Gå till innehållet
Laddar…

Samhället får inte svika placerade barn – pandemi eller ej

DNs reportage om en fyraårig flicka som upplevt sju familjehems­placeringar, kommit till sjukhus med skador på kroppen och enligt åklagare har utsatts för svält, är minst sagt upprörande. UNICEF Sverige betonar starkt att kränkning av barns rättigheter i statens vård måste förebyggas och att de barn som har utsatts har rätt till upprättelse.

Det är socialnämnderna i varje kommun som ansvarar för att barn och unga placeras i familje­hem, hem för vård och boende (HVB) eller stöd­boende av god kvalitet. Ett stort problem i Sverige är dock att det inte finns till­räckligt många familje­hem, vilket kan göra det svårt att hitta lämpliga sådana. Det kan i sin tur leda till så kallat samman­brott i vården, vilket innebär att barnet måste byta familje­hem. Ibland flera gånger.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska se över och föreslå åtgärder för hur kvaliteten i vården kan stärkas när barn placeras utanför det egna hemmet. I uppdraget ingår bland annat att analysera familje­hemmens förutsättningar och lämna förslag på hur antalet lämpliga familje­hem kan öka.

Det är en utredning som UNICEF Sverige välkomnar, då det är tydligt att förbättrings­åtgärder behövs. Staten måste säker­ställa barns trygghet och rättig­heter, inte minst när barnet hamnar i statens ansvar. Det är oacceptabelt att barn riskerar att utsättas för vanvård och våld under statens vård. Fallet med den fyraåriga flickan är bara ett av många exempel.

Vi anser att det är hög tid att sluta lappa och laga förlegad lagstiftning, såsom LVU och SoL – lagar som dessutom saknar ett tydligt barnrätts­perspektiv. Det är först när vi gör om från grunden som vi kan få den förändring vi behöver: att förflytta synen på barn från ägodelar till rättighets­bärare. Placerade barn kan inte fortsätta flyttas omkring, som tillhörigheter, på det sätt som sker idag.

Staten måste säkerställa barns trygghet och rättigheter, inte minst när staten har ansvar för barnet.

Vi måste stå upp för de mest utsatta barnen

Vanvårdsutredningen (SOU 2011:61) borde ha lärt oss att barn kan fara illa även när staten har ansvaret för vården. Vi har under åren sett alltför många fall där barn som har utsatts för våld eller försummelse av exempelvis sina föräldrar placeras i ett familje­hem där över­greppen fortsätter, vilket leder till ännu ett svek mot barnet – den här gången av samhället. Staten borde för länge sedan ha dragit lärdom och satt in åtgärder för att förhindra att det kan hända.

Det är också tydligt i spåren av pandemin, att barn som befinner sig i en utsatt situation riskerar att bli än mer utsatta och isolerade. Vi kan inte tillåta att undantags­regler riskerar placerade barns säkerhet, och sedan skylla på pandemin.

Inkludera barn i frågor som rör dem

Grunden i all barnrätt är att barn ges möjlighet att komma till tals i processer och beslut som rör dem. För att placerade barns rättigheter till fullo ska tillgodoses måste barnen själva ha möjlighet att lämna synpunkter och framföra klagomål. 

Socialtjänsten måste, tillsammans med barn och unga, börja utreda samman­brott i vården för att upptäcka miss­förhållanden och minska risken att barn hamnar i familjehem som kan vara skadliga. Först då kan vi sätta in rätt insatser och skapa verkliga förändringar för barnen. 

UNICEF Sveriges förslag

En god, kontinuerlig och fysisk kontakt mellan barnet och socialtjänsten är avgörande för att upptäcka eventuella miss­förhållanden i familjehemmet. Familjehems­placerade barn befinner sig överlag i en extra utsatt situation och tät kontakt med vården samt extra besök hos BVC behöver sättas i system, oavsett om det pågår en pandemi eller inte.

Samtidigt måste kontrollen av familje­hemmen förbättras, exempelvis genom ett nationellt kvalitets­register för familjehem. Och slutligen, alla barn som har kränkts eller upplevt miss­förhållanden måste få någon form av upp­rättelse. Det är dags för en ny vanvårds­utredning.

Våra förslag:

  • Nationellt register för familjehem. 
  • En ny vanvårdsutredning för att ge barn möjlighet till upprättelse.
  • Tillsammans med barn och unga utreda sammanbrott i samband med att en placering avbryts.
  • Barn måste garanteras en bättre kontakt med socialtjänsten, så att barnet lättare kan få hjälp när det brister i ett familjehem eller HVB.
  • Tätare läkarkontroller och BVC-kontroller för placerade barn.

Shanti Ingeström, barnrättsrådgivare med fokus på barns delaktighet
Maj Fargerlund, barnrättsjurist

Barnkonventionen om placerade barn

FN:s konvention om barnets rättigheter gäller som lag i Sverige. Barnkonventionens fyra grundprinciper ska vara vägledande för hur helheten i barnkonventionen ska tolkas: barns lika värde och rätt att inte diskrimineras (artikel 2), barnets bästa (artikel 3), rätten till liv och utveckling (artikel 6) och rätten att komma till tals (artikel 12). Barn som av olika anledningar inte kan bo kvar i sin hemmiljö har rätt till skydd och stöd från staten, samt rätt till ett alternativt hem (artikel 20).

  

Globalt forum för och med barn – för en mer hållbar värld

Världen står inför en barnrättskris som har fördjupats av pandemin, och som vi omedelbart måste hantera för att hindra varaktiga skador på barns liv. Med konferensen “Global Forum for Children and Youth” uppmanar UNICEF till ökat samarbete och handling, tillsammans med barn och unga.

Idag avslutades den digitala, globala konferensen “Global Forum for Children and Youth”. En tre dagar lång konferens som UNICEF initierade för att sätta barn och ungas rättig­heter och behov på den globala agendan. Konferensen genomfördes med Sveriges och Botswanas regering som med­värdar, till­sammans med andra partner och ledare som arbetar för att för­bättra livet för barn världen över.

Under konferensen samlades barn och unga, ledare från FN, regeringar, närings­liv, filantropi och civil­samhälle för att bolla idéer och på­skynda be­prövade och nya lösningar, med målet att mobilisera resurser och skapa för­ändring som främjar barns rättig­heter och bidrar till en mer håll­bar värld för oss alla.

”Vi är alla här den här veckan för att vi måste lyssna, och agera. Jag är mycket glad över de åtaganden som visats under det här inledande forumet. De är avgörande. Det behövs göras mycket mer.” Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef.

Det var den första konferensen i sitt slag, men det får inte bli den sista. Om världen ska kunna hindra den barnrätts­kris som skapats till följd av pandemin, hantera klimat­förändringarna och andra svåra ut­maningar som barn världen över möter, krävs åter­kommande konferenser för och till­sammans med barn och unga. Men det räcker inte heller att bara diskutera. Det krävs handling och det är bråttom, om vi ska kunna nå målen för hållbar utveckling till år 2030.  

Samarbete och inkludering av barn är vägen framåt

Konferensen bestod av en mängd seminarier och paneler med teman som klimat­förändringar, rasism, barn­äktenskap, ökat våld mot barn i spåren av pandemin, sexuell exploatering och andra lidanden som barn och unga utsätts för. Eftersom barn och ungas röster ofta saknas i de debatterna, trots att det är dem det berör, har det varit viktigt för oss att under konferensen ge barn och unga så stor plats som möjligt.

Det enda sättet för att skapa en mer hållbar värld är genom sam­arbete och inkludering av barn och unga. Under konferensen fick vi lyssna på barn och ungas röster, deras perspektiv och förslag på lösningar. Erfarenheter som är av­görande för att ta klokare beslut och agera i en riktning som gynnar oss alla.

Mayson Joacimsbarn Persson, från organisationen Youth 2030 Movement, var ungdomsvärd på konferensen.

Mayson Joacimsbarn Persson, från UNICEF Sveriges medlems­organisation Youth 2030 Movement, var ungdoms­värd för konferensen till­sammans med Cathy Mantswe från UNICEF Botswana. Under de tre dagarna presenterade Mayson och Cathy samtal med ungdomar och besluts­fattare från olika länder, och hade betydande roller för att säkra att alla fick möjlighet att göra sina röster hörda.

Vuxna behöver involvera barn och unga i alla beslut som påverkar dem, innan de fattar beslut. Det är först då vi kan vara säkra på att barn och unga blir hörda.

Mayson Joacimsbarn Persson

Vi är även glada att Adam Granqvist, från en av UNICEF Sveriges barnrättskommuner Karlskoga, ställde upp som vår ungdoms­representant och var med och planerade konferensen. Adam deltog även vid ett seminarium om hur parlamentariker kan arbeta för en mer barnvänlig värld. Han betonade bland annat hur viktigt det är att lyssna på barn och unga och göra dem del­aktiga i alla frågor som rör dem.

Vi barn och unga vill vara en del av dialogen och vi kräver att politiker och ger oss inflytande. Så är det inte alltid och det är ett problem för vår demokrati.

Adam Granqvist

Workshop om psykisk ohälsa och digitala lösningar

Majoriteten av seminarierna kan du ta del av i efterhand här, men utöver dem har det arrangerats en del sidoevents. Ett av dem anordnades av UNICEF Sverige och UNICEFs innovations­center, som nyligen etablerats i Stockholm.

