Bästa riksdagspolitiker,

Trots att Sverige var första land i världen att år 1979 införa ett förbud mot barnaga, och en allmän uppfattning om att våld mot barn ”borde” vara förbjudet, utsätts ett stort antal barn idag för våld i hemmet. Enligt den senaste nationella kartläggningen har hela 36 procent av alla barn i Sverige utsatts för någon typ av misshandel av föräldrar, styvföräldrar eller familjehems­föräldrar under uppväxten.

Det rättsliga skyddet, för barn som utsätts för våld, innefattar enbart de former av våld som ingår i de allmänna straffbestämmelserna, så som misshandel och ofredande. Lagen tar inte tillräcklig hänsyn till att barnet befinner sig i en särskilt utsatt situation och inte heller till deras beroendeställning i förhållande till föräldern. Att våldet dessutom sker i det egna hemmet, där man ska vara som tryggast, är ännu en försvårande omständighet.

Trots agaförbudet räknas inte alla former av våld mot barn som ett brott, framför allt det psykiska våldet. Psykiskt våld kan handla om att bli utsatt för hot, trakasserier och bevittnande av våld. När det gäller just bevittnande av våld visar forskning att det, för det berörda barnet, är minst lika smärtsamt att bevittna våld som att själv bli utsatt. I dag uppger elva procent av barn i Sverige att de lever med någon form av psykiskt våld i hemmet.

Barnkonventionen är tydlig med att barn har rätt att skyddas från alla former av våld. Hur ofta barnet utsatts, skadornas svårighetsgrad eller om våldet var avsiktligt saknar betydelse. Det rättsliga skyddet för dessa barn måste därför stärkas.

Vi hoppas mot bakgrund av detta att du som politisk talesperson inom dessa frågor, ställer dig bakom UNICEF Sveriges krav om att göra alla former av våld mot barn straffbara, och driver frågan inom ditt parti.

Stort tack!

Christina Heilborn
Programchef UNICEF Sverige

Vissa former av våld mot barn räknas idag inte som ett brott enligt svensk lag. Det vill UNICEF ändra på. Idag delar vi en flickas historia. Trots att pappan hotat sina barn och utövat våld mot deras mamma, tvingas flickan umgås med honom:

”Om man bråkar och svär och slåss då blir barnet ledset. Man ska inte göra det framför barn.

Jag blev lite arg och ledsen på pappa. Han bråkade med mamma. Jag bara sprang till mitt rum. Mamma såg ut att vara rädd. Men jag minns inte. När jag sprang tänkte jag inte så mycket. Jag bara grät. Jag grät tyst för jag ville inte att de skulle höra. Det är skönast och lugnast för mig.”

”Man blir orolig av svordomar och slåss. Jag tycker inte om att prata om det. Om jag var vuxen skulle jag säga ifrån och säga att så här får man inte göra.

Att de skulle skilja sig var det bästa. Eller att de skulle lösa det men det kanske var lite svårt. Jag fick gå igenom mycket saker så det kanske var därför som jag blev smart och stark och så.

Det var kanske sju styckna som jag fick prata med. Väldigt olika personer. De gjorde det för att de ville veta lite hur vi ville ha det. Och lösa lite hur det skulle bli för oss. Jag vet inte varför det var så många gånger. När jag fick prata med alla då tyckte jag att det var jobbigt. Det hade känts bättre för mig att inte behöva gå på så många möten.

Vi bodde i två boenden för att vara skyddade, så att han inte kunde hitta oss. Så vi kunde ha lugn och ro. Nu kan jag sova och man får gå vart man vill.

Jag var hos pappa i helgen. Han hämtade oss. Det var lite konstigt. Först sa han att han bara skulle hämta min lillasyster. Jag brydde mig inte, eller jag blev bara lite ledsen. Jag tyckte det var dumt att göra så. Men ändå, jag ville ändå vara med mamma.

När han ändrade sig tyckte jag att det var konstigt. Jag försökte säga det lite, att jag ville stanna hos mamma. Men det gick inte.

Jag brukar säga att vuxna är som barn. För vuxna beter sig liksom inte bra. Så var det lite med pappa.”

Flicka, åtta år.

Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist UNICEF Sverige:

– Flickans berättelse visar barns svaga ställning gentemot föräldrarna efter en vårdnadstvist. Trots en dubbelhet inför umgänge med sin pappa, och trots att han hotat dem samt utövat våld mot deras mamma, tvingas de att umgås med honom. Idag råder en obalans där vuxna har ett övertag just utifrån att de är vuxna.

