Gå till innehållet
Laddar…

1 av 6 barn lever i extrem fattigdom

Redan innan corona­pandemin bröt ut levde vart sjätte barn – 356 miljoner – i extrem fattig­dom, visar en analys av Världsbanken och UNICEF. En siffra som nu förväntas stiga dramatiskt.

Hälften av de som lever i extrem fattigdom är barn.

Det internationella måttet för extrem fattigdom innebär att leva i ett hushåll där man har omkring 1,9 dollar eller mindre att leva på per person och dag. Enligt Global Estimate of Children in Monetary Poverty: An Update lever två tredjedelar av dessa barn i Afrika, söder om Sahara. Omkring en femtedel lever i Sydasien.

Långsamma och ojämlika framsteg

Enligt analysen minskade antalet barn som lever i extrem fattigdom med 29 miljoner mellan 2013 och 2017. Men, framstegen som gjorts under senare år har varit väldigt långsamma, ojämlikt fördelade och är nu under hög risk på grund av coronapandemins ekonomiska konsekvenser.

– Siffrorna är chockerande och pandemin kommer att göra det hela värre, säger Sanjay Wijesekera, programchef för UNICEF. Regeringar behöver en plan för att barnen ska kunna återhämta sig, och det är bråttom. Vi måste förebygga att oräkneliga mängder barn och familjer hamnar under fattigdomsgränsen, under många år framåt.

Barn utgör ungefär en tredjedel av världens befolkning. Men hälften av de som lever i extrem fattigdom är barn.

Barns risk för att leva i extrem fattigdom är mer än dubbelt så hög som för vuxna. Och för de allra yngsta är situationen värst – nära 20 procent av alla barn under fem år i utvecklingsländer lever i extremt fattiga hushåll. Och det beskriver alltså situationen före covid-19.

Viktigt att stärka sociala skyddsnät

Barnfattigdom är mer utbrett i sårbara och konfliktdrabbade länder, där mer än 40 procent av barnen lever i extremt fattiga hushåll (jämfört med nära 15 procent i andra länder). Pandemin drabbar också barn, kvinnor och flickor på ett oproportionerligt sätt. 

Sociala skyddsnät är extremt viktiga för att mildra effekterna för utsatta barn, både i det direkta arbetet mot covid-19 och i det långsiktiga arbetet för att återuppbygga efter pandemin.

Det viktigaste och övergripande globala målet är att få slut på fattigdom och hunger. Det är bråttom och viktigare än någonsin för regeringar världen över att skala upp och anpassa sina skyddsnät för framtiden och barnens bästa.

Läs hela analysen här.

Alla ska kunna tvätta händerna med tvål och vatten

Idag är det den internationella handtvättar­dagen, en årlig dag för att uppmärk­samma vikten av god hand­hygien. Att tvätta händerna är ett av huvud­budskapen för att förhindra smitt­spridning av covid-19. Men miljarder människor kan inte följa rådet, helt enkelt för att de saknar vatten och tvål.

Rena händer räddar liv.

Det här är ett utdrag ur en debattartikel skriven i samarbete med WaterAid. Texten finns att läsa i sin helhet hos OmVärlden.

Att tvätta händerna med tvål och rent vatten är det första skyddet mot att smittas av covid-19, och för att minska smitt­spridning och förhindra att barn dör av sjuk­domar som kunnat förhindras. 

I många länder kan man inte tvätta sina händer. Tre miljarder saknar till­gång till rent vatten och tvål i sina hem. Till och med på platser där behovet av god hand­hygien är som störst, saknas detta i stor utsträckning.

Globalt saknar nästan hälften av världens vård­inrätt­ningar, och nästan hälften av skolorna, till­gång till hand­hygien genom tvål och vatten. I många tät­befolkade sam­hällen delar många hushåll på ett fåtal vatten­källor och toa­letter, vilket gör råden om såväl hand­hygien som social distansering omöjliga att efterleva.

God hygien är en förut­sättning för att ett flertal andra insatser ska vara effektiva och håll­bara. Därför ska det inte vara ett val mellan antingen hygien eller andra åtgärder, utan hygien måste tvärtom finnas med som en röd tråd i alla insatser som främjar människors hälsa.

Trots de stora hälsomässiga och ekonomiska vinsterna med förbättrad hygien har regeringar, myndigheter och internationella bidragsgivare under lång tid försummat satsningar på rent vatten och tvål.

Tidigare i år under­tecknade den svenska regeringen ett upprop tillsammans med drygt 60 världs­­ledare med upp­maningen att vatten, sanitet och hygien måste priori­teras i insatser för att bekämpa sprid­ningen av covid-19. Uppropets viktigaste åtaganden är att mobili­sera finansiering samt att se till att alla akuta insatser måste ha lång­siktiga lösningar i åtanke.

Även Sida har pekat ut vatten, sanitet och hygien som prioriterat i sina åtgärder i kampen mot pandemin. Detta är mycket viktiga och strategiskt kloka steg åt rätt håll.

Att miljoner människor inte kan tvätta sina händer är ett resultat av bristande politiska prioriteringar. Men det positiva med detta är att det därför går att lösa – just genom politiska beslut.

Vi ser att satsningar på hygien riskerar att hamna mellan de politiska stolarna och därmed utebli. För att det inte ska ske, behöver regeringen och Sida säkerställa att hygien verkligen prioriteras långsiktigt. Konkret handlar det om Sveriges internationella strategier och insatser för hållbar utveckling som går direkt till enskilda länder eller via FN. 

Vi vet att rena händer räddar liv. Men det räcker inte att veta. Corona­­pandemin visar att globala hot påverkar oss alla och våra barns framtid. I slut­­­änden är vårt globala skyddsnät mot pandemier inte starkare än den svagaste länken.

Att se till att alla i hela världen kan tvätta sina händer är därför en fråga som vi i Sverige i allra högsta grad måste bry oss om. 

Cecilia Chatterjee-Martinsen
Generalsekreterare WaterAid Sverige

Pernilla Baralt
Generalsekreterare UNICEF Sverige

Läs debattartikeln i sin helhet hos OmVärlden.

Anmäl dig till Kids Hack the Crisis – digitalt hackathon för barn

Den 23-25 oktober arrangerar UNICEF Sverige och Svenska Institutet ett globalt digitalt hackathon som låter barn vara med och skapa lösningar på utmaningar som drabbar dem under och efter coronapandemin. Barn och unga, mentorer och partners är varmt välkomna att delta!

Barns och ungas idéer och kompetens behövs för att skapa den värld vi vill leva i – både idag och i framtiden. Nu vill vi på allvar göra dem delaktiga i utmaningar som påverkar deras liv. I Kids Hack the Crisis kommer barn från olika delar av världen att arbeta i team för att skapa kreativa lösningar på utmaningar orsakade av pandemin.

Kids Hack the Crisis utgår från barnkonventionen och Agenda 2030, och alla lösningar kommer att ta oss närmare att förverkliga barns rättigheter och uppnå målen för hållbar utveckling. De vinnande lösningarna kommer att presenteras för UNICEFs ledarskap globalt och få stöd av hackathonets organisatörer och samarbetspartners med målet att så långt som möjligt realisera lösningarna för barn världen över.

Vi välkomnar nu barn och unga som vill delta som hackare och mentorer och partnerorganisationer som vill stödja inom olika kunskapsområden att anmäla sig till hackathonet.

Vad är ett hackathon?