Tillsammans med ungdoms­organisationer och representanter från närings­livet, regeringen och olika myndigheter diskuterades hur vi ska minska barn och ungas psykiska ohälsa med hjälp av digitala lösningar. Även här låg fokus på vikten av att lyssna på barn och unga och skapa innovativa lösningar tillsammans med dem.

Förändringar är möjliga – lyssna och agera

Nu är det slut med att vuxengissa på vilka lösningar som krävs för att ta itu med de stora utmaningar som barn och unga står inför. Förändringar är nöd­vändiga, förändringar är möjliga – om vi gör det tillsammans med barn och unga.

Kraften och viljan hos unga att involveras och få vara med att påverka är tydlig, och deras idéer och erfarenheter behövs. Låt oss ta till oss deras upp­maning och göra dem del­aktiga i skapandet av en bättre, mer hållbar värld för oss alla.

Stor frustration och viss tillförsikt efter COP26

Klimatmötet lämnade många frustrerade över otillräckliga åtaganden för att förhindra de värsta effekterna av klimat­förändringarna. UNICEF Sverige ser positivt på ett starkare erkännande av barn och ungas deltagande, men vi fortsätter att arbeta för att världens beslutsfattare ska garantera barn och unga inflytande i alla beslut som rör klimat och miljö.

Resultatet av det nyligen avslutade klimatmötet COP26 i Glasgow är blandat. Vissa framsteg skedde, i form av löften om minskad av­skogning, minskade nivåer av metangas­utsläpp och ett starkare globalt system för finansiering av klimat­åtgärder. Men över­lag är många besvikna, och det med rätta. 

Det står klart att ländernas åtaganden för att begränsa utsläppen av växthus­gaser inte är till­räckliga för att för­hindra de värsta effekterna av klimat­förändringarna. Enligt nuvarande prognos kommer ut­släppen år 2030 inte att ha minskat utan istället ha ökat med 16 procent jämfört med 2010 års nivåer.

Världens höginkomstländer har inte heller hållit löftet från 2009, om att bidra med 100 miljarder USD per år för klimat­anpassningar i låginkomst­länderna. Trots att det är en mycket liten summa jämfört med de pengar som höginkomst­länderna lägger på egna subventioner av fossila bränslen.

En positiv utkomst av mötet är dock att länderna åtagit sig att redan under 2022 se över och stärka sina utsläppsmål. Det ger UNICEF och andra aktörer en möjlighet att påverka planerna i en positiv riktning.

Barns deltagande – en självklarhet i klimatarbetet

Ett annat positivt resultat från klimat­mötet är ett starkare erkännande av barn och ungas deltagande i klimat­frågan, bland annat genom beslutet att framöver bättre koppla samman konferensen Conference of Youth (som leds av FNs klimatpanel UNFCCC) med kommande klimat­möten.

UNICEF Sverige förväntar oss att barn och ungas deltagande och inflytande blir allt tydligare och mer självklart i klimat­arbetet på alla nivåer framöver.

Nicole Becker, 20 år från Argentina, på en presskonferens i Glasgow dagen innan COP26. UNICEF och Fridays For Future anordnade presskonferensen för att ge unga möjlighet att delge sina perspektiv och förslag på lösningar kring klimatförändringarna.

UNICEF fortsätter att uppmana världens beslutsfattare att:

  • Skynda på arbetet med att minska sina länders utsläpp av växthus­gaser. Till år 2030 ska de ha minskat med 45 procent (jämfört med 2010) för att år 2050 ha nollutsläpp. 
  • Öka investeringar i klimat­anpassningar i de mest drabbade låg- och medelinkomst­länderna. Exempelvis genom att ge stöd till vatten­pumpar drivna med sol­paneler, cyklon­säkra skolor, översvämnings­säkra vatten­brunnar, grödor som står bättre emot torka och nya tekniska lösningar för att ersätta fossila bränslen.·
  • Garantera barn och ungas deltagande och inflytande i alla för­handlingar och beslut som rör klimat och miljö.

För att underlätta för regeringar och företag att förstå i vilken utsträckning barn och unga påverkas av klimat­förändringarnas följder och hur åtgärder ska prioriteras för att hjälpa de mest utsatta, har UNICEF tagit fram rapporten The Climate Crisis is a Child Rights Crisis:

Läs rapporten här

Lyssna, vi har något att säga!

Barn och ungas psykiska hälsa är ett eftersatt område i alla länder, även i Sverige. I UNICEF Sveriges nya rapport ”Lyssna, vi har något att säga!” delar barn och unga med sig av sina erfarenheter kring psykisk ohälsa och ger förslag på lösningar. Deras röster talar sitt tydliga språk: vuxna måste lyssna – och agera.

Redan innan pandemin led många barn och unga av psykisk ohälsa. Trots det investerar inget land tillräckligt i området, visar UNICEFs rapport ”The State of the World’s Children”, som årligen utreder läget för barn världen över. För att under­söka situationen för barns psykiska hälsa i Sverige har vi, till­sammans med Karolinska institutet och Trygg-Hansa, tagit fram rapporten ”Lyssna, vi har något att säga!”.

Rapporten, som är en del av det globala arbetet för barns psykiska hälsa, samlar barns och ungas erfarenheter och förslag på lösningar i Sverige. Vad orsakar psykisk ohälsa enligt barn och unga? Vad anser de att samhället behöver göra för att barn och unga ska må bättre?

Pandemins följder på barns psykiska hälsa

Rapporten visar att många barn och unga har känt oro för släktingars liv och hälsa under pandemin, men situationen har också kraftigt reducerat barns och ungas sociala liv. Det har lett till fysisk inaktivitet och en ökad rädsla för att bli utesluten från kompis­gruppen och lämnad ensam.

Man är instängd och man mår sämre, man går in i depression efter man inte har gått ut på jättelänge och haft konversationer med sina vänner.

Flicka 14-15 år

Många lyfter också att de har haft svårig­heter att studera på grund av distans­undervisning. De beskriver att de inte har fått till­räckligt stöd hemma och känner oro över att det kan leda till sämre betyg, vilket i sin tur kan påverka deras framtid.

Höga krav, sociala medier och mobbning

Barn och unga upplever stor stress orsakad av sociala för­väntningar om att vara lyckad, till och med ”perfekt”, inom många områden samtidigt – skolan, fritids­aktiviteter, det sociala umgänget och utseendet. Sociala medier spelar en stor roll i ungas liv, och det upplevda tvånget att ständigt visa upp en lyckad fasad kan påverka själv­bilden och själv­känslan negativt.

Mobbning är också en vanlig orsak till psykisk ohälsa och före­kommer både i skolan och på sociala medier, där den pågår dygnet runt.

Barn och unga anser att vuxna inte förstår hur mobbning på sociala medier fungerar – med uteslutning från olika grupper eller glåpord som snabbt sprids.

Våld och kriminalitet

Både flickor och pojkar är oroliga för att råka ut för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld – i hemmet och i bostads­området. I utsatta områden är framför allt pojkar oroliga för att dras in i kriminalitet och drog­handel. Utsattheten och oron ökade under pandemin, när de fråntogs de fristäder som fritids­aktiviteter, vänner och skolan utgör.

De unga diskuterade också de traditionella köns­rollerna, något som enligt dem hindrar både flickor och pojkar från att vara den de vill vara och särskilt pojkar från att tala om sina känslor.

Klimatet och framtiden

Barn och unga har en mycket dyster syn på klimatet och vuxnas hantering av klimat­krisen, vilket skapar en känsla av osäkerhet och pessimism inför framtiden. Oron över hur klimat­förändringarna kommer att påverka deras liv är enligt rapporten vanlig, och genererar starka känslor.

Det känns som att världen kommer gå under och då känns det som att det inte är någon mening med att typ ha skola eller betyg eller nånting.

Pojke 12-13 år

Vad anser de behöver göras för att fler barn ska må bättre?

Det är tydligt att barn och unga vill, och att det krävs, att vuxna tar ett övergripande ansvar för barns väl­befinnande. Skolan lyfts fram som en viktig platt­form, och de unga önskar ett större ansvars­tagande från lärare och annan personal i skolan, särskilt mot mobbning, utanförskap och psykisk ohälsa generellt.

De anser också att föräldrar behöver bli mer medvetna om hur deras förväntningar påverkar barnen. Många drar sig för att prata med sina föräldrar när de mår dåligt och väljer istället att prata med vänner, vuxna på skolan eller att ta kontakt med hjälplinjer.

Barn och unga vill att fler frågar hur de egentligen mår, att vuxna lyssnar, är mer närvarande och agerar om de ser att någon drar sig undan eller på annat sätt ändrar beteende som kan indikera att de mår dåligt.

Dags att lyssna på barnen – och agera!

Rapporten visar att barns och ungas generella mående i Sverige har försämrats under de senaste decennierna. Det måste förändras. UNICEF arbetar för att påverka offentliga och privata aktörer att öka insatser som främjar barns och ungas rätt till en god psykisk hälsa. Det är hög tid att:

  • Involvera! Lyssna på barn och unga och ta deras erfarenheter på allvar, för att bryta stigma kring psykisk ohälsa.
  • Investera! Ökad finansiering och samverkan krävs för att hindra att barn drabbas av psykisk ohälsa och för att tidigt hjälpa de som mår dåligt. Särskilt skolan måste få de resurser som krävs för att fånga upp barn som mår dåligt och arbeta förebyggande. 
  • Agera! Ge ökat stöd till vårdnadshavare och se till att skolan kan ge stöd till barn som behöver det. Psykisk ohälsa är inte bara en vårdfråga, det är en fråga som kräver ett helhetsperspektiv.

