Gå till innehållet
Laddar…

Stärkt barn­rätts­pers­pektiv ett måste inom Fram­tidens social­tjänst

2017 beslutade regeringen att göra en översyn av social­tjänst­lagen. UNICEF Sverige har suttit med i referens­gruppen och i augusti ska utred­ningen äntligen vara klar. Barn­rätts­pers­pek­tivet måste stärkas – det är ett system­fel då vuxen­pers­pek­tivet är styrande, skriver Shanti Ingeström, barn­rätts­råd­givare på UNICEF Sverige.

Foto: © Frank Aschberg

Den 6 april 2017 beslutade regeringen att en särskild utredare, Margareta Winberg, skulle göra en översyn av socialtjänstlagen och vissa av socialtjänstens uppgifter. UNICEFs huvudbudskap till utredningen är att maktförhållandet mellan föräldrar och barn måste jämnas ut och att barn ska ses som rättighetsbärare med egna rättigheter. 

Vi har lyft att vi anser att barn ska ha rätt till enskilda samtal och att man ska säkerställa att barn är delaktiga, dels genom att de får rätt information och dels att de får komma till tals.

Det krävs ett skifte inom social­tjänstens arbete och lag­stiftaren måste hjälpa till

Det finns en okunskap inom socialtjänsten när det gäller barnets rättigheter. Det är ett systemfel då föräldrarätten och vuxenperspektivet är styrande och att barnrättsperspektivet saknas helt i många utredningar och utformningar av insats eller beslut.

Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
– ekonomiska och sociala trygghet,
– jämlikhet i levnadsvillkor,
– aktiva deltagande i samhällslivet.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

Ur Socialtjänstlagen (2001:453)

Inte minst behöver barn generellt synliggöras i socialtjänstlagen och inte bara nämnas vid ett enstaka kapitel. När man nämner ordet människor finns en risk att läsaren tänker att det enbart gäller vuxna. För att hjälpa läsaren borde det stå barn och vuxna. 

Lagstiftningen är en spegling av vilken syn vi har i vårt samhälle. Just nu är vi inne i en spännande tid i Sverige när det gäller synen på barn, att barn inte är ett bihang till sina föräldrar utan att de har egna rättigheter. Det måste synliggöras och genomsyra hela lagstiftningen. Detta då barn nästan alltid berörs av socialtjänstens beslut, antingen direkt eller indirekt.

Låt barn vara delaktiga på riktigt

Efter att riksdagen hade röstat igenom 2018 att barnkonventionen skulle bli svensk lag, fick utredningen ett tilläggsdirektiv att förtydliga barnrättsperspektivet i utredningen. I tillägget står det att socialtjänstens insatser ska vara tillgängliga och anpassade utifrån barns behov. 

Utifrån utredningens uppdrag har UNICEF Sverige höga förhoppningar på att utredaren lägger ett förslag på ett tvång kring att barn ska erbjudas vara delaktiga. Både i form av att barnen får information men också att de ska erbjudas att komma till tals vid olika tillfällen under socialtjänstens utredning eller insats.

Våra ord betydde egentligen inte någonting. Hon kunde ha skrivit pappret utan att vi hade varit där. För det var ändå hennes ord… Om hon bara hade lyssnat lite, lite till så hade det gjort en sådan skillnad.

Barn behöver vara med och definiera vad som är “problemet” och få vara med om att utforma lösningar på stöd. Det är först när vi lyssnar på barn på riktigt och låter dem vara delaktiga som vi kan få en anpassad socialtjänst. Det är endast när vi får en socialtjänst som grundar sig i ett barnrättsligt perspektiv som vi kan få till riktiga förändringar och anpassat stöd. 

Socialtjänstlagen är en av de viktigaste lagarna för barn då den är så pass övergripande och ska vara ett skydd för alla medborgare i Sverige. Det är verkligen dags att socialtjänstlagen görs om och blir en lagstiftning utifrån ett rättighetsperspektiv. 

Vad säger barnkonventionen om barn som brottsoffer och brottsförövare?

Under senare tid har vi kunnat ta del av en rad uppmärksammade ungdomsrån där grova kränkningar och förnedringsinslag har förekommit. Utmärkande för dessa rån är att det är barn som har utsatt andra barn. Detta tycker vi på UNICEF Sverige både är förskräckande och tragiskt. Barn är i dessa fall både brottsförövare och brottsoffer. Imorgon, den 3 april, hålls en särskild riksdagsdebatt om detta.

