Gå till innehållet
Laddar…

Barn som ska utvisas får dåligt stöd

De svenska myndigheterna brister när det gäller att stödja barn som ska utvisas. Barnen får många gånger inte veta vad som ska hända eller vad de har för rättigheter. Sverige följer inte heller upp hur det går för de barn som skickas tillbaka. Det visar en ny rapport från UNICEF.

UNICEF har gjort en jämförande studie i Sverige, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien för att undersöka vad som händer med de barn som fått avslag på sina asylansökningar. Hur ser återvändandeprocessen ut för de barn som inte har laglig rätt att stanna i de olika länderna?

– Vi ser att skyddet brister för de barn som skickas tillbaka till sina ursprungsländer, och att de inte får sina rättigheter tillgodosedda, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF Sverige.

– Till exempel ses barn i familjer som ska utvisas som bihang till sina föräldrar, istället för individer med egna rättigheter.

UNICEFs ståndpunkt är att när det har fattats ett beslut som säger att det är för barnets bästa att återvända, ska processen vara barnanpassad och inta ett tydligt barnrättsperspektiv. Men i rapporten framkommer att medan ensamkommande barn får visst stöd under återvändande­processen i Sverige, så gäller inte detsamma för barn i familjer. När Migrationsverket håller återvändandesamtal vänder man sig enbart till föräldrarna, barnen är inte kallade och behöver inte närvara. Mycket lite görs för att stödja eller informera barnen, eller för att stödja föräldrarna i den uppgiften.

Rutiner saknas också för att se till att barnen förbereds på bästa sätt inför återvändandet genom att de får med sig viktiga intyg som rör exempelvis skola och hälsa.

– Barnet måste få information om hela processen: hur tidplanen ser ut, vad som händer på plats när familjen har återvänt, vad det finns för skolor med mera. För många barn är ett utvisningsbesked traumatiskt, men information och förberedelser kan skapa någon form av trygghet och bidra till att integreringen i ursprungslandet blir så bra som möjligt, säger Christina Heilborn.

Rapporten tar upp både brister och goda exempel från de fyra undersökta länderna. Nederländerna har till exempel ett system med en särskild myndighet som arbetar specifikt med återvändande, och som är skild från migrationsmyndigheten. Myndigheten arbetar bland annat med att särskilt stödja barn som fått avslag fram tills de utvisas. Dessutom sker viss uppföljning av vad som händer med de ensamkommande barnen efter återkomsten.

Den svenska regeringen anser däremot inte att den har ett sådant ansvar för uppföljning av barn. Enligt UNICEF innebär det en påtaglig risk för att barn inte får sina rättigheter tillgodosedda när de har återvänt till sina ursprungsländer, till exempel när det gäller sjukvård och skola samt skydd mot utanförskap och exploatering.

När det gäller att sätta barn i förvar i samband med utvisningar är Tyskland det enda land som respekterar barns rättigheter fullt ut. Storbritannien sätter inte ensamkommande barn i förvar, medan det i Sverige och Nederländerna kan förekomma att både ensamkommande barn och barn i familj frihetsberövas.

Sverige sticker ut från de andra länderna i rapporten genom att ha den snävaste lagstiftningen när det gäller möjligheten att låta barn stanna av humanitära skäl, till exempel för att de är svårt sjuka eller har vistats länge i landet. Övriga länder kan låta barn stanna om de har befunnit sig länge i landet.

– Det är viktigt att det finns en möjlighet att ge skydd till barn när det av olika anledningar inte är för barnets bästa att återvända till ursprungs­landet. Det kan till exempel handla om svårt sjuka barn, eller barn som har utsatts för våld och övergrepp av sina föräldrar och inte bör utvisas tillsammans med dem, säger Christina Heilborn.

I rapporten framhålls även flera goda exempel från Sverige där barns rättigheter sätts i främsta rummet. Att barn har rätt till utbildning, sjukvård och socialt stöd under hela vistelsen i Sverige, är ett sådant exempel. Att barn har rätt till juridiskt ombud under asylprocessen ända fram tills att alla överklaganden är uttömda, samt att barn som återvänder till sina ursprungsländer erbjuds ekonomiskt stöd är andra positiva exempel.

Mot bakgrund av det som framkommer i rapporten anser UNICEF att Sverige bör:

  • Återgå till den bestämmelse som tidigare fanns i utlänningslagen om skydd på grund av särskilt ömmande omständigheter för barn.  
  • Införa en barnanpassad återvändandeprocess för samtliga berörda barn (såväl ensamkommande som barn i familj). Det innefattar bland annat tillgång till anpassad information, förberedelsetid samt praktiskt och psykosocialt stöd. 
  • Följa upp situationen för de barn som återvänder för att säkerställa att de får möjlighet till återanpassning och stöd.
  • Införa ett förbud i lag mot att sätta barn i förvar.

Läs rapporten här

Låt barn vara delaktiga i lagändringar som rör deras rättigheter

I veckan rapporterade Ekot om ett barn i Vänersborg som placerades i ett familjehem där mannen var misstänkt för våldtäkt mot barn. Det är upprörande att barn kan placeras i hem där familjehemsföräldrarna är misstänka för brott mot barn. UNICEF Sverige anser att lagen som omfattar familjehemsplaceringar måste ses över.

I dagsläget finns begränsningar i Lag (2007:171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn. Enligt lagen måste åtal ha väckts för att det ska synas i belastnings- eller misstankeregistret. Men tyvärr läggs många brott mot barn ned eftersom det saknas tillräcklig bevisning. Misstänkta brott leder därmed sällan till åtal och syns då inte i de register som kontrolleras när personer ansöker om att bli familjehem.

Foto: Frank Aschberg

Vi måste alla samverka för barnens bästa. Dessvärre är det de redan utsatta barnen som drabbas hårdast när samverkan mellan olika instanser inte fungerar.

Det är samhället som har det yttersta ansvaret att säkerställa att alla barns grundläggande rättigheter blir tillgodosedda. Därför är det viktigt att socialnämnden har lagliga möjligheter att göra trygga och säkra placeringar utifrån barnets bästa.

Familjehemsföräldrarna kan vara de enda vuxna som barnet har kontakt med och det är därför av största vikt att omvårdnaden är av god kvalitet. Vi har hört allt för många gånger att barn har blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp av sina familjehemsföräldrar. Det är oacceptabelt.

Alla barn har rätt att växa upp under trygga förhållanden. Bilden har ingen koppling till fallet i Vänersborg.

Det är därför inte tillräckligt att bara lita på polisregister vid placering av barn. I Barnombudsmannens rapporter tipsar familjehemsplacerade barn bland annat om att socialsekreterarna själva borde testa att bo i familje­hemmen innan de placerar barnen, för att då lättare kunna avgöra om det är ett lämpligt hem för barn eller inte.

Det är i linje med vad regeringens särskilda utredare Håkan Ceder kom fram till i sin utredning gällande översynen av Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Där betonades bland annat vikten av att stärka barnrättsperspektivet på individnivå, att ta tillvara på barns synpunkter och erfarenheter och att det krävs en systematisk uppföljning på nationell nivå.

Forskaren Titti Matsson säger i översynen av LVU att det inom barnrätt finns tecken på att lagstiftningsåtgärder för barn oftast inte får den effekt i praktiken som man önskat. Kanske skulle resultatet bli det förväntade om barnen fick vara delaktiga i lagstiftningsarbetet?

När barn får möjlighet bidra med sina kunskaper och erfarenheter i frågor som rör deras rättigheter kommer vi närmare verkligheten. Nu när barnkonventionen blir svensk lag 2020 är det dags att se över förslagen i LVU-utredningen och låta barnen vara delaktiga i de beslut och lag­ ändringar som påverkar dem.  

En händelserik vecka inom hållbar utveckling och barns rättigheter

Varje år i september samlas FN:s medlemsländer i general­församlingen i New York för att diskutera globala frågor. Årets tema är hållbar utveckling. UNICEF erbjöd scenen på huvudkontoret till Greta Thunberg och andra barn, för att låta dem göra sina röster hörda i klimatfrågan och barns rättigheter.

