftas av bly i låg- och medelinkomstländer, där antalet fordon har tredubblats sedan år 2000. Omkring 50 procent av blybatterierna återvinns på ett osäkert och ofta olagligt sätt, där syra, blydamm och giftiga ångor sprids. Ofta känner varken arbetarna eller samhället runt omkring till riskerna.
Barn förgiftas också av bly från vattenledningar, industrier, blybaserad färg, blybensin, och vanliga produkter som konservburkar, kryddor, smink och leksaker. Föräldrar som arbetar med bly på olika sätt tar också hem det till sina familjer genom damm i håret, på kläder, händer och skor.

Al Amin, 10 år, arbetar vid ett garage där han lagar bilbatterier, i Tangaildistriktet, Bangladesh.
Många och komplexa konsekvenser
Att exponeras för bly som barn har kopplats till psykisk ohälsa och beteendestörningar, och en ökad risk för brottslighet och våld. Äldre barn riskerar också njurskador och hjärt- och kärlsjukdomar senare i livet, visar rapporten.
Att barn utsätts för bly drabbar inte enbart barnen själva, utan hela deras samhällen. Uppskattningsvis kostar blyförgiftning låg- och medelinkomstländer omkring en triljon dollar (en miljard miljarder dollar!) på grund av barnens förlorade möjligheter att bidra ekonomiskt under sin livstid.
De goda nyheterna är att bly kan återvinnas på ett säkert sätt utan att drabba arbetarna, deras barn eller samhällen.
– Människor kan utbildas om riskerna med bly och stärkas i att skydda sig själva och sina barn. En sådan investering leder till enorma förbättringar – bättre hälsa, ökad produktivitet, högre intelligens, mindre våld och en ljusare framtid för miljontals barn, säger Richard Fuller, chef för Pure Earth.
UNICEF kämpar för att regeringar i alla drabbade länder ska agera för att skydda barn och stoppa blyförgiftningen. Genom att göra fler tester och uppföljningar, stärka sjukvårdssystem, informera om farorna och införa nya lagstiftningar kring hälsa och miljö, kan en förändring vara möjlig.
Men det behövs mer resurser för att snabbt kunna skydda de mest utsatta barnen. Därför behöver vi din hjälp, bli Världsförälder idag:
Fakta
- Omkring 800 miljoner barn – ungefär vart tredje barn världen över – har för höga nivåer av bly i blodet.
- Fem mikrogram eller mer bly per deciliter blod är gränsen som satts av WHO och USA:s smittskyddsmyndighet CDC för när insatser måste göras.
- Blynivåerna i blodet hos människor i de flesta höginkomstländer har minskat drastiskt sedan blybensin började fasas ut för tio år sedan.
- Dålig återvinning av blybatterier är en stor anledning till att barn förgiftas av bly i låg- och medelinkomstländer.
Vår generations största prövning
Enligt en rapport av UNICEF, WHO och The Lancet misslyckas världen med att ge barn tillräckliga förutsättningar när det gäller hälsa, miljö och framtid. Det krävs en grundlig omprövning för att sätta barns hälsa högst upp på varje regerings utvecklingsagenda.
Idag lanserar UNICEF och WHO (Världshälsoorganisationen) i samarbete med den medicinska tidskriften The Lancet den första oberoende rapporten om de snabba, globala förändringarna som just nu påverkar barns hälsa.
Rapporten visar att de framsteg som har gjorts under de senaste tjugo åren har avstannat och att en vändning till det sämre hotar. Inget av världens länder lyckas för närvarande ge sina barn tillräckliga förutsättningar när det gäller hälsa, miljö och framtid.
Alla barn hotas exempelvis av klimatförändringar, miljöförstöring och marknadsföring som får barn att konsumera skadliga produkter – som snabbmat, läsk, alkohol och tobak. Samtidigt riskerar 250 miljoner barn under fem år i låg- och medelinkomstländer att hindras i sin utveckling på grund av fattigdom och brist på näring.
Ökade klimatförändringar hotar barns framtid
Medan fattiga länder kämpar för att ge sina barn ett friskt liv, hotar de enorma koldioxidutsläppen – som är oproportionerligt stora från höginkomstländer – alla barns framtid. Om den globala uppvärmningen stiger över fyra grader Celsius till år 2100 kommer havsnivån att stiga, värmeböljor att öka och sjukdomar att spridas snabbt. Det innebär förödande hälsoeffekter för barn över hela världen.

