Mary (som egentligen heter något annat) var bara tolv år när hon och hennes äldre syster kid­nappades av tre beväpnade män. Nu är Mary 16 år och fri, men de tre år hon tvingades till­bringa i rebell­gruppens läger har satt sina spår.

Mary och de andra barnen levde i konstant skräck för att miss­handlas, eller att gruppen skulle hamna i eld­strid med rivali­serande grupper.

– Det värsta var allt skjutande, jag gråter varje gång jag tänker på det. Jag får ofta flashbacks och varje gång jag ser en soldat med ett vapen blir jag rädd, säger Mary.

Barnen utnyttjas på olika sätt

Idag är tusentals barn inblandade i väpnade kon­flikter runt om i världen. Barnen utnyttjas inte enbart som soldater, utan också som tjänste­folk, bärare, spioner eller sex­slavar. Marys arbete inom rebell­gruppen var att hämta ved och vatten. Hon tränades också i att använda vapen, men bara de äldre flickorna fick egna vapen att bära.

Systrarna blev slagna och torterade under åren med rebell­gruppen, ända tills de en dag lyckades fly under en attack mot lägret.

Nu försöker Mary komma tillbaka till ett vanligt liv igen. Hon bor med en ny familj och går i skolan tack vare UNICEFs reintegrations­program för barn som utnyttjats av väpnade styrkor.

– Jag har lite problem med att läsa och kommer inte riktigt ihåg hur jag ska skriva, men det blir bättre och bättre, säger Mary.

Vad gör UNICEF?

UNICEF förhandlar löpande med krigs­ledare för att få dem att avstå från att utnyttja barn­soldater och att släppa dem fria. Senast idag genom­fördes en lyckad fri­givning av 119 barn i staden Yambio i Sydsudan, helt fantastiskt!

Vi ser till att barnen får rehabili­tering, vård, psyko­socialt stöd, utbildning, och att de har ett hem att åter­vända till.

För att barn som utnyttjats i väpnad konflikt ska kunna återvända till ett liv utan våld krävs stora insatser. Du kan hjälpa till:

Hjälp barn i krig och katastrofer

En livräddande bukett innehåller 398 påsar vätske­ersättning, som snabbt kan rädda uttorkade barns liv. Köp den, eller någon annan livs­viktig Alla hjärtans dag-present i vår gåvoshop:

Se presenterna

Allt du handlar skickas till de barn som behöver det mest. Beställ senast måndag 11 februari så hinner din favorit få ett tryckt gåvobevis med posten.

Det här är en dom som väcker många frågor. Det som är mest anmärk­nings­värt är att barnens röst och behov inte till­mäts någon betydelse, trots deras ålder och tydliga ställnings­tagande att de inte vill träffa sin pappa, samt det våld som barnen tidigare utsatts för.

Domen är ett tydligt exempel på den starka föräldra­rätten vi har i svensk rätt och barns svaga rätts­liga ställning. Barnen har inte blivit lyssnade till och rätten har inte tagit deras rädsla på allvar.

Trots att barnen känner en rädsla för sin pappa tvingas de att bo med honom. Barnen får inte heller träffa sin mamma under en inledande tid för att de ska ges möjlig­het att knyta an till sin pappa, utan att hamna i lojalitets­konflikt mellan föräldrarna.

Bedrövligt säger många, och andra har svårt att förstå hur dom­stolen så tydligt kan bedöma att det inte före­ligger någon betydlig risk att barnen kan utsättas för våld från pappan. I stället bedöms han som den mest lämpliga föräldern att ha ensam vårdnad om barnen.

Enligt svensk lag (föräldra­balken) ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Det innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före, till exempel föräldrarnas behov av kontakt med barnet, rätt­visa mellan föräldrarna eller vad som är bekvämast för föräldrarna.

I bedömningen av vad som är barnets bästa ska det särskilt vägas in om det före­ligger en risk för att barnet eller annan familje­medlem utsätts för över­grepp, eller far illa på annat sätt, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska tas till barnets vilja, med beaktande av dess ålder och mognad.

