Gå till innehållet
Laddar…

Fattigdom och död väntar de mest utsatta barnen

Världens länder måste satsa mer på de mest utsatta och fattigaste barnen. Annars kommer 69 miljoner barn under fem år att dö fram till år 2030 av orsaker som hade kunnat förhindras. Det fastslår UNICEF i sin årliga rapport om läget för barn i världen.

Andra exempel på vad som händer om inte utvecklingen vänds är att 167 miljoner barn kommer att leva i extrem fattigdom, och 750 miljoner kvinnor kommer att ha gifts bort som barn vid 2030, det år som de nya globala utvecklingsmålen ska ha uppfyllts.

Rapporten The State of the World’s Children visar vad som väntar de fattigaste barnen i världen om inte regeringar, givare, företag och organisationer trappar upp insatserna för dem. För trots de stora framsteg som har gjorts för att rädda barns liv och lyfta människor ur fattigdom, så har satsningarna inte fördelats jämnt eller rättvist, och därmed inte nått alla.

– Vi står inför ett val. Antingen satsar vi på de allra fattigaste barnen nu, eller så tillåter vi att världen blir mer orättvis och uppdelad, säger Véronique Lönnerblad, generalsekreterare vid UNICEF Sverige.

Rapporten pekar på hur exempelvis barnadödligheten har mer än halverats sedan 1990, och att antalet människor som lever i extrem fattigdom också i det närmaste har halverats jämfört med 1990. Men många barn halkar efter och får inte del av den positiva utvecklingen.

Värst är läget i Afrika, i länder söder om Sahara. Av de barn i världen som lever i extrem fattigdom kommer nio av tio att bo i den här regionen år 2030 om inte den nuvarande trenden bryts. Foto: © UNICEF/Beechey

Värst är läget i Afrika, i länder söder om Sahara. Av de barn i världen som lever i extrem fattigdom kommer nio av tio att bo i den här regionen år 2030 om inte den nuvarande trenden bryts. Foto: © UNICEF/Beechey

De allra fattigaste barnen löper till exempel dubbelt så hög risk att dö innan de har hunnit fylla fem år, jämfört med de rikaste barnen i länder med hög barnadödlighet. Över stora delar av Sydasien och i afrikanska länder söder om Sahara, löper barn som föds av mammor utan någon utbildning, tre gånger så stor risk att dö innan fem års ålder jämfört med de barn som har mammor med grundskoleutbildning. Flickor från de allra fattigaste familjerna gifts också bort som barn i betydligt högre grad än flickor från de rikare familjerna.

Värst är läget i Afrika, i länder söder om Sahara. Av de barn i världen som lever i extrem fattigdom kommer nio av tio att bo i den här regionen år 2030 om inte den nuvarande trenden bryts.

Utbildning spelar en avgörande roll för att förändra barns liv. Trots det har andelen barn som inte går i skolan ökat sedan 2011, samtidigt som många barn som går i skolan får en undervisning med mycket dålig kvalitet. Runt 124 miljoner barn går idag inte i grundskolan, och nära två av fem barn som går ut mellanstadiet har inte lärt sig att läsa, skriva och räkna. Nästan hälften av de offentliga medlen till utbildning i fattiga länder går till de tio procent rikaste barnen.

Rapporten framhåller att det kan medföra både omedelbara och långsiktiga fördelar om man satsar på de mest utsatta barnen. Genom exempelvis kontantbidrag kan man  hjälpa barn att gå kvar i skolan längre, och se till att de når högre utbildningsnivåer. För varje ytterligare år som ett barn går kvar i skolan ökar inkomsten senare i livet med i genomsnitt tio procent. På motsvarande sätt minskar fattigdomen i ett land när det genomsnittliga antalet skolår ökar i landet.

Orättvisor och djupa klyftor i samhället går att överbrygga, betonar rapporten. Men det krävs bättre data, innovativa lösningar på gamla problem och att samhällen investerar mer rättvist för att nå de mest utsatta barnen så att de får sina rättigheter tillgodosedda.

