Under ett besök i byn Julangel i östra Gambia träffade jag Fatou Tirera Mbunda. Hennes by hade då nyligen genomgått ett treårigt program utvecklat av organisationen Tostan, som länge fått stöd av UNICEF.

– Mina döttrar är nu vuxna och könsstympades när de var unga. Hade jag vetat det jag vet idag hade jag aldrig låtit dem genomgå det, berättade Fatou.

Ett tydligt exempel på hur könsstympning kan motarbetas

Inom programmet fick byborna bland annat mer kunskap om mänskliga rättigheter, hälsa och barns utveckling. De fick även reflektera över traditionella sedvänjor, som barnäktenskap och kvinnlig könsstympning, och genom diskussioner kom de till insikt om de skadliga konsekvenserna.

I slutet av programmet deklarerade hela byn kollektivt i en ceremoni att de nu tar avstånd från könsstympning och barnäktenskap.

Fatou utsågs till ordförande i bykommittén som bildades genom programmet. Hon upplever att männen i byn numera har mer respekt för kvinnorna och att de är lika delaktiga i gemensamma beslut som männen.

Hon har själv sju vuxna barn, fem flickor och två pojkar. Tyvärr könsstympades hennes döttrar innan byn genomgick programmet och tog avstånd från sedvänjan. Men det kommer inte att hända deras egna döttrar försäkrar Fatou. Alla hennes barn fick också själva bestämma vem de skulle gifta sig med.

Enbart lagar räcker inte

I Gambia stöttar UNICEF också en rad andra aktiviteter som kampanjer via mobiltelefoner, filmer, information i skolor och möten med religiösa ledare. Alla insatser måste göras med kulturell respekt, involvera ungdomar och syfta till att stärka flickor och kvinnors ställning och inflytande.

Lagar mot könsstympning är viktiga som grund, men räcker inte. Vi måste fortsätta utbilda, föra dialog och göra människor medvetna om de skadliga konsekvenserna, om alternativen och om flickornas rättigheter.

Det är mest effektivt när dialogen engagerar hela byn. Just byns kollektiva beslut är det som ofta gör att enskilda föräldrar vågar fatta beslutet att inte låta könsstympa sina döttrar.

Könsstympning av flickor är ett tydligt brott mot FN:s barnkonvention. Inom Agenda 2030 är också ett av delmålen (5.3) att könsstympning och andra skadliga sedvänjor helt ska avskaffas till år 2030.

Och arbetet går stadigt framåt:

• Under de senaste tre åren har antalet flickor som könsstympas minskat i 10 av de 17 länder där övergreppet är som vanligast.
• Under det senaste decenniet har 34 miljoner människor i 21 000 lokalsamhällen öppet tagit avstånd från sedvänjan.
• I Liberia har antalet flickor (15-19 år) som utsätts minskat med 41 procent sedan 1990 minskat och med 31 procent i Burkina Faso.

Det här ger hopp om att fler flickor runt om i världen ska slippa genomlida det ibland livslånga trauma som en könsstympning ofta innebär.

Här hittar du mer fakta om kvinnlig könsstympning och hur UNICEF arbetar för att stoppa den livsfarliga sedvänjan:

Fakta: Kvinnlig könsstympning

Lagen börjar gälla först om ett år, 1 januari 2020, och innebär dels en större skyldig­het, dels ökad möjlig­het för dom­stolar och myndig­heter att sätta barns rättig­heter i fokus.

Vad innebär det i praktiken?

• Det blir tydligare att barn är egna individer med egna rättig­heter.
• Större ansvar läggs på myndig­heter, rätts­väsende och andra besluts­fattare att verkligen tillämpa barns rättig­heter så att de får ett större genom­slag vid bedömningar, ärenden och beslut som rör barn.
• Barnkonventionen kommer att få samma status som andra svenska lagar har.

En viktig milstolpe är nådd, men UNICEF kommer att fortsätta det viktiga arbetet med att se till att barn­konven­tionen tillämpas i praktiken, så att alla barn får sina rättig­heter respek­terade och till­godo­sedda.

Det här är riktigt goda nyheter för barnen. Stort varmt tack till alla er som är med och stöttar vårt arbete för barns rättig­­heter. Till­­sammans för­­ändrar vi barns liv!

Läs mer om barnkonventionen

I konflikter som exempel­vis Syrien, Jemen, Demo­kratiska republiken Kongo, Nigeria, Sydsudan och Myanmar (Burma) har våld­täkt, tvångs­gifte och att barn rövas bort blivit vanliga tak­tiker. Barn används som mänsk­liga sköldar, dödas, lem­lästas och rekry­teras till att strida.

För att vända den här fruktans­värda trenden måste världen göra mer för att skydda barnen och ställa förövarna till svars.

Hjälp barn i katastrofer

Några exempel från konflikt­zoner 2018:

• Afghanistan: 5 000 barn dödades eller skadades under årets första nio månader. Det är lika många som under hela 2017.
• Central­afrikanska republiken: Våldet har eska­lerat i stora delar av landet och två av tre barn behöver humanitär hjälp.
• Demo­kratiska republiken Kongo: Våldet har fått katastro­fala följder för barnen, bland annat har insat­serna mot ebola­utbrottet all­varligt hindrats av instabili­teten i landet. 4,2 miljoner barn riskerar svår akut undernäring.
• Irak: Även om våldet i stort har minskat, dödades fyra barn i november när de var på väg till skolan. Många familjer som fått möjlig­het att åter­vända hem riskerar att skadas eller dödas av minor och ammunition som inte exploderat. Många på flykt hotas av vinter­kylan och över­sväm­ningar.

