Gå till innehållet
Laddar…

Skolan ska ge samma möjligheter för alla barn

UNICEF Sverige välkomnar flera av förslagen som presenteras i Skolkommissionens slutbetänkande. Dock hade vi velat se ett ännu tydligare barnrättsperspektiv i vissa delar. Vi uppmanar regeringen att fortsätta utveckla skolan för alla barns rätt till en likvärdig utbildning.

I går lämnade Skolkommissionen sitt slutbetänkande till regeringen. Skolkommissionen har haft i uppdrag sedan 2015 att lämna förslag på hur skolan kan höja kunskapsresultat, öka likvärdigheten och förbättra kvaliteten i undervisningen. Uppdraget bygger på resultat från PISA-rapporten 2015. PISA är en internationell undersökning som mäter femtonåringars kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Rapporten visar att Sverige har höjt sina kunskapsresultat något från tidigare år. Dock har likvärdigheten i den svenska skolan försämrats. Barns uppväxtvillkor blir alltmer avgörande för hur väl de klarar sin skolgång. Vi kommer att analysera förslagen noggrant ur ett barnrättsperspektiv.

Förstärkt arbete mot diskriminering och kränkningar

Hur elever mår har stor betydelse för hur väl de lyckas i skolan. I veckan presenterade OECD en rapport som visar att var femte 15-åring i Sverige känner sig utanför i skolan. Elever som utsätts för mobbning och kränkningar skolkar oftare och har svårare att prestera väl.

UNICEF har tagit fram en arbetsmodell; rättighetsbaserad skola, RBS som utgår från barnkonventionen. RBS-modellen visar att ett aktivt arbete med utgångspunkt i barnkonventionen stärker skolans värdegrundsarbete vilket minskar kränkningar och diskriminerande behandling. När barn får kunskap om sina rättigheter blir de mer aktiva utövare av dem, exempelvis genom att uppmärksamma vuxna på att de utsätts för kränkningar i skolan, i hemmet, av sina jämnåriga eller av andra vuxna. Skolor, i Sverige och i andra länder, som deltagit i RBS-arbetet uppvisar förbättrad trivsel, trygghet och välmående hos elever.

Vi kräver en likvärdig utbildning för alla elever i svenska skolor. Foto: © UNICEF/Zmey

Öka elevernas möjligheter till delaktighet och inflytande

Inflytande är en rättighet i barnkonventionen och fastslaget i skollagen. Inflytande skapar motivation. Det är också gynnsamt för utvecklingen av akademiska färdigheter. Inflytande gör elever mer nöjda med sin utbildning, de känner större tillhörighet till skolan, mår bättre och får bättre självförtroende. Därför föreslår UNICEF Sverige en kompetensutveckling för lärare och skolledare med utgångspunkt i barnets rättigheter för att höja kunskapen om och tillämpning av barns rättigheter bland både vuxna och barn i skolan.

Förbättra likvärdigheten i skolan

UNICEF Sverige välkomnar regeringens förslag om att ett förstärkt statligt ansvar för skolan behövs. Vi har länge krävt att regeringen tar ett ökat centralt utbildningsansvar för att minska ojämlikheten och för att säkra alla barns rätt till en likvärdig och jämlik skola och utbildning. Det är oacceptabelt att bakgrundsfaktorer som socioekonomisk tillhörighet, boendekommun och ursprung i så hög utsträckning får påverka barns utbildning.

Ur ett barnrättsperspektiv är det ett mycket allvarligt problem att barn inte ges samma möjligheter i skolan. En likvärdig utbildning ska gälla för alla barn, med extra stöd för de mest utsatta barnen. Skolan ska fungera som en inkluderande och kompenserande faktor för barn i socialt utanförskap. Ett samhälle som säkrar alla barns rätt till likvärdig utbildning av god kvalitet är ett samhälle som också kommer att stå bättre rustat för framtidens utmaningar.

Den svenska skolan håller inte måttet

I veckan hölls konferensen ReadMe i Malmö. ReadMe är en samhälls- och kulturkonferens med ambition att lyfta aktuella samhällsfrågor och skapa förändring. UNICEF var inbjudna för att tala om skola, utanförskap och barns rättigheter.

UNICEFs rapport Report Card 13: A league table of inequality in child well-being in rich countries jämför barns levnadsvillkor inom olika livsområden. Sverige lyfts fram som ett exempel på ett av de länder som sjunkit mest vad gäller jämlikheten i levnadsvillkor för barn. Sammanlagt hamnar Sverige på plats 23 av 35 bland jämförda OECD-länder.

Inom området utbildning är siffrorna ännu dystrare. I början av 1990-talet var Sverige i topp vad gäller läsförståelse och likvärdighet, men har nu sjunkit till plats 29 av 35. Skillnaden i läsförståelse mellan genomsnittet och de barn som halkar efter mest motsvarar tre års undervisning.

I rapporten Ungas röster om socialt utanförskap i Sverige berättar barn själva om upplevelsen av sin livssituation. Barnen beskriver känslan av att sakna samma förutsättningar som sina kamrater och hur det påverkar engagemanget för skolan. De berättar hur bristen på framtidstro skapar en känsla av att det redan är kört.

Skolan ska ge alla elever förutsättningar till utveckling 

Ur ett barnrättsperspektiv är den sjunkande likvärdigheten i den svenska skolan ett allvarligt problem. En av grundtankarna i barnkonventionen är att alla barn ska ha samma tillgång till sina rättigheter utan undantag eller diskriminering (artikel 2). I barnkonventionens 29:e artikel står det att skolan ska ge alla elever förutsättningar till utveckling. Det betyder att alla elever, oavsett olikheter i socioekonomisk och kulturell bakgrund, funktionsnedsättningar eller förmågor av olika slag, har rätt till en utbildning som ger dem fulla möjligheter till lärande och personlig utveckling. Och att skolan ska kompensera för skillnader i förutsättningar och förmågor.

I veckan hölls samhälls- och kulturkonferensen ReadMe i Malmö där aktuella samhällsfrågor diskuterades. Foto: © Frank Aschberg

Skolan är den ansvarsbärare i samhället som ska se till att våra barn får sin rätt till utbildning tillgodosedd. Ändå ser vi hur bakgrundsfaktorer som socioekonomiska förhållanden, boendeort och familjeförhållanden får en allt viktigare roll för hur barn klarar sin skolgång. Vi vet att hur skolan fungerar har väsentlig betydelse för hur vi klarar oss senare i livet. En misslyckad skolgång ökar riskerna för arbetslöshet, psykisk ohälsa, kriminalitet med mera. Och en fungerande skolgång är den enskilt viktigaste skyddsfaktorn för barn i social utsatthet.

