Gå till innehållet
Laddar…

Danne och Bleckan besöker UNICEF i Paraguay

I söndags åkte Danne och Bleckan från Salongbetong tillsammans med Emma och Karolina från UNICEFs kontor i Stockholm till Paraguay. Under en vecka kommer dom att träffa barn som lever under svåra förhållanden men också se hur UNICEF arbetar på plats i Paraguay med att ge barnen trygghet och en chans till utbildning. Paraguay är ett av Latinamerikas fattigaste länder och ett av de länder i världen där klyftorna mellan fattiga och rika är som störst. 20 % av befolkningen äger 80 % av alla tillgångar och många barn och familjer lever under oerhört svåra förhållanden. Följ resan här på bloggen och via Dannes inlägg på salongbetongs blogg. Ni kan också följa Danne på twitter under resan.

Dag 2: Vant springer barnen barfota bland kanyler och glasskärvor

Klockan är 06.20 när vi lämnar Asuncion för att åka mot Oviedo, en stad där en av dom stora soptipparna i Paraguay ligger. Efter tre timmars bilfärd är vi framme.

Det är svårt att få en uppfattning om hur stort området är. Vart man än vänder sig ligger högar av sopor. Hushållsavfall blandat med kanyler, glasskärvor och plast. Solen gassar och det är drygt 30 grader. Det är inte mycket folk på tippen. Ryktet att vi är på väg har spridit sig och de få barn som är där blir snabbt undanschasade.

Snart kommer lastbilarna en efter en för att dumpa avfall. Efter en stund strömmar fler människor till, mest kvinnor och flickor, och snart är aktiviteten i full gång. Man sorterar ut hård plast, aluminium och papper. Sånt som kan säljas vidare. De mindre barnen springer barfota bland skräpet och hjälper till så gott de kan.

En av dem som jobbar på tippen är 16-åriga Emilia som för tre år sedan tvingades sluta skolan för att istället hjälpa sin mamma och pappa på tippen.

– Jag vill börja skolan igen, säger hon.
– Jag vill jobba med datorer. Men jag vet inte när det blir. Det är svårt nu, tillägger hon och tittar ner i marken.


Emilia jobbar från sju på morgonen till sex på kvällen alla dagar utom söndagarna. Då är hon ledig. Men hon tjänar inga egna pengar, allt går till familjens försörjning. Och det är inte mycket pengar det handlar om. En bra dag får de ihop 50 kronor.

När vi lämnar soptippen är dagen långt ifrån över för Emilia och de andra barnen. Vi säger hejdå och hon går sedan sakta mot nästa lastbil och ännu ett lass med sopor.

/Karolina Westerlund, UNICEF Sverige