– Att utsätta barn för att uppleva eller bevittna våld i hemmet är idag inte ett särskilt brott i svensk lag, trots att forskning visar att bevittnande av våld kan vara minst lika plågsamt och leda till minst lika allvarliga konsekvenser för barnet. UNICEF kräver att alla former av våld mot barn, även psykiskt våld, ska vara straffbart.

Hjälp oss göra allt våld mot barn straffbart – skriv under vårt krav:

 

Vart tionde barn i Sverige lever i hem med våld. För flera barn i varje klass är det vardag att se sin älskade förälder bli slagen och att själv bli utsatt.

Vi vet att det får stora konsekvenser för barn att leva i hem med våld. Inte bara för att barn löper stor ökad risk att senare under livet utveckla psykisk och fysisk ohälsa, utan också därför att det får fysiska effekter i barns ännu inte fullt utvecklade hjärnor. De här effekterna leder till att barn får svårare att koncentrera sig, kontrollera impulser och att använda sina minnesfunktioner. Barnen får helt enkelt mycket svårare att klara både skolan och sina sociala liv.

Att tvingas uppleva våld i hemmet har dessutom tydliga samband med att utöva våld senare i livet. Flickor som vuxit upp i hem med våld löper 3,5 gånger större risk att bli våldsutsatta av en partner i vuxenlivet, medan pojkar löper nästan fyra gånger större risk att själva bli våldsutövare.

Vi skulle alltså kunna förhindra ytterligare våld och lidande om vi lyckas stoppa våldsspiralen redan när barnen är små. Frågan är bara hur vi ska lyckas med det så länge barnen osynliggörs.

Vi vet alltså att var tionde barn lever i hem med våld, men hur många barn känner du som är utsatta? Hur många gånger har du agerat på oro genom att knacka på hos grannfamiljen eller ringt socialtjänsten? Jag är rädd att svaret på båda frågorna är ingen gång. Och det hade ju kunnat vara bra i ett annat sammanhang att inte ha behövt möta barn i utsatthet. Nu ser ju dock statistiken ut som den gör och då handlar det nog dessvärre mer om vuxenvärldens oförmåga att synliggöra och uppmärksamma utsatta barn.

När barnagaförbudet infördes 1979 följdes den av en omfattande kampanj som gjorde att lagen blev allmänt känd och fick genomslag i människors beteende. Nu behöver vi se en lika omfattande kampanj som belyser de oerhört negativa konsekvenserna för barn som utsätts för våld och ge vuxna både kunskap och verktyg för att både uppmärksamma och agera vid oro. Vi behöver alla rustas med kurage och en känsla av ansvar. Att agera genom att knacka på hos grannen när du är orolig för att barn far illa kan alltså bidra till att rädda både barns tilltro till vuxenvärlden, att familjen kan få hjälp och att förebygga att fler utsätts senare i livet.

Att nu bidra till kampen för barns rättigheter, ökad trygghet och frihet från våld genom att stödja UNICEFs arbete för en starkare rättslig ställning och upprättelse för barn är en självklarhet. Vi ska kämpa för att barn ska få rätt till ett bättre skydd, ett tillämpat rättssystem, mer kunskap hos personal som möter barn, bättre samordning mellan myndigheter och att barnperspektivet alltid kommer i första rummet.

Samtidigt som vi gör allt det, så behöver vi också påminna oss om kraften i våra egna handlingar. Du kan vara skillnaden! Genom att knacka på, fråga barnet hur det är, göra en orosanmälan till socialtjänsten och ringa polisen vid pågående våld kan du rädda liv. Det är samtidigt det minsta och absolut största vi kan göra för våra barn.

Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage – en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relationer

Allt våld mot barn måste förbjudas och bli straffbart enligt lag. Skriv under UNICEFs krav och hjälp oss att sätta press på politikerna:

 

Vissa former av våld mot barn räknas idag inte som ett brott enligt svensk lag. Det vill UNICEF ändra på. I den nya rapporten Vem skyddar mig från våld? berättar barn i Sverige om sina upplevelser. Idag delar vi en pojkes historia:

”Pappa står ute på balkongen. Jag tänker att det är mitt fel. Pappa tycker att vi bara vill vara med mamma, att vi är taskiga mot honom. Alla gråter. Pappa skriker att han ska hoppa. Jag är fyra år.

Jag minns mest att jag grät. Det var typ det man gjorde när man var hos honom. Men man grät mindre med åren. Man blev hårdare. När man gråtit 5 000 gånger blir man typ immun. När han sa ifrån blev han skitarg direkt. Han var hårdhänt och tog tag i armen. Jag minns att det gjorde ont.”

