Ingen klagorätt för barn – Sverige på efterkälken
Barn i Sverige har idag svårt att söka upprättelse när deras rättigheter har kränkts. Det saknas en instans dit barn kan vända sig och här har Sverige halkat efter jämfört med andra länder. Det visar en ny rapport från UNICEF Sverige.
I rapporten framkommer hur svårt det är för barn att få sin sak prövad, och hur de är utelämnade åt ett system som är utformat för vuxna. Men ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention om barnets rättigheter ger barn och deras ombud möjlighet att framföra klagomål till FN:s barnrättskommitté. Sverige har dock hittills valt att inte skriva under protokollet.
– Sverige vill ju vara ett föregångsland när det gäller barns rättigheter, men ligger tyvärr inte i framkant när det handlar om barns klagorätt, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF Sverige.
Tilläggsprotokollet till barnkonventionen har hittills ratificerats av 36 länder, varav 22 är länder i Europa som till exempel Danmark, Finland, Tyskland och Frankrike. Ytterligare 51 länder har undertecknat protokollet, vilket är första steget i processen där länder visar att de står bakom innehållet.
Sverige har fått upprepad kritik av FN:s barnrättskommitté som har uppmanat regeringen att skyndsamt ratificera tilläggsprotokollet och att upprätta en nationell instans dit barn kan vända sig. I Sverige skulle det kunna vara Barnombudsmannen, men BO har idag inte mandat att ta emot enskilda ärenden från barn. Det är den enda ombudsmannen som inte kan ta emot enskilda ärenden från sin målgrupp.
Foto: Frank Aschberg
Rapporten, som har gjorts av Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet på uppdrag av UNICEF Sverige, har undersökt tre europeiska länder – Belgien, Irland och Norge – och jämfört barns möjlighet till individuell klagorätt. Inget av länderna har system som fungerar perfekt, men alla har system som är bättre än Sveriges, enligt rapporten.
Både i Belgien och på Irland kan Barnombudsmannen ta emot individuella klagomål från barn. Belgien har till exempel, förutom att ratificera tilläggsprotokollet, även tagit fram nationella och lokala möjliga vägar för barn som vill utkräva sina rättigheter. Det innebär att barn på lokal nivå kan vända sig till lokala barnombudsmän som i många fall gör individuella besök, och som i första hand använder sig av medling som ett led för att barnanpassa processen.
– Vi ser att Sverige har mycket att lära av andra länder på det här området. Vi har ett bristfälligt system som inte tar barns rättigheter på fullt allvar, säger Christina Heilborn.
Rapporten ger även exempel på verkliga situationer i Sverige där barns rättigheter har blivit åsidosatta, och där det har saknats möjlighet att få hjälp. Det kan till exempel röra sig om:
- En 16-årig flicka som blir utsatt för våld i hemmet, men som nekas hjälp av socialtjänsten. Hon har ingenstans att vända sig med sina klagomål.
- En 17-årig pojke som sitter frihetsberövad och isolerad nekas rätten att träffa sin familj under häktestiden. När pojken frias från misstankarna har han suttit häktad i tre månader. Hans rättigheter har kränkts på en rad punkter, men det finns ingenstans han kan vända sig för att få upprättelse.
UNICEF Sverige anser att om regeringen menar allvar med att höja barnkonventionens status och barns rättsliga ställning i Sverige måste följande göras:
- Ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om en individuell klagorätt för barn.
- Inrätta barnanpassade klagomekanismer för barn när deras rättigheter har kränkts.
- Se över hur Barnombudsmannens mandat kan utvidgas till att ta emot individuella klagomål från barn.
Vill du få mer information om hur UNICEF arbetar för barns rättigheter i Sverige och i världen? Prenumerera på vårt nyhetsbrev:
När ska svenska regeringen ge barn enskild klagorätt?
Gemensamt med andra barnrättsorganisationer lyfter vi idag återigen vår kritik och en uppmaning till regeringen att visa att de tar internationella överenskommelser på allvar. Det är dags att regeringen skriver under och ratificerar det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om enskild klagomekanism för barn och visar att vi är ett föregångsland för barnets rättigheter.
”En liten söndrig pojke kom till min familj som fosterbarn för 4 år sedan. Vi, barnpsykolog och förskolepersonal har sedan dess följt pojkens fantastiska framsteg i familjen. I början av året hämtades pojken av socialtjänsten för att placeras i ett jourhem, bland människor han aldrig mött, i ett hus han aldrig varit i. Ingen förstår hur detta kunnat ske och ingen har frågat pojken vad han vill, känner eller tycker. Sverige har skrivit på att följa barnkonventionen. Ändå arbetar inte de olika statliga organen efter barnkonventionen. Artikel 12 säger att ALLA BARN har rätt att komma till tals i frågor som rör dem själva och deras liv. Låter så himla fint att säga att vi har skrivit på att följa barnkonventionen men vad spelar det för roll om man inte följer det? Ska det bara se fint ut på pappret?!”
Frågan är en av hundratals som vi tagit emot under de senaste åren gällande kränkningar av barnets rättigheter i Sverige. Det handlar om barn som inte blir lyssnade på, barn som inte får skydd mot våld, barn i socialt utanförskap, barn som utvisas trots skyddsbehov, barn i människohandel etc. En återkommande fråga är var barn och unga kan vända sig i situationer där nationella medel och strukturer för att få hjälp är uttömda, trots att barnets rättigheter fortfarande inte är tillgodosedda. Nu lyfter vi frågan tillsammans med 13 andra organisationer.
Svaret är att det idag saknas en nationell instans för barn att vända sig till vid situationer där barnets rättigheter kränks. Men ett nytt tilläggsprotokoll till barnkonventionen ger nu barn och deras ombud möjlighet att framföra klagomål till FN:s barnrättskommitté i just sådana situationer. Protokollet stärker och understryker barnets status som bärare av rättigheter.
Vi har tidigare uppmanat den svenska regeringen att visa engagemang i frågan om en klagomekanism för barn, genom att underteckna och ratificera detta tredje tilläggsprotokoll. Regeringens officiella ställning har varit att frågan är under beredning. I januari ratificerade Costa Rica som tionde land protokollet, vilket innebär att det nu har börjat gälla fullt ut. Nu kan alltså barn i Albanien, Bolivia, Costa Rica, Gabon, Montenegro, Portugal, Slovakien, Spanien, Thailand och Tyskland vända sig till FN om de inte får sina rättigheter tillgodosedda i sitt hemland. När kommer barn i Sverige att få den här möjligheten?