Gå till innehållet
Laddar…

UNICEF Sverige lyfter våld mot barn under Mänskliga Rättighets­dagarna

2018 års upplaga av Mänskliga Rättighetsdagarna pågår just nu vid Älvsjömässan i Stockholm. UNICEF Sverige är på plats för att lyfta en av våra viktigaste frågor – våld mot barn. Fredag eftermiddag håller vi ett seminarium där vi diskuterar rapporten ”Vem skyddar mig från våld?” som lanserades tidigare i år. Varmt välkommen att lyssna!

Rapporten Vem skyddar mig från våld? lyfter fram barns egna berättelser om erfarenheter av våld i hemmet. I djupintervjuer berättar barn i Sverige om sina upplevelser av våld, men även om rättsprocessen, samhällets agerande och om vikten av att bli lyssnad på och tagen på allvar.

I rapporten vittnar barnen om hur deras utsatthet förstärks i ett system som inte är anpassat till barn, och där rådande attityder leder till att vuxnas ord väger tyngre än barnens upplevelser. Barn kommer många gånger inte till tals, utan får ofta ge efter för de vuxnas perspektiv och beslut.

Ett återkommande tema är att myndigheterna brister i samverkan när det gäller ärenden där barn utsatts för våld. Det handlar även om rättsprocesser som inte är avslutade eller behandlingar som skjuts på framtiden. Avbruten eller oregelbunden skolgång är mycket vanligt. Många påtvingade flyttar och stora uppbrott är mönster som regelbundet återkommer. I rapporten berättar barnen om vilka konsekvenserna har blivit för dem.

Barnens berättelser vittnar också om att det rättsliga skyddet för våldsutsatta barn är för svagt, något som skulle förbättras genom att barnmisshandel erkänns som ett särskilt brott. Idag skiljer man inte på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att man måste tillämpa de lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna, även när barn är drabbade.

Därmed ställs orimliga krav på att barnet ska visa vad det varit utsatt för. Barn förväntas kunna redogöra på ett vuxet sätt för vad som hänt, till exempel när det gäller smärta och tidsangivelser. Det gör att barnet riskerar att uppfattas som icke-trovärdigt, då barn ofta har en annan tidsuppfattning än vuxna.

Lagens definition av vad som är våld mot barn är också alltför snäv. Lagstiftningen fokuserar på det fysiska våldet, men forskning visar att barn far lika illa av att utsättas för psykisk misshandel (som att till exempel tvingas bli vittne till våld i hemmet), men där är det rättsliga skyddet som svagast.

Seminariet idag blir ett samtal mellan några av de yrkesverksamma experter som ingått i rapporten. Samtalet blir en reflektion över de berättelser barnen delat med sig av, samt vad som måste göras för att stärka barns position i fall där de upplevt och själva blivit utsatta för våld i hemmet. Samtalet leds av Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage – en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relationer.

Seminariet äger rum 14.30 i lokal T3, Älvsjömässan. Ska du dit? Varmt välkommen att lyssna!

När det gäller våld mot barn har UNICEF Sverige följande krav:

  • Att misshandel mot barn blir ett särskilt brott, och att en bestämmelse om det införs i brottsbalken.
  • Att alla former av våld mot barn, även psykiskt våld, ska vara straffbara.
  • Att det införs en tydlig lagreglering för hur polis, socialtjänst och rättsväsende ska samverka i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.

 

Ris och ros till utred­ning om nytt system för asyl­mot­tagandet

Under 2015 skedde en kraftig ökning av antalet asylsökande till Sverige och Europa. Mycket har gjorts från politiskt håll med tillfälliga lagar och beslut, och nu har en statlig utredning kommit med förslag på hur ett framtida mottagandesystem kan se ut i Sverige för de personer som söker asyl.

Huvudsyftet med utredningen är att ge konkreta förslag på ett mer samman­hållet och effektivt system för mot­tagande av asyl­sökande och nyan­lända. Vårt nuvarande system har mycket långa vänte­tider, något som har lett till för­seningar i eta­blering eller åter­vändande. Sam­verkan mellan ansvariga aktörer och tydligare roller mellan staten, lands­tingen och kommunerna är en av huvud­frågorna.

Vi skickar idag in vårt remissvar, som inne­håller både ris och ros, och lämnar syn­punkter till regeringen på delar av förslagen i utred­ningen utifrån ett barn­rätts­perspektiv.

UNICEF Sverige ser positivt på att utred­ningen före­språkar ett gemen­samt samlat system för mot­tagande av asyl­sökande. Vi tycker att utred­ningens syfte och ända­mål med ett gemen­samt helhets­grepp där rätts­säker­het och snabba pro­cesser står i fokus är bra.

Däremot anser vi att utred­ningen har ett bris­tande barnrätts­perspektiv och även på andra sätt brister i att lyfta individens perspektiv och skydds­behov som asyl­sökande, samt brister i principen om lika­behand­ling.

En liten pojke blir buren längs tågspåret i Idomeni, Grekland. Här på gränsen mellan Makedonien och Grekland hamnade tusen­tals barn på flykt under flykting­krisen i Europa 2015, i väntan på en osäker framtid. Foto: © UNICEF/Georgiev

Foto: © UNICEF/Georgiev

Exempel på brister i barnrätts­perspek­tivet är olika behand­ling av barn beroende på deras asyl­prognos. Utred­ningens förslag gör en tydlig distink­tion mellan de barn som har god prognos för att beviljas asyl och de barn som med största sanno­lik­het kommer att nekas asyl och i stället åter­vända.

Det här blir särskilt tydligt när det gäller rätten till utbild­ning, där barn som anses ha en god prognos att stanna i landet ges rätt att inom 30 dagar börja skolan, medan barn med dålig prognos att få stanna i Sverige går en oklar framtid till mötes gällande sin utbild­ning. Alla barn som vistas i Sverige har rätt att få tillgång till samma grund­läggande skydd och rättig­heter utifrån icke-diskrimi­nerings­principen. Det innebär att även asyl­sökande barn bör omfattas av skol­plikt på samma sätt som övriga barn i Sverige. Att gå i skolan är en betydande faktor för integra­tion och trygg­het för barnen.

Det är bra att utred­ningen tar upp frågan om eget boende (EBO) och ger förslag på hur trång­bodd­het och annan utsatt­het kan före­byggas. Att införa total­förbud på boende i vissa områden, utan individuell prövning av barnets bästa, anser vi dock inte är förenligt med ett barnrätts­perspektiv.

I utredningens förslag gällande till exempel rätt till informa­tion har utred­ningen lyft fram behovet endast för ensam­kommande barn. Vi anser att även barn i familj måste ges informa­tion om asyl­processen och få ett större utrymme till delaktig­het. Barn i familj glöms ofta bort och blir osynliga i pro­cessen och det är därför särskilt viktigt att deras rättig­heter synlig­görs och att informa­tion till barn görs till­gänglig.

