Gå till innehållet
Laddar…

Ny handbok från UNICEF ska ge stöd i barna­vårds­utred­ningar

Inför att barnkonventionen blir lag 2020 måste kunskapen öka i landets kommuner bland dem som arbetar nära de mest utsatta barnen. UNICEF Sverige lanserar nu därför en handbok för socialsekreterare som ska ge stöd i barnavårdsutredningar.

När barnkonventionen blir lag 2020 kommer det ställas hårdare krav på socialtjänsten och andra myndigheter att tillämpa konventionen i bedömningar och beslutsunderlag.

Barn måste till exempel kunna garanteras rättssäkerhet i kontakten med socialtjänsten genom likvärdig tillgång till stöd och skydd från samhället, oavsett boendekommun och bakgrund. Dessutom behöver barns rätt till delaktighet i frågor som rör dem stärkas.

– Inom socialtjänsten krävs det ett skifte där det enskilda barnet verkligen hamnar i fokus när livsavgörande beslut fattas. Det förutsätter kompetensutveckling bland socialsekreterare och praktisk vägledning, som till exempel den här handboken, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF Sverige.

För att stödja socialsekreterare i det arbetet har UNICEF Sverige, i samarbete med Susann Swärd, verksamhetschef vid Rättighetsfokus, tagit fram en handbok med lättillgänglig information om vad barnrättsbaserat arbete innebär. Handbok för socialsekreterare – Om barnrättsperspektivet från förhandsbedömning till avslutad utredning innehåller praktiska och handfasta tips på hur barnkonventionen kan användas i utredningar av barns behov av skydd och stöd.

Det kan till exempel handla om hur man säkerställer att barnet får den information som behövs för att det ska kunna vara delaktigt i utredningen. Handboken ger också exempel på vad utredaren måste beakta för att kunna göra en bedömning av vad som är barnets bästa.

Handboken tar upp hur socialsekreterares tid och handlingsutrymme i hög grad styrs av politiska och ekonomiska beslut.

– Eftersom läget inom socialtjänsten är pressat är det desto viktigare att se till att barns rättigheter skyddas och respekteras i arbetet med barn och unga, säger Christina Heilborn.

Handboken är gratis och kan beställas tryckt från Unicefbutiken, eller laddas ner här:

 

Barnens ställning måste stärkas inom sociala barn- och ungdoms­vården

Nationella samordnaren för den sociala barn- och ungdomsvården har överlämnat sin slutrapport till barnminister Åsa Regnér. Idag bloggar Marie Hugander Juhlin, auktoriserad socionom och barnrättsrådgivare på UNICEF Sverige, om de brister som påträffats och de förslag till åtgärder som samordnaren presenterar.

Den sociala barn-och ungdomsvården har ett särskilt ansvar att tillgodose barns rätt till skydd och stöd. Under flera år har socialtjänsten signalerat att man har svårt att klara av det uppdraget. I sin slutrapport tar den nationella samordnaren upp ”brister i hur man tillgodoser barnens rättigheter” som ett av tre identifierade huvudproblem för den sociala barn och ungdomsvården i Sverige idag.

Slutsatsen är att det krävs ett långsiktigt strukturellt förändringsarbete som i grunden skapar god förutsättningar för en fungerande social barn- och ungdomsvård. Det huvudsakliga förslaget i slutrapporten – Barnets och ungdomens reform – har som syfte att inspirera och leda till långsiktig och hållbar utveckling. Barn och familjer ska ges utrymme att vara delaktiga i frågor som rör den egna framtiden och livssituationen. Genom att arbeta förebyggande och över gränser ska man motverka att familjer hamnar mellan stolarna eller att barn i behov av skydd och stöd lämnas utan.

Som tidigare socialsekreterare håller jag till fullo med om att ett långsiktigt förändringsarbete behövs. Socialsekreterare måste ges förutsättningar att kunna utföra ett gott socialt arbete. Men de måste också veta hur. rför behöver också kunskapen om och tillämpningen av barnkonventionen stärkas på handläggar- och chefsnivå ute i kommunerna.