Mer än två miljarder människor bor i länder där barns utveckling hämmas på grund av humanitära kriser, konflikter och naturkatastrofer – problem som alltmer kopplas till klimatförändringar. Även om de fattigaste länderna står för de lägsta koldioxidutsläppen lider många av följderna.
Rapporten innehåller ett nytt globalt index som jämför barns förutsättningar när det gäller exempelvis hälsa, utbildning, näring, klimatpåverkan och inkomstklyftor i 180 länder. Norge hamnar högst upp på listan gällande att ge barn möjligheter att överleva och utvecklas, men om man lägger till koldioxidutsläpp per capita faller Norge ner till plats 156. Samma jämförelse för Sveriges del är plats 13 respektive 116.
Den här rapporten visar att världens beslutsfattare misslyckas med att skydda barns hälsa, deras rättigheter och framtid. Politiker är förpliktigade att skydda barn inom alla sektorer, utöver hälsa och utbildning handlar det exempelvis om bostäder, lantbruk, energi och transporter. Makthavare runtom i världen måste agera och investera i barn och unga, för att bygga en framtid som är lämplig för dem.
Möjligheterna är stora. Bevisen finns tillgängliga och verktygen är nära till hands. Det behövs en ny era för barns och ungdomars hälsa. Det kommer att krävas mod och engagemang. Det är den största prövningen i vår generation.
För att skydda barnen kräver rapporten bland annat följande:
1. Stoppa koldioxidutsläppen omedelbart, för att säkerställa att barn har en framtid på vår planet.
2. Sätt barnen i centrum av arbetet för att uppnå hållbar utveckling.
3. Nya policys för, och investeringar i, arbetet för barns hälsa och rättigheter.
4. Inkludera barns röster i politiska beslut.
5. Att med stöd av ett nytt tilläggsprotokoll i FN:s barnkonvention skärpa den nationella regleringen av marknadsföring som skadar barns hälsa.
Läs hela rapporten A future for the world’s children?
UNICEF Sverige lyfter våld mot barn under Mänskliga Rättighetsdagarna
2018 års upplaga av Mänskliga Rättighetsdagarna pågår just nu vid Älvsjömässan i Stockholm. UNICEF Sverige är på plats för att lyfta en av våra viktigaste frågor – våld mot barn. Fredag eftermiddag håller vi ett seminarium där vi diskuterar rapporten ”Vem skyddar mig från våld?” som lanserades tidigare i år. Varmt välkommen att lyssna!
Rapporten Vem skyddar mig från våld? lyfter fram barns egna berättelser om erfarenheter av våld i hemmet. I djupintervjuer berättar barn i Sverige om sina upplevelser av våld, men även om rättsprocessen, samhällets agerande och om vikten av att bli lyssnad på och tagen på allvar.
I rapporten vittnar barnen om hur deras utsatthet förstärks i ett system som inte är anpassat till barn, och där rådande attityder leder till att vuxnas ord väger tyngre än barnens upplevelser. Barn kommer många gånger inte till tals, utan får ofta ge efter för de vuxnas perspektiv och beslut.
Ett återkommande tema är att myndigheterna brister i samverkan när det gäller ärenden där barn utsatts för våld. Det handlar även om rättsprocesser som inte är avslutade eller behandlingar som skjuts på framtiden. Avbruten eller oregelbunden skolgång är mycket vanligt. Många påtvingade flyttar och stora uppbrott är mönster som regelbundet återkommer. I rapporten berättar barnen om vilka konsekvenserna har blivit för dem.
Barnens berättelser vittnar också om att det rättsliga skyddet för våldsutsatta barn är för svagt, något som skulle förbättras genom att barnmisshandel erkänns som ett särskilt brott. Idag skiljer man inte på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att man måste tillämpa de lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna, även när barn är drabbade.
Därmed ställs orimliga krav på att barnet ska visa vad det varit utsatt för. Barn förväntas kunna redogöra på ett vuxet sätt för vad som hänt, till exempel när det gäller smärta och tidsangivelser. Det gör att barnet riskerar att uppfattas som icke-trovärdigt, då barn ofta har en annan tidsuppfattning än vuxna.
