Socialtjänsten är samhällets yttersta skyddsnät för barn i utsatta livssituationer, och arbetet styrs av socialtjänstlagen. Under flera år har socialtjänsten fått kritik för bristerna i att ge barn i utsatta livssituationer det skydd och stöd de behöver och har rätt till. Sedan socialtjänstlagen kom till 1982 har den ändrats ett flertal gånger och vi är många som under lång tid påpekat att lagen behöver moderniseras, anpassas och förbättras. 

När en särskild utredning av lagen tillsattes 2017 hade vi höga förväntningar på resultatet. Utredningens uppdrag enligt direktiven var bland annat att lämna förslag på en ny socialtjänstlag som bidrar till social hållbarhet med individen i fokus, ett förebyggande perspektiv och kunskapsperspektiv, och ökad kvalitet utan ökade kostnader.

Redan tidigt i processen tryckte UNICEF Sverige på för att utredningen skulle göras utifrån ett barnrättsperspektiv, och 2018 fick utredningen i uppdrag att just förtydliga barnrättsperspektivet i socialtjänstlagen. Vi hade fått gehör, och det var en tydlig markering från lagstiftaren om en målsättning att flytta fram positionerna för barns rättigheter. 

Genom att bli inbjudna till en av utredningens referensgrupper har vi också kunnat följa utredningens arbete under de senaste åren. Därför känns det extra nedslående att konstatera att resultatet inte blev vad vi hoppats på.

Viktiga frågor lyfts, men utredningen når inte i mål i verkligheten

Utredningens inriktning på bland annat helhetsperspektiv och förebyggande arbete var mycket lovande, och flera av förslagen är steg i rätt riktning för ett förtydligat barnrättsperspektiv. Bland annat lyfts viktiga frågor om barnombud, förstärkning av rätten till information, och barns rätt till kontakt med närstående vid placering utanför hemmet. Utredningen föreslår också att bestämmelsen om barnets bästa ska anpassas till barnkonventionens lydelse.

Men – trots att många av förslagen i grunden är positiva, skapar helheten ett alltför stort utrymme för tolkning och anpassning för att kunna säkerställa barns rättigheter i verkligheten. 

Ekonomiskt bistånd kan inte separeras från andra former av stöd

Redan i direktiven begränsas utredningens handlingsutrymme då frågan om ekonomiskt bistånd hamnar utanför utredningens uppdrag. Att växa upp i ekonomisk utsatthet ökar risken för andra former av utsatthet och otrygga levnadsförhållanden.

Att separera frågan om ekonomiskt bistånd från rätten till andra former av stöd och skydd, riskerar att förstärka de stuprör inom socialtjänsten som idag hindrar det helhetsperspektiv som den nya lagen eftersträvar. Frågan är i vilken grad socialtjänstens arbete kan anses förebyggande om hänsyn inte tas till de grundläggande förutsättningar som bidrar till utsatthet och utanförskap.

Barns tillgång till sina rättigheter får inte villkoras av en kommuns prioriteringar

Utredningen beskriver tydligt ambitionen att återgå till en ramlag utan detaljstyrning, vilket medför att det i många förslag saknas ett HUR eller någon form av gräns för vad som inte är förhandlingsbart när det gäller att säkerställa barnets rättigheter. 

Det innebär att utgångspunkten för bedömningar och beslut som ska fattas, riskerar att redan på förhand färgas av olika organisatoriska eller ekonomiska begränsningar hos kommunen, snarare än att utgå från det enskilda barnet.

Enligt barnkonventionen, som ju är svensk lag, ska staten genom aktiva åtgärder skydda barnet mot diskriminering. Regionala skillnader i möjligheterna för barn att få sina rättigheter tillgodosedda får inte förekomma. De skillnader som eventuellt ändå finns ska kunna härledas till det enskilda barnets särskilda behov och förutsättningar. 

UNICEF Sverige anser att det måste finnas tydliga krav på barnkonsekvensanalyser av alla förslag som berör barn. När andra intressen ges företräde framför barnets bästa, ska detta tydligt framgå och förklaras.  

Var har barnets rätt till delaktighet tagit vägen?