Mottagandet av ensam­kommande barn som söker asyl omfattas inte närmare av utred­ningens förslag eftersom man anser att många reformer redan gjorts på det området. Det tycker vi är beklag­ligt eftersom nuvarande system är brist­fälligt och kräver omtag vad gäller till exempel för­ordnande av god man, och tydliga roller och ansvar mellan myndig­heter.

Förutom ett bristande barn­rätts­perspektiv ställer vi oss frågande till syn­sättet på indi­videns behov och rättig­heter i asyl­processen. Många av föränd­ringarna är omfat­tande och det ställs många vill­kor och obliga­toriska krav med inskränk­ning i till exempel rörelse­friheten som följd. Den asyl­sökandes rätt att söka en fristad och barns rätt till trygg­het och skydd måste vara central under pro­cessen. Det gäller även rätten att få sina grund­läggande rättig­heter till­godo­sedda.

Barnkonventionen ska bli svensk lag 2020. Det är alltså särskilt viktigt att vi stiftar nya lagar som överens­stämmer med barn­konven­tionens grund­läggande prin­ciper för att undvika norm­kon­flikter och svårig­heter i tillämpning.

Läs vårt remissvar i sin helhet.

 

”Lisbet Palme var en orädd och kraft­full före­språkare för barns rätt”

Det är med stor sorg UNICEF Sverige nåtts av beskedet att vår styrelses före detta ordförande, barnpsykologen och barnrättsaktivisten Lisbet Palme, avlidit.

Lisbet Palme i Almedalen 2010. Foto: Robert Henriksson

Lisbet Palme i Almedalen 2010. Foto: Robert Henriksson

Lisbet Palme var en orädd och kraft­full före­språkare för barns rätt. Under åren 1987-1999 var hon ord­förande i styrelsen för UNICEF Sverige och 1990-1991 för UNICEFs styrelse på inter­natio­nell nivå. Engage­manget i UNICEF var utgångs­punkten i hennes arbete för barnets bästa och barns levnads­villkor i Sverige och i världen.

Otaliga gånger fram­trädde hon och förde fram barnets röst, som före­läsare, talare, inspira­tör på kurser, konfe­renser och stora inter­natio­nella möten. Ingen samman­komst var för liten för Lisbet.

Hennes internationella rykt­bar­het öppnade många dörrar till betydelse­fulla personer och rege­ringar. Att på ett vänligt sätt ställa obe­kväma frågor var en konst hon behärs­kade. Väg­ledande i hennes opinion­sarbete var FN:s barn­konven­tion som Sverige starkt bidragit till.

Hennes sak­kunskap när det gäller barn och hennes mång­åriga erfaren­het av barn­poli­tikens olika områden gav henne en plats i FN:s barn­rätts­kommitté. Kommittén är det organ som utvär­derar hur staterna som anslutit sig till barn­konven­tionen lever upp till den i sin natio­nella politik.

Ett annat inter­nationellt uppdrag var som leda­mot i den kommis­sion som under­sökte folk­morden i Rwanda.

På hemmaplan var Lisbet Palme mycket engagerad i utbygg­naden av barn­om­sorgen. Hennes hjärte­fråga var barn i behov av särskilt stöd och hur barn­om­sorgen/för­skolan skulle utformas – både lokaler och peda­gogik – för att mot­svara dessa behov. Det skulle också gagna kvali­tén för alla barn, menade hon.

Idag minns vi en stark och modig före­trädare för UNICEF i Sverige och för FN:s barn­konven­tion, som inte drog sig för att vara besvär­lig om hon bedömde att det behöv­des. Vi kommer att sakna din röst som i din krafts dagar ljöd långt utanför Sveriges gränser – för barnens skull.

Maj-Inger Klingvall, ordförande UNICEF Sverige
Veronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

Med stöd av Lisbet Palmes familj har en insamling skapats till hennes minne, till förmån för UNICEF:

Till insamlingen

 

Sverige behöver ett ökat statligt ansvar för en lik­värdig skola

Utbildnings­frågorna debatteras frekvent i val­rörelsen. Att barn har rätt till en lik­värdig utbild­ning av hög kvalitet är dock något som inte diskuteras särskilt ofta. Det är en av de frågor UNICEF Sverige tycker är allra viktigast inför valet på söndag.

Utbildning av god kvalitet för alla barn är en av grund­förut­sätt­ningarna för ett väl­mående sam­hälle. Det är också en viktig mot­kraft mot ökande klyftor och polari­sering i sam­hället.

Men idag är skillnaderna stora både när det gäller skol­resultat och hur mycket Sveriges kommuner satsar på skola och utbild­ning. Barns och ungas möjlig­heter att klara av skol­arbetet påverkas i allt högre ut­sträck­ning av faktorer som var de bor, deras socio­ekono­miska bak­grund och ur­sprung.

”Jag har missat mycket i skolan och nu känns det som att det är kört. Det känns som att det är uppbyggt så, att chanserna ska bli mindre och mindre. Att dom som redan har det bra får det bättre, medan dom som har det sämre får det sämre… Vissa har en backup, har det bra hemma med saker och föräldrar som säger åt dem att plugga. /…/Jag är bara 15 år, men ibland känns det som att det redan är kört” (Pojke, 15 år, i en UNICEF-rapport om socialt utanförskap i Sverige.)

Bilden som pojken beskriver bekräftas av Barnombudsmannens årsrapport 2018. Rapporten bygger på en under­sökning där 900 barn får berätta om sina upp­levelser av hur det är att växa upp i kommuner och förorter där barn har statis­tiskt sämre skol­resultat, ekonomi och hälsa, än i övriga landet. Resul­taten visar att många barn upp­lever ett utan­för­skap och att de exkluderas från stora delar av sam­hället.

I en UNICEF-rapport från 2016 undersöktes hur stora klyftorna i hög­inkomst­länder tillåtits bli mellan de tio procent av barnen som är mest utsatta i sam­hället, och de barn som utgör genom­snittet. Resultaten visar att samhälls­klyftorna i rika länder generellt ökar. Sverige lyfts dessutom fram som ett av de länder där klyftorna ökat allra mest.

Utbildnings­frågorna debatteras frekvent i val­rörelsen. Dock disku­teras sällan skolan utifrån utgångs­punkten att barn har rätt till en lik­värdig utbild­ning av hög kvalitet.

Skolan är den ansvars­bärare i sam­hället som ska se till att våra barn får sin rätt till utbild­ning till­godo­sedd. Vi vet att hur skolan fungerar har stor betydelse för hur vi klarar oss senare i livet. En miss­lyckad skol­gång ökar riskerna för arbets­lös­het, psykisk ohälsa, krimi­na­litet med mera. Och en fungerande skol­gång är den enskilt viktigaste skydds­faktorn för barn i social utsatt­het.