I samband med att generalförsamlingen möts i år anordnas fem stora konferenser inom hållbar utveckling. Syftet är att förbättra åtgärderna mot klimatförändringar och lyfta arbetet för en hållbar utveckling för både människa och planet.

Veckan tar därmed avstamp i Agenda 2030 med 17 globala mål för hållbar utveckling, som antogs av alla världens ledare år 2015. Det är den mest ambitiösa planen någonsin för att enas kring gemensamma lösningar på världens utmaningar. Stora framsteg har gjorts, men det går inte snabbt nog. Allt fler människor går hungriga, klyftorna ökar, vår konsumtion och våra utsläpp ökar, och den biologiska mångfalden minskar i en alarmerande takt.

Inför toppmötesveckan hölls ett klimatmöte för unga ledare, för att de skulle få visa upp sina lösningar och på ett meningsfullt sätt få möjlighet att samarbeta med beslutsfattare i vår tids viktigaste fråga.

Klimattoppmötet

Veckan inleddes med ett klimattoppmöte den 23 september. FN:s generalsekreterare António Guterres talade om att världen har ett fönster på mindre än elva år för att undvika oåterkalleliga förändringar av vårt klimat. Vi måste minska utsläppen med 45 procent fram till 2030 och vi måste uppnå koldioxidneutralitet senast 2050.

Även Greta Thunberg fick möjlighet att göra sin röst hörd i ett engagerande och känslosamt tal riktat till världens ledare, med fokus på att världens länder måste agera nu för att hindra klimatförändringarnas effekter. 

Efter klimattoppmötet anordnades en presskonferens på UNICEFs huvudkontor där Greta och 15 andra barn medverkade. UNICEFs roll var att möjliggöra för dem att göra sina röster hörda i klimatfrågan. Barn har rätt att leva i ett hållbart klimat, det är en fråga om barns grundläggande mänskliga rättigheter. Budskapet från de unga var att ländernas bristande agerande i klimatfrågan är ett brott mot deras rättigheter.  

UNICEFs högsta chef Henrietta Fore tillsammans med unga klimataktivister efter presskonferensen i New York.

Barnkonventionen 30 år

I onsdags anordnades ett kortare evenemang i FN:s generalförsamling med anledning av att barnkonventionen i år fyller 30 år. Syftet var att uppmana medlemsländerna att förnya sina löften till barnkonventionen samt att uppmana länderna att intensifiera sitt arbete med att stärka barns rättigheter.

Sverige var ett av sex tillfrågade länder som ombetts att hålla ett särskilt anförande. Vi representerades av statsminister Stefan Löfven, som bland annat lyfte Sveriges arbete med att stoppa våld mot barn.

Nu ser vi fram emot att FN:s generalförsamling ägnar barnkonventionens dag den 20 november, då barnkonventionen officiellt fyller 30 år, åt att lyfta frågan kring hur världens länder kan skärpa sitt arbete med att stärka barns rättigheter.

Alla människors rätt till hälsa

Det andra toppmötet var världens första högnivåmöte om universell tillgång till hälsa. I samband med mötet presenterades nya satsningar för att ge alla människor tillgång till överkomliga och inkluderande hälsosystem.

Utmaningarna som framkom i UNICEFs nylanserade rapporter om barnadödlighet och mödradödlighet togs upp. Trots att stora framsteg har gjorts är barna- och mödradödligheten i världen fortfarande oacceptabelt hög. Särskilt utsatta är barnen under den första månaden i livet och för dem sker inte utvecklingen snabbt nog. Dessutom är framstegen ojämnt fördelade och många halkar efter, särskilt i Afrika söder om Sahara. Det är oacceptabelt, framför allt då många av dödsfallen kan förhindras med rent vatten, sanitet, näring, vaccin och grundläggande sjukvård.

Under veckan arrangerade UNICEF även ett seminarium för att ytterligare belysa alla människors rätt till den hälso- och sjukvård som de behöver. Diana Amini från vår partner H&M Foundation fanns på plats och berättade om stiftelsens engagemang för att ge barn med funktions­nedsättningar den bästa möjliga starten i livet.

Agenda 2030 och hållbar utveckling för önationer

Det tredje toppmötet fokuserade på de globala målen. Mötet visade på att länderna måste öka takten om vi ska nå målen i Agenda 2030. Och idag, den 26 september, genomförs en dialog om utvecklingsfinansiering. Ledare från regeringar, näringslivet och finanssektorn samlas för att gemensamt hitta nödvändiga resurser och partnerskap. En omställning i enlighet med de globala målen är kostsam och det saknas fortfarande enormt mycket pengar för att genomföra målen.  

Den 27 september sker slutligen SAMOA Pathway, ett toppmöte gällande en halvtidsöversyn av ett avtal som syftar till att stödja hållbar utveckling i små önationer som är under utveckling. Vid mötet kommer både framsteg och utmaningar gällande att bekämpa de förödande effekterna av klimat­förändringar att diskuteras.

Läs mer om de fem mötena:
Klimattoppmötet
Högnivåmötet om universell tillgång till hälsa
Toppmötet om de globala målen
Högnivådialogen om utvecklingsfinansiering
SAMOA Pathway

Möt UNICEF Sveriges nya generalsekreterare

Idag är det Pernilla Baralts första dag som UNICEF Sveriges generalsekreterare. Hon betonar vikten av samverkan för att uppnå förändring och betydelsen av att låta barn vara delaktiga. Hon ser fram emot att fira barnkonventionen som fyller 30 år, och att till­sammans med samarbetspartners arbeta för att uppnå målen i Agenda 2030.

Pernilla Baralt är en engagerad och aktiv trebarnsmamma som älskar löpning, att vara ute i naturen och att leda sitt flickfotbollslag. Hennes engagemang speglas även i hennes yrkesliv där viktiga frågor har varit miljöfrågor, utvecklingsfrågor och bistånd i EU-kommissionen och under de senaste åren den viktigaste av dem alla: att barnkonventionen blir svensk lag 2020. 

Vilka erfarenheter tar du med dig i din nya roll? 

Jag tar med mig vikten av personliga möten och samverkan för att uppnå förändring. I Sverige är det ett stort problem att barn faller mellan stolarna när olika instanser saknar gemensamma strategier. Det behövs en större samverkan mellan de aktörer som arbetar med barn och unga. Därtill tar jag med mig lärdomen att det tar tid att förändra viktiga frågor. Jag tror på långsiktiga systematiska förändringar som leder till en hållbar lösning för dem de berör. 

Sedan tar jag med mig värdet av barns delaktighet. Vi behöver deras kunskap, energi och framtidstro för att klara av att förändra frågor som rör deras rättigheter. Därför är jag glad att UNICEF Sverige fokuserar på barn och ungas delaktighet vid firandet av barnkonventionen som fyller 30 år den 20 november.  

Pernilla Baralt, UNICEF Sveriges generalsekreterare.

Vad kommer du att sätta för prägel på organisationen? 

Jag hoppas kunna bidra till en större samverkan, att alla medarbetare ska känna sig delaktiga och att våra gemensamma mål och visioner är tydliga för alla. Att vi är en attraktiv arbetsplats och samarbetspartner. Barns delaktighet ska vara en naturlig del i allt arbete vi gör och vi ska alltid behålla jämställdhetsglasögonen på.

Jag kommer att sträva efter att vi i större utsträckning blir en katalysator för samarbete kring de globala målen och att vi utvecklar nya metoder för hur de ska uppnås i praktiken. Att vi fortsätter att vara innovativa. Jag ser fram emot resan att stärka barns rättigheter och genomföra målen i Agenda 2030 tillsammans med både nuvarande och nya samarbets­partners.

Vad kan våra givare förvänta sig med dig som generalsekreterare?

