Hjälp barn i katastrofer

Idag lanseras UNICEF:s årliga rapport Humanitarian Action for Children. Rapporten visar på vilka katastrofinsatser som vi planerar att göra under kommande år, vad behoven är för barnen och vilka resurser som krävs för att nå målen.

Och resurser behövs, mer än någonsin tidigare. Drygt 54 miljarder svenska kronor kommer att krävas för att nå 300 miljoner människor i katastrofer, varav 190 miljoner barn, innan 2021 når sitt slut.

– Vi upplever just nu en situation vi aldrig varit med om tidigare, och därför behöver vi även svara på ett sätt vi aldrig behövt göra förut, säger UNICEFs högsta chef Henrietta Fore. 

Rapporten visar på stora utmaningar för barn under 2021

Fler barn är på flykt än någonsin tidigare:

• 36 miljoner barn är på flykt på grund av konflikter, våld och katastrofer.
• I centrala Sahel i Afrika har över en miljon barn tvingats fly på grund av väpnade konflikter – en ökning med 64 procent jämfört med 2019. 
• Mer än 6,1 miljoner människor är på flykt inne i Syrien. 
• 860 000 rohingyer lever fortfarande på flykt i Bangladesh. 
• Konflikten i Tigray, Etiopien, har gjort att 2,8 miljoner människor nu behöver hjälp.

Barns rättigheter är under attack:

• I konflikter och kriser världen över urholkas barns rättigheter hela tiden. 
• I Jemen har 2 000 barn dödats.
• I länder som Afghanistan och Kamerun sker attacker mot skolor. 
• Flickor utsätts för sexuella övergrepp och barnäktenskap, och våld i hemmet ökar under pandemin.

Pandemin kan orsaka en förlorad generation: 

• Med covid-19 kom en utbildningskris när skolor stängde över hela världen. I exempelvis Sydsudan stod två miljoner barn utanför skolan redan innan pandemin, och när nedstängningen kom drabbades ytterligare två miljoner. 
• Ekonomisk instabilitet och avbrutna hälsoprogram har gjort att decennier av framsteg i kampen mot undernäring har omintetgjorts. 
• I Jemen har antalet akut undernärda barn ökat med tio procent.

Coronapandemin har gjort det ännu svårare att nå fram med hjälp:

• Restriktioner och nedstängningar har försvårat det humanitära arbetet för de människor som är i allra störst behov av hjälp. 
• I exempelvis Syrien är nu tio miljoner människor i behov av vatten, sanitet och hygieninsatser. 
• Rutinvaccinationer har störts i mer än 60 länder vilket innebär att vi riskerar nya utbrott av mässling och polio.

Klimatförändringarna hotar vår gemensamma framtid:

• Klimatrelaterade naturkatastrofer som torka och översvämningar har tredubblats under de senaste 30 åren. 
• Katastroferna slår mot de mest sårbara barnen och deras familjer, och orsakar brist på mat och vatten och tvingar bort människor från sina hem. 
• I östra Asien drabbades Mekongområdet av fyra stormar inom loppet av en månad. I Vietnam har 2,5 miljoner barn drabbats av tyfoner, översvämningar och jordskred.

Vad gör UNICEF?

Under 2021 planerar UNICEF bland annat följande insatser:

• Behandla 6,3 miljoner svårt undernärda barn.
• Vaccinera 27,4 miljoner barn mot mässling.
• Ge 45 miljoner människor tillgång till rent vatten för att kunna dricka, laga mat och tvätta sig.
• Nå 19,2 miljoner barn och vårdnadshavare med psykosocialt stöd.
• Ge 93,3 miljoner barn tillgång till utbildning.
• Se till att 9,6 miljoner hushåll får kontantbidrag.

Avgörande roll i kampen mot covid-19

UNICEF är världens största upphandlare och distributör av vaccin och vi har utsetts att sköta arbetet med att upphandla och nå ut med de nya vaccinen. Det här kommer att bli den snabbaste och största upphandlingen och insatsen för distribution som någonsin gjorts.

Vi arbetar nu också hårt med att köpa in sprutor, kylboxar och annan utrustning som kommer att behövas ute på sjukhus och vårdcentraler där vaccinet ska ges. Innan året är slut kommer vi att ha 520 miljoner sprutor redo, och målet är totalt en miljard under 2021.

Vi förbereder också utbildning för hälsoarbetare och informations­kampanjer för allmänheten, med målet att stärka förtroendet för sjukvården och de nya vaccinerna.

Samarbete är vägen framåt för att skydda barn i katastrofer

UNICEF arbetar hårt för att se till att coronapandemin inte blir en bestående kris för barn, och för att skydda barn i alla katastrofer världen över. Samhällen och länder måste samarbeta över gränserna för att bygga upp en bättre framtid för barnen. 

Vi behöver din hjälp. Ge en gåva till vårt katastrofarbete idag och var med och rädda barns liv:

Hjälp barn i katastrofer

Läs hela rapporten Humanitarian Action for Children.

”A future for the world’s children?” är den första oberoende rapporten om de snabba, globala förändringar som just nu påverkar barns hälsa. Alla barn hotas av klimat­föränd­ringar, miljö­förstöring och marknads­föring som får barn att konsumera skadliga produkter.