• Jemen: Över 1 400 barn har dödats eller skadats i olika attacker, bland annat mot en skol­buss i Sa’ada. Skolor och sjukhus attackeras ofta eller används av stridande styrkor, och hindrar barnen från att få till­gång till den vård och utbild­ning de har rätt till. Var tionde minut dör ett barn av orsaker som kan före­byggas, och 400 000 barn lider av svår akut under­näring.
• Myanmar (Burma): FN fortsätter att få rapporter om brott mot rohingya­folkets rättig­heter i delstaten Rakhine. Bland annat rappor­teras det om mord, försvinnanden och slump­mässiga arres­teringar. Det finns också många restrik­tioner mot rohingyernas möjlig­heter att röra sig fritt och få till­gång till vård och utbild­ning.
• Nordöstra Nigeria: Väpnade grupper, så som Boko Haram, attackerar flickor som våldtas, tvingas bli fruar till soldater, eller används som mänsk­liga bomber.
• Palestina: Mer än 50 barn dödades eller skadades under året, många medan de demon­strerade mot den för­värrade levnads­situa­tionen i Gaza. Barn i Israel och Palestina har skadats och traumati­serats.
• Sydsudan: Den pågående konflikten och osäker­heten har lett till att 6,1 miljoner människor nu lider av extrem hunger.
• Somalia: Över 1 800 barn tvingades in i väpnade styrkor under årets nio första månader, varav över 1 200 barn kid­nappades.
• Syrien: Mellan januari och september dödades 870 barn, den högsta siffran någon­sin under samma period under ett år sedan kon­flikten började 2011.
• Tchadsjöområdet: Utbild­ningen för 3,5 miljoner barn hotas av den pågående kon­flikten. Minst 1 041 skolor är stängda och skolor och lärare attackeras.
• Ukraina: Mer än fyra år av konflikt har fått fruktans­värda konse­kvenser för barns utbild­ning. Hundra­tals skolor har för­störts och över 700 000 barn går nu i skolan under mycket farliga omständig­heter, där de hotas av strider, minor och ammuni­tion som inte exploderat.

Hjälp barn i katastrofer

I alla de här länderna arbetar UNICEF för att se till att de mest utsatta barnen får vård, näring, utbild­ning och skydd. Några exempel på våra insatser under 2018:

• I oktober kunde vi hjälpa 833 barn att bli fri­givna från väpnade styrkor i nord­östra Nigeria och vi arbetar för att hjälpa dem åter­inte­greras i sina sam­hällen.
• I Bangladesh kunde UNICEF under 2018 nå tusen­tals barn från rohingya­folket med psyko­socialt stöd.
• Sedan konflikten i Sydsudan bröt ut för fem år sedan har UNICEF hjälpt omkring 6 000 barn att åter­förenas med sina familjer.

2019 firar barn­konven­tionen 30 år, men idag är fler länder inblan­dade i kon­flikter än någon­sin tidigare sedan barn­konven­tionen antogs 1989.

UNICEF uppmanar alla stridande parter att leva upp till sina skyldig­heter och följa inter­nationell rätt, att sluta bryta mot barns rättig­heter och upp­höra med alla attacker mot civila mål som skolor, sjuk­hus och vatten­infra­struktur.

Du kan vara med och kämpa för barn som drabbas av kata­strofer och kon­flikter, ge en gåva idag:

Hjälp barn i katastrofer

Utbildning av god kvalitet för alla barn är en av grund­förut­sätt­ningarna för ett väl­mående sam­hälle. Det är också en viktig mot­kraft mot ökande klyftor och polari­sering i sam­hället.

Men idag är skillnaderna stora både när det gäller skol­resultat och hur mycket Sveriges kommuner satsar på skola och utbild­ning. Barns och ungas möjlig­heter att klara av skol­arbetet påverkas i allt högre ut­sträck­ning av faktorer som var de bor, deras socio­ekono­miska bak­grund och ur­sprung.

”Jag har missat mycket i skolan och nu känns det som att det är kört. Det känns som att det är uppbyggt så, att chanserna ska bli mindre och mindre. Att dom som redan har det bra får det bättre, medan dom som har det sämre får det sämre… Vissa har en backup, har det bra hemma med saker och föräldrar som säger åt dem att plugga. /…/Jag är bara 15 år, men ibland känns det som att det redan är kört” (Pojke, 15 år, i en UNICEF-rapport om socialt utanförskap i Sverige.)

Bilden som pojken beskriver bekräftas av Barnombudsmannens årsrapport 2018. Rapporten bygger på en under­sökning där 900 barn får berätta om sina upp­levelser av hur det är att växa upp i kommuner och förorter där barn har statis­tiskt sämre skol­resultat, ekonomi och hälsa, än i övriga landet. Resul­taten visar att många barn upp­lever ett utan­för­skap och att de exkluderas från stora delar av sam­hället.

I en UNICEF-rapport från 2016 undersöktes hur stora klyftorna i hög­inkomst­länder tillåtits bli mellan de tio procent av barnen som är mest utsatta i sam­hället, och de barn som utgör genom­snittet. Resultaten visar att samhälls­klyftorna i rika länder generellt ökar. Sverige lyfts dessutom fram som ett av de länder där klyftorna ökat allra mest.

Utbildnings­frågorna debatteras frekvent i val­rörelsen. Dock disku­teras sällan skolan utifrån utgångs­punkten att barn har rätt till en lik­värdig utbild­ning av hög kvalitet.

Skolan är den ansvars­bärare i sam­hället som ska se till att våra barn får sin rätt till utbild­ning till­godo­sedd. Vi vet att hur skolan fungerar har stor betydelse för hur vi klarar oss senare i livet. En miss­lyckad skol­gång ökar riskerna för arbets­lös­het, psykisk ohälsa, krimi­na­litet med mera. Och en fungerande skol­gång är den enskilt viktigaste skydds­faktorn för barn i social utsatt­het.

Den 1 januari 2020 blir barn­konven­tionen svensk lag. En av kon­ven­tionens grund­principer är att alla rättig­heter ska gälla alla barn, utan undan­tag eller diskrimi­nering. Det är inte accep­tabelt att till­gången till utbild­ning av god kvali­tet ser så väldigt olika ut för barn i Sverige.

Oavsett vilken regering vi får efter valet på söndag måste den ökade ojäm­lik­heten i skolan vända. Det är därför glädjande att flera partier i sina val­mani­fest också uttrycker att de vill se ett ökat centrali­serat ansvar för skolan.

