Gå till innehållet
Laddar…

Svält hotar barnen i Jemen

I Jemen pågår just nu den värsta humanitära krisen i världen. Nära sju miljoner människor vet inte var deras nästa mål mat ska komma ifrån, och hundratusentals barn riskerar att dö av undernäring. Blockaden av alla hamnar och flygplatser förvärrar nu läget och FN varnar för en svältkatastrof.

En flickas överarm mäts för att undersöka om hon lider av undernäring, i Lahj, Jemen. UNICEF finns på plats och kämpar varje dag för att ge livräddande vård och stöd. Foto: © UNICEF/Alhariri

En flickas överarm mäts för att undersöka om hon lider av undernäring, i Lahj, Jemen. UNICEF finns på plats och kämpar varje dag för att ge livräddande vård och stöd. Foto: © UNICEF/Alhariri

UNICEF uppmanar alla parter i konflikten i Jemen att låta hjälpen komma fram. Nära 400 000 barn riskerar att dö av svår akut undernäring. Nyligen stängdes alla hamnar, flygplatser och transportvägar in i Jemen – något som förvärrar situationen ännu mer.

– Det är omänskligt, säger Anthony Lake, UNICEFs högste chef. Barnen är inte ansvariga för den här konflikten som de vuxna skapat. Men det är barnen som blir de första offren.

Blockaden innebär att miljontals barns liv hotas:

  • Bränslet som finns just nu kommer bara att räcka till slutet av november. Bränsle behövs för att hålla vårdcentraler och vaccinförråd öppna och hålla vattensystemen igång.
  • Om vaccinen inte får komma fram riskerar minst en miljon barn under ett år att drabbas av mässling och polio.
  • Insatserna mot kolerautbrottet i landet riskerar att påverkas, något som kan drabba sex miljoner människor.
  • Matsituationen riskerar att förvärras ännu mer. 60 procent av befolkningen lider redan av brist på mat och antalet undernärda barn kommer att öka ännu mer.

UNICEF finns på plats och kämpar varje dag för att skydda barnen i Jemen. Stöd vårt katastrofarbete och rädda barns liv:

 

Vad innebär svält och varför händer det?

Tidigare i år deklarerade FN svält i delar av Sydsudan. Tack vare enorma insatser från organisationer som UNICEF och WFP har nivån i Sydsudan nu sänkts. Men läget är fortfarande mycket allvarligt. Även Somalia, Nigeria och Jemen lider av en allvarlig hungerkris. Men vad betyder svält egentligen? Och hur kan det fortfarande hända år 2017? Vi reder ut begreppen.

Barnen på bilden har tvingats fly från Sydsudan. Konflikten och hungerkatastrofen i landet har lett till att många familjer måste lämna sina hem för att hitta en tryggare tillvaro. Foto: © UNICEF/Oatwa

Svält är inte ett ord som ska användas slarvigt. Det används bara för att beskriva den värsta tänkbara hungerkatastrof. Det finns en vetenskaplig definition som organisationer världen över enats om just för att säkerställa att termen inte används i onödan.

När svält deklareras i ett samhälle innebär det tre saker:

  1. Minst vart femte hushåll lider en extrem brist på mat. De har bara tillgång till en eller två (av tolv) livsmedelsgrupper, vilket innebär att de kanske bara äter en väldigt liten mängd av olika sädesslag, men inga grönsaker eller baljväxter och inget kött. De saknar också tillgång till fyra liter rent vatten per dag och person. De har nästan omöjligt att försörja sig och har helt enkelt inget sätt att hantera situationen.
  2. Mer än 30 procent av barnen under fem år är akut undernärda.
  3. Barn dör redan. Av 10 000 barn dör fler än fyra varje dag.

Framför allt innebär ordet svält en tydlig signal till omvärlden – det är mycket bråttom om vi ska hinna undvika att en enorm mängd människor dör.

Men hur kan det här fortfarande hända, år 2017?

Svälten i Sydsudan var den första i världen sedan 2011. Och eftersom samma katastrof nu riskerar att drabba Nigeria, Somalia och Jemen är det här första gången i historien som barn hotats av fyra svältkatastrofer samtidigt.

