Under de senaste två veckorna har vi särskilt riktat ljuset mot att barn i Sverige regelbundet får sitta på bänken och se på när vuxna fattar beslut om deras liv. I vår poddserie ”Röster från bänken” har fem barn själva fått komma till tals, och berättat om hur de har blivit svikna i mötet med vuxenvärlden.

Tusentals har engagerat sig för barnens rätt att göra sina röster hörda. Däribland fem ministrar och kända profiler som exempelvis Michael Nyqvist, Morgan Alling, Saga Becker, Kristoffer Triumf och Vanna Rosenberg.

– Rösterna griper tag, de som rymmer tusen och en sorger. Man inser vilket enormt svek de utsatts för och hur många barn som dagligen utsätts. Barn som drunknar i det system som ska fånga upp dem och rädda dem, skriver Vanna Rosenberg om ”Röster från bänken”. Kampen för att omforma detta system, skapa ett effektivt sammanlänkande mellan myndigheter och andra instanser, kampen för att barn aldrig ska behöva bli kränkta, sårade och rädda för framtiden är så livsviktig! Inte ett barn till på den symboliska bänken, den tiden måste vara förbi!

Ställ dig bakom vårt krav

I början av november kommer vi att lämna över underskrifterna från alla som skrivit under vårt krav, att regeringen måste införa klagorätt för barn, till barnminister Åsa Regnér. Skriv under du också så vi blir ännu fler! Med gemensamma krafter kan vi skapa förändring. Inga fler barn på bänken!

Nedan kan du lyssna på alla avsnitt av ”Röster från bänken”:

Inför lanseringen av UNICEFs poddserie Röster från bänken skickade vi varje avsnitt till en minister som berörs av ämnet i poddarna med barnen. Alla ministrar har fått samma frågor och dessa berör ej de enskilda fallen.

Tycker du att barn idag får komma till tals i tillräcklig utsträckning i beslut som berör deras liv och/eller inom det politikområde som du ansvarar för? Om inte hur tror du att detta kan förbättras?

– För mig som utbildningsminister är det jätteviktigt att alla barn och elever ska ha möjlighet att göra sin röst hörd. I skollagen står att elever har rätt till demokratiskt inflytande, vilket blir verklighet genom elevkårer eller elevråd.

– Alla barn ska få komma till tals, men det finns barn vars behov inte blir tillräckligt uppmärksammade i skolan. Regeringen satsar därför pengar för fler lärare på lågstadiet, så att eleverna ska få mer tid med sina lärare. Regeringen ska också tillsätta en utredning om elever som stannar hemma från skolan under långa perioder, om hur man kan förebygga och komma tillrätta med problematisk frånvaro, säger Gustav Fridolin.

Vad kan du som politiker göra konkret för att barn ska få större möjlighet att påverka beslut som berör dem?

– Regeringen har påbörjat ett arbete med att göra barnkonventionen till lag. Det kommer få stor betydelse för barn inom många områden. Men redan idag har vi tydliga regler som ska ge barn möjlighet att påverka de beslut som rör barn.

– Att se till att det finns fler vuxna i skolan som kan se och ta tillvara barnens åsikter är viktigt. Regeringen satsar därför stora resurser på att anställa fler i lågstadiet. Vi gör också stora satsningar för att höja lärarlönerna så att fler ska vilja bli lärare och stanna kvar i yrket. Elevhälsan gör ett bra arbete på många skolor med att skapa en trygg skolmiljö. Regeringen investerar bland annat därför i stärkt elevhälsa.

Delar du UNICEF Sveriges uppfattning om att barnrättsperspektivet ska genomsyra inom alla politikområden, det vill säga att barnfrågorna inte enbart bör hanteras som ett eget isolerat politikområde utan inbegripas i alla berörda politikområden? Kan du ge ett exempel på hur det bättre kan genomsyra ditt politiska ansvarsområde, eller ge ett exempel på hur detta görs redan idag?

