Vi kämpar för alla barn världen över. I regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar gör vi vårt yttersta för att varenda unge ska få sina rättigheter tillgodosedda.
Tack vare UNICEFs effektiva behandlingsprogram kunde Agnes Chabu i Zambia skydda sin son Lackson mot hiv. Bromsmedicin till både mamma och barn under graviditet, förlossning och amning minskar risken att överföra viruset till det nyfödda barnet med 50 procent. Medicineringen är noggrant schemalagd. Barnet testas regelbundet och 23 månader efter födseln fick Agnes glädjebeskedet att Lackson fortfarande är frisk.
Rent vatten till Tripoli
När invånarna i Libyens huvudstad Tripoli blev utan vatten under oroligheterna i slutet av augusti, fanns vi på plats med expertis och fungerade som ledande organisation för vatteninsatserna i landet. Trots det osäkra läget arbetade våra skickliga ingenjörer intensivt sida vid sida med Libyens egna vattenexperter för att reparera de vattenledningar som förstörts i striderna. Tillsammans fick vi igång vattnet igen. Samtidigt skeppade vi 11 miljoner liter buteljerat dricksvatten som räckte till över 500 000 av stadens invånare i en vecka. Läs mer om våra insatser i Libyen under 2011.
Efter den stora jordbävningen arbetar vi långsiktigt för att bygga upp samhället. För att förbättra utbildningen i landet och skapa ett skolsystem som är gratis och tillgängligt för alla barn, arbetar vi med olika myndigheter och organisationer. Och det ger resultat. Haitis regering har tagit ett stort steg framåt när det gäller att avskaffa skolavgifterna för alla barn i landet. När höstterminen startade i oktober fick 772 000 barn gratis skolundervisning. Vi utbildade 15 000 nya lärare och gav eleverna skolmaterial och ryggsäckar. Allihop får nu kunskap för livet.
Trafficking stoppas vid gränsen
Efter jordbävningen 2010 lever många barn i Haiti fortfarande i riskzonen för övergrepp och exploatering. För att förhindra att människohandlare tar med sig barn över gränsen till Dominikanska republiken stödjer vi en särskild grupp inom Haitis polisstyrka, Brigade de Protection des Mineurs. Gruppens uppgift är att regelbundet patrullera gränsen som är mycket svårbevakad. De barn som hittas tas om hand i något av våra trygga barncenter i väntan på att vi hittar deras familjer. Över 7 000 ensamma barn har hittills registrerats i Haiti och 2 000 har återförenats med sina familjer. Vi ger inte upp förrän alla ensamma barn har fått hjälp.
Barn med särskilda behov är välkomna i vanliga skolan
Hörselskadade sexåriga Nemanja Brkic till vänster på bilden är den enda i sin klass med funktionsnedsättning. Hans skola är den första i Serbien som följer en ny lag som förespråkar att barn med särskilda behov ska få delta i den vanliga skolundervisningen. Den nya lagen är ett resultat av vårt arbete i mellersta och östra Europa för att stoppa institutionaliseringen och diskrimineringen av barn med funktionsnedsättning. Vi gör allt vi kan för att integrera alla barn i samhället.
Barnkonventionen i svenska läroplanen
En av våra viktigaste uppgifter i Sverige är att bilda opinion och väcka debatt i viktiga barnrättsfrågor. Det innebär att vi sprider information och påverkar politiker och andra som bestämmer, så att viktiga beslut ska gynna barnen. En av de förändringar vi kämpat mycket för är att barnkonventionen ska bli svensk lag och dessutom ingå i undervisningen på alla landets skolor. Och det har gett resultat. Under våren 2011 blev det bestämt att konventionen ska ingå i läroplanen. Vi har också kommit en bra bit på väg mot en ändring i lagstiftningen. Nästan alla politiska partier ställer sig bakom vårt krav på att barnkonventionen ska bli svensk lag.
Många flickor i Indien gifter sig av tradition mycket unga och föder barn innan de varken är fysiskt eller psykiskt mogna. Det kämpar vi för att ändra på. För att bryta mönstret startar vi särskilda klubbar för tonårstjejer. Där får de kunskap av starka kvinnor som uppmuntrar självständighet och kämpar för att ge tjejerna en starkare självkänsla. De lär sig hur de kan påverka viktiga beslut som rör deras framtida liv. Tack vare stöd från kompisarna i klubben vågade 13-åriga Seema säga nej när familjen planerade att gifta bort henne. Nu får hon möjlighet att fortsätta leka, gå i skolan och vara barn ända tills det är dags att bli vuxen på riktigt.