Den 1 januari 2020 blir barn­konven­tionen svensk lag. En av kon­ven­tionens grund­principer är att alla rättig­heter ska gälla alla barn, utan undan­tag eller diskrimi­nering. Det är inte accep­tabelt att till­gången till utbild­ning av god kvali­tet ser så väldigt olika ut för barn i Sverige.

Oavsett vilken regering vi får efter valet på söndag måste den ökade ojäm­lik­heten i skolan vända. Det är därför glädjande att flera partier i sina val­mani­fest också uttrycker att de vill se ett ökat centrali­serat ansvar för skolan.

UNICEF Sverige kräver en handlings­plan för att stärka skolans möjlig­heter att leva upp till sitt ansvar att ge alla barn bra förutsättningar att klara skolan, oavsett barnets bakgrund och boendeort. Alla barn ska ha till­gång till en kvalitativ och lik­värdig utbild­ning. Skolan måste fungera som häv­stång för alla barn, snarare än att bli ett forum där utan­för­skap förstärks.

Utan politisk handling riskerar vi skapa ett sam­hälle där allt­fler barn hamnar i ett perma­nent utan­för­skap. Det är ett svek som vi varken mora­liskt eller poli­tiskt kan accep­tera.

Läs UNICEFs valmanifest

Se gärna våra för­djup­ningar om de andra viktiga frågor vi valt att lyfta inför valet:

Oroande att barns utsatt­het för våld inte lyfts av partierna

Inget parti har i valrörelsen valt att lyfta att alla former av våld mot barn i hemmet ska vara straffbara. Det visar en granskning som UNICEF Sverige har gjort av riksdagspartiernas valmanifest utifrån ett barnrättsperspektiv.

Det är oroväckande och märkligt att inget parti uppmärk­sammar utsatt­heten hos de barn som antingen själva utsätts för våld eller tvingas bevittna våld mot någon annan i familjen. Idag är inte alla former av våld mot barn straff­bara, till exempel psykiskt våld. Detta trots att 36 procent av barnen i Sverige uppger att de utsätts för våld i hemmet.

Under kommande mandat­period, i januari 2020, blir barn­konven­tionen svensk lag. Det innebär att politiker, myndig­hets­utövare och andra besluts­fattare måste ge barn­rätts­perspek­tivet en större tyngd i frågor och beslut som rör barn. Inför årets val­rörelse har UNICEF Sverige tagit fram ett eget val­mani­fest där vi lyfter tre frågor som vi anser är särskilt viktiga för att säkra barns rättig­heter:

Mot bakgrund av detta har vi granskat de åtta riksdags­partiernas val­mani­fest för att se var de står. När det gäller familje­åter­förening kan vi konstatera att trots att det råder en polari­serad migrations- och integrations­debatt, där barns rättig­heter får begränsat utrymme, säger Miljö­partiet, Vänster­partiet, Libe­ralerna, Center­partiet och Krist­demo­kraterna ja till att ge alla barn rätt till familje­åter­förening.

Modera­terna, Social­demo­kraterna och Sverige­demokra­terna avvisar dock tanken. Att neka barn att leva med sin familj står i direkt strid med barn­konven­tionen och inskränker dess­utom en av de få lagliga vägar som finns för barn på flykt.

Utbildnings­frågorna debatteras frekvent i val­rörelsen. Dock disku­teras sällan skolan utifrån utgångs­punkten att barn har rätt till en lik­värdig utbild­ning av hög kvalitet. I stort sett alla partier vill dock se ett ökat statligt ansvar för skolan i linje med vårt krav. Libe­ralerna, Vänster­partiet och Sverige­demo­kraterna går till och med så långt att de vill ha ett förstat­ligande av skolan. Krist­demo­kraterna däremot tar inte alls upp skol­frågan i sitt val­mani­fest.

Utöver dessa tre frågor finns själv­fallet andra mycket viktiga frågor som spelar stor roll för att stärka barns rättig­heter. Samtliga partier lyfter till exempel frågan om psykisk ohälsa bland barn och vikten av att stärka barn- och ungdoms­psykiatrin, BUP och elev­hälsan. Att nå politiskt enig­het i en så viktig barnrätts­fråga är mycket positivt och kan för­hopp­nings­vis leda till fler överens­kommelser över parti­gränserna.

UNICEF Sverige har inte någon parti­politisk till­hörig­het. Det har inte heller barns rättig­heter. Barns rättig­heter är mänskliga rättig­heter som ska efter­levas och priori­teras av samtliga politiker och andra besluts­fattare. Efter val­dagen kommer vi att fort­sätta arbeta för att våra krav omsätts i prak­tiken och för att barns rättig­heter sätts i fokus.

Läs UNICEFs valmanifest

 

Alla former av våld mot barn ska vara straff­bara

Visste du att vissa former av våld mot barn inte är straffbara i Sverige idag? Det är en av de politiska frågor UNICEF Sverige särskilt valt att fokusera på i vårt valmanifest, inför valet på söndag.

UNICEF kräver att alla former av våld mot barn ska vara straffbara.

När politiker pratar våld mot barn i valrörelsen handlar det oftast om heders­våld, barn­äkten­skap eller hur man ska ta krafttag mot otrygg­heten på offent­liga platser. Det är självklart bra eftersom barns rättig­heter kraftigt åsido­sätts där.

Det finns dock många barn som lever med våld i hemmet och i sin vardag. I vårt valmanifest har vi valt att sätta ljuset på dem, då deras rättig­heter inte till­räckligt uppmärk­sammas. UNICEF Sverige anser att alla former av våld mot barn ska för­bjudas och vara straff­bara enligt lag.

Sverige var först i världen med att införa anti­aga­lag­stift­ning och har en skyldig­het enligt barn­konven­tionen att skydda barn från alla former av våld. Samtidigt uppger 36 procent av barnen i Sverige att de utsätts för våld i hemmet.

Våld förknippas ofta med fysisk eller avsiktlig skada, men det finns olika former av våld och idag vet vi att andra former är minst lika skadliga som det fysiska våldet. Exempel på andra former av våld är psykiskt våld, vanvård eller försumlig behand­ling.

Psykiskt våld kan till exempel handla om att vid upprepade till­fällen säga till barn att de är värde­lösa eller oälskade, skrämma eller hota dem, strunta i dem, föro­lämpa eller isolera dem under förned­rande för­hållan­den. Vanvård kan till exempel handla om att ett barn inte får till­räckligt med mat, blir nekad sjukvård eller husrum. Det kan också handla om att ett barn inte får emotio­nellt stöd och kärlek av de personer som ska ta hand om barnet. Att leva med våld i familjen är ytter­ligare en form av psykiskt våld.

Barn som utsätts för våld i hemmet har en mycket svag rättslig ställning och de har svårt att komma tills tals och hävda sina rättig­heter. Idag är nämligen inte alla former av våld mot barn straff­bara.