Samtidigt riskerar 250 miljoner barn under fem år i låg- och medel­inkomst­länder att hindras i sin utveckling på grund av fattigdom och brist på näring.

Syftet med webbinariet är att diskutera innehållet i rapporten med företrädare för olika sektorer i det svenska samhället. Vilka konkreta åtgärder krävs för att åstadkomma en hållbar förändring, och vad behöver Sverige göra?

Eventet arrangeras av Karolinska institutet, UNICEF Sverige, SIGHT samt Svenska Läkaresällskapet och är en del i en serie nationella nedslag med rapporten som grund. H.K.H. Kronprinsessan Victoria inledningstalar.

Läs mer och anmäl dig

Det internationella måttet för extrem fattigdom innebär att leva i ett hushåll där man har omkring 1,9 dollar eller mindre att leva på per person och dag. Enligt Global Estimate of Children in Monetary Poverty: An Update lever två tredjedelar av dessa barn i Afrika, söder om Sahara. Omkring en femtedel lever i Sydasien.

Långsamma och ojämlika framsteg

Enligt analysen minskade antalet barn som lever i extrem fattigdom med 29 miljoner mellan 2013 och 2017. Men, framstegen som gjorts under senare år har varit väldigt långsamma, ojämlikt fördelade och är nu under hög risk på grund av coronapandemins ekonomiska konsekvenser.

– Siffrorna är chockerande och pandemin kommer att göra det hela värre, säger Sanjay Wijesekera, programchef för UNICEF. Regeringar behöver en plan för att barnen ska kunna återhämta sig, och det är bråttom. Vi måste förebygga att oräkneliga mängder barn och familjer hamnar under fattigdomsgränsen, under många år framåt.

Barns risk för att leva i extrem fattigdom är mer än dubbelt så hög som för vuxna. Och för de allra yngsta är situationen värst – nära 20 procent av alla barn under fem år i utvecklingsländer lever i extremt fattiga hushåll. Och det beskriver alltså situationen före covid-19.

Viktigt att stärka sociala skyddsnät

Barnfattigdom är mer utbrett i sårbara och konfliktdrabbade länder, där mer än 40 procent av barnen lever i extremt fattiga hushåll (jämfört med nära 15 procent i andra länder). Pandemin drabbar också barn, kvinnor och flickor på ett oproportionerligt sätt. 

Sociala skyddsnät är extremt viktiga för att mildra effekterna för utsatta barn, både i det direkta arbetet mot covid-19 och i det långsiktiga arbetet för att återuppbygga efter pandemin.

Det viktigaste och övergripande globala målet är att få slut på fattigdom och hunger. Det är bråttom och viktigare än någonsin för regeringar världen över att skala upp och anpassa sina skyddsnät för framtiden och barnens bästa.

Läs hela analysen här.

Rapporten A Neglected Tragedy: The Global Burden of Stillbirths har tagits fram i samarbete mellan UNICEF, WHO (Världs­hälso­orga­nisa­tionen), Världs­banken och UNDESA (FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor). Den visar att den stora majori­teten av död­födslar, 84 procent, sker i låg- och lägre medel­inkomst­länder. I rapporten definieras en dödfödsel som när ett barn föds utan livs­tecken i vecka 28 eller senare.

– Att förlora ett barn i magen eller vid förlossningen är en förödande tragedi för en familj, och något som sker alldeles för ofta världen över, säger Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef. Var 16:e sekund tvingas en mamma genomlida detta fruktansvärda, trots att en majoritet av dödfödslarna hade kunnat undvikas.

De flesta dödfödslar orsakas av bristande vård under graviditet och för­lossning. Rapporten visar att en stor del av utmaningen handlar om att investera i just den vården, och att satsa på vård­personal som sjuk­sköterskor och barn­morskor.

Covid-19 riskerar att förvärra situationen

Rapporten varnar också för att covid-19 riskerar att förvärra situationen med bristande vård, och öka antalet dödfödslar under det kommande året med drygt elva procent. Det innebär att ytterligare omkring 200 000 barn riskerar att dö innan de ens fått en chans till ett liv.

Över 40 procent av dödfödslarna sker under förlossningen – något som hade kunnat undvikas genom närvaro av utbildad personal och tillgång till akutvård. Och redan innan pandemin var det få kvinnor i låg- och medelinkomstländer som hade tillgång till vård av hög kvalitet för att förhindra en dödfödsel.

Ojämlika villkor en utmaning även i höginkomstländer

Men rapporten visar också på att dödfödslar inte enbart är en utmaning i fattigare länder. 2019 var det 39 höginkomst­länder som hade ett högre antal död­födslar än döds­fall bland nyfödda. Mammors utbildnings­nivå och socio­ekonomiska status är en stor faktor, och antalet död­födslar är högre på lands­bygden än i städer, även i hög­inkomst­länder. 

Minoritetsgrupper är också mer drabbade. I exempelvis Kanada har inuit­befolk­ningen tre gånger högre risk för död­födsel än resten av befolk­ningen, och för afro­amerikanska kvinnor i USA är risken för död­födsel dubbelt så hög som för vita kvinnor. 