Läs rapporten

Bryt tystnaden – agera för barns psykiska hälsa

Pandemin har väckt stor oro för barns och ungas psykiska hälsa, men den representerar bara toppen av ett isberg. Hela en av sju barn världen över lider av psykisk ohälsa, visar UNICEFs nya rapport. Om vi inte agerar nu riskerar det att få enorma följder för barns hälsa långt bortom pandemin.

Covid-19-pandemin har slagit hårt mot barns och ungas psykiska hälsa. Världen över har barn stängts utanför klassrummen, isolerats i sina hem och fråntagits den dagliga glädjen av att umgås med vänner. Miljontals fler familjer har drivits in i fattigdom, barnarbete har ökat för första gången på 20 år och övergrepp och könsbaserat våld ökar i pandemins spår.

Många barn är fyllda med sorg och ångest, undrar vart världen är på väg och vad deras plats i den är.

Även innan pandemin led alldeles för många barn och unga av psykisk ohälsa – ärrade av konflikter, svåra motgångar och berövade på skydd och stöd. Pandemin representerar bara toppen av ett isberg, ett isberg som världen har ignorerat alldeles för länge.

I UNICEFs årliga rapport The State of the World’s Children undersöks för första gången barns psykiska hälsa, ett eftersatt område som nu är i fokus med anledning av pandemin. Rapporten visar att en av sju barn lever med psykisk ohälsa, samtidigt som endast två procent av länders hälso­budgetar går till psykisk ohälsa. Enbart en procent i låginkomst­länder.

Psykisk hälsa är en del av den fysiska hälsan – vi har inte råd att fortsätta se dem som separata. Under allt för lång tid, i både låg- och höginkomstländer, har för få investeringar gjorts i det område som är avgörande för att varje barn ska kunna nå sin fulla potential. Det här måste förändras.

Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef

Följderna av passivitet är stora

  • 13 procent av världens ungdomar lever med diagnostiserad psykisk ohälsa, enligt Världshälsoorganisationen (WHO). Det innebär 86 miljoner unga mellan 15-19 år och 80 miljoner mellan 10-14 år.
  • En av fem ungdomar mellan 15-24 år känner sig ofta deprimerade eller saknar lust att hitta på saker att göra.
  • 45 800 ungdomar tar livet av sig varje år. Självmord är den femte vanligaste dödsorsaken bland unga i åldern 10-19 år globalt, och inom EU den andra vanligaste orsaken.

Barn och unga måste få stöd i sin psykiska hälsa för att utvecklas, bygga meningsfulla relationer och bidra till världen. Föräldrar måste få stöd att ge sina barn den hjälp de behöver för att må bra.

När vi ignorerar psykiska problem i våra samhällen, förstärker vi stigma och hindrar människor från att söka den hjälp de behöver. Det är uppenbart att den mänskliga kostnaden är förödande för barn och deras familjer, men rapporten visar även att det påverkar samhället i stort. Den ekonomiska kostnaden för passivitet kring psykisk ohälsa uppskattas överstiga 390 miljarder dollar per år.

Investera, involvera och agera för barns psykiska hälsa

Med årets The State of the World’s Children signalerar UNICEF vår beslutsamhet att lyssna – och agera. Vi uppmanar offentliga och privata aktörer att öka arbetet med att främja god psykisk hälsa för alla barn, unga och vårdnadshavare, genom att:

  • Investera: Ledarskap och finansiellt stöd behövs både globalt och nationellt. Frågan är underfinansierad i nästan alla länder, låginkomstländer som höginkomstländer. Ökad finansiering och samverkan mellan olika sektorer måste till för att minimera riskfaktorer och maximera skyddsfaktorer.
  • Involvera: Lyssna på barn och unga, och ta deras erfarenheter på allvar för att bryta stigma kring psykisk ohälsa. 
  • Agera: Ge ökat stöd till vårdnadshavare och se till att skolan kan ge kvalitativt stöd till barn som behöver det. Säkra att psykisk hälsa och välbefinnande inte bara ses som en hälsofråga, utan en fråga som kräver ett helhetsperspektiv. Förbättra statistikinsamling forskning och evidens. 

Läs rapporten

Behöver du eller någon du känner stöd?

På Uppdrag Psykisk hälsa finns råd för den som känner oro eller ångest och olika förslag utifrån ålder på vart man kan vända sig.

Du kan också välja att vända dig till Bris stödlinje eller Mind självmordslinje.

Skolstängningar sätter barns framtid på spel

18 månader in i pandemin är 77 miljoner elever i sex länder fortfarande inte tillbaka i skolan. UNICEF Sverige uppmanar världens regeringar att öppna skolorna så snart som möjligt, för att undvika en utbildnings­katastrof för en hel generation barn.

Ett tomt klassrum i Maroua, Kamerun. Skolbänkarna och ryggsäckarna är en påminnelse om den utbildningskris vi befinner oss i. UNICEF uppmanar världens regeringar att öppna skolorna så snart som möjligt. För alla barns rätt till utbildning och framtid.

Ett år efter att pandemin bröt ut stod 168 miljoner elever utan en skola att gå till på grund av skol­stängningar. Idag har 77 miljoner av dem fortfarande inget klassrum att gå till, visar en ny analys av UNICEF, och konsekvenserna för barnen är allvarliga. 

Förutom att eleverna hamnar efter i sin utbildning, går många miste om viktiga skol­måltider, rutin­mässiga vaccinationer och upplever ökad ångest. Dessutom ökar risken att utsättas för övergrepp, våld, barn­arbete och barn­äktenskap. Många föräldrar har förlorat sina jobb då de tvingats vara hemma med barnen, vilket har drivit många familjer in i fattigdom. 

Utbildningskrisen pågår fortfarande, och för varje dag som klassrummen hålls stängda förvärras situationen för barnen. Det här är en kris som världen inte kan ignorera.

Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef

Större risk att barn smittas av covid-19 utanför skolan 

Förutom de mest extrema fallen är riskerna för barn att inte gå i skolan på grund av pandemin större än riskerna att gå i skolan. Här är tre viktiga skäl:

  • Rapporter visar fortfarande att skolor inte driver på spridningen av covid-19 i samhället. Viruset utgör inte heller en hög risk för barn. Om skolor antar säkra åtgärder för att minimera smitta kan skolmiljön vara säkrare för barn än utanför skolan.
  • Skolnedstängningar påverkar elevernas lärande, hälsa och välmående. Att barn inte får gå i skolan under viktiga utvecklings­stadier innebär allvarliga följder för varje barn, deras familj och ekonomi. Många riskerar att aldrig ta ikapp den utbildning de missat.
  • Skolstängningar drabbar de redan utsatta barnen hårdast. De som har mindre möjlighet att få distans­utbildning och som löper stor risk att utsättas för olika typer av övergrepp. Ju längre tiden går, desto större är risken att barnen aldrig sätter sin fot i skolan igen.

Vaccin ska inte vara en förutsättning för skolor att öppna igen

I och med den globala bristen på vaccin som plågar låg- och medelinkomst­länder, prioriteras vaccinering av sjukvårdspersonal och högriskgrupper. När vaccin till de mest utsatta grupperna är säkrad ska lärare prioriteras. Men vaccinering av lärare och elever ska inte vara en förutsättning för att barn ska kunna återgå till skolan. 

Det viktigaste just nu är att alla barn kan fortsätta sin utbildning i ett klassrum. Om det betyder att lärare och barn måste vistas i klassrummen ovaccinerade, så krävs ökade insatser som minskar risken för smitt­spridning. 

Najwa, rektor på en skola i Hamah, Syrien, hjälper Abdulkader, 9 år, under en klass stödd av UNICEF. Skolor måste vara de sista som stänger och de första som öppnar i en kris. Vi måste prioritera varje barns bästa, få tillbaka dem i skolan och ge dem det stöd de behöver.

UNICEF uppmanar regeringar att öppna skolorna så snart som möjligt och vidta åtgärder som minskar smitt­spridning i skolan. Det innebär ökade investeringar i smitt­skydds­åtgärder, som desinfektionsmedel, tvål, rent vatten och i vissa fall skydds­utrustning och social distansering.

Men det räcker inte att bara öppna klassrummen. För att minska de långsiktiga följderna som skol­stängningarna kan få på barns liv, måste skolor och lärare se till att alla barn får det omfattande stöd de behöver för att komma ikapp i utbildningen, fortsätta att lära sig och må bra fysiskt och psykiskt. 

Lärare måste få stöd i att hantera varje barns förlorade utbildning och öka användandet av digital teknik i sin undervisning. Det inkluderar insatser för att nå barn som redan innan covid-19 inte hade tillgång till utbildning.

Utbildning minskar fattigdom

UNICEF och partners fortsätter att mobilisera insatser för att förhindra en katastrof för barns utbildning. Vårt påverkans­arbete syftar till att samla världens ledare, lärare och föräldrar kring en gemensam sak: att öppna skolorna så snart som möjligt och fortsätta att hålla dem öppna. 

Ökad tillgång till utbildning minskar fattigdom och ojämlikhet, och är därmed avgörande för att nå målen i Agenda 2030. Brådskande åtgärder och ökade investeringar krävs för att hindra att den redan existerande utbildnings­krisen utvecklas till en fullskalig katastrof för en hel generation barn.