Ny lag mot könsstympning av flickor
Sedan 2008 har över 6 000 samhällen i nio afrikanska länder slutat könsstympa flickor. Och fler är på väg. Till exempel i Guinea-Bissau som år 2011, efter påtryckningar från UNICEF och 16 år av diskussioner, äntligen antog en ny lag som förbjuder det farliga ingreppet. Lagen är ett steg i rätt riktning, men att nå ut med kunskap om varför könsstympning är farligt och måste upphöra blir den stora utmaningen. Vi arbetar på plats tillsammans med organisationen Tostan och FN:s befolkningsfond (UNFPA) för att bryta gamla kulturella mönster och traditioner. Med utbildning och bydiskussioner ska vi utrota den hemska sedvänjan som ger så många flickor men för livet.
Barnsoldater befrias. Bebisar vaccineras mot dödliga sjukdomar. Familjer återförenas efter katastrofer. Allt fler flickor får möjlighet att gå i skolan. Bara på ett år hinner vi göra massor. Den här veckan publicerar vi ett urval av vad vi lyckats åstadkomma under 2011 tack vare alla människor som bidrar med pengar och engagemang. Läs och bli glad!
10 miljoner barn har vaccinerats i Afghanistan
En afghansk pappa har fått dagens poliovaccination inskrivet i sonens hälsokort.
Som alla känner till är det mycket oroligt i Afghanistan, men vi finns på plats och fortsätter kämpa för barnen. Varje år trotsar vi säkerhetsriskerna och anordnar nationella vaccinationsdagar tillsammans med WHO, Världshälsoorganisationen. Då går tusentals modiga volontärer från dörr till dörr för att skydda landets alla barn mot livshotande polioförlamning. I april 2011 vaccinerades totalt 10 miljoner barn. Vi levererade vaccin och all annan utrustning och utbildade hälsoarbetare och volontärer. Om det behövs förhandlar vi fram vapenvila för att kunna nå alla barn. Läs mer om vaccinationer här.
Den f.d. barnsoldaten Raul är hemma igen
Raul återförenas med sin faster.
I Kongo-Kinshasa har vi sedan 2008 har vi hjälpt över 1 500 barn som kidnappats av Herrens motståndsarmé, LRA, och tvingats vara soldater. Tålmodigt har vi förhandlat för att barnen ska avväpnas och befrias. Vi tar hand om dem och ser till att de återanpassas i samhället. Ett av barnen som har fått hjälp att komma hem till sin by igen är 14-åriga Raul, som återförenades med sin faster på nyåret 2011. Båda två får nu hjälp av UNICEF med stödsamtal, medicin, kläder och skor. Målet är att Raul ska kunna återgå till ett normalt liv, känna sig trygg och börja skolan igen.
Det är svårt att tro att det kan bli värre än vad det redan är. Närmare 44% av befolkningen här lever redan i fattigdom och var tredje barn dör innan de hunnit fylla fem år. Precis som i Afrikas Horn är torkan den utlösande faktorn. Uteblivna regn har lett till dåliga skördar och nu gäller det att klara sig fram till nästa skörd.
Jag träffar många mammor här på landsbygden som berättar att det redan nu är omöjligt att få ihop två måltider om dagen och att de snart inte har någon mat alls att ge till sina barn. Jag möter också mammor på olika hälsocenter där man tar hand om undernärda barn. Än så länge är situationen någorlunda under kontroll. Tack vare organisationer som UNICEF finns det mediciner, vaccin och mattillskott som räcker för de som tar sig dit. Men det är långt från alla som har råd eller ork att ta sig till dessa hälsoposter. Och alla är oroliga för hur det kommer att bli framöver.
Mammorna, som även de är undernärda, bär sina barn på ryggen eller i famnen. Barnen är små för sin ålder, utmärglade och håglösa. Undernäringen gör att de lätt utvecklar många andra sjukdomar. De flesta barn jag ser har luftvägsinfektioner: näsan rinner och de hostar. Det är enkla sjukdomar för våra barn i Sverige, men här är de dödliga. Och värre blir det. Snart.