Att barn agerar förövare är i sig ingenting nytt. Men det som utmärker dessa rån och gör dem än mer oroväckande är att de tycks öka, samt att de barn som är brottsförövare verkar bli allt yngre. Barn är i dessa situationer både förövare och brottsoffer, och behöver olika stöd och insatser därefter. Samhället har ett ansvar att ge barn som har hamnat i ett kriminellt beteende den hjälp de behöver för att komma ur det.

I den här mångbottnade debatten har det även rests frågetecken gällande om barnkonventionen säger att barn som är förövare inte kan få konsekvenser för sitt beteende. Det har också ifrågasatts om barnkonventionen kan utgöra ett hinder för polisen i deras arbete att utreda brott.

Samhället har ett ansvar att skydda barn och ge ett alternativ till kriminaliteten.

Detta säger barnkonventionen

UNICEF Sverige vill vara tydlig på denna punkt. Barnkonventionen säger inte att barn som är förövare inte ska mötas av några konsekvenser. Barnkonventionen utgör inte heller ett hinder för att förhöra barn eller på annat sätt hindra polisen från att utreda brott. Snarare tvärtom. Barnkonventionen bör i dessa fall användas som vägledning och stöd i hur man ska hantera situationen (utredning och förhör) utifrån ett barnrättsperspektiv och utifrån allmänna rättssäkerhetsprinciper.

Däremot säger barnkonventionen att barn inte ska behandlas som vuxna, inte heller om barnet är misstänkt för brott. Enligt konventionen ska omhändertagande av barn anpassas så långt det går utifrån barnets bästa. Hanteringen av barn måste därför skilja sig från hanteringen av vuxna som begår kriminella handlingar.

Barnen måste få stöd och hjälp

Barnet behöver utredas för att kunna få stöd och hjälp och för att kunna återanpassas i samhället. I debatten som förs är det lätt att åberopa “hårdare tag” som en slags universallösning. Men vi får inte glömma att samhället har det yttersta ansvaret för de barn, som av olika skäl, inte agerar efter de gemensamma normer och lagar som vi tillsammans stipulerat.

Med det sagt får vi aldrig glömma de barn som har blivit utsatta för ett rån. De barnen behöver också ett tydligt stöd samt en uttrycklig återkoppling på att samhället reagerar och agerar mot den misstänkte.

Vi måste än mer säkerställa att rättsväsendet i form av polis, åklagare och socialtjänst får de resurser som behövs, så att förhören kan genomföras så snart det går efter att barnet har gripits. Frihetsberövande av barn ska ske som en sista utväg och om det behövsför att kunna genomföra ett förhör. Det finns en allmän kommentar till barnkonventionen om barns rättigheter i rättssystemet som ger bra vägledning i dessa frågor.

Det är viktigt att den vård som brottsdömda barn får är anpassad för att de ska kunna komma tillbaka till samhället. Den vård som nu bedrivs på HVB- och SiS-hem är ofta inte anpassad utifrån det enskilda barnet eller för en återanpassning till samhället. Dessvärre får idag alltför många barn på HVB/SiS ytterligare och fördjupade kontakter med andra ungdomar, som istället stärker deras kriminella identitet. 

Vi kan inte heller blunda för att barns bristande uppväxtvillkor spelar en stor roll för sannolikheten att utveckla ett kriminellt beteende. I möten med berörda barn framkommer det att de har mött vuxna som inte tror på dem. Barnen har vittnat om hur de påverkas av att gå i en skola som är sliten och nedgången, där det inte finns en stabil lärargrupp eller framtidshopp. De har beskrivit att de är trångbodda eller saknar ett långsiktigt boende, att deras förebilder är kriminella och att de till exempel inte ser sig själva bli en del av varken bostads- eller arbetsmarknaden. Framförallt barn i utsatta områden och på landsbygden vittnar om en uppgivenhet.

Samhällets ansvar

Samhället har ett ansvar att skydda barn och ge ett alternativ till kriminaliteten. Vi måste ge barn jämlika uppväxtvillkor och framtidshopp.