”Han var ofta så aggressiv att jag trodde att han och min syster skulle slå ihjäl varandra. Jag var livrädd och grät. En gång när jag var kanske fem år ringde jag polisen. Jag tänkte att de skulle ordna upp kaoset. Men jag la på för när jag kom fram visste jag inte vad jag skulle säga.

Samtidigt såg jag upp till honom. Vi gjorde coola handskakningar och han var kompis med fröknarna i skolan. Jag preachade att han var häftig. Men man var skiträdd när man kom hem.

Just nu har jag sagt upp kontakten. Jag fick reda på att han varit våldsam mot mamma när jag var liten. Då blev det lättare att fatta att det han gör mot mig är fel, att det också är ett sorts våld. Jag skulle vilja att han fattar att han gjort fel. Men han snackar sig bara ur det, och allt blir som vanligt igen.

Jag gjorde en anmälan för psykiskt våld, latent våld och en del fysiskt våld. Efteråt gick de inte vidare med anmälan. Jag frågade om en förklaring och de skrev att de inte vill att det ska vara som en hämnd mot pappa. Men för mig handlar det om upprättelse.

När utredningen las ner började jag tänka att han kanske inte gjort fel. Det var som att de trodde att jag ljög, och ringde pappa för att kolla. Anmälan till socialtjänsten var ett sätt att visa pappa att det han gjort inte är okej. Men de tyckte väl att det var okej.”

Pojke, 17 år.

Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist UNICEF Sverige:

– Det här handlar om ett barn som söker upprättelse för övergrepp som pappan utsatt honom för. Men pojken blir inte trodd, utan snarare sviken av vuxenvärlden. Pojken har blivit utsatt för psykiskt våld och vi vet att skadorna och lidandet som det orsakar kan vara lika allvarliga som vid fysiskt våld.

– Psykiskt våld som hot, trakasserier och att barn tvingas bevittna våld i hemmet är idag inte straffbart enligt svensk lag. I det här fallet bagatelliseras pojkens upplevelser och pappans beteende normaliseras.

Hjälp oss göra allt våld mot barn straffbart – skriv under vårt krav:

 

UNICEF Sverige anser att alla former av våld mot barn ska förbjudas och vara straffbara enligt lag. Därför kraftsamlar vi nu för att stoppa ALLT våld mot barn. 

Vissa former av våld mot barn räknas inte som ett brott enligt svensk lag. Det handlar till exempel om att barn utsätts för psykiskt våld som hot och trakasserier eller tvingas bevittna våld i hemmet.

Idag skiljer man inte heller på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att när ett barn blir utsatt tillämpas samma lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna. Lagen tar inte hänsyn till barnets utsatta situation.

Det här kan du göra för att vara med och stoppa våld mot barn

• Skriv under vårt krav att allt våld mot barn måste bli straffbart, och hjälp oss att sätta press på politikerna:

• Upplev verkligheten för tusentals utsatta barn, genom att spela dataspelet Violence of Reality.
• Dela gärna filmen i dina sociala medier, och uppmana dina vänner att skriva under vårt krav. Tagga @unicefsverige och #våldmotbarn.

Tillsammans förändrar vi barns liv.

Rapporten Vem skyddar mig från våld? lyfter fram barns egna berättelser om erfarenheter av våld i hemmet. I djupintervjuer berättar barn om våldet, men även om rättsprocessen, samhällets agerande och om vikten av att bli lyssnad på och tagen på allvar.

Ett återkommande tema är att myndigheterna brister i samverkan sinsemellan i ärenden som gäller våld mot barn. Det handlar även om rättsprocesser som inte är avslutade eller behandlingar som skjuts på framtiden. Avbruten eller oregelbunden skolgång är mycket vanligt. Många påtvingade flyttar och stora uppbrott är mönster som regelbundet återkommer. I rapporten vittnar barnen om vilka konsekvenserna har blivit för dem.

– Barn faller mellan stolarna och blir i värsta fall lämnade helt utan stöd, skydd eller upprättelse. De sviks av vuxenvärlden och av de system som är upprättade för att hjälpa dem, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF Sverige.

Det kan till exempel handla om de två systrarna som tvingas att umgås med sin pappa trots att han har hotat dem och utövat våld mot deras mamma. Eller flickan som misshandlas hemma och sedan traumatiseras ytterligare i den efterföljande utredningen. Liksom pojken som söker upprättelse för övergrepp som pappan har utsatt honom för, utan att bli trodd eller tagen på allvar.