Covid-19 har förvärrat vård­krisen för barn och kvinnor, men det är alltså livs­viktigt att öka inves­teringar i vård- och hälso­system för gravida, i förlossnings­vården och efter­vården för gravida och nyfödda.

Varje gravid kvinna har rätt till vård av hög kvalitet, och inget barn ska behöva dö av orsaker som går att förhindra.

Läs hela rapporten här

År 1990 dog 12,5 miljoner barn innan de nådde sin fem­årsdag. En ny rapport från UNICEF, WHO, UNDESA (FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor) och Världsbanken visar att den siffran år 2019 sjunkit till 5,2 miljoner, tack vare stora fram­steg inom arbetet för att bekämpa barna­dödlig­heten. 

Men under­sökningar från UNICEF och WHO visar att corona­pandemin har lett till stora stör­ningar inom barn- och mödra­hälso­vården, något som nu riskerar att utradera årtionden av fram­steg.

– Det globala sam­fundet har kommit så långt inom arbetet för att elimi­nera döds­fall som går att före­bygga, vi får inte låta pandemin stoppa oss, säger Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef. Utan omedel­bara inves­teringar för att få barn- och mödra­hälso­vården att fungera igen riskerar miljon­tals barn under fem år att dö.

De senaste 30 åren har enorma fram­steg gjorts för barns över­levnad

• Det totala antalet döds­fall bland barn under fem år minskade med 58 procent till 5,2 miljoner år 2019, från 12,5 miljoner 1990. (2018: 5,3 miljoner)  
• Det totala antalet döds­fall bland barn 5-14 år minskade med 47 procent till 0,9 miljoner år 2019, från 1,6 miljoner 1990.
• Det totala antalet döds­fall bland ung­domar och unga vuxna i åldern 15-24 år minskade med 22 procent till 1,4 miljoner år 2019, från 1,7 miljoner 1990.

De senaste 30 åren har mycket gjorts för att före­bygga döds­fall bland barn. Stora sats­ningar inom vården för att före­bygga risker och behandla vid bland annat prematur födsel, låg födelse­vikt, för­loss­nings­kom­plika­tioner, lung­inflam­mation, diarré och malaria, har i kombi­nation med vacci­na­tioner räddat miljon­tals liv. 

Redan bräckliga hälso­system försvagas när de kämpar för att bemöta behoven som skapas av pandemin. Utan brådskande åtgärder riskerar denna hälso­kris att utvecklas till en barn­rätts­kris:

• Baserat på globala under­sök­ningar utförda av UNICEF och WHO har stör­ningar inom en rad hälso­områden rappor­terats över hela världen. I synner­het har tjänster som hälso­kontroller för barn, vaccina­tioner, familje­planering och för­loss­nings­vården påverkats negativt i minst 50 procent av länderna på grund av pandemin.
• Risken ökar för brist på till­gång till och använd­ning av viktiga hälso- och sjuk­vårds­tjänster för gravida kvinnor och nyfödda under pandemin: hälso­kontroller av gravida, vård efter födseln, och vaccina­tioner mot sjuk­domar som kan före­byggas. 
• Initiala upp­skatt­ningar tyder på betydande minskning av liv­räddande insatser och en ökning av under­näring, vilket kan leda till mer än en miljon döds­fall bland barn under fem år på bara sex månader.

Den här typen av vård­insatser är kritiskt viktiga för att se till att barn och nyfödda inte dör av orsaker som går att före­bygga. Till exempel: mammor som får vård av barn­morskor som utbildats enligt inter­nationell standard löper 16 procent lägre risk att förlora sitt barn, och 24 procent lägre risk att föda för tidigt, enligt WHO.

Följande länder har drabbats hårdast av nedstängd sjukvård: Central­afrikanska republiken, Afghanistan, Madagaskar, Bolivia, Kamerun, Libyen och Sudan. 

Världens länder har enats om 17 globala mål som ska nås till år 2030. Endast tio år återstår och vi är fort­farande långt ifrån att nå globala mål kopplade till barns över­levnad. Rapporten visar att vi måste öka takten för att säker­ställa att nyfödda och små barn över­lever och utveck­las som de ska. 

Det är oacceptabelt att barn år 2020 fort­sätter att dö av orsaker som hade kunnat före­byggas. Det satsas helt enkelt inte till­räck­ligt på barns rättig­heter. Det behövs omedel­bara inves­teringar för att se till att barn- och mödra­hälso­vården börjar fungera igen. Annars riskerar miljoner barn under fem år att dö.

Läs hela rapporten

Rapporten Worlds of Influence – Understanding what shapes child well being in rich countries har undersökt hur barn har det i världens rika länder inom EU och OECD. Länderna har rankats utifrån barnens psykiska och fysiska hälsa samt skol­kunskaper och sociala färdig­heter. 

Barns psykiska väl­befinnande har mätts utifrån hur till­freds­ställda barn uppger att de är med livet, samt utifrån själv­mords­statistik. Sverige hamnar här på 22:a plats av 38 jäm­förda länder.

– Placeringen är en indikation på att Sverige är på väg åt fel håll, och inte har gjort till­räckligt för att fånga upp de barn som mår dåligt. Sverige har ju en uttalad mål­sätt­ning att vara det bästa landet för barn att växa upp i och då krävs det tyd­ligare åtgärder och priori­teringar, säger Pernilla Baralt, general­sekreterare för UNICEF Sverige.