Ökad kunskap leder till att vi lyfter blicken och att utmaningar i verksamheten kan uppmärksammas ytterligare, snarare än att man anpassar sig till dem. Det skulle också belysa behovet av ett långsiktigt förändringsarbete, som sträcker sig över mandatperioder och bortom partipolitik och myndighetsgränser, samtidigt som enskilda socialsekreterare stärks i sin uppgift att tillgodose barns tillgång till sina rättigheter.

UNICEF Sverige välkomnar den nationella samordnarens slutrapport och anser att mycket positivt kan komma ur den. Enligt rapporten ska de förändringsförslag som presenteras ha sin utgångspunkt i barnkonventionen, och man understryker att barn och ungas ställning inom den sociala barn- och ungdomsvården måste stärkas.

Därför är det också avgörande att man gör en djupare analys av föreslagna åtgärder och de regeringsbeslut som fattats till följd av samordnarens rekommendationer. Det måste säkerställas att förändringsarbetet får genomslag för dem som den sociala barn- och ungdomsvården faktiskt är till för – barnen.

UNICEF Sverige anser att följande måste säkerställas för att stärka barns ställning i den sociala barn- och ungdomsvården:

  • Barn i kontakt med socialtjänsten måste garanteras högre grad av delaktighet och medskapande i kontakten med socialtjänsten, genom tänkta regeringsbeslut och reformer.
  • Barn med behov av stöd från socialtjänsten måste i högre grad beviljas insatser som utgår från det specifika barnets individuella behov och situation.
  • Samverkan mellan olika samhällsaktörer måste utvecklas och stärkas, för att bättre kunna möta enskilda barns specifika behov över myndighetsgränser, kommungränser och sektorsgränser.

 

UNICEF Sverige kommenterar Förbättringsresan

Under tisdagen deltog UNICEF Sverige när den nationella samordnaren för den sociala barn- och ungdomsvården höll sin slutkonferens i Stockholm. Samordnarens arbete har lett fram till en rad regeringsbeslut som på olika sett ska bidra till att stärka den sociala barn- och ungdomsvården.

Socialtjänsten har under flera år signalerat att man, av olika anledningar, har svårt att klara av sitt uppdrag som samhällets yttersta skyddsnät. Ekonomiska och organisatoriska begränsningar, alltmer administration och ökande orosanmälningar har resulterat i en situation där socialsekreterare lägger för lite av sin tid på det som de faktiskt borde göra – prata med barn.

Syftet med den nationella samordnarens uppdrag har varit att sätta den sociala barn- och ungdomsvården på den politiska agendan. Under Förbättringsresan, som uppdraget döpts till, har den nationella samordnaren arbetat tillsammans med 50 kommuner och gjort två besök i varje kommun. Målet var att identifiera utvecklingsområden inom den sociala barn-och ungdomsvården och sedan följa upp hur kommunerna arbetar med att förbättra de områden som identifierats. Kartläggningarna och uppföljningarna har sedan resulterat i ett antal förslag till regeringen.

Förbättringsresans positiva anda är ett friskt inslag i diskussionen om den sociala barn- och ungdomsvårdens framtid. UNICEF Sverige välkomnar många av initiativen och det utrymme frågorna om krisen i socialtjänsten faktiskt fått under senare år. Det är också viktigt att belysa det goda sociala arbete som varje dag utförs av kompetenta och engagerade socialsekreterare runt om i landet, för att stärka en yrkesgrupp som ofta utmålas på ett negativt sett, antingen för att de gör för mycket – eller ingenting alls.

Att satsa på att ge socialsekreterarna bättre förutsättningar är avgörande. Men vi får inte glömma bort vilka socialtjänsten är till för, nämligen barnen. För även om socialsekreterarnas situation måste bli bättre är det är inte de som i första hand betalar priset för bristerna i socialtjänsten – det gör barnen.