Fattigdom är inte den enda orsaken till hungerkatastrofen. Det är sant att människorna i de här länderna länge har kämpat under mycket fattiga förhållanden, men de har också arbetat hårt för att odla sin egen mat, föda upp boskap och handla med andra länder för att importera maten de behöver för att överleva. Familjerna hotas nu av svält eftersom flera år av krig och torka har förstört deras möjligheter att försörja sig.

I Sydsudan har år av konflikt och brist på regn förstört jordbruket och tvingat familjer att fly från sina hem, tillgångar och arbeten:

  • Mer än en miljon barn har flytt till andra länder och en miljon till är på flykt inom landet.
  • Landets ekonomi kollapsar och priset på mat är nu tio gånger högre än normalt.
  • Föräldrar har hamnat i en omöjlig situation. De kan nu varken odla sin egen mat eller köpa den. De har inget sätt att ge sina barn mat.

I Nigeria är situationen ungefär densamma. Här har Boko Harams våldsamma härjningar tvingat lantbrukare att lämna sin mark, och förstört deras matlager.

Den allvarliga torkan i Somalia har lett till att jordbruket förstörts och att boskapen dör.

I Jemen attackeras hamnar på ett hänsynslöst sätt, vilket har gjort det omöjligt för samhällen att importera mat. Två år av krig har fått landets vårdsystem att kollapsa nästan helt och hållet.

En liten pojkes överarm i Jemen mäts för att se om han lider av undernäring. När måttbandet visar rött betyder det att läget är akut. Foto: © UNICEF/Madhok

Sammanlagt innebär det här att världen står inför den värsta humanitära krisen sedan FN bildades 1945.

22 miljoner barn i fyra länder är hungriga, sjuka, på flykt och står utanför skolan. 1,4 miljoner barn är svårt undernärda och riskerar att dö om inget förändras. UNICEF och andra organisationer vet att det går att förändra situationen och rädda barns liv, och vi vet hur man gör. Men vi behöver din hjälp:

Vad gör UNICEF?

Tack vare enorma insatser från organisationer som UNICEF, WFP (FN:s livsmedelsprogram) och andra partners, har nivån i Sydsudan nu sänkts från svält, men läget är fortfarande mycket allvarligt i landet. Sex miljoner människor kämpar för att få mat varje dag. Våra team gör allt de kan för att förhindra svält. Det som behövs är tillräckligt med resurser och att vi tillåts komma fram till barnen.

UNICEF arbetar dygnet runt för att rädda liv, så snabbt vi bara kan:

  • Vi behandlar svårt undernärda barn med exempelvis näringsrik nötkräm, som snabbt hjälper undernärda barn att bli friska igen.
  • Vi stöttar mobila vårdcentraler som åker ut till barn i avlägsna områden och ser till att de får livräddande vård och vaccin mot farliga sjukdomar.
  • Vi ser till att barn och familjer får rent vatten, god sanitet och kunskap om hygien för att minska spridningen av sjukdomar.

Men krisens omfattning har gjort att pengarna håller på att ta slut. UNICEF har mindre än hälften av den finansiering vi behöver för att kunna göra allt som behövs för att rädda liv.

Tiden håller på att rinna ut för barnen i Sydsudan, Nigeria, Somalia och Jemen. Hjälp oss att vända på situationen och rädda barns liv. Ge en katastrofgåva nu. Inget barn ska behöva dö av svält.

Ännu fler barn riskerar dö av svält

Tidigare i veckan deklarerade FN att det råder svält i delar av Sydsudan. Nu står också Nigeria, Somalia och Jemen inför en allvarlig hungerkris. Nästan 1,4 miljoner barn riskerar att dö av undernäring när svältkatastrofen hotar också de här länderna.

Goanar, 10 månader, blir behandlad mot svår undernäring på en vårdcentral i södra Sydsudan. Foto: © UNICEF/Farr

I nordöstra Nigeria beräknas antalet barn som lider av svår akut undernäring stiga till 450 000 i år.

