Redan innan förslagen presenterades var vi oroliga över att det skulle bli en strängare lag utifrån de diskussioner som har förts och olika politiska ställningstaganden som har förekommit i media. Vi ser nu med stor oro på förslagen som varit ute på remiss, då majoriteten av förslagen är bestämmelser från den tillfälliga lagen, som nu föreslås bli permanenta. 

Generellt saknar vi barnperspektiv och barnkonsekvensanalyser i alla förslag som direkt eller indirekt berör barn. Vi saknar också en genomgång av förslagens förenlighet med barnkonventionen och förklaringar till varför kommittén valt att gå vidare med förslag som får negativa konsekvenser för barn. Förslagen innebär dessutom onödigt stränga inskränkningar i barns rättigheter. 

I remissvaret lyfter vi bland annat följande rekommendationer till regeringen: 

• Återinför permanent uppehållstillstånd för barn. Kommittén föreslår att enbart barn som är kvotflyktingar ska ha rätt till permanent uppehållstillstånd vid första ansökningstillfället. Inga andra undantag föreslås. Även om barnkonventionen inte innehåller någon specifik bestämmelse om att barn ska beviljas permanent uppehållstillstånd, rekommenderas långsiktiga och hållbara lösningar för barn snarare än tillfälliga och oförutsägbara. Som minimikrav måste det finnas undantag för barn att få permanent uppehållstillstånd efter en prövning av barnets bästa och omständigheterna i det enskilda fallet. 

• Längden på de tillfälliga uppehållstillstånden. Kommittén föreslår att flyktingar ska få uppehållstillstånd i max tre år vid en första ansökan, medan alternativt skyddsbehövande ska få uppehållstillstånd i 13 månader. Kommittén motiverar det här bland annat med att förslagen ska följa genomsnittstiden i EU. Vi ställer oss frågande till förslaget eftersom genomsnittet i EU är fem år. De olika längderna riskerar också att diskriminera barn på grund av deras skyddsstatus. Vi rekommenderar fem år som minimilängd och att samma längd på uppehållstillstånd ska gälla för alla barn. Korta tider utgör också ett hinder i barns rätt till rehabilitering och återanpassning. 

• Krav vid familjeåterförening. Vi är fortsatt kritiska till det stränga försörjningskravet, som gör att barn inte kan återförenas med sina föräldrar. Försörjningskravet innebär även i fortsättningen att en förälder måste ha tillräckligt stor inkomst och bostad för att barn ska få komma till Sverige, om ansökan om uppehållstillstånd inte görs inom tre månader.  Vi vet att arbets-och bostadsmarknaden försvårar för föräldrar att uppnå försörjningskraven, att många föräldrar missar tremånadersfristen och att det finns en risk att barn tar sig till Sverige på egen hand – med risk för liv och hälsa. 

• Återinför särskilt ömmande omständigheter som humanitär skyddsgrund för barn. Kommittén har föreslagit att barn ska kunna beviljas tillfälligt uppehållstillstånd vid synnerligen ömmande omständigheter, en formulering som fanns i lagen innan 2014. Vi är kritiska till förslaget eftersom begreppet synnerligen tolkas restriktivt och återhållsamt. 2014 infördes särskilt ömmande omständigheter, för att förtydliga och säkerställa att hänsyn tas till barnets bästa. Behovet av justeringen berodde på att det hade förekommit fall där barn med ömmande omständigheter i svåra situationer hade fallit utanför bestämmelsens tillämpningsområde och inte fått sin rätt till skydd och vård tillgodosedd. Vi anser därför att särskilt ömmande omständigheter återinförs. Det ligger också i linje med barnkonventionen och våra andra internationella åtaganden.

Här du läsa hela remissvaret.

Barnkonventionen får inte glömmas bort i den nya migrationslagen

Sedan 1 januari 2020 är barnkonventionen svensk lag. Det ställer högre krav på lagstiftare och rättstillämpare att göra individuella bedömningar kring barnets rättigheter och att göra ordentliga barnkonsekvensanalyser av alla förslag som direkt eller indirekt berör barn. Det ställer också krav på att grundligt förklara vilka intressen som ges företräde framför barnets bästa. 

Vi uppmanar regeringen att ta till sig våra synpunkter och förslag för att den nya lagen ska vara hållbar, rättssäker, human och förenlig med barnkonventionen. Asylsökande barns rättigheter får inte försummas och barnkonventionen får inte glömmas bort i framtagandet av en ny lag. 

De inskränkningar som görs i barns rättigheter är varken rimliga, proportionerliga eller godtagbara, inte minst med tanke på hur flykting­situationen ser ut idag och utifrån den prognos som kommittén själva har presenterat. Vi hoppas därför att regeringen gör ordentliga barn­konsekvens­analyser av alla förslag med utgångspunkt i barns rättigheter, innan de går vidare med det fortsatta arbetet. 

Regeringen beslutade i juli 2018 att en särskild utredning skulle göras för att analysera och föreslå åtgärder för att minska skolsegregationen och förbättra resurstilldelningen till förskoleklass och grundskola, med målet att öka likvärdigheten inom skolan. Idag kommenterar UNICEF Sverige slutbetänkandet i ett remissvar.

En likvärdig skola är ett viktigt bidrag till ett bättre samhälle och spelar en avgörande roll när det gäller att säkerställa barns rätt till jämlika uppväxtvillkor och rätten till utbildning enligt barnkonventionen. Likvärdig utbildning av god kvalitet, för alla barn, är en absolut grundläggande fråga för barns livskvalitet, deras utveckling och deras framtida möjligheter i livet.

Agenda 2030 lyfter också utbildning och livslångt lärande som en av nyckelfaktorerna för hållbar utveckling. En fungerande skolgång är den enskilt viktigaste skyddsfaktorn mot socialt utanförskap för alla barn, men särskilt för barn i utsatta livssituationer.

Ojämlikhet i skolan ett allt större problem

Men trots höga ambitioner och skolans uttalade uppgift att kompensera för skillnader i barns förutsättningar, har ojämlikheten vuxit till ett allt större problem inom skolans värld. I internationella studier är Sverige medelmåttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och förmågan att uppväga elevers socioekonomiska förutsättningar. 

Ett av statens ansvar är att jämna ut ekonomiska ojämlikheter mellan kommuner för att främja jämlikhet nationellt, en fråga som utredningen också fokuserar på. Bland annat genom att diskutera det decentraliserade skolsystemets bristande förmåga att nå de övergripande målen om en likvärdig och kompensatorisk skola.

Men sett ur ett nationellt likvärdighetsperspektiv går utvecklingen över tid i Sverige i en riktning där skolan tyvärr blir allt mindre likvärdig, snarare än tvärtom. Samtidigt vet vi idag att det finns ett samband mellan skolans likvärdighet och barns ökade psykiska ohälsa.

I takt med att likvärdigheten i skolan försämrats, har rapporterna från barn och unga som känner stress över skolprestationer och försämrade framtidsutsikter också ökat.