Ett hackathon är en innovationstävling. Mellan 24-48 timmar arbetar deltagare som kallas för ”hackare” i team för att lösa specifika utmaningar. Det finns även mentorer inom olika kompetensområden som stöttar teamen. I slutet utser en jury ett vinnande lag inom varje utmaningskategori.

Utmaningskategorier

Under 48 timmar kommer barnen att arbeta i team för att skapa lösningar på den pågående krisen. De kommer att ta itu med de kort- och långsiktiga effekterna som viruset har på deras liv och framtid. Här är utmaningarna som barnen kan välja att arbeta med:

  1. Rätten till utbildning. Hur kan vi se till att alla barn kan fortsätta att lära sig och få den utbildning de har rätt till, trots skolnedstängningar och bristande tillgång till internet, TV och radio?
  2. Rätten till hälsa. Hur kan vi stödja barns fysiska och psykiska hälsa i den svåra situationen kopplat till covid-19? Hur kan vi bygga ett samhälle där alla barn inte bara överlever utan också mår bra och har möjlighet att utvecklas?
  3. Minska fattigdomen. Hur kan vi säkerställa alla barns rätt till en god levnadsstandard och tillgång till grundläggande tjänster i en tid när familjer lever i ekonomisk och social utsatthet?
  4. Stoppa våldet. Hur kan vi skydda barn från fysiskt och psykiskt våld – i hemmet, skolan, samhället i stort och över internet – när tjänster som skyddar barn sätts på paus och familjer upplever ökade påfrestningar hemma på grund av isolering?
  5. Rätten till deltagande. Hur kan vi garantera barns inflytande och delaktighet i beslut som påverkar deras liv?

Att delta som hacker

Alla barn och unga mellan 10-18 år är välkomna att delta, de enda kraven är att du kan engelska och har en dator, surfplatta eller smartphone. Det finns flera olika sätt att delta – du kan delta som erfaren hackare eller som nybörjare, och du deltar på egna villkor (inget krav att vara med 48 timmar). Det är valfritt att tävla. Läs mer om att delta som hacker.

Att delta som partnerorganisation

Organisationer och företag inom privat eller offentlig sektor samt ideella organisationer över hela världen är välkomna att stödja med exempelvis kommunikation i era nätverk, jurymedlemmar eller hjälp med att förverkliga lösningarna efter hackathonet. Men vi är naturligtvis öppna för att lyssna på era förslag! Läs mer om att delta som partner.

Att delta som mentor

Mentorer från olika kunskapsområden är välkomna att delta, exempelvis ämnesexperter, Git, databas, brainstorming. Allt du kan tänka dig att barnen kan behöva hjälp med under hackathonet – tekniskt eller inte. Vissa är erfarna hackare, andra deltar för första gången och behöver bara någon som guidar dem. Du måste inte vara tillgänglig alla 48 timmar, men minst två. Läs mer om att delta som mentor.

När är Kids Hack the Crisis?

Kids Hack the Crisis öppnar fredagen den 23 oktober med en livesänd öppningsceremoni kl. 17.00. Teamen ska lämna in sina lösningar senast söndagen den 25 oktober. Onsdagen den 28 oktober kl. 18.00 är det dags för en livesänd prisceremoni!

Välkommen till en 48 timmars resa av kreativt skapande med målet att skapa verklig skillnad för barn världen över!

Läs mer och anmäl dig till Kids Hack the Crisis.

För alla flickors mensliga rättig­heter

Vad skulle du göra om du några dagar i månaden förbjöds att umgås med dina vänner? Hindrades från att laga mat, gå i skolan, att sova i en säng eller ens gå ut? Det är många flickors verklig­het när de får sin mens. Starka tabun och brist på kunskap gör att flickors utveck­ling hålls tillbaka. Det vill vi på UNICEF lyfta i samband med inter­nationella flickdagen.

 I många länder går inte flickor till skolan när de har mens. Ofta på grund av skam eller för att det saknas möjlighet att sköta sin hygien i skolan. I värsta fall hoppar de av sin utbildning helt.

Uppskattningsvis menstruerar 1,8 miljarder flickor över hela världen. Ändå vet ungefär hälften av alla flickor i Sydasien inte vad mens är in­nan de själva bör­jar men­struera, enligt en rapport som UNICEF gjort till­sammans med WaterAid. Brist på kunskap och starka tabun kring mens finns i många delar av världen.

I många länder går flickor inte till skolan när de har sin mens, ofta på grund av skam, men också för att skolorna inte är till­räckligt utrustade med separata toa­letter för flickor och pojkar. I värsta fall hoppar flickorna av skolan helt och hållet, vilket resul­terar i att de inte får den utbild­ning de behöver för att själva kunna bestämma över sina liv och ta sig ur fattig­dom och förtryck. 

Att flickor inte får möjlighet att utbilda sig drabbar inte bara flickorna själva. Det skapar också stora konsekvenser för samhället.

Om fler flickor får utbild­ning skulle den ekonomiska till­växten öka, barn­äkten­skapen och fattig­domen skulle minska och det skulle bidra till jäm­­ställd­­het och demo­kratisk utveck­­ling.

Okunskap och myter exkluderar kvinnor och flickor från samhället

Den enorma okunskapen kring mens skapar utrymme för myter som styr flickornas liv. “Du kan dö om du kommer i kontakt med en kvinna som har mens”, “Mens är något smutsigt, flickor som har det måste isoleras från andra” och “Flickor är svagare när de har mens” är bara några av de myter som många lever efter.

Brist på kunskap gör att myterna är svåra att slå hål på. UNICEF arbetar för att bryta tystnaden och förinta myter och tabun genom att utbilda både flickor och pojkar om mens.

Flickor i Jharkhand, Indien, deltar i undervisning om mens och hygien. Att bryta tystnaden kring mens hjälper många flickor att dels förstå sig på sina egna kroppar, och ger dem även kunskapen och modet att våga fortsätta gå till skolan fast de har mens.

Mensen tar inte paus när samhället vänds upp och ner

I katastrofer och kriser, som exempel­vis rådande corona­pandemi, blir det ännu svårare för flickor och kvinnor i fattiga områden att hantera sin mens på ett värdigt och hälso­samt sätt. Pandemin ökar sår­bar­heten hos människor som redan lever i extrem fattig­dom och kris­drabbade områden. Lockdowns och stängda gränser gör det också ännu svårare att få till­gång till mens­skydd.

Vad gör UNICEF?

Att kämpa för flickors och kvinnors rättig­heter hör till UNICEFs allra viktigaste uppgifter.

  • Vi bidrar med forskning och utbild­ning för att hjälpa sam­hällen och rege­ringar att informera om mens och bryta tabun.
  • Förra året för­bätt­rade vi 20 495 skolor i 67 länder, för att under­lätta för flickor som har mens och öka möjlig­heterna att de stannar i skolan.
  • Vi delar ut hygien­produkter som tvätt­bara bindor till flickor i utsatta och kris­drabbade områden.

I vår gåvoshop hittar du nu två nya paket med fokus på flickors rättig­heter. Köp Skolpaket för en flicka, eller Tvättbara bindor, så är du med och ser till att fler flickor i utsatta situationer får en möjlig­het att fort­sätta sin skol­gång och leva sina liv som vanligt, även när de har mens:

Handla i gåvoshopen

Var 16:e sekund föds ett dödfött barn

Nästan två miljoner dödfödda barn föds varje år världen över, enligt en ny rapport från UNICEF, WHO, Världsbanken och UNDESA. Corona­pandemins påverkan på vården riskerar nu att förvärra situa­tionen med ytter­ligare 200 000 död­födda under det kommande året.