Domstolens riskbedömning av fallet

I det här fallet har domstolen gjort en risk­bedöm­ning och vägt in de risker som man ansett vara mest ange­lägna; risken att barnens ska utsättas för våld eller kränk­ningar, och risken för att ena föräldern exkluderas från umgänge. Rätten ansåg att mamman inte samarbetat till­räckligt för att främja ett konti­nuer­ligt umgänge med pappan. Hon kan därför inte anses lämplig för ensam vårdnad.

Gemensam vårdnad anser hovrätten inte är lämplig utifrån barnets bästa eftersom det före­ligger en över­hängande risk att föräldrarna inte kommer att sam­arbeta kring barnen. Barnens uttryckta vilja att inte vilja träffa sin pappa, än mindre bo hos honom, anser dom­stolen inte kan ges någon större betydelse efter­som barnen är så pass små (åtta och snart tolv år).

Barnen har inte träffat sin pappa på fyra år. Dom­stolen medger att det kommer bli påfres­tande för barnen att ryckas upp från sitt nuvarande hem där de känner sig trygga, men att betydel­sen för barnen att knyta an och skapa en god relation till sin pappa är viktigare och för­enligt med barnets bästa.

En grundläggande princip enligt barnkonventionen

För att kunna fatta beslut om vad som är barnets bästa måste det alltid göras en indivi­duell bedöm­ning i varje enskilt fall och olika faktorer vägas mot varandra. Att besluta vad som är barnets bästa kräver att man till­frågar barnet och att deras åsikt till­mäts betydelse utifrån ålder och mognad. Det är en grund­läggande princip enligt barn­konven­tionen, och både en materiell rättig­het och ett till­väga­gångs­sätt i rätts­tillämp­ning.

Det råder idag en obalans i det svenska rätts­systemet där vuxna och framför allt föräldrar har ett över­tag. Det är något av en paradox att en förälder som inte vill träffa sina barn kan strunta i det, men barn kan tvingas träffa sin förälder mot sin vilja.

Föräldrar har rätt till umgänge med sina barn, men barn har inte rätt att välja umgänge eller inte. I realiteten tvingas ofta barn till umgänge med föräldrar trots att de kan riskera att utsättas för våld eller fara illa på annat sätt.

Enligt barn­konven­tionen ska barn skyddas från alla former av våld och risker att utsättas för våld och annan kränkande behand­ling. Barn måste få en starkare rätts­lig ställ­ning framför­allt i vårdnads­tvister.

Det är tydligt, särskilt efter en dom som den här, att det även behövs mer kunskap om barns rättig­heter och en attityd­föränd­ring till barn och deras rätt att bli lyssnade till och förmåga att vara delaktiga i beslut som berör dem.

Under ett besök i byn Julangel i östra Gambia träffade jag Fatou Tirera Mbunda. Hennes by hade då nyligen genomgått ett treårigt program utvecklat av organisationen Tostan, som länge fått stöd av UNICEF.

– Mina döttrar är nu vuxna och könsstympades när de var unga. Hade jag vetat det jag vet idag hade jag aldrig låtit dem genomgå det, berättade Fatou.

Ett tydligt exempel på hur könsstympning kan motarbetas

Inom programmet fick byborna bland annat mer kunskap om mänskliga rättigheter, hälsa och barns utveckling. De fick även reflektera över traditionella sedvänjor, som barnäktenskap och kvinnlig könsstympning, och genom diskussioner kom de till insikt om de skadliga konsekvenserna.

I slutet av programmet deklarerade hela byn kollektivt i en ceremoni att de nu tar avstånd från könsstympning och barnäktenskap.

Fatou utsågs till ordförande i bykommittén som bildades genom programmet. Hon upplever att männen i byn numera har mer respekt för kvinnorna och att de är lika delaktiga i gemensamma beslut som männen.

Hon har själv sju vuxna barn, fem flickor och två pojkar. Tyvärr könsstympades hennes döttrar innan byn genomgick programmet och tog avstånd från sedvänjan. Men det kommer inte att hända deras egna döttrar försäkrar Fatou. Alla hennes barn fick också själva bestämma vem de skulle gifta sig med.