Viktigt att vända utvecklingen

Utredningen kommer med flera viktiga förslag för att vända utvecklingen vad gäller likvärdigheten i skolan i Sverige, men det kommer att kräva kontinuerligt arbete, rätt insatser och tydliga nationella mål att följa upp.

Utredningen kommer bland annat fram till att:

• Det finns behov av ett ökat statligt ansvar och ett mer enhetligt regelverk för skolan, för att möjliggöra uppföljning av likvärdigheten på nationell, regional och lokal nivå, vilket UNICEF Sverige håller med om. Att kunna följa utvecklingen och göra jämförelser är grundläggande för att veta att rätt insatser görs och att vi rör oss i rätt riktning.

• Kommunala resursskillnader måste jämnas ut och stabiliteten i resurssättningen till skolan behöver öka. Bland annat lägger utredningen fram förslag om sektorsbidrag och förändringar i beräkningar av grundbelopp för att bidra till detta. Tanken är att de kommunala skillnaderna i finansiering ska stabiliseras och att skillnader mellan kommuner och andra huvudmän ska bli rättvisare.

• Det behöver införas ett nationellt och gemensamt skolval med avskaffat kösystem. UNICEF Sverige håller med i utredningens analys om att ett sådant system kan bidra till att öka förutsättningarna för en mer sammansatt och allsidig skola som gynnar alla barn, inte enbart de mest utsatta.

• Utredningen lyfter också upp vikten av informationsinsatser till såväl elever som vårdnadshavare, spridning av information på olika språk samt godkända urvalsgrunder som viktiga faktorer för att skapa förutsättningar för att ett fritt skolval ska kunna vara jämlikt.

• Det finns ett tydligt orsakssamband mellan likvärdigheten i skolan och segregation inom andra samhällssektorer. Därmed blir det tydligt att skolsegregationen inte är en fråga som kan lösas enbart med förslag på åtgärder som rör skolan, utan det måste också ses ur ett bredare perspektiv. 

UNICEF Sverige efterfrågar:

• Ett ökat statligt ansvar för skolan.
• Ett mer enhetligt regelsystem, som möjliggör att utvecklingen av likvärdighet och kvalitet kan mätas på rätt sätt över tid för att se till att de insatser som sätts in har önskad effekt.
• En jämnare finansiering som bidrar till kontinuitet och förutsägbarhet i planeringen av skolans uppdrag.
• Ett helhetsperspektiv på de frågor som utmanar barns rätt till likvärdig skola och jämlika uppväxtvillkor.

Läs hela vårt remissvar här.

Ett tiotal byggnader runtom i landet visar tydligt att de står bakom och stöttar barns rättigheter på barnkonventionens dag. I Sverige kan man bland annat se Scandinavium i Göteborg, Katarinahissen vid Slussen i Stockholm och Mälarenergi Arena i Västerås lysa upp vintermörkret i UNICEFs och FN:s blå färg.

I vårt grannland Danmark kan man bland annat se centralstationen i Köpenhamn lysa blått och i Jordanien så förvandlas staden Petra till en blå ljusfest.

Barnkonventionen svensk lag

I år är det viktigare än någonsin att uppmärksamma barnkonventionens dag. Dels på grund av att barnkonventionen den 1 januari 2020 blev svensk lag, dels för att världen befinner sig mitt i en pandemi som i allra högsta grad påverkar barn.

Även om barnen inte drabbas hårdast av covid-19, så slår konsekvenserna fruktansvärt hårt mot barn världen över. Till följd av coronaviruset går miljontals barn miste om vaccin mot andra farliga sjukdomar, som mässling och polio, barns skolgång påverkas och deras hälsa likaså.

Att barnkonventionen äntligen har blivit svensk lag innebär att genomförandet av barns rättigheter nu måste tas på ännu större allvar i Sverige och det är dags att sätta barns behov först.

– Världens länder står inför enorma utmaningar när det handlar om att säkra alla barns rätt till god hälsa, utveckling och utbildning, När världen nu gör en omstart efter pandemin, måste barns behov sättas i centrum. Idag belyser vi att barn måste göras delaktiga i beslut som rör dem, samt sättas i fokus för genomförandet av Agenda 2030, säger Pernilla Baralt, generalsekreterare UNICEF Sverige. 

Landmärken i Sverige som idag lyser blått är:

• Sandvik Coromants huvudkontor, Sandviken
• Katarinahissen vid Slussen, Stockholm
• Dammen på Sergels torg, Stockholm
• Telefontornet på Telefonplan, Stockholm
• ABB Arena Syd, Västerås
• Mälarenergi Arena, Västerås
• Svenska Mässan Gothia Towers, Göteborg
• Scandinavium, Göteborg
• Ullevi, Göteborg
• Stora Teatern, Göteborg

Barns och ungas idéer och kompetens behövs för att skapa den värld vi vill leva i – både idag och i framtiden. Nu vill vi på allvar göra dem delaktiga i utmaningar som påverkar deras liv. I Kids Hack the Crisis kommer barn från olika delar av världen att arbeta i team för att skapa kreativa lösningar på utmaningar orsakade av pandemin.

Kids Hack the Crisis utgår från barnkonventionen och Agenda 2030, och alla lösningar kommer att ta oss närmare att förverkliga barns rättigheter och uppnå målen för hållbar utveckling. De vinnande lösningarna kommer att presenteras för UNICEFs ledarskap globalt och få stöd av hackathonets organisatörer och samarbetspartners med målet att så långt som möjligt realisera lösningarna för barn världen över.

Vi välkomnar nu barn och unga som vill delta som hackare och mentorer och partnerorganisationer som vill stödja inom olika kunskapsområden att anmäla sig till hackathonet.

Utmaningskategorier

Under 48 timmar kommer barnen att arbeta i team för att skapa lösningar på den pågående krisen. De kommer att ta itu med de kort- och långsiktiga effekterna som viruset har på deras liv och framtid. Här är utmaningarna som barnen kan välja att arbeta med:

1. Rätten till utbildning. Hur kan vi se till att alla barn kan fortsätta att lära sig och få den utbildning de har rätt till, trots skolnedstängningar och bristande tillgång till internet, TV och radio?
2. Rätten till hälsa. Hur kan vi stödja barns fysiska och psykiska hälsa i den svåra situationen kopplat till covid-19? Hur kan vi bygga ett samhälle där alla barn inte bara överlever utan också mår bra och har möjlighet att utvecklas?
3. Minska fattigdomen. Hur kan vi säkerställa alla barns rätt till en god levnadsstandard och tillgång till grundläggande tjänster i en tid när familjer lever i ekonomisk och social utsatthet?
4. Stoppa våldet. Hur kan vi skydda barn från fysiskt och psykiskt våld – i hemmet, skolan, samhället i stort och över internet – när tjänster som skyddar barn sätts på paus och familjer upplever ökade påfrestningar hemma på grund av isolering?
5. Rätten till deltagande. Hur kan vi garantera barns inflytande och delaktighet i beslut som påverkar deras liv?