Var 16:e sekund föds ett dödfött barn i världen, trots att en majoritet av dödsfallen hade kunnat undvikas.

Rapporten A Neglected Tragedy: The Global Burden of Stillbirths har tagits fram i samarbete mellan UNICEF, WHO (Världs­hälso­orga­nisa­tionen), Världs­banken och UNDESA (FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor). Den visar att den stora majori­teten av död­födslar, 84 procent, sker i låg- och lägre medel­inkomst­länder. I rapporten definieras en dödfödsel som när ett barn föds utan livs­tecken i vecka 28 eller senare.

– Att förlora ett barn i magen eller vid förlossningen är en förödande tragedi för en familj, och något som sker alldeles för ofta världen över, säger Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef. Var 16:e sekund tvingas en mamma genomlida detta fruktansvärda, trots att en majoritet av dödfödslarna hade kunnat undvikas.

De flesta dödfödslar orsakas av bristande vård under graviditet och för­lossning. Rapporten visar att en stor del av utmaningen handlar om att investera i just den vården, och att satsa på vård­personal som sjuk­sköterskor och barn­morskor.

Varje gravid kvinna har rätt till vård av hög kvalitet, och inget barn ska behöva dö av orsaker som går att förhindra.

Covid-19 riskerar att förvärra situationen

Rapporten varnar också för att covid-19 riskerar att förvärra situationen med bristande vård, och öka antalet dödfödslar under det kommande året med drygt elva procent. Det innebär att ytterligare omkring 200 000 barn riskerar att dö innan de ens fått en chans till ett liv.

Över 40 procent av dödfödslarna sker under förlossningen – något som hade kunnat undvikas genom närvaro av utbildad personal och tillgång till akutvård. Och redan innan pandemin var det få kvinnor i låg- och medelinkomstländer som hade tillgång till vård av hög kvalitet för att förhindra en dödfödsel.

Ojämlika villkor en utmaning även i höginkomstländer

Men rapporten visar också på att dödfödslar inte enbart är en utmaning i fattigare länder. 2019 var det 39 höginkomst­länder som hade ett högre antal död­födslar än döds­fall bland nyfödda. Mammors utbildnings­nivå och socio­ekonomiska status är en stor faktor, och antalet död­födslar är högre på lands­bygden än i städer, även i hög­inkomst­länder. 

Minoritetsgrupper är också mer drabbade. I exempelvis Kanada har inuit­befolk­ningen tre gånger högre risk för död­födsel än resten av befolk­ningen, och för afro­amerikanska kvinnor i USA är risken för död­födsel dubbelt så hög som för vita kvinnor. 

Covid-19 har förvärrat vård­krisen för barn och kvinnor, men det är alltså livs­viktigt att öka inves­teringar i vård- och hälso­system för gravida, i förlossnings­vården och efter­vården för gravida och nyfödda.

Varje gravid kvinna har rätt till vård av hög kvalitet, och inget barn ska behöva dö av orsaker som går att förhindra.

Läs hela rapporten här

Kids Hack the Crisis – globalt digitalt hackathon för barn

Den 23-25 oktober arrangerar UNICEF Sverige och Svenska Institutet ett globalt digitalt hackathon som låter barn delta och bidra till konkreta lösningar på de utmaningar som drabbar dem under och efter coronapandemin. Anmäl dig som hackare, mentor eller partner idag!

Barns och ungas idéer och kompetens behövs för att skapa den värld vi vill leva i – både idag och i framtiden. Det är därför hög tid att på allvar göra dem delaktiga i de utmaningar som påverkar deras liv. Genom det digitala hackathonet ”Kids Hack the Crisis” får barn och unga världen över möjlighet att vara med och skapa hållbara lösningar på framtidens utmaningar.

Vad är Kids Hack the Crisis?

Kids Hack the Crisis är ett digitalt hackathon, som äger rum den 23 – 25 oktober och riktar sig till barn och unga världen över. Under 48 timmar kommer de unga att arbeta i team för att komma fram till digitala lösningar på de utmaningar som drabbar dem i samband med corona­pandemin, både på kort och lång sikt. Det kan till exempel handla om hur beslut, som fattas av samhällen för att begränsa spridningen av viruset, påverkar barns liv såsom stängning av skolor. Liksom hur barn drabbas av ökad social och ekonomisk utsatthet, social distansering eller av ett ökat behov av digitala lösningar.

Deltagarna medverkar enkelt via dator, mobil eller surfplatta. Barnen deltar på egna villkor och väljer själva om de vill tävla. De behöver inte ha kunskap i kodning – alla barn mellan 10-18 år är välkomna att delta.

Nu sätter vi barns och ungas röster och lösningar i fokus med Kids Hack the Crisis Global!

Hackathonets jury kommer att bestå av barn och ungdomar från olika delar av världen, och av vuxna som har ett särskilt fokus på exempelvis barns rättig­heter och Agenda 2030. Mentorerna, som ger råd och stöttar deltagarna, kommer att bestå av experter och specialister från både privat och offentlig sektor.

Att göra barn och unga delaktiga är avgörande för att möta dagens och framtidens utmaningar. Alla lösningar kommer att ta oss ett steg närmare att förverkliga alla barns rättigheter och uppnå de globala målen i Agenda 2030.

Vill du delta?

Vill du som barn delta och bidra med ditt perspektiv och dina idéer? Kanske vill du som expert inom ditt område medverka som mentor, eller ni som organisation eller företag dela med er av er kompetens? 

Läs mer och anmäl dig här: hack.sweden.se/kids

Vi ses den 23 oktober!

Framtidens migrations­politik – vilka rättig­heter får barn på flykt?

Den tillfälliga utlänningslag som togs fram efter hösten 2015 går ut sommaren 2021. För att ersätta den tidigare lagen tillsattes en kommitté med uppdrag att ta fram en ny migrations­politik. Nu har förslaget presen­terats och det tar inte till­räcklig hänsyn till barn­konven­tionen, skriver Mohima Mumin, barnrätts­jurist på UNICEF Sverige.

Migrations­kommittén presen­terade sitt förslag den 15 september. Redan innan förslagen lämnades över har vi följt debatten i media, med stor oro för att vill­koren för asyl­sökande barn skulle komma att försämras. Det kan starkt ifråga­sättas om förslagen tar hänsyn till barn­konven­tionen i till­räckligt stor utsträckning. 

En liten pojke blir buren längs tågspåret i Idomeni, Grekland. Här på gränsen mellan Makedonien och Grekland hamnade tusentals barn på flykt under flyktingkrisen i Europa 2015, i väntan på en osäker framtid. Foto: © UNICEF/Georgiev

Förslaget till Sveriges nya migrationspolitik tar inte tillräcklig hänsyn till barnkonventionen.