Rapporten listar de bästa och sämsta länderna för ett barn att växa upp i. En rad olika områden har under­sökts, som till exempel barns kunskaper, över­vikt, barna­dödlig­het och delaktig­het. När resul­taten från alla områden slås samman till en över­gripande jäm­förelse hamnar Sverige på en tionde­plats. Nederländerna, Danmark och Norge rankas som de bästa länderna, medan USA, Bulgarien och Chile hör till de sämsta länderna för barn.

När det gäller fysisk hälsa får Sverige en femte­plats, medan skol­kunskaper och sociala färdig­heter ger en 14:e placering av 38 länder.

Det är inte ekonomiska förut­sättningar som avgör

Rapporten pekar på att det inte är ett lands ekonomiska förut­sätt­ningar som nöd­vändigt­vis avgör var det hamnar på listan. Till exempel rankas Slovenien högre än Sverige, medan Litauen presterar bättre än USA.

Rapporten rankar även länderna utifrån de sociala väl­färds­system som finns på plats för att främja barns välmående, till exempel föräldra­försäkring. Här ligger Norge, Island och Finland i topp, medan Sverige kommer på en sjätte plats.

De rika länder som ingår i studien visar inte upp goda resultat när det gäller barns möjlig­heter till del­aktig­het och att komma till tals. Mellan 40 och 60 procent av alla till­frågade barn uppger till exempel att de inte är del­aktiga i beslut som fattas i skolan. Enligt rapporten är det även ett problem att statistiken om barns del­aktig­het är brist­fällig och inget som priori­teras av länderna.

– Det är djupt olyckligt att inte barns röster och åsikter finns med när beslut fattas. För att veta vilka insatser som behövs måste vi ge barn möjlighet att komma till tals. Om vi inte pratar med barn och frågar hur de mår, så är risken stor att vi sätter in fel insatser och inte möter deras behov, säger Pernilla Baralt.

För att förbättra barns psykiska hälsa kräver UNICEF Sverige: 

• Metoder måste upp­rättas för att barn ska få inflytande och del­aktig­het i beslut som rör dem. På så sätt ökar kunskapen om hur barn faktiskt mår och vilka insatser de behöver.
• För­stärkta insatser för en mer jäm­lik skola. Skolan är en av de viktigaste skydds­faktorerna mot psykisk ohälsa, och måste därför prioriteras. 
• Riktade åtgärder till gruppen barn som är utanför arbets­marknaden och som inte går i skolan. Denna grupp har ökat i Sverige, och löper stor risk att hamna i utanförskap.

Läs hela rapporten här.

Bly är ett kraftigt nerv­gift som orsakar perma­nenta skador på barns hjärnor, hälsa och utveck­ling. Det är särskilt farligt för bebisar och barn under fem år då barnens hjärnor aldrig får chansen att utvecklas som de ska, vilket leder till livs­långa neuro­logiska, kogni­tiva och fysiska ned­sätt­ningar.

Vid omkring fem mikro­gram bly per deci­liter blod är nivåerna så höga att det kan orsaka skador. Rapporten The Toxic Truth: Children’s exposure to lead pollution under­mines a gene­ration of potential visar att 800 miljoner barn har den här nivån av bly i sitt blod, eller ännu högre. Omkring hälften av barnen lever i södra Asien. 

– När vi nu vet hur omfattande det här problemet är, och vilka svåra skador det orsakar, måste vi agera för att skydda barnen en gång för alla, säger Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef.

Farlig åter­vinning av bly­batterier en stor orsak

Rapporten visar att dålig åter­vinning av bly­batterier är en stor anledning till att barn för­giftas av bly i låg- och medel­inkomst­länder, där antalet fordon har tre­dubblats sedan år 2000. Omkring 50 procent av bly­batteri­erna åter­vinns på ett osäkert och ofta olagligt sätt, där syra, bly­damm och giftiga ångor sprids. Ofta känner varken arbetarna eller samhället runt­ omkring till riskerna. 

Barn förgiftas också av bly från vatten­ledningar, industrier, bly­baserad färg, bly­bensin, och vanliga produkter som konserv­burkar, kryddor, smink och leksaker. Föräldrar som arbetar med bly på olika sätt tar också hem det till sina familjer genom damm i håret, på kläder, händer och skor. 

Många och komplexa konsekvenser

Att exponeras för bly som barn har kopplats till psykisk ohälsa och beteende­störningar, och en ökad risk för brotts­lig­het och våld. Äldre barn riskerar också njur­skador och hjärt- och kärl­sjuk­domar senare i livet, visar rapporten.

Att barn utsätts för bly drabbar inte enbart barnen själva, utan hela deras sam­hällen. Upp­skatt­nings­vis kostar bly­för­gift­ning låg- och medel­inkomst­länder omkring en triljon dollar (en miljard miljarder dollar!) på grund av barnens för­lorade möjlig­heter att bidra ekonomiskt under sin livstid.

– Människor kan utbildas om riskerna med bly och stärkas i att skydda sig själva och sina barn. En sådan inves­tering leder till enorma för­bätt­ringar – bättre hälsa, ökad produk­tivitet, högre intelli­gens, mindre våld och en ljusare framtid för miljon­tals barn, säger Richard Fuller, chef för Pure Earth.

