Gå till innehållet
Laddar…

Den svenska skolan håller inte måttet

I veckan hölls konferensen ReadMe i Malmö. ReadMe är en samhälls- och kulturkonferens med ambition att lyfta aktuella samhällsfrågor och skapa förändring. UNICEF var inbjudna för att tala om skola, utanförskap och barns rättigheter.

UNICEFs rapport Report Card 13: A league table of inequality in child well-being in rich countries jämför barns levnadsvillkor inom olika livsområden. Sverige lyfts fram som ett exempel på ett av de länder som sjunkit mest vad gäller jämlikheten i levnadsvillkor för barn. Sammanlagt hamnar Sverige på plats 23 av 35 bland jämförda OECD-länder.

Inom området utbildning är siffrorna ännu dystrare. I början av 1990-talet var Sverige i topp vad gäller läsförståelse och likvärdighet, men har nu sjunkit till plats 29 av 35. Skillnaden i läsförståelse mellan genomsnittet och de barn som halkar efter mest motsvarar tre års undervisning.

I rapporten Ungas röster om socialt utanförskap i Sverige berättar barn själva om upplevelsen av sin livssituation. Barnen beskriver känslan av att sakna samma förutsättningar som sina kamrater och hur det påverkar engagemanget för skolan. De berättar hur bristen på framtidstro skapar en känsla av att det redan är kört.

Skolan ska ge alla elever förutsättningar till utveckling 

Ur ett barnrättsperspektiv är den sjunkande likvärdigheten i den svenska skolan ett allvarligt problem. En av grundtankarna i barnkonventionen är att alla barn ska ha samma tillgång till sina rättigheter utan undantag eller diskriminering (artikel 2). I barnkonventionens 29:e artikel står det att skolan ska ge alla elever förutsättningar till utveckling. Det betyder att alla elever, oavsett olikheter i socioekonomisk och kulturell bakgrund, funktionsnedsättningar eller förmågor av olika slag, har rätt till en utbildning som ger dem fulla möjligheter till lärande och personlig utveckling. Och att skolan ska kompensera för skillnader i förutsättningar och förmågor.

I veckan hölls samhälls- och kulturkonferensen ReadMe i Malmö där aktuella samhällsfrågor diskuterades. Foto: © Frank Aschberg

Skolan är den ansvarsbärare i samhället som ska se till att våra barn får sin rätt till utbildning tillgodosedd. Ändå ser vi hur bakgrundsfaktorer som socioekonomiska förhållanden, boendeort och familjeförhållanden får en allt viktigare roll för hur barn klarar sin skolgång. Vi vet att hur skolan fungerar har väsentlig betydelse för hur vi klarar oss senare i livet. En misslyckad skolgång ökar riskerna för arbetslöshet, psykisk ohälsa, kriminalitet med mera. Och en fungerande skolgång är den enskilt viktigaste skyddsfaktorn för barn i social utsatthet.

Förstärker känslan av hopplöshet 

Under de år jag arbetade som utredare inom socialtjänsten träffade jag barn i olika livssituationer, med olika former av utsatthet. Nästan alla de barn jag var i kontakt med bekräftar skolans svårigheter att leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag. Att skolan misslyckats med att vara den viktiga skyddsfaktor den borde vara. Bilden blir snarare den motsatta. Misslyckanden i skolan läggs till listan av andra former av utsatthet och förstärker snarare känslan av hopplöshet för barnen. Insatser de här barnen behöver tidigt kommer ofta först längre upp i åldrarna, om ens då. Och då har problemen ofta blivit alltför omfattande.

Plats 29 av 35 jämförda länder är långt ifrån godkänt. Sverige är ett av världens rikaste länder och borde ha alla förutsättningar att ligga i topp när det gäller att tillgodose alla barns rätt till en jämlik och likvärdig skola.

UNICEF Sverige anser att följande punkter måste uppfyllas för att bryta den negativa utvecklingen:

  • Att kunskapen om och tillämpningen av barns rättigheter stärks bland både vuxna och barn i skolan.
  • Att samverkan mellan aktörer som socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård och polis förbättras för att minska den sociala utsattheten.
  • Att barn får information och erbjuds delaktighet i frågor som rör dem.

Vill du få information om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.

Dålig kunskap om vården för placerade barn

Antalet barn som placeras utanför hemmet av socialtjänsten har ökat stadigt de senaste åren. Samtidigt är kunskapen liten om hur barn har det under vårdtiden, liksom vilka effekter som placeringen får på lång sikt. Det visar en ny rapport från UNICEF om barn och samhällsvård.