UNICEF Sverige vill lyfta fyra punkter som vi ser som särskilt viktiga i debatten: 

  • Anpassa systemet så att barn frihetsberövas kortast möjliga tid och som en sista utväg. 
  • Utreda brott MOT barn och AV barn skyndsamt. Detta både för den som utsätts och den som utsätter fö­­r brott ska få upprättelse och stöd och hjälp. 
  • Se över vården på till exempel SiS hem eller öppna insatser så att det blir anpassat efter barnet så att det kan återanpassas i samhället.·      
  • Höja kunskapen bland professionen om barnkonventionen i deras praktiska arbete. 



Barns oro och brist på trygghet i samband med coronaviruset

Det finns säkert barn som jublar nu när skolor övergår till distans- och fjärrundervisning i samband med utbrottet av det nya coronaviruset. Men det finns också de barn som inte gläds, utan som känner oro. UNICEF Sverige vill påminna beslutsfattare om att alla beslut som fattas ska, i enlighet med barnkonventionen, utgå ifrån barnets bästa.

Vi uppmanar alla vuxna att lyssna på barnen, ge dem trygghet i vardagen och ta deras oro på allvar.

Det är lätt att som vuxen ryckas med och bli överväldigad av all information kring coronaviruset (covid-19). Detsamma gäller barnen. I tider av oro och osäkerhet påverkas barn på olika sätt, beroende på tidigare erfarenheter och hur vuxna runt omkring reagerar.  

Det är viktigt att vuxna ger barn trygghet

I krissituationer kan barn vara oroliga för olika saker – att de själva eller familjemedlemmar ska bli sjuka, att någon ska dö, att föräldrar ska bli av med sina jobb, att familjen ska få dålig ekonomi eller att de inte ska få gå till skolan. Erfarenheter från Kina visar också att våld i nära relationer ökat i den pressade situation karantän innebär. De barn som tidigare har flytt från krig kan också känna oro över att det blir otryggt även i Sverige.

Även om vi vuxna inte har alla svar, så måste vi ge barnen trygghet. Vi måste vara ärliga mot barnen men samtidigt ge dem hopp om att allt kommer att lösa sig. Det gäller att vuxna är uppmärksamma och lyhörda för hur mycket barn vill prata om det som just nu sker i vårt samhälle. Alla barn vill kanske inte prata, men vi måste öppna upp för samtal även när ämnet kan kännas obehagligt.

Vi uppmanar alla vuxna att lyssna på barnen, ge dem trygghet i vardagen och ta deras oro på allvar.

Alla barn har rätt till utbildning – även i krissituationer

Idag beslutades att gymnasie- och lärosäten ska bedriva sin verksamhet genom distans- och fjärrundervisning. Det är väl genomförbart, i de fall barnet har ett tryggt hem, stöd från vuxna att upprätthålla sin skolgång, tillgång till dator och internet samt möjlighet att äta lunch hemma. 

Men det finns ungdomar som inte har den tryggheten, till exempel de som bor och studerar på annan ort eller de som har fått tillfälligt uppehållstillstånd tack vare gymnasiestudier. När skolor stängs ner fysiskt anser vi att de ungdomarna, som ofta har skolan som sin trygga plats, ska erbjudas alternativa lösningar.

Det finns många som förespråkar att Sverige ska göra som våra grannländer och stänga även förskola och grundskola. Det låter vi experterna avgöra, då vi inte har den kompetensen. Men för barnens skull ser vi stora risker med att stänga ner skolor. Alla barn har rätt till utbildning, och för många barn är undervisning på distans inte ett alternativ.

UNICEF Sverige vill påminna om att alla beslut som fattas, även om de är tillfälliga, ska utgå ifrån barnets bästa.

Vi föreslår följande:

  • Säkerställ att det finns stödresurser tillgängliga för barn som behöver särskilt stöd i distans- och fjärrundervisning.
  • Säkerställ att barn har tillgång till elevhälsa, kuratorer för stödsamtal.
  • Alla beslut som fattas ska utgå från en prövning av barnets bästa/konsekvensanalys
  • Möjliggör för socialtjänst att ge stöd till barnfamiljer för extra mat och andra merkostnader i samband med att skolor stängs.

Här hittar du tips på hur du kan prata med barn i din närhet om sjukdomen.