FN-organisationerna förbereder sig för krisen. Man har fördelat arbetet mellan organisationerna och det finns förråd med mediciner. Men det kommer inte att räcka. Återigen kommer det att ställas krav på solidaritet och generositet. När man ser barnen, när man håller i dem, och när de, utan ord, förmedlar sitt lidande skäms man över deras situation. Ett barn ska inte dö. Ett barn ska inte dö av hunger i en värld som har alla nödvändiga resurser för att ta hand om sina barn.
/Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige
För ett par månader sedan besökte jag och en kollega Palatset på Riddarholmen i Stockholm. Vi var på jakt efter en samarbetspartner inom kulturområdet som tillsammans med oss ville arbeta för att stärka barns rättigheter och motverka socialt utanförskap i Sverige. Vad vi fann var något helt unikt. Mitt i stadens kärna öppnades portarna till en byggnad som vanligtvis befolkas av regeringstjänstemän, högt uppsatta politiker eller andra vuxna i kostym, men som nu välkomnade barn och unga från hela staden. På knapparna i hissen upp kunde man bland annat välja mellan konstateljé, verkstad, filmstudio, teatersalong, bio, reprum, kostymateljé, bibliotek, fotostudio och hångelrum (!). När vi kliver ut ur hissen hamnar vi i Harry Potters fantasivärld med hemliga gångar, trappor upp till mysiga loft och pompösa salar från förra sekelskiftet, proppfulla av allt man kan tänkas behöva för att få utlopp för sin kreativitet och skaparlust. Vi går igenom ett kostymförråd där någon ambitiös person har samlat hattar, peruker och prylar från blocket, utförsäljningar och teatrar under flera år. Vi hamnar i ett bibliotek där alla böcker som ges ut i barn och ungdomsgenren presenteras, precis alla! Vi ser en TV-studio där man släpat in en cool bil för att kunna spela in scener i bästa roadmoviemanér, med full möjlighet att sända live på SVT!
Stumma går vi från Palatset med bara en tanke i huvudet; detta är ju bara för bra för att vara sant!? Är det verkligen möjligt att det har skapats ett helt hus mitt i staden där man tar barns rätt till lek, kulturupplevelser och delaktighet på största allvar? Där personalen har särskild kompetens för att se till att även barn som lever med utmaningar i form av funktionsnedsättningar, diskriminering, språksvårigheter eller trassliga hemförhållanden också ska ha tillgång till en plats i staden? Ett eget palats till och med.
Men idag verkar det tyvärr som vi har fått svaret. Det var för bra för att vara sant. Efter bara fyra månader är Palatset försatt i konkurs, som bland annat SvD och DN skrivit om. Ingen hade råd med ett palats för barn. Inte ens i ett av världens rikaste länder, i en av världens rikaste städer, med ett av världens rikaste folk och några av världens mest framgångsrika företag hade vi råd med ett palats för barn.
Det känns väldigt sorgligt. Kunde det inte få vara sant för en gång skull. Kunde vi inte bara få göra ett litet undantag i en värld där barn dagligen exploateras av vuxna, säljs som slavar, utnyttjas i textilindustrin, tvingas fly från krig, blir utslängda från de länder de är uppvuxna i, används som slagträn i vårdnadstvister, går till en skola där de mobbas eller bara lever med känslan av att ingen bryr sig. Ett litet litet undantag.
Att vi säger att jo, här har vi faktiskt råd! Här prioriterar vi barns tillgång till sina rättigheter och tar deras behov på största allvar. Här vill vi göra barn delaktiga. Här vill vi se barn uttrycka sig konstnärligt. Inte minst för att vi ska förstå. Här tycker vi att barn är så viktiga att de förtjänar ett eget PALATS för sitt skapande!
Låt det vara sant. Var annars?
/Lisa Ericson, ansvarig opinionsbildning barn och unga, UNICEF Sverige
När designern Halewijn Bulckaen från H&M vann den årliga tävlingen – att formge konferencieren Carina Bergs klänning inför ELLE-galan – ville han skapa en modern Venus. Nu auktioneras klänningen ut och pengarna skänks oavkortat till UNICEF. Men innan pengarna överlämnas matchar ELLE, H&M och Tradera det vinnande budet med lika mycket var.
Klänningen består av två olika lager – en silvergrå bodysuit och en transparant sidenchiffongklänning i ljus aprikos. Dessutom har klänningen dekorerats med tre handbroderade diamantbroscher. Klänningen är uppsydd av H&M:s designteam i endast ett exemplar. Storlek: 38/40.