Att delta som hacker

Alla barn och unga mellan 10-18 år är välkomna att delta, de enda kraven är att du kan engelska och har en dator, surfplatta eller smartphone. Det finns flera olika sätt att delta – du kan delta som erfaren hackare eller som nybörjare, och du deltar på egna villkor (inget krav att vara med 48 timmar). Det är valfritt att tävla. Läs mer om att delta som hacker.

Att delta som partnerorganisation

Organisationer och företag inom privat eller offentlig sektor samt ideella organisationer över hela världen är välkomna att stödja med exempelvis kommunikation i era nätverk, jurymedlemmar eller hjälp med att förverkliga lösningarna efter hackathonet. Men vi är naturligtvis öppna för att lyssna på era förslag! Läs mer om att delta som partner.

Att delta som mentor

Mentorer från olika kunskapsområden är välkomna att delta, exempelvis ämnesexperter, Git, databas, brainstorming. Allt du kan tänka dig att barnen kan behöva hjälp med under hackathonet – tekniskt eller inte. Vissa är erfarna hackare, andra deltar för första gången och behöver bara någon som guidar dem. Du måste inte vara tillgänglig alla 48 timmar, men minst två. Läs mer om att delta som mentor.

När är Kids Hack the Crisis?

Kids Hack the Crisis öppnar fredagen den 23 oktober med en livesänd öppningsceremoni kl. 17.00. Teamen ska lämna in sina lösningar senast söndagen den 25 oktober. Onsdagen den 28 oktober kl. 18.00 är det dags för en livesänd prisceremoni!

Välkommen till en 48 timmars resa av kreativt skapande med målet att skapa verklig skillnad för barn världen över!

Läs mer och anmäl dig till Kids Hack the Crisis.

Barns och ungas idéer och kompetens behövs för att skapa den värld vi vill leva i – både idag och i framtiden. Det är därför hög tid att på allvar göra dem delaktiga i de utmaningar som påverkar deras liv. Genom det digitala hackathonet ”Kids Hack the Crisis” får barn och unga världen över möjlighet att vara med och skapa hållbara lösningar på framtidens utmaningar.

Vad är Kids Hack the Crisis?

Kids Hack the Crisis är ett digitalt hackathon, som äger rum den 23 – 25 oktober och riktar sig till barn och unga världen över. Under 48 timmar kommer de unga att arbeta i team för att komma fram till digitala lösningar på de utmaningar som drabbar dem i samband med corona­pandemin, både på kort och lång sikt. Det kan till exempel handla om hur beslut, som fattas av samhällen för att begränsa spridningen av viruset, påverkar barns liv såsom stängning av skolor. Liksom hur barn drabbas av ökad social och ekonomisk utsatthet, social distansering eller av ett ökat behov av digitala lösningar.

Deltagarna medverkar enkelt via dator, mobil eller surfplatta. Barnen deltar på egna villkor och väljer själva om de vill tävla. De behöver inte ha kunskap i kodning – alla barn mellan 10-18 år är välkomna att delta.

Hackathonets jury kommer att bestå av barn och ungdomar från olika delar av världen, och av vuxna som har ett särskilt fokus på exempelvis barns rättig­heter och Agenda 2030. Mentorerna, som ger råd och stöttar deltagarna, kommer att bestå av experter och specialister från både privat och offentlig sektor.

Att göra barn och unga delaktiga är avgörande för att möta dagens och framtidens utmaningar. Alla lösningar kommer att ta oss ett steg närmare att förverkliga alla barns rättigheter och uppnå de globala målen i Agenda 2030.

Vill du delta?

Vill du som barn delta och bidra med ditt perspektiv och dina idéer? Kanske vill du som expert inom ditt område medverka som mentor, eller ni som organisation eller företag dela med er av er kompetens? 

Läs mer och anmäl dig här: hack.sweden.se/kids

Vi ses den 23 oktober!

Migrations­kommittén presen­terade sitt förslag den 15 september. Redan innan förslagen lämnades över har vi följt debatten i media, med stor oro för att vill­koren för asyl­sökande barn skulle komma att försämras. Det kan starkt ifråga­sättas om förslagen tar hänsyn till barn­konven­tionen i till­räckligt stor utsträckning. 

Förslag från migrations­­kommittén som särskilt berör barn

• Tillfälliga uppehålls­till­stånd ska även i fort­sätt­ningen vara huvud­regeln för barn som beviljas skydd. Flyktingar får uppe­hålls­till­stånd i tre år, som vid en ny ansökan kan för­längas med ytter­ligare två år. Alternativt skydds­behövande får 13 månader, som vid en ny ansökan kan för­längas med ytter­ligare två år. Inga undan­tag ges. 
  
• Försörjnings­krav (det vill säga krav på att den förälder som fått uppe­hålls­till­stånd ska kunna försörja make/maka och barn som den vill åter­förenas med) ska inte gälla för barn som är bosatta i Sverige och vars föräldrar ansöker om uppe­hålls­till­stånd här. Detsamma gäller barn som är födda i Sverige och ansöker om uppe­hålls­till­stånd för att en förälder redan har beviljats detta, och föräldern bor till­sammans med det sökande barnet i Sverige. 
  
• Undantag från försörj­nings­krav föreslås även för barn som antingen är kvar själva i ursprungs­landet, eller till­sammans med en förälder, och som ansöker om att få komma till Sverige för att åter­förenas med den andra föräldern. Detta om ansökan görs inom tre månader från det att föräldern som bor i Sverige har fått beslut om uppe­hålls­till­stånd.
  
• Barn som har en förälder som har fått uppe­hålls­till­stånd, eller som har en förälder som är gift eller sambo med någon som har uppe­hålls­till­stånd, ska också beviljas detta. Undantag gäller för barn där minst en förälder är under 21 år. Sverige kan vägra att ge dessa barn uppe­hålls­till­stånd så länge som föräldern inte har fyllt 21 år. 
  
• Uppe­hålls­till­stånd på grund av humani­tära skäl som synner­ligen ömmande om­ständig­heter* åter­införs, och före­slås nu också gälla för barn, men med ett lägre krav än för vuxna. Det innebär att även om om­ständig­heterna inte har samma allvar och tyngd som krävs för att en vuxen person ska beviljas uppe­hålls­till­stånd, så ska ett barn beviljas det. Till­ståndet ska vara begränsat till 13 månader och om ett nytt beviljas ska det vara i två år.

För UNICEF är det mycket oroande att många av bestäm­mel­serna i den till­fälliga lagen nu före­slås bli perma­nenta. Kontinuitet är viktigt för barns uppväxt och en osäker och utsatt situa­tion, som till­fälliga uppe­hålls­till­stånd skapar, påverkar barns väl­mående nega­tivt.