Förslag från migrations­­kommittén som särskilt berör barn

  • Tillfälliga uppehålls­till­stånd ska även i fort­sätt­ningen vara huvud­regeln för barn som beviljas skydd. Flyktingar får uppe­hålls­till­stånd i tre år, som vid en ny ansökan kan för­längas med ytter­ligare två år. Alternativt skydds­behövande får 13 månader, som vid en ny ansökan kan för­längas med ytter­ligare två år. Inga undan­tag ges. 
  • Försörjnings­krav (det vill säga krav på att den förälder som fått uppe­hålls­till­stånd ska kunna försörja make/maka och barn som den vill åter­förenas med) ska inte gälla för barn som är bosatta i Sverige och vars föräldrar ansöker om uppe­hålls­till­stånd här. Detsamma gäller barn som är födda i Sverige och ansöker om uppe­hålls­till­stånd för att en förälder redan har beviljats detta, och föräldern bor till­sammans med det sökande barnet i Sverige. 
  • Undantag från försörj­nings­krav föreslås även för barn som antingen är kvar själva i ursprungs­landet, eller till­sammans med en förälder, och som ansöker om att få komma till Sverige för att åter­förenas med den andra föräldern. Detta om ansökan görs inom tre månader från det att föräldern som bor i Sverige har fått beslut om uppe­hålls­till­stånd.
  • Barn som har en förälder som har fått uppe­hålls­till­stånd, eller som har en förälder som är gift eller sambo med någon som har uppe­hålls­till­stånd, ska också beviljas detta. Undantag gäller för barn där minst en förälder är under 21 år. Sverige kan vägra att ge dessa barn uppe­hålls­till­stånd så länge som föräldern inte har fyllt 21 år. 
  • Uppe­hålls­till­stånd på grund av humani­tära skäl som synner­ligen ömmande om­ständig­heter* åter­införs, och före­slås nu också gälla för barn, men med ett lägre krav än för vuxna. Det innebär att även om om­ständig­heterna inte har samma allvar och tyngd som krävs för att en vuxen person ska beviljas uppe­hålls­till­stånd, så ska ett barn beviljas det. Till­ståndet ska vara begränsat till 13 månader och om ett nytt beviljas ska det vara i två år.

*Fakta

I den tidigare utlännings­lagen kunde vuxna beviljas uppe­hålls­till­stånd vid synner­ligen ömmande om­ständig­heter och barn vid sär­skilt ömmande om­ständig­heter. Dessa togs bort i sam­band med den till­fälliga lagen. Synner­ligen ömmande omständig­heter före­slås nu också gälla för barn, men med ett lägre krav än för vuxna.

För UNICEF är det mycket oroande att många av bestäm­mel­serna i den till­fälliga lagen nu före­slås bli perma­nenta. Kontinuitet är viktigt för barns uppväxt och en osäker och utsatt situa­tion, som till­fälliga uppe­hålls­till­stånd skapar, påverkar barns väl­mående nega­tivt.

Kommittén konstaterar själva att de förslag som presen­terats kommer att få nega­tiva konse­kvenser för barn. Därför är det för­vånande och beklag­ligt att de i sitt arbete inte har tagit större hänsyn till barnets bästa och före­slagit undan­tag för att väga upp för detta.

Låt oss djup­dyka i för­slagen och konse­kven­serna de får för barn:

Tillfälliga uppe­hålls­till­stånd – är det verk­ligen barnets bästa?

Kommittén före­slår att till­fälliga uppe­hålls­till­stånd även i fort­sätt­ningen ska vara huvud­regeln för barn. Det inne­bär en otrygg­het som påverkar barn och deras hälsa nega­tivt. Det kan också påverka barnets möjlig­heter att utbilda sig och ut­vecklas.

Barnkonventionen rekommen­derar håll­bara och lång­sik­tiga lös­ningar för barn, inte till­fälliga och oförut­säg­bara, något som ett till­fälligt uppe­hålls­till­stånd är. Vi ställer oss därför kritiska till att kommittén över­huvud­taget inte före­slår några undan­tag till barn som ger perma­nent uppe­hålls­till­stånd, inte ens för de mest utsatta eller sjuka. 

Vi ser heller inte några god­tag­bara skäl till varför barnets skydds­status skulle moti­vera olika längd på uppe­hålls­till­ståndet. 

28 miljoner barn befinner sig just nu på flykt runt om i världen. Foto: © UNICEF/Georgiev

34 miljoner barn befinner sig just nu på flykt runt om i världen.

Synnerligen ömmande om­ständig­heter är inte ett till­räck­ligt starkt skydd

Vi ser positivt på att kommittén före­slår att uppe­hålls­till­stånd på humani­tära grunder, med synner­ligen ömmande om­ständig­heter, åter­införs i den nya lagen. För barn innebär det att de får en möjlig­het att bevil­jas till­fälligt uppe­hålls­till­stånd, även om de om­ständig­heter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att vuxna ska få till­stånd. 

Dock är det oro­väckande att även denna grupp av barn som huvud­regel får ett till­fälligt uppe­hålls­till­stånd, något som ger barn ett betyd­ligt sämre och svagare skydd än det som finns i tidi­gare utlännings­lagen.

Eftersom barnkonventionen är lag bör skyddet för barn stärkas, inte försämras, vilket det här förslaget innebär. 

Vi saknar undan­tag för barn som efter en indi­vidu­ell prövning kan få perma­nent uppe­hålls­till­stånd direkt, på grund av till exempel bestående hälso­till­stånd eller andra sär­skilda skäl.

Rätt till familje­åter­förening – inte för alla barn? 

Vi ser positivt på att det inte finns något för­sörj­nings­krav för barn, när barnet bor i Sverige och ansöker om att föräld­rar ska ansluta sig till barnet här. Det­samma gäller barn som föds i Sverige och bor till­sammans med en förälder. Däremot ser vi med djup oro på de andra för­slagen som presen­terats. 

Det är inte försvar­bart att kommittén före­slår att barn som har minst en förälder som är under 21 år inte har rätt till uppe­hålls­till­stånd förrän föräldern eller föräld­rarna har fyllt 21 år. Alla barn omfattas av barn­kon­ven­tionen och har rätt att förenas med sina föräldrar, oberoende av föräld­rarnas ålder och deras för­sörj­nings­förmåga. Konse­kvensen av det här för­slaget blir att barn under lång tid kan tvingas vara ifrån en förälder. 

Att kommittén gör skillnad på barn genom att anse att vissa barn har rätt att återförenas med sina föräldrar medan andra inte har det, baserat på en godtycklig åldersgräns, är inte acceptabelt. 

Det är också olyckligt att för­sörj­nings­kravet inte lättas upp för att under­lätta för barn att kunna åter­förenas med sina föräldrar. För­slaget riskerar istället att i många fall bli ett hinder då det är orimligt och svårt att uppnå. 

Om förslagen som presen­terats går igenom ser vi ökad risk att barn dis­krimi­neras och att det görs skillnad på barn. Det är inte för­enligt med prin­cipen om icke-dis­krimi­nering i barn­konven­tionen. 

Den fortsatta vägen framåt

Förslaget ligger nu hos rege­ringen och hur pro­cessen fort­skrider är inte helt tydligt presen­terat. Detta då det råder stor politisk oenig­het både inom rege­ringen och bland övriga riks­dags­partier. Oavsett fort­satt process vill vi trycka på vikten av barn­konse­kvens­ana­lyser kring hur barns rättig­heter beaktas och bedöms i lag­för­slagen. 

Ett minimum är att beakta följande krav: 

  • Permanent uppe­hålls­till­stånd till barn som bedöms ha skydds­skäl. Om till­fälliga uppe­hålls­till­stånd ändå ska vara huvud­regeln ska de också vara längre än vad som före­slås idag. 
  • Rätt till familje­åter­förening med mer rimliga och rea­lis­tiska för­sörj­nings­krav.   
  • Hänsyn till barnets bästa och barn­konse­kvens­analys med en indi­vidu­ell prövning i varje enskilt fall.

Sveriges regering – dags att visa handlings­kraft!

Visste du att Sverige inte har någon lag som kräver att företag måste respek­tera mänsk­liga rättig­heter? Det måste vi ändra på. Därför går UNICEF Sverige idag, till­sammans med flera orga­nisationer och företag, ut med upp­ropet Visa handlingskraft. Skriv på och var med och sätt press på politikerna.