Jag vill att vi skapar möjlighet för våra givare att bli ännu mer aktiva i vårt arbete genom att hitta nya former för dem att bidra. Monetära bidrag är grundläggande, men det är även betydelsefullt för oss att ta del av våra givares kompetens, idéer och engagemang. Extra viktigt är det att kana­lisera de ungas engagemang i organisationen. Allt fler unga ansluter sig till ungdomsrörelser för att stå upp för sina rättigheter och det är ett engagemang vi måste ta tillvara på. 

Jag tycker också att det är viktigt att fortsätta informera våra givare om de fantastiska resultat som deras gåvor bidrar till. Vi är varsamma med varenda krona och vill visa att alla bidrag når fram till de barn som verkligen behöver det. De bidragen räddar liv varje dag.

Vad ser du mest fram emot i ditt nya uppdrag?

Jag ser först och främst fram emot att lära känna UNICEF Sverige, alla medarbetare och våra viktiga samarbetspartners. Ser också fram emot att få representera UNICEF Sverige i viktiga frågor, att träffa barn och unga och alla enskilda som varje dag bidrar till att förbättra barns liv i Sverige. 

Det blir också roligt att ge sig in i planeringen av firandet av barnkonventionen 30 år och att förbereda inför att den blir lag i januari 2020. Jag har själv arbetat med propositionen och känner mig tacksam över att få vara med vid sjösättningen av det arbetet. Nu är det vårt uppdrag att sprida kunskap om lagen och se till att vuxna inser fördelarna för hela samhället när barn får sina rättigheter tillgodosedda samt att barnen själva känner till rättigheterna. 

Var finner du inspiration? 

Jag blir dels inspirerad av alla vuxna som på något vis hjälper barn i utsatthet, det kan vara en lärare, fotbollsledare, socialsekreterare eller en mormor. Men jag får framförallt energi i umgänget med barn och unga. Det är i mötet med dem som jag blir påmind om att jag arbetar med den viktigaste av frågor.

Fler former av våld mot barn ska bli straffbart

Ett viktigt steg framåt tas nu för att göra fler former av våld mot barn straffbart. En statlig utredning som presenterats föreslår att en ny straffbestämmelse, barnfridsbrottet, ska införas som gör det olagligt att låta barn bevittna våld i hemmet. Idag skickar vi in vårt remissvar på förslaget. Vi är över lag mycket positiva men belyser också en del rättsliga dilemman där barnets rättigheter får ge vika för rättsliga grundprinciper.

Bevittnande av våld mellan närstående är en del av de psykiska våldet som barnkonventionen uppmärksammar, men som tidigare inte varit straffbart enligt svensk lag. Detta är en fråga som UNICEF Sverige har drivit länge. Förslagen i utredningen synliggör en mycket utsatt grupp barn i samhället som länge varit osynliga både i statistiken och för samhällets omsorg och rätt till upprättelse.

Enligt artikel 19 i barnkonventionen har barn rätt att skyddas från alla former av fysiskt och psykiskt våld. Att kriminalisera bevittnande av våld ger inte bara en tydlig signal att händelsen är skadlig och farlig för barnet, utan visar även på en rättighetskränkning. Att göra barn till målsägande och fullt ut erkännas som brottsoffer, ger en utökad rätt till upprättelse och en större möjlighet att ta del av sociala stödinsatser (som är avgörande för barnet).

Förslagen i utredningen synliggör en mycket utsatt grupp barn som länge varit osynliga både i statistiken och för samhällets omsorg.

Utmaningar med lagförslaget

Det finns dock en del utmaningar med förslaget då barnrättsperspektivet och straffrättens principer inte alltid överensstämmer. Detta är förståeligt men problematiskt utifrån barnets rättigheter. Det gäller till exempel definition av ”bevittna”, då barnets upplevelser inte kan vara utgångspunkten utan begränsas av situationer där barnet sett eller hört gärningen för att straffansvar ska kunna klargöras.

Barn upplever våld med många sinnen och genom att utesluta situationer som ur barnets perspektiv är traumatiska är olyckligt. Det kan till exempel handla om situationer som att barn påträffar en utav sina föräldrar misshandlad eller påträffar sitt hem totalförstört utan att själv ha bevittnat brottet. Detta vara lika traumatiserande som att bevittna själva brottet, men barnet kan med den nya bestämmelsen inte få upprättelse för den upplevda situationen.

Det är även problematiskt att grundbrottet måste vara styrkt för att barnfridsbrottet kan aktualiseras. Detta innebär att om själva våldshandlingen som barnet bevittnat inte kan bevisas så finns det heller inte möjlighet att fällas för barnfridsbrott. Detta är ett exempel på när barns rättigheter fortfarande är beroende av vuxnas utsatthet som får företräde för barnets upplevelser. 

Utredningen innehåller många bra kompletterande förslag till själva straffbestämmelsen. De handlar bland annat om att den särskilda företräden, (juridiska biträdet), som stödjer barnet under rättsprocessen ska få ett utökat mandat för att bättre kunna ge det stöd som barnet behöver. Insatser för att till exempel socialtjänst ska samverka mer strukturerat finns också med, vilket är nödvändigt. Juridiken kan inte ensam skydda barn som utsätts för våld, utan sociala skydd och stödinsatser måste förstärkas.

Barnanpassade rättsprocesser måste också prioriteras då fler barn kommer att bli delaktiga genom den nya straffbestämmelsen. Dagens rättssystem behöver möjliggöra för barn att delta i rättsprocessen utifrån sina förutsättningar, ålder och mognad. Konkreta åtgärder för hur detta ska göras saknas tyvärr i utredningen.

En majoritet i riksdagen säger sig vara positiva till förslaget och är beredda att ändra i brottsbalken. Vi gläds år detta då vi ser att lagen kommer göra stor skillnad för en del våldsutsatta barn. Vi fortsätter dock arbetet med att synliggöra att fler former av psykiskt våld ska vara straffbara så att barn får rätt att skyddas från alla former av våld i enlighet med barnkonventionens bestämmelser.

Läs hela remissvaret här.

Ny granskning av hur mänskliga rättigheter efterlevs i Sverige

Inom ramen för Universal Periodic Review (UPR) granskar FN:s medlemsländer situationen för mänskliga rättigheter i alla världens länder. I januari är det återigen dags för Sverige att genomgå processen. Inför granskningen har UNICEF Sverige lämnat synpunkter på hur rättigheterna efterlevs i praktiken.

Sverige granskas inte bara av FN:s barnrättskommitté gällande efterlevnaden av barnkonventionen. Det sker också en process – FN:s Universal Periodic Review (UPR) – i vilken FN:s medlemsländer granskar varandra gällande hur konventionen om mänskliga rättigheter efterlevs i respektive land. Syftet med UPR-granskningen är att staterna ska ges möjlighet att belysa problem och ge varandra rekommendationer till förbättringar. Rekommendationerna ska sedan följas upp under de kommande fem åren.

I januari 2020 är det dags för Sverige att genomgå den här processen för tredje gången och det förberedande arbetet pågår nu för fullt. Under hösten ska regeringen lämna in en rapport om hur de har arbetat med att implementera rekommendationerna från den förra granskningen samt redogöra för den aktuella situationen för mänskliga rättigheter, inklusive barns rättigheter. 

Sverige fick under den senaste granskningen 208 rekommendationer, varav 35 direkt berörde barns rättigheter. Många handlade om att göra barnkonventionen till svensk lag – en lag som träder i kraft 1 januari 2020. Men Sverige fick också ett antal rekommendationer gällande att ansluta sig till barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll om individuell klagorätt, vilket innebär att barn ska få möjlighet till upprättelse. Det här arbetet har inte påbörjats än, trots att regeringen har åtagit sig att se över frågan.

Migration, diskriminering och utbildning var andra rekommendationer inom barnrättsområdet som togs upp vid förra granskningen.

Inför den kommande granskningen har UNICEF Sverige och andra organisationer lämnat in så kallade alternativrapporter över hur vi ser att rättigheterna efterlevs i praktiken, kopplat till de tidigare rekommenda­tionerna.