Kommittén konstaterar själva att de förslag som presen­terats kommer att få nega­tiva konse­kvenser för barn. Därför är det för­vånande och beklag­ligt att de i sitt arbete inte har tagit större hänsyn till barnets bästa och före­slagit undan­tag för att väga upp för detta.

Låt oss djup­dyka i för­slagen och konse­kven­serna de får för barn:

Tillfälliga uppe­hålls­till­stånd – är det verk­ligen barnets bästa?

Kommittén före­slår att till­fälliga uppe­hålls­till­stånd även i fort­sätt­ningen ska vara huvud­regeln för barn. Det inne­bär en otrygg­het som påverkar barn och deras hälsa nega­tivt. Det kan också påverka barnets möjlig­heter att utbilda sig och ut­vecklas.

Barnkonventionen rekommen­derar håll­bara och lång­sik­tiga lös­ningar för barn, inte till­fälliga och oförut­säg­bara, något som ett till­fälligt uppe­hålls­till­stånd är. Vi ställer oss därför kritiska till att kommittén över­huvud­taget inte före­slår några undan­tag till barn som ger perma­nent uppe­hålls­till­stånd, inte ens för de mest utsatta eller sjuka. 

Vi ser heller inte några god­tag­bara skäl till varför barnets skydds­status skulle moti­vera olika längd på uppe­hålls­till­ståndet. 

Synnerligen ömmande om­ständig­heter är inte ett till­räck­ligt starkt skydd

Vi ser positivt på att kommittén före­slår att uppe­hålls­till­stånd på humani­tära grunder, med synner­ligen ömmande om­ständig­heter, åter­införs i den nya lagen. För barn innebär det att de får en möjlig­het att bevil­jas till­fälligt uppe­hålls­till­stånd, även om de om­ständig­heter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att vuxna ska få till­stånd. 

Dock är det oro­väckande att även denna grupp av barn som huvud­regel får ett till­fälligt uppe­hålls­till­stånd, något som ger barn ett betyd­ligt sämre och svagare skydd än det som finns i tidi­gare utlännings­lagen.

Vi saknar undan­tag för barn som efter en indi­vidu­ell prövning kan få perma­nent uppe­hålls­till­stånd direkt, på grund av till exempel bestående hälso­till­stånd eller andra sär­skilda skäl.

Rätt till familje­åter­förening – inte för alla barn? 

Vi ser positivt på att det inte finns något för­sörj­nings­krav för barn, när barnet bor i Sverige och ansöker om att föräld­rar ska ansluta sig till barnet här. Det­samma gäller barn som föds i Sverige och bor till­sammans med en förälder. Däremot ser vi med djup oro på de andra för­slagen som presen­terats. 

Det är inte försvar­bart att kommittén före­slår att barn som har minst en förälder som är under 21 år inte har rätt till uppe­hålls­till­stånd förrän föräldern eller föräld­rarna har fyllt 21 år. Alla barn omfattas av barn­kon­ven­tionen och har rätt att förenas med sina föräldrar, oberoende av föräld­rarnas ålder och deras för­sörj­nings­förmåga. Konse­kvensen av det här för­slaget blir att barn under lång tid kan tvingas vara ifrån en förälder. 

Det är också olyckligt att för­sörj­nings­kravet inte lättas upp för att under­lätta för barn att kunna åter­förenas med sina föräldrar. För­slaget riskerar istället att i många fall bli ett hinder då det är orimligt och svårt att uppnå. 

Om förslagen som presen­terats går igenom ser vi ökad risk att barn dis­krimi­neras och att det görs skillnad på barn. Det är inte för­enligt med prin­cipen om icke-dis­krimi­nering i barn­konven­tionen. 

Den fortsatta vägen framåt

Förslaget ligger nu hos rege­ringen och hur pro­cessen fort­skrider är inte helt tydligt presen­terat. Detta då det råder stor politisk oenig­het både inom rege­ringen och bland övriga riks­dags­partier. Oavsett fort­satt process vill vi trycka på vikten av barn­konse­kvens­ana­lyser kring hur barns rättig­heter beaktas och bedöms i lag­för­slagen. 

Ett minimum är att beakta följande krav: 

• Permanent uppe­hålls­till­stånd till barn som bedöms ha skydds­skäl. Om till­fälliga uppe­hålls­till­stånd ändå ska vara huvud­regeln ska de också vara längre än vad som före­slås idag. 
• Rätt till familje­åter­förening med mer rimliga och rea­lis­tiska för­sörj­nings­krav.   
• Hänsyn till barnets bästa och barn­konse­kvens­analys med en indi­vidu­ell prövning i varje enskilt fall.

Skriv under

Den ökade inter­nationella handeln har medfört stora föränd­­ringar under de senaste decen­nierna i hur företag bedriver sin produk­tion och verk­sam­het. Många svenska och europeiska företag har idag egna verk­sam­heter eller leveran­törer i länder där kränk­ningar av mänsk­liga rättig­heter är vanligt före­kommande och där det arbets­rätts­liga skyddet är svagt. 

Företags verksam­heter påverkar både barn och vuxna

Nästan en tredje­del av världens befolk­ning är idag under 18 år. Det är därför ound­vik­ligt att företag påverkar barn likväl som vuxna. Enligt ILO finns idag runt 152 miljoner barn som omfattas av barn­arbete. Det är direkt skadligt för barns hälsa och utveck­ling. Även andra faktorer som levnads­standard, miljö­föro­reningar och till­gång till vatten och sanitet kan företag ha en påverkan på i sin verk­sam­het, något som i hög grad påverkar barns hälsa och utveckling.

För att uppfylla barns rättig­heter enligt barn­konven­tionen, som nu är lag i Sverige, har den svenska staten en skyldig­het att för­hindra negativa effekter som företag kan ha för barn. En lag som ställer krav på att företag tar ansvar för mänsk­liga rättig­heter kommer också att stärka skyddet för barns rättig­heter.

Frivilliga initiativ räcker inte

Coronapandemin har kastat ljus på de usla arbets­­för­­hållanden som finns i globala leveran­­törs­­led idag. Det handlar om ökat barn­­arbete, slav­­liknande kontrakt och arbets­­tagare som hindras i sin rätt att orga­ni­­sera sig. Löner som är omöjliga att för­­sörja sig på, tvångs­­för­­flytt­­ningar av lokal­­befolk­­ningen, vatten­­föro­­reningar eller kvinnor och barn som utsätts för sexuella över­grepp och våld. 

Pandemin leder till ökad fattigdom och att fler barn tvingas in i arbete för att hjälpa till att ordna mat på bordet till familjen. 

För att verka etiskt och håll­bart i sådana kon­texter måste företag ta ett stort ansvar för sitt agerande. Flera företag arbetar redan kontinu­erligt med dessa utmaningar, men oftast handlar det om egna, fri­villiga initiativ. Det räcker inte.