I rapporten vittnar barnen om hur deras utsatthet förstärks i ett system som inte är anpassat till barn, och där rådande attityder leder till att vuxnas ord väger tyngre än barnens upplevelser. Den bilden delas av de vuxna experter som intervjuas i rapporten, och som möter våldsutsatta barn i sina olika professioner. Barn kommer många gånger inte till tals, utan får ofta ge efter för de vuxnas perspektiv och beslut.

Barnens berättelser visar dessutom att det rättsliga skyddet för våldsutsatta barn är för svagt, och det skulle förbättras genom att barnmisshandel erkänns som ett särskilt brott. Idag skiljer man inte på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att man måste tillämpa de lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna även när barn är drabbade.

– Det ställer orimliga krav på barnet att visa vad det har blivit utsatt för. Barn förväntas kunna redogöra på ett vuxet sätt för vad som inträffat, till exempel när det gäller smärta och tidsangivelser. Det gör att barnet riskerar att inte uppfattas som trovärdigt, säger Christina Heilborn.

Lagens definition av vad som är våld mot barn är också alltför snäv. Lagstiftningen fokuserar på det fysiska våldet, men forskning visar att barn far lika illa av att utsättas för psykisk misshandel, som att till exempel tvingas bli vittne till våld i hemmet, men där är det rättsliga skyddet som svagast.

UNICEF Sverige kräver:

• Att misshandel mot barn blir ett särskilt brott, och att en bestämmelse om det införs i brottsbalken.
• Att alla former av våld mot barn, även psykiskt våld, ska vara straffbart.
• Att det införs en tydlig lagreglering för hur polis, socialtjänst och rättsväsende ska samverka i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.

Läs mer och skriv under våra krav.

Sverige var det första landet i världen som 1979 införde förbud mot barnaga. Intentionen med förbudet var att förändra attityder men det var inte straffrubricerande. Och snart fyrtio år senare finns det fortfarande ingen särskild bestämmelse i brottsbalken, utan misshandel mot barn faller under samma brottsrubricering som våld mellan vuxna.

UNICEF Sverige ser framför allt två problem med detta och vi vill därför:

1. Att det införs en särskild bestämmelse i brottsbalken om misshandel mot barn som stämmer bättre överens med barnkonventionen.
2. Att barn som bevittnar våld i hemmet inräknas i definitionen av våld mot barn och erkänns som brottsoffer.

Till vårt seminarium var barnminister Åsa Regnér inbjuden tillsammans med Tomas Tobé, rättspolitisk talesperson (M) och Sven-Erik Alhem, ordförande Brottsofferjouren Sverige.

Både regeringen och moderaterna ansåg att det rättsliga skyddet för barn som utsätts för våld är otillräckligt och svagt och därför måste prioriteras.

Åsa Regnér lyfte bland annat några av de förslag som regeringen presenterat för att stärka socialtjänsten, så som ökad bemanning. Men framförallt lyfte Regnér regeringens beslut som antas idag, om att göra barnkonventionen till svensk lag år 2020, som ett sätt att stärka barns rättigheter.

Dock var Regnér tydlig med att frågan om att införa misshandel mot barn som en egen straffbestämmelse inte är aktuellt i dagsläget. Den frågan ska ses över ytterligare.

Tomas Tobé var inte lika övertygad om att barnkonventionen som lag nödvändigtvis är lösningen, för att stärka barns rättigheter. Dock vill han invänta propositionen innan moderaterna ger sitt formella besked. Däremot var Tobé positiv till att se över möjligheten att införa en särskild straffbestämmelse om misshandel mot barn.

Sven-Erik Alhem påtalade tydligt att barn som bevittnar våld måste synliggöras mer och erkännas som brottsoffer. Brottsofferjouren vill att synsättet förändras så att rättsväsendet utgår ifrån att alla barn som bevittnat våld farit illa. Som lagstiftningen ser ut idag måste barnet själv bevisa att hen farit illa för att få stöd och skydd och brottsskadeersättning.

UNICEF Sverige ser mycket positivt på regeringens beslut att göra barnkonventionen till svensk lag och kommer arbeta intensivt för att beslutet ska gå igenom i riksdagen. Vad gäller de nuvarande luckorna i lagen kring våld mot barn, anser UNICEF Sverige att de måste täppas till – för att kunna leva upp till barnkonventionens bestämmelse om heltäckande skydd för barn mot alla former av våld. Och för att ge en tydlig markering att det aldrig är tillåtet att slå ett barn.

Här kan du läsa mer om hur vi arbetar för att stoppa våld mot barn i Sverige.