Läs hela rapporten här.

Statistik som räddar liv

Hur många personer ingår i ert hushåll? Hur många av barnen går i skolan? Har ni något barn som dött innan fem års ålder? Har ni elektricitet i bostaden? Denna typ av frågor ställs till de ca 10 000 familjer i de länder som är med i de stora undersökningarna som kallas MICS (Multiple Indicator Cluster Survey). Arbetet kartlägger tydligt hur många barn som inte går i skolan, hur många barn som är undernärda, vilka som har tillgång till vatten och toaletter, hur många barn som arbetar och så vidare.

image

Den värdefulla informationen från MICS används i olika rapporter om barnadödlighet, vatten och sanitet och utbildning. UNICEF och landets regering lägger också utifrån dessa data upp planer och strategier för de insatser som behövs för att alla barn ska få sina rättigheter tillgodosedda.

Till exempel visade den MICS som genomfördes i Demokratiska Republiken Kongo år 2010 att bara 28 procent av de nyfödda barnen blev registrerade. Detta ledde till att handlingsplaner lades upp och stora insatser genomfördes där många människor på bynivå deltog. I ett distrikt ökade antalet barn som registrerades från 6 till 41 procent på bara ett halvår. Dessa barn fick här med en identitet och därmed betydligt större möjligheter till sjukvård, skolgång och skydd.

UNICEF har tagit fram och utvecklat denna modell att samla in information om barn i världen. Frågorna är samma oavsett var du befinner dig, vilket gör informationen jämförbar över tid och mellan länder. Under de första åren fokuserade man på frågor kring barnadödlighet, utbildning och hälsa. Men omfattningen har nu utökats till att även täcka frågor som våld mot barn, barnarbete, barnäktenskap – områden som är bland de svåraste att få in statistik kring. Man har även utvecklat metoderna och börjat använda smsteknik, vattentester och blodprov för att få in mer fakta.

Numera hanteras hela processen av landets egna statistikmyndigheter men med tekniskt och finansiellt stöd av UNICEF. Innan siffrorna publiceras och börjar användas genomgår de så klart också en omfattande kvalitetsgranskning där experter bland annat jämför med andra källor till information. Så nästa gång du tar del av statistik från UNICEF, tänk på dessa hjältar som gör livräddande insatser!

En skam för världen

På mitt första riktiga jobb lärde jag mig mycket av min kollega Mikael. Han tog sig fram på arbetsplatsen helt utan hjälpmedel, trots att han är blind sen födseln. Han kunde helt enkelt höra var väggar och möbler befann sig av ljudet när han gick.

När Mikael träffade nya människor ville han gärna känna med handen över ansiktet för att på detta sätt få en känsla av hur de såg ut. Andra kollegor hade hörselnedsättningar eller använde rullstol för att ta sig fram. Detta var på Hjälpmedelsinstitutet, vars huvuduppdrag är att göra det svenska samhället öppet och tillgängligt för alla, även för människor med någon typ av funktionsnedsättning. Det var med andra ord en arbetsplats som fungerade för alla, tack vare anpassningar och tekniska hjälpmedel. För mig var det väldigt givande att se hur detta kan fungera i praktiken. Tyvärr är det få arbetsplatser och skolor i Sverige som fungerar så här idag.

I det globala perspektivet är det en sorglig sanning att flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning generellt är de fattigaste och mest utsatta i sina länder. Hur omfattande och komplext detta är visas i vår årsrapport The State of the World’s Children 2013/ Children with Disabilities”.

Foto: © UNICEF/Ehrin Macksey Klasskompisarna Nguyen Trung Nghia, Nguyen Da Hoa och Trinh Anh Quoc har kul under en yrkesförberedande klass på ett UNICEF-finansierat dagcenter utanför Da Nang, Vietnam.

Foto: © UNICEF/Naser Siddique Rashedul älskar att gå i skolan och går själv till och från sin skola i Bangladesh med hjälp av gångställningen. När han var 4 år blev Rashedul delvis förlamad vilket påverkar både hans rörelseförmåga och hans tal.