I Sverige är det sedan 1979 förbjudet enligt lag att slå sina barn i upp­fostrings­syfte. Det innebär att föräldrar inte får utsätta sina barn för kroppslig bestraff­ning eller annan kränkande behand­ling. Den så kallade anti­aga­lagen skapades med syfte att vara norm­givande och förändra atti­tyder i sam­hället kring aga som upp­fost­rings­metod. Men trots lag­stift­ningen, och en allmän upp­fatt­ning om att våld mot barn ”borde” vara för­bjudet, utsätts ett stort antal barn för våld i hemmet.

Ett av problemen är att aga­för­budet omfattar fler former av våld än vad de straff­rätts­liga bestämmel­serna för miss­handel i brotts­balken gör. Det innebär att vissa former av barnaga, som finns med i aga­för­budet, inte räknas som ett brott enligt brotts­balken. Våldet är alltså olagligt men inte straff­bart.

Det lag­stiftade skyddet för barn som utsätts för våld inne­fattar enbart de former av våld som ingår i de all­männa straff­bestämmel­serna, så som miss­handel och ofredande. Lagen tar inte till­räcklig hänsyn till att barnet befinner sig i en särskilt utsatt situation och till barnets beroende­ställning i för­hållande till föräldern. Att barnet dessutom utsätts för våld i det egna hemmet, den miljö som ska vara trygg, är ännu en för­svårande omstän­dighet som inte beaktas till­räckligt mycket.

Att utsätta barn för att upp­leva eller bevittna våld i hemmet är heller inte ett särskilt brott i svensk lag, trots att forsk­ning visar att bevitt­nande av våld kan vara minst lika plåg­samt och leda till minst lika all­varliga konse­kvenser för barnet.

UNICEF Sverige kräver:

Barns rättig­heter har inte någon parti­politisk till­hörig­het eller särskild politisk färg. Barns rättig­heter är mänskliga rättig­heter som ska efter­levas och priori­teras av samtliga politiker och andra besluts­fattare.

Läs UNICEFs valmanifest

Mer information hittar du i vårt fakta­blad om våld mot barn, och se gärna vår för­djupning om de andra viktiga frågorna i vårt valmanifest:

Vi har även gjort en granskning av riksdagspartiernas valmanifest utifrån ett barnrättsperspektiv. Den hittar du här. 

 

Alla barn ska ha rätt till familje­åter­förening

Inför valet nästa söndag har UNICEF Sverige valt att fokusera på tre politiska förslag som vi anser är särskilt viktiga att de genomförs. Idag går vi till botten med den första punkten i vårt valmanifest: varför alla barn ska ha rätt att återförenas med sin familj.

Inför valet nästa söndag har UNICEF Sverige valt att fokusera på tre politiska förslag som vi anser är särskilt viktiga att de genomförs. Idag går vi till botten med den första punkten i vårt valmanifest, varför alla barn har rätt till att återförenas med sin familj.

Det finns många frågor inom barnrätts­området och migrations­rätten som är viktiga för att barns rättig­heter fullt ut ska efter­levas i Sverige. Barn har till exempel rätt till en rätts­säker asyl­process, och för en håll­bar varaktig lösning för barn på flykt borde permanenta uppehålls­tillstånd vara en regel snarare än ett undantag.

I den pågående valrörelsen har vi valt att lyfta rätten till familje­återförening som en särskilt viktig fråga. Den står särskilt uttryckt i barn­konventionen och är en mycket viktig rättighet för att barn ska ges rätt att vara med sina föräldrar. Det är en förut­sättning för att få trygghet och skydd samt rätt till liv och utveckling. Så som den svenska migrations­lagstift­ningen ser ut idag har inte alla barn rätt till familje­åter­förening. Det är inte bara inhumant, utan även en kränkning av barns mänskliga rättig­heter.

Enligt barnkonvention har alla barn rätt att leva med sin familj. Barn som separerats från sina föräldrar har rätt att åter­förenas med dem, om det är för barnets bästa. Barn har rätt att få sin ansökan behandlad på ett positivt, humant och snabbt sätt. ”Positivt” innebär inte per automatik att barnet ska få återförenas med föräldern i det land där föräldern är. Det innebär att man vid behand­lingen ska se till barnets bästa, lyssna på barnets åsikt och inte applicera för restriktiva regler för att godkänna ansökan om åter­förening.

Dagens lagstiftning är inte förenlig med barn­kon­ven­tionen eftersom den behandlar barn olika beroende på vilken skydds­status de beviljas vid uppehålls­tillstånd. Idag är det endast de asyl­sökande som beviljas flykting­status som ges rätt till familje­åter­förening. De som i stället får så kallad alternativ skydds­status ges inte rätt till familje­åter­förening.

En stor del av de asyl­sökande som flyr en väpnad konflikt, snarare än att vara för­följda av indi­viduella skäl, beviljas alternativ skydds­status. Det gäller till exempel en stor del av dem som flytt från Syrien och Afghanistan. Alternativt skydds­behövande grundar sig på bestämmelserna i EU:s skydds­grunds­direktiv och har en bredare tolkning, medan flykting­status­förklaringen grundar sig på reglerna i FN:s flykting­konvention med fokus på indi­viduella skäl.

I den tidigare utlännings­lagen gjordes det ingen större skillnad mellan de olika status­begreppen, vad gäller uppehålls­tillstånd och efter­följande rättig­heter. Idag har man valt att göra skillnad vilket vi starkt motsätter oss.

Att inte ge barn rätt att åter­förenas med sin familj strider inte bara mot barn­konven­tionens bestäm­melser. Det ökar även risken att barn i stället söker ille­gala vägar för att åter­förenas med sina föräldrar och närstående, och löper hög risk att hamna i händerna på smugglare eller utnyttjas på andra sätt.

Enligt beräkningar från Interpol försvinner ett av nio barn som befinner sig på flykt. Mörker­talet är stort och siffrorna ger endast en finger­visning om hur situa­tionen ser ut i verklig­heten.

Vi anser därför att:

  • Alla barn ska ha rätt till familje­åter­förening oberoende av skydds­skäl. Det är högst orimligt och diskrimi­nerande att barn som får uppehålls­tillstånd som alternativt skydds­behövande eller som flykting inte har samma rättig­heter att få vara med sin familj.
  • Familjeåter­förenings­ärenden måste priori­teras och hanteras skyndsamt. Före­träde måste ges åt anknytnings­ärenden som berör barn. Ärendena måste hanteras positivt, humant och skyndsamt.

Barns rättigheter har inte någon partipolitisk tillhörighet eller särskild politisk färg. Barns rättigheter är mänskliga rättigheter som ska efterlevas och prioriteras av samtliga politiker och andra beslutsfattare.

Läs UNICEFs valmanifest

Se gärna vår fördjupning om de andra viktiga frågorna i vårt valmanifest:

Vi har även gjort en granskning av riksdagspartiernas valmanifest utifrån ett barnrättsperspektiv. Den hittar du här. 