UNICEF i Libyen har genomfört intervjuer med barn som befinner sig i landet som flyktingar eller migranter. Deras berättelser vittnar om odrägliga saker de utsatts för. Våld, trakasserier, övergrepp, trafficking, sexuella övergrepp och tvångsarbete är några exempel. 75 procent av barnen berättar att de utsatts för våld och övergrepp från vuxna någon gång under resan. 50 procent att de har utsatts för sexuella övergrepp, som ofta skett vid upprepade tillfällen och vid olika tidpunkter. Vissa barn har till exempel tvingats utföra sexuella tjänster för att korsa gränsen in till Libyen. Många av barnen är ensamma och är då ännu mer utsatta.

– Min resa från Nigeria till Libyen var fruktansvärd. Genom öknen utan mat eller vatten. Mannen som satt bredvid mig dog. Nu har jag varit i det här ungdomsfängelset i Libyen i sju månader. De slår oss, de ger oss ingen bra mat eller rent vatten, de trakasserar oss. Det är så många människor som dör här, från sjukdomar eller fryser ihjäl.

Det här är fjortonårige Jons berättelse om sin flykt från Nigeria. Han kom ensam till Libyen och befinner sig nu i förvar där.

Barn sätter sina liv i händerna på människosmugglare
Antalet människor som flyr från Libyen till Italien ökar kraftigt. Den centraleuropeiska rutten anses vara den farligaste rutten för kvinnor och barn som befinner sig på flykt. Den styrs av människosmugglare och människohandlare. Brist på säkra lagliga vägar gör att de inte har några alternativ. Barn sätter istället sina liv i händerna på människosmugglare som utnyttjar deras utsatthet.

92 procent av de barn som anlänt till Italien är ensamkommande. Majoriteten av dem har varit frihetsberövade i Libyen, placerade i fängelser med vuxna och utsatta för allvarliga övergrepp. Fängelserna är överfulla och det råder brist på mat, rent vatten och sjukvård för barnen.

2016 rapporterades 4 579 personer ha omkommit i Medelhavet, varav 700 var barn. Hittills i år har 228 dödsfall rapporterats. Bara i januari har 40 barn omkommit i Medelhavet enligt UNICEF.

UNICEF uppmanar inblandade parter
Det krävs säkra och lagliga vägar för att förhindra att fler allvarliga övergrepp och dödsfall sker. Barn ska inte behöva tvingas förlita sig på människosmugglare för att söka en tryggare plats. UNICEF uppmanar därför aktörer på båda sidor av Medelhavet och alla Libyens grannländer att:

• Utveckla och stödja regional samverkan kring den centraleuropeiska rutten som erbjuder ett fullgott socialt skyddssystem för barn samt förhindrar att barn utsätts för våld, övergrepp och utnyttjande.

• Gemensamt arbetar för att öppna upp för fler säkra lagliga vägar för barn som flyr undan konflikter, förföljelse och våld, som via humanitära visum, familjeåterförening och vidarebosättning.

• Investera i grundläggande service som utbildning, sjukvård, socialt skydd och rent vatten i de samhällen som tar emot barn på flykt, både på genomresa eller strandsatta i Libyen.

• Respektera barns rätt att söka internationellt skydd och stå fast vid principen om ”non-refoulement”, det vill säga att inte skicka tillbaka en person till en situation där deras liv eller frihet är i fara.

Läs hela rapporten här.

Vill du veta mer om hur UNICEF arbetar för att förbättra situationen för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.

 

Sverige var först i världen med att förbjuda aga. Men trots det saknar barn idag ett verkligt skydd mot våld i hemmet. Barnmisshandel ses nämligen inte som ett specifikt brott där barn är särskilt utsatta och sårbara, utan det omfattas av de allmänna bestämmelserna i brottsbalken. Följden kan bli att den som begår övergrepp mot barn  inte straffas.

Våld mot barn bedöms idag under samma brottsrubricering som våld mellan vuxna. Det tas inte hänsyn till barnets beroendeställning gentemot föräldern, eller att barnet befinner sig i en särskilt utsatt situation. Att barnet dessutom utsätts för misshandel i hemmet – i den miljö där det ska vara som allra tryggast – är ytterligare en försvårande omständighet som inte beaktas.

Trots dokumenterade skador och vittnen till händelser läggs många förundersökningar ned. Detta sker trots att föräldern kan ha erkänt misshandeln. Anledningen kan vara att föräldern har uttryckt ånger eller att misshandeln inte varit tillräckligt ”grov”. I vissa fall har polisen ansett att frågan bör hanteras av socialtjänsten och inte av rättsväsendet. I de fall som gått vidare och avgjorts i domstol kan ett liknande resonemang förekomma.