Enbart lagar räcker inte

I Gambia stöttar UNICEF också en rad andra aktiviteter som kampanjer via mobiltelefoner, filmer, information i skolor och möten med religiösa ledare. Alla insatser måste göras med kulturell respekt, involvera ungdomar och syfta till att stärka flickor och kvinnors ställning och inflytande.

Lagar mot könsstympning är viktiga som grund, men räcker inte. Vi måste fortsätta utbilda, föra dialog och göra människor medvetna om de skadliga konsekvenserna, om alternativen och om flickornas rättigheter.

Det är mest effektivt när dialogen engagerar hela byn. Just byns kollektiva beslut är det som ofta gör att enskilda föräldrar vågar fatta beslutet att inte låta könsstympa sina döttrar.

Könsstympning av flickor är ett tydligt brott mot FN:s barnkonvention. Inom Agenda 2030 är också ett av delmålen (5.3) att könsstympning och andra skadliga sedvänjor helt ska avskaffas till år 2030.

Och arbetet går stadigt framåt:

• Under de senaste tre åren har antalet flickor som könsstympas minskat i 10 av de 17 länder där övergreppet är som vanligast.
• Under det senaste decenniet har 34 miljoner människor i 21 000 lokalsamhällen öppet tagit avstånd från sedvänjan.
• I Liberia har antalet flickor (15-19 år) som utsätts minskat med 41 procent sedan 1990 minskat och med 31 procent i Burkina Faso.

Det här ger hopp om att fler flickor runt om i världen ska slippa genomlida det ibland livslånga trauma som en könsstympning ofta innebär.

Här hittar du mer fakta om kvinnlig könsstympning och hur UNICEF arbetar för att stoppa den livsfarliga sedvänjan:

Fakta: Kvinnlig könsstympning

Sammanlagt har omkring 1 600 utbildnings­center byggts runt om i flykting­lägren, något som ger barnen som flytt från våldet en möjlig­het till en mer normal vardag igen.

– Jag har gått i skolan i nästan en månad nu, säger Minara, elva år. Det är fint här, det finns ingen lera på golvet.

– Många av barnen har genom­gått svåra trauman. De har utsatts för våld och många har skott­skador, syn­skador eller svårig­heter att prata, säger Iffat Farhana som arbetar med utbild­ning för UNICEF i Cox’s Bazar. Varje barn har rätt till utbild­ning, och med fler skolor och lärare har UNICEF som mål att nå alla barn och hjälpa dem att lära sig, utveck­las och nå sin fulla potential.

Arbetet med att bygga fler skolor fort­sätter. Målet är att 260 000 barn ska få möjlig­het att komma till­baka till skolan under året, vid totalt 2 500 skolor. Kvaliteten på utbild­ningen ska också för­bättras löpande genom att nya och befintliga lärare deltar i utvecklings­program.

Skolan är bästa medicinen mot trauma

När krig och kata­strofer skapar kaos i barnens till­varo, är något så själv­klart som att gå till skolan och leka med sina kompisar den allra bästa medi­cinen. De får vardagliga rutiner som lugnar och skapar en känsla av normalitet.

Barnen får också möjlig­het att leka, skratta och vara just barn – något som är absolut nöd­vändigt för att barn ska kunna komma över hemska upp­levelser.

Här kan du läsa mer om hur UNICEF arbetar för att barn i kata­strofer ska få sina rättig­heter till­godo­sedda:

Fakta: Barn i katastrofer

I rapporten Humanitarian Action for Children beskrivs UNICEFs arbete för att nå 41 miljoner barn i kata­strofer med den livs­viktiga hjälp de behöver. Samman­lagt behövs drygt 35 mil­jarder kronor för att täcka insat­serna i 59 länder.

I till exempel Demokratiska republiken Kongo kunde endast en tredje­del av de behövda insat­serna finan­sieras under 2018, och i Syrien saknas en femte­del av de resurser som krävs.

– Vikten av att arbeta med skydds­insatser för barn i kon­flikter och kata­strofer kan inte över­skattas, säger Henrietta Fore, UNICEFs högste chef. Barn behöver trygga platser att leka på, att få åter­förenas med sina familjer och få psyko­socialt stöd, annars kommer de inte att komma över sina trauman.

Med pengarna som efter­frågas planerar UNICEF bland annat följande insatser under 2019:

• Fyra miljoner barn och vårdnadshavare ska få psykosocialt stöd.
• 43 miljoner människor ska få tillgång till rent vatten.
• 10,1 miljoner barn ska få tillgång till utbildning.
• 10,3 miljoner barn ska vaccineras mot mässling.
• 4,2 miljoner barn ska få behandling mot svår akut undernäring.

Du kan vara med och se till att barn som drabbas av kata­strofer och kon­flikter får den livs­viktiga hjälp de behöver. Ge en gåva idag:

Jag vill hjälpa barn i katastrofer

Under 2018 års Operation Dagsverke har de deltagande skolorna kunnat tävla inom kategorierna Bästa kreativa film, Bästa kreativa initiativ, Bästa budskap och dessutom utses den skola som samlat in mest pengar.

Juryn bestod av Mark Levengood, UNICEF-ambassadör; Lina Axelsson Kihlblom, Chef för barn- och utbildningsförvaltningen i Nynäshamn; Lina Hultqvist, Sveriges Elevkårers ordförande; Viktor Frisk, artist och influencer; och Christina Heilborn, UNICEF Sveriges programchef.

Med följande motiveringar har vinnarna nu utsetts:

Årets vinnare:

• Bästa kreativa film: Ramsele skola i Sollefteå
  Med flera kreativa filmer om årets Operation Dagsverke visar eleverna på ett genuint engagemang för att skydda barn mot våld i Albanien.
• Bästa budskap: Lexby Skola i Partille
  Flera elever visade genom skolans temakväll en av de viktigaste delarna av Operation Dagsverke: elever som hjälper elever. Kvällen innehöll sång, musik, fika och information om hur vi kan skydda barn mot våld i Albanien.
• Bästa kreativa initiativ: Klara Teoretiska Gymnasium i Sundsvall
  Skolan har genom sociala medier genomfört olika kreativa initiativ som effektivt har bidragit till Operation Dagsverkes insamling för att skydda barn mot våld i Albanien.
• Bästa insamlingsresultat (för andra året i rad!): Johan Skytteskola i Älvsjö
  Elever och lärare på den här skolan har med gemensamma krafter nått ett fantastiskt insamlingsresultat på 140 118 kr. Tack vare skolan stora engagemang bidrar de till att skydda barn mot våld i Albanien.

– Eleverna visade oss ett engagemang utöver det vanliga och det märktes att denna gång var det ”på riktigt”, inte en uppgift i en lärobok. Vi kommer definitivt att vara med nästa höst. Då tror jag att ännu fler idéer och kreativa lösningar kommer upp för att samla in pengar, säger Carin Eriksson, lärare vid Ramsele skola.

De fyra vinnande skolorna får diplom och biljetter till UNICEFs årliga tv-gala i maj. Stort grattis!

Varmt tack till alla skolor som aktivt och engagerat deltagit i Operation Dagsverke 2018. Ni har sett till att fler barn i Albanien ska få skydd mot våld i skolan. Hoppas att vi ses igen i höst! Ni kan redan nu anmäla er skola:

Anmäl din skola nu

Efter att Hanaa skadats vågade hon inte lämna sitt hem för att leka med sin lilla­syster Khadija, fem år, eller sina vänner. Men vid UNICEFs barn­vänliga trygga plats fick hon möjlig­het att leka, sjunga, rita, och stöd att bear­beta det hon varit med om.

Nu går Hanaa i skolan igen, och får hjälp av en sjuk­gymnast tre gånger i veckan. Hanaa har två drömmar i livet:

– Jag drömmer om att bli sjukgymnast och hjälpa barn som jag. Och min stora dröm är att det ska bli fred i mitt land.

Vi kämpar varje dag, året om, för att skapa fler posi­tiva för­ändringar i barns liv. Stort tack till alla er som står på barnens sida och gör vårt arbete möjligt.

Sista gången Ferdos och hennes bröder Chogi och Jidu, såg sin mamma var för fem år sedan. Syskonen var ensamma hemma när skott­­lossning plötsligt började utanför deras hem.

– Sist jag såg mina barn, var innan jag gick ut för att hämta ved i skogen. Stridig­­heterna började när jag var ute. Jag sprang hela vägen hem, men när jag kom fram, var barnen borta, säger mamma Khamisa Adam.

En av grannarna flydde tillsammans med barnen till fots. Från Malakal till Fangak, och sedan vidare till huvud­­staden Juba, där barnen har bott sedan dess. Syskonen visste inte om deras mamma var vid liv, så det blev en glad över­raskning för dem när de nåddes av beskedet att UNICEF hade hittat mamma Khamisa.

Vi kämpar varje dag, året om, för att skapa fler posi­tiva för­ändringar i barns liv. Stort tack till alla er som står på barnens sida och gör vårt arbete möjligt.

Lagen börjar gälla först om ett år, 1 januari 2020, och innebär dels en större skyldig­het, dels ökad möjlig­het för dom­stolar och myndig­heter att sätta barns rättig­heter i fokus.

Vad innebär det i praktiken?

• Det blir tydligare att barn är egna individer med egna rättig­heter.
• Större ansvar läggs på myndig­heter, rätts­väsende och andra besluts­fattare att verkligen tillämpa barns rättig­heter så att de får ett större genom­slag vid bedömningar, ärenden och beslut som rör barn.
• Barnkonventionen kommer att få samma status som andra svenska lagar har.

En viktig milstolpe är nådd, men UNICEF kommer att fortsätta det viktiga arbetet med att se till att barn­konven­tionen tillämpas i praktiken, så att alla barn får sina rättig­heter respek­terade och till­godo­sedda.

Det här är riktigt goda nyheter för barnen. Stort varmt tack till alla er som är med och stöttar vårt arbete för barns rättig­­heter. Till­­sammans för­­ändrar vi barns liv!

Läs mer om barnkonventionen

Vanuatu består av över 80 små bergiga och otill­gäng­liga öar, och att nå ut med vaccin är både svårt och mycket tids­krävande. På grund av det missar omkring 20 procent av barnen här sina grund­läggande vaccina­tioner. Men nu, tack vare ett sam­arbete med Vanuatus regering, kunde UNICEF alltså leve­rera vaccin med hjälp av en drönare – ett fantas­tiskt framsteg!

Drönaren flög nästan 40 kilo­meter över svår bergs­terräng för att nå fram till Joys by, som saknar både elek­trici­tet och ett hälso­center. Vanligen når man bara hit till fots eller genom att använda små båtar. Men tack vare drönaren kunde nu 13 barn och fem gravida kvinnor på ön Erromango få vaccin.

UNICEF kämpar världen över för att nå ut med vaccin till alla barn i varenda liten by. Och nu finns det alltså hopp om att kunna nå ännu fler barn som Joy i de mest avlägsna delarna av Vanuatu, och fram­över även i världen.

Det här är riktigt goda nyheter tycker vi! Stort tack till alla er som är med och kämpar för barnen och gör vårt arbete möjligt.

Barns rättig­heter är mänskliga rättig­heter som ska efter­levas och priori­teras av samtliga politiker och andra besluts­fattare.

Inför förra årets val­rörelse tog UNICEF Sverige fram ett val­mani­fest där vi lyfte tre frågor som vi anser är särskilt viktiga för att säkra barns rättig­heter: Alla barn ska har rätt till familjeåterförening, alla former av våld mot barn ska vara straff­bara, och ett ökat statligt ansvar för en lik­värdig skola.

I regerings­överens­kommelsen som nu har beslutats ser vi en del förslag i rätt riktning för att uppfylla de här kraven:

• Alla barn ska ha rätt till familje­­åter­­förening

Vi ser mycket positivt på att rätten till familje­åter­förening utökas och nu ska gälla även för dem som beviljas alternativ skydds­status. Idag är det endast de asyl­sökande som beviljas flykting­status som ges rätt till familje­åter­förening. Det kommer nu att ändras.

De praktiska hindren, så som hårda försörj­nings­krav samt adminis­trativa hinder vid själva ansökan, bör dock också ses över och ändras för att säker­ställa att barn och familjer ges möjlig­het att utöva rätten till familje­åter­förening i praktiken.

Vi har för­ståelse för att det behöver ta tid att arbeta fram en håll­bar och lång­siktig migrations­lag­stift­ning av god kvalitet. Men den humani­tära skydds­grund för barn, särskilt ömmande omständig­heter, som togs i och med den till­fälliga lagen måste dock skynd­samt åter­införas. Att ta bort den har visats sig ge opropor­tioner­ligt negativa konse­kvenser för barn och kan därför inte för­längas.

• Alla former av våld mot barn ska vara straff­bara

Överens­kommelsen har ett stort fokus på heders­brott, med både förslag på införande av särskild brotts­rubri­cering och föränd­ringar i skydds­lag­stift­ning, till exempel lagen om vård av unga – LVU.

UNICEF Sverige ser positivt på det här men vill gärna se en bredare inrikt­ning kring utsatt­heten för vålds­utsatta barn. Alla barn som utsätts för våld i hemmet av när­stående måste uppmärk­sammas, och åt­gärder bör vid­tas både inom straff­rätten och skydds­lag­stift­ningen.

• Ökat statligt ansvar för en likvärdig skola

Vi ser mycket positivt på att överens­kommel­sen presen­terar förslag i rikt­ning för ökad lik­värdig­het så som statligt huvud­manna­skap och fort­satt arbete med Skol­kommis­sionens rekommen­dationer. Av de reformer som föreslås är det dock viktigt att det enskilda barnets behov och rättigheter tydligt sätts i fokus.

Att införa för­längd skol­plikt för en del barn eller lämna upp till skolan att själva be­sluta om betyg i års­kurs fyra är exempel som kan behöva ses över för att stärka alla barns rätt till en lik­värdig utbild­ning.

I Rukban, på den sydvästra gränsen mellan Syrien och Jordanien, lever omkring 45 000 människor i ett flykting­läger. 80 procent av dem är barn och kvinnor. Kylan där är just nu extrem, och bristen på sjukvård för mammor, gravida och späd­barn och för­värrat den redan mycket svåra situa­tionen för barnen och deras familjer.

På bara en månad har minst åtta barn dött i Rukban, de flesta var under fyra månader gamla och den yngsta levde i bara någon timme.

Skicka varma bebisvinterkläder

Samtidigt har kraftigt våld i Hajin i östra Syrien tvingat omkring 10 000 människor på flykt sedan december. Den farliga och svåra flykten har lett till att sju barn omkommit, de flesta av dem var under ett år.

– Bebisar dör här på grund av orsaker som går att före­bygga eller be­handla. Det finns ingen ursäkt för det. Utan till­gång till bra sjuk­vård, skydd och tak över huvudet kommer fler barn att dö, säger Geert Cappelaere, chef för UNICEF i Mellan­östern.

I Rukban är läget mer än akut, och UNICEF upp­manar alla parter i kriget att släppa fram en humani­tär konvoj, så att den liv­räddande hjälpen kan nå fram till barnen som behöver det allra mest.

UNICEF finns på plats i Syrien och vi stannar så länge barnen behöver oss

Vi levererar varma vinter­­kläder, filtar, rent vatten, närings­­produkter och annat som behövs för att barnen ska klara vintern. Men vi behöver din hjälp för att nå fler barn:

Jag vill skicka varma bebisvinterkläder

Genom att köpa bebisvinterkläder i vår gåvo­shop ser du till att en bebis som befinner sig på flykt i Syrien eller något av grann­länderna, får varma kläder som till exempel en varm overall, mössa, vantar, varma strumpor och skor.

I konflikter som exempel­vis Syrien, Jemen, Demo­kratiska republiken Kongo, Nigeria, Sydsudan och Myanmar (Burma) har våld­täkt, tvångs­gifte och att barn rövas bort blivit vanliga tak­tiker. Barn används som mänsk­liga sköldar, dödas, lem­lästas och rekry­teras till att strida.

För att vända den här fruktans­värda trenden måste världen göra mer för att skydda barnen och ställa förövarna till svars.

Hjälp barn i katastrofer

Några exempel från konflikt­zoner 2018:

• Afghanistan: 5 000 barn dödades eller skadades under årets första nio månader. Det är lika många som under hela 2017.
• Central­afrikanska republiken: Våldet har eska­lerat i stora delar av landet och två av tre barn behöver humanitär hjälp.
• Demo­kratiska republiken Kongo: Våldet har fått katastro­fala följder för barnen, bland annat har insat­serna mot ebola­utbrottet all­varligt hindrats av instabili­teten i landet. 4,2 miljoner barn riskerar svår akut undernäring.
• Irak: Även om våldet i stort har minskat, dödades fyra barn i november när de var på väg till skolan. Många familjer som fått möjlig­het att åter­vända hem riskerar att skadas eller dödas av minor och ammunition som inte exploderat. Många på flykt hotas av vinter­kylan och över­sväm­ningar.

• Jemen: Över 1 400 barn har dödats eller skadats i olika attacker, bland annat mot en skol­buss i Sa’ada. Skolor och sjukhus attackeras ofta eller används av stridande styrkor, och hindrar barnen från att få till­gång till den vård och utbild­ning de har rätt till. Var tionde minut dör ett barn av orsaker som kan före­byggas, och 400 000 barn lider av svår akut under­näring.
• Myanmar (Burma): FN fortsätter att få rapporter om brott mot rohingya­folkets rättig­heter i delstaten Rakhine. Bland annat rappor­teras det om mord, försvinnanden och slump­mässiga arres­teringar. Det finns också många restrik­tioner mot rohingyernas möjlig­heter att röra sig fritt och få till­gång till vård och utbild­ning.
• Nordöstra Nigeria: Väpnade grupper, så som Boko Haram, attackerar flickor som våldtas, tvingas bli fruar till soldater, eller används som mänsk­liga bomber.
• Palestina: Mer än 50 barn dödades eller skadades under året, många medan de demon­strerade mot den för­värrade levnads­situa­tionen i Gaza. Barn i Israel och Palestina har skadats och traumati­serats.
• Sydsudan: Den pågående konflikten och osäker­heten har lett till att 6,1 miljoner människor nu lider av extrem hunger.
• Somalia: Över 1 800 barn tvingades in i väpnade styrkor under årets nio första månader, varav över 1 200 barn kid­nappades.
• Syrien: Mellan januari och september dödades 870 barn, den högsta siffran någon­sin under samma period under ett år sedan kon­flikten började 2011.
• Tchadsjöområdet: Utbild­ningen för 3,5 miljoner barn hotas av den pågående kon­flikten. Minst 1 041 skolor är stängda och skolor och lärare attackeras.
• Ukraina: Mer än fyra år av konflikt har fått fruktans­värda konse­kvenser för barns utbild­ning. Hundra­tals skolor har för­störts och över 700 000 barn går nu i skolan under mycket farliga omständig­heter, där de hotas av strider, minor och ammuni­tion som inte exploderat.

Hjälp barn i katastrofer

I alla de här länderna arbetar UNICEF för att se till att de mest utsatta barnen får vård, näring, utbild­ning och skydd. Några exempel på våra insatser under 2018:

• I oktober kunde vi hjälpa 833 barn att bli fri­givna från väpnade styrkor i nord­östra Nigeria och vi arbetar för att hjälpa dem åter­inte­greras i sina sam­hällen.
• I Bangladesh kunde UNICEF under 2018 nå tusen­tals barn från rohingya­folket med psyko­socialt stöd.
• Sedan konflikten i Sydsudan bröt ut för fem år sedan har UNICEF hjälpt omkring 6 000 barn att åter­förenas med sina familjer.

2019 firar barn­konven­tionen 30 år, men idag är fler länder inblan­dade i kon­flikter än någon­sin tidigare sedan barn­konven­tionen antogs 1989.

UNICEF uppmanar alla stridande parter att leva upp till sina skyldig­heter och följa inter­nationell rätt, att sluta bryta mot barns rättig­heter och upp­höra med alla attacker mot civila mål som skolor, sjuk­hus och vatten­infra­struktur.

Du kan vara med och kämpa för barn som drabbas av kata­strofer och kon­flikter, ge en gåva idag:

Hjälp barn i katastrofer