UNICEF Sverige kräver en handlings­plan för att stärka skolans möjlig­heter att leva upp till sitt ansvar att ge alla barn bra förutsättningar att klara skolan, oavsett barnets bakgrund och boendeort. Alla barn ska ha till­gång till en kvalitativ och lik­värdig utbild­ning. Skolan måste fungera som häv­stång för alla barn, snarare än att bli ett forum där utan­för­skap förstärks.

Utan politisk handling riskerar vi skapa ett sam­hälle där allt­fler barn hamnar i ett perma­nent utan­för­skap. Det är ett svek som vi varken mora­liskt eller poli­tiskt kan accep­tera.

Läs UNICEFs valmanifest

Se gärna våra för­djup­ningar om de andra viktiga frågor vi valt att lyfta inför valet:

• alla barns rätt till familje­åter­förening, 
• att alla former av våld mot barn ska vara straff­bara,
• och vår granskning av riksdags­partiernas val­mani­fest utifrån ett barn­rätts­perspektiv.

Det finns många frågor inom barnrätts­området och migrations­rätten som är viktiga för att barns rättig­heter fullt ut ska efter­levas i Sverige. Barn har till exempel rätt till en rätts­säker asyl­process, och för en håll­bar varaktig lösning för barn på flykt borde permanenta uppehålls­tillstånd vara en regel snarare än ett undantag.

I den pågående valrörelsen har vi valt att lyfta rätten till familje­återförening som en särskilt viktig fråga. Den står särskilt uttryckt i barn­konventionen och är en mycket viktig rättighet för att barn ska ges rätt att vara med sina föräldrar. Det är en förut­sättning för att få trygghet och skydd samt rätt till liv och utveckling. Så som den svenska migrations­lagstift­ningen ser ut idag har inte alla barn rätt till familje­åter­förening. Det är inte bara inhumant, utan även en kränkning av barns mänskliga rättig­heter.

Enligt barnkonvention har alla barn rätt att leva med sin familj. Barn som separerats från sina föräldrar har rätt att åter­förenas med dem, om det är för barnets bästa. Barn har rätt att få sin ansökan behandlad på ett positivt, humant och snabbt sätt. ”Positivt” innebär inte per automatik att barnet ska få återförenas med föräldern i det land där föräldern är. Det innebär att man vid behand­lingen ska se till barnets bästa, lyssna på barnets åsikt och inte applicera för restriktiva regler för att godkänna ansökan om åter­förening.

Dagens lagstiftning är inte förenlig med barn­kon­ven­tionen eftersom den behandlar barn olika beroende på vilken skydds­status de beviljas vid uppehålls­tillstånd. Idag är det endast de asyl­sökande som beviljas flykting­status som ges rätt till familje­åter­förening. De som i stället får så kallad alternativ skydds­status ges inte rätt till familje­åter­förening.

En stor del av de asyl­sökande som flyr en väpnad konflikt, snarare än att vara för­följda av indi­viduella skäl, beviljas alternativ skydds­status. Det gäller till exempel en stor del av dem som flytt från Syrien och Afghanistan. Alternativt skydds­behövande grundar sig på bestämmelserna i EU:s skydds­grunds­direktiv och har en bredare tolkning, medan flykting­status­förklaringen grundar sig på reglerna i FN:s flykting­konvention med fokus på indi­viduella skäl.

I den tidigare utlännings­lagen gjordes det ingen större skillnad mellan de olika status­begreppen, vad gäller uppehålls­tillstånd och efter­följande rättig­heter. Idag har man valt att göra skillnad vilket vi starkt motsätter oss.

Att inte ge barn rätt att åter­förenas med sin familj strider inte bara mot barn­konven­tionens bestäm­melser. Det ökar även risken att barn i stället söker ille­gala vägar för att åter­förenas med sina föräldrar och närstående, och löper hög risk att hamna i händerna på smugglare eller utnyttjas på andra sätt.

Enligt beräkningar från Interpol försvinner ett av nio barn som befinner sig på flykt. Mörker­talet är stort och siffrorna ger endast en finger­visning om hur situa­tionen ser ut i verklig­heten.

Vi anser därför att:

• Alla barn ska ha rätt till familje­åter­förening oberoende av skydds­skäl. Det är högst orimligt och diskrimi­nerande att barn som får uppehålls­tillstånd som alternativt skydds­behövande eller som flykting inte har samma rättig­heter att få vara med sin familj.
• Familjeåter­förenings­ärenden måste priori­teras och hanteras skyndsamt. Före­träde måste ges åt anknytnings­ärenden som berör barn. Ärendena måste hanteras positivt, humant och skyndsamt.

Barns rättigheter har inte någon partipolitisk tillhörighet eller särskild politisk färg. Barns rättigheter är mänskliga rättigheter som ska efterlevas och prioriteras av samtliga politiker och andra beslutsfattare.

Läs UNICEFs valmanifest

Se gärna vår fördjupning om de andra viktiga frågorna i vårt valmanifest:

• Alla former av våld mot barn ska vara straffbara 
• Ökat statlig ansvar för en likvärdig skola

Vi har även gjort en granskning av riksdagspartiernas valmanifest utifrån ett barnrättsperspektiv. Den hittar du här. 

I katastrof­områden och vid politikernas för­hand­lings­bord. Längs flykt­vägen, på hälso­centren och i skolan. Där finns UNICEF. Vi blundar aldrig, lyssnar alltid. Och vi ser till att barnens röster hörs. För deras bästa ska alltid komma först.

Vi arbetar dag ut och dag in, på några av världens tuffaste platser, för att nå de allra mest ut­satta barnen. Vårt upp­drag är att skydda dem. Alla barn har rätt till en barndom där de är älskade, trygga, friska, får gå i skolan och har alla möjlig­heter att uppnå sin fulla potential.

Varför finns UNICEF?

UNICEF är FN:s barn­fond och har funnits sedan den 11 december 1946. Orga­nisa­tionen startades för att hjälpa de barn som drabbats av andra världs­kriget och ända sedan dess har vi kämpat för barns grund­läggande behov och rättig­heter. Vårt lång­variga arbete har gjort oss till världens ledande barn­rätts­orga­nisa­tion.