– En av regeringens målsättningar är att Sverige ska vara ett av världens bästa länder att växa upp i. Beslutet om att barnkonventionen ska bli lag är en viktig del av arbetet för att förverkliga det. Det är viktigt så att man alltid tänker på hur barn påverkas och att barn får komma till tals innan ett beslut ska fattas.

– Barnrättsperspektivet är centralt i den svenska förskolan och skolan. Det är tydligt både i lagar som styr verksamheterna och i läroplanerna. Skolan ska ta hänsyn till att barn och elever har olika behov. Barn och elever ska få stöd att utvecklas så långt de kan och elever kan också få extra stöd eftersom barn är olika och har olika bakgrund. Förutom redan nämna satsningar investerar regeringen i fler speciallärare och specialpedagoger.

Kan du skriva under på UNICEF Sveriges krav om att införa en klagorätt för barn? Så att barn får rätt att klaga i de fall barnet/barnen upplever att deras rättigheter kränks och att de inte blivit lyssnade på?

– Denna fråga bereds inom regeringskansliet och jag kan inte föregå det. Däremot är det viktigt att barn som är utsatta för kränkningar eller inte blir tagna på allvar kan anmäla och få hjälp. Därför finns Skolinspektionen och Barn- och elevombudet (BEO). Det går att göra anmälan på Skolinspektionens hemsida, avslutar utbildningsministern.

UNICEF Sveriges barnrättsjurist, Karin Ödquist Drackner, kommenterar svaren från utbildningsminister Gustav Fridolin:

– Att barn har möjlighet att anmäla kränkning i skolan till BEO är bra men tyvärr inte heltäckande. Många barn faller mellan stolarna vid en anmälan eftersom BEOs mandat inte täcker alla rättighetsområden och kränkningar som ett barn kan uppleva. Att införa klagorätt för barn skulle vara ett sätt att lösa detta problem så att barn kan få upprättelse när alla deras rättigheter kränks.

– Bra att utredning har tillsatts som tar upp långvarig frånvaro i skolan. Vi hoppas att den ger konkreta förslag och riktlinjer med ett tydligt barnrättsperspektiv med barnets bästa och barns delaktighet i fokus samt att tillräckliga resurser tillsätts för att kunna genomföra förändringar, säger Karin Ödquist Drackner.

Här kan du lyssna på podden som UNICEF skickade till Gustav Fridolin:

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

I det sista avsnittet av ”Röster från bänken” får barnministern lyssna på barnens berättelser, där de beskriver hur de blivit svikna i mötet med samhällets vuxna. Kristoffer Triumf från poddserien Värvet intervjuar.

I intervjun beskriver barnministern bland annat problematiken med att alldeles för lite tid läggs på att prata med barnen:

– På en arbetsdag, om man utreder en fråga som rör barn, så använder man en kvart av den dagen till att faktiskt prata med barnet. Det är ju alldeles för lite. Vi jobbar nu för att förbättra situationen och för att barns synpunkter ska vara i fokus och att besluten blir bra för barn, säger Åsa Regnér.

I intervjun diskuteras också att barn i Sverige inte själva har rätt att klaga utan vårdnadshavare när deras rättigheter har kränkts. Barnombudsmannen är den enda ombudsmannen i Sverige som inte kan ta emot enskilda klagomål från sin målgrupp, det vill säga barnen. Vart kan barn vända sig om de blivit felbehandlade?

– De ska kunna vända sig till skolan, till BO, och förstås till socialtjänsten som är på deras sida helt enkelt. Barns rättigheter ska vara i fokus och de ska kunna få hjälp och stöd. Det finns mekanismer som bör fungera, säger barnministern.

Lyssna på hela intervjun i poddavsnittet nedan, och hjälp oss trycka på regeringen så att de agerar snart och inför klagorätt för barn. Skriv under här!

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Inför lanseringen av UNICEFs poddserie Röster från bänken skickade vi varje avsnitt till en minister som berörs av ämnet i poddarna med barnen. Alla ministrar har fått samma frågor och dessa berör ej de enskilda fallen.