Hög tid att agera för placerade barn

Vi är många som har berörts av Lilla hjärtats öde, den treåriga flickan som avled efter att hon flyttats från sitt familjehem till sina biologiska föräldrar. Händelsen väcker många frågor som berör samhällets syn på barn. UNICEF Sverige uppmanar politiker att börja agera för barns bästa.

Det finns mycket att reagera på gällande flickans situation. Hur kunde det hända? Hur ser samhällets syn på barn egentligen ut?

Att föräldrarätten idag är starkare än barnrätten råder det inga tvivel om. Det fattas beslut om barns situation utifrån föräldrars rättigheter, beslut som inte alltid är bäst för barnet.

En förälder är inte nödvändigtvis den som har fött en, utan den som tar hand om en och ger en kärlek och trygghet.

Ett barn som beskriver en förälder.

Jag har träffat många barn som upplever att de behandlas som ägodelar. Jag har också träffat socialsekreterare som känner sig bakbundna när de ser att ett barn mår dåligt i umgänge med föräldrarna. Bakbundna av ett domstolsbeslut om att umgängen ska genomföras, trots att de inser att det inte är för barnets bästa. 

Nu är det hög tid för politiker att börja agera. Lagändringar och en ändring av samhällets syn på barn krävs. Barn är inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar, de är individer med egna röster och rättigheter.

Lagändringar krävs – använd de förslag som finns

Vi vill påminna politikerna om att det inte behövs ytterligare utredning eller en särskild samordnare för att komma fram till lagändringar. Vi bör använda oss av de förslag som redan finns.

År 2015 överlämnade Håkan Ceder en utredning med förslag på ändringar i LVU-lagstiftningen. Han kom inte bara med ändringar, utan ansåg att hela lagstiftningen behöver göras om. Några av de viktigaste förslagen var att:

  • Synliggöra barns och ungas grundläggande rättigheter i den nya LVU.
  • Vården ska vara av hög kvalitet, ges med omtanke och bygga på respekt för barnets människovärde och integritet samt med aktning för barnets person och egenart.
  • En ny bestämmelse ska föras in: barnets bästa ska vara avgörande vid prövning av huruvida vård enligt nuvarande 2 § LVU i familjehem kan upphöra. Vid bedömningen ska det bland annat fästas särskilt avseende vid barnets inställning och om barnet sedan låg ålder eller under lång tid har vårdats i familjehemmet.
  • Återföreningsprincipen inte ska gälla om det inte är det bästa för barnet.

Alla beslut som berör barn ska fattas utifrån barnets bästa. 

Just nu är utredaren Margareta Winberg i sluttampen av översynen av socialtjänstlagen. En översyn som vi har höga förväntningar på. Vi hoppas att ett tydligt barnrättsperspektiv ska genomsyra hela lagen. 

Vi uppmanar alla socialsekreterare att använda sig av barnkonventionen i sitt dagliga arbete. Var modiga och stå upp för det enskilda barnet. 

Vi uppmanar också politiker att agera för barn i utsatta situationer. Det är inte hållbart att lappa och laga, vi behöver reformera både LVU, SoL och föräldrabalken utifrån ett barnrättsligt perspektiv.  

UNICEF Sverige anser att följande ändringar behöver göras: 

  • Anta Håkan Ceders förslag gällande LVU i sin helhet.
  • Barn ska ges möjlighet att delta i alla beslut som berör dem. 
  • Införa specialistutbildning för socialsekreterare som arbetar med barnavårdsutredningar. 
  • Att LVU-vårdens upphörande ska utgå ifrån barnets nuvarande situation och hur barnet har knutit an till familjehemmet, inte enbart utifrån barnets anledning till placering.  
  • Att alla former av umgängen ska motiveras utifrån det unika barnets bästa, inte utifrån föräldrarätten eller generella utgångspunkter. 

Stärk barn- och ungdoms­vården med barn­rätts­pers­pektiv

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) lyfter i sin slut­rapport fram bristerna i sociala barn- och ungdoms­vården. För att vården ska stärkas anser UNICEF Sverige att social­tjänsten måste genom­syras av ett barn­rätts­pers­pektiv i alla beslut som berör barn.

Förra veckan publicerade IVO en rapport om den sociala barn- och ungdomsvården 2017-2018. I rapporten står det att de största bristerna i kommunernas handläggning framför allt gäller kvalitet, dokumentation, barns delaktighet och för långa handläggningstider vid orosanmälningar, förhandsbedömningar och utredningar.