FN har gett oss i uppdrag att arbeta för att barn­konven­tionen ska följas av alla länder som skrivit under den. Vi arbetar alltså inte med väl­gör­en­het, utan kämpar för alla barns rätt att få sina grund­läggande behov och rättig­heter till­godo­sedda. Vi står på barnens sida – i alla lägen.

Hur arbetar UNICEF?

UNICEF finns i 190 länder. Som en del av FN har vi ett unikt mandat och in­flytande. Vårt upp­drag är att arbeta för att barn­konven­tionen ska följas av alla länder som har skrivit under den. Barn­konven­tionen handlar om att alla barn har själv­klara, abso­luta rättig­heter som måste respek­teras och till­godo­ses.

Vi vet att många problem som ut­satta barn möter hänger ihop: Ett barn som inte regi­streras vid födseln får aldrig sin första vacci­nation. Ett barn som inte vacci­neras riskerar att drabbas av all­varliga sjuk­domar. Ett sjukt barn kan inte gå i skolan. Ett barn som inte går i skolan har mycket svårare att ta sig ur fattig­dom och utsatt­het. Därför jobbar vi lång­siktigt och brett med barns alla problem och rättig­heter – på alla nivåer i sam­hället.

Vi forskar och skapar nya lösningar på gamla problem

Förutom att vi har expert­kunskaper i alla frågor som rör barns behov och rättig­heter bedriver vi forsk­ning kring barns och kvinnors situa­tion. Varje år ger vi ut rapporter med statistik och fram­steg som används av besluts­fattare och journa­lister över hela världen.

Att vara inno­vativa är en för­ut­sätt­ning för att hitta nya lös­ning­ar på gamla problem. Vi har en av­delning som enbart arbetar med att komma på nya lös­ningar och imple­men­tera de som visar sig vara fram­gångs­rika. Det har resul­terat i en våg av tekno­logi och produkt­er med vars hjälp vi når de mest ut­satta barnen på platser som ofta är svåra att nå fram till.

Vi har exempel­vis börjat använda drönare i kampen mot hiv.  Drönaren gör att vi snabbt kan skicka blod­prover från avlägsna byar hela vägen till sjuk­husen i stor­städer­na, något som tidigare tagit veckor eller till och med månader. Det räddar många liv.

En av våra viktigaste principer i innovationsarbetet är att ta vara på lokal kunskap och erfarenhet av människor som lever i den miljö där innovationen ska användas. Ett exempel är U-report som lanserades av UNICEF i Uganda 2011. U-report låter ungdomar själva rapportera om vad som händer i deras samhällen via sms.

Och beslutsfattarna lyssnar – en parlamentsledamot i Uganda startade till exempel en vaccinationskampanj i sitt distrikt efter att U-report informerat om att väldigt få barn under fem år vaccinerades där. Idag används U-report av unga i länder över hela världen.

Hur används pengarna?

UNICEF är FN:s barn­fond, men vi får inget ekonomiskt stöd från FN. Vårt arbete finan­sieras helt och hållet av fri­villiga bidrag av privat­personer, regeringar och före­tag. Tack vare alla som ger och är med och kämpar för barns rättig­heter kan vi fort­sätta vårt arbete med att skapa en bättre värld för alla barn, och det ger resultat.

Pengarna UNICEF Sverige samlar in används där de behövs som mest just nu. De mest ut­satta barnen får hjälp först. Pengarna används även till lång­siktigt arbete för att barn till exempel ska kunna ta sig ur fattig­dom, börja gå i skolan och få en bättre fram­tid. Av 100 kronor går 89 kronor direkt till vårt arbete för barnen. 10 kronor används till kost­nader för in­samling, för att vi ska kunna hjälpa ännu fler barn. Och 1 krona går till adminis­tration, det vill säga kost­nader som behövs för att vi ska kunna driva orga­nisa­tionen.

Det blir bättre  

Ibland kan det kännas hopp­löst när nyheterna rapporterar om kata­strofer och kon­flikt­er där barn far illa. Men världen blir faktiskt en bättre plats för många barn, och vårt arbete skapar verkliga för­ändring­ar:

• Allt fler barn överlever
• Allt fler barn får en plats i en skolbänk
• Allt färre barn smittas med hiv av sina mammor under graviditet och förlossning
• Allt fler barn blir registrerade när de föds

Vi stannar så länge barnen behöver oss  

UNICEF strävar efter att alla barn ska få den barn­dom de har rätt till, och trots att det går framåt så har vi en bit kvar. Det kan låta kon­stigt, men vårt mål är att vi inte ska behöva finnas. För när den dagen kommer betyder det att alla barns rättig­heter är till­godo­sedda. Tills dess fort­sätter vi, till­sammans, att kämpa för alla barn. Och vi kommer att stanna så länge de behöver oss.

För barnens skull ger vi aldrig upp.

 

Barnkonventionen kommer att bli inkorporerad i svensk lag och börjar gälla från 1 januari 2020. Dessutom har man även beslutat om fortsatt transformering av barnkonventionen i andra lagar, så att relevanta lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser.

Förutom det mer lagtekniska arbetet kommer ett kunskapslyft att genomföras, för att öka kunskapen om barnkonventionen bland barn och unga, i kommuner, landsting och statliga myndigheter. Utbildning och ökad kompetens är en förutsättning för ett bättre genomslag. En vägledning kommer också att tas fram för att underlätta hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas.

Vad blir det för skillnad?

Barnkonventionen har sedan den antogs 1990 visserligen varit juridiskt bindande för Sverige, men det har visat sig att det inte var tillräckligt. Genom att göra konventionen till lag blir det ännu tydligare att barn är egna individer med egna rättigheter.

Barnkonventionen får en högre status som svensk lag men det innebär inga nya rättigheter för barn. Det kommer dock att bli skillnad genom att det läggs ett större ansvar på myndigheter, rättsväsendet och andra beslutsfattare, att tillämpa rättigheterna i konventionen så att de får ett större genomslag vid bedömningar, ärenden och beslut som rör barn.