Tycker du att barn idag får komma till tals i tillräcklig utsträckning i beslut som berör deras liv och/eller inom det politikområde som du ansvarar för? Om inte hur tror du att detta kan förbättras?

– Barn har på flera sätt möjlighet att komma till tals inom hälso- och sjukvården men vi måste alltid sträva efter att bli bättre och hitta fler vägar för att barn ska kunna göra sina röster hörda.

– Den nya patientlagen har också gjort det tydligare att barn ska ha inflytande över sin vård. Så långt som det är möjligt ska man till exempel ta reda på barnets inställning till aktuell vård och behandling. Men vi måste fortsätta arbeta med de här frågorna. I det stora hela behöver vi skapa en mer patientcentrerad vård, oavsett om patienten är barn eller vuxen, säger Gabriel Wikström.

Vad kan du som politiker göra konkret för att barn ska få större möjlighet att påverka beslut som berör dem?

– Jag tror att vi hela tiden behöver ha barnperspektivet närvarande, att vi behöver lyssna. Man brukar säga att barn och unga är framtiden, men jag tycker att det där är en förenkling. Barn och unga är också en viktig del av nutiden, av det samhälle vi lever i här och nu. Och då ska givetvis också deras perspektiv tillvaratas i beslutsfattandet.

– Men det handlar också om att våga satsa. I årets budget tillför vi till exempel 280 miljoner extra på området psykisk hälsa för barn och unga. Därutöver satsar vi också 200 miljoner per år på att förbättra elevhälsan. Båda dessa satsningar är viktiga för att skapa bättre förutsättningar för barn och unga i stort.

Delar du UNICEF Sveriges uppfattning om att barnrättsperspektivet ska genomsyra inom alla politikområden, det vill säga att barnfrågorna inte enbart bör hanteras som ett eget isolerat politikområde utan inbegripas i alla berörda politikområden? Kan du ge ett exempel på hur det bättre kan genomsyra ditt politiska ansvarsområde, eller ge ett exempel på hur detta görs redan idag?

– Jag tycker det är självklart att barnrättsperspektivet ska genomsyra alla politikområden. Vi gör barnkonventionen till lag, det är ett tydligt ställningstagande i denna fråga. Det är också viktigt att barnrättspolitiken har utrymme inom sitt eget politikområde för att driva på och utveckla rättighetsperspektivet ytterligare. Sverige är bra idag, men vi måste alltid sträva efter att bli ännu bättre.

Kan du skriva under på UNICEF Sveriges krav om att införa en klagorätt för barn? Så att barn får rätt att klaga i de fall barnet/barnen upplever att deras rättigheter kränks och att de inte blivit lyssnade på?

– Vi som är vuxna måste inse att barn är experter på sina egna liv. Just nu har vi fullt fokus på att göra barnkonventionen till lag. Förhoppningen är att vi kommer att kunna fatta beslut så att lagen träder i kraft någon gång under 2017. Det ser jag fram mot. Att införa en klagorätt för barn är en fråga som det förs fortsatt samtal om. Men barn ska alltid kunna komma till tals och bli lyssnade på, inte minst när de upplever att deras rättigheter kränks. Det är viktigt, avslutar folkhälsoministern.

UNICEF Sveriges barnrättsjurist, Karin Ödquist Drackner, kommenterar svaren från folkhälsominister Gabriel Wikström:

– Bra att satsningar görs i budgeten på både elevhälsan och psykisk ohälsa för barn och unga. Vi vill dock se att satsningarna tydligt inkluderar barns möjlighet att komma till tals och att barns röster och åsikter sätts i centrum. Viktigt att pengarna investeras i hållbara strukturer och att omfattande resurser avsätts till samtal och möten med barn och deras möjlighet till inflytande över sina liv och deras rättigheter.