Lagens definition av vad som är våld mot barn är också alltför snäv. Lagstiftningen fokuserar på det fysiska våldet, men forskning visar att barn far lika illa av att utsättas för psykisk misshandel (som att till exempel tvingas bli vittne till våld i hemmet), men där är det rättsliga skyddet som svagast.
Seminariet idag blir ett samtal mellan några av de yrkesverksamma experter som ingått i rapporten. Samtalet blir en reflektion över de berättelser barnen delat med sig av, samt vad som måste göras för att stärka barns position i fall där de upplevt och själva blivit utsatta för våld i hemmet. Samtalet leds av Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage – en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relationer.
Seminariet äger rum 14.30 i lokal T3, Älvsjömässan. Ska du dit? Varmt välkommen att lyssna!
När det gäller våld mot barn har UNICEF Sverige följande krav:
- Att misshandel mot barn blir ett särskilt brott, och att en bestämmelse om det införs i brottsbalken.
- Att alla former av våld mot barn, även psykiskt våld, ska vara straffbara.
- Att det införs en tydlig lagreglering för hur polis, socialtjänst och rättsväsende ska samverka i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.
Sverige brister när det gäller likvärdighet i skolan
Sverige hamnar långt ner på listan när det gäller likvärdigheten i skolan, och ligger sämst till av de nordiska länderna. Sverige hamnar även långt efter länder med sämre ekonomiska förutsättningar. Det visar en ny rapport från UNICEF som undersöker ojämlikheten i skolan i världens rika länder.
Rapporten An Unfair Start – Inequality in Children´s Education in Rich Countries har undersökt hur ojämlikheten i skolan ser ut i olika faser av skolåldern i 41 av världens rika länder inom EU och OECD. I förskoleåldern mäts andelen barn som går i förskoleklass, medan mätningarna för mellanstadiet och högstadiet bygger på skillnaderna i läsförståelse mellan de lägst och högst presterande eleverna. Studien undersöker sambandet mellan elevernas skolresultat och faktorer som ursprung, kön, föräldrars socioekonomiska bakgrund samt skolsystemets utformning.
Totalt hamnar Sverige på plats 25 av 41 jämförda länder, strax ovanför den tredjedel som presterar allra sämst. Rapporten pekar även på att ett lands ekonomi inte är en garanti för ökad likvärdighet. Sverige hamnar till exempel långt efter länder som Lettland och Litauen, där de ekonomiska förutsättningarna är sämre men där likvärdigheten i skolsystemet rankas högre.
– Det är anmärkningsvärt att Sverige inte ligger bättre till i en internationell jämförelse, eftersom vi har en stark välfärd. Det är djupt oroväckande att barn riskerar att fastna i ett livslångt utanförskap för att skolan inte klarar av att kompensera för de skillnader som finns i barns livsvillkor, säger Christina Heilborn, programchef vid UNICEF Sverige.
Rapporten visar att skillnaderna i resultat mellan de bäst och sämst presterande eleverna i Sverige ökar ju äldre de blir. Nästan var femte femtonåring i Sverige bedöms inte ha de grundläggande läskunskaper som behövs för att på ett fullgott sätt kunna delta i samhällslivet.
De senaste årens migration har haft inverkan på Sveriges resultat, men enligt rapporten är det inte hela förklaringen till varför Sverige inte presterar bättre när det gäller att se till att det finns en kvalitativ utbildning och en skola som klarar av att kompensera för ogynnsamma livsförhållanden. Andra faktorer som spelar in och påverkar elevernas resultat är till exempel föräldrarnas yrken och skillnaderna mellan olika skolor.
Enligt barnkonventionen har alla barn samma rätt att utvecklas till sin fulla potential och att få den kunskap som krävs för ett bra liv. Trots det ser tillgången till likvärdig utbildning i de rika länderna i världen olika ut för olika barn. Risken är stor att barn som har en sämre utgångspunkt än sina kamrater när de börjar skolan, hamnar i en ännu mer utsatt position om skolan inte klarar av att kompensera för olika förutsättningar.
– Att se till att barn får likvärdig utbildning av god kvalitet är den enskilt viktigaste skyddsfaktorn mot utanförskap. Nu är det i stället barnets bakgrund som får styra över hur det ska gå i skolan. Det får konsekvenser för det enskilda barnet, men också för samhället i stort, säger Christina Heilborn.