Barnkonventionen kommer att ha samma status som andra svenska lagar (till exempel socialtjänstlagen, utlänningslagen och föräldrabalken) och kommer även att ensamt kunna åberopas i svenska domstolar  – något som tidigare inte varit möjligt. Barnkonventionen lägger grunden för barns rättigheter och är tänkt att vara det yttersta skyddsnätet då övriga lagar inte räcker till.

Några exempel på förändringar:

• Särskilt barn i utsatta situationer – som barn i vårdnadstvister, barn som är omhändertagna av socialtjänsten eller befinner sig i migrationsprocessen – kommer att få ett starkare rättsligt skydd.
• Enligt barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vilket är en starkare formulering än i exempelvis utlänningslagen. Nu stärks bland annat grunden för denna princip och för hela barnkonventionen.
• Barnkonventionen kommer också att stärka barns rättigheter vid en konflikt mellan svensk lag och barnkonventionen. Enligt dagens system är det svensk lag som gäller vid en sådan konflikt. Utlänningslagen ”vinner” alltså idag över barnkonventionen, liksom även annan lagstiftning, såsom lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
• Barns rätt att komma till tals kommer också att få ett större genomslag. Flera fall visar att barn inte har fått komma till tals i vårdnadstvister, vid utredningar inom socialtjänsten eller i asylprocessen. Andra exempel visar att barn har fått göra sin röst hörd, men på ett sätt som inte tagit hänsyn till barnets bästa och där barnet till och med blivit kränkt.
• Det kommer också tydligare visa att bestämmelserna i konventionen hänger samman och utgör en helhet.

Trots att lagen inte träder i kraft förrän januari 2020 har det så kallade kunskapslyftet redan påbörjats, och många myndigheter förbereder sig för att öka kompetensen kring barns rättigheter utifrån barnkonventionen.

Dagens viktiga milstolpe är nådd men vi sätter inte punkt för vårt arbete. Vi fortsätter det viktiga arbetet med att se till att barnkonventionen tillämpas i praktiken, så att alla barn får sina rättigheter respekterade och tillgodosedda – på alla nivåer i samhället.

Stort varmt tack till alla er som är med och stöttar vårt arbete för barns rättigheter. Tillsammans förändrar vi barns liv.

Läs mer om barnkonventionen

 

FN:s konvention om barnets rättigheter, barn­konven­tionen, inne­håller be­stäm­melser om mänsk­liga rättig­heter för barn. Kon­ven­tionen antogs av FN år 1989. Sverige ratificerade den 1990, det vill säga vi blev juridiskt bundna att följa den. Men barn­konven­tionen är ännu inte svensk lag vilket innebär att den ofta avfärdas av besluts­fattare och myndig­heter, när viktiga beslut ska fattas om barn.

Varför behövs barnkonventionen?

Redan innan barn­konven­tionen skrevs fanns flera doku­ment och konven­tioner kring mänsk­liga och med­borger­liga rättig­heter. Men på 70-talet fram­kom att barn var en av de grupper som behövde ett starkare skydd. Under tio års tid arbetade man fram det doku­ment som skulle bli barn­konven­tionen, och 1989 antogs den av FN:s general­för­sam­ling.

Barn­konven­tionen slår fast att barn är indi­vider med egna rätti­gheter, inte föräl­drars eller andra vuxnas ägo­delar. Den inne­håller 54 artiklar som alla är lika viktiga och utgör en hel­het, men det finns fyra grund­läggande och väg­ledande prin­ciper som alltid ska beaktas när det handlar om frågor som rör barn:

• Artikel 2: Alla barn har samma rättig­heter och lika värde.
• Artikel 3: Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
• Artikel 6: Alla barn har rätt till liv och utveck­ling.
• Artikel 12: Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respek­terad. ​

Vad skulle ändras om barnkonventionen blev lag i Sverige?

Att Sverige år 1990 ratificerade barn­konven­tionen, och blev juridiskt bunden att följa den, inne­bär inte att den gäller som svensk lag. I stället har vi an­passat våra lagar så att de överens­stämmer med barn­konven­tionen genom en så kallad trans­formerings­metod. Det inne­bär att barn­konven­tionen har en lägre status än de nation­ella lagarna, och den kan till exempel inte ensamt användas av våra dom­stolar eller vid myndig­hets­beslut.

Regeringen vill nu att barn­konven­tionen ska bli svensk lag genom inkor­pore­ring, efter­som barn­konven­tionen inte tillämpats fullt ut och barns rättig­heter behöver för­stärkas.

En inkor­pore­ring innebär att barnets roll som rätts­subjekt med egna speci­fika rättig­heter tydlig­görs och kan där­med för­väntas med­verka till att barnet i högre grad hamnar i fokus i de situa­tioner som gäller barnet.

 

Att barn­konven­tionen blir svensk lag skulle inne­bära att den får samma rätts­liga status som andra nation­ella lagar, och att den därmed ensamt kan ligga till grund för beslut av våra dom­stolar och myndig­heter. Barnets rättig­heter ska beaktas vid av­väg­ningar och be­döm­ningar som görs i besluts­processer som rör barn. Om riks­dagen röstar ja blir barn­konven­tionen lag från januari 2020.

Barns rättig­heter skulle då tas på större allvar, inte minst inom det svenska rätts­väsendet.

Den nya lagen innebär ett för­tyd­lig­ande av att dom­stolar och rätts­tillämpare ska beakta de rättig­heter som följer av barn­kon­ven­tionen.

Vad är UNICEFs roll?

I barn­konven­tionens artikel 45 finns det in­skrivet att UNICEF ska arbeta för att be­stämmel­serna i kon­ven­tionen följs över­allt. Det special­upp­draget inne­bär att vi har en unik möjlig­het att an­gripa orsak­erna till att barns rättig­heter kränks. Vi vill att barnets bästa alltid ska komma i första rummet när politiker, myndig­heter och makt­havare tar beslut som berör barn, nu och i fram­tiden.