18 månader av pandemi – 77 miljoner elever inte i skolan

Den 16 september tar UNICEF globalt en paus i digitala kanaler i 18 timmar för att förmedla ett avgörande budskap för barns framtid: öppna skolorna, på ett säkert sätt, så snart som möjligt. UNICEF Sverige är tillbaka i kanalerna efter 18 timmar. Hur lång tid tar det innan barnen får komma tillbaka till skolan?

Klimatkrisen är en kris för barns rättigheter

Klimatförändringarna är det största hotet för världens barn och unga. Hela en miljard barn möter flera klimatkriser, samtidigt som de saknar tillgång till rent vatten, sanitet och sjukvård. Det utsätter dem för extremt stora risker, visar UNICEFs nya rapport som mäter riskerna med klimatförändringarna utifrån ett barnrättsperspektiv.

Nästan alla barn på jorden utsätts för minst en klimatrelaterad risk. Utan brådskande åtgärder kommer det antalet att öka.

Klimatförändringarna är en kris som sker här och nu, i alla världens länder. Baserat på vetenskap och erfarenheter från olika delar av världen vet vi att klimatförändringarna är det största hotet för världens barn och unga.

För att underlätta för regeringar och företag att förstå i vilken utsträckning barn och unga påverkas av klimatförändringarnas konsekvenser och hur åtgärder ska prioriteras för att hjälpa de mest utsatta, lanserar UNICEF idag rapporten ”The Climate Crisis is a Child Rights Crisis: Introducing the Children’s Climate Risk Index”. Rapporten innehåller det första globala indexet som mäter riskerna med klimatförändringarna utifrån ett barnrättsperspektiv.

En miljard barn utsätts för extremt höga klimatrelaterade risker

Rapporten visar att nästan varje barn på jorden drabbas av klimatrelaterade risker genom exempelvis värmeböljor, vattenbrist och luftföroreningar, och att så många som 330 miljoner barn utsätts för fem eller flera risker samtidigt. I indexet klassas 33 länder som länder med extremt hög risk när det gäller klimatförändringarnas påverkan på barnen. I de länderna bor en miljard barn – vilket utgör nästan hälften av alla världens barn.

Barnen utsätts för en kombination av olika typer av farliga naturkatastrofer, samtidigt som de saknar tillgång till rent vatten, sanitet, sjukvård, skydd och utbildning. Det innebär en extremt hög utsatthet, vilket är särskilt tydligt i Centralafrikanska republiken, Tchad, Nigeria, Guinea och Guinea-Bissau. 

Barn löper dessutom rent fysiskt högre risk att drabbas av klimatförändringarnas följder än vuxna. Exempelvis på grund av att deras kroppar är känsligare för undernäring och infektioner, som malaria och denguefeber, som ofta ökar i naturkatastrofer. Barn som på grund av klimatkriser missar hela eller delar av sin skolgång riskerar också ett liv i fattigdom och går miste om livsmöjligheter.

En man och hans son vadar genom översvämningar i Phnom Penh, Kambodja. År 2020 drabbades 900 000 människor av en av de värsta översvämningarna på nästan ett decennium.

Redan utsatta barn betalar det högsta priset

Rapporten visar att de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna är minst ansvariga för problemet. Tillsammans släpper de 33 länderna med hög risk enligt indexet enbart ut nio procent av de globala koldioxidutsläppen, medan de tio länderna som släpper ut mest koldioxid står för hela 70 procent av de globala utsläppen. Endast ett av de länderna rankas i indexet som ett land med hög risk när det gäller klimatförändringarnas konsekvenser för barnen.

Klimatförändringarna är djupt orättvisa. Inget barn är ansvarigt för den stigande temperaturen, men de betalar ändå det högsta priset. Barn från de minst ansvariga länderna lider mest av alla.

Henrietta Fore, UNICEFs högsta chef

UNICEF Sverige och Fridays For Future överlämnar rapporten till barn- och jämställdhetsminstern

Idag är det tre år sedan Greta Thunberg inledde sin klimatstrejk utanför Sveriges riksdag. Den handling som gav upphov till en av de största globala ungdomsrörelserna i världen: Fridays For Future. I samband med dagens lansering lämnar vi och Fridays For Future gemensamt över rapporten till barn- och jämställdhetsminister Märta Stenevi. 

Syftet är att involvera barn och unga, inte bara för att låta dem komma till tals i en fråga som rör dem, utan för att vi tillsammans ska komma fram till långsiktiga lösningar och skapa ett bättre och mer hållbart samhälle för alla.   

Det är barn som drabbas mest av klimatkrisen, även om det inte är barn som orsakat den. Men vi är inte bara offer, vi är ledare för den här kampen. När vi pratar om barn, glöm inte att makthavare inte bara berövar oss vår framtid, utan även vår nutid.

Greta Thunberg, under UNICEFs presskonferens vid lansering av rapporten.

UNICEF Sverige uppmanar nu politiker och företag att lyssna på barn och unga och vidta åtgärder som skyddar dem från klimatrisker genom att:

  • Öka investeringarna för klimatanpassning och motståndskraft gällande livsviktiga samhällsfunktioner som vatten, hygien, hälsa och utbildning. 
  • Prioritera kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Framför allt höginkomstländerna måste minska sina utsläpp med minst 45 procent fram till 2030 (jämfört med 2010 års nivåer). 
  • Låt barn delta och ha inflytande i alla regionala, nationella och internationella klimatförhandlingar och beslut. 
  • Utbilda barn och unga inom klimatfrågor, för att de bättre ska kunna skydda sig vid klimatförändringarnas konsekvenser.

Vi betonar även att alla länder måste öka takten i arbetet med de globala målen i Agenda 2030. UNICEF Sveriges ansvar är att följa upp Agenda 2030 kopplat till barns rättigheter. Klimatet är en avgörande del i agendan, och som den här rapporten visar berör klimatförändringarna barn i allra högsta grad.

Läs hela rapporten här

Öka ungas chans att påverka samhälls­utvecklingen i en hållbar riktning

Andra veckan av FN:s högnivåforum om hållbar utveckling går mot sitt slut. Sofia Constanza Brännström och Daniel Samuelsson, utsedda av Sveriges ungdomsorganisationer att representera de ungas röst, gästar UNICEF Sveriges blogg för att delge sina erfarenheter och betona vikten av att ge unga möjlighet att delta, få inflytande och makt på internationella arenor.

Visste du att världens länder har åtagit sig att arbeta för mål som minskad fattigdom, ökad jämställdhet och minskade klimatutsläpp, för att uppnå en hållbar utveckling för alla människor på jorden till år 2030? 

Det är det Agenda 2030 handlar om. Med 17 globala mål och 169 delmål sätter agendan fingret på hur faktorer som utbildning, jämställdhet, biologisk mångfald, produktion och konsumtion hänger ihop – och vilka åtgärder som krävs för att samhällen ska kunna ställa om och bli hållbara. Under FN:s årliga högnivåforum (HLPF) samlas länder, civilsamhälle och företag för att utvärdera arbetet så här långt, och planera för hur agendan gemensamt ska föras framåt. 

Vi, Sofia Constanza Brännström och Daniel Samuelsson, blev utsedda av 86 barn- och ungdomsorganisationer att representera barn och unga i hållbarhetsforumet, samt att ingå i Sveriges delegation till HLPF. Under de här veckorna har vi bland annat hållit anförande där vi lyft att världen måste fokusera mer på att bekämpa ojämlikhet, att resurser måste omfördelas och att klimatarbetet måste prioriteras.

I möten med beslutsfattare har vi också lyft att barns och ungas chanser att påverka, både sina egna liv och samhällsutvecklingen, måste öka. Vi vet att om unga får möjlighet att påverka, så får det avsevärda positiva synergi­effekter på samhälls­utvecklingen. 

Sofia och Daniel LSU

Daniel och Sofia från Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) representerar de ungas röst under HLPF.

HLPF och covid-19 

Covid-19 har slagit hårt världen över, och de som drabbas allra värst är de som redan innan var mest utsatta och marginaliserade. Årets HLPF är därför extra oroväckande att följa, eftersom så stor del av rapporteringen handlar om hur akut läget är – humanitära kriser och konflikter som eskalerar, fattigdomsbekämpning som går bakåt, mäns våld mot kvinnor som ökar och unga som blir nedtystade i spåren av pandemin. 

Världen står inför stora utmaningar, men samtidigt som vi agerar på de akuta situationerna måste vi tänka långsiktigt och preventivt. Vi har nu sett hur fort det går att ställa om samhällen, om bara den politiska viljan och kraften finns. 

Sveriges frivilliga granskning 

I år rapporterar Sverige till FN om hur arbetet för att nå de globala målen i Sverige går. Av den frivilliga rapporteringen (VNR) framgår att Sverige måste bli bättre på bland annat klimatarbete, att motverka de växande ojämlikheterna samt hållbar konsumtion och produktion.

Unga har inkluderats i granskningen genom konsultationer och en enkät, och av de unga som nåtts framgick att klimat, jämställdhet och internationellt samarbete är högst prioriterat. Däremot finns det stora möjligheter för Utrikesdepartementet att förbättra VNR-rapporteringen genom att satsa mer resurser på att involvera barn och unga i god tid och på så vis nå ut till en större mångfald barn och unga. 