Vi har i vår alternativrapport särskilt lyft frågan om den bristande möjligheten för barn att utkräva sina rättigheter när de har utsatts för kränkning samt vikten av att ansluta sig till barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll. Vi har även belyst situationen för barn i migrations­processer, då den kraftigt har försämrats under de senaste fem åren. Vi har också lyft behovet av att skärpa lagstiftningen för att göra fler former av våld mot barn straffbara och för att säkerställa att alla barn får den trygghet och det sociala skydd de har rätt till.

Utöver vår egen rapport deltar vi i de sakråd som regeringen anordnar inför granskningen. Under de här mötena får civilsamhället möjlighet att ge synpunkter på innehållet i statens rapport.

De här internationella processerna är centrala delar för att driva på viktiga frågor på högsta nivå, och framför allt för att utkräva ansvar från staten som är ytterst skyldig att säkerställa att alla barn får sina rättigheter tillgodosedda i enlighet med barnkonventionen. Därför prioriterar UNICEF Sverige det här arbetet.

Barns rättigheter måste säkras i kommande migrationslagstiftning

I samband med att den tillfälliga utlänningslagen förlängdes lovade regeringen att tillsätta en kommitté för att ta fram en ny permanent migrationslagstiftning. Det ser UNICEF Sverige positivt på, men för att säkra ett tydligt barnrättsperspektiv vill vi framföra några rekommendationer till det kommande arbetet.

I somras förlängdes den tillfälliga utlänningslagen gällande regler för personer som söker asyl i Sverige. Samtidigt lovade regeringen att utse en parlamentarisk kommitté med uppdraget att ta fram en ny permanent migrationslagstiftning som ska gälla efter år 2021. Idag hade kommittén sitt första möte.

Det är positivt att humanitet, rättssäkerhet och hållbarhet lyfts fram som ledord i utredningens direktiv. Men mot bakgrund av de politiska ställningstaganden som florerar i medier ser vi att det finns starka skäl att ifrågasätta om den permanenta lagen kommer att beakta barnkonven­tionens bestämmelser i tillräckligt stor utsträckning.

Barns rättigheter måste säkerställas i den kommande migrationslagstiftningen.

Barnkonventionen, som blir svensk lag den 1 januari 2020, kommer att ställa högre krav på rättstillämpare och individuella bedömningar kring barnets rättigheter. Det är därmed viktigt att utredningen gör en ordentlig barnkonsekvensanalys av sina förslag.

Vi lyfter fram följande rekommendationer till utredningen:

  • Återinför permanenta uppehållstillstånd för barn
    Barnkonventionen innehåller ingen specifik bestämmelse om att barn ska beviljas permanent uppehållstillstånd, men den förordar långsiktiga och hållbara lösningar för barn snarare än tillfälliga och oförutsägbara. Barn har rätt till rehabilitering och återanpassning i en miljö som främjar deras hälsa och välbefinnande, något som är särskilt viktigt för barn som har upplevt krig, våld och svår utsatthet. 
  • Återinför särskilt ömmande omständigheter som en humanitär skyddsgrund för barn
    Om Sverige vill vara ett land som lever upp till att främja en human flyktingpolitik måste de mest utsatta barnen skyddas. Vi anser därför att särskilt ömmande omständigheter för barn ska återinföras som en humanitär skyddsgrund. Bestämmelsen infördes initialt för att tydliggöra att olika bedömnings­grader ska gälla för barn och vuxna i syfte att säkerställa barnets bästa. Det här mot bakgrund av att det har förekommit fall där barn har hamnat utanför allmänna skydds­bestämmelser trots att de behövt skydd. Bestämmelsen är av undantagskaraktär och tillämpas restriktivt men är avgörande för de svårt utsatta barn den berör.
  • Möjliggör för familjer att leva tillsammans i praktiken
    Rätten till familjeåterförening har återinförts för att omfatta fler familjer men lagen har fortfarande hårda försörjningskrav och andra praktiska hinder som gör det svårt för familjer att leva tillsammans. Kraven måste revideras för att fler familjer ska kunna hålla ihop. Att neka barn rätten att återförenas med sin familj genom alltför restriktiva försörjningskrav strider inte bara mot barnkonventionen – det ökar även risken för att barn i stället söker illegala vägar för att återförenas med sina närstående. Till följd av det löper de också hög risk att hamna i händerna på smugglare eller på annat sätt utnyttjas.

Vi följer utredningens arbete på nära håll och kommer vid tillfälle – när arbetet har kommit en bit på väg och viktiga beslut ska fattas – att uppvakta kommittén för att säkerställa att barns rättigheter beaktas i enlighet med barnkonventionen. 

Alla former av våld mot barn ska vara straffbart enligt lag

Att utsätta barn för att bevittna våld i hemmet är idag inte ett brott, trots att forskning visar att det kan vara minst lika skadligt som fysiskt våld. Men nu föreslår en statlig utredning en ny straff­bestämmelse gällande barn som bevittnar våld mellan närstående. Förslagen har ett tydligt barnrättsperspektiv, vilket UNICEF ser mycket positivt på.

Den statliga utredningen har kommit fram till att det straffrättsliga skyddet för barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar behöver stärkas. Det bedöms vara är en så allvarlig gärning att en kriminalisering är nödvändig. Därför föreslås nu en ny straffbestämmelse, ett så kallat barnfridsbrott, för de som utsätter barn för att bevittna våld i hemmet. 

En kriminalisering är inte bara viktig för att stärka barns rätt till upp­rättelse, det innebär också att de får tillgång till stöd och skydd på ett annat sätt än idag. Enligt utredningen ska straffbestämmelsen även motverka att barn utsätts för att bevittna våld i framtiden. 

Eftersom barn upplever våld med alla sinnen är det viktigt att de betraktas som våldsutsatta även när de ser, hör eller på annat sätt upplever våld – inte enbart när de utsätts för fysiska övergrepp. Att bevittna våld och leva med oron att själv utsättas innebär en form av psykiskt våld, vilket till och med kan vara mer skadligt än att personligen bli utsatt. Forskning visar exempelvis att barn som har bevittnat våld tenderar att utveckla post­traumatiskt stressyndrom i större utsträckning än barn som har utsatts för andra trauman.

Utredningen presenterar ett särskilt straffansvar för den som begår en brottslig gärning mot en närstående person. Kretsen närstående ska i det här sammanhanget tolkas brett. För straffansvar krävs att barnet har sett eller hört gärningen och att brottet har begåtts enligt de straff­rättsliga principer som gäller i svensk rättsordning. Grundbrottet måste vara styrkt på det sätt som krävs i ett brottmål.

Utredningen lägger också fram viktiga förslag för att stärka och förtydliga rollen för den så kallade särskilda företrädaren. Det är en jurist som har ansvar för att ta tillvara barnets rättigheter under förundersökningen och rättegången i de fall barnets vårdnadshavare är misstänkta för brott mot barnet. 

Foto: Frank Aschberg

Alla barn som utsätts för våld av när­stående måste uppmärk­sammas. Foto: © UNICEF/Aschberg

UNICEF Sverige har tillsammans med andra barnrättsorganisationer arbetat länge för att uppmärksamma de barn som lever med våld i hemmet och som idag inte har möjlighet till upprättelse. Vi är positiva till förslagen – det är ett viktigt steg framåt för att stärka de barnens rättigheter. 

Vi ser särskilt positivt på att två av våra rapporter om våld mot barn har uppmärksammats och tagits hänsyn till i utredningen, framför allt de delar där barnen själva berättar om sina upplevelser av våld, rättsprocessen och samhällets agerande, samt om vikten att bli lyssnad på och tagen på allvar. Vi anser att alla former av våld mot barn ska förbjudas och vara straffbart enligt lag, så som det är tydliggjort i barnkonventionen.

FAKTA: VÅLD MOT BARN

Sveriges flyktingpolitik och barnkonvention som lag

Antalet barn på flykt har aldrig varit högre än idag. I samband med internationella flyktingdagen släpper FN:s flyktingorgan UNHCR nya siffror som visar att 70 miljoner människor är på flykt i världen. Hälften av dem är barn. UNICEF anser att barn på flykt och deras rättigheter måste beaktas i enlighet med barnkonventionen.

