Fler former av våld mot barn blir straffbara
Igår kom äntligen propositionen om barnfridsbrottet, en ny straffbestämmelse som innebär att det blir olagligt att låta barn bevittna våld i hemmet. Det nya lagförslaget är ett viktigt steg för att stärka barns rättigheter och göra fler former av våld mot barn straffbara.

Att bevittna våld mellan närstående uppmärksammas av barnkonventionen som en form av psykiskt våld. Men detta har tidigare inte varit straffbart enligt svensk lag, en fråga som UNICEF Sverige drivit länge. Lagförslaget som presenterades igår synliggör en mycket utsatt grupp barn som länge varit osynliga, både i statistiken och för samhällets omsorg. De har också saknat möjlighet till upprättelse.
Att kriminalisera handlingen att utsätta ett barn för att bevittna våld mot närstående ger inte bara en tydlig signal att händelsen är skadlig och farlig för barnet. Det visar också att handlingen är en rättighetskränkning.
Att barn erkänns som brottsoffer i sammanhanget ger en utökad rätt till upprättelse och en större möjlighet att få rätt stöd och skydd, något som kan vara avgörande för barnets hälsa och utveckling.
Det finns en del utmaningar med det nya lagförslaget då barnrättsperspektivet och straffrättens principer inte alltid överensstämmer. Något som är förståeligt, men problematiskt utifrån barnets rättigheter.
Förändringar jämfört med utredningens förslag
Vissa förändringar har gjorts sedan utredningens slutbetänkande var ute på remiss. Några är positiva och stärker barnets rätt, medan vissa andra innebär att det nya lagförslaget blir mer begränsande än utredningens förslag – till exempel att färre barn omfattas av bestämmelsen.
- Närståendebegreppet utvidgas nu i jämförelse med utredningens förslag. Fokus flyttas från relationen mellan offer och förövare, till de bådas relation till barnet. Därmed kan fler situationer där barn bevittnar våld innefattas av den nya straffbestämmelsen.
- En annan förändring är att man nu väljer att räkna upp de brott som ska omfattas av förslaget. Det finns en risk att en snävare definition kan innebära att vissa former av våld hamnar utanför straffbestämmelsen. Men en uppräkning kan också leda till ökad tydlighet och högre rättssäkerhet för barnet. Detta då uppräkningen kan medföra att det inte behöver göras ytterligare en prövning av om brottet varit ägnat att skada barnets trygghet eller tillit, då det redan anses konstaterat.
- Lagförslaget i propositionen begränsar nu den särskilda företrädarens roll, i jämförelse med utredningens förslag. Nu har förslaget om informationsskyldighet och ansvaret att hämta till förhör tagits bort. UNICEF Sverige hade snarare önskat att man gått åt andra hållet och utökat ställföreträdarens ansvar, till att även innefatta att barnet återförs på ett tryggt och säkert sätt efter förhör. Dessutom anser vi att det behöver tillsättas en utredning som särskilt tittar på frågan om en ny form av ombud för barn, för att ytterligare värna barnets rätt i rättsprocesser.
Definitionen “bevittna” är problematisk
Något UNICEF tidigare lyft är definitionen av att ”bevittna” våld mot närstående. Enligt förslaget i propositionen, och gällande straffrättsprinciper, måste barnet ha sett eller hört gärningen för att det ska kunna handla om att ett brott begåtts.
Det innebär till exempel att barn som lever i en miljö med ständiga hot om våld, eller upplever våldets konsekvenser i form av sönderslagna saker, skador på närstående med mera, inte omfattas av den nya bestämmelsen. Vi, tillsammans med en rad andra remissinstanser, har tidigare lyft problemet med denna begränsning.
Barns upplevelser av våld sker med alla sinnen och kan därmed vara minst lika traumatiska och skadliga för barnet som att se eller höra våldet pågå.
Trots att regeringen inte tagit fasta på detta i propositionen fortsätter UNICEF arbetet med att synliggöra att fler former av psykiskt våld ska vara straffbara, så att barn får rätt att skyddas från alla former av våld i enlighet med barnkonventionens bestämmelser.
En av de mest problematiska utmaningarna med den nya lagstiftningen, sett ur ett barnrättsperspektiv, är det faktum att grundbrottet måste vara styrkt innan barnfridsbrottet kan hävdas. Det betyder att om själva våldshandlingen som barnet bevittnat inte kan bevisas på rättslig väg, så finns det heller inte möjlighet att fälla förövaren för barnfridsbrottet. Detta är ett exempel på hur barns rättigheter fortfarande är avhängiga vuxnas utsatthet, som ges företräde framför barnets upplevelser.
Behov av barnanpassade processer
Något UNICEF önskat se i lagförslaget om barnfridsbrottet är behovet av barnanpassade rättsprocesser, då fler barn kommer att involveras i processer genom den nya straffbestämmelsen. Dagens rättssystem behöver möjliggöra för barn att delta i rättsprocessen utifrån sina förutsättningar, ålder och mognad.
När barns rättigheter stärks i lagstiftning krävs också att de system där barnen ingår är anpassade för barns deltagande. Barn har rätt att skyddas och få rätt stöd för att möjligheten till upprättelse ska bli verklighet. Tyvärr saknas det konkreta åtgärder i propositionen för hur detta ska göras.
Ett steg i rätt riktning
Propositionen är ett positivt steg i rätt riktning för att på juridisk väg ge barn möjlighet till upprättelse vid upplevelser av våld i hemmet. De förändringar som föreslås har en viktig normgivande funktion, genom att erkänna att det är ett brott att utsätta barn för att bevittna våld mot en närstående.
Förhoppningsvis är det nya barnfridsbrottet ett första steg mot att synliggöra det “osynliga” våldet och skapa verkliga förändringar för de barn som tvingats leva med våld i hemmet, utan att tidigare varken synas eller räknas.
Ny strategi och barngaranti ska stärka barns rättigheter inom EU
EU-kommissionen har nyligen antagit den första övergripande EU-strategin för barnets rättigheter, och ett förslag om att inrätta en europeisk barngaranti. Vad innebär detta mer konkret och vad får det för inverkan på barn i EU? Karin Ödquist Drackner, program- och påverkanschef för UNICEF Sverige, reder ut.
Digitalisering, sociala medier, AI, psykisk ohälsa, klimatförändringar och migration är några av de samhällsutmaningar som barn i EU står inför. I spåren av pandemin ökar den sociala utsattheten och de ekonomiska utmaningarna, och hela 23,5 miljoner barn riskerar att hamna i fattigdom.
Den nya strategin är ett sätt för att åtgärda vår utmaningar och vägleda länderna i hur de ska prioritera och resurssätta inför de kommande åren, för att leva upp till barns rättigheter. Allt för att nå målen i Agenda 2030 och uppfylla barnkonventionen på ett mer systematiskt sätt.
Strategin ska gälla för de kommande fyra åren (2021-2024) och syftar till att bygga vidare på alla EU-åtgärder för att skydda och främja barns rättigheter. Den syftar även till att hjälpa medlemsstaterna att använda EU-medlen på bästa sätt.
EU-strategin innehåller sex temaområden
- Barn som drivkraft för förändring i det demokratiska livet. Strategin föreslår bland annat barnvänliga lagtexter och samråd med barn i samband med viktiga beslut. Medlemsstaterna bör också göra det enklare för barn att delta i samhällslivet och det demokratiska livet.
- Barns rätt att förverkliga sin fulla potential oavsett social bakgrund. Kommissionen vill inrätta en europeisk barngaranti för att bekämpa fattigdom och social exkludering hos barn. Strategin vill också hantera den psykisk ohälsan och bidra till att stödja nyttig och hållbar skolmat inom EU. Man vill även se bättre standarder för förskoleverksamhet och barnomsorg, och bygga upp inkluderande utbildning av god kvalitet.
- Barns rätt att inte utsättas för våld. Kommissionen föreslår lagstiftning för att bekämpa könsrelaterat våld och våld i hemmet, och lägger fram rekommendationer för att förhindra skadliga sedvänjor riktade mot kvinnor och flickor. Medlemsstaterna uppmanas att bygga upp integrerade system för skydd av barn, och skärpa åtgärderna mot våld i skolor.
- Barns rätt till ett barnvänligt rättsväsende. Detta avsnitt omfattar och vill säkerställa att barn skyddas i situationer där barn är brottsoffer, vittne, misstänkt, anklagad för brott, eller part i ett rättsligt förfarande.
- Barns rätt att tryggt kunna använda internet och utnyttja dess möjligheter. Här presenteras åtgärder som syftar till att skapa en trygg upplevelse på nätet, ta itu med skadligt beteende och ta bort olagligt innehåll.
- Barns rättigheter runtom i världen. EU stärker sitt åtagande att skydda, främja och förverkliga barns rättigheter globalt och multilateralt. Exempelvis avsätts tio procent av det humanitära biståndet till utbildning i nödsituationer och utdragna kriser.