UNICEF Sverige har i över tio års tid arbetat för att barn­konven­tionen ska bli svensk lag. Därför att:

Det är en vill­farelse att tro att barn i Sverige inte behöver få starkare och fler rättig­heter än de redan har. Särskilt barn i ut­satta situa­tioner – som barn i vårdnads­tvister, barn som är om­händer­tagna av social­tjänsten eller befinner sig i migrations­processen – kommer att få ett starkare rätts­ligt skydd när barn­konven­tionen blir lag.

– Det är dags att flytta fram position­erna för barns rättig­heter och att stärka barn­konven­tionens ställ­ning så att den används. Inte bara i den politiska de­batten utan även i dom­stolar, i social­tjänsten och hos myndig­heter. Det kommer inte att ske förrän den får status som lag, säger Christina Heilborn, chefs­jurist på UNICEF Sverige.

På onsdag ligger barnens bästa i riks­dagens händer. 

 

Anledning till utspelet är en skrivelse i artikel 20 i barn­konven­tionen, gällande barn som berövats sin familjemiljö. I texten omnämns kafalah enligt islamsk rätt som ett exempel på placerings­form. Om man läser hela artikeln blir det dock tydligt att barn som är i behov av omvårdnad utanför hemmet ska placeras enligt bestämmelserna i nationell lagstiftning, det vill säga svensk special­lagstif­tning på området. Det står uttryckligt i texten att staterna ska i enlighet med sin nationella lagstiftning säkerställa alternativen för omvårdnad.

Enligt svensk nationell lagstiftning har vi detaljerade bestämmelser för hur barn ska placeras enligt social­tjänst­lagen och lagen för vård av unga (LVU). Kafalah är ingen placerings­form enligt vår nationella lag­stiftning och kan alltså inte åberopas vid beslut om placering av barn.

Det har även uttryckts en oro för att bestämmelsen säger att vid val av boende ska hänsyn tas till barnets etniska, kulturella, religiösa och språkliga bakgrund. En barnets bästa bedömning (barnkonsekvens­analys) ska alltid göras i varje enskilt fall utifrån de placerings­former vi har enligt nationell lag. Hänsyn till barnets kultur och religion ska givetvis tas men gäller följ­aktligen vid val av de alternativ som finns till­gängliga.

Enligt de lagar och förordningar som gäller i Sverige så ska barn som inte kan bo hos sina föräldrar i första hand placeras med släktingar eller andra närstående om det är förenligt med barnets bästa, sedan familje­hem eller i sista hand på institution (HVB-hem). Placeringen är ett formellt beslut och ska utgå från en individuell prövning med barnets bästa som utgångs­punkt och andra faktorer ska vara noggrant övervägda.

Läser man övriga delar av barn­konven­tionen ser man också att andra hänvisningar görs till barns rätt att utöva sitt eget kulturliv, utöva sin religion och använda sitt eget språk (till exempel artikel 30). Det gäller alla religioner och kulturer och är en grund­läggande mänsklig rättighet oberoende av placerings­form för barn som ska placeras.

I det här samman­hanget är det viktigt att påminnas om att barn­­konven­­tionen är en inter­nationell konvention som är skriven för att kunna tillämpas i alla världens länder. Konventionen har näst­intill uni­versell giltig­het (gäller i alla världens länder utom USA). Det förklarar vissa språk­bruk och för oss ibland främmande hän­vis­ningar.

Barn­konven­tionen ska kunna tillämpas i alla länder, med olika rätts­system. Konven­tionen måste läsas i sin helhet och alla artiklarna är beroende av varandra. Artikel 20 eller någon annan artikel bör inte läsas separat.

Vi hoppas att miss­förståndet är utrett och att vi kan se fram emot att barn­konven­tionen som svensk lag röstas igenom i riksdagen senare i vår.

UNICEF Sverige, BRIS och Rädda Barnen är några av många remiss­instanser som är mycket positiva till förslaget att göra barn­konven­tionen till lag. Vi har under många år arbetat för detta. Barnkonventionen behöver göras till lag för att stärka barns rättsliga ställning och för att förtydliga att barn­konven­tionen måste beaktas och tillämpas vid alla beslut som rör barn.

Förslaget har dock varit kontroversiellt. Det är framför allt domstolarna och de rätts­vårdande myndig­heterna, inte minst Lagrådet, som är skeptiska och motsätter sig förslaget. Regeringen har därför gjort en del förtyd­liganden och nu presenterat ett mer genom­arbetat förslag som hanterar de svårigheter och utmaningar kritikerna lyft fram.

Det finns även skeptiker bland riksdagspartierna och några partier har fortfarande inte tagit klar ställning till beslutet. Förutom regeringspartierna har Kristdemokraterna, Liberalerna och Vänsterpartiet ställt sig bakom förslaget, medan övriga partier inte gett något tydligt besked.

Både Centerpartiet och Moderaterna har dock gjort en rad utspel där de tydligt tagit ställning för att förstärka situationen för utsatta barn. Moderaterna har till exempel presenterat ett reformpaket för att både förebygga och stödja redan utsatta barn med satsningar på skolan, socialtjänsten och ungdomspsykiatrin. Centerpartiet vill också lägga fokus på barn och unga som på olika sätt far illa och på att samhället ska fånga upp alla de barn som behöver stöd. Därför vore det rimligt att dessa båda partier nu klargör hur de avser att rösta när det gäller barnkonventionens ställning.

Vi anser att det är nödvändigt att göra barnkonventionen till svensk lag om vi på allvar ska kunna stärka barns rättigheter i Sverige. Detta borde därmed vara en självklar väg att gå för partierna. Särskilt barn i utsatta situationer – så som barn i vårdnadstvister, barn i brottmålsprocessen, samt barn som är omhändertagna av socialtjänsten eller befinner sig i migrationsprocessen – kommer att få ett starkare rättsligt skydd när barnkonventionen blir lag. Om barnkonventionen blir svensk lag skulle det innebära att det enskilda barnets rättssäkerhet stärks och att barnets bästa kommer i främsta rummet på ett tydligare sätt än idag.

De vanligaste argumenten hos dem som är skeptiska till att göra barnkonventionen till lag är att många bestämmelser i konventionen är svårtolkade. Dessutom att ingen internationell domstol finns kopplad till konventionen, som kan skapa praxis och vägledning. Vi anser dock, i likhet med regeringen, att utmaningarna är hanterbara och att det finns konkreta lösningar i propositionen.