Barn ska ha lika rättigheter – oavsett vem de är eller var de befinner sig. Foto: © UNICEF/Georgiev

Barnkonventionen ska bli svensk lag 2020, och myndigheter och andra beslutsfattare förbereder sig nu med kunskapslyft och vägledning kring hur barnkonventionen ska tillämpas i den svenska kontexten. En stor fråga är hur den kommande migrations- och flyktingpolitiken förhåller sig till barnkonventionen. Vikten av en human, långsiktig och rättssäker migrationspolitik lyfts fram från politiskt håll, men tyvärr ser vi idag en oroväckande utveckling där barn på flykt och deras rättigheter inte prioriteras tillräckligt.

Tidigare i veckan röstade riksdagen igenom en förlängning av den tillfälliga utlänningslagen som ska gälla fram till juli 2021. Dessvärre har lagen förlängts utan att det varken har gjorts en ordentlig analys av vilka följder lagen kan få eller dess förenlighet med barnkonventionen.

Konsekvenserna av den tillfälliga lagen är tydliga, och det är barnen som har drabbats hårdast. Barn på flykt har fått sämre möjligheter att stanna i Sverige, och lagen har bidragit till utbredd psykisk ohälsa. Dessutom har den haft en negativ inverkan på integrationen.

Ändå förlängs lagen i ytterligare två år. Den har visserligen utökat rätten till familjeåterförening, dock med fortsatt hårda försörjningskrav och andra praktiska hinder som gör det svårt för familjer att leva tillsammans i praktiken. Tillfälliga uppehållstillstånd tillämpas fortfarande som huvudregel, vilket missgynnar barn på flykt och deras rätt till trygghet.

Men det som är mest oroväckande ur ett barnrättsperspektiv är de hårda åtstramningarna vad gäller barns rätt till skydd på grund av humanitära skäl. Tidigare har bland annat svårt sjuka barn och barn utan familj blivit beviljade uppehållstillstånd på grund av så kallade ”särskilt ömmande omständigheter”, men i den tillfälliga lagen har denna möjlighet kraftigt begränsats.

UNICEF kämpar världen över för att barn på flykt ska få sin rätt till utbildning, hälsa, trygghet och skydd. Foto: © UNICEF/Anmar

Regeringen har i dagarna även presenterat utredningsdirektiven för Sveriges framtida migrationspolitik (den lagstiftning som ska gälla efter 2021), och det är positivt att se att humanitet, rättssäkerhet och hållbarhet lyfts fram som ledord. Några av de frågor som ska utredas är om vi ska bevilja permanenta eller tillfälliga uppehållstillstånd som huvud­regel och om vi ska införa en humanitär grund för uppehållstillstånd. Utredningen ska också se över ökade möjligheter att ta sig till Sverige via säkra och lagliga vägar.

Utifrån ett barnrättsperspektiv är permanenta uppehållstillstånd och en särskild humanitär skyddsgrund för barn nödvändiga. Barn är särskilt utsatta och deras rättigheter måste beaktas i enlighet med barn­konventionen.

UNICEF fortsätter att arbeta för barn på flykt och för att stärka deras rättigheter. Vi finns på plats både i ursprungsländer, flyktingläger, transit- och destinationsländer och hjälper bland annat barn med psykosocialt stöd, utbildning och familjeåterförening. Vi stöttar även ansvariga regeringar att bistå med rättssäkra asylprocesser och relevant stöd och skydd till både ensamkommande barn och barn i familj.  

FAKTA: BARN PÅ FLYKT

EU behöver ett tydligare barnrättsperspektiv

I den Europeiska unionen lever idag cirka 100 miljoner barn. Mer än 25 miljoner barn i Europa lever i fattigdom och utanförskap. Arbetet för att stärka barns rättigheter är därför i högsta grad en angelägenhet för EU.

Inför det stundande Europaparlamentsvalet på söndag har vi granskat valmanifesten hos de svenska partier som idag sitter i Europaparlamentet. Gemensamt för samtliga valmanifest är att miljö- och klimatfrågor, ökad brottsbekämpning och vikten av att säkra Europas demokratiska värden tydligt betonas. De frågor som huvudsakligen lyfts är självfallet viktiga, men vi oroas av att diskussionen om barns rättigheter i hög utsträckning lyser med sin frånvaro.

EU behöver involvera barn och göra dem delaktiga, samt visa att de står upp för barns rättigheter.

Barn har rätt att växa upp under trygga förhållanden och utvecklas till sin fulla potential. Men så ser inte verkligheten ut för alla barn idag – varken i Sverige, Europa eller övriga världen. Ett av EU:s viktigaste uppdrag är att värna demokratiska och mänskliga rättigheter. Barn har dessutom särskilda rättigheter utöver de grundläggande mänskliga rättigheterna, något som måste prioriteras i betydligt högre grad på EU-nivå än vad det gör idag. Barn har rätt till en barndom här och nu, men de är också morgondagens väljare, världsmedborgare och politiska ledare. För att deras tilltro till det demokratiska europeiska samarbetet ska leva vidare behöver EU involvera och göra barn delaktiga, samt visa att de står upp för barns rättigheter.

En av de brinnande frågorna inför EU-valet är den om migration. I vår granskning inför valet framgår att samtliga partier, förutom Sverigedemokraterna, vill arbeta för att EU ska nå gemensamma lösningar inom migrationsområdet. Det ser vi positivt på, men partierna behöver också lyfta hur barns särskilda utsatthet och behov ska prioriteras i samarbetet mellan länder. Vi behöver säkerställa att barn får rätt till skydd oavsett var i Europa de befinner sig. Många barn har fallit offer för bristande samverkan mellan länder. Det har varit särskilt tydligt vad gäller arbete med spårning och efterforskning av familjemedlemmar och familjeåterförening. Många länder har också brustit i registrering av de barn som har anlänt, och i sin skyldighet att tillgodose barnen deras grundläggande rättigheter.

Barn på flykt har rätt att skyddas under hela flyktvägen – från ursprungsland, transitländer till slutdestination.

UNICEF anser att alla barn måste få hjälp och stöd när de är i Europa, och att hållbara lösningar med barnets bästa i fokus ska säkerställas oavsett om dessa lösningar ligger i Europa eller någon annanstans.

Inför det stundande Europaparlamentsvalet den 26 maj har UNICEF Sverige riktat en uppmaning till toppkandidaterna i de partier som idag är representerade i Europaparlamentet, om att bli ”Child Rights Champions”. Att bli en ”Child Rights Champion” innebär att man aktivt tar ställning för barns rättigheter, genom att skriva under det manifest UNICEF tagit fram tillsammans med en rad andra barnrättsorganisationer inom ramen för kampanjen ”Vote for Children”. Mer information om kampanjen hittar du här.

Hittills har fyra kandidater skrivit på, dock endast en av toppkandidaterna. De behöver bli fler. Vi fortsätter att uppmana våra svenska kandidater att ta ställning och aktivt delta i arbetet för att säkerställa barns rättigheter inom det europeiska samarbetet.

Vi vill också uppmana dig att ta ställning genom att rösta på söndag, den 26 maj. Tillsammans kan vi bidra till ett EU som står för stärkta demokratiska värderingar med utgångspunkt i respekt och skydd av grundläggande mänskliga rättigheter, och inte minst barns rättigheter.

Humanitära skäl måste finnas kvar för de mest utsatta barnen

Det är de allra mest utsatta barnen som söker asyl i Sverige som drabbas hårdast av den tillfälliga utlänningslagen. Lagen som in­fördes 2015 förlängs nu i väntan på att en permanent migrationslag ska tas fram. UNICEF Sverige varnar för att den kommande nya lagen kan innebära fortsatt kraftiga försämringar för de barn som är i mest behov av skydd.

Länge fanns de humanitära skälen som ett komplement i svensk lag, för att skydda de mest utsatta bland de asylsökande. Barn har kunnat beviljas uppehållstillstånd på grund av så kallade särskilt ömmande omständig­heter. Det innebär att till exempel svårt sjuka barn, eller barn som har omhändertagits på grund av våld i hemmet, har fått möjlighet till uppe­hållstillstånd. Särskilt ömmande omständigheter har också omfattat barn som saknar familj, eller barn som länge vistats i Sverige och saknar nätverk i sitt ursprungsland.