Rapporten understryker att ökad likvärdighet inte handlar om att sänka kvaliteten i skolan, snarare tvärtom. I länder med hög likvärdighet tenderar genomsnittsresultaten att vara höga. Likvärdighet gynnar med andra ord alla elever, även dem som presterar bättre än genomsnittet.
UNICEF Sverige föreslår följande för att främja likvärdigheten i den svenska skolan:
- Ökat statligt ansvar för en likvärdig skola, så att alla barn får tillgång till utbildning med hög kvalitet som kan kompensera för ogynnsamma livsförhållanden.
- Tillgången till likvärdig utbildning ska gälla för alla barn, med tidiga och riktade stödinsatser till de barn som är mest utsatta.
- Berörda barn ska själva få vara delaktiga i åtgärder som rör dem.
Barnadödligheten sjunker – men det går för sakta
Trots stora framsteg med att sänka världens barnadödlighet de senaste åren, visar en ny rapport från UNICEF att det inte går tillräckligt snabbt. Framstegen är också mycket ojämnt fördelade över världen. Om inte mer görs kommer 56 miljoner barn under fem års ålder att dö fram till år 2030.

En nyfödd bebis sover vid undervisningssjukhuset i Juba, Sydsudan. Trots stora framsteg med att sänka världens barnadödlighet de senaste åren, går det inte tillräckligt snabbt. Foto: © UNICEF
Antalet barn som dör före sin femårsdag världen över, har minskat drastiskt de senaste åren. Från 12,6 miljoner år 1990, till 5,4 miljoner år 2017. För barn i åldrarna 5-14 år har siffran också sjunkit, från 1,7 miljoner till under en miljon under samma period.
Men den nya rapporten visar att skillnaderna är enorma i världen. Barn som kommer från länder med de högsta dödstalen löper upp till 60 gånger högre risk att dö under sina första fem år, än de barn som kommer från länder med de lägsta dödstalen. Framstegen är ojämnt fördelade och det är många grupper som halkar efter i utvecklingen.
Hälften av alla dödsfall bland barn under fem år skedde i Afrika, söder om Sahara, förra året. Där dog ett av 13 barn före sin femårsdag. I höginkomstländer var samma siffra ett av 185.
Sammanlagt dör ett barn under 15 års ålder var femte sekund (6,3 miljoner barn under 2017). Majoriteten dör innan de hinner fylla fem, och de flesta dör av orsaker som enkelt går att förebygga med exempelvis vaccin, rent vatten och grundläggande sjukvård.
Hur mamman har det är också en faktor. Barn till kvinnor som inte fått möjlighet att studera löper mer än dubbelt så stor risk att dö före sin femårsdag, jämfört med barn till kvinnor som gått gymnasiet eller har ännu högre utbildning.
Att minska ojämlikheten världen över och satsa särskilt på de allra mest utsatta barnen och mammorna är alltså avgörande för att komma till rätta med världens barnadödlighet. Om inte mer görs än idag kommer 56 miljoner barn under fem års ålder att dö fram till år 2030, och världen riskerar därmed att missa det uppsatta globala målet att få ner barnadödligheten till 25 per 1 000 födda.
Barn som misshandlas behöver starkare skydd
Barn i Sverige som utsätts för våld i hemmet har ett för svagt rättsligt skydd. Ansvariga myndigheter ger inte det stöd och skydd som barnet har rätt till. Det visar en ny rapport från UNICEF Sverige.
Rapporten Vem skyddar mig från våld? lyfter fram barns egna berättelser om erfarenheter av våld i hemmet. I djupintervjuer berättar barn om våldet, men även om rättsprocessen, samhällets agerande och om vikten av att bli lyssnad på och tagen på allvar.
Ett återkommande tema är att myndigheterna brister i samverkan sinsemellan i ärenden som gäller våld mot barn. Det handlar även om rättsprocesser som inte är avslutade eller behandlingar som skjuts på framtiden. Avbruten eller oregelbunden skolgång är mycket vanligt. Många påtvingade flyttar och stora uppbrott är mönster som regelbundet återkommer. I rapporten vittnar barnen om vilka konsekvenserna har blivit för dem.
– Barn faller mellan stolarna och blir i värsta fall lämnade helt utan stöd, skydd eller upprättelse. De sviks av vuxenvärlden och av de system som är upprättade för att hjälpa dem, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF Sverige.