UNICEF kämpar för att rege­ringar i alla drabbade länder ska agera för att skydda barn och stoppa bly­för­gift­ningen. Genom att göra fler tester och upp­följ­ningar, stärka sjuk­vårds­system, informera om farorna och införa nya lag­stift­ningar kring hälsa och miljö, kan en för­ändring vara möjlig. 

Men det behövs mer resurser för att snabbt kunna skydda de mest utsatta barnen. Därför behöver vi din hjälp, bli Världsförälder idag: 

Bli Världsförälder

Idag lanserar UNICEF och WHO (Världshälsoorganisationen) i samarbete med den medicinska tidskriften The Lancet den första oberoende rapporten om de snabba, globala förändringarna som just nu påverkar barns hälsa.

Rapporten visar att de framsteg som har gjorts under de senaste tjugo åren har avstannat och att en vändning till det sämre hotar. Inget av världens länder lyckas för närvarande ge sina barn tillräckliga förutsättningar när det gäller hälsa, miljö och framtid.

Alla barn hotas exempelvis av klimatförändringar, miljöförstöring och marknadsföring som får barn att konsumera skadliga produkter – som snabbmat, läsk, alkohol och tobak. Samtidigt riskerar 250 miljoner barn under fem år i låg- och medelinkomstländer att hindras i sin utveckling på grund av fattigdom och brist på näring.

Ökade klimatförändringar hotar barns framtid

Medan fattiga länder kämpar för att ge sina barn ett friskt liv, hotar de enorma koldioxidutsläppen – som är oproportionerligt stora från höginkomstländer – alla barns framtid. Om den globala uppvärmningen stiger över fyra grader Celsius till år 2100 kommer havsnivån att stiga, värmeböljor att öka och sjukdomar att spridas snabbt. Det innebär förödande hälsoeffekter för barn över hela världen.

Rapporten innehåller ett nytt globalt index som jämför barns förut­sättningar när det gäller exempelvis hälsa, utbildning, näring, klimat­påverkan och inkomstklyftor i 180 länder. Norge hamnar högst upp på listan gällande att ge barn möjligheter att överleva och utvecklas, men om man lägger till koldioxidutsläpp per capita faller Norge ner till plats 156. Samma jämförelse för Sveriges del är plats 13 respektive 116.

Den här rapporten visar att världens beslutsfattare misslyckas med att skydda barns hälsa, deras rättigheter och framtid. Politiker är förpliktigade att skydda barn inom alla sektorer, utöver hälsa och utbildning handlar det exempelvis om bostäder, lantbruk, energi och transporter. Makthavare runtom i världen måste agera och investera i barn och unga, för att bygga en framtid som är lämplig för dem. 

För att skydda barnen kräver rapporten bland annat följande:

1. Stoppa koldioxidutsläppen omedelbart, för att säkerställa att barn har en framtid på vår planet.

2. Sätt barnen i centrum av arbetet för att uppnå hållbar utveckling.

3. Nya policys för, och investeringar i, arbetet för barns hälsa och rättigheter.

4. Inkludera barns röster i politiska beslut.

5. Att med stöd av ett nytt tilläggsprotokoll i FN:s barnkonvention skärpa den nationella regleringen av marknadsföring som skadar barns hälsa.

Läs hela rapporten A future for the world’s children?

Rapporten Vem skyddar mig från våld? lyfter fram barns egna berättelser om erfarenheter av våld i hemmet. I djupintervjuer berättar barn i Sverige om sina upplevelser av våld, men även om rättsprocessen, samhällets agerande och om vikten av att bli lyssnad på och tagen på allvar.

I rapporten vittnar barnen om hur deras utsatthet förstärks i ett system som inte är anpassat till barn, och där rådande attityder leder till att vuxnas ord väger tyngre än barnens upplevelser. Barn kommer många gånger inte till tals, utan får ofta ge efter för de vuxnas perspektiv och beslut.

Ett återkommande tema är att myndigheterna brister i samverkan när det gäller ärenden där barn utsatts för våld. Det handlar även om rättsprocesser som inte är avslutade eller behandlingar som skjuts på framtiden. Avbruten eller oregelbunden skolgång är mycket vanligt. Många påtvingade flyttar och stora uppbrott är mönster som regelbundet återkommer. I rapporten berättar barnen om vilka konsekvenserna har blivit för dem.

Barnens berättelser vittnar också om att det rättsliga skyddet för våldsutsatta barn är för svagt, något som skulle förbättras genom att barnmisshandel erkänns som ett särskilt brott. Idag skiljer man inte på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att man måste tillämpa de lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna, även när barn är drabbade.

Därmed ställs orimliga krav på att barnet ska visa vad det varit utsatt för. Barn förväntas kunna redogöra på ett vuxet sätt för vad som hänt, till exempel när det gäller smärta och tidsangivelser. Det gör att barnet riskerar att uppfattas som icke-trovärdigt, då barn ofta har en annan tidsuppfattning än vuxna.

Lagens definition av vad som är våld mot barn är också alltför snäv. Lagstiftningen fokuserar på det fysiska våldet, men forskning visar att barn far lika illa av att utsättas för psykisk misshandel (som att till exempel tvingas bli vittne till våld i hemmet), men där är det rättsliga skyddet som svagast.