Förstärker känslan av hopplöshet 

Under de år jag arbetade som utredare inom socialtjänsten träffade jag barn i olika livssituationer, med olika former av utsatthet. Nästan alla de barn jag var i kontakt med bekräftar skolans svårigheter att leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag. Att skolan misslyckats med att vara den viktiga skyddsfaktor den borde vara. Bilden blir snarare den motsatta. Misslyckanden i skolan läggs till listan av andra former av utsatthet och förstärker snarare känslan av hopplöshet för barnen. Insatser de här barnen behöver tidigt kommer ofta först längre upp i åldrarna, om ens då. Och då har problemen ofta blivit alltför omfattande.

Plats 29 av 35 jämförda länder är långt ifrån godkänt. Sverige är ett av världens rikaste länder och borde ha alla förutsättningar att ligga i topp när det gäller att tillgodose alla barns rätt till en jämlik och likvärdig skola.

UNICEF Sverige anser att följande punkter måste uppfyllas för att bryta den negativa utvecklingen:

  • Att kunskapen om och tillämpningen av barns rättigheter stärks bland både vuxna och barn i skolan.
  • Att samverkan mellan aktörer som socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och polis förbättras för att minska den sociala utsattheten.
  • Att barn får information och erbjuds delaktighet i frågor som rör dem.

Vill du få information om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.

Rättssäkerheten för barn på flykt satt ur spel

Idag överlämnas utredningen som utvärderat hanteringen av flyktingsituationen i Sverige år 2015 till regeringen. Vår chefsjurist Christina Heilborn har ingått i utredningen som expert och berättar här om slutsatserna och lärdomarna ur ett barnrättsperspektiv.

År 2015 kom det 163 000 asylsökande till Sverige. Av dem var 70 000 barn, varav 35 000 var ensamkommande. Utredningen har haft i uppdrag att göra en kartläggning av händelseförloppet under hösten 2015 och att utifrån det analysera regeringens, myndigheternas och kommunernas ansvar och beredskap. Utifrån kartläggningen och analysen har lärdomar dragits för att stärka förmågan hos samhället att hantera en eventuell liknande situation. Fokus för utredningen har varit myndigheternas och civilsamhällets mottagande av de människor som kom.

Utgångspunkterna har varit de krav som måste ställas på mottagandet utifrån Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och barnets rätt och rättssäkerhet. Mänskliga rättigheter och rättssäkerhet gäller varje individ som tas emot och även i en ansträngd situation. Andra utgångspunkter har varit att all maktutövning måste ha stöd i lag och allas likhet inför lagen.

En utredning har tagits fram som utvärderat hanteringen av flyktingsituationen i Sverige 2015. Foto: © UNICEF/Georgiev

Generellt konstaterar utredningen att ingen i Sverige var förberedd på att ett så stor antal människor på flykt skulle komma till Sverige hösten 2015. Detta trots omvärldsbevakningar och prognoser. De flesta myndigheter och kommuner gjorde dock så gott de kunde trots brister i samordning, styrning och ledarskap. Civilsamhället spelade en stor roll och gjorde viktiga insatser.

Det mest allvarliga som utredningen konstaterar är att rättssäkerheten i flera hänseenden sattes ur spel, särskilt när det gäller de ensamkommande barnen under 18 år. Det handlar till exempel om:

  • rätten att registreras som asylsökande
  • rätten till god man
  • rätten till tillgång till asylprocessen
  • rätten till omvårdnad
  • rätten att skyddas mot exploatering

Utöver dessa rättssäkerhetsgarantier som gäller för varje individ följdes inte barnkonventionen heller när det gäller:

  • rätten till hälso- och sjukvård
  • rätten till utbildning
  • rätten till rehabilitering
  • rätten till skälig levnadsstandard

Kritiken är mycket allvarlig och understryks i Barnombudsmannens rapport som ligger till grund för utredningens slutsatser.

De lärdomar utredningen drar för att uppfylla rättssäkerhetskrav och internationella åtaganden är att barn på flykt måste få och har rätt till:

  • korrekt information
  • tillgång till asylprocessen
  • tryggt och säkert mottagande

Den viktigaste slutsatsen är att internationell rätt, såsom barnkonventionen, även gäller i tider av stor belastning och ansträngning och att det under inga omständigheter är godtagbart att sätta sådana bestämmelser ur spel.

Det är till och med så att i tider av kriskänsla är de här kraven särskilt angelägna att hålla fast vid, så att barns liv och säkerhet inte äventyras. En avgörande faktor för att få rättsstatens maskineri att fungera är ledning och samordning mellan myndigheter och civilsamhället.

Vill du veta mer om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.

 

 

Barn måste ha ett absolut skydd mot människohandel

Idag skickar vi in vårt remissvar på Människohandelsutredningen. UNICEF Sverige har tittat på de förslag som rör barn. Vi ser positivt på förslagen i utredningen som syftar till att ge ett ökat straffrättsligt skydd för barn som utsätts för människohandel. Vi anser dock att ytterligare åtgärder är nödvändiga för att tydliggöra och uppmärksamma barns särskilda utsatthet och rätt till skydd och öka antalet lagförda brott mot barn.

Att det endast finns två fall av människohandel med barn i nuvarande praxis är en tydlig indikation på att lagen inte kan tillämpas som avsett. Enligt utredningen har inga åtal om människohandel med barn väckts mellan 2012 – 2015 trots 82 polisanmälningar och 39 inledda förundersökningar. Människohandel är ett mycket allvarligt och grovt brott som innebär en stor utsatthet för de barn som drabbas och en allvarlig kränkning av deras rättigheter. Enligt barnkonventionen ska staterna vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder för att skydda barnet mot alla former av våld och övergrepp, utnyttjande samt förhindra handel med barn.

Idag skickar vi in vårt remissvar som rör barns särskilda utsatthet i människohandel. Foto: © UNICEF/Frank Aschberg

Barns skyddsintresse är större än vuxnas i enlighet med barnkonventionen. Detta måste framgå tydligt av den svenska lagstiftningen. För att barn ska få ett starkare skydd från att utsättas för människohandel föreslår vi följande:

  • En särskild bestämmelse om människohandel med barn i brottsbalken

Detta skulle öka tydligheten och underlätta rättstillämpningen samt stärka barns rättsliga ställning. Kriterierna för vad som är brottsligt är olika för vuxna och barn. Att skilja på människohandel mellan vuxna och barn ger även en viktig pedagogisk effekt och signal till allmänheten om brottets allvar och särskilt allvarliga inverkan på barn.

  • Strikt ansvar införs för människohandel med barn

Gärningsmannen ska inte under några omständigheter kunna undgå att frias från ansvar om brottet gäller ett barn. Ansvar ska ligga på den vuxna att försäkra sig om att offret inte är under 18 år.