– Ministern säger att barns rätt att komma till tals och bli lyssnade på när deras rättigheter kränks är viktigt. Vi hoppas att denna åsikt delas av fler inom regeringen så att vi kan få till stånd en utredning om barns möjlighet till egen klagorätt i Sverige så snart som möjligt, säger Karin Ödquist Drackner.

Här kan du lyssna på podden som UNICEF skickade till Gabriel Wikström:

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Som åttaåring fick Erik en ADHD-diagnos. Sedan dess har det varit medicinering, möten med skolan, socialen och polisen – och en kamp för Erik att hitta sin plats i samhället.

– Jag tänkte nog och undrade vad det var för fel, jag såg inte vad jag gjorde för fel. Alla säger att det är fel på mig och att jag bara är problem. När jag fick ADHD på papperet så förstod jag att det är det som ligger bakom. Men sen efter det fick jag bara höra att det är ingen ursäkt att jag har ADHD, att jag inte kan skylla på det, berättar Erik.

Studier visar att ungdomar med ADHD löper en högre risk att hamna i drogmissbruk än unga utan diagnos. När diagnosen är fastställd får Erik mediciner, men han börjar också som 12-åring att använda droger och leva ett kriminellt liv.

– När jag var i skolan hade jag ett eget klassrum med assistent, men de försvinner alltid. En dag är de bara borta. Utan att säga nånting. Där kände jag att jag skiter i det här. Jag pratade med socialen och då fixade de en vaktmästare, men han hade ju sitt på sidan och mig samtidigt. Jag ville gå i en vanlig klass, jag ville vara som alla andra, säger Erik.

Som 14-åring är Erik inskriven för sitt missbruk men kan ändå fortsätta att ta droger. Trots att han har varit i kontakt med myndigheterna sedan han var åtta år har de inte kunnat hjälpa honom att bryta hans kriminella beteende eller drogmissbruk. Idag är Erik 17 år och sitter inlåst sedan nästan ett år tillbaka, dömd till sluten ungdomsvård.

Lyssna till hela berättelsen i poddavsnittet nedan:

Christina Heilborn, programchef för UNICEF Sverige, kommenterar Eriks berättelse:

– Det är för lite stöd och hjälp som ges socialt utsatta barn tidigt i skolan. Myndigheterna samordnar inte sina insatser och kunskapen är ganska låg när det handlar om vilken typ av insatser som behövs. Det viktigaste är att barn får möjlighet att komma till tals och bli hörda, att få vara med och påverka beslut och ge förslag på lösningar. Det fungerar inte alls idag.

– Om barnen får särskilt stöd utifrån sina behov så kan de fungera väldigt väl i skolan och den viktigaste skyddsfaktorn för att ta sig ur ett socialt utanförskap som till exempel ett drogmissbruk är just skolan. Trots det så är det många av de här barnen som hamnar utanför skolan och inte heller får hjälp att komma tillbaka dit, säger Christina Heilborn.

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Alla ministrar har fått samma frågor och dessa berör ej de enskilda fallen.

Tycker du att barn idag får komma till tals i tillräcklig utsträckning i beslut som berör deras liv och/eller inom det politikområde som du ansvarar för? Om inte hur tror du att detta kan förbättras?

– Barn ska få säga sitt. Och vuxna ska lyssna på vad de har att säga. Det är en viktig princip i barnkonventionen som också finns med i utlänningslagen. Jag tycker att vi har kommit långt men det finns alltid sätt att bli bättre. När barn söker asyl i Sverige ska myndigheterna lyssna på vad de har att säga och ta hänsyn till deras behov när man fattar beslut om att få uppehållstillstånd i Sverige. Det tycker jag är viktigt, säger Morgan Johansson.

Vad kan du som politiker göra konkret för att barn ska få större möjlighet att påverka beslut som berör dem?

– Regeringen har påbörjat ett arbete med att göra barnkonventionen till lag. Det kommer få stor betydelse för barn inom många områden. Men redan idag har vi tydliga regler som ger barn möjlighet att påverka beslut som rör dem själva. Barn har till exempel rätt att komma till tals och Migrationsverket ska inför beslut som rör barn alltid göra en analys av vilka konsekvenser beslut får för barnen.