Barnrättsfrågor viktigast i Almedalen

För UNICEF Sverige var Almedalen en vecka fylld av konstruktiva och viktiga samtal. Vårt fokus var tydligt – stärkta rättigheter för barn, såväl i Sverige som i resten av världen.

I mötet med riksdagspartiernas barnpolitiska tales­personer diskuterade vi hur rättig­heterna för barn som utsätts för våld behöver förbättras. Två särskilt viktiga slut­satser framkom:

  • Ett övergripande opinionsbildande och kunskapshöjande arbete kring antiaga­lagstift­ningen behövs, för att uppmärk­samma både det fysiska och det psykiska våld som barn utsätts för.
  • Det finns också ett gehör bland politikerna att ställa högre krav på sam­verkan mellan berörda myndig­heter och instanser för att barn ska få det stöd och skydd de har rätt till.

Det finns en stor utmaning i att lyfta barns rättigheter i migrations­processen. Men barns rätt att leva med sin familj är en fråga som åtminstone en del politiker ser som nödvändig att lyfta i den migrations­politiska debatten.

Barns delaktighet är en central del i vårt arbete kring barns rättig­heter. En av de frågor vi lyfte fram i Almedalen var att professioner som möter barn i utsatthet, behöver ökad kunskap för att bättre möta barnens behov. Utmaningen är att skapa förut­sättningar för de barn som känner någon form av utanförskap. Vi vuxna behöver möta barn på deras arenor och ta del av deras unika kunskap om den egna livs­situationen, för att hitta framtidens lösningar.

Inom det internationella arbetet deltog vi också på seminarier om FN:s roll i framtiden, och barn i väpnad konflikt. Vi lyfte särskilt vikten av att fortsätta före­bygga barns utsatthet, samt att ge upprättelse till de barn som utsatts för våld och övergrepp.

Våra möten i Almedalen ger oss viktiga inspel i vårt fortsatta påverkans­arbete under kommande år. Vi fortsätter inför valet med att särskilt driva följande tre viktiga frågor, för att stärka barns rättig­heter i Sverige:

  • Barns rätt till familjeåterförening
  • Alla former av våld mot barn ska vara straffbara
  • Ökat statligt ansvar för en likvärdig skola

 

Barns rättigheter i fokus i Almedalen

Samtal och diskussioner med politiker och andra beslutsfattare är en mycket viktig del i UNICEFs arbete för barnen. På söndag startar årets Almedalsvecka och vi finns på plats för att möta makthavarna och diskutera frågor med barns rättigheter i fokus, både inom valårets Sverige och internationellt.

Inför valet i höst har vi tagit fram ett valmanifest med tre politiska förslag som vi anser är särskilt viktiga att de genomförs i Sverige, och som vi kommer trycka extra på i Almedalen:

UNICEF Sveriges valmanifest: Alla barn har rätt till familjeåterförening. Alla former av våld mot barn ska vara straffbara. Ökat statligt ansvar för en likvärdig skola.

Vi kommer bland annat att ha ett rundabordssamtal med riksdagspartiernas barnpolitiska talespersoner, om hur våldsutsatta barns ställning kan stärkas. Vi möter också några av de migrationspolitiska talespersonerna, för att diskutera barns rättigheter i migrationsprocessen.

Andra viktiga seminarier där UNICEF deltar fokuserar på barnrättsperspektivet i ett framtida hållbart samhällsbyggande, barns möjligheter att göra sina röster hörda i frågor som rör dem, och barns utsatthet i väpnade konflikter. Vi arrangerar även seminarier där de utrikespolitiska talespersonerna från riksdagspartierna diskuterar Sveriges FN-politik, biståndet och Agenda 2030.

Följ oss gärna på Twitter och delta i samtalet och diskussionerna från Almedalen där!

 

Våld mot barn engagerade många på Järvaveckan

Under Järvaveckan var UNICEF Sverige på plats och fick möjlighet att prata med människor om vilka frågor de anser är viktigast att vi driver, och vad de tycker är viktigast inför valet i höst.

UNICEFs arbete i Sverige utgår från sex prioriterade sakområden: barnkonventionens ställning i Sverige, barns rättigheter i biståndet, barnkonventionen i skolan, våld mot barn, barn på flykt och socialt utanförskap. Under dagarna på Järvaveckan röstade drygt 500 personer på den av våra frågor de anser är extra viktig.

Resultatet visade att våld mot barn engagerar flest, en fråga som också är en av våra prioriterade inför valet i höst.

Efter röstningen kunde den som ville också fritt tycka till om vilken fråga de anser är viktigast inför valet. Här delade 115 personer, i åldrarna 5-70 år, med sig av sina tankar:

”Våld mot barn är dåligt, eftersom att alla barn har rätt till ett bra liv.” 12 år, Tensta.

”Alla barn ska få samma möjligheter till utbildning, yrken osv, oavsett bostadsort, etnicitet, religion, kön och sexuell läggning/identitet.” 15 år, Sundbyberg.

”Migration, integration och jämställdhet är de viktigaste frågorna inför valet.” 22 år, Lidingö.

Andra frågor som lyftes av många som besökte vårt tält var klimatet och miljön, samt barn på flykt.

Inför valet i höst har UNICEF Sverige tagit fram ett valmanifest med de tre frågor som vi anser är extra viktiga att lyfta:

  • Att hjälpa barn på flykt
    Enligt barnkonventionen ska alla barn ha rätt till familjeåterförening. Dagens lagstiftning behandlar barn olika genom att endast en del av dem som har beviljats uppehållstillstånd kan ansöka om familjeåterförening, men inte alla, vilket strider mot barnkonventionen.
  • Att stoppa våld mot barn
    UNICEF Sverige anser att alla former av våld mot barn måste vara straffbara. Det behöver införas en särskild bestämmelse om misshandel mot barn i brottsbalken. Idag skiljer man inte på misshandel av barn och vuxna, utan samma lagar gäller oavsett vem som är drabbad. Dessutom måste psykiskt våld som hot, trakasserier och att bevittna våld också bli straffbart.
  • Barns rättigheter i skolan
    Alla elever ska ha tillgång till kvalitativ utbildning oavsett boendekommun och bakgrund. För att skolan ska leva upp till sitt uppdrag och bidra till ökad likvärdighet krävs ett ökat centraliserat ansvar och samverkan mellan berörda aktörer på statlig, regional och kommunal nivå.

Resultatet från röstningen och de medskick besökarna gjort bekräftar att de frågor vi har fokus på är angelägna för dem som röstar, både nu och i framtiden.

Genom att skapa dialog, lära av varandra och lyfta de frågor som utmanar tryggheten, välbefinnandet och framtidstron för många människor i det svenska samhället idag, kan vi tillsammans skapa en framtid där våra barn får växa upp i trygghet – med framtidstro och med möjligheten att utvecklas till sin fulla potential.