Halewijn Bulckaen berättar att han i sin design ville blanda funktionalitet, elegans och minimalism med geometri och reflektion för att skapa en modern Venus.
I dag den 12 januari har det gått två år sedan Haiti drabbades av den förödande jordbävningen där över 200 000 människor dog och ännu fler skadades och blev hemlösa. Med anledning av årsdagen inviger Fotografiska museet i Stockholm idag utställningen Haiti i bilder – två år efter katastrofen. Sjukdomar, hemlöshet och övergivna, föräldralösa barn skildras i utställningen med bilder av den världsberömde amerikanske bildjournalisten Ron Haviv. Haviv, som vid ett flertal tillfällen besökt Haiti, reste i december 2011 på uppdrag av Fotografiska till Haiti för att skildra dagens Haiti. På plats mötte han vår personal och några av de barn som fått hjälp via UNICEF.
I samband med invigningen idag kl 14 arrangeras ett seminarium på Fotografiska museet. Medverkar gör bland annat Ann Linnarsson som sedan hösten 2010 arbetar som barnskyddsexpert för UNICEF på Haiti, Anders Pettersson, internationell koordinator på vårt kansli i Sverige och fotografen Ron Haviv. Anders Pettersson besökte även TV4 imorse för att prata om situationen på Haiti.
Haitiutställningen pågår fram till den 12 februari och fram till dess skänker museet 10 kronor per försåld biljett till UNICEFs arbete i katastrofer genom att köpa produkter i vår gåvoshop.
Marisela är 6,5 år och väger 9 kg. Alex är 6 månader och väger 3 kg. Maira är 16 år och väger 20 kg. Det här är tre av många barn som lider av allvarlig undernäring i östra Guatemala – ett område även kallat ”den torra korridoren”.
Fotografen JM Lopez har med sin fotoserie, Guatemala: Märkta av undernäring, skildrat ett av Gueatemalas största problem – den kroniska undernäringen. Bildserien vann andra pris i UNICEFs fototävling Photo of the year.
Enligt UNICEF lider cirka en miljon barn i Guatemala av undernäring och hälften av alla barn under fem år drabbas av bestående mentala och fysiska skador – så kallad kronisk undernäring. Anledningen är långvarig brist på viktiga näringsämnen under uppväxten.
Tillsammans med andra organisationer arbetar UNICEF och Guatemalas regering för att minska kronisk undernäring hos barn under fem års ålder. Målet är att undernäringen ska minska med 10 procent fram till 2014. Dessutom arbetar man för att garantera tillgång till sjukvård för barn och gravida kvinnor. Insatserna riktas främst till landets fattigaste områden.
När skidåkaren Mathias Fredriksson under vintern 2011 började fundera på hur han ville avsluta sin framgångsrika skidkarriär föddes idén om att köra en avslutningssäsong till förmån för UNICEF.
Tänkt och gjort. Mathias Fredriksson lägger alltså inte skidorna på hyllan efter denna säsong. Han auktionerar ut dem. Stavarna likaså. Och pjäxorna, dräkterna, mössorna, handskarna – Allt!
Efter varje tävling Mathias genomför i vinter kan du vara med att buda på hans utrustning, högsta budet vinner och alla pengarna går oavkortat till UNICEF.
Med hjälp av sina landslagskollegor Marcus Hellner, Johan Olsson, Rickard Södergren, Charlotte Kalla och Emil Jönsson har Mattias fått ihop drygt 70 000 kronor hittills.
Vi på UNICEF är jätteglada över Mathias initiativ och hoppas så klart att han blir av med varenda pinal lagom till säsongsfinalen. Eller som skidkollegan Marcus Hellner väljer att uttrycka det:
- Målet måste ju vara att han inför sista tävlingen är så barskrapad på prylar att han får åka naken!
Det är fler än Mathias Fredriksson som valt att samla in pengar till förmån för UNICEF. Sedan vi lanserade egna insamlingar för drygt tre år sedan har 1 270 insamlingar gett sammanlagt över 9 miljoner kronor och 390 nya Världsföräldrar. Har du också en utmaning på gång? Starta din egen insamling här.
Varje år utser UNICEF Årets foto,UNICEF Photo of the Year. Priset går till den fotograf som på ett enastående sätt beskriver levnadsvillkoren för barn runt om i världen.