I Somalia, som har varit konfliktdrabbat i flera årtionden, hotar torkan den redan utsatta befolkningen. Nästan hälften av befolkningen, 6,2 miljoner människor, hotas nu av akut matbrist och är i stort behov av humanitär hjälp. 270 000 barn i landet förväntas drabbas av svår akut undernäring de närmaste månaderna.

– Tiden håller på att rinna ut för över en miljon barn. Men vi kan fortfarande rädda många liv, säger UNICEFs högste chef Anthony Lake.

Sydsudan är hårt drabbat av konflikter och fattigdom och över 270 000 barn lider av svår akut undernäring. Svältkatastrofen sprider sig nu i landet. Antalet som lider av matbrist förväntas stiga med över en halv miljon till 5,5 miljoner människor om inte insatser sätts in snabbt.

I Jemen lider 462 000 barn av svår akut undernäring, vilket är en ökning på nästan 200 procent på bara tre år.

Vad gör UNICEF?
UNICEF har, tillsammans med partners, genomfört massiva hjälpinsatser för att hjälpa barnen i de drabbade länderna. Vi har satt in akut behandling mot undernäring och redan räddat tusentals barns liv. Vi når barn och deras familjer på de mest avlägsna platserna. Men, många fler behöver hjälp och vårt mål är att se till att fler barn får behandling mot undernäring:

  • 220 000 barn i Nigeria
  • Fler än 200 000 barn i Somalia
  • 207 000 barn i Sydsudan
  • 320 000 barn i Jemen

Läget är akut. Barnen måste få behandling nu och vi behöver din hjälp. Ge en katastrofgåva idag och var med och kämpa för barnen. Tillsammans kan vi rädda barns liv.

Svältkatastrof i Sydsudan

Cirka 100 000 människor i Sydsudan lider av svält och en miljon befinner sig på randen till en svältkatastrof, varnar nu UNICEF tillsammans med två andra FN-organ. Vi uppmanar de stridande parterna att släppa fram humanitär hjälp som kan rädda liv på barnen och deras familjer.

Konflikten i landet startade i december 2013 och har tillsammans med en kollapsande ekonomi försatt befolkningen i en mycket svår situation. För att katastrofen inte ska förvärras ytterligare krävs det omfattande hjälpinsatser. UNICEF, tillsammans med World Food Programme (WFP) och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) finns på plats i landet.

– Om vi inte når fram med hjälp fort, kommer många av barnen att dö, säger Jeremy Hopkins, representant för UNICEF i Sydsudan.

UNICEF finns på plats i Sydsudan och kämpar för barn som Elizabeth, 1,5 år, som lider av svår akut undernäring. Foto: ©UNICEF/Farran

Vad gör UNICEF?
UNICEF samarbetar med partners på plats för att, trots den svåra säkerhetssituationen, nå fram till och leverera livräddande stöd till de drabbade barnen och familjerna. Målet är att nå 207 000 barn med behandling mot undernäring.

Under 2016 behandlade UNICEF 180 000 akut undernärda barn i Sydsudan. Men mer hjälp behövs för att vi ska kunna nå fler barn.

Var med oss och kämpa för barnen i Sydsudan och barn som drabbas av konflikter och katastrofer över hela världen. Ge en katastrofgåva idag.

 

En förändring är möjlig i Mali trots dåliga odds

Det var ett tag sedan jag var ute på en fältresa sist, men i början av juni fick jag äntligen möjligheten att besöka UNICEFs verksamhet på landsbygden i Mali igen. Känslan är varje gång unik och är svår att beskriva med ord. Jag skulle vilja säga att det är en blandning av en mängd olika känslor som inger en stor förväntan om att få se förbättringar i människors liv. Inför denna resa infann sig även en oro på grund av den kritiska situation som landet just nu befinner sig i.

Svåra tider råder i Mali. Förra årets dåliga nederbörd har lett till magra skördar och matbrist i stora delar av landet. Barn är de som påverkas mest och i år är tusentals barn under 5 år drabbade av akut undernäring. Läget har förvärrats ytterligare av den beväpnade konflikten i de norra delarna av landet samt den inrikespolitiska kris som uppstod genom en statskupp i slutet av mars i år.