Föräldrarnas pressade situation sätts före barnets upplevelse
I uttalanden från domstol har i flera fall förälderns pressade situation satts före barnets faktiska upplevelse av händelsen. Förälderns våld mot barnet har ansetts vara en ”befogad tillrättavisning”, alternativt har våldet inte bedömts vara tillräckligt allvarligt då smärtan inte ansetts som så stor. Med andra ord finns det både en tillåtande attityd och ett juridiskt handlingsutrymme för att föräldrar utövar våld mot sina barn.

Så var till exempel fallet i en tingsrättsdom där en styvpappa stod åtalad för ofredande efter att ha tejpat för sin tioårige styvsons mun med silvertejp. Pojken blev tejpad bakifrån och tejpen, som täckte hela ansiktet, gjorde att han inte kunde andas eller tala ordentligt. Pojken berättade att han varit tejpad i två – tre minuter och försökt ropa på hjälp ett 40-tal gånger.

Tingsrätten ansåg att pojkens berättelse skulle bedömas med försiktighet, på grund av hans låga ålder och att han av rädsla kunde ha misstagit sig på hur långt händelseförloppet egentligen var. Rätten ansåg istället att det ingick i rollen som styvpappa att sätta gränser för olika typer av beteenden. Mot denna bakgrund ansågs styvpappans agerande inte utgöra ett brott i brottsbalkens mening. Åtalet ogillades och styvpappan friades.

Mer än vart tionde barn uppger att de blivit slagna av en vuxen
Det finns också luckor i det rättsliga skyddet för de barn som tvingas se när den ena föräldern blir slagen. Det är nämligen inte ett brott att låta barn bevittna misshandel i hemmet. Detta trots att forskning visar att effekterna är desamma som att utsättas för direkt våld. En övervägande del av de pojkar som bevittnat våld i hemmet blir dessutom själva våldsutövare.

Det är nu snart 40 år sedan som Sverige förbjöd barnaga. Men trots det så uppger fortfarande mer än vart tionde barn i den senaste nationella kartläggningen att de har blivit slagna av vuxna i hemmet under det senaste året. Det visar att det nuvarande förbudet har brister och inte ger barn tillräckligt skydd mot misshandel.

Enligt barnkonventionen har barn rätt till skydd från alla former av våld. Detta innefattar såväl fysisk som psykisk misshandel, det vill säga även att bevittna våld. Frågan om våld mot barn måste därför prioriteras när barnkonventionen blir lag. De luckor som finns i rättssystemet idag måste täppas till, och barnen måste garanteras det skydd som de har rätt till. Det innebär i praktiken att det krävs ändringar både av lagen och själva attityden till att barn blir misshandlade.

UNICEF Sverige kräver därför:

• Att det införs en särskild bestämmelse i brottsbalken om misshandel mot barn.

• Att definitionen av våld mot barn också ska innefatta barn som bevittnar våld i hemmet.

• Att det införs tydliga nationella bestämmelser för hur socialtjänsten, polis, socialtjänst och rättsväsende ska arbeta tillsammans i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.

Här kan du läsa artikeln på Svenska Dagbladets hemsida.

Vill du veta mer om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.

Christina Heilborn
Programchef på UNICEF Sverige

Véronique Lönnerblad
Generalsekreterare på UNICEF Sverige

Under de senaste 25 åren har stora utvecklingsframsteg gjorts i världen. Antalet små barn som dör har halverats, många fler barn går i skolan, färre barn arbetar och 2,5 miljarder fler människor har tillgång till rent vatten. Men det våld som miljoner barn i världen dagligen utsätts för har inte minskat. Enligt en UNICEF-rapport från 2014 utsätts sex av tio barn för våld av sina vårdnadshavare och ungefär var tionde flicka utsätts för sexuellt våld.

I år kom ett nytt internationellt initiativ för att stoppa våld mot barn – Global partnership to end violence against children. Sverige har valt att vara föregångsland i satsningen. För att diskutera vad det innebär bjöd UNICEF Sverige, Plan Sverige, SOS Barnbyar, Barnfonden och Rädda Barnen in till ett gemensamt seminarium i Almedalen.

Medverkande var barnminister Åsa Regnérs statssekreterare Pernilla Baralt, Plan Sveriges programchef Pia Stavås Meijer, UNICEF Sveriges programchef Christina Heilborn och Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin.