Barn under 18 år behöver inkluderas mer och det behöver framför allt ske mer systematiskt. Vid granskning av Sveriges genomförande av Agenda 2030 behöver regeringen också inkludera fler nationella perspektiv från barn och ungas vardag – verkliga erfarenheter av hur det är att vara barn i dagens Sverige.  

Om unga får möjlighet att göra sina röster hörda och påverka, får det avsevärda positiva synergi­effekter på samhälls­utvecklingen. Foto: © UNICEF/Aliaga Ticona

Klimaträttegångar 

Under veckan som gick anordnade vi även ett officiellt sidoevent till HLPF tillsammans med ungdomsdelegater från Tyskland, Nederländerna, Belgien och Irland. Inbjudna talare och panelister fick diskutera ett initiativ från World Youths for Climate Justice och studenter från önationer, om hur mänskliga rättigheter kan användas för att ställa stater till svars för konsekvenserna av klimatförändringarna. Ett förslag är att använda sig av så kallade klimaträttegångar, som ett verktyg för ansvarsutkrävande och för att få medlemsstater att utveckla en internationell lag. Liknande exempel är lagen om mänskliga rättigheter och barnkonventionen, som länder redan har skrivit under och ska följa.  

Som ungdomsrepresentanter vill vi ge några rekommendationer till Sveriges regering:  

  • Sverige behöver visa att de prioriterar samtal och konsultationer med det unga civilsamhället, både genom att bjuda in till dialog och välja att delta när ungdomsrörelsen själva bjuder in.  
  • Det är viktig att barn och unga stärks i alla delar av Sverige. Kom ihåg att det finns fler än ett ungdomsperspektiv! 
  • Sverige behöver bli bättre på att värdesätta inspel som barn och unga bidrar med och skapa förändring utifrån dessa. Unga är experter på sina liv och på olika samhällsfrågor samt har värdefull kunskap om vilka konsekvenser olika förslag kan få för unga idag. 
  • Vi ser positivt på att barn och unga är i fokus för Sveriges rapportering, men vi anser att unga hade kunnat involverats i de politiska processerna på ett mer strukturerat och systematiskt sätt.  

Vi vill att världens regeringar, civilsamhälle och företag ska ta till vara på ungdomsrörelsers engagemang och kraft. Förutom att vara experter på att vara ung idag har barn och unga åsikter och kunskaper inom andra områden som är nödvändiga för arbetet med Agenda 2030.

För att beslut och initiativ ska bli långsiktigt hållbara är det helt avgörande att barn och unga driver på förändringarna och är delaktiga i processerna. Det är en demokrati- och rättighetsfråga! 

Sofia Constanza Brännström, LSU 
Daniel Samuelsson, LSU 

Barnrättsperspektiv på FN:s politiska högnivåforum

Nu har det blivit dags för Sverige att redovisa hur arbetet med genomförandet av Agenda 2030 går i Sverige och hur vi bidrar till att nå agendan globalt, på FN:s högnivåforum om hållbar utveckling. För att nå de globala målen och skapa en mer hållbar värld efter pandemin betonar UNICEF Sverige att barns rättigheter måste vara i fokus.

Varje år i juli arrangerar FN ett globalt högnivåforum om hållbar utveckling, High-level Political Forum (HLPF). Forumet pågår i två veckor, 6-15 juli, och syftar till att följa upp hur det går för världens länder i arbetet med de globala målen i Agenda 2030.

Temat för årets hållbarhetsforum är ”Hållbar och motståndskraftig återhämtning från covid-19-pandemin som främjar ekonomisk, social och miljömässig hållbar utveckling”. Forumet fokuserar på nio av de 17 mål som är särskilt relaterade till återhämtningen efter pandemin.

I år presenterar Sverige sin frivilliga granskning

Hållbarhetsforumet utgör en mötesplats för länder, civilsamhälle och företag, som samlas för att utvärdera och planera hur hållbarhetsagendan gemensamt ska föras framåt. Programmet innehåller frivilliga nationella granskningar (Voluntary National Review) där olika länder presenterar sina utmaningar och framsteg med arbetet på hemmaplan, med syftet att dra lärdomar och hitta gemensamma lösningar. För andra gången sedan de globala målen antogs kommer Sverige att presentera sin frivilliga nationella granskning av Agenda 2030. Läs Sveriges rapport till HLPF 2021.

Det pågår även en rad sidoevent inom olika teman, som arrangeras både av FN, företag och civilsamhälle. UNICEF är medarrangörer på global nivå och håller i ett antal seminarier som belyser barns rättigheter kopplat till målen. På grund av pandemin är årets HLPF digitalt, precis som under 2020. 

UNICEF Sverige betonar barns rättigheter för att nå en hållbar värld

Tillsammans med War Child, Barnfonden och SOS Barnbyar och vi tagit fram en rapport om vikten av att inkludera barnrättsperspektivet för att bygga tillbaka bättre efter pandemin och uppnå målen i Agenda 2030. I rapporten, som är delad med regeringen, uppmanas Sverige ta en ledarroll kring konkreta områden under respektive mål som är uppe för granskning under årets HLPS. Områden som måste prioriteras och stärkas för att skapa en bättre värld för barn världen över. Läs rapporten här.

Även om Sverige är en stark röst för arbetet med Agenda 2030, visar olika granskningar att en del arbete återstår. Med anledning av Sveriges Voluntary National Review har Concord Sveriges arbetsgrupp för Agenda 2030 arbetat fram en spotlight-rapport (skuggrapport) till Sveriges officiella granskning, vilken lyfter de områden där civilsamhället anser att regeringen inte lever upp till sina åtaganden och där det finns målkonflikter. Vi har varit aktiva och ställt oss bakom delar av rapporten – inledningen samt kapitlen om ”Leave No One Behind”. Här hittar du spotlight-rapporten.

För andra året i rad ingår UNICEF Sverige i den officiella delegation från Sverige till HLPF. Det innebär att vi tillsammans med andra aktörer är med vid officiella programpunkter och för fram svenska budskap samt driver påverkansarbete för barns rättigheter. HLPF går att följa för alla som vill från hängmattan här.

Barnets bästa saknas i nya utlänningslagen

Idag är en mörk dag för barn och familjer som är på flykt och söker skydd i Sverige. Riksdagen har röstat igenom ändringar i utlänningslagen i enlighet med den tillfälliga lagen, och majoriteten av förslagen innebär stora inskränkningar i barns rättigheter. UNICEF Sverige saknar ett genomgående barnrättsperspektiv samt en barnkonsekvensanalys av den nya lagen.

En parlamentarisk kommitté fick 2019 i uppdrag att ta fram ett förslag på en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Förslaget presenterades förra året och regeringen har nu landat i ett antal lagändringar som har röstats igenom del för del i riksdagen. Det hävdas att lagen nu är långsiktigt hållbar och rättssäker – en åsikt vi inte delar då de beslutade reglerna fortsätter att drabba barn oproportionerligt hårt.

Den otrygghet och osäkerhet som funnits sedan den tillfälliga lagen infördes har inneburit stora risker för barn, och när huvuddelarna från den tillfälliga lagen nu blir permanenta kvarstår även riskerna. Vi saknar en genomgång av förslagens förenlighet med barnkonventionen och förklaringar till varför regeringen valt att gå vidare med förslag som får negativa konsekvenser för barn.

Drygt 34 miljoner barn befinner sig på flykt runtom i världen och den nya svenska utlänningslagen förenklar inte deras situation .

Huvuddragen i den nya lagen

  • Tillfälliga uppehållstillstånd blir fortsatt huvudregel. 
  • Längden på uppehållstillstånd skiljer sig åt beroende på skyddsstatus och gör därmed skillnad mellan barn och barn (13 månader alternativt tre år beroende på skyddsstatus).
  • Det hårda försörjningskravet kvarstår för familjeåterförening (uppehållstillstånd på grund av anknytning). 
  • Särskilt ömmande omständigheter för barn som skyddsgrund.
  • Undantag från försörjningskrav om ansökan om anknytning görs inom tre månader.

Positivt med den nya lagen är att man återinför särskilt ömmande omständigheter för barn som skyddsgrund. Det är en undantagsregel som infördes 2014, som en möjlighet att ge barn skydd på grund av humanitära omständigheter. Tiden på uppehållstillståndet blir dock tillfälligt – endast 13 månader inledningsvis.

Vi saknar ett genomgående barnrättsperspektiv samt en barnkonsekvensanalys av den nya lagen.

Majoriteten av förslagen innebär inskränkningar i barns rättigheter

Vi saknar ett genomgående barnrättsperspektiv samt en barnkonsekvensanalys av den nya lagen. Vi anser inte att det finns fog för att fortsätta inskränka barns rättigheter med tanke på den situation gällande flyktingmottagande som råder idag och som förväntas råda enligt prognoser framåt. Sveriges regelverk ligger nu på EU-rättens och internationella konventioners miniminivå.

Tillfälliga uppehållstillstånd är inte i enlighet med långsiktiga hållbara lösningar för barn som söker skydd. De orimliga och allmänna försörjningskraven som beslutats är svåra för vårdnadshavare att uppnå och innebär i många fall ett hinder för barn att återförenas med sina föräldrar. Det har den tillfälliga lagen redan visat. Den nya lagen fortsätter att hålla familjer isär, vilket varken är förenligt med barnkonventionen eller hållbart för att komma till bukt med de illegala vägar som människor tvingas ta för att söka skydd.