Seminariet idag blir ett samtal mellan några av de yrkesverksamma experter som ingått i rapporten. Samtalet blir en reflektion över de berättelser barnen delat med sig av, samt vad som måste göras för att stärka barns position i fall där de upplevt och själva blivit utsatta för våld i hemmet. Samtalet leds av Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage – en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relationer.

Seminariet äger rum 14.30 i lokal T3, Älvsjömässan. Ska du dit? Varmt välkommen att lyssna!

När det gäller våld mot barn har UNICEF Sverige följande krav:

• Att misshandel mot barn blir ett särskilt brott, och att en bestämmelse om det införs i brottsbalken.
• Att alla former av våld mot barn, även psykiskt våld, ska vara straffbara.
• Att det införs en tydlig lagreglering för hur polis, socialtjänst och rättsväsende ska samverka i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.

 

Rapporten An Unfair Start – Inequality in Children´s Education in Rich Countries har under­sökt hur ojämlik­heten i skolan ser ut i olika faser av skol­åldern i 41 av världens rika länder inom EU och OECD. I förskole­åldern mäts andelen barn som går i förskole­klass, medan mät­ningarna för mellan­stadiet och hög­stadiet bygger på skill­naderna i läs­för­ståelse mellan de lägst och högst pres­terande eleverna. Studien under­söker sam­bandet mellan elevernas skol­resultat och faktorer som ursprung, kön, föräl­drars socio­ekonomiska bak­grund samt skol­systemets utform­ning.

Totalt hamnar Sverige på plats 25 av 41 jäm­förda länder, strax ovan­för den tredje­del som pres­terar allra sämst. Rapporten pekar även på att ett lands ekonomi inte är en garanti för ökad lik­värdig­het. Sverige hamnar till exempel långt efter länder som Lettland och Litauen, där de ekono­miska förut­sätt­ningarna är sämre men där lik­värdig­heten i skol­systemet rankas högre.

– Det är anmärknings­värt att Sverige inte ligger bättre till i en inter­nationell jäm­förelse, efter­som vi har en stark väl­färd. Det är djupt oro­väckande att barn riskerar att fastna i ett livs­långt utanför­skap för att skolan inte klarar av att kompen­sera för de skill­nader som finns i barns livs­villkor, säger Christina Heilborn, program­chef vid UNICEF Sverige.

Rapporten visar att skill­naderna i resultat mellan de bäst och sämst pres­terande eleverna i Sverige ökar ju äldre de blir. Nästan var femte femton­åring i Sverige bedöms inte ha de grund­läggande läs­kun­skaper som behövs för att på ett full­gott sätt kunna delta i sam­hälls­livet.

De senaste årens migra­tion har haft inverkan på Sveriges resultat, men enligt rapporten är det inte hela förkla­ringen till varför Sverige inte pres­terar bättre när det gäller att se till att det finns en kvali­tativ utbild­ning och en skola som klarar av att kompen­sera för ogynn­samma livs­för­hållanden. Andra fak­torer som spelar in och påverkar elevernas resul­tat är till exempel föräl­drarnas yrken och skill­naderna mellan olika skolor.

Enligt barn­konven­tionen har alla barn samma rätt att utveck­las till sin fulla poten­tial och att få den kun­skap som krävs för ett bra liv. Trots det ser till­gången till lik­värdig utbild­ning i de rika länderna i världen olika ut för olika barn. Risken är stor att barn som har en sämre utgångs­punkt än sina kamrater när de börjar skolan, hamnar i en ännu mer utsatt position om skolan inte klarar av att kompen­sera för olika för­utsätt­ningar.

– Att se till att barn får lik­värdig utbild­ning av god kvali­tet är den enskilt vikti­gaste skydds­faktorn mot utan­för­skap. Nu är det i stället barnets bak­grund som får styra över hur det ska gå i skolan. Det får konse­kvenser för det enskilda barnet, men också för sam­hället i stort, säger Christina Heilborn.

Rapporten under­stryker att ökad lik­värdig­het inte handlar om att sänka kvali­teten i skolan, snarare tvärtom. I länder med hög lik­värdig­het tenderar genom­snitts­resul­taten att vara höga. Likv­ärdig­het gynnar med andra ord alla elever, även dem som pres­terar bättre än genom­snittet.

UNICEF Sverige föreslår följande för att främja lik­värdig­heten i den svenska skolan:

• Ökat statligt ansvar för en likvärdig skola, så att alla barn får till­gång till utbild­ning med hög kvalitet som kan kompen­sera för ogynn­samma livs­för­hållanden.
• Tillgången till lik­värdig utbild­ning ska gälla för alla barn, med tidiga och riktade stöd­insatser till de barn som är mest utsatta.
• Berörda barn ska själva få vara del­aktiga i åtgärder som rör dem.

Ladda ner rapporten

 

Antalet barn som dör före sin femårsdag världen över, har minskat drastiskt de senaste åren. Från 12,6 miljoner år 1990, till 5,4 miljoner år 2017. För barn i åldrarna 5-14 år har siffran också sjunkit, från 1,7 miljoner till under en miljon under samma period.