Skriv under

Den ökade inter­nationella handeln har medfört stora föränd­­ringar under de senaste decen­nierna i hur företag bedriver sin produk­tion och verk­sam­het. Många svenska och europeiska företag har idag egna verk­sam­heter eller leveran­törer i länder där kränk­ningar av mänsk­liga rättig­heter är vanligt före­kommande och där det arbets­rätts­liga skyddet är svagt. 

Företags verksam­heter påverkar både barn och vuxna

Nästan en tredje­del av världens befolk­ning är idag under 18 år. Det är därför ound­vik­ligt att företag påverkar barn likväl som vuxna. Enligt ILO finns idag runt 152 miljoner barn som omfattas av barn­arbete. Det är direkt skadligt för barns hälsa och utveck­ling. Även andra faktorer som levnads­standard, miljö­föro­reningar och till­gång till vatten och sanitet kan företag ha en påverkan på i sin verk­sam­het, något som i hög grad påverkar barns hälsa och utveckling.

För att uppfylla barns rättig­heter enligt barn­konven­tionen, som nu är lag i Sverige, har den svenska staten en skyldig­het att för­hindra negativa effekter som företag kan ha för barn. En lag som ställer krav på att företag tar ansvar för mänsk­liga rättig­heter kommer också att stärka skyddet för barns rättig­heter.

Frivilliga initiativ räcker inte

Coronapandemin har kastat ljus på de usla arbets­­för­­hållanden som finns i globala leveran­­törs­­led idag. Det handlar om ökat barn­­arbete, slav­­liknande kontrakt och arbets­­tagare som hindras i sin rätt att orga­ni­­sera sig. Löner som är omöjliga att för­­sörja sig på, tvångs­­för­­flytt­­ningar av lokal­­befolk­­ningen, vatten­­föro­­reningar eller kvinnor och barn som utsätts för sexuella över­grepp och våld. 

Pandemin leder till ökad fattigdom och att fler barn tvingas in i arbete för att hjälpa till att ordna mat på bordet till familjen. 

För att verka etiskt och håll­bart i sådana kon­texter måste företag ta ett stort ansvar för sitt agerande. Flera företag arbetar redan kontinu­erligt med dessa utmaningar, men oftast handlar det om egna, fri­villiga initiativ. Det räcker inte.

Enligt ILO finns idag runt 152 miljoner barn som omfattas av barnarbete. Det är hög tid att Sverige nu tar konkreta steg framåt i frågan om lagstiftning, för att se till att företag måste respektera mänskliga och barns rättigheter.

Företagen kan idag inte ställas till svars

Utan en lag­stiftning kan svenska företag inte ställas till svars för negativ påverkan på mänsk­liga rättig­heter i länder där våra varor produceras. Med en lag­stift­ning får de drabbade ett rätts­ligt skydd. Det inne­bär också att vi med­borgare och konsu­menter kan känna oss tryggare i att inte bidra till att barn eller vuxna far illa när vi handlar. 

Utan en lag måste företag som tar sitt ansvar och väljer att arbeta etiskt och håll­bart konkurrera på ojäm­lika villkor med företag som tar gen­vägar och väljer det billi­gaste alter­na­tivet. Det tycker vi är orimligt – företag som investerar i håll­bar­het borde få stöd i form av tydliga regel­verk och rätt­vis konkurrens.

Det är hög tid för Sverige att agera

Några europeiska länder, där­ibland Frankrike och Nederländerna, har redan antagit lag­stift­ning på området. Besluts­fattare i flera EU-länder har satt igång utred­ningar och tagit fram lag­för­slag som nu disku­teras. Men Sverige har inte, trots rekommen­dationer från såväl Stats­kontoret som Agenda 2030-delega­tionen, utrett en lag­stift­ning på nationell nivå.  Ett av FN:s mål i Agenda 2030 är att utrota barnarbete till år 2030.

Det är hög tid att Sverige nu tar konkreta steg framåt i frågan om lag­stift­ning. Vi som står bakom detta upprop bidrar gärna med vår samlade kunskap i denna process. Vår upp­maning till rege­ringen är tydlig:

Vi vill se en lag­stift­ning som kräver att företag respek­terar mänsk­liga rättig­heter i den egna verk­sam­heten och i sina affärs­rela­tioner. Rege­ringen måste verka aktivt för ett effek­tivt regel­verk på EU-nivå och genast inleda för­bered­elser och konsulta­tioner med företag, civil­sam­hället och fack­föreningar i Sverige.

Det är dags att visa handlings­kraft!
Gör din röst hörd och skriv på för en lag­stift­ning som ser till att företag i Sverige respek­terar mänsk­liga rättig­heter, i Sverige och utom­lands:

Skriv under

Vill ni som företag eller orga­nisa­tion ställa er bakom kampanjen? Hör av er på: hej@visahandlingskraft.nu

”Det känns bra att testa­mentera till en organ­isation”

Att prata om testa­menten kan vara svårt och tungt. Men så behöver det inte vara. Man kan se det som en möjlighet att själv bestämma vad som ska hända när ens eget liv är slut. Möt Solveig, en av våra fantastiska Världs­föräldrar, som har valt att testa­mentera till UNICEF.

Solveig är månadsgivare till UNICEF sedan flera år tillbaka. Redan som liten inspirerades hon av sin mamma som var en förebild gällande att hjälpa andra och att ställa upp för dem som hade det svårt. 

– För länge sedan bodde mina föräldrar i Tyskland och där fanns en UNICEF-butik som vi brukade besöka. Än idag har jag kvar och använder en UNICEF-väska därifrån som jag fick av min mamma, säger hon.

Solveig har inga egna barn, men barnens bästa ligger henne ändå varmt om hjärtat.

– När jag var yngre ville jag ha barn själv men det blev aldrig så. Då bestämde jag mig istället för att jag ville hjälpa barn på andra sätt. Därför känns det extra bra att kunna säga att jag är Världsförälder, för då är jag förälder till alla världens barn istället för till ett eget.

Att testamentera till UNICEF innebär att du hjälper barn över hela världen även när du inte längre finns kvar.

Ett trovärdigt och tryggt givande

Hon berättar att hon tidigare undrat om pengarna hon skänker verkligen kommer fram, men nu känner hon sig trygg. Genom den information som UNICEF regelbundet skickar ut till Världsföräldrar har Solveig kunnat läsa om den nytta hennes gåvor gör för barnen.

– Det ni rapporterar med tydliga exempel och bilder från världen gör att det känns bra och på riktigt. Att mitt stöd verkligen hjälper. När katastrofer händer, när barn behöver vaccineras, för att barn ska få gå i skolan och mycket mer.

Vill fortsätta att hjälpa barnen

Utöver sitt månadsgivande har Solveig nu valt att testamentera en del av sina tillgångar till UNICEF. Något som hon funderat länge på, och diskuterat med sin bror som även han tyckte att det var en bra idé.

– Jag tycker att det är viktigt och känns bra att testamentera till en organisation. För mig känns det självklart, jag skänker pengar till UNICEF nu för att jag vill hjälpa barnen och då kan jag lika gärna testamentera också – fortsätta ge fast jag inte längre finns så att säga. 

Och på frågan om hon har något önskemål om vad som ska hända med hennes pengar, svarar Solveig.

– Jag vill bara att de ska gå dit stödet behövs mest. Jag litar på att ni på UNICEF vet vart mina pengar kan göra störst skillnad.

Ett stort varmt tack från oss på UNICEF till dig Solveig! Din gåva skänker liv till världens barn.  