Vägen från huvudstaden Bamako är asfalterad och väldigt fin, men bara efter ca en och en halv timmes bilfärd viker vi av på en mindre väg for att besöka den lilla byn Balanzan som ligger i sydvästra delen av landet på gränsen till Guinea. Bilen kryper fram längs den dammiga vägen och åker slalom för att undvika de största groparna som bildats sedan den förra regnperioden. Landskapet är torrt och boskapen vi stöter på är utmärglad.

När vi väl kommer fram till byn möts vi av glada och stolta bybor som välkomnar oss med skottsalvor i luften. Alla byns invånare har samlats och barnen sjunger och klappar i händerna. Det är ett mottagande utan dess like! Vårt fältbesök för att se enkla sjukvårdsinsatser för barn på bynivå blev en stor fest.

Ivrigt för de oss till en plats mitt i byn där en man sitter omringad av mammor med sina små barn. Sebrie Traoré är en ”byhälsoarbetare” och spelar en avgörande roll i arbetet för att bekämpa undernäring och vanligt förekommande barnsjukdomar som malaria och diarré. Sebrie är själv från Balanzan och har fått en grundläggande hälsoutbildning och material via UNICEF. Han arbetar med att informera mammor om enkla sätt att hålla sina barn friska; ge näringstillskott och behandla mild form av malaria samt skicka vidare undernärda och sjuka barn till närmaste sjukvårdscentral för behandling.

Med en cykel som färdmedel besöker han varje vecka de fem byar som han ansvarar för och gör uppföljningsbesök hos barn som är sjuka. Han känner alla och har ett stort förtroende inte bara hos lokalbefolkningen utan även den sjukvårdspersonal som jobbar på den närmaste sjukvårdcentralen 11 km bort.

Sebrie är en vardaghjälte av stora mått som gjort stort intryck på mig under detta besök. Krisen i Mali handlar inte om att dela ut mat, utan att se till att barn får den omtanke och vård som behövs för att de ska kunna överleva. I ett land där tillgång till sjukvård inte är en självklarhet på grund av fattigdom, långa avstånd, få färdmedel samt tung arbetsborda gör relativt enkla insatster som de som Sebrie ansvarar för stor skillnad.

Runt om i världen rapporteras det ytterst lite om hur akut situationen faktiskt är i Sahel och många av mina vänner och bekanta har svårt att placera Mali och Sahelområdet på kartan. Detta trots att mer än 1,1 miljoner barn riskerar att svälta till döds här.

Jag får ofta frågan: Gör ni någon nytta? Mitt svar är att vi gör mer än nytta. Vi räddar barns liv och ser till att familjer får bättre framtidsutsikter. Genom vårt starka samarbete med lokala aktörer och människor som Sebrie Traoré är en förändring möjlig, trots dåliga odds.

/Katarina Johansson Mekoulou
Partnership and Resource Mobilization Specialist UNICEF Mali (koordinerar hjälpinsatserna i Mali)

Över en miljon barn i Sahel är i akut behov av hjälp. Torka, dåliga skördar och stigande matpriser har orsakat stor brist på mat i området och som alltid är det barnen som drabbas värst. Vi är på plats och kämpar för att rädda barns liv. Du kan hjälpa till. Ge en gåva nu!

”Farahs kropp vägrade att ta emot mat”

Här kommer den fjärde delen av vår generalsekreterare Véronique Lönnerblads berättelse från Afrikas Horn.

Del 4.

Somalia, Kenya och nu Etiopien…

Etiopien är ett stort, gammalt, historiskt land där mycket fungerar förhållandesvis bra. Ett land som på sista tiden har sett sin BNP öka med 9-10 procent. Ett land där barnens villkor har förbättrats dramatiskt, i synnerhet när det gäller barnadödlighet och utbildning.