  • Förtydliga exploateringsformerna

Det måste framgå av lagtexten vilka former av hänsynslösa utnyttjanden som barn kan utsättas för. Större hänsyn bör tas till barns särskilda utsatthet och omfatta former av exploatering som är specifika för barn.

  • Ökade utbildningsinsatser

Utbildningsinsatser till polis, rättsväsende och övriga myndigheter prioriteras där fokus på barns särskilda utsatthet, behov och rättigheter ska vara en central del. Specialiserade enheter inom polisen måste inrättas med fördjupad kunskap kring att identifiera barn som är, har varit, eller riskerar bli offer för människohandel.

Läs hela vårt remissvar här.

Läs mer om handel med barn här.

 

Starkare skydd mot barnmisshandel

Det krävs ett starkare skydd mot barnmisshandel. Det skriver vår generalsekreterare Véronique Lönnerblad och vår chefsjurist Christina Heilborn i en debattartikel i Svenska Dagbladet idag.

Sverige var först i världen med att förbjuda aga. Men trots det saknar barn idag ett verkligt skydd mot våld i hemmet. Barnmisshandel ses nämligen inte som ett specifikt brott där barn är särskilt utsatta och sårbara, utan det omfattas av de allmänna bestämmelserna i brottsbalken. Följden kan bli att den som begår övergrepp mot barn  inte straffas.

Våld mot barn bedöms idag under samma brottsrubricering som våld mellan vuxna. Det tas inte hänsyn till barnets beroendeställning gentemot föräldern, eller att barnet befinner sig i en särskilt utsatt situation. Att barnet dessutom utsätts för misshandel i hemmet – i den miljö där det ska vara som allra tryggast – är ytterligare en försvårande omständighet som inte beaktas.

Trots dokumenterade skador och vittnen till händelser läggs många förundersökningar ned. Detta sker trots att föräldern kan ha erkänt misshandeln. Anledningen kan vara att föräldern har uttryckt ånger eller att misshandeln inte varit tillräckligt ”grov”. I vissa fall har polisen ansett att frågan bör hanteras av socialtjänsten och inte av rättsväsendet. I de fall som gått vidare och avgjorts i domstol kan ett liknande resonemang förekomma.

Föräldrarnas pressade situation sätts före barnets upplevelse
I uttalanden från domstol har i flera fall förälderns pressade situation satts före barnets faktiska upplevelse av händelsen. Förälderns våld mot barnet har ansetts vara en ”befogad tillrättavisning”, alternativt har våldet inte bedömts vara tillräckligt allvarligt då smärtan inte ansetts som så stor. Med andra ord finns det både en tillåtande attityd och ett juridiskt handlingsutrymme för att föräldrar utövar våld mot sina barn.

Så var till exempel fallet i en tingsrättsdom där en styvpappa stod åtalad för ofredande efter att ha tejpat för sin tioårige styvsons mun med silvertejp. Pojken blev tejpad bakifrån och tejpen, som täckte hela ansiktet, gjorde att han inte kunde andas eller tala ordentligt. Pojken berättade att han varit tejpad i två – tre minuter och försökt ropa på hjälp ett 40-tal gånger. Tingsrätten ansåg att pojkens berättelse skulle bedömas med försiktighet, på grund av hans låga ålder och att han av rädsla kunde ha misstagit sig på hur långt händelseförloppet egentligen var. Rätten ansåg istället att det ingick i rollen som styvpappa att sätta gränser för olika typer av beteenden. Mot denna bakgrund ansågs styvpappans agerande inte utgöra ett brott i brottsbalkens mening. Åtalet ogillades och styvpappan friades.

Idag kan du läsa vår debattartikel i Svenska Dagbladet som argumenterar för starkare skydd mot barnmisshandel. Foto: ©UNICEF/Frank Aschberg

Mer än vart tionde barn uppger att de blivit slagna av en vuxen
Det finns också luckor i det rättsliga skyddet för de barn som tvingas se när den ena föräldern blir slagen. Det är nämligen inte ett brott att låta barn bevittna misshandel i hemmet. Detta trots att forskning visar att effekterna är desamma som att utsättas för direkt våld. En övervägande del av de pojkar som bevittnat våld i hemmet blir dessutom själva våldsutövare.

Det är nu snart 40 år sedan som Sverige förbjöd barnaga. Men trots det så uppger fortfarande mer än vart tionde barn i den senaste nationella kartläggningen att de har blivit slagna av vuxna i hemmet under det senaste året. Det visar att det nuvarande förbudet har brister och inte ger barn tillräckligt skydd mot misshandel.

Enligt barnkonventionen har barn rätt till skydd från alla former av våld. Detta innefattar såväl fysisk som psykisk misshandel, det vill säga även att bevittna våld. Frågan om våld mot barn måste därför prioriteras när barnkonventionen blir lag. De luckor som finns i rättssystemet idag måste täppas till, och barnen måste garanteras det skydd som de har rätt till. Det innebär i praktiken att det krävs ändringar både av lagen och själva attityden till att barn blir misshandlade.

UNICEF Sverige kräver därför:

  • Att det införs en särskild bestämmelse i brottsbalken om misshandel mot barn.
  • Att definitionen av våld mot barn också ska innefatta barn som bevittnar våld i hemmet.
  • Att det införs tydliga nationella bestämmelser för hur socialtjänsten, polis, socialtjänst och rättsväsende ska arbeta tillsammans i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.

Här kan du läsa artikeln på Svenska Dagbladets hemsida.

Onödig oro med barnkonventionen som lag

Igår anordnade UNICEF Sverige ett rundabordssamtal med jurister från myndigheter och domstolar för att prata om möjligheter och utmaningar med barnkonvention som svensk lag. Vår huvudgäst var Arnfinn Bårdsen, domare från Högsta domstolen i Norge, som delade med sig av sina erfarenheter av barnkonventionen som lag i praktiken. Hans huvudbudskap till oss i Sverige var att vi inte ska oroa oss och måla upp stora problem inför att den blir lag. Snarare ska det ses som en möjlighet att stärka barns rättigheter och synliggöra deras perspektiv i en vuxendominerad värld.

Nästa år förväntas barnkonventionen bli svensk lag. Foto: ©UNICEF/Kyllerman

Nästa år förväntas barnkonventionen bli svensk lag. Vi ser detta som en milstolpe i arbetet med att stärka barns rättigheter i Sverige. Visserligen är Sverige redan juridiskt bunden av barnkonventionen genom folkrätten, men att göra den till svensk lag kommer stärka barns rättigheter ytterligare och höja deras status. Vi på UNICEF Sverige är mycket positiva till förslaget men det finns dock en del myndigheter och domstolar som är skeptiska. De anser bland annat att många bestämmelser i konventionen är svårtolkade, och att ingen internationell domstol finns kopplad till konventionen som skapar praxis och vägledning.