FN:s barnrättskommitté har bland annat betonat att konventionsstaterna ska se till att barnets bästa till fullo tas i beaktande i migrationslagstiftning. Barnkonventionen förespråkar också långsiktigt hållbara lösningar för barn som befinner sig på flykt och söker skydd. Förslagen som idag beslutats är tyvärr långt ifrån att möta de kraven.
Trots pandemin har antalet människor som flyr från krig, våld och förföljelse samt kränkningar av mänskliga rättigheter stigit till nära 82,4 miljoner under 2020, enligt UNHCR. 42 procent av dem är barn. Vi vet att den tillfälliga lagen har haft konsekvenser för människor på flykt, och att den har drabbat barnen hårdast. Barn på flykt har fått sämre möjligheter att stanna i Sverige och även drabbats av psykisk ohälsa.

Vi vet också att kontinuitet är viktigt för barns uppväxt. Tillfälliga uppehållstillstånd bidrar inte till kontinuitet, tvärtom bidrar det till en osäker och utsatt situation vilket påverkar barns välmående mycket negativt. Att dessutom vidhålla orimliga försörjningskrav för föräldrar att leva tillsammans med sina barn i Sverige är inte för barnets bästa.

Mod att förändra saknas i för­slag om barnets bästa när vård enligt LVU upphör

Idag lämnar UNICEF Sverige över sitt remissvar gällande utred­ningen om hur barnets bästa kan stärkas i sam­band med när vård enligt LVU upphör. Besviket konstaterar vi att barnets rättig­heter åter­igen får stå tillbaka för föräldra­rättens starka position i svensk lag­stiftning.

Våren 2020 tillsatte regeringen en särskild utredare, med syfte att se över hur principen om barnets bästa kan stärkas i samband med bedömning av om tvångsvård enligt LVU ska upphöra. Regeringen ansåg att tryggheten för barn, som placeras i tidig ålder eller under lång tid, behövde stärkas.

Den tillsatta utredningen var en reaktion på den tragiska händelse då treåriga Esmeralda hittades död hos sina biologiska föräldrar, som hon återförenats med ett år tidigare.

I uppdraget till utredaren ingick att se över ett antal bestämmelser i lagstiftningen, och även överväga om barnets bästa som självständigt rekvisit* bör införas för att stärka barnets rättigheter vid upphörande av vård enligt LVU. 

UNICEF Sverige är positiva till den politiska vilja som visats när det gäller att skapa förändringar och stärka rättigheterna för barn som är placerade. Och några av utredningens förslag är ett steg i rätt riktning när det gäller att stärka barns rättigheter i samband med placeringar och återföreningar. 

Men, vi hade hoppats få se en utredning som vågat gå steget längre och komma med skarpa förslag. Förslag som var väl förankrade i analyser med utgångspunkt i barnrättsperspektivet.

Barnets bästa som självständigt rekvisit

Utredningens slutsats och tonsättande bedömning, som både färgar vårt remissvar och har stor betydelse för övriga förslag i utredningen, är den att barnets bästa inte bör utgöra ett självständigt rekvisit vid bedömning av om vård enligt LVU ska upphöra. 

*Barnets bästa som självständigt rekvisit skulle innebära att bedömningar av om vård enligt LVU ska upphöra skulle utgå från vad som bedöms vara det bästa för barnet i varje enskild situation, snarare än att bara utgå från det vårdbehov som fanns när vården inleddes. 

Men som argument för sin slutsats uppger utredaren bland annat att begreppet barnets bästa är alltför allmänt hållet och därmed skulle innebära tolkningssvårigheter, rättsosäkerhet och därmed en risk för godtyckliga bedömningar.

Trots att vi förstår och håller med utredaren om vikten av att lagstiftning är tydlig och tolkningsbar anser vi inte att begreppet barnets bästa, per automatik, behöver innebära tolkningsproblem. Redan idag tillämpas principen om barnets bästa i domstolar, men det måste göras på ett mer systematiskt sätt. 

Foto: © Frank Aschberg

När bedömningar av om vården enligt LVU ska upphöra görs enbart utifrån det ursprungliga vårdbehovet, kan det medföra stora konsekvenser för det enskilda barnet. Till exempel tas ingen hänsyn till hur barnet knutit an till sitt familjehem, som det kan ha varit placerat hos sedan födseln eller under väldigt lång tid. 

Vägledning finns, nu handlar det om utbildning

Det finns redan idag tydlig vägledning i hur en prövning av barnets bästa ska gå till, med stöd i barnrättskommitténs allmänna kommentarer, Barnombudsmannens verktyg för prövningar av barnets bästa, och domar från både HD och Migrationsöverdomstolen. Vi ser det som en fråga om utbildning, metodstöd och kompetensutveckling för dem som ska tillämpa lagen. Sedan är det upp till domstolarna att utveckla praxis.

Prövningen av barnets bästa handlar förenklat om att utvärdera och väga allt som behövs för att fatta beslut i den specifika situation barnet befinner sig i. Hänsyn måste tas till olika former av utsatthet för varje enskilt barn, eftersom varje barn är unikt och varje situation måste bedömas utifrån det.

Det är viktigt att komma ihåg att det bästa för ett barn i en viss utsatt situation inte per automatik kommer vara samma som det bästa för andra barn i samma slags situation, vilket understryker vikten av att göra prövningar av barnets bästa i varje enskilt fall.

UNICEF Sveriges inställning

UNICEF Sverige anser att införandet av barnets bästa som självständigt rekvisit är en förutsättning för att i grunden stärka barns ställning som rättighetsbärare och göra helheten av den aktuella utredningens förslag mer rättssäkra ur ett barnrättsperspektiv. 

När bedömningar av om vården enligt LVU ska upphöra görs enbart utifrån det ursprungliga vårdbehovet, kan det medföra stora konsekvenser för det enskilda barnet. Till exempel tas ingen hänsyn till hur barnet knutit an till sitt familjehem, som det kan ha varit placerat hos sedan födseln eller under väldigt lång tid. 

Att enbart utgå från vårdbehovet vid inledningen av placeringen ger en endimensionell bild av barnets behov och ställer barnets rättigheter i skymundan.

Det är viktigt att komma ihåg att barnets liv inte sätts på paus i och med en placering, vilket blir extra viktigt att ta hänsyn till vid långa placeringar och placeringar från tidig ålder. 

En prövning av barnets bästa skulle i högre utsträckning ta hänsyn till flera faktorer i barnets tillvaro och livssituation, och skulle dessutom stärka barnets rätt till delaktighet och inflytande. Det skulle också innebära att barnets ställning stärks i beslut som rör barnets framtid och liv. 

Om vi vill stärka barnrättsperspektivet på riktigt, kan vi inte nöja oss med argument som att “det är för svårt” och därför anpassa lagstiftningen till rådande praxis. Vi kan heller inte godta att den ena statliga utredningen efter den andra presenteras utan att man överhuvudtaget involverat barn och unga i själva utredningsförfarandet. 

För att få verklig förändring krävs modet att ta steget längre och öppna upp möjligheten för en lagstiftning som på riktigt sätter barnets rättigheter, behov och situation i första rummet.

Läs hela remissvaret

Andra frågor som tas upp i remissvaret

  • Flyttförbud när vård enligt LVU inte längre anses nödvändigt men barnet inte kan flytta hem
  • Socialnämndens skyldighet att överväga överflyttning av vårdnaden 
  • Möjligheten för socialnämnden att besluta att vårdnadshavare eller förälder ska uppvisa resultat av drogtest, inför umgänge och i samband med vårdens upphörande.
  • Skyldighet för socialnämnden att följa upp barns situation efter det att en placering har upphört.
  • Möjligheten för socialnämnden att prata med barnet utan vårdnadshavares medgivande eller närvaro under uppföljningstiden.

Så ska barns rättig­heter stärkas i den digi­tala världen

Visste du att en tredjedel av världens internet­användare är barn? Barn till­bringar allt mer tid på nätet och därför har FN:s barnrätts­kommitté nu tagit fram en ny kommentar till barn­konven­tionen. Syftet är att för­tydliga staters ansvar för att skydda och stärka barn på nätet.

Internet spelar en allt större roll i barns och ungas vardag. En generation som är uppvuxen med internet och smartphones kopplar nu dagligen upp sig för att umgås med vänner, koppla av, utföra skolarbete med mera. 

Den pågående pandemin har också synliggjort vilken roll digitaliseringen spelar. Dels när det gäller att ge barn tillgång till utbildning, och dels att barns ökade användning av internet kan utsätta dem för risker.

Därför är det extra viktigt att FN:s barnrättskommitté nu äntligen har tagit fram den 25:e allmänna kommentaren till barnkonventionen: barns rättigheter i den digitala miljön. Arbetet har genomförts med stöd från stater, akademin, organisationer och inte minst med barnen själva.

Stater har ett ansvar att skydda barn på nätet

Rättigheterna i barnkonventionen gäller sedan tidigare i den fysiska såväl som den digitala världen. Men för att förtydliga statens ansvar att skydda och stärka barn på nätet, har man tagit fram en moderniserad tolkning av vad barns rättigheter innebär i den digitala världen. 

Kommentaren understryker viktiga frågor och situationer där staten har ett särskilt ansvar gentemot barn, och UNICEF Sverige summerar nedan de viktigaste budskapen.

Förutsättningar, risker och rättigheter

Barns rätt till den digitala teknologin är en förutsättning för att kunna förverkliga deras andra rättigheter enligt barnkonventionen. Digitala medier är också viktiga redskap för att lyfta barns röster och göra dem delaktiga.