Delar du UNICEF Sveriges uppfattning om att barnrättsperspektivet ska genomsyra inom alla politikområden, det vill säga att barnfrågorna inte enbart bör hanteras som ett eget isolerat politikområde utan inbegripas i alla berörda politikområden? Kan du ge ett exempel på hur det bättre kan genomsyra ditt politiska ansvarsområde, eller ge ett exempel på hur detta görs redan idag?

– Ja, det är viktigt. Samtidigt tror jag att det också är bra att barnrättspolitiken är ett eget politikområde. Inte minst för att driva på och utveckla barns rättigheter så mycket det bara går. Sverige är bra, men vi kan alltid bli bättre. När det exempelvis gäller asylsökande barn, oavsett om de kommer tillsammans med sin familj eller utan vårdnadshavare, är det viktigt att de får en individuell prövning av sina asylskäl.

– Barn ska få säga sitt och deras synpunkter ska tas på allvar när man prövar ett asylärende. I utlänningslagen sägs det tydligt att man alltid måste ta hänsyn till barnets hälsa och utveckling och vad som är bäst för barnet i övrigt. När Migrationsverket fattar beslut eller andra åtgärder som rör barn, gör man analyser för att se vilka konsekvenser besluten får för barnet. Dessa barnkonsekvensanalyser är en metod för att systematiskt ta fram och beskriva relevanta fakta och analysera konsekvenserna för barn när beslut ska fattas.

Kan du skriva under på UNICEF Sveriges krav om att införa en klagorätt för barn? Så att barn får rätt att klaga i de fall barnet/barnen upplever att deras rättigheter kränks och att de inte blivit lyssnad på?

– Frågan diskuteras just nu i regeringskansliet, avslutar migrationsministern.

UNICEF Sveriges barnrättsjurist, Karin Ödquist Drackner, kommenterar svaren från migrationsminister Morgan Johansson:

– Barn har rätt att komma till tals i beslut som berör dem både enligt utlänningslagen och socialtjänstlagen. Vi ser dock tyvärr att teori och praktik ofta skiljer sig åt och att myndighetsutövare alltför ofta inte genomför det de är skyldiga att göra. Detta kan dels beror på tidsbrist, avsaknad av konkreta verktyg eller ren okunskap. Konsekvenserna kan dock bli förödande för barnen.

– Lagen måste efterlevas bättre genom att teori och praktik vävs ihop med barnets rättigheter och barnets bästa i fokus. Barnkonvention som lag är ett viktigt steg i rätt riktning men inte den uteslutande lösningen för genomförande av barns rättigheter i praktiken.

Här kan du lyssna på podden som UNICEF skickade till Morgan Johansson:

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Mojtaba är 16 år när han kommer som ensamkommande flyktingbarn till Sverige 2014. Tre år tidigare lämnade hans äldre bror Afghanistan men Mojtaba vet inte var han befinner sig. I Malmö väntar Mojtaba på placering när han får veta att även hans bror Reza finns i Sverige. Bröderna är glada, nu ska de äntligen få vara tillsammans. Men i stället placeras Mojtaba i ett HVB-hem mot sin vilja.

Trots att både Petra och Reza argumenterar för att bröderna ska få bo tillsammans blir Mojtaba kvar i boendet. Kommunen har ett generellt beslut om att alla ensamkommande flyktingbarn ska placeras på HVB-hem och inte i familj. Det blir en strid som tar mycket kraft och nästan ett år i anspråk av Mojtabas första tid i det nya landet Sverige.

– Varför kan jag inte sova hos min brorsa? Jag sa till personalen, det är min bror, vi är riktiga bröder. Alltså jag blir galen. Jag fattar ingenting, vem bestämmer? säger Mojtaba.