Barnkonventionen som lag i tolv år

Arnfinn Bårdsen menade dock att vi i Sverige verkar ha en tendens att måla upp onödiga hypotetiska frågeställningar och konflikter som inte nödvändigtvis kommer bli aktuella. Norge har haft barnkonventionen som lag i tolv år.  När barnkonventionen blev lag i Norge trodde många av domstolarna att det inte skulle bli så stor förändring. Innan den blev lag så användes den mycket lite och sågs inte ha stor betydelse i rätten. Det blev inte heller någon stor förändring den första dagen eller till och med första året. Men med tiden så har det påverkat inställningen till barns rättigheter. Under åren har man sett många positiva erfarenheter som visar på att barn får en starkare ställning och att deras rättigheter synliggjorts. Man har både använt barnkonventionen som ett verktyg för att förstärka barnets rättigheter i specifika ärenden och förtydligat hur barnkonventionens artiklar ska tolkas.

Det är tre områden där barnkonventionen har använts mest i avgörande från Högsta domstolen:

  • Socialtjänsten
  • Brottmål
  • Asyl- och migrationsärenden

De artiklar som prövats är främst art 3 om barnets bästa och art 12 kring rätten att få delta och bli hörd. Domstolarna har i sitt arbete haft stor användning av FN:s barnrättskommittés kommenterar och vägledning på hur barnkonventionens artiklar ska tolkas.

Rättsfallen visar på att göra barnkonventionen till lag (så kallad inkorporering) inte är tillräckligt utan det måste kompletteras av fortsatt anpassning av övrig lagstiftning (så kallad transformering). Barnkonventionen lägger grunden för en miniminivå för barns rättigheter och är främst tänkt som ett yttersta skyddsnät då övriga lagar inte räcker till. Utbildningsinsatser till rättsväsendet och myndigheter är också avgörande.

Ett nytt kraftfullt verktyg

Efter gårdagens samtal och diskussion är i alla fall jag övertygad om att vi är bra rustade för att göra barnkonventionen till svensk lag. Det svenska förslaget innebär både inkorporering och transformering. Barnombudsmannen har redan nu fått i uppdrag av regeringen att arbeta med att utbilda myndigheter och kommuner kring barnkonventionen och hur den ska tillämpas i deras verksamhet. Istället för oro bör vi därför känna att barnkonventionen som lag blir ett nytt kraftfullt verktyg för att stärka barns rättigheter.

Läs mer om barnkonvention som lag här: https://unicef.se/projekt/gor-barnkonventionen-till-lag

Unga kan få längre uppehållstillstånd om de studerar på gymnasiet

Regeringen presenterar ett nytt lagförslag där unga kan få ett längre uppehållstillstånd om de studerar på gymnasiet. UNICEF Sverige välkomnar förslaget men påpekar vikten av permanenta tillstånd som en varaktig hållbar lösning för barn och unga som har skyddsskäl.

Ännu ett lagförslag inom asylområdet har presenterats av regeringen. Förslaget innebär att ungdomar som har skyddsskäl och har fått ett kortare tillfälligt uppehållstillstånd kan få ett längre tillstånd om de studerar på gymnasiet. Även ungdomar som inte längre har skyddsskäl kan i vissa fall beviljas den här formen av uppehållstillstånd.

UNICEF Sverige välkomnar förslagen som gör det möjligt för ungdomar att få ett längre uppehållstillstånd och kunna fullfölja sina studier, och kan öka möjligheterna till arbete och etablering på arbetsmarknaden. Vi vill dock betona betydelsen av permanenta uppehållstillstånd som utgångspunkt för en varaktig hållbar lösning för barn och unga som har skyddsskäl. Att bevilja permanenta uppehållstillstånd ger ett starkare skydd som främjar barns rätt till trygghet och skydd, vilket är förenligt med bestämmelserna i barnkonventionen.

Vi har i vårt remissvar till förslaget lyft fram två huvudsakliga svårigheter för de personer som har skyddsskäl, det vill säga laglig grund att stanna kvar i landet:

  1. Villkorat uppehållstillstånd

Har man skyddsskäl så bör inte tillståndet vara villkorat med studier eller annat krav. Det är inte förenligt med asylrätten. Uppehållstillstånd för studier kan erbjudas som ett alternativ men de asylsökande som har skyddsskäl måste kunna få ett långsiktigt skydd som inte villkoras med krav på studier. Lagförslagen måste även kunna säkerställa att de barn som har skyddsskäl och av olika anledningar inte kan eller vill studera ges en hållbar varaktig lösning.

  1. Icke-diskriminering är en grundläggande rättighet enligt barnkonventionen

Lagförslagen innehåller olika regler och villkor för uppehållstillståndet beroende på barns formella status och tidpunkten för registrering av asylansökan. Utifrån ett icke-diskrimineringsperspektiv bör bestämmelserna vara lika för alla barn, oberoende av skyddsgrund och tidpunkt för när asylansökan registrerades. Förslaget bör förtydliga att man inte ställer högre krav på barn som vistas i Sverige med uppehållstillstånd på grund av studier, än på övriga barn i Sverige.

Trots att förslagen öppnar upp för nya möjligheter till långsiktigare lösningar för barn på flykt ser vi med oro på förslagens syfte och inriktning. Asylrätten måste fortsatt vara i fokus och en individuell prövning med noga utredda asylskäl måste alltid komma i första hand.

Förslagen ger utrymme för en viss respit kring längden för uppehållstillstånd, men förslagen innebär en hög risk för att man i praktiken skjuter upp oron för utvisning och återvändande till studentdagen i stället för 18-årsdagen. Det är fortfarande osäkert vad som händer när uppehållstillståndet på grund av studier löper ut. Det är inte säkert att permanent uppehållstillstånd senare kommer att beviljas. Därmed kvarstår osäkerheten för barn som har skyddsskäl och har rätt till en långsiktig hållbar lösning.

Läs hela remissvaret här.

Tidigare åldersbedömning ökar rättssäkerheten för unga asylsökande

Idag genomförs en åldersbedömning i slutet av processen när någon söker asyl i Sverige och personens ålder bedöms som tveksam. Men nu har regeringen tagit fram ett förslag för att göra bedömningen tidigare i asylprocessen. UNICEF Sverige ser positivt på förslaget, men några viktiga principer måste förtydligas innan förslaget blir verklighet.