Men den nya rapporten visar att skillnaderna är enorma i världen. Barn som kommer från länder med de högsta döds­talen löper upp till 60 gånger högre risk att dö under sina första fem år, än de barn som kommer från länder med de lägsta döds­talen. Fram­stegen är ojämnt för­delade och det är många grupper som halkar efter i utveck­lingen.

Hälften av alla döds­fall bland barn under fem år skedde i Afrika, söder om Sahara, förra året. Där dog ett av 13 barn före sin femårs­dag. I hög­inkomst­länder var samma siffra ett av 185.

Sammanlagt dör ett barn under 15 års ålder var femte sekund (6,3 miljoner barn under 2017). Majori­teten dör innan de hinner fylla fem, och de flesta dör av or­saker som enkelt går att före­bygga med exempelvis vaccin, rent vatten och grund­läggande sjuk­vård.

Hur mamman har det är också en faktor. Barn till kvinnor som inte fått möjlig­het att studera löper mer än dubbelt så stor risk att dö före sin femårs­dag, jämfört med barn till kvinnor som gått gymnasiet eller har ännu högre utbild­ning.

Att minska ojämlik­heten världen över och satsa särskilt på de allra mest ut­satta barnen och mammorna är alltså av­görande för att komma till rätta med världens barna­dödlig­het. Om inte mer görs än idag kommer 56 miljoner barn under fem års ålder att dö fram till år 2030, och världen riskerar därmed att missa det upp­satta globala målet att få ner barna­dödlig­heten till 25 per 1 000 födda.

Läs hela rapporten här.

 

Rapporten Vem skyddar mig från våld? lyfter fram barns egna berättelser om erfarenheter av våld i hemmet. I djupintervjuer berättar barn om våldet, men även om rättsprocessen, samhällets agerande och om vikten av att bli lyssnad på och tagen på allvar.

Ett återkommande tema är att myndigheterna brister i samverkan sinsemellan i ärenden som gäller våld mot barn. Det handlar även om rättsprocesser som inte är avslutade eller behandlingar som skjuts på framtiden. Avbruten eller oregelbunden skolgång är mycket vanligt. Många påtvingade flyttar och stora uppbrott är mönster som regelbundet återkommer. I rapporten vittnar barnen om vilka konsekvenserna har blivit för dem.

– Barn faller mellan stolarna och blir i värsta fall lämnade helt utan stöd, skydd eller upprättelse. De sviks av vuxenvärlden och av de system som är upprättade för att hjälpa dem, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF Sverige.

Det kan till exempel handla om de två systrarna som tvingas att umgås med sin pappa trots att han har hotat dem och utövat våld mot deras mamma. Eller flickan som misshandlas hemma och sedan traumatiseras ytterligare i den efterföljande utredningen. Liksom pojken som söker upprättelse för övergrepp som pappan har utsatt honom för, utan att bli trodd eller tagen på allvar.

I rapporten vittnar barnen om hur deras utsatthet förstärks i ett system som inte är anpassat till barn, och där rådande attityder leder till att vuxnas ord väger tyngre än barnens upplevelser. Den bilden delas av de vuxna experter som intervjuas i rapporten, och som möter våldsutsatta barn i sina olika professioner. Barn kommer många gånger inte till tals, utan får ofta ge efter för de vuxnas perspektiv och beslut.

Barnens berättelser visar dessutom att det rättsliga skyddet för våldsutsatta barn är för svagt, och det skulle förbättras genom att barnmisshandel erkänns som ett särskilt brott. Idag skiljer man inte på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att man måste tillämpa de lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna även när barn är drabbade.

– Det ställer orimliga krav på barnet att visa vad det har blivit utsatt för. Barn förväntas kunna redogöra på ett vuxet sätt för vad som inträffat, till exempel när det gäller smärta och tidsangivelser. Det gör att barnet riskerar att inte uppfattas som trovärdigt, säger Christina Heilborn.

Lagens definition av vad som är våld mot barn är också alltför snäv. Lagstiftningen fokuserar på det fysiska våldet, men forskning visar att barn far lika illa av att utsättas för psykisk misshandel, som att till exempel tvingas bli vittne till våld i hemmet, men där är det rättsliga skyddet som svagast.

UNICEF Sverige kräver:

• Att misshandel mot barn blir ett särskilt brott, och att en bestämmelse om det införs i brottsbalken.
• Att alla former av våld mot barn, även psykiskt våld, ska vara straffbart.
• Att det införs en tydlig lagreglering för hur polis, socialtjänst och rättsväsende ska samverka i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.

Läs mer och skriv under våra krav.

I rapporten framkommer hur svårt det är för barn att få sin sak prövad, och hur de är utelämnade åt ett system som är utformat för vuxna. Men ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention om barnets rättigheter ger barn och deras ombud möjlighet att framföra klagomål till FN:s barnrättskommitté. Sverige har dock hittills valt att inte skriva under protokollet.

– Sverige vill ju vara ett föregångsland när det gäller barns rättigheter, men ligger tyvärr inte i framkant när det handlar om barns klagorätt, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF Sverige.