UNICEF Sverige anser att utredningen brister i uppdraget att förtydliga barnrättsperspektivet, då rätten till delaktighet inte fått ta mer plats och inte heller resulterat i skarpa förslag. Barn har heller inte gjorts delaktiga i själva utredningen, vilket borde ha varit en självklarhet, med tanke på vilken avgörande roll socialtjänstlagen har för barn i utsatta livssituationer. 

Delaktighet är ett av de områden där störst brister identifierats när det gäller hur barnkonventionen efterlevs. Därför hade vi velat se tydligare och mer djupgående resonemang kring hur kraven på att erbjuda verklig delaktighet hade kunnat se ut.

Fortsatt risk att barn faller mellan stolarna när samverkan inte utreds

Det finns ett stort behov av att ta ett helhetsgrepp kring frågan om samverkan mellan olika samhällsaktörer, såsom skola, socialtjänst, landsting och rättsvårdande myndigheter, inte minst när det gäller fokuseringen på det förebyggande arbetet.

Men utredningen har valt bort att utreda frågan om samverkan, med motiveringen att detta inte bör regleras i lagstiftning. Detta trots att dålig samverkan ofta är en bidragande orsak till brister i hur barns rättigheter tillgodoses.

Alltför många barn står idag utan stöd när socialtjänst, skola och andra instanser avsäger sig ansvar, eller saknar gemensamma former för att stötta enskilda barn.

“Inga ökade kostnader” rimmar illa med högt ställda målsättningar

Direktiven för utredningen har en avgörande roll för lagförslagets brister. När det gäller förutsättningar för tillämpningen av lagen är direktiven tydliga med att förslagen inte får innebära ökade kostnader. Detta trots att många kommuner redan idag är drabbade av sparkrav och tvingas till hårda prioriteringar. 

En omställning från individbaserat till förebyggande arbete, och tidiga insatser, är en nödvändig förändring för att möta samhällets utmaningar och förbättra livsvillkoren för barn i utsatta livssituationer. Utan rätt förutsättningar riskerar dock utredningens högt ställda målsättningar att bara bli tomma ord i den verklighet där lagen ska tillämpas.

För att socialtjänstlagen i praktiken ska bidra till långsiktighet och att förverkliga ambitionerna i barnkonventionen och Agenda 2030 krävs att det finns rätt förutsättningar för dem som förväntas tillämpa lagen.   

Dags för en särskild barnlag?

Barnkonventionen ska genomsyra all lagstiftning, men när det gäller barn i utsatta livssituationer räcker det inte med en ramlag som vägledning för förverkligandet av barnets rättigheter. 

En särskild lag som reglerar frågor som rör stöd och skydd till barn i utsatta livssituationer, och på ett mer detaljerat sätt kan reglera hur barnets rättigheter ska bli verklighet. 

En sådan sammanslagen lagstiftning skulle också kunna erbjuda en möjlighet att överbrygga de utmaningar som vi idag ser när det gäller det stora glappet mellan frivillighet och tvång som uppstår i relationen mellan socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). 

Vägen framåt – det krävs ett omtag

UNICEF Sverige har beslutat att avstyrka utredningens lagförslag, trots att vi kan se de goda ambitionerna. Vi anser att det krävs ett omtag kring frågan, snarare än att öppna upp för ökade regionala skillnader i tillgången till skydd och stöd, som nuvarande lagförslag riskerar att göra. 

Direktiven för en ny utredning måste utformas på ett sätt som gör det möjligt att genomföra utredningen med ett tydligt rättighetsperspektiv, som inte på förhand begränsas av att “utredningen inte får lägga förslag som är kostnadsdrivande eller ambitionshöjande”. 

Barnkonventionen är numera lag i Sverige, det måste synas både i utformning och tillämpning av annan svensk lag, och i högsta grad i socialtjänstlagen.

Läs UNICEFs remissvar

Den 6 april 2017 beslutade regeringen att en särskild utredare, Margareta Winberg, skulle göra en översyn av socialtjänstlagen och vissa av socialtjänstens uppgifter. UNICEFs huvudbudskap till utredningen är att maktförhållandet mellan föräldrar och barn måste jämnas ut och att barn ska ses som rättighetsbärare med egna rättigheter. 