UNICEF Sverige lämnar idag in sitt remissvar till regeringens förslag om att tidigarelägga åldersbedömningen i asylprocessen. Vi ser överlag positivt på att åldersbedömningar görs tidigare för att öka rättssäkerheten för unga asylsökande. Barn måste få möjlighet att styrka sin ålder och det är viktigt att det finns rättssäkra metoder för att göra det. Det finns dock en rad viktiga principer som måste förtydligas innan förslaget blir verklighet:

Helhetsbedömning

Medicinska åldersbedömningar kan aldrig bli hundra procent säkra och faktiskt bestämma en exakt ålder. Trots förslag på nya utvecklade metoder är felmarginalen fortfarande relativt stor. Medicinska åldersbedömningar måste därför kompletteras av underlag från exempelvis socialsekreterare, lärare, psykolog och barnläkare.

Det finns idag en möjlighet att inhämta dokumentation från socialtjänsten men det görs sällan eftersom det inte ett krav. Vi anser därför att det bör ställas tydligare krav på samordning och inhämtande av uppgifter från relevanta aktörer för att säkerställa en helhetsbedömning.

Benefit of the doubt

I resultatet av den medicinska åldersbedömningen ska den lägsta åldern i åldersspannet gälla enligt regeln om ”benefit of the doubt”. Det innebär att om tvivel finns ska beslutet fattas till den sökandes fördel. Regeln har stöd i den internationella asylrätten, EU-rätt och barnkonventionen och måste fortsatt respekteras.

Samtycke

Förslaget innehåller krav på samtycke för medicinsk åldersbedömning men enbart genom god man eller offentligt biträde. Vi anser att det måste förtydligas att den sökande själv måste ge samtycke och förstå innebörden av beslutet.  Den sökande måste få en möjlighet att själv yttra sig och vara delaktig.

Barns rätt att komma till tals i beslut som rör dem är en grundläggande rättighet för barn och en av barnkonventionens grundprinciper. Bestämmelsen finns också uttryckt i utlänningslagen.

Rätt att överklaga

Lagförslaget innehåller rätten att överklaga beslut om åldersbedömning. De tillfälliga beslutet gäller dock direkt även om man väljer att överklaga beslutet. Om det tillfälliga beslutet ska gälla omedelbart måste ärendena om överklagan prioriteras och hanteras skyndsamt så att rätten får en faktisk inverkan för den asylsökande.

Lagförslaget måste också förtydliga att rätten att överklaga gäller alla beslut. Så som förslaget ser ut i dag så finns det fortfarande ingen möjlighet att överklaga beslut kring uppskrivning av ålder i de så kallat ”uppenbara” fallen (det vill säga när ingen åldersbedömning görs). Det är ett problem utifrån rättssäkerheten för den sökande och det måste ses över.

Barnrättsperspektivet centralt

Vi delar uppfattningen att det inte är lämpligt att vuxna bor med asylsökande barn, men det är samtidigt viktigt att det framkommer att det heller inte alltid är lämpligt att barn bor med asylsökande vuxna. Det måste också finnas med i beslutet som fattas inom asylprocessen.

Att ifrågasätta barnets berättelse och uppgift om ålder ger stora konsekvenser för barn och deras tillit till vuxna och asylprocessen. Barnkonsekvensanalyser måste alltid genomföras vid alla beslut med barnets bästa i fokus.

Läs hela vårt remissvar här.

Vill du få löpande information om UNICEFs arbete för barns rättigheter? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.

FN är nu viktigare än någonsin

När det känns som om världen brinner är det viktigt att påminna sig om att utvecklingen sedan länge stadigt går framåt i de allra flesta länder. Samtidigt är behovet av en världsorganisation större än någonsin, skriver UNICEF Sveriges programhandläggare internationell utveckling, Eva Dalekant, på FN-dagen.

Ibland känns det som om hela världen brinner och att nya konflikter regelbundet blossar upp. Det är plågsamt att se medias bilder av bombade sjukhus, och barn som längtar tillbaka till den skola de inte längre kan gå till. Då är det extra viktigt att påminna sig om att utvecklingen i världen sedan flera decennier stadigt går framåt i de allra flesta länder.

Men det är också ett faktum att antalet väpnade konflikter ökar igen efter att ha minskat under lång tid. Mer än 100 miljoner människor är i behov av humanitär hjälp och antalet människor på flykt är rekordhögt. Därför är behovet av en världsorganisation större än någonsin.

UNICEF och andra FN-organisationer finns på plats och kämpar för mänskliga rättigheter i katastrofområden runt om i världen. Karin Aaen arbetar för UNICEF i Danmark. Här är hon på plats i Gevgelija med lille Rital som föddes under familjens flykt från Syrien. Foto: © UNICEF

UNICEF och andra FN-organisationer finns på plats och kämpar för mänskliga rättigheter i katastrofområden runt om i världen. Karin Aaen arbetar för UNICEF i Danmark. Här är hon på plats i Gevgelija med lille Rital som föddes under familjens flykt från Syrien. Foto: © UNICEF

I hundratals kriser runt om i världen kämpar FN-organisationer som UNICEF, FN:s utvecklingsprogram och FN:s livsmedelsprogram för att människor ska få sin rätt till mat, vatten och säkerhet uppfylld. Med våra mandat och vår storlek har vi ett unikt inflytande på världens regeringar och makthavare i arbetet med att förverkliga allas lika värde och rättigheter.

Med risk för sina egna liv arbetar UNICEFs personal och våra samarbetspartners dygnslånga arbetsdagar för att till exempel:

  • Installera mobila latriner i flyktingläger i Syrien och dess grannländer.
  • Köra ut vatten i tankbilar till tyfondrabbade områden.
  • Sätta upp mobila näringskliniker för att behandla undernärda barn i områden som drabbas av torka i östra och södra Afrika.
  • Vi delar ut vattenreningstabletter och hygienpaket för att hindra spridningen av kolera i Haiti, och sätter upp trygga platser där mammor kan amma i fred och barnen får tillfälle att leka och känna sig trygga.
  • I till exempel Jemen sätter vi upp mobila hälsovårdsteam som ger grundsjukvård till barnfamiljer, reparerar vattenreningsverk och ger kontantbidrag till familjer för att de ska kunna köpa livsnödvändiga förnödenheter.
  • Vi förhandlar med krigsherrar för att få in nödhjälp till instängda och lidande människor och för att de ska släppa barn som tvingats bli soldater.

Skolbarn som idag ritar fredsduvor i sina klassrum är kanske inte medvetna om allt detta. Men FN:s grund är ändå densamma – ett försvar av de grundläggande mänskliga rättigheterna och vår gemensamma strävan efter en värld utan konflikter och våld, där ingen behöver vara undernärd, utsättas för sexuella övergrepp, giftas bort som barn eller tvingas hoppa av skolan.

Det är så viktigt att vi borde påminna om oss om det varje dag, men framför allt en dag som denna.

Vill du få löpande information om UNICEFs arbete för barns rättigheter? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.

Vad säger Sveriges politiker om en fullständig barnkonvention?