Foto: ©UNICEF/Jannatul Mawa När hon var tre år förlorade Shova synen på ena ögat efter att ha varit svårt sjuk i salmonella. Hon ser mycket dåligt med det andra ögat. Shova går i skolan i Maulavi Bazar, Bangladesh.

Foto: © UNICEF/Marco Dormino Diasline Joseph skrattar tillsammans med sin vårdare i Port-au-Prince, Haiti.

Foto: © UNICEF/Kate Holt Polio kan bland annat leda till förlamningar och missbildningar. Den här pojken har haft polio och får hjälp på ett UNICEF-finansierat centrum för barn med funktionsnedsättning i Tchads huvudstad N’Djamena.

Foto: © UNICEF/Adam Dean En kvinna i Thaton, Burma, matar sin dotter med risgröt med tillsatt näringspulver. Flickan har en funktionsnedsättning och familjen får extra stöd med bland annat hälsa och näring genom ett UNICEF-finansierat projekt.

Jag har många gånger reflekterat över detta när jag varit i låginkomstländer, bland annat i södra Afrika. Livet är hårt för många människor och varje dag är en kamp för att få ihop tillräckligt med pengar till mat, skolkostnader och hyra. Om det är svårt att få gå i en bra skola, tillgång till sjukvård och ett jobb även om man inte har någon funktionsnedsättning, hur tufft måste det då inte vara för de som har funktionsnedsättningar?

Samtidigt har jag blivit imponerad av många av dessa personers otroliga styrka och vilja att förändra. I Zambia minns jag särskilt Felix som använder rullstol och var ledare inom funktionshinderrörelsen där. Med oddsen emot sig visade han att självförtroende, vägran till underkuvning och envetet påverkansarbete ger resultat. Denna typ av förebilder är så viktiga för barn som växer upp med funktionsnedsättning, oavsett land.

Problemet är att de oftast inte syns eller hörs. Många barn med funktionsnedsättning folkbokförs aldrig utan göms stället undan från tidig ålder eller placeras på institution. De anses vara en skam för familjen. De utsätts oftare för våld och övergrepp jämfört med barn utan funktionsnedsättning. De ges ingen möjlighet att gå i skola och utvecklas så att de kan leva vanliga liv. Vilken skam för världen!

Detta måste givetvis förändras. Vi måste göra så att dessa barn syns, lyssnas på och blir delaktiga. Fokusera på vad de kan, snarare än vad de inte kan. Sätta press på länders myndigheter att sluta blunda och att uppfylla vad de åtagit sig genom barnkonventionen och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Och inte minst bygga våra samhällen så att alla får plats och kan utvecklas efter sina förutsättningar.

Över hälften går miste om skolgång i Vietnam

Igår släpptes UNICEFs årliga rapport The State of the World’s Children som i år fokuserar på barn med funktionsnedsättning. Rapporten visar bland annat att de löper högre risk än andra barn att gå miste om skolgång, omsorg, sjukvård och näring. Alldeles för många barn med funktionsnedsättning diskrimineras och görs osynliga i samhället, trots att de har samma rättigheter som alla andra barn.

Trung och Nhi är båda 9 år och går båda i skola på ett UNICEF-finansierade dagcentret och visar upp sina teckningar när skoldagen är slut.

Trung och Nhi är båda 9 år och går båda i skola på ett UNICEF-finansierat dagcenter för barn med funktionsnedsättningar i Vietnam. De visar stolta upp sina teckningar när skoldagen är slut.

UNICEFs högsta chef Tony Lake besökte ett UNICEF-finansierat center strax utanför vietnamesiska Da Nang i samband med lanseringen av rapporten. I Vietnam lever cirka 1,3 miljoner barn med funktionsnedsättning. Över hälften av dem får inte börja skolan. Dessutom har de sämre tillgång till sjukvård och omvårdnad.