Samtidigt innebär internetanvändning ett antal risker för barn, genom det som kan benämnas som content, contacts och conduct:

  • skadligt innehåll (content)
  • kontakter, såsom mobbning eller sexuella övergrepp (contacts)
  • skadliga metoder (conduct), såsom otillåten insamling av personuppgifter

För att säkerställa att barns rättigheter inte åsidosätts eller kränks uppmanas världens regeringar att:

  • se över nationella lagar och regler, inte minst när det gäller att se till att barn inte drabbas negativt av företags aktiviteter på nätet
  • ta särskild hänsyn till hur digital teknologi påverkar barn i den tidiga barndomen
  • stötta vårdnadshavare med rätt kunskaper för att kunna ge sina barn vägledning och skydd i deras användning av internet
  • inrätta effektiva rättsmedel för barn och föräldrar när barns rättigheter kränks på nätet

Sist men inte minst poängteras vikten av att överbrygga den digitala klyftan för att motverka ojämlikhet och se till att inget barn lämnas utanför.

Att alla barn får kunskap i och tillgång till den digitala världen är avgörande för att de ska kunna möta framtiden.

Vad gör UNICEF?

Vi ser digitalisering både som en möjlighet och en förutsättning att alla barn ska kunna nå sin fulla potential. UNICEF samverkar med aktörer runt om i världen för att göra internet till en tryggare plats för barn och unga genom att förebygga och bekämpa våld och övergrepp på nätet. 

Sedan augusti 2020 samarbetar UNICEF också med Ericsson för att globalt kartlägga skolors tillgång till internet. Syftet är att identifiera var uppkoppling saknas och bidra till att skolor och barn världen över får tillgång till internet, information och möjligheter att påverka.

Lulu Li
Barnrättsrådgivare företag, UNICEF Sverige

Fler former av våld mot barn blir straffbara

Igår kom äntligen propositionen om barn­frids­brottet, en ny straff­bestämmelse som innebär att det blir olagligt att låta barn bevittna våld i hemmet. Det nya lag­förslaget är ett viktigt steg för att stärka barns rättig­heter och göra fler former av våld mot barn straffbara.

Foto: Frank Aschberg

Att bevittna våld mellan närstående uppmärk­­sammas av barn­konven­tionen som en form av psykiskt våld. Men detta har tidigare inte varit straff­bart enligt svensk lag, en fråga som UNICEF Sverige drivit länge. Lag­förslaget som presenterades igår synlig­gör en mycket utsatt grupp barn som länge varit osynliga, både i stati­stiken och för sam­hällets omsorg. De har också saknat möjlig­het till upp­rättelse.

Att kriminalisera hand­lingen att utsätta ett barn för att bevittna våld mot när­stående ger inte bara en tydlig signal att händelsen är skadlig och farlig för barnet. Det visar också att handlingen är en rättig­hets­kränkning.

Att barn erkänns som brotts­offer i samman­hanget ger en utökad rätt till upp­rättelse och en större möjlig­het att få rätt stöd och skydd, något som kan vara avgörande för barnets hälsa och utveck­ling.

Det finns en del utmaningar med det nya lag­för­slaget då barn­rätts­perspek­tivet och straff­rättens prin­ciper inte alltid överens­stämmer. Något som är för­ståeligt, men proble­matiskt utifrån barnets rättig­heter. 

Förändringar jämfört med utredningens förslag

Vissa förändringar har gjorts sedan utred­ningens slut­betänkande var ute på remiss. Några är positiva och stärker barnets rätt, medan vissa andra inne­bär att det nya lag­för­slaget blir mer begrän­sande än utred­ningens förslag – till exempel att färre barn omfattas av bestämmelsen.

  • Närståendebegreppet utvidgas nu i jäm­förelse med utred­ningens förslag. Fokus flyttas från relationen mellan offer och förövare, till de bådas relation till barnet. Därmed kan fler situa­tioner där barn bevittnar våld inne­fattas av den nya straff­bestämmelsen. 
  • En annan förändring är att man nu väljer att räkna upp de brott som ska omfattas av för­slaget. Det finns en risk att en snävare definition kan inne­bära att vissa former av våld hamnar utanför straff­bestämmelsen. Men en upp­räkning kan också leda till ökad tydlig­het och högre rätts­säkerhet för barnet. Detta då uppräk­ningen kan medföra att det inte behöver göras ytter­ligare en prövning av om brottet varit ägnat att skada barnets trygghet eller tillit, då det redan anses konstaterat. 
  • Lagförslaget i propositionen begränsar nu den sär­skilda före­trädarens roll, i jäm­förelse med utred­ningens förslag. Nu har förslaget om informations­skyldig­het och ansvaret att hämta till förhör tagits bort. UNICEF Sverige hade snarare önskat att man gått åt andra hållet och utökat ställ­före­trädarens ansvar, till att även inne­fatta att barnet åter­förs på ett tryggt och säkert sätt efter förhör. Dessutom anser vi att det behöver till­sättas en utred­ning som särskilt tittar på frågan om en ny form av ombud för barn, för att ytter­ligare värna barnets rätt i rätts­processer.

Definitionen “bevittna” är problematisk

Något UNICEF tidigare lyft är defini­tionen av att ”bevittna” våld mot när­stående. Enligt för­slaget i proposi­tionen, och gällande straff­rätts­principer, måste barnet ha sett eller hört gärningen för att det ska kunna handla om att ett brott begåtts. 

Det innebär till exempel att barn som lever i en miljö med ständiga hot om våld, eller upp­lever våldets konse­kvenser i form av sönder­slagna saker, skador på när­stående med mera, inte omfattas av den nya bestäm­melsen. Vi, till­sammans med en rad andra remiss­instanser, har tidigare lyft problemet med denna begränsning. 

Barns upplevelser av våld sker med alla sinnen och kan därmed vara minst lika traumatiska och skadliga för barnet som att se eller höra våldet pågå.

Trots att regeringen inte tagit fasta på detta i proposi­tionen fort­sätter UNICEF arbetet med att synlig­göra att fler former av psykiskt våld ska vara straff­bara, så att barn får rätt att skyddas från alla former av våld i enlighet med barn­konven­tionens bestämmelser.

En av de mest problematiska utmaningarna med den nya lag­stift­ningen, sett ur ett barn­rätts­per­spektiv, är det faktum att grund­brottet måste vara styrkt innan barn­frids­brottet kan hävdas. Det betyder att om själva vålds­hand­lingen som barnet bevittnat inte kan bevisas på rättslig väg, så finns det heller inte möjlig­het att fälla förövaren för barn­frids­brottet. Detta är ett exempel på hur barns rättig­heter fort­farande är avhängiga vuxnas utsatt­het, som ges före­träde framför barnets upp­levelser.

Behov av barn­anpassade processer

Något UNICEF önskat se i lag­förslaget om barn­frids­brottet är behovet av barn­anpassade rätts­processer, då fler barn kommer att invol­veras i processer genom den nya straff­bestämmelsen. Dagens rätts­system behöver möjlig­göra för barn att delta i rätts­processen utifrån sina förut­sätt­ningar, ålder och mognad. 

När barns rättig­heter stärks i lag­stift­ning krävs också att de system där barnen ingår är anpassade för barns del­tagande. Barn har rätt att skyddas och få rätt stöd för att möjlig­heten till upp­rättelse ska bli verklig­het. Tyvärr saknas det konkreta åtgärder i proposi­tionen för hur detta ska göras.

Ett steg i rätt riktning

Propositionen är ett positivt steg i rätt riktning för att på juridisk väg ge barn möjlig­het till upp­rättelse vid upp­levelser av våld i hemmet. De föränd­ringar som före­slås har en viktig norm­givande funktion, genom att erkänna att det är ett brott att utsätta barn för att bevittna våld mot en närstående.

Förhoppningsvis är det nya barn­frids­brottet ett första steg mot att synlig­göra det “osynliga” våldet och skapa verkliga föränd­ringar för de barn som tvingats leva med våld i hemmet, utan att tidigare varken synas eller räknas.

Ny strategi och barn­garanti ska stärka barns rättig­heter inom EU

EU-kommissionen har nyligen antagit den första övergripande EU-strategin för barnets rättigheter, och ett förslag om att inrätta en europeisk barngaranti. Vad innebär detta mer konkret och vad får det för inverkan på barn i EU? Karin Ödquist Drackner, program- och påverkanschef för UNICEF Sverige, reder ut.

Digitalisering, sociala medier, AI, psykisk ohälsa, klimatförändringar och migration är några av de samhällsutmaningar som barn i EU står inför. I spåren av pandemin ökar den sociala utsattheten och de ekonomiska utmaningarna, och hela 23,5 miljoner barn riskerar att hamna i fattigdom.

Den nya strategin är ett sätt för att åtgärda vår utmaningar och vägleda länderna i hur de ska prioritera och resurssätta inför de kommande åren, för att leva upp till barns rättigheter. Allt för att nå målen i Agenda 2030 och uppfylla barnkonventionen på ett mer systematiskt sätt.

Strategin ska gälla för de kommande fyra åren (2021-2024) och syftar till att bygga vidare på alla EU-åtgärder för att skydda och främja barns rättigheter. Den syftar även till att hjälpa medlemsstaterna att använda EU-medlen på bästa sätt.