Det förberedande arbetet med att göra barnkonventionen till lag har pågått under många år och bland annat lett fram till en gedigen statlig utredning (SOU 2016:19). Barnombudsmannen har dessutom fått ett uppdrag att genomföra ett kunskapslyft, för att förbereda och utbilda berörda statliga myndigheter och kommuner, i frågor som rör tillämpningen av barnkonventionen.

Det är nu hög tid att flytta fram positionerna för barns rättigheter och stärka barnkonventionens ställning. Vi uppmanar därför riksdagen att noga gå igenom propositionen och rösta för en inkorporering av barnkonventionen.

Barn är rättighetsbärare. Och det tydligaste beviset på att vi menar allvar med det är att göra barnkonventionen till lag.

Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige
Magnus Jägerskog, generalsekreterare BRIS
Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda Barnen

Debattartikel publicerad i Aftonbladet 11 april 2018.

UNICEF Sverige är en av många remiss­instanser som är mycket positiva till förslaget att barn­konven­tionen ska bli lag. Vi anser att det skulle stärka barns rättsliga ställning och förtydliga att barn­konven­tionen måste beaktas och tillämpas vid alla beslut som rör barn.

Förslaget har dock varit kontroversiellt. Det är framför allt domstolarna och de rätts­vårdande myndig­heterna, inte minst Lagrådet, som är skeptiska och motsätter sig förslaget.

Regeringen har därför gjort en del förtyd­liganden och presenterar nu ett uppdaterat väl genom­arbetat förslag som motiverar varför barn­konven­tionen bör inkorporeras, och hur man kan hantera de svårigheter och utmaningar som har lyfts från kritikerna.

Propositionen förslår i huvudsak följande:

• Att barnkonventionen ska inkorporeras som svensk lag och börja gälla 1 januari 2020.
• Fortsatt transformering av barn­konven­tionen i svenska lagar. Det anser man är en förut­sättning för att barn­konven­tionen ska få starkare ställning. Den nuvarande trans­formerings­metoden ersätts alltså inte av inkorporering utan båda metoder ska tillämpas.
• Barnkonventionen ska gälla som vanlig lag och får inte företräde framför annan lag­stiftning. Skulle en så kallad norm­konflikt uppkomma (när två lagar anses mot­stridiga) så ska sed­vanliga tolknings­principer tillämpas.
• En vägledning ska tas fram som stöd i arbetet med att tolka och tillämpa barn­konven­tionens bestämmelser. Vägled­ningen ska bland annat innehålla en redo­görelse för folk­rättsliga principer och regler, barn­rätts­kommitténs allmänna kommentarer och rekommendationer samt domstols­avgöranden från andra länder.
• En kartläggning ska genomföras för att se över hur svensk lag­stiftning och praxis stämmer överens med barn­konven­tionen.
• Det tidigare beslutade kunskaps­lyftet för myndig­heter, lands­ting och kommun och inte minst barn själva pågår fram till 2019. Arbetet leds av Barn­ombuds­mannen.

I samband med förslaget har man även genomfört en nyöver­sättning av barn­konven­tionen till svenska. Utöver rent språkliga ändringar har en del begrepp som tidigare varit svår­tolkade förtyd­ligats.

Till exempel har principen gällande beslut om barnets bästa som i tidigare version lytt ”ska komma i främsta rummet” ersatts med ”ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa” (artikel 3). Original­texterna till kon­ventionen är de som föreslås vara gällande som svensk lag och den svenska över­sätt­ningen ska fungera som hjälp­medel vid tolkning.

Alla sak­artiklarna ska inkorporeras medan de adminis­trativa ligger utanför. Bestämmelsen om att staten är skyldig att sprida kon­ventionen till barn och vuxna tas dock också med i inkor­poreringen.

Regeringen skriver också att de noga kommer att följa upp effekterna av inkor­poreringen. Det är givetvis av stor betydelse. Vi har i vårt remissvar förslagit en utvärdering efter tre år för att framför allt se över effekten av barn­konven­tionens formella status och om så kallade norm­konflikter har uppkommit och hur de i så fall hanterats.

Vi uppmanar nu riksdagen att noga gå igenom propositionen och instämma i regeringens motiveringar om varför en inkor­porering är nödvändig, och slut­ligen ställa sig bakom för­slaget.

Läs hela regeringens proposition här.

 

För att barn- och ungdomsidrotten ska erhålla statsbidrag krävs att verksamheten bedrivs ur ett barnrättsperspektiv, något som idag inte sker i tillräckligt hög utsträckning.  I och med att barnkonventionen blir lag 2020 ställs ännu högre krav på kunskap om barns rättigheter inom idrotten.

– Alla barn har inte möjlighet att delta i idrottsverksamhet på grund av ekonomiska förutsättningar, kön eller olika typer av funktionsnedsättning. Barnkonventionen innebär att aktivt skydda barn mot diskriminering och att främja inkludering, säger Christina Heilborn, programchef vid UNICEF Sverige.

För att stödja idrottsledare i deras arbete med barns rättigheter har UNICEF Sverige nu tagit fram en handbok, Barnkonventionen och föreningsidrotten – handbok för idrottsledare. Boken är skriven av idrottsforskarna Susanna Hedenborg och Johan R Norberg.

Handboken utgår från barnkonventionens fyra grundprinciper, det vill säga att alla barn har rätt till liv och utveckling, delaktighet och att få komma till tals, samt att barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn. Handboken sammanfattar forskning kring respektive område och ger en överblick över hur barnkonventionen kan tolkas inom idrotten.

Samtidigt ges handfasta tips på hur idrottsledare kan göra i sin egen förening. Det kan till exempel handla om hur du samtalar med barn, gör barn delaktiga och hur du upptäcker och hanterar oro för ett barn.

– Föreningar måste se till att ha rutiner för hur de ska förebygga och hantera situationer där barn far illa, och idrottsledare måste bli bättre på att göra barn delaktiga i hur verksamheten ska bedrivas. Vi hoppas att vår handbok ska kunna inspirera till detta, säger Christina Heilborn.