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

Rapporten ”Barn och samhällsvård – Vad vet vi om institutions- och familjehemsvården?” visar att barn lämnas till en samhällstjänst där det saknas kunskap om huruvida behandling och rehabilitering fungerar som det är tänkt. Snarare pekar fakta på att det i flera avseenden går sämre för placerade barn i vuxen ålder, än för barn i andra utsatta grupper.

– De barn som drabbas är de som är allra mest utsatta i vårt samhälle. Det är mycket allvarligt att insatser som är helt avgörande i ett barns liv, sätts in trots dålig kunskap om effekterna, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF Sverige.

År 2013 befann sig 32 500 barn någon gång under året i samhällsvård. Enligt Socialstyrelsens statistik har antalet dygnsplaceringar för barn och unga fortsatt att öka, liksom antalet LVU-placeringar. Antalet placerade barn förväntas dessutom öka markant på grund av det stora antalet ensamkommande barn som kom till Sverige under förra året.

Men trots den ökande trenden visar rapporten, som har tagits fram av forskare vid Stockholms universitet på uppdrag av UNICEF Sverige, att kunskapen är mycket liten om huruvida samhällsvården har positiva effekter för barnen, eftersom det råder brist på utvärdering. De studier som trots allt har gjorts pekar på att placerade barn har sämre tillgång till hälso- och sjukvård, skolgång och välfärd.

Rapporten visar att det är vanligt att vården avbryts i förtid inom de första åren. Nästan var tredje ungdomsplacering och nästan var sjätte placering för yngre barn slutar i ett sammanbrott inom en femårsperiod. Skälen för detta kan variera, men innebär ofta att skolgången avbryts för barnet, vilket på sikt kan få allvarliga konsekvenser.

– Vi vet att utbildning är den enskilt viktigaste kompenserande faktorn för utsatta barn, och därför är det helt avgörande att ansvariga myndigheter satsar på att se till att skolgången fungerar för barnen.

– Samhället har ett särskilt ansvar för de barn som är omhändertagna, och måste därför se till att de får sina rättigheter tillgodosedda, säger Christina Heilborn.

För att förbättra situationen för barn som är placerade av socialtjänsten föreslår UNICEF Sverige följande åtgärder:

  • Barn i samhällsvård måste själva få ökat inflytande och delaktighet i vårdens utformning och sin livssituation i allmänhet. Idag fattas många beslut ovanför barnens huvuden.
  • Alla barn måste få en likvärdig hälsovård och utbildning med hög kvalitet, oavsett social bakgrund.
  • Ökad samverkan mellan myndigheter som socialtjänst, hälso- och sjukvård samt skola, med barnets behov och rättigheter i fokus.

Läs hela rapporten här.

Sverige sviker de mest utsatta barnen

Sverige ligger dåligt till när man mäter hur långt utsatta barn tillåts halka efter. I en jämförelse mellan rika länder hamnar Sverige långt ner på listan. Våra grannländer ligger däremot i topp, visar en ny rapport från UNICEF om hur sociala orättvisor slår mot barn i höginkomstländer.

report card

Report Card 13, Fairness for Children: A league table of inequality in child well-being in rich countries har undersökt hur stora klyftorna tillåts bli mellan de tio procent av barnen som är mest utsatta i samhället, och de barn som utgör genomsnittet. Rapporten har studerat barns situation inom fyra områden: inkomst, utbildning, hälsa och välbefinnande.

När resultaten från dessa områden slås samman till en övergripande jämförelse hamnar Sverige långt ner på listan – på 23:e plats av 35 länder. Det är strax ovanför den sämsta gruppen av länder, och långt bakom Danmark, Finland och Norge som intar topplaceringarna. Israel och Turkiet är de länder som ligger längst ner i bottenskiktet.

– Det är mycket allvarligt att klyftorna i Sverige ökar, och att många barn halkar efter och hamnar i ett socialt utanförskap där de riskerar att fastna, säger Christina Heilborn, programchef vid UNICEF Sverige.

Rapporten visar att klyftorna mellan barn har ökat i många av de undersökta länderna. Sverige tillhör de länder som har fallit mest, efter att tidigare ha placerat sig bland toppländerna inom flera områden.

När det gäller inkomst har rapporten undersökt de relativa inkomstskillnaderna, det vill säga hur långt man låter de mest utsatta barnen halka efter de barn som lever i familjer med en medianinkomst. Här hamnar Sverige i mittenskiktet (plats 16 av 41 jämförda länder), medan övriga nordiska länder ligger i topp.