Vill du veta mer om hur du kan testamentera till UNICEF?

Beställ vår kostnadsfria broschyr och läs mer om hur du kan efterlämna en gåva som förändrar liv. Genom att testamentera till UNICEF är du med och ser till att barn får en trygg uppväxt, möjlighet till fortsatt utveckling och vaccin mot farliga sjukdomar. Och viktigast av allt: ditt bidrag räddar barns liv.

Jag vill beställa en broschyr

Barns rättigheter måste prioriteras i genomförandet av Agenda 2030

I september varje år samlas FN:s generalförsamling i New York för att diskutera globala frågor. För 75:e gången drar nu arbetet igång med start idag och tre månader framåt. I år sker alla möten digitalt och fokus ligger på coronapandemin. UNICEF Sverige vill se satsningar för ett hållbart samhälle efter coronapandemin samt att barns rättigheter prioriteras av världens regeringar.

Mötet inleds med en generaldebatt då många regeringschefer håller tal och framhåller sitt lands syn på olika globala frågor, och här önskar vi se ett tydligare fokus på hur världen kan återuppbyggas till en bättre plats för barn där ingen lämnas utanför. Att ingen får lämnas utanför är en av de övergripande principerna i Agenda 2030.

Under sommaren ingick UNICEF Sverige i den svenska e-delegationen till FN:s årliga högnivåforum för hållbar utveckling (HLPF), där arbetet med Agenda 2030 utvärderas. Fokus för mötet var att accelerera genomförandet av agendan och uppmärksamma att det nu återstår mindre än tio år till dess att målen och delmålen ska uppnås.

Pandemin riskerar att omkullkasta de viktiga framsteg som gjorts de senaste decennierna, så nu måste lärdomarna som då drogs omsättas i praktiken av världens länder. UNICEFs förhoppning är att världens regeringar sätter barns rättigheter främst på agendan.

Globala utmaningar, kräver globala lösningar

Årets uppföljning och översyn av Agenda 2030 visar att pandemin påverkar möjligheterna att nå målen mycket negativt och att det saknas finansiering. Coronapandemin blottlägger de brister som finns i samhället och tydliggör vikten av samverkan; globala utmaningar kräver globala lösningar.

UNICEF välkomnar Sveriges ambitioner, som lyftes fram i FN under HLPF, om att samhället ska bli mer hållbart efter coronapandemin, och ser fram emot att följa det fortsatta arbetet i FN som nu kickar igång i och med öppnandet av generalförsamlingen. Vi välkomnar att Sverige i samband med öppnandet särskilt lyfter pandemiresponsen, inklusive rättvis global tillgång till vaccin mot covid-19 och ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling i linje med Agenda 2030.

Sam­hällen och länder måste, nu mer än någonsin, sam­arbeta över gränserna för att bygga upp en bättre värld, så att ingen hamnar utanför.

Internationellt samarbete för barns rättigheter

UNICEF arbetar hårt för att se till att corona­pandemin inte blir en bestående kris för barn. Pandemins konse­kvenser skadar barn mer än själva sjuk­domen. Sommarens forum belyste att våld mot barn ökat under pandemin samt att 1.6 miljarder skolbarn drabbats av skolnedstängningar, något som får störst konsekvenser för barn i utsatthet. Sam­hällen och länder måste, nu mer än någonsin, sam­arbeta över gränserna för att bygga upp en bättre värld, så att ingen hamnar utanför.

Barn och deras rättigheter måste sättas i centrum för genomförandet av Agenda 2030, vilket lyftes ovanligt tydligt under årets forum, inte minst från svensk håll. Sverige, ihop med 60 andra länder har bildat en grupp av barns vänner “Group of Friends of Children and the Sustainable Development Goals (SDGs)” vars gemensamma mål är att skapa en bättre framtid för världens barn. Arbetet måste få ny fart då generalförsamlingen nu öppnas på nytt.

Inkludering av barns och ungas röster

I Sverige har en nationell samordnare för Agenda 2030 tillsatts, som ska fokusera särskilt på barns och ungas perspektiv och delaktighet samt på de som befinner sig i en särskilt utsatt situation. Varje år gör ett antal FN-länder en frivillig rapportering om sitt genomförande av Agenda 2030 och uppfyllandet av globala målen på FN:s högnivåforum. Sverige har annonserat att de kommer att rapportera till HLPF 2021 och då önskar vi på UNICEF se en tydlig inkludering av barns och ungas röster i den svenska rapporten. Låt barns rättigheter få visa vägen i genomförandet av Agendan såväl nationellt som internationellt. Barns rätt måste sättas i centrum och deras röster måste också få höras.

Sverige har möjlighet att ta på sig ledartröjan i frågor som rör barn och unga såväl på hemmaplan som globalt. Barnkonventionen och Agenda 2030 är utmärkta verktyg för den nystart som krävs efter pandemin.

Mark Levengood: ”I mitt testa­mente för­säkrar jag mig om att livet fort­sätter”

Idag gästbloggar Mark Levengood, ambassa­dör för UNICEF Sverige, om sin älskade mamma som gick bort i våras och om hur man kan påverka barns fram­tid även när man inte längre finns kvar.

Mark Levengood vill, genom att skriva in UNICEF i sitt testamente, försäkra sig om att livet fortätter för barn, även när han själv inte längre finns kvar.

När morfar dog var han 89 år gammal. Och min moster, som är rysligt sentimental på ett finländskt sätt, hon tyckte att vi i dödsannonsen skulle skriva såhär: ”Varför?” Morfar var alltså 89. Och min mamma, som inte alls var sentimental, svarade ”Nej, vi skriver såhär istället: Varför inte?”.

Jag kan tycka att mamma hade rätt. Ett liv har en början, ett innehåll och ett slut. Morfar hann under sina dagar delta aktivt i både första och andra världskriget, han tog sig från fattigdom till välstånd och hann även med en älskarinna efter mormors bortgång (älskarinnan pratade i ett så gällt tonläge att hon kunde ha drivit den ihärdigaste i en alltför tidig grav). Morfar var nog rätt nöjd som det var.

Ett tabubelagt ämne

Efter många år här i Sverige tänker jag att det är konstigt att livets slut är så tabubelagt här. De första åren i Sverige arbetade jag inom långvården, och kom att se att en naturlig död är organisk och i regel lugn, vacker och fridfull. Lättast var det för dem som accepterat sin förgänglighet, och planerat för hur de ville ha det.

Marks mamma fick ett händelserikt liv innan hon i våras somnade in. Saknaden blandas med tacksamhet. Dels över henne, dels över att hon fick chans till ett liv.

I våras somnade mamma in, efter ett långt och händelserikt liv. Det var sorgligt och jag var (och är väl än) ledsen. Men saknaden blandas, just när det gäller min mamma, med tacksamhet. Dels över henne, hon var underbar (och jobbig. Och underbar igen), och dels över att hon fick en chans till ett liv.

Hon föddes till en ogift mor och okänd far 1943, hamnade på barnhem vid födseln och blev adopterad först efter krigsslutet. Tack vare det då nybildade UNICEF fick hon vaccin. Mat hade hon, till all lycka, i hemmet. Mamma fick växa, gå i skola, gifta sig (några gånger) och få barn. Starten på hennes liv kom att bli beroende av främlingars välvilja, av sådana som blev föräldrar till den som ingen förälder hade.

Jag blir glad av att veta att mitt liv kan bidra till att nya barn får chansen.