Vi har lyft att vi anser att barn ska ha rätt till enskilda samtal och att man ska säkerställa att barn är delaktiga, dels genom att de får rätt information och dels att de får komma till tals.

Det krävs ett skifte inom social­tjänstens arbete och lag­stiftaren måste hjälpa till

Det finns en okunskap inom socialtjänsten när det gäller barnets rättigheter. Det är ett systemfel då föräldrarätten och vuxenperspektivet är styrande och att barnrättsperspektivet saknas helt i många utredningar och utformningar av insats eller beslut.

Inte minst behöver barn generellt synliggöras i socialtjänstlagen och inte bara nämnas vid ett enstaka kapitel. När man nämner ordet människor finns en risk att läsaren tänker att det enbart gäller vuxna. För att hjälpa läsaren borde det stå barn och vuxna. 

Lagstiftningen är en spegling av vilken syn vi har i vårt samhälle. Just nu är vi inne i en spännande tid i Sverige när det gäller synen på barn, att barn inte är ett bihang till sina föräldrar utan att de har egna rättigheter. Det måste synliggöras och genomsyra hela lagstiftningen. Detta då barn nästan alltid berörs av socialtjänstens beslut, antingen direkt eller indirekt.

Låt barn vara delaktiga på riktigt

Efter att riksdagen hade röstat igenom 2018 att barnkonventionen skulle bli svensk lag, fick utredningen ett tilläggsdirektiv att förtydliga barnrättsperspektivet i utredningen. I tillägget står det att socialtjänstens insatser ska vara tillgängliga och anpassade utifrån barns behov. 

Utifrån utredningens uppdrag har UNICEF Sverige höga förhoppningar på att utredaren lägger ett förslag på ett tvång kring att barn ska erbjudas vara delaktiga. Både i form av att barnen får information men också att de ska erbjudas att komma till tals vid olika tillfällen under socialtjänstens utredning eller insats.

Barn behöver vara med och definiera vad som är “problemet” och få vara med om att utforma lösningar på stöd. Det är först när vi lyssnar på barn på riktigt och låter dem vara delaktiga som vi kan få en anpassad socialtjänst. Det är endast när vi får en socialtjänst som grundar sig i ett barnrättsligt perspektiv som vi kan få till riktiga förändringar och anpassat stöd. 

Socialtjänstlagen är en av de viktigaste lagarna för barn då den är så pass övergripande och ska vara ett skydd för alla medborgare i Sverige. Det är verkligen dags att socialtjänstlagen görs om och blir en lagstiftning utifrån ett rättighetsperspektiv. 

UNICEF Sveriges rapport Barn och samhällsvård – Vad vet vi om institutions- och familjehemsvården? visar att det finns ett stort kunskapsglapp när det gäller livssituationen för barn under själva placeringstiden. Barn i behov av samhällets skydd och stöd tvingas med andra ord nyttja en välfärdstjänst vi inte vet hur den fungerar, samtidigt som vi ser att barns psykiska ohälsa försämras.

Samhället har det yttersta ansvaret för att säkerställa att den vård barn och unga ges håller hög kvalitet och att barns grundläggande rättigheter blir tillgodosedda. Enligt barnkonventionens grundprincip om barnets bästa ska just barnets bästa beaktas i alla beslut som rör barn. Och enligt både socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ska barnets bästa vara avgörande i de beslut som tas. Vet vi då om att kunskapen brister om barns villkor under placeringstiden, borde än högre krav ställas på uppföljning av insatser inom ramarna för socialtjänsten.

För drygt två år sedan färdigställdes slutbetänkandet för förslaget till ny LVU (SOU 2015:71). Slutbetänkandet genomsyrades av ett starkt barnrättsperspektiv och hade sin utgångspunkt i barnet och barnets rättigheter. Bland annat lyfte förslaget fram vikten av att vården enligt LVU ska präglas av trygghet, omtanke och respekt för den enskilda personen. Mjuka värden lyftes fram gällande vårdens uppföljning och kvalitet, och barns delaktighet och rätt till information belystes.