Den europeiska barngarantin ska främja lika möjligheter
Den europeiska barngarantin syftar till att främja lika möjligheter genom att barn garanteras tillgång till grundläggande service. Medlemsstaterna rekommenderas att ge barn fri och fungerande tillgång till:
- förskoleverksamhet och barnomsorg – till exempel undvika segregerade klasser;
- utbildning och skolbaserad verksamhet – till exempel lämplig utrustning för distansundervisning, och skolresor;
- åtminstone en näringsrik måltid varje skoldag;
- hälso- och sjukvård – till exempel genom att underlätta tillgången till läkarundersökningar och program för hälsoscreening.
Dessa tjänster bör vara kostnadsfria och lättillgängliga för särskilt utsatta barn, till exempel hemlösa barn, barn med funktionsnedsättning, barn som lever i otrygga familjeförhållanden, barn med migrantbakgrund eller minoritetsbakgrund, eller placerade barn.
UNICEF har haft en aktiv roll
UNICEF har varit aktiv i framtagandet av strategin och framför allt har vi möjliggjort för barn och unga att komma till tals i processen. Mer än 10 000 barn och unga, både inom och utanför EU, har lämnat sina förslag på vad strategin ska innehålla. Förslagen har sammanställts i en rapport som UNICEF, tillsammans med fyra andra barnrättsorganisationer, har hjälpt till att ta fram och presenterat för EU-kommissionen.
UNICEF har också drivit ett antal rekommendationer som vi anser är viktiga att ha med i strategin om den ska bli verklighet för alla barn. UNICEF rekommenderar att strategin ska utformas som ett bindande åtagande för samtliga EU:s institutioner och medlemsstater, för att leverera konkreta resultat.
Vi anser också att EU-kommissionen och EU-parlamentet bör införa särskilda konsultationsprocesser där barn görs delaktiga i beslut som berör dem, ett specifikt årligt budgetmål på minst 25 procent kopplat till barnspecifika åtgärder, och en särskild indikator som kan mäta resultat för barn utifrån EUs långtidsbudget.
Vad händer nu?
Strategin och barngaratin ska nu ses över hos samtliga medlemsstater och förhoppningen är att staterna ska ställa sig bakom och anta förslagen. Regeringarna uppmanas att inom sex månader efter antagandet lägga fram en nationell handlingsplan för hur den ska genomföras.
Kommissionen kommer att övervaka framstegen genom den europeiska planeringsterminen (samordningen av den europeiska politiken) och vid behov utfärda landspecifika rekommendationer.
Genomförandet av EU-strategin kommer att övervakas på EU-nivå och nationell nivå, och kommissionen kommer att rapportera om framstegen vid det årliga EU-forumet för barnets rättigheter.
En utvärdering av strategin kommer att göras i slutet av 2024, där barn är med och deltar. Ett viktigt verktyg för att följa upp och på ett systematiskt sätt se till att barns rättigheter prioriteras både i politiken och budgetar.
Ny handbok från UNICEF ska stärka barns delaktighet
Alla barn har rätt till inflytande och delaktighet i beslut som påverkar deras liv. Men trots att barnkonventionen nu är svensk lag får Sverige kritik av FN:s barnrättskommitté för att inte göra tillräckligt inom det området. För att göra det lättare för vuxna att inkludera barn, har UNICEF Sverige nu tagit fram en handbok.

Handboken är framtagen av UNICEF Sverige med syfte att delge teori och praktik för nyfikna läsare som vill lära sig mer om värdet av barnets perspektiv.
Rätten till delaktighet handlar inte om att barn ska “bestämma”. Det är vuxna som har det yttersta ansvaret och därmed också beslutanderätten. Men genom att ta in barnets perspektiv och göra barnet delaktigt i beslut som rör barnets liv, blir både verksamheter och beslut som rör barn bättre, mer effektiva och mer träffsäkra.
Bättre förståelse och ökat engagemang
Beslut kring vårdnadstvister eller placeringar blir lättare att förstå och acceptera för barn som varit delaktiga i processen och upplever att deras röst har blivit hörd. Barn som får inflytande får också ett större engagemang. Genom att göra barn delaktiga i undervisningen ökar motivationen och inlärningen. Och när barn får möjlighet att påverka fritidsutbudet i en kommun minskar skadegörelse, missbruk och kriminalitet. Den som även frågar barnen får ett bättre och mer heltäckande beslutsunderlag.
Handbok för barns delaktighet och inflytande vänder sig till vuxna som arbetar med barn, men är också en tankeställare för den som är nyfiken och vill lära sig mer om värdet av att inkludera barnets perspektiv.
Teoretiskt ramverk och konkreta tips
Handboken ger ett teoretiskt ramverk kring värdet av att göra barn delaktiga och belyser de utmaningar det kan innebära. Den ger också konkreta tips på hur barn kan göras delaktiga, lyfter fram riktlinjer och förhållningssätt kring val av metod samt hur genomförandet kan göras på ett tryggt och inkluderande sätt.
Ladda ner handboken:
Du kan också beställa handboken från Unicefbutiken.
Domstolar brister när det gäller att tillämpa barnkonventionen
När vräkningar ska avgöras i domstol kommer principen om barnets bästa alltid till korta. Hyresvärdens intressen bedöms alltid väga tyngre än barns rätt till boende. Det visar en rapport från UNICEF Sverige som har granskat domar från 2020, för att undersöka hur rättsutvecklingen har sett ut sedan barnkonventionen blev svensk lag.

I kartläggningen ingår 462 mål där barnkonventionen på något sätt omnämns eller åberopas. Besluten spänner över många områden och kommer från allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. De olika målen handlar om allt från exempelvis skolskjuts och personlig assistans till ärenden som rör migration, vårdnad och umgänge.
Hur tillämpas barnkonventionen egentligen av domstolarna?
Barnkonventionen blev svensk lag 1 januari 2020, och granskningen har gjorts för att se i vilken utsträckning som den tillämpas av domstolarna, och då främst artiklarna om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals.
När det gäller vräkningar visar kartläggningen att inget mål under 2020 har bifallits med hänsyn till barnets bästa. Domstolarna har valt att helt och hållet följa tidigare praxis som innebär att hyresvärdens intresse alltid väger tyngre än barns rätt till boende.
Det är mycket oroande att inte ett enda beslut ställer sig på barnets sida. Det ger intryck av att omständigheterna i det enskilda fallet överhuvudtaget inte beaktas i den här typen av ärenden.
I domar som rör vårdnad och umgänge görs det sällan några prövningar av barnets bästa, enligt rapporten. Trots att barn i högsta grad påverkas av utgången i den här typen av mål, läggs tonvikten istället på vårdnadshavarnas rätt. Analyser av vad som är barnets bästa saknas ofta eftersom domstolarna inte hör barnets egna åsikter och väger in dem i bedömningen.
I rapporten betonas att en utförlig bedömning av barnets bästa inte automatiskt innebär att barnets bästa alltid kommer att ha företräde. Det betyder bara att domstolen har tagit hänsyn till det enskilda barnet och gjort en genomgång av barnets intressen och omständigheter, och dessutom tydligt redogör för det.
Så ser det inte ut när det gäller domar i mål som rör LSS, det vill säga lagen om insatser och rättigheter för barn och unga med funktionsnedsättningar. För de berörda barnen kan besluten till exempel handla om personlig assistans eller rätt till korttidsvistelse. Trots att LSS innehåller bestämmelser om barnets bästa och barns rätt att komma till tals, så har de inte tillämpats i de ärenden som ingår i granskningen.
Inom migrationsområdet ser utvecklingen något annorlunda ut
Domstolarna har tagit hänsyn till barnets bästa genom utförliga resonemang och i några fall har barnets bästa fått väga tyngre än principen om reglerad invandring. Det innebär inte att alla barn som har sökt asyl har fått uppehållstillstånd, utan snarare att barnkonventionen och barnets bästa har beaktats och i vissa fall har det fått väga tyngst.
En vägledande dom kom till exempel från Migrationsöverdomstolen under 2020 i ett ärende där en 14-årig flicka från Libanon fick uppehållstillstånd. Omständigheterna i hennes enskilda fall gjorde att domstolen bedömde att det inte var till hennes bästa att utvisas efter att ha vistats hela sitt liv i Sverige.