Han börjar tillbringa mycket tid hos Petra och träffar sin bror, men kommunens representanter tycker att han ska vara mer i HVB-hemmet. En dag får Petra ett samtal:

– En socialsekreterare ringde och förklarade att han aldrig någonsin skulle få flytta till en familj och absolut inte till oss. De ville att jag skulle ta ifrån Mojtaba nyckeln och att han inte skulle få vara hemma hos oss. Jag tänkte: det här kan inte vara i Sverige, de här människorna är galna, säger Petra. De tänker inte på bröderna över huvud taget.

Lyssna till hela berättelsen i poddavsnittet nedan:

Christina Heilborn, programchef för UNICEF Sverige, kommenterar Mojtabas berättelse:

– Det är väldigt viktigt att socialnämnden utreder de hem som tar emot ett barn, även släktingar, så man är säker på att det är ett lämpligt boende. Men att kunna bo tillsammans med ett syskon är en rättighet enligt barnkonventionen, att kunna leva tillsammans med sin familj. Vi känner till många situationer där beslut har fattats över barns huvuden eller där de inte har fått information om vad som gäller och varför.

– Barn kan idag inte klaga någonstans till någon instans som har ansvar i barnrättsfrågor. Från UNICEFs sida vill vi att det ska införas möjlighet för barn att klaga och kunna ta upp enskilda fall på nationell nivå. Det finns ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen som handlar om precis det här, men som regeringen har valt att inte skriva på, säger Christina Heilborn.

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Alla ministrar har fått samma frågor och dessa berör inte de enskilda fallen som tas upp i poddarna.

Tycker du att barn idag får komma till tals i tillräcklig utsträckning i beslut som berör deras liv och/eller inom det politikområde som du ansvarar för? Om inte hur tror du att detta kan förbättras?

– Självklart ska barn kunna delta i beslut som berör dem. Det är inte bara en åsikt utan något som vi tagit på oss i barnkonventionen. På många sätt är Sverige en föregångare på det här området, men vi behöver bli bättre. Det är precis därför som vi arbetar för att barnkonventionen ska bli lag. Det kanske låter tekniskt, men är en viktig fråga för att barns perspektiv ska genomsyra beslut som berör dem, säger Alice Bah Kuhnke.

Vad kan du som politiker göra konkret för att barn ska få större möjlighet att påverka beslut som berör dem?

– I mitt arbete som demokratiminister är det viktigt att även de som inte har rösträtt ska ha rätt att göra sin röst hörd. Det handlar till exempel om att barn och unga ska kunna delta i demokratiska processer tack vare de organisationer som man är med i, allt från idrottsföreningar till intresseorganisationer.

Delar du UNICEF Sveriges uppfattning om att barnrättsperspektivet ska genomsyra inom alla politikområden, det vill säga att barnfrågorna inte enbart bör hanteras som ett eget isolerat politikområde utan inbegripas i alla berörda politikområden? Kan du ge ett exempel på hur det bättre kan genomsyra ditt politiska ansvarsområde, eller ge ett exempel på hur detta görs redan idag?

– Ja och det är precis därför som barnkonventionen ska bli lag. I den finns det ju tydligt att barns rättigheter inte bara ska bli något som en enda minister jobbar med, det är något som vi tillsammans har ansvar. Däremot tycker jag att det är rätt att en minister har ett särskilt ansvar för att samordna och hålla koll på arbetet.

Kan du skriva under på UNICEF Sveriges krav om att införa en klagorätt för barn? Så att barn får rätt att klaga i de fall barnet/barnen upplever att deras rättigheter kränks och att de inte blivit lyssnad på?

– Tyvärr inte just i detta nu, frågan bereds just nu i regeringskansliet, avslutar demokratiministern.

UNICEF Sveriges programchef, Christina Heilborn, kommenterar svaren från demokratiminister Alice Bah Kuhnke:

– Det är tydligt att regeringen har en ambition att stärka barns rättigheter och där reformen att göra barnkonventionen till svensk lag ses som avgörande. Men det är märkligt att man är så tveksam till att införa klagorätt för barn.