När den tillfälliga utlänningslagen infördes 2015 innebar det inte bara att permanenta uppehållstillstånd ersattes av tillfälliga, och att familje­återföreningen kraftigt begränsades. Möjligheten att få uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl stramades också åt. Sedan dess har regeringen föreslagit att rätten till familjeåterförening ska utökas, vilket är positivt. Ingen lättnad har dock aviserats när det gäller restriktionerna för de humanitära skälen.   

Regeringen ska nu tillsammans med stödpartierna besluta om hur den permanenta migrationspolitiken, som ska gälla efter 2021, ska se ut. En ny humanitär skyddsgrund ska tas fram, men hur den ska utformas är inte klart. Vi har med oro sett hur de humanitära skälen har begränsats, och vi är fortsatt mycket oroade över att barns särskilda behov av skydd inte kommer att säkerställas i den nya permanenta migrationslagstiftningen.

Regeringen har valt att göra barnkonventionen till svensk lag, och UNICEF Sverige anser inte att det är möjligt att samtidigt fortsätta att driva en migrationspolitik som inte ger de mest utsatta barnen skydd. Stramar man åt de humanitära skälen för barn innebär det att det yttersta skyddsnätet försvinner för de mest behövande. Det kan till exempel handla om ett barn med en svår hjärtsjukdom som har opererats i Sverige, men som sedan utvisas till hemlandet trots att nödvändig behandling och efterföljande vård inte är tillgänglig där.

Vi ser tydligt att det har utvecklats en allt hårdare praxis i Migrations­verkets bedömningar och i domstolarna. Statistik från Migrationsverket från åren 2013­–2015 visar att av de barn som beviljades uppehållstillstånd fick cirka 10 procent det på grund av särskilt ömmande omständigheter. År 2018 var motsvarande siffra 3,4 procent och hittills i år rör det sig om cirka 1 procent.

UNICEF Sveriges oro delas inte bara av en rad organisationer inom civil­samhället utan även av Migrationsverket. Myndigheten har uttalat att de med nuvarande lagstiftning kommer att fortsätta behöva utvisa svårt sjuka barn som tidigare beviljades tillstånd. Migrationsverket anser att bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter bör återinföras. Verket ser svårigheter med att tillämpa nuvarande lag och vill ha klar­göranden om hur den stämmer överens med barnkonventionen som blir svensk lag nästa år. UNICEF Sverige delar helt den uppfattningen. Vi ser även att det finns starka skäl att ifrågasätta huruvida den permanenta lagen kommer att beakta barnkonventionens bestämmelser i tillräckligt stor utsträckning.

Om Sverige vill vara ett land som lever upp till att främja en human flyktingpolitik måste de mest utsatta barnen skyddas. Vi anser därför att särskilt ömmande omständigheter för barn ska återinföras som en humanitär skyddsgrund och bli en del av den framtida migrations­lagstiftningen. Allt annat vore ett svek mot de mest utsatta barnen.

Därför måste barn­miss­handel bli ett särskilt brott

Varför är inte allt våld mot barn straff­bart? Karin Ödquist Drackner, barn­rätts­jurist på UNICEF Sverige, djup­dyker i några av de frågor som upp­kommit i sam­band med lan­se­ringen av UNICEFs nya rapport om våld mot barn i Sverige.

Sverige införde som första land i världen förbud mot barnaga för 40 år sedan. Förbudet innebär att föräldrar inte får utsätta sina barn för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.  Förbudet är dock inte någon straffrättslig bestämmelse, utan om våld mot barn ska vara straffbart så måste händelsen stämma överens med de allmänna bestämmelserna så som misshandel, ofredande och olaga hot.

Det medför en del svårig­heter utifrån ett barn­rätts­per­spektiv. Lagen inte tar till­räcklig hänsyn till att barnet befinner sig i en särskilt utsatt situa­tion och till barnets beroende­ställ­ning i för­hållande till för­äldern. Att barnet dess­utom utsätts för våld i det egna hemmet, den miljö som ska vara trygg, är ännu en för­svårande omständig­het som inte beaktas till­räck­ligt mycket i lag­stift­ningen.

Foto: © Frank Aschberg

Att utreda och lag­föra brott som begåtts mot barn medför ibland stora utmaningar. Barn bedöms ofta inte som tro­värdiga i sina berättelser då det är lättare att tro på en vuxen som berättar på ett sätt som är mer begrip­ligt. Barn har ibland svårt att för­klara vad de varit med om.

Barn uttrycker sig på olika sätt och inte alltid på det sättet som vi vuxna enklast förstår. Berättel­sen kan vara osamman­hängande vad gäller till exempel tid och rum och hur barn uttrycker smärta. Det krävs mycket av oss vuxna att förstå hur hand­lingen upp­fattas för ett barn.

Varför blir det inte en fällande dom?

  • För att brott ska vara styrkt så måste alla rekvi­siten (villkor) vara upp­fyllda.
  • Alla bevis måste vara styrkta och det måste finnas en avsikt (uppsåt) att begå hand­lingen.

Den vanligaste anledningen till att det inte blir en fällande dom är att det brister i bevisningen eller att gärningen inte är straffbar, det vill säga att rekvisiten (villkoren) inte är uppfyllda eller att uppsåt (avsikt) saknas. Det kan till exempel handla om att en förälder handlat i affekt utan avsikt att skada barnet eller att villkoret på smärta inte kan bevisas.

När det gäller bevis och barn finns det sär­skilda utmaningar. Ofta händer det att hän­delsen inte kan styrkas på grund av att för­höret med barnet brister i kvali­tet eller att rätten anser att barnets berät­telse är påverkad av till exempel en pågående vårdnads­tvist.

Det finns alltså både utmaningar i hur en gärning ska bedömas rent straffrättsligt samt processuella frågor kopplade till barns berättelser. Barnet har inte alltid fått möjlighet att komma till tals och att berätta vad hen upplevt utifrån sina förutsättningar och förmåga att uttrycka sig. Barn har ibland svårt att berätta så att det passar in på rekvisiten för en viss straffbestämmelse eller de hårda kraven på rättssystemets tillförlitlighet.

Det krävs en förändring i perspektiv och attityder

Utöver de mer lag­tekniska svårig­heterna finns det också utmaningar i tillämp­ningen av lagen i dom­stolarna. Inom straff­rätten lyfts barns sär­skilda utsatta situa­tion ofta fram som för­svårande omständig­heter. Trots det ges ibland en för­stående atti­tyd mot för­äldrar att utöva visst våld mot sina barn.

Straff­rätten ska ställa krav på legali­tet och rätts­säkerhet vilket innebär att dom­stolarna ska vara objek­tiva i sina bedöm­ningar och att moraliska och person­liga bedöm­ningar inte ska ges betydelse. Synen på barn och föräldrar kan ändå i hög grad påverka den straff­rätts­liga bedöm­ningen beroende på vems perspek­tiv rätten väljer att ta.

Foto: Frank Aschberg

Om rätten anlägger ett barn­perspek­tiv bedömer de utifrån hur en hand­ling kan upp­fattas för ett barn och tar hänsyn till hur barn uttrycker smärta och barns sär­skilda utsatt­het. Ett föräldra­perspek­tiv innebär att för­äldrar på olika sätt ursäktas. Det kan till exempel handla om ursäkter om att barnet är sär­skilt krävande eller för­äldern själv är pressad och stressad.

Det krävs därför att rätts­väsendet för­bättrar sin kunskap om hur barn uttrycker sig och agerar för en mer rätts­säker bedöm­ning där barnets vittnes­mål inte per auto­matik väger lättare i bevis­vär­dering bara för att de är barn.

Barn har rätt att komma till tals i rätts­liga pro­cesser och var del­aktiga utifrån ålder och mognad och uti­från sina förut­sätt­ningar. Vi behöver skydda barnet i del­tagandet snarare än att skydda dem ifrån att delta.