Som en del i UNICEFs kampanj för att införa en fullständig barnkonvention frågade vi samtliga riksdagspartier vad de anser om att ge barn i Sverige möjlighet att klaga när deras rättigheter kränks. Vi fick följande svar.

Vi ställde följande frågor till partiernas barnrättspolitiska talespersoner:

  1. Vad anser du och ditt parti om att ge barn individuell klagorätt och att Sverige ansluter sig till det tredje tilläggsprotokollet?
  2. Hur arbetar du och ditt parti för att stärka barns rättigheter i Sverige?

Alla riksdagspartier har svarat, något vi sätter ett stort värde på. Vi kan också med glädje konstatera att flera är positiva och inget parti uttrycker sig negativt till att Sverige antar det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen och inför individuell klagorätt för barn.

Svar från Socialdemokraterna

I utredningen ”Barnkonventionen ska bli svensk lag” föreslås det att regeringen bör utreda om Barnombudsmannen ska ges möjlighet att föra talan för enskilda i de fall frågan är av särskilt intresse för genomförandet av barnkonventionen. Utredningen har precis varit ute på remiss och frågan kommer sedan beredas inom regeringskansliet. Regeringen har därför inte tagit ställning men jag som ledamot kan säga att jag tycker frågan är av sådan vikt att det bör utredas närmare och så långt som möjligt realiseras.

Svar från Vänsterpartiet:

Vänsterpartiet anser att Sverige måste skriva under barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll, om en individuell klagomekanism för barn, som ger barn rätt att få sin sak prövad och bli lyssnad på. Barnperspektivet måste alltid finnas med när lagar stiftas och samhällets resurser fördelas. Barns rättigheter och förutsättningar är tätt förknippade med de vuxnas varför en generell välfärd är viktig.

Svar från Miljöpartiet:

En angelägen fråga – en pusselbit som utöver att barnkonventionen blir lag skulle hjälpa till att stärka barns rätt i praktiken. Genom att verka för ett barnperspektiv i alla beslut som fattas, oavsett nivå. Vi avser också att göra barnkonventionen till svensk lag.

Svar från Moderaterna:

För oss är det centralt att värna om varje barns rättigheter. Vi analyserar Barnrättighetsutredningens förslag noggrant. Det har dock inte ingått i utredningens uppdrag att utreda om Sverige bör ansluta sig till det tredje tilläggsprotokollet. Därför krävs det vidare utredning innan förslaget prövas. Det krävs en analys för att säkerställa att barns rättigheter skulle stärkas med individuell klagorätt, något som ej togs upp i utredningen.

Vi vill stärka alla barns rättigheter i deras vardag. Barns rättigheter ska stärkas genom nolltolerans mot dåliga skolor och ökade möjligheter till trygghet i till exempel barnomsorg och socialtjänst.

Barn i Sverige har rätt till en fullständig barnkonvention. Foto: © Frank Aschberg

Barn i Sverige har rätt till en fullständig barnkonvention. Foto: © Frank Aschberg

Svar från Liberalerna:

Vi tycker definitivt att detta är en fråga som bör tittas på! I vår barnrättsmotion kan man läsa mer om våra ståndpunkter vad gäller detta. Vi har också varit pådrivande för att barnkonventionen ska bli lag och vi har en barnrättspolitisk talesperson.

Svar från Centerpartiet:

Vi står upp för det och vill ansluta oss till det tredje tilläggsprotokollet i barnkonventionen. Det är i linje med vår syn på allas lika rätt och värde.

Svar från Kristdemokraterna:

Ja, barn bör få klagorätt när deras rättigheter kränks. De ska också ha stärkta möjligheter och rättigheter i alla rättsprocesser. Alla politiska beslut ska prövas mot hur de påverkar familjer i nära relationer och barnkonventionens roll ska stärkas genom att bli lag.

Svar från Sverigedemokraterna:

Vi har ännu inte tagit ställning till frågan om huruvida Sverige bör ansluta sig till det tredje tilläggsprotokollet till Barnkonventionen. Det är en komplex fråga som man måste sätta sig noggrant in i och analysera grundligt innan man beslutar om. Vad gäller hur vi arbetar för att stärka barns rättigheter så har vi självfallet alltid barnperspektivet i åtanke då vi tar ställning till olika lagförslag etc. Vi har också ett barnpolitiskt inriktningsprogram som vi presenterade förra året. I programmet finner du information om hur vi försöker att bland annat stärka barns rättigheter.

UNICEF Sverige har länge arbetat för att barnkonventionen ska bli svensk lag, vilket också en majoritet i riksdagen har ställt sig bakom. Flera av våra riksdagspartier ställer sig positiva till att anta det tredje tilläggsprotokollet, och inget av partierna ser direkt negativt på frågan. Det banar väg för att vårt långsiktiga mål – en fullständig barnkonvention – kan bli verklighet.

Barn i Sverige har rätt till en fullständig barnkonvention. Läs mer och skriv under vårt krav till regeringen. 

Barnkonventionen som lag räcker inte

Sverige är på många sätt ett bra land för barn att växa upp i. UNICEF Sverige vill dock se att det blir ännu bättre och då räcker det inte med att barnkonventionen blir lag. Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist, förklarar genom att jämföra Sverige med Norge och Irland.

Sverige är på många sätt ett bra land för barn att växa upp i. Men att barnkonventionen blir lag räcker inte. Barn måste också få rätt att utkräva sina rättigheter. Foto: © Frank Aschberg

Sverige är på många sätt ett bra land för barn att växa upp i. Men att barnkonventionen blir lag räcker inte. Barn måste också få rätt att utkräva sina rättigheter. Foto: © Frank Aschberg

Att göra barnkonventionen till svensk lag är ett steg i rätt riktning. Det utgör både ett pedagogiskt och juridiskt verktyg för att stärka barns rättigheter. Men för att stärka barns rätt att utkräva sina rättigheter räcker det inte att barnkonventionen blir lag. Låt oss titta på hur situationen ser ut i två andra europeiska länder:

Norge har gjort barnkonventionen till nationell lag men saknar fortfarande effektiva och barnanpassade rättsmedel för barn att utkräva sina rättigheter.

Norge har inte ratificerat barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll som ger barn möjlighet att klaga till FN:s barnrättskommitté när deras rättigheter inte har uppfyllts.  Det finns inte heller någon tydlig översikt kring vart barn kan vända sig och vilka nationella instanser som är tillgängliga för barn.

Eftersom barnkonventionen är lag kan rättigheterna prövas i domstol, vilket är bra. Men så länge man inte har ett barnanpassat system eller ger barn rätten att självständigt driva en process i domstol så blir den rättigheten mycket begränsad. Barnombudsmannen har precis som i Sverige inte mandat att utreda enskilda ärenden från barn och kan därför inte hjälpa barn att klaga.