Företagen kan idag inte ställas till svars

Utan en lag­stiftning kan svenska företag inte ställas till svars för negativ påverkan på mänsk­liga rättig­heter i länder där våra varor produceras. Med en lag­stift­ning får de drabbade ett rätts­ligt skydd. Det inne­bär också att vi med­borgare och konsu­menter kan känna oss tryggare i att inte bidra till att barn eller vuxna far illa när vi handlar. 

Utan en lag måste företag som tar sitt ansvar och väljer att arbeta etiskt och håll­bart konkurrera på ojäm­lika villkor med företag som tar gen­vägar och väljer det billi­gaste alter­na­tivet. Det tycker vi är orimligt – företag som investerar i håll­bar­het borde få stöd i form av tydliga regel­verk och rätt­vis konkurrens.

Det är hög tid för Sverige att agera

Några europeiska länder, där­ibland Frankrike och Nederländerna, har redan antagit lag­stift­ning på området. Besluts­fattare i flera EU-länder har satt igång utred­ningar och tagit fram lag­för­slag som nu disku­teras. Men Sverige har inte, trots rekommen­dationer från såväl Stats­kontoret som Agenda 2030-delega­tionen, utrett en lag­stift­ning på nationell nivå.  Ett av FN:s mål i Agenda 2030 är att utrota barnarbete till år 2030.

Det är hög tid att Sverige nu tar konkreta steg framåt i frågan om lag­stift­ning. Vi som står bakom detta upprop bidrar gärna med vår samlade kunskap i denna process. Vår upp­maning till rege­ringen är tydlig:

Vi vill se en lag­stift­ning som kräver att företag respek­terar mänsk­liga rättig­heter i den egna verk­sam­heten och i sina affärs­rela­tioner. Rege­ringen måste verka aktivt för ett effek­tivt regel­verk på EU-nivå och genast inleda för­bered­elser och konsulta­tioner med företag, civil­sam­hället och fack­föreningar i Sverige.

Det är dags att visa handlings­kraft!
Gör din röst hörd och skriv på för en lag­stift­ning som ser till att företag i Sverige respek­terar mänsk­liga rättig­heter, i Sverige och utom­lands:

Skriv under

Vill ni som företag eller orga­nisa­tion ställa er bakom kampanjen? Hör av er på: hej@visahandlingskraft.nu

Mötet inleds med en generaldebatt då många regeringschefer håller tal och framhåller sitt lands syn på olika globala frågor, och här önskar vi se ett tydligare fokus på hur världen kan återuppbyggas till en bättre plats för barn där ingen lämnas utanför. Att ingen får lämnas utanför är en av de övergripande principerna i Agenda 2030.

Under sommaren ingick UNICEF Sverige i den svenska e-delegationen till FN:s årliga högnivåforum för hållbar utveckling (HLPF), där arbetet med Agenda 2030 utvärderas. Fokus för mötet var att accelerera genomförandet av agendan och uppmärksamma att det nu återstår mindre än tio år till dess att målen och delmålen ska uppnås.

Pandemin riskerar att omkullkasta de viktiga framsteg som gjorts de senaste decennierna, så nu måste lärdomarna som då drogs omsättas i praktiken av världens länder. UNICEFs förhoppning är att världens regeringar sätter barns rättigheter främst på agendan.

Globala utmaningar, kräver globala lösningar

Årets uppföljning och översyn av Agenda 2030 visar att pandemin påverkar möjligheterna att nå målen mycket negativt och att det saknas finansiering. Coronapandemin blottlägger de brister som finns i samhället och tydliggör vikten av samverkan; globala utmaningar kräver globala lösningar.

UNICEF välkomnar Sveriges ambitioner, som lyftes fram i FN under HLPF, om att samhället ska bli mer hållbart efter coronapandemin, och ser fram emot att följa det fortsatta arbetet i FN som nu kickar igång i och med öppnandet av generalförsamlingen. Vi välkomnar att Sverige i samband med öppnandet särskilt lyfter pandemiresponsen, inklusive rättvis global tillgång till vaccin mot covid-19 och ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling i linje med Agenda 2030.

Internationellt samarbete för barns rättigheter

UNICEF arbetar hårt för att se till att corona­pandemin inte blir en bestående kris för barn. Pandemins konse­kvenser skadar barn mer än själva sjuk­domen. Sommarens forum belyste att våld mot barn ökat under pandemin samt att 1.6 miljarder skolbarn drabbats av skolnedstängningar, något som får störst konsekvenser för barn i utsatthet. Sam­hällen och länder måste, nu mer än någonsin, sam­arbeta över gränserna för att bygga upp en bättre värld, så att ingen hamnar utanför.

Barn och deras rättigheter måste sättas i centrum för genomförandet av Agenda 2030, vilket lyftes ovanligt tydligt under årets forum, inte minst från svensk håll. Sverige, ihop med 60 andra länder har bildat en grupp av barns vänner “Group of Friends of Children and the Sustainable Development Goals (SDGs)” vars gemensamma mål är att skapa en bättre framtid för världens barn. Arbetet måste få ny fart då generalförsamlingen nu öppnas på nytt.

Inkludering av barns och ungas röster

I Sverige har en nationell samordnare för Agenda 2030 tillsatts, som ska fokusera särskilt på barns och ungas perspektiv och delaktighet samt på de som befinner sig i en särskilt utsatt situation. Varje år gör ett antal FN-länder en frivillig rapportering om sitt genomförande av Agenda 2030 och uppfyllandet av globala målen på FN:s högnivåforum. Sverige har annonserat att de kommer att rapportera till HLPF 2021 och då önskar vi på UNICEF se en tydlig inkludering av barns och ungas röster i den svenska rapporten. Låt barns rättigheter få visa vägen i genomförandet av Agendan såväl nationellt som internationellt. Barns rätt måste sättas i centrum och deras röster måste också få höras.

Sverige har möjlighet att ta på sig ledartröjan i frågor som rör barn och unga såväl på hemmaplan som globalt. Barnkonventionen och Agenda 2030 är utmärkta verktyg för den nystart som krävs efter pandemin.

Det är hög tid att konkreta och riktade insatser sätts in för att vända den utveckling vi ser. Alla barn som växer upp i Sverige ska kunna ha en tro på fram­tiden, till­gång till utbild­ning av god kvalitet, en menings­full fritid och förut­sätt­ningar att vara del­aktiga och bli lyss­nade på.

För de barn som hamnat i ett krimi­nellt bete­ende måste det finnas tydliga alter­nativ och stöd för att bryta en krimi­nell livs­stil. Det krävs både före­byggande åtgärder och insatser här och nu.

Skolan är den viktigaste skydds­faktorn för ett barn

Vi kan inte accep­tera att en hög andel barn i våra utsatta områden inte klarar gymnasie­behörighet. Stöd­insatser från tidiga år är nöd­vändigt för att bryta utveck­lingen. Vi välkomnar de budget­sats­ningar på barn och unga som med­delats i och med höst­bud­geten, särskilt de förslag som handlar om att stärka utbil­dning för barn i utsatta situa­tioner. Det är dags att vi tar ett brett grepp för att ge alla barn en utbil­dning av god kvalitet.