Därför är jag noga i mitt testamente. En dag är det min tur att ligga på sotsängen, och jag kommer bli gladare av att veta att min död, och framför allt mitt liv, kan bidra till att nya barn får chansen. Genom att komma ihåg UNICEF i mitt testamente försäkrar jag mig om att livet fortsätter, vare sig jag är här eller inte. Och det, ser ni…det känns bra.

Mark Levengood

Vill du veta mer om hur du kan testamentera till UNICEF?

Beställ vår kostnadsfria broschyr och läs mer om hur du kan efterlämna en gåva som förändrar liv. Genom att testamentera till UNICEF är du med och ser till att barn får en trygg uppväxt, möjlighet till fortsatt utveckling och vaccin mot farliga sjukdomar. Och viktigast av allt: ditt bidrag räddar barns liv.

Jag vill beställa en broschyr

Gängen lyckas där sam­hället sviker

Under senare tid har den eskalerande gäng­krimi­nali­teten upp­märk­sammats stort i media. I många fall är barn både förövare och brotts­offer. En djupt tragisk utveck­ling, inte minst för ett land med både resurser och för­ut­sätt­ningar att stävja den. Idag äger en sär­skild debatt rum i riks­dagen på temat, och mot den bak­grunden vill UNICEF Sverige ge några konkreta förslag.

Foto: © Frank Aschberg

Det är hög tid att konkreta och riktade insatser sätts in för att vända den utveckling vi ser. Alla barn som växer upp i Sverige ska kunna ha en tro på fram­tiden, till­gång till utbild­ning av god kvalitet, en menings­full fritid och förut­sätt­ningar att vara del­aktiga och bli lyss­nade på.

För de barn som hamnat i ett krimi­nellt bete­ende måste det finnas tydliga alter­nativ och stöd för att bryta en krimi­nell livs­stil. Det krävs både före­byggande åtgärder och insatser här och nu.

Skolan är den viktigaste skydds­faktorn för ett barn

Vi kan inte accep­tera att en hög andel barn i våra utsatta områden inte klarar gymnasie­behörighet. Stöd­insatser från tidiga år är nöd­vändigt för att bryta utveck­lingen. Vi välkomnar de budget­sats­ningar på barn och unga som med­delats i och med höst­bud­geten, särskilt de förslag som handlar om att stärka utbil­dning för barn i utsatta situa­tioner. Det är dags att vi tar ett brett grepp för att ge alla barn en utbil­dning av god kvalitet.

Att många barn inte klarar sin skol­gång är inte ett ansvar som i första hand kan läggas på det enskilda barnet. Det är ett samhälls­ansvar som måste tas, för att för­hindra att fler barn hamnar i krimi­nali­tet och utan­för­skap. 

Utöver att vara en tragedi för de berörda barnen, vet vi att utan­för­skapet också är den perfekta rekry­terings­basen för gängen.

Jag är bara 15 år, men ibland känns det som att det redan är kört.

Pojke, 15 år

Socialtjänstens befogen­heter innebär ett glapp

En annan mycket viktig fråga är social­tjänstens befogen­heter gällande de barn som dragits in i krimi­nali­tet. Med nuvarande lag­stift­ning bygger social­tjänstens insatser i hög utsträck­ning på fri­vil­lig­het, vilket i sig är bra. Men det finns till­fällen när glappet mellan fri­vil­lig­het och tvång blir allt­för stort. 

När barn eller deras vårdnads­havare säger nej till insatser från social­tjänsten, kan följden bli att barnet ris­kerar att dras djupare in i krimi­nali­tet – utan att sam­hället har befog­en­het att ingripa. 

Det är först när situa­tionen blir så all­varlig att den unge måste tvångs­om­händer­tas som sam­hället kan ingripa och då kan det vara för sent. Det är djupt olyck­ligt för den enskilde såväl som för sam­hället i stort. 

Vad säger barnkonventionen?

I debatten om barn som begår brott och som befinner sig i gäng­krimi­nali­tet har fråge­tecken lyfts kring vad barn­konven­tionen egentligen säger om barn som är förövare. Om barn­konven­tionen som lag kan utgöra ett hinder för polisen i deras arbete att utreda brott, eller inne­bära svårig­heter i situa­tioner där barn blir frihets­berövade. Här behövs ett förtyd­ligande:

Enligt barn­­kon­­ven­tionen har barn rätt att skyddas från utan­för­skap och krimi­nali­tet. Kon­ven­tionen uttrycker också tydligt att barn har sär­skilda rättig­heter och inte ska behand­las som vuxna. Det gäller även barn som begår brott, och i en even­tuell efter­följande rätts­process. 

Däremot säger inte barn­kon­ven­tionen att barn ska kunna begå brott utan att mötas av på­följder. Den utgör heller inget hinder för att för­höra barn eller på annat sätt hindra polisen från att utreda brott. Snarare tvärtom. 

Barnkonventionen bör i dessa fall användas som väg­ledning och stöd i hur man ska hantera ärenden med barn på ett barn­an­passat sätt och utifrån all­männa rätts­säker­hets­prin­ciper.

Barnrättsperspektivet måste stå i fokus

För att stävja gäng­krimi­nali­teten anser vi att alla insatser och åt­gärder som riktas mot barn ska ta avstamp i ett barn­rätts­per­spek­tiv och att barn ska göras del­aktiga i beslut som rör dem. Föl­jande insatser är exempel på detta:

  • Socialtjänst, skola, förskola, barn­hälso­vård, rätts­vårdande myndig­heter och civil­samhälle måste ges till­räckliga resurser och faktiska möjlig­heter att samverka för att kunna arbeta effektivt med före­byggande åtgärder och aktivt stöd till de barn som lämnar kriminali­teten.
  • Inför ett “mellantvång” i svensk lagstiftning, för att minska glappet mellan frivillig­het och tvång inom social­tjänstens arbete. Skydds­åtgärder för barn måste kunna sättas in även om föräldrar säger nej.
  • Inför tidiga insatser i skolan såsom läxhjälp på skoltid, redan från förskoleklass.

Barns rättig­heter måste prio­riteras efter branden i Moria

Över 400 ensam­kommande barn som levde i flykting­lägret Moria på Lesbos har flyttats till grekiska fast­landet efter branden. Ett efter­längtat besked, men fort­farande saknar allt för många barn och familjer skydd.

De barn och familjer som drabbats av branden i flyktinglägret Moria är i akut behov av skydd och stöd. Barn sover utomhus på marken och har förlorat allt. Nu är det långsiktiga lösningar som behövs. 

En kvinna bär en liten flicka bort från branden i flyktinglägret Moria. Tusentals barn och vuxna tvingades fly för sina liv när lägret brann ner för några dagar sedan.

Under flera år före branden har förhållandena i lägret varit en källa till oro. Lägret har varit hem till mer än fyra gånger så många människor som det från början var tänkt för, och det har varit ständiga utmaningar kring hygien och sanitet, brist på grundläggande tjänster och skydd för barn och kvinnor.

UNICEF anser att alla barn, inte bara de ensamkommande, nu ska flyttas till fastlandet där de kan få ordentligt boende och stöd. Tidiga indikationer från europeiska länder som sagt sig vara villiga att förflytta ensamma barn är extremt viktiga, och UNICEF uppmuntrar fler länder att agera.

Grekland kan inte fortsätta att bära det här ansvaret själva. UNICEF fortsätter arbetet för att stötta våra partners i Grekland och de insatser som görs av EU:s medlemsstater för att stärka rättigheterna för barn på flykt. Sveriges regering bör visa sitt solidariska ansvar och erbjuda skydd till de mest utsatta barnen och deras familjer.