Men också ett land där fortfarande 39 procent av befolkningen lever i yttersta fattigdom och där man räknar med att ungefär 8 miljoner människor årligen är i behov av humanitär hjälp. Nu när torkan också drabbat Etiopien har siffran stigit till 12-13 miljoner.

10 månader gamla Firdozes arm mäts. Det röda på mätbandet indikerar att han är akut undernärd. Foto: Indrias Getachew

Etiopien drabbas hårt men här är situationen ändå bättre än i Kenya och Somalia. Regeringen är ekonomiskt och socialt progressiv, och här har UNICEF bidragit till att bygga upp ett decentraliserat hälsosystem som täcker stor del av landet och som nu visar resultat. Ett sjukhus per 100 000 invånare, ett hälsocenter per 25 000 och utöver det mindre hälsoposter samt mobila hälsoteam. Ett system som gör att man på ett ganska tidigt stadium upptäcker barn i behov av hjälp. UNICEF har varit med om att utforma systemet och levererar bland annat mattillskott, vacciner och mediciner. Man utbildar också den lokala personalen.

Jag besökte ett sjukhus i Gode, en stad som ligger ca 600 kilometer från Somalia. I anslutning till sjukhuset ligger ett så kallat ”stabilisation center”, det vill säga en mindre vårdcentral för barn med både akut näringsbrist och andra sjukdomar – de flesta orsakade av undernäringen.

Jag fick se mycket svåra fall av undernäring. Farahs kropp vägrade att ta emot mat. Han var med andra ord alltför svag för att ens få lust till mat trots att han så väl behövde det. Trots sina två år, såg han ut som åtta månader. Han var för svag för att gå. Han var för svag för att stå. Han behandlades med dropp.

Där fanns också en liten flicka med både anemi och tuberkulos. Det enda livstecknet från henne var ljudet från hennes svåra andning.

Där fanns barn med vattenskalle och svullna kroppar. Deras mammor var ändå ganska lugna. De visste att deras barn skulle räddas. För barnen blir faktiskt bra. Får de bara medicin och terapeutisk näring är det ytterst få som dör. De räddas. De blir bra. De lever.

I anslutning till sjukhuset tog man också emot blivande mammor med svåra graviditeter. Även där var orsakerna ofta relaterade till fattigdom. När jag kom dit hade en ung mamma precis fött barn, men barnet hade dött.

Utan tillstånd från pappan hade man inte fått utföra det nödvändiga kejsarsnittet. Familjen bodde långt från sjukhuset och det hade tagit 20 timmar att nå pappan och övertyga honom. När det väl var gjort, var det för sent för barnet.

Tänk att det är så lätt att mista livet… Tänk att det är så lätt att rädda livet. Barnens vilja till att leva ger dem kraften att överleva det värsta tänkbara. Men för att göra det behöver de näring, omsorg och skydd. De har rätt till det. De har rätt till sina liv.

/ Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

När kamelerna dör av törst vet man att det är illa för människorna

Del 3

Här kommer den tredje delen av vår generalsekreterare Véronique Lönnerblads berättelse från Afrikas Horn:

Jag lämnade igår lägret i Dabaab och åkte till Wajir-regionen i nordöstra Kenya. En resa genom ett månliknande landskap. Kilometer efter kilometer av sand och döda buskar och träd. Allt är bränt, inte en enda grön fläck någonstans. Enstaka djur här och där som söker sig allt närmare till byar och vägar i hopp om att kunna hitta vatten och mat där. Även vilda djur drabbas hårt och så nära som vid flygplatsen i Wajir kan man se kadavret av en giraff. De är flockdjur, men flocken har försvunnit.

I Wajir-regionen där man lever på djur är situationen akut. Man säger att 60 procent av korna har dött, 50 procent av getterna och nu 40 procent av kamelerna. De få djur man ser är i bedrövligt tillstånd, de kan inte ge mjölk längre och de orkar inte ens ta sig till vattenställena. Det innebär att man inte längre kan livnära sig på dem eller använda dem i arbetet. Kamelerna, som i vanliga fall kan bära 80 liter vatten, orkar nu knappt med hälften.