Brynäs IF, Svenska Skidförbundet och Marathongruppen är organisationer som redan inlett ett samarbete med UNICEF Sverige och som nu, tillsammans med oss, tar nästa steg genom den nya satsningen inom idrott.

Handboken är gratis och kan laddas ner här:

 

Bästa Annie Lööf,

Det var med glädje som vi tog del av ditt sommartal där det framkom att Centerpartiet sätter fokus på situationen för utsatta barn i Sverige och deras rättigheter. UNICEF Sveriges uppdrag är att säkerställa att barnkonventionen efterlevs och tillämpas i Sverige. Vi har under många år arbetat för att barnkonventionen ska inkorporeras som svensk lag. Detta ser vi som en nödvändighet för att barns rättigheter ska förverkligas fullt ut. Vi hoppas därför att Centerpartiet, på er kommande partistämma, beslutar att ställa er bakom regeringens beslut om att göra barnkonventionen till svensk lag.

UNICEF Sverige driver ett antal barnrättsfrågor med utgångspunkt att barns ställning ska stärkas och tillämpas på alla samhällsnivåer. Vi arbetar bland annat för att öka delaktigheten för barn i socialt utanförskap, skydda barn på flykt, motverka våld mot barn, liksom att stärka barnrättsperspektivet i biståndet.

Inför er partistämma vill vi uppmärksamma er på några av våra krav som vi hoppas ni diskuterar och kan ställa er bakom:

• Våld mot barn

Våld mot barn är en komplex fråga och inbegriper många aspekter. Vad gäller den svenska lagstiftningen ser vi behov av en ändring. Idag är inte barnmisshandel ett specifikt brott utan omfattas av de allmänna bestämmelserna i brottsbalken kring misshandel och ofredande. Vi anser i stället att barnmisshandel ska ses som ett specifikt brott. Vi vill också att barn som bevittnar våld i hemmet ska erkännas som brottsoffer, då forskning visar att det är lika traumatiserande att bevittna våld som att själv bli misshandlad.

• Skydda barn på flykt

Vi vill att barns egna asylskäl tydliggörs inom asylprocessen. Vi vill ha fler lagliga vägar till Europa för att förhindra att barn utnyttjas och riskerar livet på flyktvägen. Vidare anser vi att den tillfälliga utlänningslagen måste ändras så att barns rätt till sin familj säkras. Vi vill också att den framtida migrationspolitiken har ett tydligt fokus på barns rättigheter.

Med vänlig hälsning,

Véronique Lönnerblad
Generalsekreterare UNICEF Sverige

Vi har skickat brevet till Annie Lööfs stab och hoppas på fortsatt dialog med henne och Centerpartiet om de här viktiga frågorna.

Vill du få mer information om hur vi på UNICEF arbetar för att förbättra barns situation, i Sverige och i världen? Prenumerera på vårt nyhetsbrev:

 

Nästa år förväntas barnkonventionen bli svensk lag. Vi ser detta som en milstolpe i arbetet med att stärka barns rättigheter i Sverige. Visserligen är Sverige redan juridiskt bunden av barnkonventionen genom folkrätten, men att göra den till svensk lag kommer stärka barns rättigheter ytterligare och höja deras status. Vi på UNICEF Sverige är mycket positiva till förslaget men det finns dock en del myndigheter och domstolar som är skeptiska. De anser bland annat att många bestämmelser i konventionen är svårtolkade, och att ingen internationell domstol finns kopplad till konventionen som skapar praxis och vägledning.

Barnkonventionen som lag i tolv år

Arnfinn Bårdsen menade dock att vi i Sverige verkar ha en tendens att måla upp onödiga hypotetiska frågeställningar och konflikter som inte nödvändigtvis kommer bli aktuella. Norge har haft barnkonventionen som lag i tolv år.  När barnkonventionen blev lag i Norge trodde många av domstolarna att det inte skulle bli så stor förändring. Innan den blev lag så användes den mycket lite och sågs inte ha stor betydelse i rätten. Det blev inte heller någon stor förändring den första dagen eller till och med första året. Men med tiden så har det påverkat inställningen till barns rättigheter. Under åren har man sett många positiva erfarenheter som visar på att barn får en starkare ställning och att deras rättigheter synliggjorts. Man har både använt barnkonventionen som ett verktyg för att förstärka barnets rättigheter i specifika ärenden och förtydligat hur barnkonventionens artiklar ska tolkas.

Det är tre områden där barnkonventionen har använts mest i avgörande från Högsta domstolen:

• Socialtjänsten
• Brottmål
• Asyl- och migrationsärenden

De artiklar som prövats är främst art 3 om barnets bästa och art 12 kring rätten att få delta och bli hörd. Domstolarna har i sitt arbete haft stor användning av FN:s barnrättskommittés kommenterar och vägledning på hur barnkonventionens artiklar ska tolkas.

Rättsfallen visar på att göra barnkonventionen till lag (så kallad inkorporering) inte är tillräckligt utan det måste kompletteras av fortsatt anpassning av övrig lagstiftning (så kallad transformering). Barnkonventionen lägger grunden för en miniminivå för barns rättigheter och är främst tänkt som ett yttersta skyddsnät då övriga lagar inte räcker till. Utbildningsinsatser till rättsväsendet och myndigheter är också avgörande.

Ett nytt kraftfullt verktyg

Efter gårdagens samtal och diskussion är i alla fall jag övertygad om att vi är bra rustade för att göra barnkonventionen till svensk lag. Det svenska förslaget innebär både inkorporering och transformering. Barnombudsmannen har redan nu fått i uppdrag av regeringen att arbeta med att utbilda myndigheter och kommuner kring barnkonventionen och hur den ska tillämpas i deras verksamhet. Istället för oro bör vi därför känna att barnkonventionen som lag blir ett nytt kraftfullt verktyg för att stärka barns rättigheter.

Läs mer om barnkonvention som lag här: https://unicef.se/projekt/gor-barnkonventionen-till-lag