Gå till innehållet
Laddar…

Drömmen om att bli självständig

Nio år gammal. Så gammal var Asha Chaudhary när hon började arbeta som hemhjälp i en familj långt från hennes hemby i Dangprovinsen i västra Nepal. Jag tänker på min egen nioåriga dotter. Det känns lika sorgligt som absurt att skicka iväg henne till Göteborg för att arbeta och inte gå i skolan. Och träffas några gånger om året, typ vid jul och midsommar.

För Asha var det helt normalt. När hon var 12 år kom hon med i UNICEFs program Urban out-of-school programme för barn i städer som arbetar. Dessa barn får specialundervisning två timmar om dagen. Målet är att de ska hämta igen vad de har missat och kunna börja i en vanlig skola. Asha följde denna undervisning i ett år. När hon var 13 år kunde hon börja i en vanlig skola, i femte klass. Hon hade tur att hon då arbetade i en familj som tillät henne att gå i skolan mellan kl 10 och 16 varje dag.

Bild Asha

Asha

Idag är Asha 16 år och går i 8:an. Hon sköter alla sysslor i familjen hon arbetar hos från halv 6 på morgonen till kl 9 på kvällen när de tre barnen har somnat. Då sätter hon sig med sitt eget skolarbete. Hon får ingen lön för sitt arbete, men hon får det viktigaste av allt- gå i skolan. Familjen bekostar också hennes skoluniform och material som eleverna behöver ha med sig.

Asha och Hamesa besökte Sverige i mitten av april för att prata i skolor om Operation Dagsverke. Pengarna från årets kampanj kommer att gå till att stödja den typ av specialundervisning som de har fått. Besöket i Sverige var så klart väldigt omtumlande för dem. De starkaste intrycken var att det var så rent överallt, att skolorna var så välutrustade och eleverna var så fint klädda och inte behövde ha skoluniform. Asha är duktig i skolan och på frågan om hennes planer för framtiden säger hon utan att tveka:

— Att bli självständig. Jag vill först börja arbeta som lärare och sen gifta mig med en man som stödjer mig i detta.

Jag tänker för mig själv hur stark och självständig denna tjej redan här. Tvingades bli det redan vid 9 års ålder. Hon blev med andra ord bestulen på sin barndom. Jag hoppas innerligt att hennes flit ska bära frukt och att hon ska förverkliga sin dröm och bli lärare.

Med på besöket i Sverige var också 16-åriga Hamesa. Hennes berättelse är också väldigt stark och gav de svenska högstadieeleverna de mötte en riktig tankeställare. Hon var 12 år när hon blev bortgift med en äldre kille som hon inte kände. Varken hon eller hennes tre systrar har gått i skolan, då de kommer från en muslimskt dominerad del av sydöstra Nepal där i princip ingen skickar sina flickor till skolan. När hon vid 14 års ålder blev gravid. Strax innan barnet föddes ”lämnade” hennes man tillbaka henne till hennes föräldrar. Varken han eller hans familj har sedan dess haft någon kontakt med Hamesa eller hennes nu 1,5-åriga dotter Jasmine.

Hamesa

Hamesa

I Hamesas by driver UNICEF ett program som heter Girls’ access to education (GATE). Här erbjuds tonårsflickor en 10 månader lång utbildning. De lär sig grundläggande färdigheter som att läsa, skriva och räkna. Men också praktisk kunskap inom graviditet, hygien och nutrition. Kursen hålls i deras hemby två timmar om dagen. Hamesa berättar hur alla flickor i klassen blivit stärkta av utbildningen. De har fått ökat självförtroende, kan läsa och skriva, vet mer om sina rättigheter och kan tala för sig. Hamesa berättar också om den enorma stolthet som hon kände när hon kunde skriva sitt eget namn. Hon vet nu att det var fel av hennes familj att gifta bort henne som barn och att neka henne skolgång. På frågan om hur hon tänker kring sin dotters framtid säger hon:

— Min dotter kommer helt säkert att gå i skolan. Jag hoppas på att hon kommer att kunna arbeta som lärare. Hon ska inte heller behöva gifta sig förrän hon blir vuxen.