Pernilla Baralt sade att Sverige ska arbeta stenhårt med frågorna:

– Vi måste bland annat stärka den sociala barn- och ungdomsvården. Vi har också nyligen tagit fram en handlingsplan mot människohandel – ett av de värsta övergrepp ett barn kan bli utsatt för. Sverige planerar också att inom partnerskapet anordna en så kallad Solutions summit, att samla länder och dela lösningar och insatser kring vad som praktiskt fungerar för att minska våld mot barn.

Pia Stavås Meijer pratade bland annat om vikten av insatser i skolan:

– Eftersom skolan i många länder är den enda institutionen som finns runt ett barn kan vi göra många insatser här. Det är också viktigt att påverka attityder hos lokala ledare med stort inflytande i lokalsamhället. Frågan om våld mot barn borde också vara med i alla biståndsinsatser.

Christina Heilborn påpekade att Sverige inte kan leva på gamla meriter och nöja oss med lagstiftningen mot aga:

– Vissa av våra lagar är för snäva gällande våld mot barn och borde ändras. Det är också viktigt att kunskapen ökar hos barnen själva, och att kunskapen och kompetensen höjs hos alla som arbetar med och möter barn.

Stort tack till alla medverkande och till alla som kom!

Som ett av de nya globala utvecklingsmålen har världen slagit fast att inga barn ska utsättas för våld år 2030. Punkt 16.2 i de nya globala utvecklingsmålen: Stoppa övergrepp, exploatering, människohandel och alla former av våld och tortyr mot barn.

 

Trots stora framsteg på andra områden har inte det våld som miljoner barn i världen dagligen utsätts för minskat. I millenniemålen fanns sådana mål inte ens med, och i dagsläget är det endast femtio länder – varav Sverige var först 1979 – som förbjudit barnaga. Enligt en UNICEF-rapport från förra året utsätts idag sex av tio barn för våld, och ungefär en av tio flickor har utsatts för sexuellt våld. Tre av tio vuxna tycker att aga är en nödvändig del av uppfostran.

För att reda ut om de nya utvecklingsmålen* faktiskt kan vara verktyg för Sverige att verka för att stoppa våldet mot barn i världen – och använda biståndspolitiken för att motverka kränkningarna av barns rättigheter – bjöd UNICEF Sverige, Plan, SOS Barnbyar, Barnfonden och Rädda Barnen in till ett gemensamt seminarium. Medverkande var biståndsminister Isabella Lövin (Mp), moderaternas biståndspolitiske talesperson Sofia Arkelsten samt Barnombudsmannen Fredrik Malmberg.

– Det är ofantligt viktigt med barnrättsperspektiv i utvecklingsmålen och biståndet, menade Isabella Lövin, och otroligt nog är det väldigt kontroversiellt för många länder att förbjuda våld mot barn. Men vilket privilegium och fantastiska möjligheter vi nu får att nå verkliga framsteg för frihet från våld, fortsatte Lövin som även underströk jämställdhetsarbete och stärkandet av kvinnor och flickor som en nyckelfaktor i arbetet.

Biståndsministern tycker inte att det varit för mycket fokus på flickor i biståndet, men nämnde att vi inte får glömma att pojkar utsätts för våld i hög utsträckning. Inger Ashing från Rädda Barnen poängterade att pojkar utsätts för mer våld än flickor, och att pojkar och män sedan i sin tur utövar våld:

– Betydelsen av manliga förebilder och vikten av förebyggande arbete går inte att underskatta.

Oppositionspolitikern Sofia Arkelsten tog stafettpinnen och både hennes och barnombudsmannen Fredrik Malmbergs instämmande resonemang speglade att i Sverige råder en unik enighet om vad som är viktigt i bistånds- och utvecklingspolitiken:

– Sverige är respekterat i de här sammanhangen, men har en tradition av att ställa jobbiga frågor och driva på. Vi måste hålla i idén om biståndet som ett medel att lyfta människor ur fattigdom och förtryck.

Arkelsten menade att våld mot barn är accepterat som uppfostringsmetod i väldigt många länder, vilket kan göra det svårt med internationella regelverk för att förhindra våld mot barn:

– Det är inte så himla lätt att göra politik av frågor som ligger så nära människor, men det här nya dokumentet som FN ska klubba igenom ger oss en möjlighet att göra det. Jag tror det är viktigt att vi håller i samverkan mellan regering, opposition och civilsamhälle och sedan stenhårt kräver att andra länder tar ansvar.

Barnombudsmannen menade att vi även behöver sopa framför egen dörr för att vara trovärdiga – även i Sverige finns våldet nära alltför många barn.