Mål som handlar om tvångsvård enligt lagen om vård av unga (LVU) sticker ut i granskningen eftersom det är den enda måltyp där barnets bästa ska vara avgörande enligt lagen. Det ska med andra ord inte vara fråga om en intresseavvägning. Här ser man också att domstolarna gör en bedömning utifrån barnets bästa i högre utsträckning jämfört med andra mål.
Kunskapen behöver bli större
Granskningen visar sammantaget att det finns en medvetenhet om barnkonventionen inom domstolsväsendet, men att kunskapen behöver bli större om barns rättigheter och särskilda behov.
– Domstolarna behöver växla upp arbetet med att tillämpa barnkonventionen. Det räcker inte med att slentrianmässigt säga att man har beaktat barnets bästa, utan domstolarna måste kunna visa vad de har haft för underlag, hur de har har inhämtat barnets synpunkter och beskriva hur de har kommit fram till ett visst beslut, säger Pernilla Baralt.
Politikerna måste agera nu för samhällets mest utsatta barn
Idag sker en debatt i riksdagen om placerade barn och unga. Det är bra att det finns ett starkt politiskt engagemang från våra riksdagspartier för att förbättra barnens situationen. Men nu måste fokus ligga på barnets bästa och synen på barn som rättighetsbärare.
Samtliga riksdagspartier verkar vara eniga om att lagen om särskilda bestämmelser för vård av barn och unga, LVU, måste förtydligas och det är mycket välkommet. UNICEF Sverige har länge ansett att LVU-lagstiftningen måste göras om från grunden med ett tydligt rättighetsperspektiv.
Nu är det dags för handling
Det är viktigt att det blir en politisk reaktion kring samhällets mest utsatta barn. Men reaktionen måste följas av verklig handling. Vi har hört tillräckligt många vittnesmål från placerade barn som berättar hur de blivit kränkta och utsatta för våld.
Det ska inte behövas fler utredningar kring att mer behöver göras för placerade barn. Det är nu hög tid att de barn som blivit utsatta för kränkningar får upprättelse.
Med hänvisning till vårt remissvar angående en mer hållbar socialtjänst ser vi ett behov av att eventuellt samla bestämmelser från SoL och LVU i en särskild barnlag. Syfte skulle vara att överbrygga glappet mellan frivillighet och tvång i lagstiftningen, samt tydliggöra barnets rättigheter i särskilt utsatta livssituationer.
Vi har hört barn som vittnar om att de upplever att de bara har “samlat en grupp bråkiga ungar och satt ihop dem i ett hus”. Barnen brukar inte vittna om att de får någon vård, utan snarare om avsaknad av vård.

Vanligt att vården bryter samman
Statistik visar att det tyvärr är vanligt med sammanbrott i placeringar, det vill säga att vården avbryts i förtid. Nästan var tredje ungdomsplacering och var sjätte placering av yngre barn slutar i sammanbrott inom en femårsperiod.
Anledningarna till detta är flera, men i de fall ungdomar rymmer från vårdmiljöer kan det tolkas som ett uttryck för missnöje med placeringen.
Kommunerna måste utreda orsaker till sammanbrott
Det måste ställas högre krav på att kommuner utreder varför vården av barn och unga bryter samman och varför placeringar avbryts. Det behövs betydligt bättre uppföljning och utvärdering när det gäller placeringar av barn, både frivilliga och med tvång.
Ett absolut minimikrav på samhället är att säkerställa att barn som placeras i samhällets vård inte får det sämre än om de bott kvar hemma.
Vi vill påminna våra förtroendevalda om att många placerade barn är tonåringar som behöver stöd och hjälp men också mycket kärlek och vård.
Barn i Sverige måste även i praktiken märka av att barnkonventionen har blivit svensk lag. Speciellt barn som lever i utsatthet och som av olika anledningar måste placeras utanför hemmet.
Inget barn får riskera att bli utsatt för någon form av våld eller kränkningar. Det gäller i allra högsta grad barn som är placerade, med syfte att tillförsäkra dem stöd och skydd.
En barndom går aldrig i repris
Nu måste vi göra allt för att placerade barn får en vård av hög kvalitet, och som är anpassad utifrån barnets behov och rättigheter.
UNICEF Sverige anser att följande ändringar behöver göras:
- Håkan Ceders statliga utredning gällande LVU (2015:71) behöver antas i sin helhet.
- Det måste säkerställas att barn får ökat inflytande och delaktighet i vårdens utformning och sin livssituation i allmänhet.
- Det är hög tid att utveckla individuella klagosystem som är anpassade för barn och där barns vittnesmål tas på allvar.
- Det behöver införas specialistutbildning för socialsekreterare som arbetar med barnavårdsutredningar.
- Samverkan mellan myndigheter såsom socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och polis måste stärkas, med barnets behov och rättigheter i fokus.
- Vid upphörande av LVU-vård ska bedömningen göras utifrån barnets nuvarande situation och hur barnet har knutit an till familjehemmet, inte enbart utifrån anledningen till placeringen.
- Alla former av umgängen med föräldrar och närstående ska motiveras utifrån det unika barnets bästa, inte utifrån föräldrars rätt till sina barn eller generella antaganden om barn som grupp.
Läs gärna mer i vårt remissvar om utredningen av en ny socialtjänstlag.
Shanti Ingeström
Barnrättsrådgivare, UNICEF Sverige
Marie Hugander Juhlin
Barnrättsrådgivare, UNICEF Sverige
Barnkonventionen ett år som lag – vad har hänt inom barnrätten?
Barns rättigheter och synen på barn som rättighetsbärare tog ett historiskt kliv när barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020. Ett efterlängtat beslut som UNICEF Sverige har arbetat för under lång tid. Vilka positiva satsningar på barns rättigheter har genomförts under året som gått?

Idag är det ett år sedan barnkonventionen blev svensk lag. En milstolpe i arbetet för barns rättigheter och en av de viktigaste reformerna för barn i Sverige. I samband med att barnkonventionen blev svensk lag uttalade regeringen bland annat att:
- Barnkonventionen är ett av de viktigaste verktygen för att säkerställa att barns rättigheter tillgodoses.
- Barnets rättigheter ska beaktas vid alla avvägningar och bedömningar som görs i beslutsprocesser, mål och ärenden som rör barn.
- Barnkonventionen är ett sätt att skapa en grund för ett mer barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet.
Under året har regeringen visat att de har tagit barnrättsfrågor på allvar, genom att ge olika myndigheter i uppdrag att stärka barns och ungas rättigheter med utgångspunkt i barnkonventionen. Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) har exempelvis fått i uppdrag att stärka tillsynen av socialtjänstens handläggning av ärenden som rör stöd och skydd till barn och unga, och Barnombudsmannen har fått i uppdrag att ta fram och sammanställa kunskap om barns och ungas utsatthet för rasism.
Domar visar att även domstolar i högre utsträckning än tidigare resonerar kring barnkonventionen samt att barnets bästa har fått företräde i en del fall. Det finns också domar där barnets bästa inte har vägt tyngst men där ett resonemang och en intresseavvägning kring barnets bästa har gjorts.
Justitieombudsmannen har i uppgift att granska att myndigheter följer lagar och regler, framför allt i förhållande till lagar som handlar om enskilda individers rättigheter. En av ombudsmännen valde att i sin granskning rikta särskild uppmärksamhet åt ärenden där barnrättsperspektivet stått i centrum och om hänsyn tagits till barnets bästa i en viss situation i tillräcklig utsträckning.
Även myndigheter med verksamheter som inte direkt rör barn men som fattar beslut som kan påverka barn, som Upphandlingsmyndigheten och Trafikverket, har tagit fram mallar och informationsmaterial om vad barnkonventionen betyder för just deras verksamhet samt hur barnkonsekvensanalyser ska genomföras.
För att stärka barns rättigheter på nätet har Datainspektionen tillsammans med Barnombudsmannen och Medierådet även tagit fram en vägledning om barns och ungas rättigheter på digitala plattformar. Därtill har Boverket redovisat en rapport om barnkonventionen i samhällsplaneringen, där ett av förslagen är att länsstyrelserna runt om i landet borde få ett utökat uppdrag att driva barnrättsfrågor.
Arbetet för barns rättigheter har bara börjat
Det är positivt att se att barnkonventionen som svensk lag har bidragit till att barns rättigheter stärkts och att barn i större utsträckning blir sedda som individer med egna rättigheter – inte bara som en grupp barn eller som en del av en familj. Att barnkonventionen är lag innebär dock inte att arbetet med barnrättsfrågor är färdigt och att vi kan vila. Tvärtom, arbetet har bara börjat. Nu, mer än någonsin, behöver vi samarbeta för förverkligandet av alla barns rättigheter.
I den kartläggning som barnkonventionsutredningen lade fram i november 2020 presenterades en rad områden där svensk lagstiftning inte är helt förenlig med barnkonventionen och där det kan behövas lagändringar. Det gäller bland annat skydd mot sexuella övergrepp, forskning på barn, frihetsberövade barn och barn som misstänks för brott. Utredningen identifierade även utmaningar med att tillämpa barnkonventionen i verksamheters arbete, vilket leder till att den inte alltid omsätts i praktiken fullt ut. Bland annat saknas metodstöd och resurser. Det finns också en osäkerhet kring hur barnkonventionen ska tolkas.
Därför ser vi ett fortsatt behov av stöd för att tillämpa barnkonventionen i myndigheters, kommuners och regioners verksamheter, då det är avgörande för att stärka barns rättigheter i praktiken. Vi välkomnar regeringens uppdrag till Barnombudsmannen att fortsätta stödja kommuner, regioner och myndigheter i arbetet med den praktiska tillämpningen av barnkonventionen. Utöver det efterfrågar vi ökad utbildning i barnkonventionen, kompetensutveckling och mer resurser och tid till de beslutsfattare och verksamheter som ansvarar för frågor som rör barn och ungdomar både direkt och indirekt.
Samhällets ansvar att säkra barns rättigheter
Barn saknar ofta kunskap om sina rättigheter och kan därmed inte själva tillgodose sina intressen eller utkräva sina rättigheter. Det är därför samhällets gemensamma ansvar att garantera att barn respekteras som medborgare och att deras rättigheter realiseras. För att uppnå det återstår ytterligare arbete, och vi och andra barnrättsorganisationer står redo att vara behjälpliga i det fortsatta arbetet.
Författarinnan och pedagogen Ellen Key hade en förhoppning om att 1900-talet skulle bli barnets århundrade. Så blev det tyvärr inte, men barnkonventionen som svensk lag 2020 får ses som startskottet för en ny tid. Låt oss tillsammans kämpa för att 2000-talet blir barnens århundrade.
Hänsyn till barnkonventionen saknas i förslaget om ny migrationslag
I juni 2019 tillsatte regeringen en kommitté för att ta fram en ny permanent migrationslagstiftning som ersätter den tillfälliga lagen. Den nya lagen ska börja gälla den 21 juli 2021. Det är med oro UNICEF Sverige lämnar in remissvar till regeringen idag, då förslagen tar för lite hänsyn till barns rättigheter och skyddsbehov.
Redan innan förslagen presenterades var vi oroliga över att det skulle bli en strängare lag utifrån de diskussioner som har förts och olika politiska ställningstaganden som har förekommit i media. Vi ser nu med stor oro på förslagen som varit ute på remiss, då majoriteten av förslagen är bestämmelser från den tillfälliga lagen, som nu föreslås bli permanenta.
Generellt saknar vi barnperspektiv och barnkonsekvensanalyser i alla förslag som direkt eller indirekt berör barn. Vi saknar också en genomgång av förslagens förenlighet med barnkonventionen och förklaringar till varför kommittén valt att gå vidare med förslag som får negativa konsekvenser för barn. Förslagen innebär dessutom onödigt stränga inskränkningar i barns rättigheter.