När vi lämnade Järvaveckan för den här gången, gjorde vi det lite klokare, lite mer inspirerade och målmedvetna inför vårt fortsatta arbete för att stärka barns rättigheter i Sverige.

 

Nytt globalt ram­verk ska stärka rättig­heter­na för barn på flykt

Idag på internationella flyktingdagen vill UNICEF sätta ljuset på de 28 miljoner barn som är på flykt runt om i världen. Barn utgör mer än hälften av världens alla flyktingar, och världen måste göra mer för att skydda deras rättigheter.

Barn utgör mer än hälften av alla de människor som just nu befinner sig på flykt. Foto: © UNICEF/Georgiev

Barn utgör mer än hälften av alla de människor som just nu befinner sig på flykt. Foto: © UNICEF/Georgiev

Inom FN pågår för närvarande ett intensivt arbete med att ta fram ett globalt ramverk för flyktingar (Global Compact on Refugees), och ett om migration (Global Compact on Migration). Arbetet är en uppföljning av den så kallade New York-deklarationen som antogs av alla FN:s medlemsstater i september 2016.

Syftet är att tillsammans enas om hur man ska arbeta med den globala flykting- och migrationsfrågan. Det finns också ett behov av att förstärka och påminna om de bindande regelverk som finns, samt reglera de områden där tydliga luckor finns. Ramverken är en del av de åtaganden som länderna har enligt de globala målen som trädde i kraft 2016.

Det är viktigt att de dokument som förhandlas fram globalt enas om långsiktiga hållbara lösningar för alla som befinner sig på flykt. Det blir särskilt synligt på EU-nivå där vi idag befinner oss i mycket svår situation och mer eller mindre dödläge i förhandlingarna om ett gemensamt asylsystem. Det räddningsfartyg som nyligen inte fick lägga till i Italien och Malta, trots många nödställda människor ombord (många av dem barn), är ett levande exempel på hur det fungerar i praktiken.

I USA ser vi också allvarliga kränkningar av barns mänskliga rättigheter, där barn separeras från sina föräldrar vid gränsen. Gemensamma beslut och regler måste till för att upprätthålla grundläggande mänskliga rättigheter och samverkan globalt för människor på flykt. Barn har rätt till trygghet och skydd i sitt hemland, på flykt och vid slutdestinationen.

28 miljoner barn befinner sig just nu på flykt runt om i världen. Foto: © UNICEF/Georgiev

28 miljoner barn befinner sig just nu på flykt runt om i världen. Foto: © UNICEF/Georgiev

Viktig politisk signal

De nya ramverken är icke-bindande men anses som en mycket viktig politisk signal, och utgångspunkt för utvecklandet av nationell och regional migration- och flyktingpolitik. Båda ramverken förväntas antas under hösten 2018.

UNICEF har aktivt arbetat med att påverka innehållet i båda dokumenten. Som vid alla förhandlingar mellan stater är det mycket givande och tagande och diplomatiska kompromisser. UNICEF är dock en tydlig röst för barnen där vi har ställningstaganden och principer att presentera till länderna som vi anser inte är förhandlingsbara.

Målet är att alla barn, oavsett var de befinner sig, ska erbjudas skydd, vård och stöd. Barnkonventionen ska respekteras och efterlevas. Eftersom flykten ofta är långdragen och kan pågå under hela barndomen är det viktigt att barns rättigheter finns närvarande och efterlevs oberoende av om barnet befinner sig i hemlandet, längs flyktvägen eller i sitt destinationsland. Det gäller både ensamkommande barn och barn i familj.

Sabah, 10 år, och hennes lillebror Ahmed flydde från Jemen efter att deras hus förstörts i en raketattack. Nu lever de i ett flyktingläger i Djibouti. Sabah drömmer om att bli läkare när hon blir stor. Foto © UNICEF/Rita

Sabah, 10 år, och hennes lillebror Ahmed flydde från Jemen efter att deras hus förstörts i en raketattack. Nu lever de i ett flyktingläger i Djibouti. Sabah drömmer om att bli läkare när hon blir stor. Foto: © UNICEF/Rita

I de nya ramverken vill UNICEF särskilt lyfta fram:

  • Barn har oavsett rättslig status eller bakgrund rätt till skydd och bör direkt vid ankomst omfattas av det nationella skyddssystemet i det land de befinner sig i.
  • Principen om barnets bästa ska vara vägledande och ligga till grund för alla beslut som fattas kring barn.
  • Tillgång till grundläggande rättigheter så som utbildning och hälso- och sjukvård måste garanteras oberoende av var barnet befinner sig.
  • Alla länder måste samverka och ta delat ansvar genom gränsöverskridande arbete för att säkerställa att barnets rätt till skydd inte upphör på grund av att barnet förflyttar sig.
  • Samverkan mellan länderna bör även omfatta kontinuitet i barnets skolgång och sjukvård, samt system för familjeefterforskning och familjeåterförening.
  • Beslut om att barn ska återvända till sitt hemland måste grundas i en barnkonsekvensanalys och ska ske på ett barnanpassat sätt.
  • Inga barn ska tas i förvar eller på annat sätt frihetsberövas med anledning av sin migrationsstatus. Alternativ till förvar ska erbjudas och familjer ska hållas samman.

Då barn utgör mer än hälften av de människor som är på flykt anser UNICEF att det är särskilt viktigt att de globala ramverken speglar det och har tydliga skrivningar och åtaganden för barns rättigheter, och vi kommer fortsätta att arbeta för detta.

Läs mer i UNICEFs rapport ”Beyond boarders”.

 

Barnkonventionen blir svensk lag 2020!

Äntligen! Idag är en historisk dag för barns rättigheter i Sverige. Riksdagen har röstat ja till att barnkonventionen blir svensk lag och börjar gälla från 1 januari 2020, något vi på UNICEF Sverige arbetat för i över tio år. Nu är det både en större skyldighet och en ökad möjlighet för domstolar och myndigheter att sätta barnets rättigheter i fokus.

Barnkonventionen kommer att bli inkorporerad i svensk lag och börjar gälla från 1 januari 2020. Dessutom har man även beslutat om fortsatt transformering av barnkonventionen i andra lagar, så att relevanta lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser.

Förutom det mer lagtekniska arbetet kommer ett kunskapslyft att genomföras, för att öka kunskapen om barnkonventionen bland barn och unga, i kommuner, landsting och statliga myndigheter. Utbildning och ökad kompetens är en förutsättning för ett bättre genomslag. En vägledning kommer också att tas fram för att underlätta hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas.

Äntligen är det klart att barnkonventionen blir svensk lag! Foto: © Petra Kyllerman

Äntligen är det klart att barnkonventionen blir svensk lag! Foto: © Petra Kyllerman

Vad blir det för skillnad?

Barnkonventionen har sedan den antogs 1990 visserligen varit juridiskt bindande för Sverige, men det har visat sig att det inte var tillräckligt. Genom att göra konventionen till lag blir det ännu tydligare att barn är egna individer med egna rättigheter.