Tilläggsprotokollet till barnkonventionen har hittills ratificerats av 36 länder, varav 22 är länder i Europa som till exempel Danmark, Finland, Tyskland och Frankrike. Ytterligare 51 länder har undertecknat protokollet, vilket är första steget i processen där länder visar att de står bakom innehållet.

Sverige har fått upprepad kritik av FN:s barnrättskommitté som har uppmanat regeringen att skyndsamt ratificera tilläggsprotokollet och att upprätta en nationell instans dit barn kan vända sig. I Sverige skulle det kunna vara Barnombudsmannen, men BO har idag inte mandat att ta emot enskilda ärenden från barn. Det är den enda ombudsmannen som inte kan ta emot enskilda ärenden från sin målgrupp.

Rapporten, som har gjorts av Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet på uppdrag av UNICEF Sverige, har undersökt tre europeiska länder – Belgien, Irland och Norge – och jämfört barns möjlighet till individuell klagorätt. Inget av länderna har system som fungerar perfekt, men alla har system som är bättre än Sveriges, enligt rapporten.

Både i Belgien och på Irland kan Barnombudsmannen ta emot individuella klagomål från barn. Belgien har till exempel, förutom att ratificera tilläggsprotokollet, även tagit fram nationella och lokala möjliga vägar för barn som vill utkräva sina rättigheter. Det innebär att barn på lokal nivå kan vända sig till lokala barnombudsmän som i många fall gör individuella besök, och som i första hand använder sig av medling som ett led för att barnanpassa processen.

– Vi ser att Sverige har mycket att lära av andra länder på det här området. Vi har ett bristfälligt system som inte tar barns rättigheter på fullt allvar, säger Christina Heilborn.

Rapporten ger även exempel på verkliga situationer i Sverige där barns rättigheter har blivit åsidosatta, och där det har saknats möjlighet att få hjälp. Det kan till exempel röra sig om:

• En 16-årig flicka som blir utsatt för våld i hemmet, men som nekas hjälp av socialtjänsten. Hon har ingenstans att vända sig med sina klagomål.
• En 17-årig pojke som sitter frihetsberövad och isolerad nekas rätten att träffa sin familj under häktestiden. När pojken frias från misstankarna har han suttit häktad i tre månader. Hans rättigheter har kränkts på en rad punkter, men det finns ingenstans han kan vända sig för att få upprättelse.

UNICEF Sverige anser att om regeringen menar allvar med att höja barnkonventionens status och barns rättsliga ställning i Sverige måste följande göras:

• Ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om en individuell klagorätt för barn.
• Inrätta barnanpassade klagomekanismer för barn när deras rättigheter har kränkts.
• Se över hur Barnombudsmannens mandat kan utvidgas till att ta emot individuella klagomål från barn.

Läs hela vår rapport här.

Vill du få mer information om hur UNICEF arbetar för barns rättigheter i Sverige och i världen? Prenumerera på vårt nyhetsbrev:

 

I Sverige är det ovanligt att barn dör under sin första månad i livet. Vore det inte konstigt att tänka sig en förlossningsklinik utan varken läkare, kuvöser eller syrgas? För de flesta i Sverige är det här självklarheter, men det är just bristen på förlossningskliniker, utrustning och utbildad personal som är huvudorsaken till att 7 000 barn dör varje dag, innan de hunnit leva ens en månad.

Många av de här barnen dör under sin allra första dag i livet. I åldersgruppen barn upp till fem år är det 15 000 som dör varje dag. Bland dem är det främst enkla infektionssjukdomar som lunginflammation, malaria och diarré som tar deras liv – sjukdomar som kan förebyggas.

Trots de här oacceptabla siffrorna är det viktigt att visa att utvecklingen ändå går år rätt håll. Barnadödligheten har mer än halverats sedan 1990 och i många länder har den minskat med över 80 procent. Men för de allra minsta barnen går det inte lika snabbt.

Den nya rapporten visar att många liv skulle kunna räddas om globala ojämlikheter suddas ut. Genom att förbättra tillgången till utbildad förlossningspersonal, vaccin och mediciner, ökad amning och bättre tillgång till rent vatten och sanitet, skulle en majoritet av dödsfallen kunna undvikas.

Ett exempel är Nepal. Här har antalet barn som dör före fem års ålder minskat från 141 till 35 barn per 1 000 födda sedan 1990. Jag besökte för några år sedan byn Gopetar som ligger långt upp i bergen i östra delen av landet. Här har det byggts en enkel förlossningsklinik.

Kliniken ger vård till cirka 5 500 personer och tar hand om ungefär nio förlossningar i månaden, dygnet runt. Lokala hälsoarbetare besöker kvinnorna i hemmet under graviditeten för kontroller. Mammorna får ett ekonomiskt bidrag om de föder på kliniken istället för hemma som är tradition. Kliniken har också köpt in en ambulans. Vid komplicerade förlossningar körs kvinnan till det större sjukhuset i Phiddim som ligger tre timmar bort på smala bergvägar.

I Gopetar föder nästan inga kvinnor barn i hemmet längre och mycket färre barn och mammor dör. I många fall kan alltså enkla och ganska billiga insatser leda till stora framsteg i att rädda barns liv.

UNICEF kämpar varje dag för att förändra och förbättra barns liv. Inget barn ska behöva dö av orsaker som går att förebygga. Läs hela rapporten här.