Förslaget till Sveriges nya migrationspolitik tar inte tillräcklig hänsyn till barnkonventionen.
I remissvaret lyfter vi bland annat följande rekommendationer till regeringen:
- Återinför permanent uppehållstillstånd för barn. Kommittén föreslår att enbart barn som är kvotflyktingar ska ha rätt till permanent uppehållstillstånd vid första ansökningstillfället. Inga andra undantag föreslås. Även om barnkonventionen inte innehåller någon specifik bestämmelse om att barn ska beviljas permanent uppehållstillstånd, rekommenderas långsiktiga och hållbara lösningar för barn snarare än tillfälliga och oförutsägbara. Som minimikrav måste det finnas undantag för barn att få permanent uppehållstillstånd efter en prövning av barnets bästa och omständigheterna i det enskilda fallet.
- Längden på de tillfälliga uppehållstillstånden. Kommittén föreslår att flyktingar ska få uppehållstillstånd i max tre år vid en första ansökan, medan alternativt skyddsbehövande ska få uppehållstillstånd i 13 månader. Kommittén motiverar det här bland annat med att förslagen ska följa genomsnittstiden i EU. Vi ställer oss frågande till förslaget eftersom genomsnittet i EU är fem år. De olika längderna riskerar också att diskriminera barn på grund av deras skyddsstatus. Vi rekommenderar fem år som minimilängd och att samma längd på uppehållstillstånd ska gälla för alla barn. Korta tider utgör också ett hinder i barns rätt till rehabilitering och återanpassning.
- Krav vid familjeåterförening. Vi är fortsatt kritiska till det stränga försörjningskravet, som gör att barn inte kan återförenas med sina föräldrar. Försörjningskravet innebär även i fortsättningen att en förälder måste ha tillräckligt stor inkomst och bostad för att barn ska få komma till Sverige, om ansökan om uppehållstillstånd inte görs inom tre månader. Vi vet att arbets-och bostadsmarknaden försvårar för föräldrar att uppnå försörjningskraven, att många föräldrar missar tremånadersfristen och att det finns en risk att barn tar sig till Sverige på egen hand – med risk för liv och hälsa.
- Återinför särskilt ömmande omständigheter som humanitär skyddsgrund för barn. Kommittén har föreslagit att barn ska kunna beviljas tillfälligt uppehållstillstånd vid synnerligen ömmande omständigheter, en formulering som fanns i lagen innan 2014. Vi är kritiska till förslaget eftersom begreppet synnerligen tolkas restriktivt och återhållsamt. 2014 infördes särskilt ömmande omständigheter, för att förtydliga och säkerställa att hänsyn tas till barnets bästa. Behovet av justeringen berodde på att det hade förekommit fall där barn med ömmande omständigheter i svåra situationer hade fallit utanför bestämmelsens tillämpningsområde och inte fått sin rätt till skydd och vård tillgodosedd. Vi anser därför att särskilt ömmande omständigheter återinförs. Det ligger också i linje med barnkonventionen och våra andra internationella åtaganden.
Här du läsa hela remissvaret.
Barnkonventionen får inte glömmas bort i den nya migrationslagen
Sedan 1 januari 2020 är barnkonventionen svensk lag. Det ställer högre krav på lagstiftare och rättstillämpare att göra individuella bedömningar kring barnets rättigheter och att göra ordentliga barnkonsekvensanalyser av alla förslag som direkt eller indirekt berör barn. Det ställer också krav på att grundligt förklara vilka intressen som ges företräde framför barnets bästa.
Vi uppmanar regeringen att ta till sig våra synpunkter och förslag för att den nya lagen ska vara hållbar, rättssäker, human och förenlig med barnkonventionen. Asylsökande barns rättigheter får inte försummas och barnkonventionen får inte glömmas bort i framtagandet av en ny lag.
De inskränkningar som görs i barns rättigheter är varken rimliga, proportionerliga eller godtagbara, inte minst med tanke på hur flyktingsituationen ser ut idag och utifrån den prognos som kommittén själva har presenterat. Vi hoppas därför att regeringen gör ordentliga barnkonsekvensanalyser av alla förslag med utgångspunkt i barns rättigheter, innan de går vidare med det fortsatta arbetet.
Hur ska vi uppnå en mer likvärdig skola i Sverige?
Barns rätt till jämlika uppväxtvillkor och rätten till utbildning har länge varit några av UNICEFs kärnfrågor, både globalt och i Sverige. Idag lämnar vi därför in ett remissvar på slutbetänkandet av utredningen om en mer likvärdig skola.
Regeringen beslutade i juli 2018 att en särskild utredning skulle göras för att analysera och föreslå åtgärder för att minska skolsegregationen och förbättra resurstilldelningen till förskoleklass och grundskola, med målet att öka likvärdigheten inom skolan. Idag kommenterar UNICEF Sverige slutbetänkandet i ett remissvar.