Barnkonventionen får en högre status som svensk lag men det innebär inga nya rättigheter för barn. Det kommer dock att bli skillnad genom att det läggs ett större ansvar på myndigheter, rättsväsendet och andra beslutsfattare, att tillämpa rättigheterna i konventionen så att de får ett större genomslag vid bedömningar, ärenden och beslut som rör barn.

Barnkonventionen kommer att ha samma status som andra svenska lagar (till exempel socialtjänstlagen, utlänningslagen och föräldrabalken) och kommer även att ensamt kunna åberopas i svenska domstolar  – något som tidigare inte varit möjligt. Barnkonventionen lägger grunden för barns rättigheter och är tänkt att vara det yttersta skyddsnätet då övriga lagar inte räcker till.

Enligt barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla beslut och åtgärder som rör barn. Foto: © Petra Kyllerman

Enligt barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla beslut och åtgärder som rör barn. Foto: © Petra Kyllerman

Några exempel på förändringar:

  • Särskilt barn i utsatta situationer – som barn i vårdnadstvister, barn som är omhändertagna av socialtjänsten eller befinner sig i migrationsprocessen – kommer att få ett starkare rättsligt skydd.
  • Enligt barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vilket är en starkare formulering än i exempelvis utlänningslagen. Nu stärks bland annat grunden för denna princip och för hela barnkonventionen.
  • Barnkonventionen kommer också att stärka barns rättigheter vid en konflikt mellan svensk lag och barnkonventionen. Enligt dagens system är det svensk lag som gäller vid en sådan konflikt. Utlänningslagen ”vinner” alltså idag över barnkonventionen, liksom även annan lagstiftning, såsom lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
  • Barns rätt att komma till tals kommer också att få ett större genomslag. Flera fall visar att barn inte har fått komma till tals i vårdnadstvister, vid utredningar inom socialtjänsten eller i asylprocessen. Andra exempel visar att barn har fått göra sin röst hörd, men på ett sätt som inte tagit hänsyn till barnets bästa och där barnet till och med blivit kränkt.
  • Det kommer också tydligare visa att bestämmelserna i konventionen hänger samman och utgör en helhet.
UNICEF Sverige fortsätter det viktiga arbetet med att se till att barnkonventionen tillämpas i praktiken, så att alla barn får sina rättigheter respekterade och tillgodosedda. Foto: © Petra Kyllerman

UNICEF Sverige fortsätter det viktiga arbetet med att se till att barnkonventionen tillämpas i praktiken, så att alla barn får sina rättigheter respekterade och tillgodosedda. Foto: © Petra Kyllerman

Trots att lagen inte träder i kraft förrän januari 2020 har det så kallade kunskapslyftet redan påbörjats, och många myndigheter förbereder sig för att öka kompetensen kring barns rättigheter utifrån barnkonventionen.

Dagens viktiga milstolpe är nådd men vi sätter inte punkt för vårt arbete. Vi fortsätter det viktiga arbetet med att se till att barnkonventionen tillämpas i praktiken, så att alla barn får sina rättigheter respekterade och tillgodosedda – på alla nivåer i samhället.

Stort varmt tack till alla er som är med och stöttar vårt arbete för barns rättigheter. Tillsammans förändrar vi barns liv.

Läs mer om barnkonventionen

 

Barnens bästa ligger i riks­dagens händer

På onsdag sker en av de viktigaste omröstningarna i riksdagen på mycket länge. I mars fattade regeringen det historiska beslutet att göra barnkonventionen till svensk lag, men förslaget måste alltså ha stöd av riksdagen för att det ska bli verklighet – något som UNICEF Sverige har arbetat för i över tio år.

FN:s konvention om barnets rättigheter, barn­konven­tionen, inne­håller be­stäm­melser om mänsk­liga rättig­heter för barn. Kon­ven­tionen antogs av FN år 1989. Sverige ratificerade den 1990, det vill säga vi blev juridiskt bundna att följa den. Men barn­konven­tionen är ännu inte svensk lag vilket innebär att den ofta avfärdas av besluts­fattare och myndig­heter, när viktiga beslut ska fattas om barn.

Varför behövs barnkonventionen?

Redan innan barn­konven­tionen skrevs fanns flera doku­ment och konven­tioner kring mänsk­liga och med­borger­liga rättig­heter. Men på 70-talet fram­kom att barn var en av de grupper som behövde ett starkare skydd. Under tio års tid arbetade man fram det doku­ment som skulle bli barn­konven­tionen, och 1989 antogs den av FN:s general­för­sam­ling.

Barn­konven­tionen slår fast att barn är indi­vider med egna rätti­gheter, inte föräl­drars eller andra vuxnas ägo­delar. Den inne­håller 54 artiklar som alla är lika viktiga och utgör en hel­het, men det finns fyra grund­läggande och väg­ledande prin­ciper som alltid ska beaktas när det handlar om frågor som rör barn:

  • Artikel 2: Alla barn har samma rättig­heter och lika värde.
  • Artikel 3: Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
  • Artikel 6: Alla barn har rätt till liv och utveck­ling.
  • Artikel 12: Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respek­terad. ​

Vad skulle ändras om barnkonventionen blev lag i Sverige?

Att Sverige år 1990 ratificerade barn­konven­tionen, och blev juridiskt bunden att följa den, inne­bär inte att den gäller som svensk lag. I stället har vi an­passat våra lagar så att de överens­stämmer med barn­konven­tionen genom en så kallad trans­formerings­metod. Det inne­bär att barn­konven­tionen har en lägre status än de nation­ella lagarna, och den kan till exempel inte ensamt användas av våra dom­stolar eller vid myndig­hets­beslut.

Regeringen vill nu att barn­konven­tionen ska bli svensk lag genom inkor­pore­ring, efter­som barn­konven­tionen inte tillämpats fullt ut och barns rättig­heter behöver för­stärkas.

En inkor­pore­ring innebär att barnets roll som rätts­subjekt med egna speci­fika rättig­heter tydlig­görs och kan där­med för­väntas med­verka till att barnet i högre grad hamnar i fokus i de situa­tioner som gäller barnet.

 

Att barn­konven­tionen blir svensk lag skulle inne­bära att den får samma rätts­liga status som andra nation­ella lagar, och att den därmed ensamt kan ligga till grund för beslut av våra dom­stolar och myndig­heter. Barnets rättig­heter ska beaktas vid av­väg­ningar och be­döm­ningar som görs i besluts­processer som rör barn. Om riks­dagen röstar ja blir barn­konven­tionen lag från januari 2020.

Barns rättig­heter skulle då tas på större allvar, inte minst inom det svenska rätts­väsendet.

Den nya lagen innebär ett för­tyd­lig­ande av att dom­stolar och rätts­tillämpare ska beakta de rättig­heter som följer av barn­kon­ven­tionen.

Vad är UNICEFs roll?

