Gå till innehållet
Laddar…

”De tänkte inte på att jag var ensam och inte mådde bra”

I avsnitt tre av UNICEFs poddserie "Röster från bänken" möter vi Mojtaba som kommer som ensamkommande flyktingbarn till Sverige. Här finns redan hans två år äldre bror, i ett välfungerande familjehem. Trots att familjen är villig att ta emot Mojtaba också, placeras han i ett hem för barn och ungdomar.

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

Mojtaba är 16 år när han kommer som ensamkommande flyktingbarn till Sverige 2014. Tre år tidigare lämnade hans äldre bror Afghanistan men Mojtaba vet inte var han befinner sig. I Malmö väntar Mojtaba på placering när han får veta att även hans bror Reza finns i Sverige. Bröderna är glada, nu ska de äntligen få vara tillsammans. Men i stället placeras Mojtaba i ett HVB-hem mot sin vilja.

Trots att både Petra och Reza argumenterar för att bröderna ska få bo tillsammans blir Mojtaba kvar i boendet. Kommunen har ett generellt beslut om att alla ensamkommande flyktingbarn ska placeras på HVB-hem och inte i familj. Det blir en strid som tar mycket kraft och nästan ett år i anspråk av Mojtabas första tid i det nya landet Sverige.

– Varför kan jag inte sova hos min brorsa? Jag sa till personalen, det är min bror, vi är riktiga bröder. Alltså jag blir galen. Jag fattar ingenting, vem bestämmer? säger Mojtaba.

Han börjar tillbringa mycket tid hos Petra och träffar sin bror, men kommunens representanter tycker att han ska vara mer i HVB-hemmet. En dag får Petra ett samtal:

– En socialsekreterare ringde och förklarade att han aldrig någonsin skulle få flytta till en familj och absolut inte till oss. De ville att jag skulle ta ifrån Mojtaba nyckeln och att han inte skulle få vara hemma hos oss. Jag tänkte: det här kan inte vara i Sverige, de här människorna är galna, säger Petra. De tänker inte på bröderna över huvud taget.

Lyssna till hela berättelsen i poddavsnittet nedan:

Christina Heilborn, programchef för UNICEF Sverige, kommenterar Mojtabas berättelse:

– Det är väldigt viktigt att socialnämnden utreder de hem som tar emot ett barn, även släktingar, så man är säker på att det är ett lämpligt boende. Men att kunna bo tillsammans med ett syskon är en rättighet enligt barnkonventionen, att kunna leva tillsammans med sin familj. Vi känner till många situationer där beslut har fattats över barns huvuden eller där de inte har fått information om vad som gäller och varför.

– Barn kan idag inte klaga någonstans till någon instans som har ansvar i barnrättsfrågor. Från UNICEFs sida vill vi att det ska införas möjlighet för barn att klaga och kunna ta upp enskilda fall på nationell nivå. Det finns ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen som handlar om precis det här, men som regeringen har valt att inte skriva på, säger Christina Heilborn.

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.