Foto: © UNICEF/Kyllerman
En likvärdig skola är ett viktigt bidrag till ett bättre samhälle och spelar en avgörande roll när det gäller att säkerställa barns rätt till jämlika uppväxtvillkor och rätten till utbildning enligt barnkonventionen. Likvärdig utbildning av god kvalitet, för alla barn, är en absolut grundläggande fråga för barns livskvalitet, deras utveckling och deras framtida möjligheter i livet.
Agenda 2030 lyfter också utbildning och livslångt lärande som en av nyckelfaktorerna för hållbar utveckling. En fungerande skolgång är den enskilt viktigaste skyddsfaktorn mot socialt utanförskap för alla barn, men särskilt för barn i utsatta livssituationer.
Ojämlikhet i skolan ett allt större problem
Men trots höga ambitioner och skolans uttalade uppgift att kompensera för skillnader i barns förutsättningar, har ojämlikheten vuxit till ett allt större problem inom skolans värld. I internationella studier är Sverige medelmåttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och förmågan att uppväga elevers socioekonomiska förutsättningar.
Ett av statens ansvar är att jämna ut ekonomiska ojämlikheter mellan kommuner för att främja jämlikhet nationellt, en fråga som utredningen också fokuserar på. Bland annat genom att diskutera det decentraliserade skolsystemets bristande förmåga att nå de övergripande målen om en likvärdig och kompensatorisk skola.
Men sett ur ett nationellt likvärdighetsperspektiv går utvecklingen över tid i Sverige i en riktning där skolan tyvärr blir allt mindre likvärdig, snarare än tvärtom. Samtidigt vet vi idag att det finns ett samband mellan skolans likvärdighet och barns ökade psykiska ohälsa.
I takt med att likvärdigheten i skolan försämrats, har rapporterna från barn och unga som känner stress över skolprestationer och försämrade framtidsutsikter också ökat.
Viktigt att vända utvecklingen
Utredningen kommer med flera viktiga förslag för att vända utvecklingen vad gäller likvärdigheten i skolan i Sverige, men det kommer att kräva kontinuerligt arbete, rätt insatser och tydliga nationella mål att följa upp.
Utredningen kommer bland annat fram till att:
- Det finns behov av ett ökat statligt ansvar och ett mer enhetligt regelverk för skolan, för att möjliggöra uppföljning av likvärdigheten på nationell, regional och lokal nivå, vilket UNICEF Sverige håller med om. Att kunna följa utvecklingen och göra jämförelser är grundläggande för att veta att rätt insatser görs och att vi rör oss i rätt riktning.
- Kommunala resursskillnader måste jämnas ut och stabiliteten i resurssättningen till skolan behöver öka. Bland annat lägger utredningen fram förslag om sektorsbidrag och förändringar i beräkningar av grundbelopp för att bidra till detta. Tanken är att de kommunala skillnaderna i finansiering ska stabiliseras och att skillnader mellan kommuner och andra huvudmän ska bli rättvisare.
- Det behöver införas ett nationellt och gemensamt skolval med avskaffat kösystem. UNICEF Sverige håller med i utredningens analys om att ett sådant system kan bidra till att öka förutsättningarna för en mer sammansatt och allsidig skola som gynnar alla barn, inte enbart de mest utsatta.
- Utredningen lyfter också upp vikten av informationsinsatser till såväl elever som vårdnadshavare, spridning av information på olika språk samt godkända urvalsgrunder som viktiga faktorer för att skapa förutsättningar för att ett fritt skolval ska kunna vara jämlikt.
- Det finns ett tydligt orsakssamband mellan likvärdigheten i skolan och segregation inom andra samhällssektorer. Därmed blir det tydligt att skolsegregationen inte är en fråga som kan lösas enbart med förslag på åtgärder som rör skolan, utan det måste också ses ur ett bredare perspektiv.
UNICEF Sverige efterfrågar:
- Ett ökat statligt ansvar för skolan.
- Ett mer enhetligt regelsystem, som möjliggör att utvecklingen av likvärdighet och kvalitet kan mätas på rätt sätt över tid för att se till att de insatser som sätts in har önskad effekt.
- En jämnare finansiering som bidrar till kontinuitet och förutsägbarhet i planeringen av skolans uppdrag.
- Ett helhetsperspektiv på de frågor som utmanar barns rätt till likvärdig skola och jämlika uppväxtvillkor.
Svenska landmärken lyser blått för barns rättigheter
Idag på barnkonventionens dag, kommer välkända landmärken runt om i Sverige och världen att lysa blått för barns rättigheter. UNICEFs globala initiativ “Turning the World Blue” syftar till att belysa de utmaningar som världen står inför när det handlar om barn och deras framtid. Inte minst efter covid-19.
Ett tiotal byggnader runtom i landet visar tydligt att de står bakom och stöttar barns rättigheter på barnkonventionens dag. I Sverige kan man bland annat se Scandinavium i Göteborg, Katarinahissen vid Slussen i Stockholm och Mälarenergi Arena i Västerås lysa upp vintermörkret i UNICEFs och FN:s blå färg.
I vårt grannland Danmark kan man bland annat se centralstationen i Köpenhamn lysa blått och i Jordanien så förvandlas staden Petra till en blå ljusfest.

Scandinavium lyser idag blått för barns rätt till hälsa.
Barnkonventionen svensk lag
I år är det viktigare än någonsin att uppmärksamma barnkonventionens dag. Dels på grund av att barnkonventionen den 1 januari 2020 blev svensk lag, dels för att världen befinner sig mitt i en pandemi som i allra högsta grad påverkar barn.
Även om barnen inte drabbas hårdast av covid-19, så slår konsekvenserna fruktansvärt hårt mot barn världen över. Till följd av coronaviruset går miljontals barn miste om vaccin mot andra farliga sjukdomar, som mässling och polio, barns skolgång påverkas och deras hälsa likaså.

Det är omöjligt att undgå budskapet om barns rätt till en framtid på den ikoniska Katarinahissen vid Slussen i Stockholm.
Att barnkonventionen äntligen har blivit svensk lag innebär att genomförandet av barns rättigheter nu måste tas på ännu större allvar i Sverige och det är dags att sätta barns behov först.
– Världens länder står inför enorma utmaningar när det handlar om att säkra alla barns rätt till god hälsa, utveckling och utbildning, När världen nu gör en omstart efter pandemin, måste barns behov sättas i centrum. Idag belyser vi att barn måste göras delaktiga i beslut som rör dem, samt sättas i fokus för genomförandet av Agenda 2030, säger Pernilla Baralt, generalsekreterare UNICEF Sverige.