Det kan till exempel handla om de två systrarna som tvingas att umgås med sin pappa trots att han har hotat dem och utövat våld mot deras mamma. Eller flickan som misshandlas hemma och sedan traumatiseras ytterligare i den efterföljande utredningen. Liksom pojken som söker upprättelse för övergrepp som pappan har utsatt honom för, utan att bli trodd eller tagen på allvar.
I rapporten vittnar barnen om hur deras utsatthet förstärks i ett system som inte är anpassat till barn, och där rådande attityder leder till att vuxnas ord väger tyngre än barnens upplevelser. Den bilden delas av de vuxna experter som intervjuas i rapporten, och som möter våldsutsatta barn i sina olika professioner. Barn kommer många gånger inte till tals, utan får ofta ge efter för de vuxnas perspektiv och beslut.
Barnens berättelser visar dessutom att det rättsliga skyddet för våldsutsatta barn är för svagt, och det skulle förbättras genom att barnmisshandel erkänns som ett särskilt brott. Idag skiljer man inte på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att man måste tillämpa de lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna även när barn är drabbade.
– Det ställer orimliga krav på barnet att visa vad det har blivit utsatt för. Barn förväntas kunna redogöra på ett vuxet sätt för vad som inträffat, till exempel när det gäller smärta och tidsangivelser. Det gör att barnet riskerar att inte uppfattas som trovärdigt, säger Christina Heilborn.
Lagens definition av vad som är våld mot barn är också alltför snäv. Lagstiftningen fokuserar på det fysiska våldet, men forskning visar att barn far lika illa av att utsättas för psykisk misshandel, som att till exempel tvingas bli vittne till våld i hemmet, men där är det rättsliga skyddet som svagast.
UNICEF Sverige kräver:
- Att misshandel mot barn blir ett särskilt brott, och att en bestämmelse om det införs i brottsbalken.
- Att alla former av våld mot barn, även psykiskt våld, ska vara straffbart.
- Att det införs en tydlig lagreglering för hur polis, socialtjänst och rättsväsende ska samverka i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.
Ingen klagorätt för barn – Sverige på efterkälken
Barn i Sverige har idag svårt att söka upprättelse när deras rättigheter har kränkts. Det saknas en instans dit barn kan vända sig och här har Sverige halkat efter jämfört med andra länder. Det visar en ny rapport från UNICEF Sverige.
I rapporten framkommer hur svårt det är för barn att få sin sak prövad, och hur de är utelämnade åt ett system som är utformat för vuxna. Men ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention om barnets rättigheter ger barn och deras ombud möjlighet att framföra klagomål till FN:s barnrättskommitté. Sverige har dock hittills valt att inte skriva under protokollet.
– Sverige vill ju vara ett föregångsland när det gäller barns rättigheter, men ligger tyvärr inte i framkant när det handlar om barns klagorätt, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF Sverige.
Tilläggsprotokollet till barnkonventionen har hittills ratificerats av 36 länder, varav 22 är länder i Europa som till exempel Danmark, Finland, Tyskland och Frankrike. Ytterligare 51 länder har undertecknat protokollet, vilket är första steget i processen där länder visar att de står bakom innehållet.
Sverige har fått upprepad kritik av FN:s barnrättskommitté som har uppmanat regeringen att skyndsamt ratificera tilläggsprotokollet och att upprätta en nationell instans dit barn kan vända sig. I Sverige skulle det kunna vara Barnombudsmannen, men BO har idag inte mandat att ta emot enskilda ärenden från barn. Det är den enda ombudsmannen som inte kan ta emot enskilda ärenden från sin målgrupp.

Foto: Frank Aschberg
Rapporten, som har gjorts av Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet på uppdrag av UNICEF Sverige, har undersökt tre europeiska länder – Belgien, Irland och Norge – och jämfört barns möjlighet till individuell klagorätt. Inget av länderna har system som fungerar perfekt, men alla har system som är bättre än Sveriges, enligt rapporten.
Både i Belgien och på Irland kan Barnombudsmannen ta emot individuella klagomål från barn. Belgien har till exempel, förutom att ratificera tilläggsprotokollet, även tagit fram nationella och lokala möjliga vägar för barn som vill utkräva sina rättigheter. Det innebär att barn på lokal nivå kan vända sig till lokala barnombudsmän som i många fall gör individuella besök, och som i första hand använder sig av medling som ett led för att barnanpassa processen.
– Vi ser att Sverige har mycket att lära av andra länder på det här området. Vi har ett bristfälligt system som inte tar barns rättigheter på fullt allvar, säger Christina Heilborn.