Det råder torka på Afrikas horn

Foto: UNICEF/Kate Holt

Regionen har därför drabbats hårt, och människorna har fått lämna sina hem för att komma till de hälsocenter som UNICEF, tillsammans med andra organisationer och lokala myndigheter, har installerat. De flockar sig också omkring de vattenhål som vi har installerat eller förbättrat, och som skall kunna användas av både människor och djur. Det är mest kvinnor och barn som samlas där i improviserade boenden som knappast djur ens skulle vilja bo i. Hur skall det gå för dem den dag det börjar regna? Här måste man också förbereda sig för det regn som en dag skall komma. Det kommer också att föra med sig nya behov och nya sjukdomar. Efter tre uteblivna regnperioder kommer regnet till sist att bli en välsignelse men den kommer också att först innebära nya lidanden.

De flesta män har stannat hemma. Ibland med några barn till hjälp, för att kunna passa de djur de fortfarande kan ha.

Vid en vattenreservoar träffade jag en man som hade kommit hit med sina fem kameler. Tio getter och fem kameler var det enda han hade kvar. Han berättade att han inte kunde ge sina djur vatten och mat på samma ställe. Det tog honom ungefär fem dagar att komma till vattenreservoaren med sina kameler. Varje gång var det fara för att någon av dem inte skulle överleva resan. Sedan var han tvungen att stanna där ungefär en vecka för att de skulle hinna både dricka och vila sig. Sedan var det ytterligare fem dagar för att vandra till ett ställe där de skulle få äta. Och sedan var det dags att vandra igen för att kunna ge dem vatten… Och varje gång minskade antalet djur.

Jag träffade också många kvinnor och barn som hade fått lämna sina hem. De berättade om sin sorg, om sin ångest, men de berättade också att de var glada för att de hade kommit. Här fanns det vatten att dricka, även om det är ransonerat, och framför allt kunde deras barn få mattillskott och vård.

Och barnen, vad pratade barnen om? De pratade om att skolan börjar igen på måndag efter lovet, och att de hoppas kunna gå tillbaka till skolan. UNICEF har gjort sitt bästa för att stödja skolorna men skolstarten lär bli svår. De eländiga skolorna hade redan svårt att ta hand om de barn som fanns i området. Nu tillkommer alla dessa nya barn. Dessutom har många lärare lämnat området.
Glädjen och hoppet fanns i alla fall, liksom en del möjligheter. I Kenya finns det skolavgifter och man skall ha skoluniform. UNICEF har förhandlat med myndigheterna så att dessa två tvång inte kommer att tillämpas.

Det jag har sett här är den extraordinära solidariteten mellan människorna. De existerande samhällena var redan mycket fattiga och de har också drabbats mycket hårt av torkan. Ändå är man beredd att dela med sig av sitt sista korn till de nyanlända, av sin sista droppe vatten.

Det är vår plikt att fylla på med egna korn och droppar. Många av de korn och droppar de delar på är de korn och de droppar vi har skickat. De behöver flera och de kommer att behöva det länge. Första skörden blir i bästa fall i januari/februari. Det är långt till dess.

/Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

Véronique på plats på Afrikas horn

UNICEF når in med hjälp i Somalia

Vår generalsekreterare Véronique Lönnerblad befinner sig just nu i Afrikas horn, på väg in i Somalia. Här kan du läsa hennes första blogginlägg.

Del 1

Landade igår i Nairobi. Efter alla skräckreportage om läget i Kenya känns det konstigt att se att staden är sig lik: en stor affärsstad, fylld av bilar, män i kostymer…livet här fortsätter som vanligt. Tillsammans med mina kollegor ägnade vi hela dagen åt så kallade briefings (lägesrapporter), bland annat om säkerhet med fokus på lägren och Somalia. Efter det förstår jag ännu bättre hur svårt det är att arbeta där.
I Somalia har vi 160 anställda i landet (både nationell och internationell personal). Vi är en av få organisationer som finns inne i landet och kommer in med hjälp. Säkerhetsläget ändras dock hela tiden och våra leveranser måste därför ta olika vägar varje dag. Under de två senaste månaderna har vi kommit in i landet med cirka 60 lastbilar, sex fartyg och cirka 60 flygplan, totalt cirka 4000 ton mat. Numera landar tre flygplan om dagen från oss med olika förnödenheter, framförallt näringstillskott.