Centralstationen i Köpenhamn lyser blått bland annat för alla barns rätt till utbildning.
Landmärken i Sverige som idag lyser blått är:
- Sandvik Coromants huvudkontor, Sandviken
- Katarinahissen vid Slussen, Stockholm
- Dammen på Sergels torg, Stockholm
- Telefontornet på Telefonplan, Stockholm
- ABB Arena Syd, Västerås
- Mälarenergi Arena, Västerås
- Svenska Mässan Gothia Towers, Göteborg
- Scandinavium, Göteborg
- Ullevi, Göteborg
- Stora Teatern, Göteborg
Anmäl dig till Kids Hack the Crisis – digitalt hackathon för barn
Den 23-25 oktober arrangerar UNICEF Sverige och Svenska Institutet ett globalt digitalt hackathon som låter barn vara med och skapa lösningar på utmaningar som drabbar dem under och efter coronapandemin. Barn och unga, mentorer och partners är varmt välkomna att delta!
Barns och ungas idéer och kompetens behövs för att skapa den värld vi vill leva i – både idag och i framtiden. Nu vill vi på allvar göra dem delaktiga i utmaningar som påverkar deras liv. I Kids Hack the Crisis kommer barn från olika delar av världen att arbeta i team för att skapa kreativa lösningar på utmaningar orsakade av pandemin.
Kids Hack the Crisis utgår från barnkonventionen och Agenda 2030, och alla lösningar kommer att ta oss närmare att förverkliga barns rättigheter och uppnå målen för hållbar utveckling. De vinnande lösningarna kommer att presenteras för UNICEFs ledarskap globalt och få stöd av hackathonets organisatörer och samarbetspartners med målet att så långt som möjligt realisera lösningarna för barn världen över.
Vi välkomnar nu barn och unga som vill delta som hackare och mentorer och partnerorganisationer som vill stödja inom olika kunskapsområden att anmäla sig till hackathonet.
Vad är ett hackathon?
Ett hackathon är en innovationstävling. Mellan 24-48 timmar arbetar deltagare som kallas för ”hackare” i team för att lösa specifika utmaningar. Det finns även mentorer inom olika kompetensområden som stöttar teamen. I slutet utser en jury ett vinnande lag inom varje utmaningskategori.
Utmaningskategorier
Under 48 timmar kommer barnen att arbeta i team för att skapa lösningar på den pågående krisen. De kommer att ta itu med de kort- och långsiktiga effekterna som viruset har på deras liv och framtid. Här är utmaningarna som barnen kan välja att arbeta med:
- Rätten till utbildning. Hur kan vi se till att alla barn kan fortsätta att lära sig och få den utbildning de har rätt till, trots skolnedstängningar och bristande tillgång till internet, TV och radio?
- Rätten till hälsa. Hur kan vi stödja barns fysiska och psykiska hälsa i den svåra situationen kopplat till covid-19? Hur kan vi bygga ett samhälle där alla barn inte bara överlever utan också mår bra och har möjlighet att utvecklas?
- Minska fattigdomen. Hur kan vi säkerställa alla barns rätt till en god levnadsstandard och tillgång till grundläggande tjänster i en tid när familjer lever i ekonomisk och social utsatthet?
- Stoppa våldet. Hur kan vi skydda barn från fysiskt och psykiskt våld – i hemmet, skolan, samhället i stort och över internet – när tjänster som skyddar barn sätts på paus och familjer upplever ökade påfrestningar hemma på grund av isolering?
- Rätten till deltagande. Hur kan vi garantera barns inflytande och delaktighet i beslut som påverkar deras liv?
Att delta som hacker
Alla barn och unga mellan 10-18 år är välkomna att delta, de enda kraven är att du kan engelska och har en dator, surfplatta eller smartphone. Det finns flera olika sätt att delta – du kan delta som erfaren hackare eller som nybörjare, och du deltar på egna villkor (inget krav att vara med 48 timmar). Det är valfritt att tävla. Läs mer om att delta som hacker.
Att delta som partnerorganisation
Organisationer och företag inom privat eller offentlig sektor samt ideella organisationer över hela världen är välkomna att stödja med exempelvis kommunikation i era nätverk, jurymedlemmar eller hjälp med att förverkliga lösningarna efter hackathonet. Men vi är naturligtvis öppna för att lyssna på era förslag! Läs mer om att delta som partner.
Att delta som mentor
Mentorer från olika kunskapsområden är välkomna att delta, exempelvis ämnesexperter, Git, databas, brainstorming. Allt du kan tänka dig att barnen kan behöva hjälp med under hackathonet – tekniskt eller inte. Vissa är erfarna hackare, andra deltar för första gången och behöver bara någon som guidar dem. Du måste inte vara tillgänglig alla 48 timmar, men minst två. Läs mer om att delta som mentor.
När är Kids Hack the Crisis?
Kids Hack the Crisis öppnar fredagen den 23 oktober med en livesänd öppningsceremoni kl. 17.00. Teamen ska lämna in sina lösningar senast söndagen den 25 oktober. Onsdagen den 28 oktober kl. 18.00 är det dags för en livesänd prisceremoni!
Välkommen till en 48 timmars resa av kreativt skapande med målet att skapa verklig skillnad för barn världen över!
Kids Hack the Crisis – globalt digitalt hackathon för barn
Den 23-25 oktober arrangerar UNICEF Sverige och Svenska Institutet ett globalt digitalt hackathon som låter barn delta och bidra till konkreta lösningar på de utmaningar som drabbar dem under och efter coronapandemin. Anmäl dig som hackare, mentor eller partner idag!
Barns och ungas idéer och kompetens behövs för att skapa den värld vi vill leva i – både idag och i framtiden. Det är därför hög tid att på allvar göra dem delaktiga i de utmaningar som påverkar deras liv. Genom det digitala hackathonet ”Kids Hack the Crisis” får barn och unga världen över möjlighet att vara med och skapa hållbara lösningar på framtidens utmaningar.
Vad är Kids Hack the Crisis?
Kids Hack the Crisis är ett digitalt hackathon, som äger rum den 23 – 25 oktober och riktar sig till barn och unga världen över. Under 48 timmar kommer de unga att arbeta i team för att komma fram till digitala lösningar på de utmaningar som drabbar dem i samband med coronapandemin, både på kort och lång sikt. Det kan till exempel handla om hur beslut, som fattas av samhällen för att begränsa spridningen av viruset, påverkar barns liv såsom stängning av skolor. Liksom hur barn drabbas av ökad social och ekonomisk utsatthet, social distansering eller av ett ökat behov av digitala lösningar.
Deltagarna medverkar enkelt via dator, mobil eller surfplatta. Barnen deltar på egna villkor och väljer själva om de vill tävla. De behöver inte ha kunskap i kodning – alla barn mellan 10-18 år är välkomna att delta.

Nu sätter vi barns och ungas röster och lösningar i fokus med Kids Hack the Crisis Global!
Hackathonets jury kommer att bestå av barn och ungdomar från olika delar av världen, och av vuxna som har ett särskilt fokus på exempelvis barns rättigheter och Agenda 2030. Mentorerna, som ger råd och stöttar deltagarna, kommer att bestå av experter och specialister från både privat och offentlig sektor.
Att göra barn och unga delaktiga är avgörande för att möta dagens och framtidens utmaningar. Alla lösningar kommer att ta oss ett steg närmare att förverkliga alla barns rättigheter och uppnå de globala målen i Agenda 2030.
Vill du delta?
Vill du som barn delta och bidra med ditt perspektiv och dina idéer? Kanske vill du som expert inom ditt område medverka som mentor, eller ni som organisation eller företag dela med er av er kompetens?
Läs mer och anmäl dig här: hack.sweden.se/kids
Vi ses den 23 oktober!
Framtidens migrationspolitik – vilka rättigheter får barn på flykt?
Den tillfälliga utlänningslag som togs fram efter hösten 2015 går ut sommaren 2021. För att ersätta den tidigare lagen tillsattes en kommitté med uppdrag att ta fram en ny migrationspolitik. Nu har förslaget presenterats och det tar inte tillräcklig hänsyn till barnkonventionen, skriver Mohima Mumin, barnrättsjurist på UNICEF Sverige.
Migrationskommittén presenterade sitt förslag den 15 september. Redan innan förslagen lämnades över har vi följt debatten i media, med stor oro för att villkoren för asylsökande barn skulle komma att försämras. Det kan starkt ifrågasättas om förslagen tar hänsyn till barnkonventionen i tillräckligt stor utsträckning.

Förslaget till Sveriges nya migrationspolitik tar inte tillräcklig hänsyn till barnkonventionen.
Förslag från migrationskommittén som särskilt berör barn
- Tillfälliga uppehållstillstånd ska även i fortsättningen vara huvudregeln för barn som beviljas skydd. Flyktingar får uppehållstillstånd i tre år, som vid en ny ansökan kan förlängas med ytterligare två år. Alternativt skyddsbehövande får 13 månader, som vid en ny ansökan kan förlängas med ytterligare två år. Inga undantag ges.
- Försörjningskrav (det vill säga krav på att den förälder som fått uppehållstillstånd ska kunna försörja make/maka och barn som den vill återförenas med) ska inte gälla för barn som är bosatta i Sverige och vars föräldrar ansöker om uppehållstillstånd här. Detsamma gäller barn som är födda i Sverige och ansöker om uppehållstillstånd för att en förälder redan har beviljats detta, och föräldern bor tillsammans med det sökande barnet i Sverige.
- Undantag från försörjningskrav föreslås även för barn som antingen är kvar själva i ursprungslandet, eller tillsammans med en förälder, och som ansöker om att få komma till Sverige för att återförenas med den andra föräldern. Detta om ansökan görs inom tre månader från det att föräldern som bor i Sverige har fått beslut om uppehållstillstånd.
- Barn som har en förälder som har fått uppehållstillstånd, eller som har en förälder som är gift eller sambo med någon som har uppehållstillstånd, ska också beviljas detta. Undantag gäller för barn där minst en förälder är under 21 år. Sverige kan vägra att ge dessa barn uppehållstillstånd så länge som föräldern inte har fyllt 21 år.
- Uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl som synnerligen ömmande omständigheter* återinförs, och föreslås nu också gälla för barn, men med ett lägre krav än för vuxna. Det innebär att även om omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som krävs för att en vuxen person ska beviljas uppehållstillstånd, så ska ett barn beviljas det. Tillståndet ska vara begränsat till 13 månader och om ett nytt beviljas ska det vara i två år.
*Fakta
I den tidigare utlänningslagen kunde vuxna beviljas uppehållstillstånd vid synnerligen ömmande omständigheter och barn vid särskilt ömmande omständigheter. Dessa togs bort i samband med den tillfälliga lagen. Synnerligen ömmande omständigheter föreslås nu också gälla för barn, men med ett lägre krav än för vuxna.
För UNICEF är det mycket oroande att många av bestämmelserna i den tillfälliga lagen nu föreslås bli permanenta. Kontinuitet är viktigt för barns uppväxt och en osäker och utsatt situation, som tillfälliga uppehållstillstånd skapar, påverkar barns välmående negativt.
Kommittén konstaterar själva att de förslag som presenterats kommer att få negativa konsekvenser för barn. Därför är det förvånande och beklagligt att de i sitt arbete inte har tagit större hänsyn till barnets bästa och föreslagit undantag för att väga upp för detta.
Låt oss djupdyka i förslagen och konsekvenserna de får för barn:
Tillfälliga uppehållstillstånd – är det verkligen barnets bästa?
Kommittén föreslår att tillfälliga uppehållstillstånd även i fortsättningen ska vara huvudregeln för barn. Det innebär en otrygghet som påverkar barn och deras hälsa negativt. Det kan också påverka barnets möjligheter att utbilda sig och utvecklas.
Barnkonventionen rekommenderar hållbara och långsiktiga lösningar för barn, inte tillfälliga och oförutsägbara, något som ett tillfälligt uppehållstillstånd är. Vi ställer oss därför kritiska till att kommittén överhuvudtaget inte föreslår några undantag till barn som ger permanent uppehållstillstånd, inte ens för de mest utsatta eller sjuka.
Vi ser heller inte några godtagbara skäl till varför barnets skyddsstatus skulle motivera olika längd på uppehållstillståndet.