Får lära sig teckenspråk

I Da Nang har 56 000 av stadens 800 000 invånare en funktionsnedsättning på grund av det giftiga kemiska bekämpningsmedlet Agent Orange som USA använde under Vietnamkriget. På det UNICEF-stödda dagcentret i utkanten av Da Nang får barn och ungdomar som annars skulle vara utestängda från skolan en ovanlig chans att lära sig grundläggande kunskaper som kan hjälpa dem att bli mer delaktiga i samhällslivet. Alla elever på dagcentret får lära sig nya saker. Barnen får lära sig läsa, skriva och uttrycka sig i en stödjande miljö. Ungdomarna utbildas även i yrkeskunskaper.

– Jag gillar skolan för att jag får lära mig hur man skriver, säger 9-åriga Pham Van Trung.

Trung har talsvårigheter och nedsatt hörsel och har också fått lära sig teckenspråk. Hans klasskompis Tuyet Nhi som har en utvecklingsstörning har också gjort stora framsteg sedan hon kom till dagcentret. En viktig del i verksamheten är att barnen umgås med jämnåriga och människor utanför familjen istället för att leva isolerade. Nhi brukade vara väldigt blyg och ensam men nu gillar hon att delta i olika aktiviteter och vågar prata på lektionerna.

Meningsfulla aktiviteter

Barnen har också tillgång till näringsrik mat, sjukgymnastik och annat särskilt stöd. Tack vare dagcentret kan barnens föräldrar fortsätta att jobba och få en inkomst till familjen, samtidigt som de vet att barnen är trygga och har meningsfulla aktiviteter.

– Innan jag kom till dagcentret var jag alltid hemma. Jag tog hand om mina syskon och hjälpte till med hushållsarbetet. Sedan jag började här har jag fått vänner och känner mig mer självsäker, jag vågar prata med människor, säger Ho Thi Lang.

Lang får en demonstration av symaskinen av sin lärare på dagcentret utanför Da Nang.

Lang får en demonstration av symaskinen av sin lärare på dagcentret utanför Da Nang.

Lang är drygt en meter lång och har puckelrygg. Hon gick i en vanlig skola förut men hoppade av i sjunde klass, bland annat eftersom hon blev mobbad. De andra barnen retade henne för ryggen och sa att hon såg ut som ett monster.

Se barnens talanger och förmågor

Om barn med funktionsnedsättning bara får chansen att delta kan de vara med och bidra till sina samhällen på många sätt. Men de flesta samhällen behöver bli mer inkluderande och se till barnets rättigheter. För att mobbning, fördomar och diskriminering ska minska behöver alla lära sig att se barnet framför funktionsnedsättningen.

– Vi kan också vara delaktiga och kanske till och med klarar av att göra saker som andra inte kan, säger Lang.

Regeringen i Vietnam har på uppmaning av UNICEF antagit en socialtjänstlag som ger barn med funktionsnedsättning rätt till omvårdnad. UNICEF har som målsättning att starta och stödja fler dagcenter så att fler barn får chansen att nå sin fulla potential. UNICEF arbetar över hela världen med regeringar för att barn med funktionsnedsättning ska kunna få sina rättigheter enligt barnkonventionen tillgodosedda.

Våld och sexövergrepp drabbar barn med funktionsnedsättningar

Barn med funktionsnedsättningar utsätts betydligt oftare för våld jämfört med andra barn. De blir också oftare utsatta för sexuella övergrepp och vanvård, och har sämre tillgång till skola, sjukvård och näring. Det visar en ny rapport från Unicef om läget för barn i världen.

Foto: © Unicef/Melker Dahlstrand Trinh, 16 år, och Truc, 14 år, är båda funktionsnedsatta och bor med sina föräldrar i byn Hoa Tien. Den troliga orsaken till att de, och ytterligare ett syskon fötts med funktionsnedsättning, är att de gifter pappan utsattes för under Vietnamkriget.