2011 års vinnare är den tyske frilansfotografen Kai Löffelbein för bildserien Ghana: export av avfall till Afrika. Bildserien beskriver hur avfallet plockas isär, sorteras, bränns och återvinns. Arbetet som är hårt och hälsofarligt görs inte sällan av barn och ungdomar. Nedan visar vi ett urval ur bildserien.
Foto: Kai Löffelbein
Foto: Kai Löffelbein
Vi sorterar papper, flaskor och lämnar gamla eller trasiga elektriska apparater till återvinningsstationer. Vart avfallet egentligen hamnar har de flesta ingen koll på. FN uppskattar att cirka 100 000 ton elektroniskt avfall varje år exporteras från Tyskland till Afrika varje år.
Foto: Kai Löffelbein
Foto: Kai Löffelbein
Foto: Kai Löffelbein
”Sodom och Gomorra” är vad invånarna kallar den giftiga soptippen, Agbogbloshie, i Ghanas huvudstad Accra. Det är här barn och ungdomar plockar isär datorer, mobiltelefoner, TV-apparater och annan elektronik. När delarna plockats isär bränns alltihop för att de värdefulla metaller som göms skall kunna tas om hand. Skadliga ångor fyller luften. Bly, kadmium, zink, krom, nickel och andra kemiska ämnen frigörs och andas in av de barn och vuxna som arbetar på tippen. Hälsoeffekterna är många och de tar sig uttryck i huvudvärk, yrsel, hudutslag och eller ännu värre långvariga skador på nervsystemet. Samtidigt förgiftas marken runt omkring soptippen.
Foto: Kai Löffelbein
Foto: Kai Löffelbein
Foto: Kai Löffelbein
Foto: Kai Löffelbein
Kai Löffelbein har bevittnat det komplexa problemet: De värdefulla råvaror som guld, silver och palladium, som återfinns i elektronsikt avfall borde tekniskt sett återvinnas i industriländerna. Samtidigt bör regeringen i Ghana förbjuda import av denna typ av avfall. Men eftersom människor kan tjäna pengar på skrothandeln finns det idag inget sådant förbud.
Man kan tycka att den som skapar problemet borde ansvara för en hållbar lösnig. Eller kort sagt ”den som skitar ner får städa upp”. Men den principen gäller inte här. Precis som på så många andra håll.
Foto: Kai Löffelbein
Foto: Kai Löffelbein
Kai Löffelbein
Andrapristagaren JM Lopez från Spanien och tredjepristagaren Mary F Calvert från USA presenteras i kommande inlägg.
Tidigare prisvinnare är bland andra fotografen fotografen Ed Kashi som vann 2010 med sin fotoserie Vietnam: Arvet från ett krig, som skildrar krigets oändliga lidande. 2009 års vinnare var svenske Johan Bävman med sin bildserie Albino – i skuggan av solen.
Papua Nya Guinea: Katuwala, 10 år, omfamnar sin sovande lillebror Kalu. Tio månader gamla Kalu lider av malaria, en vanlig orsak till dödsfall bland barn i landet. Foto: Giacomo Pirozzi
Varje dag dör 21 000 barn innan de hinner fylla fem år. Det är nästan 1 000 barn varje timme – en ogreppbar siffra. Det som vi i Sverige ser som en av de värsta upplevelserna en människa kan erfara – att förlora ett barn – hör till verkligheten för många föräldrar i länder som Sierra Leone, Afghanistan, Indien och Zambia. Vistas man på den afrikanska landsbygden är det inte svårt att förstå att detta ohyggliga händer dagligen.
Ett litet barn som lever under svåra förhållanden kan på bara några timmar bli dödligt sjuk i diarré, malaria, vätskebrist eller undernäring. Långa avstånd eller brist på mödravårds- och barnavårdscentraler, personal, medicin och utrustning innebär att det är svårt att få hjälp. Transportmedel, telefonnät, rent vatten och annan infrastruktur är självklart för oss men inte för alla som bor på landsbygden i utvecklingsländer. Områden som säkert finns med i alla utvecklingsplaner, men dit pengarna eller den politiska viljan sällan räcker. Det är här som UNICEF fokuserar sina insatser, alltid i samarbete med landets regionala och nationella myndigheter.