34 miljoner barn befinner sig just nu på flykt runt om i världen.
Synnerligen ömmande omständigheter är inte ett tillräckligt starkt skydd
Vi ser positivt på att kommittén föreslår att uppehållstillstånd på humanitära grunder, med synnerligen ömmande omständigheter, återinförs i den nya lagen. För barn innebär det att de får en möjlighet att beviljas tillfälligt uppehållstillstånd, även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att vuxna ska få tillstånd.
Dock är det oroväckande att även denna grupp av barn som huvudregel får ett tillfälligt uppehållstillstånd, något som ger barn ett betydligt sämre och svagare skydd än det som finns i tidigare utlänningslagen.
Eftersom barnkonventionen är lag bör skyddet för barn stärkas, inte försämras, vilket det här förslaget innebär.
Vi saknar undantag för barn som efter en individuell prövning kan få permanent uppehållstillstånd direkt, på grund av till exempel bestående hälsotillstånd eller andra särskilda skäl.
Rätt till familjeåterförening – inte för alla barn?
Vi ser positivt på att det inte finns något försörjningskrav för barn, när barnet bor i Sverige och ansöker om att föräldrar ska ansluta sig till barnet här. Detsamma gäller barn som föds i Sverige och bor tillsammans med en förälder. Däremot ser vi med djup oro på de andra förslagen som presenterats.
Det är inte försvarbart att kommittén föreslår att barn som har minst en förälder som är under 21 år inte har rätt till uppehållstillstånd förrän föräldern eller föräldrarna har fyllt 21 år. Alla barn omfattas av barnkonventionen och har rätt att förenas med sina föräldrar, oberoende av föräldrarnas ålder och deras försörjningsförmåga. Konsekvensen av det här förslaget blir att barn under lång tid kan tvingas vara ifrån en förälder.
Att kommittén gör skillnad på barn genom att anse att vissa barn har rätt att återförenas med sina föräldrar medan andra inte har det, baserat på en godtycklig åldersgräns, är inte acceptabelt.
Det är också olyckligt att försörjningskravet inte lättas upp för att underlätta för barn att kunna återförenas med sina föräldrar. Förslaget riskerar istället att i många fall bli ett hinder då det är orimligt och svårt att uppnå.
Om förslagen som presenterats går igenom ser vi ökad risk att barn diskrimineras och att det görs skillnad på barn. Det är inte förenligt med principen om icke-diskriminering i barnkonventionen.
Den fortsatta vägen framåt
Förslaget ligger nu hos regeringen och hur processen fortskrider är inte helt tydligt presenterat. Detta då det råder stor politisk oenighet både inom regeringen och bland övriga riksdagspartier. Oavsett fortsatt process vill vi trycka på vikten av barnkonsekvensanalyser kring hur barns rättigheter beaktas och bedöms i lagförslagen.
Ett minimum är att beakta följande krav:
- Permanent uppehållstillstånd till barn som bedöms ha skyddsskäl. Om tillfälliga uppehållstillstånd ändå ska vara huvudregeln ska de också vara längre än vad som föreslås idag.
- Rätt till familjeåterförening med mer rimliga och realistiska försörjningskrav.
- Hänsyn till barnets bästa och barnkonsekvensanalys med en individuell prövning i varje enskilt fall.
Sveriges regering – dags att visa handlingskraft!
Visste du att Sverige inte har någon lag som kräver att företag måste respektera mänskliga rättigheter? Det måste vi ändra på. Därför går UNICEF Sverige idag, tillsammans med flera organisationer och företag, ut med uppropet Visa handlingskraft. Skriv på och var med och sätt press på politikerna.

Den ökade internationella handeln har medfört stora förändringar under de senaste decennierna i hur företag bedriver sin produktion och verksamhet. Många svenska och europeiska företag har idag egna verksamheter eller leverantörer i länder där kränkningar av mänskliga rättigheter är vanligt förekommande och där det arbetsrättsliga skyddet är svagt.
Företags verksamheter påverkar både barn och vuxna
Nästan en tredjedel av världens befolkning är idag under 18 år. Det är därför oundvikligt att företag påverkar barn likväl som vuxna. Enligt ILO finns idag runt 152 miljoner barn som omfattas av barnarbete. Det är direkt skadligt för barns hälsa och utveckling. Även andra faktorer som levnadsstandard, miljöföroreningar och tillgång till vatten och sanitet kan företag ha en påverkan på i sin verksamhet, något som i hög grad påverkar barns hälsa och utveckling.
För att uppfylla barns rättigheter enligt barnkonventionen, som nu är lag i Sverige, har den svenska staten en skyldighet att förhindra negativa effekter som företag kan ha för barn. En lag som ställer krav på att företag tar ansvar för mänskliga rättigheter kommer också att stärka skyddet för barns rättigheter.
Frivilliga initiativ räcker inte
Coronapandemin har kastat ljus på de usla arbetsförhållanden som finns i globala leverantörsled idag. Det handlar om ökat barnarbete, slavliknande kontrakt och arbetstagare som hindras i sin rätt att organisera sig. Löner som är omöjliga att försörja sig på, tvångsförflyttningar av lokalbefolkningen, vattenföroreningar eller kvinnor och barn som utsätts för sexuella övergrepp och våld.
Pandemin leder till ökad fattigdom och att fler barn tvingas in i arbete för att hjälpa till att ordna mat på bordet till familjen.
För att verka etiskt och hållbart i sådana kontexter måste företag ta ett stort ansvar för sitt agerande. Flera företag arbetar redan kontinuerligt med dessa utmaningar, men oftast handlar det om egna, frivilliga initiativ. Det räcker inte.