Att många barn inte klarar sin skol­gång är inte ett ansvar som i första hand kan läggas på det enskilda barnet. Det är ett samhälls­ansvar som måste tas, för att för­hindra att fler barn hamnar i krimi­nali­tet och utan­för­skap. 

Utöver att vara en tragedi för de berörda barnen, vet vi att utan­för­skapet också är den perfekta rekry­terings­basen för gängen.

Socialtjänstens befogen­heter innebär ett glapp

En annan mycket viktig fråga är social­tjänstens befogen­heter gällande de barn som dragits in i krimi­nali­tet. Med nuvarande lag­stift­ning bygger social­tjänstens insatser i hög utsträck­ning på fri­vil­lig­het, vilket i sig är bra. Men det finns till­fällen när glappet mellan fri­vil­lig­het och tvång blir allt­för stort. 

När barn eller deras vårdnads­havare säger nej till insatser från social­tjänsten, kan följden bli att barnet ris­kerar att dras djupare in i krimi­nali­tet – utan att sam­hället har befog­en­het att ingripa. 

Det är först när situa­tionen blir så all­varlig att den unge måste tvångs­om­händer­tas som sam­hället kan ingripa och då kan det vara för sent. Det är djupt olyck­ligt för den enskilde såväl som för sam­hället i stort. 

Vad säger barnkonventionen?

I debatten om barn som begår brott och som befinner sig i gäng­krimi­nali­tet har fråge­tecken lyfts kring vad barn­konven­tionen egentligen säger om barn som är förövare. Om barn­konven­tionen som lag kan utgöra ett hinder för polisen i deras arbete att utreda brott, eller inne­bära svårig­heter i situa­tioner där barn blir frihets­berövade. Här behövs ett förtyd­ligande:

Enligt barn­­kon­­ven­tionen har barn rätt att skyddas från utan­för­skap och krimi­nali­tet. Kon­ven­tionen uttrycker också tydligt att barn har sär­skilda rättig­heter och inte ska behand­las som vuxna. Det gäller även barn som begår brott, och i en even­tuell efter­följande rätts­process. 

Däremot säger inte barn­kon­ven­tionen att barn ska kunna begå brott utan att mötas av på­följder. Den utgör heller inget hinder för att för­höra barn eller på annat sätt hindra polisen från att utreda brott. Snarare tvärtom. 

Barnkonventionen bör i dessa fall användas som väg­ledning och stöd i hur man ska hantera ärenden med barn på ett barn­an­passat sätt och utifrån all­männa rätts­säker­hets­prin­ciper.

Barnrättsperspektivet måste stå i fokus

För att stävja gäng­krimi­nali­teten anser vi att alla insatser och åt­gärder som riktas mot barn ska ta avstamp i ett barn­rätts­per­spek­tiv och att barn ska göras del­aktiga i beslut som rör dem. Föl­jande insatser är exempel på detta:

• Socialtjänst, skola, förskola, barn­hälso­vård, rätts­vårdande myndig­heter och civil­samhälle måste ges till­räckliga resurser och faktiska möjlig­heter att samverka för att kunna arbeta effektivt med före­byggande åtgärder och aktivt stöd till de barn som lämnar kriminali­teten.
• Inför ett “mellantvång” i svensk lagstiftning, för att minska glappet mellan frivillig­het och tvång inom social­tjänstens arbete. Skydds­åtgärder för barn måste kunna sättas in även om föräldrar säger nej.
• Inför tidiga insatser i skolan såsom läxhjälp på skoltid, redan från förskoleklass.

Personalen på Statens institutionsstyrelse (SiS) beskriver en arbets­situation som har blivit alltmer komplex och svårhanterlig. Ett problem som särskilt lyfts är tillgången till mobiltelefoner, som man menar försvårar för de intagna att bryta kontakten med sitt tidigare kriminella liv. Det ska, enligt personalen, ha blivit ett växande problem sedan barnkonventionen blev lag 1 januari 2020. 

Att barnkonventionen har blivit lag innebär visserligen att den har fått en högre status och att det ställs högre krav på myndigheter och domstolar att tillämpa konventionen i praktiken. Men det innebär inte en villkorslös rätt för barn att använda sin mobiltelefon.

Barnkonventionen utgör inte heller ett absolut hinder för att göra inskränkningar i barns rätt till ett privatliv, så länge det bedöms vara ett måste för att förhindra att ett barn utsätter sig själv eller andra för fara. Barn har rätt till ett privatliv och rätt att kommunicera med anhöriga, men givetvis måste noga överväganden och riskbedömningar göras i varje enskilt fall i dessa situationer. Föreligger det en stor risk för kriminellt utnyttjande, ska åtgärderna till exempel kombineras med ökade säkerhetsrutiner.

Barnkonsekvensanalys

Barnkonventionen är tydlig med att en prövning av barnets bästa ska genomföras vid alla beslut som rör barn, där man väger in barns rättigheter i förhållande till andra övervägande – såsom riskbedömningar och säkerhetsbeslut. Vi utgår därför från att mål­sättningen är att individuella riskbedömningar och konsekvensanalyser av barn och ungas rättigheter på SiS särskilda ungdomshem görs av berörd personal. Och om personalen bedömer att ett barn måste fråntas sin mobiltelefon för att kunna bryta med sina tidigare kriminella kontakter, så hindrar inte barnkonventionen det. Däremot ska ett beslut som inskränker barns grundläggande rättigheter vara noga utrett, dokumenterat, proportionerligt och tydligt motiverat.

I övrigt anser vi att det är viktigt att vården för de barn som befinner sig på SiS-hem utgår från barnets individuella behov. Verksamheten på SiS har idag stora utmaningar när det gäller att anpassa vården. Men vården ska vara skyddande, så att barnen inte fortsätter sitt negativa beteende. 

Likaså är det angeläget att personalen får kunskap om barnkonventionen och hur den ska tolkas, så att det inte blir onödiga missförstånd kring hur barns rättigheter ska efterlevas i praktiken. Barnkonventionen ska ses som ett verktyg i beslut snarare än som ett hinder i arbetet.

FN:s barnrättskommitté har i en så kallad allmän kommentar gjort en omfattande beskrivning av hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas för barn som är frihetsberövade, vilken kan vara en bra vägledning. 

Det är ett stort antal frågor som ska besvaras inom många olika teman. UNICEF Sverige skickade till­sammans med 19 andra barn­rätts­orga­nisa­tioner tidigare i våras in förslag till kommittén på de mest brännande frågorna som vi anser att Sveriges regering ska ställas till svars för.

Vi ser nu med glädje att många av våra förslag på frågor har beaktats och finns med på den lista som nu offentlig­gjorts.