Listan kan göras lång på vad som görs och måste göras för att uppnå det fjärde millenniemålet om minskad barnadödlighet; mer utbyggt sjukvårdssystem, tillgång till rent vatten, mer utbildad personal, bättre hygienrutiner, förebyggande vaccinering mot barnsjukdomar som mässlingen och polio, bättre och mer varierad mat i familjer och så vidare. Målet är alltid att de strukturer och den service som UNICEF är med och bygger upp successivt ska tas över av landets myndigheter – annars håller det inte i längden. Fram till dess behövs vårt stöd och alla kan bidra i detta arbete. För många barn runt om i världen är ett malarianät, ett hygienpaket eller avmaskningskur skillnaden mellan liv och död.
/Eva Dalekant, Internationell programhandläggare UNICEF Sverige
För tionde året i rad har TV4 och UNICEF haft en gemensam julkampanj. Under december månad har UNICEFs ambassadörer gästat Nyhetsmorgon och berättat om sitt engagemang och om UNICEFs arbete runt om i världen. I denna bloggpost har vi samlat dem alla. Häng med David Hellenius till slummens Kibera, Liza Marklund till svältens Kenya, Eva Röse till katastroflagret i Köpenhamn, Mark Levengood till Etiopien och Lill Lindfors till gatubarnens Paraguay.
David Hellenius har besökt Kibera och slummens barn
- Jag förstod hur lite man behöver göra för att hjälpa de barn jag besökte. Det är ungefär en halv miljon barn som bor i det här slumområdet som behöver saker för att överleva, säger David Hellenius.
Han tipsar om gåvor som gör skillnad på riktigt. I vår gåvoshop går det att köpa vaccin, vätskeersättning och andra produkter som räddar livet på miljontals barn världen över!
Liza Marklund berättar om svälten i Kenya
UNICEF-ambassadören Liza Marklund och Kerstin Karlström, utbildningsexpert inom UNICEF gästade studion och pratade om situationen i flyktinglägret i Dadaab, Kenya, och om hur du kan göra skillnad.
Eva Röse har besökt katastroflagret i Köpenhamn
- Lika viktigt som det är att skicka akut sjukvård, vattenreningstabletter och så vidare, i katastrofer – lika viktigt är det att skicka leksaker och skolundervisningsprodukter, berättar Eva.
- Det är precis samma akutstyrka i dem. Det är viktigt att barn efter ett trauma får leka och komma i utbildning för att kunna bearbeta det de upplevt, fortsätter hon.
Mark Levengood har besökt Etiopien
UNICEF-ambassadören Mark Levengood har varit i Etiopien och sett hur UNICEFs arbete har gjort skillnad.
- När jag åkte tillbaka den här gången var jag förberedd på att det skulle vara hemskt. Men det visade sig att UNICEF redan gjort stor skillnad. Då blir man väldigt glad, säger Mark.
Lill Lindfors har besökt hem för gatubarn i Paraguay
- Regeringen ville stänga in gatubarnen i gamla militärbaracker men UNICEF förhandlade med regeringen och de gick med på att starta upp de här daghem för barn, berättar Lill.
- Man försöker fånga upp barn från gatan och ser till att de får gå i skolan, att de får ett ordentligt mål mat om dagen och får lära sig om hygien, fortsätter hon.
Byn Lehley ligger i norra Kenya, en timmes skakig bilresa rakt ut i öknen från Wajir. Dammet virvlar mellan risbuskar och jordhögar. Marken är glödande het, det måste vara över 40 grader i skuggan. Det är besvärligt att ta sig runt i området, och det beror inte bara på de obefintliga vägarna (till och med de stora, fyrhjulsdrivna jättejeeparna kör fast i ökensanden). Vi har beväpnad eskort hela tiden, fyra stenhårda män med kamouflageuniformer och automatvapen. De kör framför oss, dammet som deras fordon rör upp gör att vi susar framåt i ett moln av guld.
Vi är på väg till ett av UNICEFs utskänkningsställen av näringstillskott. Lådorna med Plumpy Nut, nötkrämen som finns att köpa på unicef.se, står staplade intill funktionärernas bord. Ett hundratal barn, kanske fler, trängs i skuggan under träden intill. Mammornas färggranna klädnader böljar när händer sträcks efter barn som är väg åt fel håll, som rätar till byxor och skjortkragar, som håller fram vattenmuggar eller prasslar med sina medhavda påsar.