I barn­konven­tionens artikel 45 finns det in­skrivet att UNICEF ska arbeta för att be­stämmel­serna i kon­ven­tionen följs över­allt. Det special­upp­draget inne­bär att vi har en unik möjlig­het att an­gripa orsak­erna till att barns rättig­heter kränks. Vi vill att barnets bästa alltid ska komma i första rummet när politiker, myndig­heter och makt­havare tar beslut som berör barn, nu och i fram­tiden.

UNICEF Sverige har i över tio års tid arbetat för att barn­konven­tionen ska bli svensk lag. Därför att:

Det är en vill­farelse att tro att barn i Sverige inte behöver få starkare och fler rättig­heter än de redan har. Särskilt barn i ut­satta situa­tioner – som barn i vårdnads­tvister, barn som är om­händer­tagna av social­tjänsten eller befinner sig i migrations­processen – kommer att få ett starkare rätts­ligt skydd när barn­konven­tionen blir lag.

– Det är dags att flytta fram position­erna för barns rättig­heter och att stärka barn­konven­tionens ställ­ning så att den används. Inte bara i den politiska de­batten utan även i dom­stolar, i social­tjänsten och hos myndig­heter. Det kommer inte att ske förrän den får status som lag, säger Christina Heilborn, chefs­jurist på UNICEF Sverige.

På onsdag ligger barnens bästa i riks­dagens händer. 

 

Det här måste politik­erna prio­ritera under val­rörel­sen

UNICEFs uppdrag är att säkerställa att barnkonventionen efterlevs över hela världen för att alla barn ska få den barndom de har rätt till. Inför svenska valet i september har vi valt att fokusera på tre politiska förslag som vi anser är särskilt viktiga att de genomförs.

I Sverige arbetar vi för att barnkonventionens ställning ska stärkas och tillämpas bättre på alla samhällsnivåer. Vi fokuserar på de områden där barn är särskilt utsatta och där Sverige fått kritik av bland annat FN för att inte leva upp till bestämmelserna i barnkonventionen.

I vårt valmanifest fokuserar vi på tre politiska förslag som vi anser är särskilt viktiga att de genomförs:

  1. Alla barn ska ha rätt till familjeåterförening
    Alla barn ska ha rätt att leva med sin familj. Dagens lagstiftning möjliggör endast för en del som har beviljats uppehållstillstånd att återförenas med sin familj. Detta står i strid med barnkonventionen och inskränker dessutom en av få lagliga vägar som finns för barn på flykt. Läs mer.
  2. Alla former av våld mot barn ska vara straffbara
    Det behöver införas en särskild bestämmelse om misshandel mot barn i brottsbalken. Idag skiljer man inte på misshandel av barn och vuxna. Det innebär att de lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna även tillämpas när barn är drabbade. Lagstiftningen behöver också tydliggöras så att både fysisk och psykisk misshandel av barn blir straffbart. Läs mer.
  3. Ökat statligt ansvar för en likvärdig skola
    Alla elever ska ha tillgång till kvalitativ utbildning oavsett boendekommun och bakgrund. För att skolan ska leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag och bidra till ökad likvärdighet krävs ett ökat centraliserat ansvar och samverkan mellan berörda aktörer på statlig, regional och kommunal nivå. Läs mer.

Barns rättigheter har inte någon partipolitisk tillhörighet eller särskild politisk färg. Barns rättigheter är mänskliga rättigheter som ska efterlevas och prioriteras av samtliga politiker och andra beslutsfattare. Vi uppmanar därför nu samtliga politiker att sätta barns rättigheter i fokus under valrörelsen och ställa sig bakom våra krav.

Sprid gärna vårt valmanifest och utmana politiker och övriga beslutsfattare att ta ställning för barns rättigheter!

Miss­upp­fattning att islamsk rätt skulle bli gällande i Sverige genom barn­konven­tionen

Ett antal riksdagspartier gjorde i förra veckan ett utspel kring att barnkonventionen som lag skulle möjliggöra att islamsk rätt tillämpas i Sverige. Det är en missuppfattning som vi härmed vill reda ut och förklara.

Anledning till utspelet är en skrivelse i artikel 20 i barn­konven­tionen, gällande barn som berövats sin familjemiljö. I texten omnämns kafalah enligt islamsk rätt som ett exempel på placerings­form. Om man läser hela artikeln blir det dock tydligt att barn som är i behov av omvårdnad utanför hemmet ska placeras enligt bestämmelserna i nationell lagstiftning, det vill säga svensk special­lagstif­tning på området. Det står uttryckligt i texten att staterna ska i enlighet med sin nationella lagstiftning säkerställa alternativen för omvårdnad.

Enligt svensk nationell lagstiftning har vi detaljerade bestämmelser för hur barn ska placeras enligt social­tjänst­lagen och lagen för vård av unga (LVU). Kafalah är ingen placerings­form enligt vår nationella lag­stiftning och kan alltså inte åberopas vid beslut om placering av barn.

Det har även uttryckts en oro för att bestämmelsen säger att vid val av boende ska hänsyn tas till barnets etniska, kulturella, religiösa och språkliga bakgrund. En barnets bästa bedömning (barnkonsekvens­analys) ska alltid göras i varje enskilt fall utifrån de placerings­former vi har enligt nationell lag. Hänsyn till barnets kultur och religion ska givetvis tas men gäller följ­aktligen vid val av de alternativ som finns till­gängliga.

Enligt de lagar och förordningar som gäller i Sverige så ska barn som inte kan bo hos sina föräldrar i första hand placeras med släktingar eller andra närstående om det är förenligt med barnets bästa, sedan familje­hem eller i sista hand på institution (HVB-hem). Placeringen är ett formellt beslut och ska utgå från en individuell prövning med barnets bästa som utgångs­punkt och andra faktorer ska vara noggrant övervägda.

Läser man övriga delar av barn­konven­tionen ser man också att andra hänvisningar görs till barns rätt att utöva sitt eget kulturliv, utöva sin religion och använda sitt eget språk (till exempel artikel 30). Det gäller alla religioner och kulturer och är en grund­läggande mänsklig rättighet oberoende av placerings­form för barn som ska placeras.

I det här samman­hanget är det viktigt att påminnas om att barn­­konven­­tionen är en inter­nationell konvention som är skriven för att kunna tillämpas i alla världens länder. Konventionen har näst­intill uni­versell giltig­het (gäller i alla världens länder utom USA). Det förklarar vissa språk­bruk och för oss ibland främmande hän­vis­ningar.

Barn­konven­tionen ska kunna tillämpas i alla länder, med olika rätts­system. Konven­tionen måste läsas i sin helhet och alla artiklarna är beroende av varandra. Artikel 20 eller någon annan artikel bör inte läsas separat.

Vi hoppas att miss­förståndet är utrett och att vi kan se fram emot att barn­konven­tionen som svensk lag röstas igenom i riksdagen senare i vår.