Foto: UNICEF/Antony Njuguna Kenya, 2011

Idag ska jag åka till Somalia för att få ta del av situationen för de tusentals människor som vandrar till fots till Kenya. Jag ska också till flyktinglägret i Dadaab som i antal motsvarar Kenyas tredje största stad med 500 000 flyktingar. Det kommer 8 500 nyanlända varje dag. 65% är barn och resten framförallt kvinnor. När de anländer är de i mycket dåligt skick. Alltför många barn går inte att rädda.

Ansvaret för lägret ligger på UNHCR, FN:s flyktingkommissariat, som i går fick 62 miljoner USD för att utveckla och förbättra situationen i lägret i Dadaab. En ofantligt stor summa pengar som kommer att kunna hjälpa hundratusentals som inte har ett eget hem.

UNICEF arbetar med katastrofens första fas men jobbar samtidigt långsiktigt med vad som händer när katastrofens mest aukta fas är över. Vad kan man göra för att något liknande inte ska hända igen? Hur kan man till exempel ta till vara på allt vatten som kommer med regnet under kanske två till tre månaders tid osv?

Pengarna behövs nu och de kommer att behövas under lång tid framöver. De gör skillnad. I de delar där organisationer som UNICEF har verkat kan man se att situationen blivit bättre. Det gäller bland annat tillgången till vatten.
/Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

Läs Veroniques dagbok, del2!

88 000 barn vaccineras mot mässling i Mogadishu

En liten flicka vaccineras mot mässling

Foto: Modola/UNICEF

Somalia är ett konfliktfyllt land och säkerhetsläget skiftar. Framkomligheten för att distribuera den humanitära hjälpen varierar från dag till dag. Dessa omständigheter försvårar den humanitära insatsen. Men, det går fortfarande att komma fram med hjälpsändningar. UNICEF är den organisation som har störst närvaro i Somalia, där vi också haft omfattande verksamhet sedan 1970-talet. Vi kommer fram i områden där andra organisationer inte kan arbeta. Vi ökar nu dessutom våra insatser i de drabbade områdena. Exempel på vårt arbete:

  • I juli distribuerade vi sex flyglaster och tre fartyg fulla med förnödenheter till Somalia. Tre fartyg och tre plan lastade av i huvudstaden Mogadishu, två i Galkayo och ett i Baidoa. Leveranserna innehöll 360 ton näringsbehandling till över 23 000 svårt undernärda barn, samt 1045 ton näringsrik majs- och sojablandning till 106 000 undernärda barn. Förnödenheterna distribuerades till barn i Mogadishu, till södra regionerna Gedo, mellersta Juba, nedre Juba, Bay och nedre Shabelle.
  • Sedan juli har vi dessutom distribuerat hälsoartiklar via sjukhus i södra Somalia, som nått 130 000 människor.
  • Vi har också försett närmare en halv miljon människor med rent vatten bara i Mogadishu. I huvudstaden har vi även vaccinerat mer än 88 000 barn i åldern 6 månader – 15 år mot mässling. 600 ton ris kommer att transporteras till Mogadishu under de kommande dagarna.

Förklaringen till att man ser så få internationella hjälparbetare i Somalia (som media också rapporterat om från Mogadishu) är att det har funnits en ytterst liten kvot för hur många internationella hjälparbetare som får vistas i landet, pga av det osäkra läget. Men, UNICEF har hela tiden haft en nationell arbetsstyrka med somaliska medarbetare i landet. Dessutom samarbetar vi med runt 70 organisationer och lokala samhällen, som fungerar som vår förlängda arm ut i landet. UNICEF finansierar då insatserna, men de som utför det praktiska hjälparbetet bär alltså inte alltid UNICEFs logotyp. Detta arbetssätt skiljer sig inte från hur vi jobbar i andra länder.