Nötkrämen de utmärglade barnen får fyller flera syften. För det första är den oerhört näringsriktig, god och energirik. Barn som inte längre kan äta vanlig föda lyckas oftast få sig krämen. Och själva tempot med vilket barnen får i sig nötmassan är en indikator på hur långt undernäringen har gått.
En gång i veckan kommer funktionärerna hit till Lehley och kontrollerar barnens hälsotillstånd. De mäts och vägs, och på överarmen kontrolleras graden av undernäring med hjälp av ett särskilt måttband. Om den gröna färgen dyker upp i avläsningsfönstret räknas barnet som normalviktigt. Gul betyder undernärd och röd svält. Varje barn har ett eget kort, en sorts journal, där resultaten dokumenteras. Beroende på grad av undernäring ges olika typer av näringstillskott och mediciner.
– När barnen kommer första gången avmaskas de, säger Emiliana Mbelenga, dietist som arbetar med samordningen av hjälpinsatserna.
– De får antibiotika mot sina infektioner och tillsats av vitamin A. Sedan följer vi deras utveckling tills hjälpen inte längre behövs.
Förutom UNICEFs näringstillskott får familjerna också hjälp med mjöl och några andra basvaror. Runt om i distriktet finns det 43 liknande utskänkningsställen.
– Ibland har det varit svårt att få ut leveranser av förnödenheterna till människorna som behöver dem, säger Emilana.
– Det är faktiskt bara UNICEF som aldrig har krånglat, avslutar hon.
/ Liza Marklund, UNICEF-ambassadör
Inte klar med julklapparna? Handla nötkrämen Plumpy Nut i vår gåvoshop och var med och fyll upp våra utskänkningsställen. Du får ett fint digitalt gåvobevis att ge bort i julklapp.
Se ett klipp med Liza på plats i Kenya där nötkrämen delas ut.
Medan den arabiska våren gav oss hopp om framtiden drabbades Afrikas horn av den värsta svältkatastrofen på över 60 år. Det rapporteras om utländska bolag som investerar stort i afrikanska länder och det kan nog bli bra på sikt. Men det är ingen av dessa nyheter jag syftar på nu. Vad som gör mig glad är de statistiska siffrorna. De som visar att det går i rätt riktning. Jag tänker på barnens överlevnad!
Under 2 000-talet minskar dödsfallen bland barn allt snabbare i allt fler Afrikanska länder. Tanzania till exempel är nu nere på en barnadödlighet på 76 döda per 1 000 födda. Vid självständigheten 1961 låg barnadödligheten på 240 per 1 000 födda. Andelen barn som dör är därmed mindre än en tiondel. Det innebär att barnadödligheten i Tanzania nu faller snabbare än den någonsin gjort i Sverige.
Vad beror då framstegen på? Svaret är att Tanzania har ekonomiskt tillväxt och en regering som ökar sitt anslag till hälsovård och skola samtidigt som biståndet samordnas, är välorganiserat och uthålligt. Inte minst det bistånd som UNICEF förmedlar! Dessutom minskar spridningen av hiv, allt fler barn skyddas mot malaria med hjälp av myggnät, barn vaccineras och fler och fler kvinnor kan nu läsa och räkna. Allt detta sammantaget ger resultat. I en video från Gapminder som Bill Gates publicerat kan man tydligt se hur barnadödligheten sjunkit samtidigt som färre barn också föds.
Man kan tycka att det är svårt att veta hur man ska investera pengar under ett krisår. Men UNICEF är alltid en trygg investering. Utdelningen är säker; en bättre värld för dina barn och barnbarn. Och det är väl vad alla investeringar går ut på?
Julhälsningar från Hans Rosling, professor och folkbildare
Vuxna springer mellan julklappsinköp och lussefiranden. Det är svårt att få tiden att räcka till i julstressen. Men tiden är inte den största bristen för 15-åriga Zina och andra barn i hennes situation. Dagarna känns oändliga när man tvingas sitta på knä i ett gatuhörn i regnrusk och kyla för att vädjande be om en slant av de som skyndar förbi.
Zina har rest till Sverige tillsammans med sina föräldrar för att tjäna ihop pengar för att betala av sin brudskuld i hemlandet. Varför pågår detta utnyttjande av barn i Sverige idag? Enligt ett domslut från hovrätten i januari i år föll ansvaret helt och hållet på flickan själv som ansågs vara aktiv, självständig och driftig. Domen är märklig och olycklig eftersom det innebär att människohandel med barn i syfte att utnyttja dem i tiggeri verkar lönlöst att driva straffrättsligt. Poliser och åklagare vittnar om att det knappt är värt att driva dessa fall efter denna dom.