Rapporten innehåller även en granskning av 2018 års tillsynsbeslut gällande boende för barn som är placerade utanför hemmet. Här nämns brister i genomförande och uppföljning av vård och behandling, brister som är dubbelt så stora på kommunala boenden än i boenden med privata huvudmän. Enligt IVO kan det bero på otillräcklig kompetens bland de som arbetar med placerade barn, samt att många är nyexaminerade.

Socialtjänsten har ett stort ansvar och en viktig roll för barn och vårdnads­havare. Låt IVO:s rapport bli den sista som skyller den otillräckliga barn- och ungdomsvården på kunskapsbrist hos personalen. Kanske krävs en specialistutbildning för att arbeta med att utreda barn? Kanske måste staten ge mer pengar till socialt arbete? Kanske är det dags för “Operation framtidens socialtjänst”?

Hur ger vi barn inflytande och delaktighet? Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet.

Barn som rättighetsbärare

Socialtjänsten arbetar oftast efter Barnets Behov i Centrum (BBiC) – ett arbetssätt med en struktur för handläggning, genomförande och upp­följning av myndighetsutövning. Modellen tar hänsyn till det enskilda barnets behov, men nu när barnkonventionen är svensk lag kanske vi är redo att byta ut ordet mot rättigheter?

Det är nämligen inte bara barnets behov som ska tillgodoses, utan även barnets rätt till sina behov. Samhället måste börja uppfatta barn som rättighetsbärare. Därför kanske socialtjänsten istället ska arbeta utifrån Barnets Rättigheter i Centrum (BRiC)?

Barnrättsperspektiv i alla beslut som berör barn

IVO:s rapport konstaterar att kommuner brister i att göra barn delaktiga i frågor som rör dem. Enligt Sveriges nationella samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, Cecilia Grefve, tillbringar en socialsekreterare endast två procent av sin arbetstid med att prata med barn.

I och med att barnkonventionen nu är svensk lag blir det förhoppningsvis tydligare för kommuner att barn ska ha rätt att komma till tals. Samtidigt måste arbetet med att transformera barnkonventionen i andra lagar fortsätta, så att relevanta lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser. 

Framtidens socialtjänst måste genomsyras av ett barnrättsperspektiv i alla beslut som berör barn, både direkt och indirekt, för att barn- och ungdoms­vården ska stärkas.

Vi har tagit fram en rad handböcker, som underlättar arbetet med barnkonventionen i praktiken:

Föräldrarätten ska inte väga tyngre än barns rätt till trygghet

Förra veckan rapporterades att en treårig flicka i Norrköping, som sedan födseln har varit placerad i ett familjehem, avled efter att hon flyttat hem till sina biologiska föräldrar. UNICEF Sverige kommen­terar beslutet att överlämna vårdnaden till föräldrarna utifrån Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Socialtjänsten hade bedömt att flickan inte skulle återvända hem till sina biologiska föräldrar. Ändå tar domstolen det beslutet. Det är fortfarande inte klargjort vad som orsakade dödsfallet, men vi vill kommentera beslutet att överlämna vården till föräldrarna utifrån gällande lagstiftning.

Yngre barns behov av familjehemsföräldrar – annorlunda än de äldres

I Sverige har vi en lagstiftning som syftar till att barn ska återförenas med sina biologiska föräldrar. Den grundar sig dels i en stark föräldrarätt, dels i uppfattningen om att barn har det bäst hos sina föräldrar. Lagstiftningen tar inte hänsyn till det enskilda barnets bästa, inte heller till vilken ålder barnet är i när placeringen sker.

Enligt en kunskapsöversikt av Risholm Mothander och Broberg, skapar sig barn som blir placerade i yngre ålder lättare en trygghet i familjehemmet. Vi bör därför vara öppna för att det inte alltid är bäst för barnet att åter­förenas med sina biologiska föräldrar. Vid placering av barn är det viktigt att planera långsiktigt för att frambringa trygghet och stabilitet.

Vi kan inte riskera barns liv genom att låta föräldrarätten väga tyngre än barnens rätt till trygghet och skydd.