Se en film om UNICEFS arbete i Somalia:

Hjälpbehoven är fortsatt enorma och mer hjälp behövs. Din gåva betyder mycket. Ge din gåva till Östafrika här.  Bara 50 kronor räcker till 13 påsar nötkräm mot undernäring eller 29 påsar vätskeersättning. Tre påsar nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda livet på ett undernärt barn i Afrikas horn.

Senaste nyheten på vår hemsida: ”Jag trodde jag skulle dö av hunger”

Läs mer om hur vi jobbar i Somalia.

Så jobbar vi i Somalia

Det har rapporterats om svårigheter att komma fram med hjälpsändningar i Somalia, därför vill UNICEF påminna om att tusentals ton förnödenheter når fram till de utsatta och undernärda barnen i landet.

Somalia är ett konfliktfyllt land och säkerhetsläget skiftar. Framkomligheten för att distribuera den humanitära hjälpen varierar från dag till dag. Dessa omständigheter försvårar den humanitära insatsen. Men, det går fortfarande att komma fram med hjälpsändningar.

Tusentals ton förnödenheter når fram

UNICEF är den organisation som har störst närvaro i Somalia. Vi har infrastrukturen för att få ut hjälpen även i konfliktdrabbade områden – så fort vi får tillträde. UNICEF kan landet efter att ha varit verksamma i Somalia sedan år 1972. Vi kommer fram i områden där andra organisationer inte kan arbeta.

Här är några exempel på alla UNICEFs insatser i Somalia. Hittills i år har vi distribuerat medicin och hälsoutrustning till 1,4 miljoner människor, som fördelats mellan 100 UNICEF-stödda mödravårdskliniker och 200 hälsokliniker.

Nu i juli distribuerade UNICEF 1300 ton förnödenheter till några av de hårdast drabbade områdena i Somalia. Däribland näringsbehandling, som jordnötskräm och högenergimjölk, till över 23 000 svårt undernärda barn, samt näringsrik majs- och sojablandning till 106 000 undernärda barn. Detta är som sagt bara några få exempel på all hjälp som når fram till de utsatta.

Läs mer om UNICEFs katastrofhjälp i Somalia och på Afrikas horn.

Kort om UNICEF i Somalia

Efter att den somaliska regeringen kollapsade 1991har UNICEF fortsatt att kämpa för alla barns rätt till hälsa, rent vatten, utbildning och skydd i landet. UNICEF arbetar med att bygga upp infrastrukturen inom dessa områden, för en långsiktig och hållbar positiv utveckling. Vi har över 70 samarbetspartners; lokala och internationella hjälporganisationer, lokala administrationer och organiserade samhällen, samt andra FN-organ, tillsammans hjälps vi åt att förbättra livet för Somalias barn och kvinnor.

UNICEFs tre huvudkontor i Somalia ligger i Hargeisa, Bossaso and Jowhar, på de kontoren finns en internationell arbetsstyrka. Men verksamheten utgår även från kontor i Mogadishu och Baidoa, som ligger i södra och centrala delarna av Somalia, där somalisk personal arbetar.

Här finns mer information om UNICEFs arbete i Somalia (på engelska):

http://www.unicef.org/somalia/resources_7711.html

http://www.unicef.org/somalia/about_2138.html

http://www.unicef.org/somalia/about_2465.html

Insamlingen Hopp för Afrikas horn är igång

Länderna på Afrikas horn upplever den värsta torkan på 60 år. I ett samarbete med UNICEF, Rädda Barnen och Röda Korset har TV4-Gruppen startat insamlingen Hopp för Afrikas horn för att ge stöd till framför allt barnen i regionen.

Se nedan reportage från världens just nu värsta svältkatastrof och intervjuer med bland annat UNICEF-ambassadören Mark Levengood.

Se ett reportage från världens största flyktingläger Dadaab i östra Kenya:

Se Mari Mörth från Rädda Barnen, Staffan Wiking från Röda Korset och UNICEF-ambassadören Mark Levengood berätta om kampanjen för de svältdrabbade på Afrikas Horn.