Foto: © Unicef/Melker Dahlstrand I Vietnam lever 1,3 miljoner barn med funktionsnedsättningar. Många av dem utsätts för allvarlig diskriminering och har sämre tillgång till sjukvård och utbildning än andra barn.

Foto: © Unicef/Melker Dahlstrand I Vietnam har UNICEF flera projekt som syftar till att stärka barnens rättigheter och öka skyddet för de barn som är utsatta för diskriminering.

Foto: © Unicef/Melker Dahlstrand UNICEFs projekt i Vetnam innebär att både barn i etniska minoritetsgrupper och barn med funktionsnedsättningar blir mer synliggjorda, delaktiga i samhället och skyddade från övergrepp och kränkningar.

The State of the World’s Children 2013/ Children with Disabilities” lyfter fram en av världens mest utsatta och diskriminerade grupper – barn med funktionsnedsättningar. Enligt rapporten blir dessa barn tre till fyra gånger oftare utsatta för våld jämfört med andra barn. Barn med utvecklingsstörning blir fyra till fem gånger oftare utsatta för sexuella övergrepp jämfört med barn utan funktionsnedsättning. Siffrorna gäller barn i rika länder, i fattiga länder saknas det tillförlitlig statistik.

I låg- och medelinkomstländer är det vanligt att barn med funktionsnedsättning utsätts för vanvård. Det gäller särskilt barn som lever isolerade på institutioner – vilket många gör på grund av familjernas bristande ekonomiska resurser och social stigmatisering.

Barn som lever i fattigdom får ofta sämre utbildning och sjukvård. Har barnet dessutom en funktionsnedsättning är risken ännu större att det inte får sin rätt till skola och sjukvård uppfylld. Till exempel visar en studie från Malawi att barn med funktionsnedsättning löper dubbelt så stor risk som andra barn att inte få börja skolan.

Kön spelar också roll. Flickor med funktionsnedsättning tillhör de allra mest utsatta – jämfört med pojkar får de sämre omsorg och näring.

I många låginkomstländer är tillgången mycket dålig till hjälpmedel som hörapparat och rullstol. Där har endast 5–15 procent av personer med funktionsnedsättning den typen av hjälpmedel.

Unicefs rapport slår fast att diskriminering på grund av funktionsnedsättning är en form av förtryck mot barnet, men också en stor förlust för samhället.

För alltför många barn med funktionsnedsättning börjar utanförskapet redan från födseln då de diskrimineras genom att inte blir folkbokförda. Utan officiellt erkännande blir barnen utestängda från sociala tjänster och nekas sina rättigheter vid kontakt med rättsväsendet, vilket är ett hot mot deras överlevnad och framtid.

Runt en tredjedel av världens länder har fortfarande inte skrivit på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Rapporten uppmanar därför alla regeringar att ratificera och förverkliga denna konvention, samt även FN:s barnkonvention. Regeringar måste hålla sina löften om mänskliga rättigheter och inkludera de mest utsatta barnen. Genom att stödja barnens familjer, bland annat med ekonomiska bidrag, kan regeringar bidra till att fler barn får bo kvar hemma och slipper isoleras på institutioner.

Det finns stora brister i statistiken gällande antalet barn med funktionsnedsättning, vilka typer av funktionsnedsättningar barn har och hur deras liv påverkas. Resultatet är att de flesta regeringar helt enkelt saknar kunskap om hur de ska fördela resurser och stödja barnen och deras föräldrar på bästa sätt. Därför behövs det mer fakta, analys och en samordnad global forskning kring barn med funktionsnedsättningar.

Unicefs rapport innehåller även rekommendationer för vad regeringar och lokalsamhällen kan göra för att barn med funktionsnedsättningar ska bli inkluderade och delaktiga i samhället. Särskilt understryker rapporten hur viktigt det är att involvera barnen och ungdomarna själva när man utformar  program och tjänster för dem.”

Inför Humorgalan i år reste musikproducenten Anders Bagge till Da Nang i Vietnam där han träffade några av de barn som drabbats hårdast.