Bekämpa ojämlikhet och sätt barnets bästa i främsta rummet

Frågan kring hur Sverige ska bekämpa ojäm­lik­heten mellan barn, och regionala skill­nader, är ett tema som åter­kommer inom många olika områden. Också hur Sverige tillämpar prin­cipen om barnets bästa och möjlig­heter för barn att komma till tals i frågor som berör dem.

Kommittén vill bland annat få svar på hur Sverige ska stärka barns rätt och möjlig­het att komma till tals både i migrations­processen, klimat­frågan och vid vårdnad, boende och umgänge.

Man vill även att rege­ringen ska redo­göra för hur man säker­ställer att prin­cipen om barnets bästa får större genom­slag i beslut som rör barn, genom att den ska väga tungt och komma i främsta rummet, snarare än vara en princip av många.

Vilken effekt får barnkonventionen som lag?

En viktig aktuell fråga som kommittén tar upp är vilken effekt barn­konven­tionen som lag har fått i den praktiska tillämp­ningen. De vill att Sverige speci­fikt ska redo­göra för hur det säker­ställs att barn­konven­tionen får företräde framför annan lag­stift­ning vid en eventuell norm­konflikt. Detta är en fråga som vi särskilt har påtalat som brist­fällig när beslutet kom om att göra barn­konven­tionen till lag.

En annan intressant fråga som UNICEF har påtalat under en lång tid är bristen på en nationell klago­mekanism för barn, som kan användas när barn­konven­tionen inte efter­levs. Kommittén har i sin lista specifikt frågat hur arbetet fort­skrider med att ge Barn­ombuds­mannen eller annan lämplig aktör mandat att ta emot, utreda och behandla klago­mål från barn.

De tar även upp brister för barn i olika utsatta situationer när det gäller att få upp­rättelse och göra sin röst hörd, och efter­frågar någon form av klagomåls­förfarande för dem.

Bekämpa psykisk ohälsa och diskriminering

Några exempel på tematiska områden som kommittén vill veta mer om, som vi orga­nisa­tioner också påtalat, är åtgärder för att bekämpa den psykiska ohälsan bland barn och unga, inklusive själv­mord. Sveriges arbete mot hat­brott, rasism och diskrimi­nering av barn från utsatta grupper – såsom placerade barn, barn i migrations­processen, barn med funktions­nedsättning, minoritets­grupper och HBTQ – tas också upp.

Vad gäller barn med funktions­ned­sättning så efter­frågar man särskilt svar kring deras rätt till lik­värdig utbild­ning, personlig assistans och andra nöd­vändiga stöd­insatser.

Aktiva åtgärder för att skydda barn från våld och sexuella över­grepp (inklusive online) tas också upp, samt efter­frågan på en hel­täckande hand­lings­plan på området. Kommittén efter­frågar också att vålds­begreppet bör utvidgas till att omfatta psykiskt våld, inklusive för­summelse och bevitt­nande av våld, något vi länge tryckt på i vår kampanj för att stoppa våld mot barn.

Mer statistik efterfrågas kring barns levnadsvillkor

Kommittén vill också att Sverige besvarar frågor kring situa­tionen för de barn som lever i socio­ekonomisk utsatt­het, och specifikt hur man arbetar mot vräk­ningar och otrygga till­fälliga boenden. Arbetet mot skol­segrega­tionen och ojäm­lik­heten i skolan är en annan aktuell fråga som kommittén vill få svar på.

Slutligen efter­frågar kommittén både hur barns rättig­heter integreras i offent­liga budgetar och efter­frågar mycket statistik kring barns levnads­villkor. Detta för att främja en effektiv upp­följ­ning för efter­levnaden av barns rättig­heter i Sverige.

Regeringen ska lämna in sina svar senast den 30 juni 2021. UNICEF och övriga orga­nisa­tioner som arbetat aktivt med gransknings­processen kommer att följa rege­ringens arbete. Vi kommer även att lämna in en så kallad alternativ­rapport där vi själva kommer att svara på frågorna utifrån vår verk­sam­het och våra erfaren­heter av barn­konven­tionens tillämpning i praktiken. 

Vi kommer också att invol­vera och arbeta till­sammans med olika grupper av barn i Sverige för att få med deras röster och deras aktiva med­verkan i processen, som ju i allra högsta grad berör dem.

Läs hela listan från FN:s barnrätts­kommitté.

Vår samlade lista med förslag på frågor från UNICEF och 19 andra barnrätts­orga­nisa­tioner.

Den 6 april 2017 beslutade regeringen att en särskild utredare, Margareta Winberg, skulle göra en översyn av socialtjänstlagen och vissa av socialtjänstens uppgifter. UNICEFs huvudbudskap till utredningen är att maktförhållandet mellan föräldrar och barn måste jämnas ut och att barn ska ses som rättighetsbärare med egna rättigheter. 

Vi har lyft att vi anser att barn ska ha rätt till enskilda samtal och att man ska säkerställa att barn är delaktiga, dels genom att de får rätt information och dels att de får komma till tals.

Det krävs ett skifte inom social­tjänstens arbete och lag­stiftaren måste hjälpa till

Det finns en okunskap inom socialtjänsten när det gäller barnets rättigheter. Det är ett systemfel då föräldrarätten och vuxenperspektivet är styrande och att barnrättsperspektivet saknas helt i många utredningar och utformningar av insats eller beslut.

Inte minst behöver barn generellt synliggöras i socialtjänstlagen och inte bara nämnas vid ett enstaka kapitel. När man nämner ordet människor finns en risk att läsaren tänker att det enbart gäller vuxna. För att hjälpa läsaren borde det stå barn och vuxna. 

Lagstiftningen är en spegling av vilken syn vi har i vårt samhälle. Just nu är vi inne i en spännande tid i Sverige när det gäller synen på barn, att barn inte är ett bihang till sina föräldrar utan att de har egna rättigheter. Det måste synliggöras och genomsyra hela lagstiftningen. Detta då barn nästan alltid berörs av socialtjänstens beslut, antingen direkt eller indirekt.

Låt barn vara delaktiga på riktigt

Efter att riksdagen hade röstat igenom 2018 att barnkonventionen skulle bli svensk lag, fick utredningen ett tilläggsdirektiv att förtydliga barnrättsperspektivet i utredningen. I tillägget står det att socialtjänstens insatser ska vara tillgängliga och anpassade utifrån barns behov. 

Utifrån utredningens uppdrag har UNICEF Sverige höga förhoppningar på att utredaren lägger ett förslag på ett tvång kring att barn ska erbjudas vara delaktiga. Både i form av att barnen får information men också att de ska erbjudas att komma till tals vid olika tillfällen under socialtjänstens utredning eller insats.