Rapporten ger även exempel på verkliga situationer i Sverige där barns rättigheter har blivit åsidosatta, och där det har saknats möjlighet att få hjälp. Det kan till exempel röra sig om:
- En 16-årig flicka som blir utsatt för våld i hemmet, men som nekas hjälp av socialtjänsten. Hon har ingenstans att vända sig med sina klagomål.
- En 17-årig pojke som sitter frihetsberövad och isolerad nekas rätten att träffa sin familj under häktestiden. När pojken frias från misstankarna har han suttit häktad i tre månader. Hans rättigheter har kränkts på en rad punkter, men det finns ingenstans han kan vända sig för att få upprättelse.
UNICEF Sverige anser att om regeringen menar allvar med att höja barnkonventionens status och barns rättsliga ställning i Sverige måste följande göras:
- Ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om en individuell klagorätt för barn.
- Inrätta barnanpassade klagomekanismer för barn när deras rättigheter har kränkts.
- Se över hur Barnombudsmannens mandat kan utvidgas till att ta emot individuella klagomål från barn.
Vill du få mer information om hur UNICEF arbetar för barns rättigheter i Sverige och i världen? Prenumerera på vårt nyhetsbrev:
Vi måste satsa mer på de minsta och mest utsatta barnen
Trots att barnadödligheten minskat kraftigt sedan år 2000 har antalet barn som dör inom sin första månad i livet ökat. Enligt en ny rapport som UNICEF och andra FN-organisationer tagit fram dör 7 000 bebisar varje dag. För att vända trenden krävs satsningar på de allra minsta och mest utsatta.

Runt om i världen dör 7 000 barn varje dag, innan de hunnit bli en månad gammal. UNICEFs senaste rapport visar att många liv skulle kunna räddas om globala ojämlikheter suddas ut. Foto: © UNICEF/Zammit
I Sverige är det ovanligt att barn dör under sin första månad i livet. Vore det inte konstigt att tänka sig en förlossningsklinik utan varken läkare, kuvöser eller syrgas? För de flesta i Sverige är det här självklarheter, men det är just bristen på förlossningskliniker, utrustning och utbildad personal som är huvudorsaken till att 7 000 barn dör varje dag, innan de hunnit leva ens en månad.
Många av de här barnen dör under sin allra första dag i livet. I åldersgruppen barn upp till fem år är det 15 000 som dör varje dag. Bland dem är det främst enkla infektionssjukdomar som lunginflammation, malaria och diarré som tar deras liv – sjukdomar som kan förebyggas.
Trots de här oacceptabla siffrorna är det viktigt att visa att utvecklingen ändå går år rätt håll. Barnadödligheten har mer än halverats sedan 1990 och i många länder har den minskat med över 80 procent. Men för de allra minsta barnen går det inte lika snabbt.
Den nya rapporten visar att många liv skulle kunna räddas om globala ojämlikheter suddas ut. Genom att förbättra tillgången till utbildad förlossningspersonal, vaccin och mediciner, ökad amning och bättre tillgång till rent vatten och sanitet, skulle en majoritet av dödsfallen kunna undvikas.
Ett exempel är Nepal. Här har antalet barn som dör före fem års ålder minskat från 141 till 35 barn per 1 000 födda sedan 1990. Jag besökte för några år sedan byn Gopetar som ligger långt upp i bergen i östra delen av landet. Här har det byggts en enkel förlossningsklinik.
Kliniken ger vård till cirka 5 500 personer och tar hand om ungefär nio förlossningar i månaden, dygnet runt. Lokala hälsoarbetare besöker kvinnorna i hemmet under graviditeten för kontroller. Mammorna får ett ekonomiskt bidrag om de föder på kliniken istället för hemma som är tradition. Kliniken har också köpt in en ambulans. Vid komplicerade förlossningar körs kvinnan till det större sjukhuset i Phiddim som ligger tre timmar bort på smala bergvägar.
I Gopetar föder nästan inga kvinnor barn i hemmet längre och mycket färre barn och mammor dör. I många fall kan alltså enkla och ganska billiga insatser leda till stora framsteg i att rädda barns liv.
UNICEF kämpar varje dag för att förändra och förbättra barns liv. Inget barn ska behöva dö av orsaker som går att förebygga. Läs hela rapporten här.