Barn och ungas röster om sina livsvillkor

Det är barnets rättighet att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne eller honom enligt barnkonventionen. Ändå fattas dagligen beslut, hos alltifrån myndigheter till i regeringskorridorer, som berör barn och unga i sårbara situationer utan de får säga vad de tycker eller blir lyssnade till.

Barn som står utanför tillgång till sina rättigheter i Sverige idag – deras perspektiv, erfarenheter och förslag på förbättringar i samhället – måste beaktas i ökad utsträckning vid beslutsfattande som berör dem.

Idag riktar vi fokus på vad barn och unga själva säger om sina livsvillkor:

För att jag lever i en situation som dom inte lever i. Det är svårt att förklara, jag har ständiga problem. Jag har mer problem att tänka på än skolan. Ibland har jag mer problem att tänka på från socialen och hemma så jag har inte orken till allt /…/ Det känns som att samhället gör så att jag inte kan bli någonting. Om jag gör något dumt en gång så blir det en massa möten och då kan jag inte plugga. Det har inte hänt med mig än att jag har hoppat av skolan, men ibland känns det nära och jag är rädd för att det ska hända med mig… (Pojke, 15 år)

————————————————————————————————————–

Jag har blivit slagen av min pappa. När socialen gjorde utredning kom de fram till att det bara var mamma som intalat oss alltihopa. Och umgängesförsök och allt slutar alltid med att jag sitter på golvet och gråter. Ungefär så har det fortsatt nu i fyra år och varje gång de kommer får jag jätteont i magen, huvudet och det. (Flicka, 12 år)

————————————————————————————————————–

Vissa har föräldrar som kan hjälpa med läxor, så är det inte för mig, det är för mycket med mina småsyskon som jag måste hjälpa till med för mamma är ensam och orkar inte /…/ Jag har en kompis som får hjälp hemma varje dag och då är det klart att det går bra för henne. Sedan har jag en lärare som börjat sätta sig med mig efter skolan, fast hon inte får betalt, och efter det har det gått lite bättre./…/ För mig är det som att det behövs någon som tror på en och vill hjälpa för att jag ens ska gå i skolan och känna att det går. (Flicka, 15 år)

————————————————————————————————————–

Ibland kan jag inte äta frukost för vi har inte så mycket mat hemma. Det är jobbigt när man är i skolan och magen är hungrig och man kan inte jobba. (Flicka, 11 år)

————————————————————————————————————–

Jag har min mamma, hon får socialbidrag. Folk måste nöja sig så jag nöjer mig. Men det är så livet är. Om man tänker utanför pengar då är livet bra. Pengar är alltid en stress. Men folk som säger att pengar inte löser någonting ljuger, för dom har aldrig haft pengaproblem… (Pojke, 15 år)

————————————————————————————————————–

Jag behöver hjälp med någonstans att bo. Jag och min mamma och lillebror har blivit vräkta och vi har ingenstans att ta vägen. (Flicka, 10 år)

————————————————————————————————————–

Mamma går på socialen, min pappa har dött. Ibland känns det som vad ska man göra, jag vill också ha det bra och må bättre, då kommer man in i dom kretsarna. /…/ Även om jag vill och hoppas att det inte ska vara så känns det ofta som att det är kört, att jag ändå har det där märket i pannan … (Pojke, 15 år)

Socialt utanförskap får konsekvenser inom många olika områden i barns liv. Att bryta socialt utanförskap bland barn i Sverige måste därför bli en politisk prioritering.