Enligt ILO finns idag runt 152 miljoner barn som omfattas av barnarbete. Det är hög tid att Sverige nu tar konkreta steg framåt i frågan om lagstiftning, för att se till att företag måste respektera mänskliga och barns rättigheter.
Företagen kan idag inte ställas till svars
Utan en lagstiftning kan svenska företag inte ställas till svars för negativ påverkan på mänskliga rättigheter i länder där våra varor produceras. Med en lagstiftning får de drabbade ett rättsligt skydd. Det innebär också att vi medborgare och konsumenter kan känna oss tryggare i att inte bidra till att barn eller vuxna far illa när vi handlar.
Utan en lag måste företag som tar sitt ansvar och väljer att arbeta etiskt och hållbart konkurrera på ojämlika villkor med företag som tar genvägar och väljer det billigaste alternativet. Det tycker vi är orimligt – företag som investerar i hållbarhet borde få stöd i form av tydliga regelverk och rättvis konkurrens.
Det är hög tid för Sverige att agera
Några europeiska länder, däribland Frankrike och Nederländerna, har redan antagit lagstiftning på området. Beslutsfattare i flera EU-länder har satt igång utredningar och tagit fram lagförslag som nu diskuteras. Men Sverige har inte, trots rekommendationer från såväl Statskontoret som Agenda 2030-delegationen, utrett en lagstiftning på nationell nivå. Ett av FN:s mål i Agenda 2030 är att utrota barnarbete till år 2030.
Det är hög tid att Sverige nu tar konkreta steg framåt i frågan om lagstiftning. Vi som står bakom detta upprop bidrar gärna med vår samlade kunskap i denna process. Vår uppmaning till regeringen är tydlig:
Vi vill se en lagstiftning som kräver att företag respekterar mänskliga rättigheter i den egna verksamheten och i sina affärsrelationer. Regeringen måste verka aktivt för ett effektivt regelverk på EU-nivå och genast inleda förberedelser och konsultationer med företag, civilsamhället och fackföreningar i Sverige.
Det är dags att visa handlingskraft!
Gör din röst hörd och skriv på för en lagstiftning som ser till att företag i Sverige respekterar mänskliga rättigheter, i Sverige och utomlands:
Vill ni som företag eller organisation ställa er bakom kampanjen? Hör av er på: hej@visahandlingskraft.nu
Barns rättigheter måste prioriteras i genomförandet av Agenda 2030
I september varje år samlas FN:s generalförsamling i New York för att diskutera globala frågor. För 75:e gången drar nu arbetet igång med start idag och tre månader framåt. I år sker alla möten digitalt och fokus ligger på coronapandemin. UNICEF Sverige vill se satsningar för ett hållbart samhälle efter coronapandemin samt att barns rättigheter prioriteras av världens regeringar.
Mötet inleds med en generaldebatt då många regeringschefer håller tal och framhåller sitt lands syn på olika globala frågor, och här önskar vi se ett tydligare fokus på hur världen kan återuppbyggas till en bättre plats för barn där ingen lämnas utanför. Att ingen får lämnas utanför är en av de övergripande principerna i Agenda 2030.
Under sommaren ingick UNICEF Sverige i den svenska e-delegationen till FN:s årliga högnivåforum för hållbar utveckling (HLPF), där arbetet med Agenda 2030 utvärderas. Fokus för mötet var att accelerera genomförandet av agendan och uppmärksamma att det nu återstår mindre än tio år till dess att målen och delmålen ska uppnås.
Pandemin riskerar att omkullkasta de viktiga framsteg som gjorts de senaste decennierna, så nu måste lärdomarna som då drogs omsättas i praktiken av världens länder. UNICEFs förhoppning är att världens regeringar sätter barns rättigheter främst på agendan.
Globala utmaningar, kräver globala lösningar
Årets uppföljning och översyn av Agenda 2030 visar att pandemin påverkar möjligheterna att nå målen mycket negativt och att det saknas finansiering. Coronapandemin blottlägger de brister som finns i samhället och tydliggör vikten av samverkan; globala utmaningar kräver globala lösningar.
UNICEF välkomnar Sveriges ambitioner, som lyftes fram i FN under HLPF, om att samhället ska bli mer hållbart efter coronapandemin, och ser fram emot att följa det fortsatta arbetet i FN som nu kickar igång i och med öppnandet av generalförsamlingen. Vi välkomnar att Sverige i samband med öppnandet särskilt lyfter pandemiresponsen, inklusive rättvis global tillgång till vaccin mot covid-19 och ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling i linje med Agenda 2030.
Samhällen och länder måste, nu mer än någonsin, samarbeta över gränserna för att bygga upp en bättre värld, så att ingen hamnar utanför.
Internationellt samarbete för barns rättigheter
UNICEF arbetar hårt för att se till att coronapandemin inte blir en bestående kris för barn. Pandemins konsekvenser skadar barn mer än själva sjukdomen. Sommarens forum belyste att våld mot barn ökat under pandemin samt att 1.6 miljarder skolbarn drabbats av skolnedstängningar, något som får störst konsekvenser för barn i utsatthet. Samhällen och länder måste, nu mer än någonsin, samarbeta över gränserna för att bygga upp en bättre värld, så att ingen hamnar utanför.
Barn och deras rättigheter måste sättas i centrum för genomförandet av Agenda 2030, vilket lyftes ovanligt tydligt under årets forum, inte minst från svensk håll. Sverige, ihop med 60 andra länder har bildat en grupp av barns vänner “Group of Friends of Children and the Sustainable Development Goals (SDGs)” vars gemensamma mål är att skapa en bättre framtid för världens barn. Arbetet måste få ny fart då generalförsamlingen nu öppnas på nytt.
Inkludering av barns och ungas röster
I Sverige har en nationell samordnare för Agenda 2030 tillsatts, som ska fokusera särskilt på barns och ungas perspektiv och delaktighet samt på de som befinner sig i en särskilt utsatt situation. Varje år gör ett antal FN-länder en frivillig rapportering om sitt genomförande av Agenda 2030 och uppfyllandet av globala målen på FN:s högnivåforum. Sverige har annonserat att de kommer att rapportera till HLPF 2021 och då önskar vi på UNICEF se en tydlig inkludering av barns och ungas röster i den svenska rapporten. Låt barns rättigheter få visa vägen i genomförandet av Agendan såväl nationellt som internationellt. Barns rätt måste sättas i centrum och deras röster måste också få höras.
Sverige har möjlighet att ta på sig ledartröjan i frågor som rör barn och unga såväl på hemmaplan som globalt. Barnkonventionen och Agenda 2030 är utmärkta verktyg för den nystart som krävs efter pandemin.
Gängen lyckas där samhället sviker
Under senare tid har den eskalerande gängkriminaliteten uppmärksammats stort i media. I många fall är barn både förövare och brottsoffer. En djupt tragisk utveckling, inte minst för ett land med både resurser och förutsättningar att stävja den. Idag äger en särskild debatt rum i riksdagen på temat, och mot den bakgrunden vill UNICEF Sverige ge några konkreta förslag.

Det är hög tid att konkreta och riktade insatser sätts in för att vända den utveckling vi ser. Alla barn som växer upp i Sverige ska kunna ha en tro på framtiden, tillgång till utbildning av god kvalitet, en meningsfull fritid och förutsättningar att vara delaktiga och bli lyssnade på.
För de barn som hamnat i ett kriminellt beteende måste det finnas tydliga alternativ och stöd för att bryta en kriminell livsstil. Det krävs både förebyggande åtgärder och insatser här och nu.
Skolan är den viktigaste skyddsfaktorn för ett barn
Vi kan inte acceptera att en hög andel barn i våra utsatta områden inte klarar gymnasiebehörighet. Stödinsatser från tidiga år är nödvändigt för att bryta utvecklingen. Vi välkomnar de budgetsatsningar på barn och unga som meddelats i och med höstbudgeten, särskilt de förslag som handlar om att stärka utbildning för barn i utsatta situationer. Det är dags att vi tar ett brett grepp för att ge alla barn en utbildning av god kvalitet.
Att många barn inte klarar sin skolgång är inte ett ansvar som i första hand kan läggas på det enskilda barnet. Det är ett samhällsansvar som måste tas, för att förhindra att fler barn hamnar i kriminalitet och utanförskap.
Utöver att vara en tragedi för de berörda barnen, vet vi att utanförskapet också är den perfekta rekryteringsbasen för gängen.
Jag är bara 15 år, men ibland känns det som att det redan är kört.
Socialtjänstens befogenheter innebär ett glapp
En annan mycket viktig fråga är socialtjänstens befogenheter gällande de barn som dragits in i kriminalitet. Med nuvarande lagstiftning bygger socialtjänstens insatser i hög utsträckning på frivillighet, vilket i sig är bra. Men det finns tillfällen när glappet mellan frivillighet och tvång blir alltför stort.
När barn eller deras vårdnadshavare säger nej till insatser från socialtjänsten, kan följden bli att barnet riskerar att dras djupare in i kriminalitet – utan att samhället har befogenhet att ingripa.
Det är först när situationen blir så allvarlig att den unge måste tvångsomhändertas som samhället kan ingripa och då kan det vara för sent. Det är djupt olyckligt för den enskilde såväl som för samhället i stort.
Vad säger barnkonventionen?
I debatten om barn som begår brott och som befinner sig i gängkriminalitet har frågetecken lyfts kring vad barnkonventionen egentligen säger om barn som är förövare. Om barnkonventionen som lag kan utgöra ett hinder för polisen i deras arbete att utreda brott, eller innebära svårigheter i situationer där barn blir frihetsberövade. Här behövs ett förtydligande:
Enligt barnkonventionen har barn rätt att skyddas från utanförskap och kriminalitet. Konventionen uttrycker också tydligt att barn har särskilda rättigheter och inte ska behandlas som vuxna. Det gäller även barn som begår brott, och i en eventuell efterföljande rättsprocess.
Däremot säger inte barnkonventionen att barn ska kunna begå brott utan att mötas av påföljder. Den utgör heller inget hinder för att förhöra barn eller på annat sätt hindra polisen från att utreda brott. Snarare tvärtom.
Barnkonventionen bör i dessa fall användas som vägledning och stöd i hur man ska hantera ärenden med barn på ett barnanpassat sätt och utifrån allmänna rättssäkerhetsprinciper.
Barnrättsperspektivet måste stå i fokus
För att stävja gängkriminaliteten anser vi att alla insatser och åtgärder som riktas mot barn ska ta avstamp i ett barnrättsperspektiv och att barn ska göras delaktiga i beslut som rör dem. Följande insatser är exempel på detta:
- Socialtjänst, skola, förskola, barnhälsovård, rättsvårdande myndigheter och civilsamhälle måste ges tillräckliga resurser och faktiska möjligheter att samverka för att kunna arbeta effektivt med förebyggande åtgärder och aktivt stöd till de barn som lämnar kriminaliteten.
- Inför ett “mellantvång” i svensk lagstiftning, för att minska glappet mellan frivillighet och tvång inom socialtjänstens arbete. Skyddsåtgärder för barn måste kunna sättas in även om föräldrar säger nej.
- Inför tidiga insatser i skolan såsom läxhjälp på skoltid, redan från förskoleklass.