Samhällets syn på barn måste ändras

Kanske hade domstolsbeslutet i det här fallet blivit annorlunda om barnkonventionen hade varit lag när beslutet togs? Domstolen hade i alla fall varit tvungen att inta ett tydligare barnrättsperspektiv, framför allt utifrån bedömningen vad som är barnets bästa i varje enskilt fall.

Men barnkonventionen som lag kommer inte per automatik att lösa de här svåra frågorna. Samhällets syn på barn måste ändras, de kan inte längre ses som bihang till sina föräldrar. Vi måste låta lagstiftningen och vårt agerande spegla synen på barn som rättighetsbärare. Inte minst politiker har ett stort ansvar för att det ska ske.

Sedan 2015 finns ett förslag på en reform av LVU-lagstiftningen. Utredningen bedömde att nuvarande lagstiftning måste göras om för att vi ska få en lag som utgår från ett barnrättsperspektiv. Vad händer med förslagen i den utredningen?

För att synen på barn och deras rättigheter ska förändras krävs ökad kunskap i hur man arbetar med barnkonventionen rent praktiskt. Vi har tagit fram en handbok för socialsekreterare, i vilken de får hjälp att använda sig av konventionen i praktiken, men det är även dags för domstolen och politiker att öka sina kunskaper i barnkonventionen.

Föräldrarätten kan inte fortsätta gå ut över barns rätt till trygghet och stabilitet. Lagändringar måste ske, och det är nu.

För att förbättra situationen för barn som befinner sig i samhällets vård föreslår vi bland annat följande åtgärder:

  • Barnen måste få ökat inflytande och delaktighet i vårdens utformning och sin livssituation i allmänhet.
  • Samverkan mellan myndigheter såsom socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och polis måste stärkas, med barnets behov och rättigheter i fokus.
  • Ökade resurser på forskning som förstärker kunskaperna om effekterna av vården och livssituationen för barn i samhällsvård.

Läs vår rapport om barn och samhällsvård

Vårt remissvar om slutbetänkandet om förslag till ny LVU

Sverige måste ha en likvärdig skola för alla barn

Enligt PISA-undersökningen har elevers kunskaper inom läsförståelse, matematik och naturvetenskap ökat. Det är ett glädjande besked, men UNICEF Sverige är samtidigt oroade över att skillnaderna mellan eleverna ökar. Sverige måste säkra kvaliteten i skolan, så att alla barn får rätt till en likvärdig skolgång.

PISA-undersökningen är världens största elevstudie, som vart tredje år undersöker femtonåringars kunskaper inom läsförståelse, matematik och naturkunskap. Det är ett viktigt mätinstrument för att se hur väl barn tillgodogör sig de kunskaper som skolan kräver. Men trots att resultaten av årets undersökning visar att kunskaperna har ökat, får vi inte sluta att arbeta för barns rätt till en likvärdig skolgång. 

Undersökningen visar nämligen bland annat att kunskaps­resultaten går uppåt för de svenskfödda eleverna men neråt för elever med annan etnisk bakgrund. När Skolverket redovisade resultatet nämnde de även att fler barn med annan etnisk bakgrund än svensk har en lägre andel behöriga lärare på sina skolor. 

Sverige har stor lärarbrist, och bristen beräknas bli ännu större framöver. Det är både svårt att få lärare att stanna kvar och att locka studenter till lärarutbildningen. Skolor tvingas därför att anställa icke behörig personal. Tyvärr får vi också allt fler signaler från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) om att många kommuner behöver skära ner på skolornas och förskolornas budgetar.

Alla barn lika rätt att få den kun­skap som krävs för att få ett bra liv.

Nu måste vi lyssna på de som befinner sig i skolan, både på personalen och eleverna. Vi ska ha en skola i världsklass, med god kvalitet och utbildade lärare.   

Enligt barn­konven­tionen har alla barn lika rätt att utveck­las till sin fulla poten­tial och få den kun­skap som krävs för att få ett bra liv. Risken är stor att barn som har en sämre utgångs­punkt när de börjar skolan hamnar i en ännu mer utsatt position om skolan inte klarar av att kompen­sera för olika för­utsätt­ningar. Både utifrån barnkonventionen och skolans kompensa­toriska ansvar har barn rätt att få det stöd de behöver för att klara sin utbildning.

I Agenda 2030 (mål 4: God utbildning för alla) står att vi ska säkerställa en inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla. I vissa kommuner finns idag skolor med en hög andel elever som klarar gymnasiebehörigheten, medan det i samma kommun finns skolor som har betydligt lägre andel gymnasiebehöriga. 