EU-strategin innehåller sex temaområden

  • Barn som drivkraft för förändring i det demokratiska livet. Strategin föreslår bland annat barnvänliga lagtexter och samråd med barn i samband med viktiga beslut. Medlemsstaterna bör också göra det enklare för barn att delta i samhällslivet och det demokratiska livet.
  • Barns rätt att förverkliga sin fulla potential oavsett social bakgrund. Kommissionen vill inrätta en europeisk barngaranti för att bekämpa fattigdom och social exkludering hos barn. Strategin vill också hantera den psykisk ohälsan och bidra till att stödja nyttig och hållbar skolmat inom EU. Man vill även se bättre standarder för förskoleverksamhet och barnomsorg, och bygga upp inkluderande utbildning av god kvalitet.
  • Barns rätt att inte utsättas för våld. Kommissionen föreslår lagstiftning för att bekämpa könsrelaterat våld och våld i hemmet, och lägger fram rekommendationer för att förhindra skadliga sedvänjor riktade mot kvinnor och flickor. Medlemsstaterna uppmanas att bygga upp integrerade system för skydd av barn, och skärpa åtgärderna mot våld i skolor. 
  • Barns rätt till ett barnvänligt rättsväsende. Detta avsnitt omfattar och vill säkerställa att barn skyddas i situationer där barn är brottsoffer, vittne, misstänkt, anklagad för brott, eller part i ett rättsligt förfarande.
  • Barns rätt att tryggt kunna använda internet och utnyttja dess möjligheter. Här presenteras åtgärder som syftar till att skapa en trygg upplevelse på nätet, ta itu med skadligt beteende och ta bort olagligt innehåll.
  • Barns rättigheter runtom i världen. EU stärker sitt åtagande att skydda, främja och förverkliga barns rättigheter globalt och multilateralt. Exempelvis avsätts tio procent av det humanitära biståndet till utbildning i nödsituationer och utdragna kriser.
Flicka med rött hår pratar i megafon.

Den europeiska barngarantin ska främja lika möjligheter

Den europeiska barngarantin syftar till att främja lika möjligheter genom att barn garanteras tillgång till grundläggande service. Medlemsstaterna rekommenderas att ge barn fri och fungerande tillgång till:

  • förskoleverksamhet och barnomsorg – till exempel undvika segregerade klasser;
  • utbildning och skolbaserad verksamhet – till exempel lämplig utrustning för distansundervisning, och skolresor;
  • åtminstone en näringsrik måltid varje skoldag;
  • hälso- och sjukvård – till exempel genom att underlätta tillgången till läkarundersökningar och program för hälsoscreening.

Dessa tjänster bör vara kostnadsfria och lättillgängliga för särskilt utsatta barn, till exempel hemlösa barn, barn med funktionsnedsättning, barn som lever i otrygga familjeförhållanden, barn med migrantbakgrund eller minoritetsbakgrund, eller placerade barn.

UNICEF har haft en aktiv roll

UNICEF har varit aktiv i framtagandet av strategin och framför allt har vi möjliggjort för barn och unga att komma till tals i processen. Mer än 10 000 barn och unga, både inom och utanför EU, har lämnat sina förslag på vad strategin ska innehålla. Förslagen har sammanställts i en rapport som UNICEF, tillsammans med fyra andra barnrättsorganisationer, har hjälpt till att ta fram och presenterat för EU-kommissionen.

UNICEF har också drivit ett antal rekommendationer som vi anser är viktiga att ha med i strategin om den ska bli verklighet för alla barn. UNICEF rekommenderar att strategin ska utformas som ett bindande åtagande för samtliga EU:s institutioner och medlemsstater, för att leverera konkreta resultat.

Vi anser också att EU-kommissionen och EU-parlamentet bör införa särskilda konsultationsprocesser där barn görs delaktiga i beslut som berör dem, ett specifikt årligt budgetmål på minst 25 procent kopplat till barnspecifika åtgärder, och en särskild indikator som kan mäta resultat för barn utifrån EUs långtidsbudget.

Vad händer nu?

Strategin och barngaratin ska nu ses över hos samtliga medlemsstater och förhoppningen är att staterna ska ställa sig bakom och anta förslagen. Regeringarna uppmanas att inom sex månader efter antagandet lägga fram en nationell handlingsplan för hur den ska genomföras.

Kommissionen kommer att övervaka framstegen genom den europeiska planeringsterminen (samordningen av den europeiska politiken) och vid behov utfärda landspecifika rekommendationer.

Genomförandet av EU-strategin kommer att övervakas på EU-nivå och nationell nivå, och kommissionen kommer att rapportera om framstegen vid det årliga EU-forumet för barnets rättigheter.

En utvärdering av strategin kommer att göras i slutet av 2024, där barn är med och deltar. Ett viktigt verktyg för att följa upp och på ett systematiskt sätt se till att barns rättigheter prioriteras både i politiken och budgetar.

Domstolar brister när det gäller att tillämpa barn­konven­tionen

När vräkningar ska avgöras i domstol kommer principen om barnets bästa alltid till korta. Hyres­värdens intressen bedöms alltid väga tyngre än barns rätt till boende. Det visar en rapport från UNICEF Sverige som har granskat domar från 2020, för att under­söka hur rätts­utveck­lingen har sett ut sedan barn­konven­tionen blev svensk lag.

Barn i Sverige har rätt till en fullständig barnkonvention. Foto: © Frank Aschberg

I kartläggningen ingår 462 mål där barn­konven­tionen på något sätt omnämns eller åberopas. Besluten spänner över många områden och kommer från allmänna domstolar, förvaltnings­domstolar och special­domstolar. De olika målen handlar om allt från exempel­vis skol­skjuts och personlig assistans till ärenden som rör migration, vårdnad och umgänge.

Hur tillämpas barnkonventionen egentligen av domstolarna?

Barnkonventionen blev svensk lag 1 januari 2020, och granskningen har gjorts för att se i vilken utsträckning som den tillämpas av domstolarna, och då främst artiklarna om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals.

När det gäller vräkningar visar kartläggningen att inget mål under 2020 har bifallits med hänsyn till barnets bästa. Domstolarna har valt att helt och hållet följa tidigare praxis som innebär att hyresvärdens intresse alltid väger tyngre än barns rätt till boende.

Det är mycket oroande att inte ett enda beslut ställer sig på barnets sida. Det ger intryck av att omständigheterna i det enskilda fallet överhuvudtaget inte beaktas i den här typen av ärenden.

Pernilla Baralt, generalsekreterare vid Unicef Sverige, om målen kopplade till vräkningar

I domar som rör vårdnad och umgänge görs det sällan några pröv­ningar av barnets bästa, enligt rapporten. Trots att barn i högsta grad påverkas av utgången i den här typen av mål, läggs tonvikten istället på vårdnads­havarnas rätt. Analyser av vad som är barnets bästa saknas ofta eftersom domstolarna inte hör barnets egna åsikter och väger in dem i bedömningen.

I rapporten betonas att en utförlig bedömning av barnets bästa inte auto­matiskt innebär att barnets bästa alltid kommer att ha före­träde. Det betyder bara att domstolen har tagit hänsyn till det enskilda barnet och gjort en genom­gång av barnets intressen och omständig­heter, och dessutom tydligt redogör för det. 

Så ser det inte ut när det gäller domar i mål som rör LSS, det vill säga lagen om insatser och rättig­heter för barn och unga med funktions­ned­sätt­ningar. För de berörda barnen kan besluten till exempel handla om personlig assistans eller rätt till korttids­vistelse. Trots att LSS innehåller bestäm­melser om barnets bästa och barns rätt att komma till tals, så har de inte tillämpats i de ärenden som ingår i granskningen.

Inom migrationsområdet ser utvecklingen något annorlunda ut

Domstolarna har tagit hänsyn till barnets bästa genom utförliga resone­mang och i några fall har barnets bästa fått väga tyngre än principen om reglerad invandring. Det innebär inte att alla barn som har sökt asyl har fått uppehålls­tillstånd, utan snarare att barn­konven­tionen och barnets bästa har beaktats och i vissa fall har det fått väga tyngst.

En vägledande dom kom till exempel från Migrations­överdomstolen under 2020 i ett ärende där en 14-årig flicka från Libanon fick uppehålls­tillstånd. Omständig­heterna i hennes enskilda fall gjorde att domstolen bedömde att det inte var till hennes bästa att utvisas efter att ha vistats hela sitt liv i Sverige.

Mål som handlar om tvångsvård enligt lagen om vård av unga (LVU) sticker ut i granskningen eftersom det är den enda måltyp där barnets bästa ska vara avgörande enligt lagen. Det ska med andra ord inte vara fråga om en intresse­avvägning. Här ser man också att dom­stolarna gör en bedömning utifrån barnets bästa i högre utsträckning jämfört med andra mål.

Kunskapen behöver bli större

Granskningen visar samman­taget att det finns en medveten­het om barn­konven­tionen inom domstols­väsendet, men att kunskapen behöver bli större om barns rättig­heter och särskilda behov.

– Domstolarna behöver växla upp arbetet med att tillämpa barn­konven­tionen. Det räcker inte med att slentria­nmässigt säga att man har beaktat barnets bästa, utan domstolarna måste kunna visa vad de har haft för underlag, hur de har har inhämtat barnets synpunkter och beskriva hur de har kommit fram till ett visst beslut, säger Pernilla Baralt.

Läs hela rapporten