Barn behöver vara med och definiera vad som är “problemet” och få vara med om att utforma lösningar på stöd. Det är först när vi lyssnar på barn på riktigt och låter dem vara delaktiga som vi kan få en anpassad socialtjänst. Det är endast när vi får en socialtjänst som grundar sig i ett barnrättsligt perspektiv som vi kan få till riktiga förändringar och anpassat stöd. 

Socialtjänstlagen är en av de viktigaste lagarna för barn då den är så pass övergripande och ska vara ett skydd för alla medborgare i Sverige. Det är verkligen dags att socialtjänstlagen görs om och blir en lagstiftning utifrån ett rättighetsperspektiv. 

När regeringen sommaren 2018 lade fram sin handlings­plan för genom­förandet av Agenda 2030 hade riks­dagen ingen upp­gift att följa upp rege­ringens arbete, men genom propositionen ber nu alltså rege­ringen riks­dagen att göra just detta. 

Sverige ska bedriva en sam­stämmig politik nationellt och inter­nationellt, och Agenda 2030 ersätter nu politiken för global utveck­ling (PGU). Det över­gripande målet är att Sveriges politik alltid ska sträva efter en global håll­bar utveck­ling och att hänsyn ska tas till mål­kon­flikter.

För UNICEF är Agenda 2030 ett viktigt styr­dokument och de flesta målen har bäring på vår verk­samhet. Inte minst den genom­syrande prin­cipen att ingen ska lämnas utanför ”leave no one behind”.  Därför är det gläd­jande att se att den prin­cipen står i centrum för genom­förandet såväl nationellt som inter­nationellt.

Viktigt att sätta barn och ungas del­aktighet i fokus

Corona­pandemin riskerar att omkull­kasta fram­steg som gjorts de senaste decennierna, och visar på behovet av att rusta sam­hället på ett annat sätt än tidigare. Många rapporter visar nu på hur världens utveck­ling kommer att påverkas negativt under en lång tid framöver.

För att undvika att viktiga fram­steg inom barns rättig­heter går till­baka behöver vi accele­rera genom­förandet av Agenda 2030. Därför är det gläd­jande att barns rättig­heter har ett särskilt avsnitt i propo­sitionen. 

UNICEF Sveriges för­hopp­ning är att barns rättig­heter sätts i centrum i genom­förandet av agendan såväl nationellt som inter­nationellt. Barns röster måste få höras, unga är de förändrings­agenter vi behöver.

Sverige nuvarande handlings­plan går ut 2020 och behöver ersättas av en ny plan som sträcker sig fram till år 2030. Barn­konven­tionen har blivit svensk lag 2020 och följer man barn­konven­tionen så bidrar man även till målen i agendan. Vi väntar oss nu accele­rerande åtgärder på hemma­plan och inter­nationellt, annars riskerar corona­pandemin att utveck­las till en barn­rätts­kris.

Samarbete krävs för att till­godo­se barns rättig­heter

Vi välkomnar också att partner­skap mellan olika aktörer såsom privata sektorn, akademier och civil­sam­hället lyfts fram i propo­sitionen. Endast om vi jobbar till­sammans så kan vi se till att miljon­tals pojkar och flickor – inklusive de som lever i kon­flikter, barn med funktions­ned­sätt­ningar och barn som riskerar att utsättas för våld – är friska, trygga och får gå i skolan.

Inom FN hålls varje år ett politiskt hög­nivå­forum för håll­bar utveck­ling (HLPF) som är en viktig del i den globala upp­följ­ningen av Agenda 2030. I år ingår UNICEF Sverige i den svenska e-delega­tionen till HLPF, och delegations­ledaren har glädjande nog uttryckt att man vill se ett ökat fokus på barn och unga.

Vi välkomnar särskilt denna möjlig­het att få repre­sen­tera barn och ungas pers­pektiv ytter­ligare. Kanske extra mycket i år med tanke på hur covid-19, krig och kon­flikter påverkar de som faktiskt bidragit minst till de utmaningar som världen nu står inför. Nu gäller det att vi satsar på Build Back Better – att till­sammans åter­upp­bygga en bättre värld för alla barn.

Under granskningsprocessen valde 117 länder att ge sammanlagt 300 rekommendationer till Sverige. Av dem har regeringen valt att acceptera cirka två tredjedelar och lämna kommentarer till en tredjedel.

Sverige fick flera rekommendationer om att ratificera barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll, som ger barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s barnrättskommitté när deras rättigheter har kränkts. Många länder belyste också behovet av att stärka arbetet med att bekämpa våld mot barn, stärka mandatet för Barnombudsmannen och barns rättigheter i migrationsprocessen. 

Barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll

Tyvärr valde regeringen att inte acceptera rekommendationerna om att ansluta sig till barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll. I sin kommentar skriver de att frågan behöver utredas vidare innan de kan ta ställning, vilket har varit regeringens formella svar i många år. Vi anser att det måste ske ett skifte nu, att positionerna måste flyttas fram och att frågan måste utredas skyndsamt.

Att regeringen valde att acceptera rekommendationen om att vidta åtgärder för att ge barn tillgång till klagomekanismer hoppas vi är ett steg mot att på allvar arbeta för att ge barn möjlighet till upprättelse. Det ser vi som en naturlig väg framåt för att ytterligare stärka barns rättigheter i Sverige.

Migration, våld och efterlevnad av barnkonventionen

Inom migrationsområdet accepterade regeringen rekommendationen om att ge alla asylsökande och flyktingar möjlighet till familjeåterförening, vilket vi anser är positivt. Däremot gick man inte hela vägen vad gäller förbud mot att hålla barn frihetsberövade i förvar på grund av migrationsstatus.

Inom våldsområdet åtar sig Sverige att skala upp arbetet för att förhindra sexuella övergrepp och andra former av våld mot barn. Tyvärr accepterar man dock inte att göra alla former av våld mot barn straffbara, utan påpekar att bevittnande av våld är på väg att bli straffbart enligt ett lagförslag som ligger för behandling i riksdagen.

Barnombudsmannens mandat och resurser för att stödja efterlevnaden av barnkonventionen accepteras av regeringen, däremot godtas inte att konventionen som svensk lag ska ges företräde för annan nationell lagstiftning.

Ökat arbete för frågan om klagorätt för barn

Sammanfattningsvis anser vi att regeringen har tagit ställning till några positiva åtaganden, men de bortser fortfarande från vissa avgörande rekommendationer som hindrar Sverige från att fullt ut förverkliga barns rättigheter – framför allt vad gäller barns möjlighet att klaga till FN när deras rättigheter har kränkts.

Vi kommer att analysera svaren vidare, intensifiera vår dialog med regeringen och accelerera arbetet med att utreda frågan om klagorätt för barn. Det är en grundläggande rättighet att få sin sak prövad, och det är därmed avgörande att barn ges möjlighet att utkräva sina rättigheter då en kränkning har skett. 

Det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen har idag ratificerats av 46 stater, inklusive våra grannländer Finland och Danmark. Det är hög tid för Sverige att gå samma väg.