En ny straffrättslig bestämmelse behövs

UNICEF Sverige anser att det behöver införas en ny straff­rättslig bestäm­melse, miss­handel mot barn, som utgår från barn­konven­tionens bestäm­melser. En bestäm­melse, som sär­reglerar för­äldrars och andra omsorgs­personers våld mot barn, stärker barnets rätt att inte utsättas för våld.

Ett av syftena med ett nytt brott är att vara mer för­enlig med aga­för­budet och barn­konven­tionens bestäm­melser om barns rätt att skyddas från alla former av våld. Brotts­bestäm­melsen måste också vägas in i barnets rätt till familj samt hur barnet påverkas av straff­ansvar för en förälder.

Barnets bästa bör således vara väg­ledande när det gäller påföljder. Stöd och reha­bili­tering till för­övaren och familjen kan i många fall vara ett alter­nativ. Viktigt är dock att lyfta fram det prin­cipi­ella värdet genom en fällande dom och påvisa vad som är rätt och fel och tydligt visa på barnet som rättig­hets­bärare.

Alla former av våld mot barn måste bli straff­bara. Skriv under vårt krav och hjälp oss att sätta press på politi­kerna:

Jag vill skriva under

Luckor i lagen när barn miss­handlas i hemmet

Luckor i svensk lag gör att barn som utsätts för våld i hemmet har ett bristande skydd. Trots att våldet är olagligt, är det inte alltid straff­bart. Föräldrar tillåts att utöva visst våld mot sina barn, visar en ny rapport från UNICEF Sverige.

Rapporten ”Olagligt men inte straffbart” har dels granskat ett antal domar där föräldrar har åtalats för att ha utövat våld mot sina barn, dels under­sökt hur det straff­rätts­liga skyddet ser ut för barn som utsätts för våld i hemmet. Borde inte det förbud mot aga som infördes för 40 år sedan, i kombi­nation med barn­konven­tionens bestäm­melser, ge barn i Sverige ett hel­täckande skydd?

Rapporten visar att så inte är fallet. Det finns ett glapp mellan aga­för­budet i föräldra­balken och bestäm­melserna i brotts­balken. Det inne­bär att vissa former av barn­aga inte räknas som ett brott enligt brotts­balken. Våldet är alltså olag­ligt men sam­tidigt inte straff­bart.

– Sam­hället sviker de här barnen efter­som det saknas ett hel­täckande rätts­ligt skydd när de utsätts för miss­handel av sina för­äldrar. Det här handlar om barn som befinner sig i en sär­skilt utsatt situation, som har en beroende­ställning till föräl­dern och som utsätts för våld i det egna hemmet, den miljö som ska vara barnets trygg­het, säger Christina Heilborn, chefs­jurist vid UNICEF Sverige.

Luckorna i lagen inne­bär till exempel att psykiskt våld, som att tvingas bevittna våld i hemmet och att utsättas för hot och trakas­serier, inte ses som ett brott mot barnet. När det gäller fysiskt våld måste det anses ha orsakat barnet till­räcklig smärta för att händel­sen ska ses som miss­handel och vara straff­bar.

Några exempel ur rapporten:

Två flickor tvingas bevittna hur deras pappa mördar deras mamma med en bajo­nett. Han åtalas för olaga hot mot barnen efter­som han närmat sig dem med bajo­netten i handen. Hov­rätten konsta­terar att visser­ligen har pappan skrämt barnen oer­hört när han dödade deras mamma, men anser inte att han haft upp­såt att skrämma dem och därför inte kan dömas för olaga hot mot barnen.

En styv­pappa åtalas för ofredande efter att ha tejpat sin tio­årige styv­sons ansikte med silver­tejp. Pojken blev tejpad bakifrån, och tejpen, som täckte hela ansiktet, gjorde att han inte kunde andas eller tala ordent­ligt. Han berättar att han varit tejpad två – tre minuter och försökt ropa på hjälp. Styv­pappan uppger att han tejpat pojken för att visa att han står vid sitt ord.

Tings­rätten anser att pojkens berät­telse ska bedömas med för­siktig­het på grund av hans låga ålder och att han av rädsla kan ha miss­tagit sig på hur långt för­loppet egent­ligen var. Rätten anser att det ingår i rollen som för­älder att sätta gränser, och styv­pappan frias.

Rapporten pekar på att bedöm­ningarna i dom­stolarna ofta görs uti­från ett föräldra­pers­pek­tiv, där för­äldern på olika sätt ursäktas med att det rörde sig om en stressad situation eller ett krävande barn. Gransk­ningen av domarna visar att även i de fall där för­äldern döms för miss­handel, lyfter dom­stolarna i många fall fram ursäkter för föräld­rarnas agerande, vilket leder till mildare straff:

En mamma åtalas för miss­handel sedan hon i upp­fostrings­syfte slagit sin nioårige son med en stek­spade av trä vilket orsakat smärta, rodnad och ett blå­märke. Högsta dom­stolen säger i sin väg­ledande dom att visser­ligen är det inte tillåtet att använda aga som upp­fost­rings­metod, men anser ändå att miss­handeln ska betecknas som ringa. HD för­klarar även mammans beteende med att hon ”tog till våld i en för henne pressad situation, när hon var sjuk och oroad för sin fort­satta anställ­ning”.

Föräldrar kan med andra ord i vissa fall frias från miss­handel, eller få ett mildare straff, trots att de har erkänt att de slagit sina barn. Rapporten lyfter fram att bris­terna i lag­stift­ningen öppnar upp för god­tyck­liga bedöm­ningar i dom­stolarna. Vissa dom­stolar försöker tillämpa den lag­stift­ning som finns för att barns rättig­heter ska tas till­vara, medan andra intar en för­låtande och över­slätande attityd gente­mot för­äldrar.

– Brister i lag­stift­ningen till­sammans med en god­tyck­lig­het i dom­stolarna leder till att för­äldrar i prak­tiken tillåts utöva visst våld mot barn, säger Christina Heilborn.

– Det här visar att det behövs en ändring i lagen som gör att alla former av våld mot barn blir straffbara.

Trots det rådande för­budet mot barn­aga är det fort­farande många barn som utsätts för våld i hemmet i Sverige. Enligt den senaste nation­ella kart­lägg­ningen uppger inte mindre än 36 procent av barnen att de har utsatts för någon form av miss­handel av sina föräldrar under sin upp­växt.

UNICEF Sverige anser att alla former av våld mot barn ska för­bjudas och vara straff­bara enligt lag. Så är det inte idag, trots att det är tydlig­gjort i barn­konven­tionen. Barns rätts­liga ställ­ning behöver stärkas och barn måste få upp­rättelse när deras rättig­heter kränks.

UNICEF Sverige kräver:

  1. Att det införs en särskild bestäm­melse i brotts­balken om miss­handel mot barn.
  2. Att våld mot barn i svensk lag överens­stämmer med barn­konven­tionens bestäm­melser och därmed även inne­fattar alla former av psykiskt våld.
  3. Att barn som utsätts för våld i hemmet får till­gång till socialt stöd och skydd samt till ett anpassat stöd i rätts­processen.

Alla former av våld mot barn måste bli straffbara. Skriv under vårt krav och hjälp oss att sätta press på politikerna.

Jag vill skriva under

Läs rapporten i sin helhet.

Regeringens förslag att för­länga till­fällig lag för asyl­sökande är omotiverat

Den tillfälliga lag för asyl­sökande som togs fram efter hösten 2015 går ut i sommar. Rege­ringen vill nu förlänga lagen utan att ha genom­fört någon utvär­dering eller analys av dess konse­kvenser, skriver Karin Ödquist Drackner, barn­rätts­jurist på UNICEF Sverige.

Barn är en av de grupper som drabbats allra hårdast av lagen och vi ser inte att det är moti­verat att förlänga den. Det finns starka anled­ningar att ifråga­sätta beslutet utifrån barn­konven­tionen och dess bestäm­melser.