Det arbete som gjorts ute i kommunerna och de frågor som lyfts under Förbättringsresan har bidragit till många förslag på kreativa och moderna lösningar för att underlätta för socialsekreterare och deras arbete. Att översynen av socialtjänstlagen nu också är igång är ett annat positivt steg i rätt riktning.

UNICEF Sverige efterfrågar dock en tydligare analys av vad effekten blir för barnen i praktiken:

  • Hur säkerställs att ökat tidsutrymme för socialsekreteraren faktiskt kommer innebära mer tid med enskilda barn och inte större ärendemängd, fler samverkansmöten eller andra uppgifter?
  • Hur analyseras satsningarna som görs från regeringens håll och dess effekter för barnen ur ett barnrättsperspektiv?
  • Och hur ska de goda exemplen bidra till ökad likvärdighet för alla barn som är i behov av kontakten med socialtjänsten?

UNICEF Sverige ser fram emot att ta del av slutrapporten som ska presenteras den 15 december, och hoppas att svaren på några av våra frågor kommer rymmas där.

Här kan du läsa mer om regeringsbesluten.

Vill du få mer information om UNICEFs arbete för barnen? Prenumerera på vårt nyhetsbrev:

”Vuxna förstår inte hur det är när man är rädd för sin egen förälder”

Två systrar upplever våld i hemmet. Idag har mamman enskild vårdnad, men pappan har överklagat. Flickorna känner att de tvingas till umgänge och att ingen lyssnar på vad de själva vill. Systrarna berättar i UNICEFs nya poddserie "Röster från bänken".

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

I första avsnittet av vår nya poddserie Röster från bänken möter vi två systrar, 14 och 12 år gamla. Systrarna berättar om sina erfarenheter av en vårdnadstvist där de upplever att de blivit svikna i mötet med samhällets vuxna.

Storasyster berättar om mötena med familjerätten:

– De förminskade våra rädslor och lyssnade inte alls. Våra rädslor var inte befogade, skrevs det i papperen. Våra ord betydde egentligen ingenting, hon hade kunna skriva papperen utan att vi var där. Hade hon bara lyssnat lite till hade det blivit en så stor skillnad. Vi ville inte träffa honom, vi ville att mamma skulle ha enskild vårdnad.

Systrarna upplever att de tvingas till umgänge och gång på gång måste de upprepa sin historia – för lärare, kurator, socialtjänst och BUP – och återuppleva det jobbiga de har varit med om:

– Det är inte vårt bästa att gå dit sju gånger, och berätta samma sak sju gånger, säger lillasyster.

Hör hela berättelsen i poddavsnittet nedan:

Christina Heilborn, programchef för UNICEF Sverige, kommenterar systrarnas berättelse:

– Barnkonventionen är tydlig när det gäller rätten att bli hörd och ha inflytande i frågor som rör en själv. Vuxna fattar ett beslut, men innan man gör det måste barnet som berörs få säga sin åsikt. Det måste finnas en bra process och metod för att höra ett barn. Ofta kommer barn inte till tals i frågor som direkt berör dem. Det måste bli ett skifte. Det finns ett systemfel då det är alldeles för lite fokus på barnet. Man tar andra hänsyn än att se till just det berörda barnets bästa.

– Det är såklart också väldigt olyckligt när barn måste prata med flera olika personer. Den höga belastningen inom socialtjänsten drabbar ju barnen. Det måste finnas en huvudansvarig, så man inte måste upprepa allt som är jobbigt och svårt. Det upplevs som ett svek, säger Christina Heilborn.

Pappan till systrarna har nu överklagat domen där mamman fått enskild vårdnad och det innebär nya vändor hos familjerätten:

– Jag vill inte att det ska bli så igen, att vi inte blir lyssnade på, säger storasyster.