Irland har inte inkorporerat barnkonventionen som nationell lag men däremot har de antagit det tredje tilläggsprotokollet. På Irland har barn överlag goda möjligheter att klaga när deras rättigheter kränks. Barnet kan göra det själv eller genom ombud och redan på kommunal nivå. Processen är barnanpassad vilket till exempel innebär att språket, bemötandet och tillgängligheten har anpassats.

Barn har även tillgång till juridiskt biträde vid behov. På nationell nivå har barnombudsmannen mandat att ta emot ärenden från barn och kan stötta dem i att få upprättelse. Ärendena rör myndighetsutövning inklusive rätten till vård och utbildning.

Migrationsfrågor och polisärenden är undantagna eftersom det finns separata instanser för det, vilket innebär en utmaning då de instanserna inte är särskilt anpassade för barn. En annan stor utmaning för Irland är att barnkonventionen inte är lag. Det går därför inte att ta fall till domstol om barns rättigheter enligt barnkonventionen kränkts.

Sverige har ännu så länge varken inkorporerat barnkonventionen eller anslutit sig till det tredje tilläggsprotokollet. Sverige har inte heller barnanpassade instanser på nationell nivå dit barn kan vända sig för att få stöd i att kräva upprättelse när deras rättigheter kränkts.

Alla tre delar är nödvändiga för att barns rättigheter fullt ut ska tillgodoses. Det är dags för Sverige att vakna upp och sätta fart!

Barn i Sverige har rätt till en fullständig barnkonvention. Läs mer och skriv under vårt krav till regeringen.

Hög tid att bryta orättvisa mönster

En ny rapport från UNICEF visar hur ojämn fördelning av hushållsarbete håller hundratals miljoner flickor tillbaka och bland annat hindrar deras skolgång. Ett mönster som måste brytas nu, skriver Eva Dalekant, programhandläggare internationell utveckling, på FN:s internationella flickdag.

Varje dag tjatar jag på mina döttrar om att de ska sätta in disken i maskinen, lägga tvätten i tvättkorgen, städa sina rum och hjälpa till att gå ut med soporna. Nästan varje dag tänker jag också på hur bra de har det. Den lilla tid de måste ägna åt hushållsarbete är inte betungande i jämförelse med många andra flickors situation världen över.

Hamesa, 19 år, från Nepal. Hon fick aldrig gå i skolan eftersom hon är tjej och kommer från en starkt patriarkal minoritetsgrupp. Den typen av orättvisa arbetar UNICEF för att ändra på.

Hamesa, 19 år, från Nepal.

Mina tankar går till de tonårstjejer jag har träffat i olika länder som råkar vara födda under andra förutsättningar. En av dem är 19-åriga Hamesa i östra Nepal som aldrig fick gå i skolan eftersom hon är tjej och kommer från en starkt patriarkal minoritetsgrupp. Hon bor med sin mamma,  sin 5-åriga dotter och sina fem syskon, tre systrar och två bröder. Hamesas mamma och de tre döttrarna delar på allt hushållsarbete, medan bröderna inte behöver lyfta ett finger hemma.

Bröderna går i skolan, vilket inga av döttrarna kunnat göra, och kan ägna all sin fritid åt skolarbete och nöjen. Hamesa tycker förvisso att det är orättvist, men har ingen makt att förändra situationen. Hon är dock fast besluten om att hennes egen dotter ska kunna gå i skolan.

Hundratals miljoner flickor hålls tillbaka

Hamesas situation är inte unik. Flera hundra miljoner flickor över hela världen har en liknande vardag. En ny rapport från UNICEF visar att flickor i åldrarna 5-14 år ägnar 40 procent mer tid än jämnåriga pojkar åt obetalt hushållsarbete. De lagar mat, städar, hämtar vatten och ved, tar hand om syskon eller andra släktingar.

Mönstret blir tydligare ju äldre flickorna blir. Flickor i åldrarna 10-14 år ägnar 50 procent mer tid än pojkarna åt hushållssysslor. Allt detta arbete går i många fall ut över deras skolarbete – de kommer för sent, hinner inte läsa läxor och i värsta fall kan de inte gå i skolan alls. De får inte heller tid att leka och vara med sina kompisar. I flera länder innebär arbetet med att hämta ved och vatten dessutom en risk att utsättas för sexuella övergrepp.

Den ojämna fördelningen av hushållsarbetet för dessutom vidare tanken – både hos tjejerna och i deras samhällen – att ansvaret för barn och hem ligger på just flickorna. Det här orättvisa och diskriminerande mönstret måste brytas för att världens flickor ska få sin rätt till utbildning, hälsa och vila förverkligad. Och även för att de stereotypa könsrollerna och den ekonomiska ojämställdheten ska kunna brytas i vuxenlivet.

Det finns lösningar

Ett sätt är bryta mönstren är att synliggöra och sätta ett värde på den stora mängden obetalt hushållsarbete som kvinnor och flickor utför. Flickor måste få mer stöd i sin skolgång genom att föräldrarna får ökad kunskap om hur viktigt det är. I flera länder har man också knutit barnbidraget till att familjens döttrar går i skolan.

Det går också att minska tiden det tar att utföra hushållsarbetet. Till exempel genom att dra in rinnande vatten i fler hushåll, dra in elektricitet för att minska tiden att samla ved och att bygga fler förskolor för att flickorna ska slippa ta hand om sina småsyskon.

Många av de nya globala utvecklingsmålen rör tjejers rättigheter. För att de ska kunna uppnås måste vi få även killarna att ta ansvar i hemmet. Tillsammans kan vi förändra flickors liv.

Läs mer om flickors situation och UNICEFs arbete.

Barnkonventionen ska bli svensk lag

UNICEF Sverige lämnar idag in sitt remissvar på utredningen kring att barnkonvention blir svensk lag. Vi är mycket positiva till förslagen i utredningen men det finns några brister som är värda att belysa, skriver Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist.

Utredningsarbetet har pågått under flera år och de politiska signalerna och beslutet har gått från att utreda om barnkonventionen ska bli lag till ett beslut från regeringen att den ska bli lag. Det är förstås ett beslut som vi ser mycket positivt på eftersom det ger en tydlig politisk signal och ett vassare juridiskt verktyg för att stärka tillämpningen av barns rättigheter i Sverige.