Barn drabbas oproportionerligt hårt

Idag skickar vi in vårt remissvar till regeringens förslag på för­läng­ning av den till­fälliga utlännings­lagen. Vi tar avstånd från för­slaget att för­länga lagen. Det saknas en ordentlig utvär­dering och analys av lagens effekter, och den över­syn som skulle genom­föras vad gäller lagens inverkan på barns rättig­heter har inte genom­förts.

Barn har visat sig drabbats oproportioner­ligt hårt av den till­fälliga lagen. Vi anser att det inte finns skäl för att fort­sätta göra inskränk­ningar på barns rättig­heter, särskilt då situa­tionen ser annor­lunda ut i Sverige idag vad gäller antalet asyl­sökande som kommer hit.

Vad säger lagförslaget?

Lagen ska förlängas i ytter­ligare två år, och till­fälliga uppe­hålls­till­stånd är fort­satt huvud­regel. Vi beklagar att till­fälliga uppe­hålls­till­stånd fort­satt beviljas som utgångs­punkt. Det avrådde vi från redan i vårt tidigare remissvar till lagen om till­fälliga begräns­ningar av möjlig­heten att få uppe­hålls­till­stånd i Sverige.

FN:s barnrätts­kommitté har uttryck­ligen påtalat att stater ska sträva efter håll­bara och lång­siktiga lös­ningar för barn som är på flykt och söker en fristad. Att ha asyl­skäl men ändå inte ges en permanent fristad som barn är inte för­en­ligt med den rekommen­dationen.

Några få positiva ändringar, men det räcker inte

Vi välkomnar framför­allt för­slaget om att utöka rätten till familje­åter­förening. Det är något som vi sedan lagen infördes påtalat att det strider mot barn­konven­tionen och behöver åtgärdas.

Vi ser dock all­varligt på att rege­ringen inte före­slår att åter­införa bestäm­melsen om uppe­hålls­till­stånd för särskilt ömmande omständig­heter för barn. Det är visser­ligen en undan­tags­bestäm­melse, men den är av­görande för de svårt utsatta barn som den berör.

Vi ser positivt på för­slaget att stats­lösa barn i Sverige ges perma­nent uppe­hålls­till­stånd, men ser att det är fler grupper av barn som behöver en perma­nent fristad. Så kallade devitali­serade barn (barn med uppgiven­hets­syndrom) är en mycket utsatt grupp. Tidigare bevil­jades de skydd av humani­tära skäl men inte på samma sätt idag, trots att det visats sig vara det enda sättet att få barnen att till­friskna. Det är mycket all­varligt ur ett barn­rätts­pers­pektiv.

Vi efterfrågar en permanent human asylrättslagstiftning

Rent principi­ellt anser vi att rege­ringen bör driva fram en perma­nent human asyl­rätts­lag­stift­ning snarare än att stifta fler till­fälliga lagar.

Regeringen har till­satt en parla­men­tarisk kommitté som ska ge förslag på hur vår fram­tida migrations­politik ska utformas. Vi ser fram emot att följa det arbetet och hoppas att det blir ett genom­arbetat förslag, som föregås av en ordentlig utvär­dering och väl under­byggd analys utifrån ett barn­rätts­per­spektiv.

Regeringen behöver sär­skilt för­hålla sig till det faktum att barn­konven­tionen ska bli svensk lag nästa år med alla åtaganden som det innebär.

Läs hela vårt remissvar

Hur kan en vålds­dömd pappa få ensam vårdnad av sina barn?

Många frågor har väckts kring den hovrätts­dom som meddelats i veckan, då en pappa tilldelas ensam vårdnad om sina två barn, trots att han är dömd för misshandel mot dem. I det här fallet fram­står det inte som att barnens bästa har tagits i beaktande, skriver Karin Ödquist Drackner, barnrätts­jurist på UNICEF Sverige.

Det här är en dom som väcker många frågor. Det som är mest anmärk­nings­värt är att barnens röst och behov inte till­mäts någon betydelse, trots deras ålder och tydliga ställnings­tagande att de inte vill träffa sin pappa, samt det våld som barnen tidigare utsatts för.

Domen är ett tydligt exempel på den starka föräldra­rätten vi har i svensk rätt och barns svaga rätts­liga ställning. Barnen har inte blivit lyssnade till och rätten har inte tagit deras rädsla på allvar.

Trots att barnen känner en rädsla för sin pappa tvingas de att bo med honom. Barnen får inte heller träffa sin mamma under en inledande tid för att de ska ges möjlig­het att knyta an till sin pappa, utan att hamna i lojalitets­konflikt mellan föräldrarna.

Bedrövligt säger många, och andra har svårt att förstå hur dom­stolen så tydligt kan bedöma att det inte före­ligger någon betydlig risk att barnen kan utsättas för våld från pappan. I stället bedöms han som den mest lämpliga föräldern att ha ensam vårdnad om barnen.

Enligt svensk lag (föräldra­balken) ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Det innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före, till exempel föräldrarnas behov av kontakt med barnet, rätt­visa mellan föräldrarna eller vad som är bekvämast för föräldrarna.

I bedömningen av vad som är barnets bästa ska det särskilt vägas in om det före­ligger en risk för att barnet eller annan familje­medlem utsätts för över­grepp, eller far illa på annat sätt, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska tas till barnets vilja, med beaktande av dess ålder och mognad.

Foto: Frank Aschberg

Foto: Frank Aschberg

Domstolens riskbedömning av fallet

I det här fallet har domstolen gjort en risk­bedöm­ning och vägt in de risker som man ansett vara mest ange­lägna; risken att barnens ska utsättas för våld eller kränk­ningar, och risken för att ena föräldern exkluderas från umgänge. Rätten ansåg att mamman inte samarbetat till­räckligt för att främja ett konti­nuer­ligt umgänge med pappan. Hon kan därför inte anses lämplig för ensam vårdnad.

Gemensam vårdnad anser hovrätten inte är lämplig utifrån barnets bästa eftersom det före­ligger en över­hängande risk att föräldrarna inte kommer att sam­arbeta kring barnen. Barnens uttryckta vilja att inte vilja träffa sin pappa, än mindre bo hos honom, anser dom­stolen inte kan ges någon större betydelse efter­som barnen är så pass små (åtta och snart tolv år).

Barnen har inte träffat sin pappa på fyra år. Dom­stolen medger att det kommer bli påfres­tande för barnen att ryckas upp från sitt nuvarande hem där de känner sig trygga, men att betydel­sen för barnen att knyta an och skapa en god relation till sin pappa är viktigare och för­enligt med barnets bästa.

En grundläggande princip enligt barnkonventionen

För att kunna fatta beslut om vad som är barnets bästa måste det alltid göras en indivi­duell bedöm­ning i varje enskilt fall och olika faktorer vägas mot varandra. Att besluta vad som är barnets bästa kräver att man till­frågar barnet och att deras åsikt till­mäts betydelse utifrån ålder och mognad. Det är en grund­läggande princip enligt barn­konven­tionen, och både en materiell rättig­het och ett till­väga­gångs­sätt i rätts­tillämp­ning.

Det råder idag en obalans i det svenska rätts­systemet där vuxna och framför allt föräldrar har ett över­tag. Det är något av en paradox att en förälder som inte vill träffa sina barn kan strunta i det, men barn kan tvingas träffa sin förälder mot sin vilja.

Föräldrar har rätt till umgänge med sina barn, men barn har inte rätt att välja umgänge eller inte. I realiteten tvingas ofta barn till umgänge med föräldrar trots att de kan riskera att utsättas för våld eller fara illa på annat sätt.

Enligt barn­konven­tionen ska barn skyddas från alla former av våld och risker att utsättas för våld och annan kränkande behand­ling. Barn måste få en starkare rätts­lig ställ­ning framför­allt i vårdnads­tvister.

Det är tydligt, särskilt efter en dom som den här, att det även behövs mer kunskap om barns rättig­heter och en attityd­föränd­ring till barn och deras rätt att bli lyssnade till och förmåga att vara delaktiga i beslut som berör dem.