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Barn utan skydd när LVU och Utlänningslagen krockar

SVT och Aftonbladet lyfter just nu ett fall gällande tre syskon som är placerade i familjehem och ska utvisas tillsammans med sina biologiska föräldrar. Svenska myndigheter har bedömt att barnen utsätts för risker när de är i föräldrarnas vård, barnen har därför varit omhändertagna och placerade i familjehem sedan 2009. Plötsligt gäller inte det skyddet längre. Migrationsverkets beslut att utvisa familjen står enligt lagen över socialtjänstens bedömning att barnen behöver skydd från föräldrarna.

Vi har sedan 2011 lyft fram flera fall som visar på samma problematik till bl.a. barnminister Maria Larsson, migrationsminister Tobias Billström och riksdagens tvärpolitiska barngrupp. Läs tidigare inlägg ”Vi kräver lagändring för att skydda barn som söker uppehållstillstånd” och ”Utsatta barn drabbas när samverkan brister”. Vår krav är att:
– Lagen om vård av unga (LVU) måste ges företräde framför Utlänningslagen – inget barn ska kunna utvisas under pågående LVU-vård.

– Det måste framgå av lagen att Migrationsverket och migrationsdomstolarna i sina bedömningar av barns ärenden ska ta hänsyn till socialtjänstens underlag, läkarintyg och andra utlåtanden.

– Det måste bli en bättre och tydligare tillämpning av barnets bästa inom migrationsprocessen.

– Barnkonventionen måste bli svensk lag så att barnets rättigheter stärks. För att kunna göra en helhetsbedömning av barnets behov och bästa är det nödvändigt att barnets alla rättigheter enligt barnkonventionen får verkligt utrymme i beslutsprocesser.

De här fallen handlar om barn som inte har föräldrar som kan sörja för deras behov och rättigheter. Då måste samhället och myndigheterna ta ett stort ansvar och agera. De krav på lagändringar vi har ställt måste bli verklighet nu så att de här barnen får det skydd och stöd de har rätt till enligt barnkonventionen.

Debatt i riksdagen välkomnas

”I detta ögonblick begår Sverige ett allvarligt brott mot barnkonventionen” – så inleds Christine Bertlins (leg. psykolog) upprop genom vilket hon vill förhindra att två små barn utvisas tillsammans med en psykiskt sjuk mamma till hennes hemland.

Barnen, två och fyra år gamla, var tidigare placerade i familjehem då mamman bland annat hotat med att ta livet av dem. Av läkarintyg och underlag från socialtjänsten framgår att föräldrarna är i mycket dåligt psykiskt skick och att barnen är i behov av stöd och behandling under många år framöver. Enligt beslut från Migrationsverket ska barnen ändå utvisas.

Fall som dessa är inte ovanliga. Under 2011 lyfte vi fram ett flertal fall med samma grundproblematik – barn som söker uppehållstillstånd i Sverige och samtidigt far illa i sin hemmiljö ges inte samma rätt till skydd och stöd som övriga svenska barn, trots att riskerna är uppenbara och konstaterade av svenska myndigheter. Det här förfarandet strider mot artikel 2 i barnkonventionen: inget barn får diskrimineras. Alla barn i Sverige har lika värde och ska ha tillgång till samma rättigheter.

Vi har lagt fram två krav på lagändringar till regeringen:

  • Inget barn ska kunna utvisas under pågående samhällsvård. Vården och skyddsbehovet måste i dessa situationer ha företräde framför utlänningslagen
  • Migrationsverket och migrationsdomstolen ska i sina bedömningar ta hänsyn till socialtjänstens underlag i dessa frågor. Vad riskerar ett barn som utvisas med en vårdnadshavare som utsätter det för våld, övergrepp eller vanvård?

Regeringens svar har hittills varit att man är nöjd med nuvarande lagstiftning. Idag, den 11 april, ska frågan debatteras i riksdagen. Vi är allt annat än nöjda med nuvarande lagstiftning och välkomnar att frågan tas upp.

/Emma von Corswant
Barnrättsjurist UNICEF Sverige