Sammantaget är vi positiva till utredningens förslag, men följande brister vill vi lyfta fram:

  • Barnkonventionens formella status. Om det uppkommer en situation då vanlig svensk lag skulle strida mot barnkonventionen är det inte självklart att barnkonventionen skulle ha företräde. Om regeringen menar allvar med att höja barnkonventionens ställning i Sverige föreslår vi därför att man i den kommande lagen tydliggör att barnkonventionen som internationell konvention är överordnad och har högre rang än nationell lag. Det är en erkänd tolkningsregel enligt Högsta domstolen och FN:s barnrättskommitté.
  • Inga tilläggsprotokoll omfattas av utredningen. Det går emot synsättet att barns rättigheter i konventionen är odelbara och ömsesidigt beroende av varandra. Syftet med tilläggsprotokollen är att förstärka barns rättigheter inom områden där skyddet inte varit tillräckligt starkt i konventionen. Det finns därmed en risk att rättigheterna i protokollen får en särställning inom svensk rättstillämpning, till nackdel för barnet.

Barnkonventionen har sedan den antogs 1990 visserligen varit juridiskt bindande för Sverige men det har visat sig inte vara tillräckligt. Genom att göra konventionen till lag blir det ännu tydligare att barn är egna individer med egna rättigheter. Det kommer att ställa högre krav på kunskap bland personal på samtliga myndigheter i Sverige att förstå vad barnkonventionen är och hur den ska tillämpas i deras arbete. Barnkonventionen kommer nu även att kunna åberopas i svenska domstolar och ha samma status som övriga svenska lagar.

De vanligaste argumenten som kommer upp bland de som är skeptiska till barnkonventionen som lag är att många bestämmelser i konventionen är svårtolkade, att traditionella förarbeten saknas, och att ingen internationell domstol finns kopplad till konventionen och skapar praxis och vägledning. Vi anser dock att utmaningarna är hanterbara och föreslår konkreta lösningar. Läs hela vårt remissvar här.

Förslaget ska nu beredas inom Regeringskansliet och barnkonventionen förväntas bli svensk lag i början av 2018.

Vill du få löpande information om UNICEFs arbete för barns rättigheter? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.

Medicinska ålders­bedömningar för barn återupptas

Rättsmedicinalverket (RMV) fick tidigare i år ett uppdrag av regeringen att ta fram förslag på hur medicinska åldersbedömningar av asylsökande kan genomföras i Sverige. UNICEF Sveriges barnrättsjurist Karin Ödquist Drackner kommenterar förslaget som presenterades i fredags.

Vi ser positivt på att regeringen åter tagit upp frågan för att göra det möjligt för barn att kunna bevisa sin ålder som asylsökande. De metoder som använts tidigare har haft stora felmarginaler och varken varit tillfredsställande eller rättssäkra.

Medicinska åldersbedömningar kan aldrig bli hundra procent säkra och faktiskt bestämma en exakt ålder, men förslagen är ett steg i rätt riktning och kan utgöra en grund för en uppskattning av en persons ålder.

Den nya metoden som föreslås innebär att man gör en tandröntgen av visdomständer samt magnetröntgen av knäleden. Arbetet ska utföras av två oberoende tandläkare och röntgenläkare. Den samlade medicinska åldersbedömningen som Rättsmedicinalverket lämnar kommer sedan att göras av rättsläkare.

Nästa steg i arbetet är att upphandla medicinska tjänster för genomförandet nu under hösten. Förhoppningen är att de medicinska åldersbedömningarna kan påbörjas i början av nästa år.

Viktigt att ta hänsyn till helheten

När arbetet kommer igång under nästa år är det fortsatt viktigt att medicinska åldersbedömningar inte ensamt ligger till grund för en bedömning av en persons ålder. Det är också viktigt att de kompletteras av psykosociala underlag från exempelvis psykolog, barnläkare, lärare och socialsekreterare. I resultatet av den medicinska åldersbedömningen ska den lägsta åldern i åldersspannet gälla.

För rättssäkerheten och i enlighet med barns rättigheter är det fortsatt viktigt att barnet ger sitt samtycke och att beslutet ska kunna överklagas. Det måste Sverige följa enligt EU-lagstiftning och FN:s barnkonvention.

Att motverka våld mot barn – är Sverige bäst i klassen?

Sverige ses ofta som ett föregångsland i att bekämpa våld mot barn och vi var först med att lagstifta mot barnaga 1979. Som ett av de nya globala utvecklingsmålen har världen slagit fast att inga barn ska utsättas för våld år 2030. Vid gårdagens seminarium i Almedalen diskuterades hur målet ska uppnås.

Under de senaste 25 åren har stora utvecklingsframsteg gjorts i världen. Antalet små barn som dör har halverats, många fler barn går i skolan, färre barn arbetar och 2,5 miljarder fler människor har tillgång till rent vatten. Men det våld som miljoner barn i världen dagligen utsätts för har inte minskat. Enligt en UNICEF-rapport från 2014 utsätts sex av tio barn för våld av sina vårdnadshavare och ungefär var tionde flicka utsätts för sexuellt våld.

I år kom ett nytt internationellt initiativ för att stoppa våld mot barn – Global partnership to end violence against children. Sverige har valt att vara föregångsland i satsningen. För att diskutera vad det innebär bjöd UNICEF Sverige, Plan Sverige, SOS Barnbyar, Barnfonden och Rädda Barnen in till ett gemensamt seminarium i Almedalen.

Almedalen_våld mot barn

Medverkande var barnminister Åsa Regnérs statssekreterare Pernilla Baralt, Plan Sveriges programchef Pia Stavås Meijer, UNICEF Sveriges programchef Christina Heilborn och Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin.

Pernilla Baralt sade att Sverige ska arbeta stenhårt med frågorna:

– Vi måste bland annat stärka den sociala barn- och ungdomsvården. Vi har också nyligen tagit fram en handlingsplan mot människohandel – ett av de värsta övergrepp ett barn kan bli utsatt för. Sverige planerar också att inom partnerskapet anordna en så kallad Solutions summit, att samla länder och dela lösningar och insatser kring vad som praktiskt fungerar för att minska våld mot barn.

Pia Stavås Meijer pratade bland annat om vikten av insatser i skolan:

– Eftersom skolan i många länder är den enda institutionen som finns runt ett barn kan vi göra många insatser här. Det är också viktigt att påverka attityder hos lokala ledare med stort inflytande i lokalsamhället. Frågan om våld mot barn borde också vara med i alla biståndsinsatser.

Christina Heilborn påpekade att Sverige inte kan leva på gamla meriter och nöja oss med lagstiftningen mot aga:

– Vissa av våra lagar är för snäva gällande våld mot barn och borde ändras. Det är också viktigt att kunskapen ökar hos barnen själva, och att kunskapen och kompetensen höjs hos alla som arbetar med och möter barn.

Stort tack till alla medverkande och till alla som kom!

Som ett av de nya globala utvecklingsmålen har världen slagit fast att inga barn ska utsättas för våld år 2030. Punkt 16.2 i de nya globala utvecklingsmålen: Stoppa övergrepp, exploatering, människohandel och alla former av våld och tortyr mot barn.