*Punkt 16.2 i de nya globala utvecklingsmålen: Stoppa övergrepp, exploatering, människohandel och alla former av våld och tortyr mot barn.

Bakgrunden till seminariet var fallet med åttaåriga Yara som dog efter att ha utsatts för våld i hemmet. De brister som framkommit i Yaras fall är inte några enskilda misstag, utan bekräftar bilden av ett bristande skyddsnät för barn.

De närvarande var så gott som eniga om problematiken: nedtyngda socialsekreterare som ofta saknar tillräcklig kunskap och verktyg för att hantera barnens behov på rätt sätt, dokumentations- och administrationsproblem, samt dåligt fungerande samverkan mellan myndigheter.

Sabina Wikgren Orstam, chef för avdelningen öst på IVO, påpekade också skillnader mellan stora och små kommuners förmåga att leva upp till sina skyldigheter mot barnen. Fredrik Lundh Sammeli (S), ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, höll med:

– Barn har samma rättigheter till skydd och omsorg överallt, men det är stor skillnad mellan till exempel Arvidsjaur och Stockholm med miljonbefolkning att leva upp till sina skyldigheter.

Han fick medhåll av Anna König Jerlmyr (M), oppositionsborgarråd i Stockholm, som berättade om hur framgångsrikt initiativet med barnahus i Stockholm varit:

– Här samlas flera myndigheter, polis och social omsorg under samma tak och kan ta emot orosanmälningar dygnet runt.

Viktigast att lyssna på barnen

Cecila Grefve, nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, påpekade seminariets kanske mest avgörande faktum – att det viktigaste inslaget för att lösa krisen är att inrätta system för att lyssna på barnen själva, att inkludera dem och ge dem möjlighet att få inflytande över sin egen situation.

Christina Heilborn, programchef UNICEF Sverige, menade att förutom brister i samverkan mellan myndigheter är en tydlig förklaring att man inte låtit principen om barnets bästa få vara ledande:

– För att verkligen sätta barnets bästa i centrum är det viktigt att även förändra vilka ord vi använder i omsorgen om utsatta barn; ”familjerätten” behöver bli ”barnrätten”, en ”barntjänst” i stället för socialtjänst, och så vidare.

Anna König Jerlmyr menade att synen på socialtjänsten kan vara ett hinder:

– Vi behöver förändra bilden av socialtjänsten, idag finns en bild av att socialtjänsten innebär något negativt och att om man gör en orosanmälan kommer socialtjänsten ta barnet från föräldrarna. Vi ska jobba öppet med föräldrastöd och förändra synen på socialtjänstens möjligheter att ge stöd.

Utsatta barn kan inte vänta

Avslutningsvis fick seminariedeltagarna göra var sitt medskick till Cecilia Grefve, vars utredning ska vara klar i början av 2017.

– Den här problematiken är inget nytt, och vi förstår alla problemen. Vi måste växla upp arbetet på området och inte sitta och vänta på en utredning, sade Sabina Wikgren Orstam.

Christina Heilborn konstaterade att det kommit många bra förslag och goda intentioner. Men utsatta barn kan inte vänta. Nu krävs handling.

Många ögonvittnen som flytt från brinnande byar berättar om hur barn utsatts för brutalt våld i staten Unity. Barn som ingår i väpnade styrkor har även själva tvingats delta i dödandet och förstörelsen. Enligt vittnena tros attackerna ha genomförts av väpnade grupper knutna till gerillagruppen Sudanesiska folkets befrielsearmé, SPLA.

– Att barn görs till måltavlor är fullständigt oacceptabelt, säger Jonathan Veitch, chef för UNICEF i Sydsudan. Striderna måste upphöra omedelbart och den humanitära hjälpen måste få komma fram för att barnen ska få det skydd de har rätt till. Det är också viktigt att en ordentlig utredning görs direkt för att identifiera de som begått dessa brott mot barnen, och se till att de hålls ansvariga för sina handlingar.

Majoriteten av de som överlevt attackerna är kvinnor och små barn. Tillsammans med partners ser UNICEF till att de får psykosocialt stöd. Vi registrerar också ensamma barn för att kunna återförena dem med sina familjer.

Cirka 13 000 barn har rekryterats och används av styrkor på alla sidor i konflikten, enligt den senaste statistiken från FN. UNICEF kräver nu att Sydsudans regering och alla styrkor i landet gör allt för att skydda barnen och förhindra brott mot barn – så som sexuellt våld – och att de genast friger alla barn som rekryterats till väpnade styrkor.

Barn i katastrofer behöver din hjälp. Ge en gåva idag så är du med och räddar barns liv. Tack!