UNICEF Sverige var remissinstans för betänkandet och vi var positiva till många av de förslag som lyftes fram. Vad som hänt med slutbetänkandet efter remissrundan är en gåta och än idag väntar vi på att förslaget till ny LVU ska bli verklighet.

I väntan på ny lagstiftning som stärker rättigheterna för barn i samhällsvård måste högre krav ställas på bedömningar, insatser och uppföljningar inom den sociala barnavården. Det är inte acceptabelt att barn som är utelämnade till samhällets vård inte kan få kontakt med sin socialsekreterare, att orosanmälningar för barn som är placerade inte tas på allvar eller att de myndigheter som är ansvariga inte har full insyn i vårdens utförande.

Samhället kan göra mycket mer för placerade barn än vad som görs idag. För att förbättra situationen för barn som befinner sig i samhällets vård föreslår UNICEF Sverige bland annat följande åtgärder:

• Barnen måste få ökat inflytande och delaktighet i vårdens utformning och sin livssituation i allmänhet.
• Samverkan mellan myndigheter såsom socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och polis måste stärkas, med barnets behov och rättigheter i fokus.
• Ökade resurser på forskning som förstärker kunskaperna om effekterna av vården och livssituationen för barn i samhällsvård.

Läs vår rapport om barn och samhällsvård här.

Vårt remissvar om slutbetänkandet om förslag till ny LVU finns att läsa här.

Sedan socialtjänstlagen trädde i kraft för 35 år sedan har både samhället och socialtjänstens uppdrag förändrats. Det har länge pratats om den välbehövliga översynen, men inget har hänt. Att beskedet nu kommit är glädjande och det finns många positiva ansatser i det kommittédirektiv som ligger till grund för uppdraget.

Bland annat är syftet med översynen att göra lagen mer förståelig och tillämpbar, samtidigt som möjligheterna för samverkan mellan olika samhällsaktörer ska ses över. Ambitionen är också att resultaten av utredningen ska leda till en mer jämlik lagstiftning som har individen i fokus och som lägger större vikt vid förebyggande och trygghetsskapande insatser. UNICEF Sverige är positiv till utredningen och dess intentioner, men anser att det finns ett antal centrala områden som ytterligare behöver belysas och adresseras i utredningen.

UNICEF Sverige vill bland annat se:

• Ett tydligare barnrättsperspektiv med tydlig förankring i barnkonventionen och dess grundläggande principer om barnets bästa, icke-diskriminering, rätten till delaktighet och inflytande, samt varje barns rätt till liv och utveckling till dess fulla potential.
• Att utredningen på ett tydligt sätt beaktar Sveriges internationella åtaganden, nationella handlingsplaner samt tidigare utredningar inom socialtjänstens område och dess rekommendationer, t ex LVU-utredningen och barnskyddsutredningen. Den nationella samordnaren för den sociala barn- och ungdomsvårdens resultat är också centrala för översynen.
• Att barns ställning som aktörer, snarare än objekt tydliggörs och att barn görs delaktiga i översynsprocessen för att ge sina perspektiv. Därmed ges förutsättningar för en inkluderande och hållbar lagstiftning.
• Att frågan gällande klagoinstanser och tillsynsansvar på individnivå ingår i översynen. När barn är utlämnade till samhällets allra yttersta skyddsinstans måste det finnas bättre och tydligare vägar att gå när barns rättigheter kränks. Det måste finnas möjlighet att få sitt ärende prövat och det måste finnas en väg till upprättelse. Som även är anpassad för barn.
• Att kostnadsfrågan inte blir avgörande för det nya lagförslaget. För att resultera i förslag som verkligen genomsyras av ett rättighetsperspektiv, bör utredningen snarare koncentrera sig på hur lagen kan stärkas och förbättras med individen i centrum. Kostnader och effektivt användande av resurser får sedan analyseras i ett nästkommande led.

För att ta del av samtliga punkter, läs brevet till den särskilda utredaren här.

Vill du veta mer om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt nyhetsbrev här.