Här kan du lyssna på podden som UNICEF skickade till Alice Bah Kuhnke:

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

I det andra avsnittet av vår poddserie Röster från bänken berättar Ewelina, snart 17 år, om vad som hände när hon för några år sedan började må alltmer psykiskt dåligt. Trots att hon ber om hjälp och skolkuratorn skickar tre remisser till BUP försvinner remisserna och Ewelina får ingen vårdkontakt. Det går så långt att hon tillslut försöker ta sitt liv. Då placeras hon på vuxenpsykiatrin, när hon precis fyllt 14 år:

– Jag var rädd och hade ingen att prata med. Jag satt ensam och grät i en timme, men det fanns ingen personal ledig. Jag hann bli så mycket sämre, kanske hade det inte behövt gå så långt. Jag är inte den som ber om hjälp. När de slarvar bort tre remisser så tänkte jag att det var inte menat att jag skulle få hjälp, säger Ewelina.

Efter att Ewelina lagts in blir hennes skolsituation allt mer komplicerad. Hon får inte den hjälp hon skulle ha behövt och missar allt mer av utbildningen. En period blir hon avstängd från skolan:

– Jag fick som ett straff för att jag mådde dåligt, att jag inte fick komma tillbaka till skolan. Det kändes som att de trodde att jag var en mördare eller något, som att de var rädda för mig, berättar hon.

Lyssna på hela Ewelinas berättelse i poddavsnittet nedan:

Christina Heilborn, programchef för UNICEF Sverige, kommenterar Ewelinas berättelse:

– Forskning visar att många barn med psykisk ohälsa inte klarar att gå klart skolan, samtidigt som den viktigaste skyddsfaktorn för att ta sig ur ett socialt utanförskap är just en fullföljd skolgång. Alla barn har rätt till utbildning och staten ansvarar för att barn ska ha den möjligheten.

– Barn far illa och det kostar pengar för samhället när insatser sätts in senare i stället för tidigt. Myndigheterna agerar på olika håll. För att det ska fungera krävs en mycket bättre samordning där man pratar med varandra och har barnet i centrum, säger Christina Heilborn.

Ewelina har nu börjat på gymnasiet, och hon känner hopp för framtiden. Men besvikelsen över bemötandet i högstadiet finns kvar:

– Jag tror att det kommer gå bra. Jag har lätt för mig i skolan och lär mig lätt. Men det är mer måendet som förstör. Det är så tråkigt att det har blivit som det blivit. Det hade kunnat gå bättre om skolan hade samarbetat. Jag kan ju inte vara den första som mår dåligt, men ingen i skolan frågade vad jag behövde.

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Många barn i Sverige får inte göra sin röst hörd när beslut fattas som berör deras liv. Vi lyfter nu ett antal krav för att barn måste få större inflytande i beslut som berör deras liv. Vårt huvudkrav är att klagorätt för barn bör införas.

För en del kanske klagorätt kan leda tankarna till barn som klagar och gnäller när de inte får som de vill. Vårt krav handlar om något mycket mer allvarligt och angeläget – det handlar om att barn måste få upprättelse och komma till tals när deras rättigheter inte blir uppfyllda. Barn har inte rätt att bestämma, men de har rätt att vara delaktiga och ha inflytande i beslut som berör dem.

Enligt barnkonventionen ska varje stat göra det möjligt för barn att kunna vända sig till en instans (till exempel myndighet eller domstol) och få sin sak prövad när deras rättigheter kränks. Att få sin sak prövad av en oberoende och opartisk instans är en grundläggande mänsklig rättighet. Så klart gäller det också barn.

Barn ska ses som egna individer

Trots att barn idag har egna rättigheter har de inte möjlighet att lämna in klagomål själva, utan måste ha sin vårdnadshavares godkännande. Om vårdnadshavaren själv är den som kränker barnet blir det näst intill omöjligt för barnet att klaga och få upprättelse.