Tillsammans med partners på plats i Moria arbetar UNICEF för att se till att barnen och deras familjer får mat, vatten och tak över huvudet. Arbetet pågår bland annat med att återförena barn och familjer som separerades under branden, och för att erbjuda psykosocialt stöd till drabbade. 

Direkt efter branden byggde UNICEF tillsammans med partners om ett familjecenter till en plats som ger tillfälligt skydd åt personer med kritiska behov. Mer än 200 utsatta kvinnor och barn får just nu tak över huvudet där.

Läget för barnen är akut. Ge en gåva till vårt katastrofarbete idag:

Jag vill hjälpa

4 000 barn i behov av hjälp efter branden i Moria

Branden i Greklands största flyktingläger Moria har lämnat tusentals barn i behov av akut hjälp. UNICEF står redo att ge omedelbart skydd till barnen. Händelsen är en stark påminnelse om behovet av ett gemensamt och fungerande asylsystem som respekterar barns rätt till skydd över hela Europa.

HJÄLP BARN PÅ FLYKT

En flicka står i rasmassorna i det nedbrunna lägret Moria.

Tusentals asylsökande på den grekiska ön Lesbos flydde för sina liv när en enorm brand spreds i det överfulla flyktinglägret Moria i natt. UNICEF finns på plats, redo att hjälpa de över 4 000 barn som är i behov av akut hjälp – särskilt de 407 ensamkommande barnen.

Vår högsta prioritet är att säkerställa omedelbart skydd för barnen, och se till att de får mat, vatten och tak över huvudet.

Eftersom covid-19 hade börjat spridas i lägret är det mer komplicerat men mycket viktigt att ge snabb och säker hjälp. Tillsammans med partners har vi byggt om ett familjecenter till en plats som tillfälligt ger skydd åt ensam­kommande barn, gravida kvinnor och andra med kritiska behov – till dess att det finns andra alternativ. Mer än 150 ensam­kommande barn skyddas just nu där.

Händelsen är en stark påminnelse om det akuta behovet av ett gemensamt och fungerande asylsystem inom EU – ett system som respekterar barns rätt till skydd över hela Europa. Sveriges regering bör visa sitt solidariska ansvar och erbjuda skydd till de mest utsatta barnen och deras familjer.

Vill du hjälpa barn på flykt?

Ge en gåva

Covid-19 hotar år­tion­den av fram­steg i kampen mot barna­dödlig­het

Antalet barn som dör före sin femårs­dag var förra året 5,2 miljoner, eller cirka 14 000 per dag. En rekord­låg nivå efter år­tionden av framsteg. Men fram­stegen hotas nu av corona­pandemin. Livs­viktiga insatser för att rädda barns liv har avbrutits på grund av brist på resurser och rädsla för smitt­spridning.

Zuka, tre månader, får livsviktigt vaccin i Aleppo, Syrien. Vaccin är en av de insatser som räddat miljontals barns liv de senaste årtiondena. Men coronapandemin har lett till stora störningar inom barn- och mödrahälsovården, något som nu riskerar att utradera årtionden av framsteg i kampen mot barnadödlighet.

År 1990 dog 12,5 miljoner barn innan de nådde sin fem­årsdag. En ny rapport från UNICEF, WHO, UNDESA (FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor) och Världsbanken visar att den siffran år 2019 sjunkit till 5,2 miljoner, tack vare stora fram­steg inom arbetet för att bekämpa barna­dödlig­heten. 

Men under­sökningar från UNICEF och WHO visar att corona­pandemin har lett till stora stör­ningar inom barn- och mödra­hälso­vården, något som nu riskerar att utradera årtionden av fram­steg.

När barn nekas tillgång till vård på grund av att systemet är överbelastat, eller när mammor är så rädda för infektionsrisken att de inte vågar föda på sjukhus, riskerar de också att bli offer för pandemin.

Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef

– Det globala sam­fundet har kommit så långt inom arbetet för att elimi­nera döds­fall som går att före­bygga, vi får inte låta pandemin stoppa oss, säger Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef. Utan omedel­bara inves­teringar för att få barn- och mödra­hälso­vården att fungera igen riskerar miljon­tals barn under fem år att dö.

De senaste 30 åren har enorma fram­steg gjorts för barns över­levnad

  • Det totala antalet döds­fall bland barn under fem år minskade med 58 procent till 5,2 miljoner år 2019, från 12,5 miljoner 1990. (2018: 5,3 miljoner)  
  • Det totala antalet döds­fall bland barn 5-14 år minskade med 47 procent till 0,9 miljoner år 2019, från 1,6 miljoner 1990.
  • Det totala antalet döds­fall bland ung­domar och unga vuxna i åldern 15-24 år minskade med 22 procent till 1,4 miljoner år 2019, från 1,7 miljoner 1990.

De senaste 30 åren har mycket gjorts för att före­bygga döds­fall bland barn. Stora sats­ningar inom vården för att före­bygga risker och behandla vid bland annat prematur födsel, låg födelse­vikt, för­loss­nings­kom­plika­tioner, lung­inflam­mation, diarré och malaria, har i kombi­nation med vacci­na­tioner räddat miljon­tals liv. 

Men samtidigt som världen kämpar för att hantera covid-19-pandemin, kan störningar i barn- och mödrahälsovården utlösa den största krisen för barns överlevnad sedan andra världskriget.

Redan bräckliga hälso­system försvagas när de kämpar för att bemöta behoven som skapas av pandemin. Utan brådskande åtgärder riskerar denna hälso­kris att utvecklas till en barn­rätts­kris:

  • Baserat på globala under­sök­ningar utförda av UNICEF och WHO har stör­ningar inom en rad hälso­områden rappor­terats över hela världen. I synner­het har tjänster som hälso­kontroller för barn, vaccina­tioner, familje­planering och för­loss­nings­vården påverkats negativt i minst 50 procent av länderna på grund av pandemin.
  • Risken ökar för brist på till­gång till och använd­ning av viktiga hälso- och sjuk­vårds­tjänster för gravida kvinnor och nyfödda under pandemin: hälso­kontroller av gravida, vård efter födseln, och vaccina­tioner mot sjuk­domar som kan före­byggas. 
  • Initiala upp­skatt­ningar tyder på betydande minskning av liv­räddande insatser och en ökning av under­näring, vilket kan leda till mer än en miljon döds­fall bland barn under fem år på bara sex månader.

Den här typen av vård­insatser är kritiskt viktiga för att se till att barn och nyfödda inte dör av orsaker som går att före­bygga. Till exempel: mammor som får vård av barn­morskor som utbildats enligt inter­nationell standard löper 16 procent lägre risk att förlora sitt barn, och 24 procent lägre risk att föda för tidigt, enligt WHO.

Följande länder har drabbats hårdast av nedstängd sjukvård: Central­afrikanska republiken, Afghanistan, Madagaskar, Bolivia, Kamerun, Libyen och Sudan. 

Världens länder har enats om 17 globala mål som ska nås till år 2030. Endast tio år återstår och vi är fort­farande långt ifrån att nå globala mål kopplade till barns över­levnad. Rapporten visar att vi måste öka takten för att säker­ställa att nyfödda och små barn över­lever och utveck­las som de ska. 

Det är oacceptabelt att barn år 2020 fort­sätter att dö av orsaker som hade kunnat före­byggas. Det satsas helt enkelt inte till­räck­ligt på barns rättig­heter. Det behövs omedel­bara inves­teringar för att se till att barn- och mödra­hälso­vården börjar fungera igen. Annars riskerar miljoner barn under fem år att dö.

Läs hela rapporten