UNICEF anser dock att varje enskilt barn som är i en utsatt situation måste få hjälp och stöd av myndigheter och att de som ligger bakom utnyttjandet måste lagföras. Människohandel med barn kan vara svårt att upptäcka och barnen kan utnyttjas på flera sätt i syfte att tjäna pengar åt förövarna. Barnen ses som handelsvaror och blir reducerade till redskap för att dra in pengar. Barnen är lojala och lätta att hota till tystnad.
Det strider mot både svensk lag och barnkonventionen att diskriminera och särbehandla barn utifrån deras juridiska status. Oavsett om ett barn befinner sig här tillfälligt, som asylsökande, papperslös eller har svenskt medborgarskap, så har han eller hon rätt till skydd. Det krävs mer kunskap hos handläggare och beslutsfattare och bättre samverkan mellan myndigheter för att upptäcka barn som kan vara utsatta för människohandel. Barnen själva identifierar sig inte som offer utan vet inget annat än att lyda förövarna eller helt enkelt leva det liv man alltid gjort. Barnen själva söker inte kontakt med myndigheter eftersom de är rädda för repressalier i form av utfrysning ur den enda gemenskap de känner till, eller utvisning tillbaka till hemlandet. Barnen själva ställer inga krav på rättigheter eftersom de inte känner till dessa eller har blivit övertygade om att de helt saknar rättigheter, att de saknar värde.
14-15/12 arrangerar Länsstyrelsen en nationell konferens om prostitution och människohandel där UNICEF Sverige medverkar med ett seminarium med fokus på barns utsatthet och rättigheter. Vi hoppas bidra till att kunskapen och samverkan mellan olika aktörer ökar så att barn som är utsatta för människohandel upptäcks och får hjälp.
Christina Heilborn, Chef Opinion och påverkan UNICEF Sverige
Liza Marklund har varit på Afrikas horn och sett hur nötkrämen från vår gåvoshop räddar liv på undernärda barn. Köp årets viktigaste julklapp: 60 påsar nötkräm för 190 kr i vår gåvoshop.
Och du som har en blogg var med i vår bloggkampanj där varje publicerad bloggpost ger 6 påsar nötkräm som räddar livet på undernärda barn. Det enda du behöver göra är att publicera delar av vårt kampanjmaterial. Det är enkelt och gratis. Det räddar liv. Hämta bloggmaterial här!
Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.
I och med att du som bloggare publicerar just den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:memberskänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.
”Redan som tonåring började Peter att engagera sig på sin hemort Helsingborg där Unicef-gruppen varit stark under många år. När han sedan flyttade till Luleå för att studera insåg han att det inte fanns någon Unicef-grupp där och tog då initiativet till att starta en grupp . Under årens lopp har Peter vuxit och utvecklats i sitt engagemang. Han har gått flera utbildningar och kan numera även titulera sig Barnrättsinformatör. Peters genuina intresse för barns rättigheter avspeglar sig i hans outtröttliga arbete där han år efter år föreläser på skolor, arrangerar barnläger, säljer gasballonger, ordnar ljusmanifestationer, konserter och andra typer av event ihop med sin grupp.”
Internationella frivilligdagen
Den internationella frivilligdagen instiftades 1985 för att uppmärksamma allt det arbete som människor utför på sin fritid och utan betalning. Bara i Europa räknar man med att cirka 94 miljoner, cirka 23% av alla över 15 år, arbetar frivilligt. Sverige är ett av de länder där flest engagerar sig. Ungefär 54 procent av befolkningen gör olika typer av ideella insatser på tex skolor, sjukhus, sportklubbar, men också genom att skramla bössa, ordna konserter och föreläsa om barns rättigheter.
Årets frivillig är ett pris vi på UNICEF Sverige instiftat för att fira och uppmärksamma någon eller några som under året gjort fina insatser för Unicef lokalt. Men vi vill också ta tillfället i akt och tacka alla våra frivilliga som gett av sin tid och på olika sätt bidragit till Unicefs arbete under året. Ni betyder mycket för oss!
Vill du också bli frivillig för UNICEF, läs mer här.