Barnombudsmannen är den enda ombudsman i Sverige som inte kan ta emot och driva enskilda klagomål från sin målgrupp. Barn- och elevombudet omfattar bara kränkningar i skolan, diskrimineringsombudsmannen omfattar bara diskriminering enligt diskrimineringslagens grunder och så vidare. Domstolar är inte heller tillgängliga för barn och har väldigt begränsade metoder och system för att involvera barn så att de kan få upprättelse.

Vi anser att barn ska ses som egna individer med egna rättigheter snarare än föräldrars bihang. Vid myndighetsbeslut beaktas ofta vuxnas intressen framför barn och barnets bästa.

Barn måste själva ges möjlighet att klaga för att deras röst ska få betydelse vid myndighetsbeslut. Att införa klagorätt för barn ser vi på UNICEF som en av många lösningar för att lyfta barn som lever i social utsatthet. Vi måste skapa förutsättningar för att de ska kunna göra sina röster hörda.

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

I första avsnittet av vår nya poddserie Röster från bänken möter vi två systrar, 14 och 12 år gamla. Systrarna berättar om sina erfarenheter av en vårdnadstvist där de upplever att de blivit svikna i mötet med samhällets vuxna.

Storasyster berättar om mötena med familjerätten:

– De förminskade våra rädslor och lyssnade inte alls. Våra rädslor var inte befogade, skrevs det i papperen. Våra ord betydde egentligen ingenting, hon hade kunna skriva papperen utan att vi var där. Hade hon bara lyssnat lite till hade det blivit en så stor skillnad. Vi ville inte träffa honom, vi ville att mamma skulle ha enskild vårdnad.

Systrarna upplever att de tvingas till umgänge och gång på gång måste de upprepa sin historia – för lärare, kurator, socialtjänst och BUP – och återuppleva det jobbiga de har varit med om:

– Det är inte vårt bästa att gå dit sju gånger, och berätta samma sak sju gånger, säger lillasyster.

Hör hela berättelsen i poddavsnittet nedan:

Christina Heilborn, programchef för UNICEF Sverige, kommenterar systrarnas berättelse:

– Barnkonventionen är tydlig när det gäller rätten att bli hörd och ha inflytande i frågor som rör en själv. Vuxna fattar ett beslut, men innan man gör det måste barnet som berörs få säga sin åsikt. Det måste finnas en bra process och metod för att höra ett barn. Ofta kommer barn inte till tals i frågor som direkt berör dem. Det måste bli ett skifte. Det finns ett systemfel då det är alldeles för lite fokus på barnet. Man tar andra hänsyn än att se till just det berörda barnets bästa.

– Det är såklart också väldigt olyckligt när barn måste prata med flera olika personer. Den höga belastningen inom socialtjänsten drabbar ju barnen. Det måste finnas en huvudansvarig, så man inte måste upprepa allt som är jobbigt och svårt. Det upplevs som ett svek, säger Christina Heilborn.

Pappan till systrarna har nu överklagat domen där mamman fått enskild vårdnad och det innebär nya vändor hos familjerätten:

– Jag vill inte att det ska bli så igen, att vi inte blir lyssnade på, säger storasyster.

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Med start idag och två veckor framåt kraftsamlar vi för att inget barn ska behöva sitta på bänken och bli en åskådare i sitt eget liv. I vår nya poddserie, Röster från bänken, får barnen själva komma till tals.

Fem barn som hamnat i ett socialt utanförskap berättar i poddarna om vad som händer när de sätts på bänken och inte får vara med och besluta om sina liv.

Enligt barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll ska varje land se till att barn kan få sin sak prövad när deras rättigheter kränks. Men Sverige har hittills valt att inte skriva under det tillägget, och därför har barn idag inte den möjligheten. Vi kräver att regeringen inför en klagorätt för barn.

Tre saker du kan göra för att hjälpa

• Lyssna på barnens berättelser i poddarna
• Skriv under vårt krav till regeringen
• Hjälp oss lyfta frågan genom att sprida namninsamligen och poddarna i dina sociala medier, under #rösterfrånbänken

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen.