Gå till innehållet
Laddar…

Hjälp oss att hitta undanflykter!

UNICEF/Roger Le Moyne

Varje år far barn i Sverige illa på grund av okunskap, rädsla, lathet eller att personer som borde ta ansvar inte gör det. Bara ett av flera exempel diskuterades i SVTs Gomorron Sverige i morse om Lex Bobby. Varför är det så? Det ska vi ta reda på. Det handlar om att inte skylla ifrån sig. Det finns ingen #undanflykt. Barns rättigheter kränks dagligen i Sverige. Det ska vi ge exempel på från och med måndag då vi drar vi igång vår realtidskampanj, ”UNICEF gillar inte att man skyller ifrån sig”. Vi behöver vi din hjälp med innehållet i kampanjen redan nu. Har du exempel på en bortförklaring eller #undanflykt där barns rättigheter kränks? Mejla oss redan nu på undanflykt@unicef.se eller märk din tweet med #undanflykt.

Vad vi menar med en undanflykt?

Det handlar om bortförklaringar runt situationer, händelser, beslut och problem som kränker barns rättigheter och inte tar barnen på allvar. Till exempel när:

  • det skylls på andra personer, rådande normer, policys, lagar eller resurser
  • barnrättsperspektivet inte lyfts fram och tas  på tillräckligt stort allvar i diskussioner och debatter som påverkar barn
  • barn som  är i en svår situation eller i underläge ifrågasätts och nekas hjälp
  • utredningar och handlingsplaner tillsätts utan att barnrättsperspektivet lyfts fram
  • barn marginaliseras och generaliseras utifrån förutfattade meningar om vad barn är och inte är, dvs. inte respekteras och bemöts som unika individer med olika förutsättningar
  • barnet glöms bort i konflikter mellan vuxna

Det handlar om flykten från att ta sitt ansvar för barnens rättigheter. Exempel:

1)    En tvåårig pojke kom in till sjukhuset med en svår brännskada. Sjukhuspersonalen upptäckte att pojken dessutom hade blåmärken över hela kroppen och anmälde föräldrarna till polisen. Åtal väcktes mot föräldrarna och de dömdes för grov misshandel. Under förhandlingarna kom det fram att dagispersonalen hade förstått att något inte stod rätt till med pojken, som vid blöjbyten ofta hade blåmärken. Det fanns också tecken på att pojken vanvårdades. Dagispersonalen är enligt lag skyldig att kontakta socialtjänsten så fort de misstänker att ett barn far illa. Dagispersonalen uppgav att de hade pratat om att göra en anmälan men ännu inte hade hunnit, samt att de i fortsättningen ska slå larm tidigare. (Fallet är hämtat från en tidningsartikel i ”Mitt i Bromma”, 23 augusti 2011).

2)    En kvinna misshandlades och våldtogs av sitt barns far som var narkotikamissbrukare. Barnet var i förskoleåldern. När informationen kom in till socialtjänsten gjordes en första bedömning att mamman och barnet behövde flytta till ett skyddat boende. Socialtjänsten samtalade med mamman två gånger, därefter bestämde de att ärendet skulle avskrivas för att mamman ansågs vara kapabel att ordna upp situationen själv. Några kontakter eller särskilda stödåtgärder mot pojken mobiliserades inte. Socialsekreteraren bedömde att pojken var för liten för att kunna bli påverkad av händelsen och ändå sov medan det hände. (Fallet är hämtat ur en forskningsrapport över socialtjänsten).

Håll utkik på måndag den 24 oktober på Facebook, Twitter och här i bloggen! Då drar vi igång på riktigt.

/Petra Hallebrant, informationschef