I vår rapport Ungas röster om socialt utanförskap i Sverige berättar barn själva om upplevelsen av sin livssituation. Barnen beskriver känslan av att sakna samma förutsättningar som sina kamrater och hur det påverkar deras engagemang. De berättar hur bristen på framtidstro skapar en känsla av hopplöshet. 

Skolan ska ge barn självförtroende, civilkurage, demokratiska värderingar och förmåga att drömma – inte motsatsen, som barnen i vår rapport vittnar om. Vi måste ge barn hopp om framtiden och rätt verktyg för att lyckas med sin utbildning. 

Vi föreslår följande för att främja likvärdigheten i den svenska skolan:

  • Ökat statligt ansvar för en likvärdig skola, så att alla barn får tillgång till utbildning med hög kvalitet som kan kompensera för ogynnsamma livs­för­hållanden.
  • Tillgången till likvärdig utbildning ska gälla för alla barn, med tidiga och riktade stödinsatser till de barn som är mest utsatta.
  • Utveckla läxhjälp.
  • Berörda barn ska själva få vara delaktiga i åtgärder som rör dem.
  • Skolan måste präglas av ett rättighetsbaserat synsätt, inte styras av den enskilda kommunens budget eller ett företags vinstintresse.

Låt barn vara delaktiga i lagändringar som rör deras rättigheter

I veckan rapporterade Ekot om ett barn i Vänersborg som placerades i ett familjehem där mannen var misstänkt för våldtäkt mot barn. Det är upprörande att barn kan placeras i hem där familjehemsföräldrarna är misstänka för brott mot barn. UNICEF Sverige anser att lagen som omfattar familjehemsplaceringar måste ses över.

I dagsläget finns begränsningar i Lag (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn. Enligt lagen måste åtal ha väckts för att det ska synas i belastnings- eller misstankeregistret. Men tyvärr läggs många brott mot barn ned eftersom det saknas tillräcklig bevisning. Misstänkta brott leder därmed sällan till åtal och syns då inte i de register som kontrolleras när personer ansöker om att bli familjehem.

Foto: Frank Aschberg

Vi måste alla samverka för barnens bästa. Dessvärre är det de redan utsatta barnen som drabbas hårdast när samverkan mellan olika instanser inte fungerar.

Det är samhället som har det yttersta ansvaret att säkerställa att alla barns grundläggande rättigheter blir tillgodosedda. Därför är det viktigt att socialnämnden har lagliga möjligheter att göra trygga och säkra placeringar utifrån barnets bästa.

Familjehemsföräldrarna kan vara de enda vuxna som barnet har kontakt med och det är därför av största vikt att omvårdnaden är av god kvalitet. Vi har hört allt för många gånger att barn har blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp av sina familjehemsföräldrar. Det är oacceptabelt.

Alla barn har rätt att växa upp under trygga förhållanden. Bilden har ingen koppling till fallet i Vänersborg.

Det är därför inte tillräckligt att bara lita på polisregister vid placering av barn. I Barnombudsmannens rapporter tipsar familjehemsplacerade barn bland annat om att socialsekreterarna själva borde testa att bo i familje­hemmen innan de placerar barnen, för att då lättare kunna avgöra om det är ett lämpligt hem för barn eller inte.

Det är i linje med vad regeringens särskilda utredare Håkan Ceder kom fram till i sin utredning gällande översynen av Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Där betonades bland annat vikten av att stärka barnrättsperspektivet på individnivå, att ta tillvara på barns synpunkter och erfarenheter och att det krävs en systematisk uppföljning på nationell nivå.

Forskaren Titti Matsson säger i översynen av LVU att det inom barnrätt finns tecken på att lagstiftningsåtgärder för barn oftast inte får den effekt i praktiken som man önskat. Kanske skulle resultatet bli det förväntade om barnen fick vara delaktiga i lagstiftningsarbetet?

När barn får möjlighet bidra med sina kunskaper och erfarenheter i frågor som rör deras rättigheter kommer vi närmare verkligheten. Nu när barnkonventionen blir svensk lag 2020 är det dags att se över förslagen i LVU-utredningen och låta barnen vara delaktiga i de beslut och lag­ ändringar som påverkar dem.