Det relativa inkomstgapet i Sverige har ökat genom att medianinkomsten har ökat. Många andra länder uppvisar tvärtom minskade inkomstklyftor. I exempelvis Finland har den mest utsatta gruppen fått ökade inkomster i snabbare takt än medianinkomsttagarna.

Rapporten visar även hur många barn som tillåts falla under genomsnittselevens nivå när det gäller läsförståelse, matematik och naturvetenskap vid 15 års ålder. Sverige ligger under medel bland OECD-länderna (plats 29 av 37), och intar tillsammans med Finland en särställning eftersom kunskapsklyftorna ökar samtidigt som genomsnittsresultaten faller i båda länderna.

Ojämlikheten när det gäller barns hälsa ökar i de flesta länder, enligt rapporten som har undersökt hur barn i åldrarna 11-15 år själva upplever att de mår. I Sverige uppger nästan vart femte barn att de har dagliga psykosomatiska hälsoproblem som huvudvärk och illamående, vilket är den högsta siffran i Skandinavien. Skillnaderna är stora mellan könen – i samtliga länder mår flickor överlag sämre än pojkar.

En ljuspunkt är att ojämlikheten när det gäller ohälsosam kost och fysiska aktiviteter har minskat på många håll. Den mest utsatta gruppen barn i Sverige äter lite mer frukt och grönt än tidigare, vilket är det enda område som har förbättrats jämfört med tidigare undersökningar.

När det gäller barns välbefinnande ligger Sverige lägst bland de skandinaviska länderna (plats 17 av 35).

– De barn som är mest utsatta i samhället drabbas på så många olika sätt av att inte få tillgång till sina rättigheter. Följderna för barnet kan bli avbruten skolgång, missbruk, kriminalitet och arbetslöshet, och det är därför viktigt att politiker och beslutsfattare tar till sig de här oroväckande resultaten, säger Christina Heilborn.

För att bryta det sociala utanförskapet bland barn föreslår UNICEF Sverige följande:

  • Tidiga och riktade insatser till de barn som är mest utsatta.
  • Ökad samverkan mellan myndigheter som skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård för att minska den sociala utsattheten.
  • Att alla barn ska få en likvärdig, kvalitativ utbildning, oavsett social bakgrund.
  • Att barn som berörs själva får vara delaktiga i insatser som rör dem.

Läs hela rapporten här.

Barnrättsperspektivet saknas i rapport om utsatta EU-medborgare

Igår överlämnade den nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare, Martin Valfridsson, sin slutrapport till regeringen. Han skriver att frågan kring hur samhället ska hantera barnen har varit det svåraste i uppdraget. Trots det saknar utredningen ett barnrättsperspektiv.

Utredningen är tydlig med att skyddslagstiftningen (socialtjänstlagen och lagen för vård av unga, LVU) gäller för alla barn som vistas i Sverige, även utsatta EU-medborgare. Det medför ett tydligt ansvar för socialtjänsten att söka upp de barn som befinner sig i kommunen och ge det stöd och skydd de och deras föräldrar kan behöva utifrån barnets bästa.

Vad gäller barns rätt till utbildning har dock samordnaren inte samma förhållningssätt utan nekar generellt dessa barn rätt till utbildning i Sverige. Man föreslår att det i undantagsfall kan ges en möjlighet till utbildning för barnen men utan tydliga grunder för denna bedömning och helt utan rättighetsperspektiv.

Vad gäller hälso- och sjukvård lämnar rapporten inga tydliga svar på hur barnen ska få sina rättigheter tillgodosedda i Sverige, utan lämnar det till landstigen att tolka de tvetydiga och snåriga lagrum som finns tillgängliga idag.

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

UNICEF har under ett flertal tillfällen under hösten påtalat att barn som är utsatta EU-medborgare befinner sig i ett rättsligt vakuum då de befinner sig i Sverige. De är till exempel den enda grupp barn i Sverige som saknar rätt till utbildning. Hälso- och sjukvårdsfrågan är heller inte tydlig och lämnar det upp till landstinget att tolka otydliga lagar själva. Då blir det ofta restriktivt och inte till barnets fördel.

Detta blev bekräftat i den rättsliga undersökning som vi låtit göra tillsammans med ett antal forskare i offentlig rätt vid Barnrättscentrum, som tittade på barns rättigheter enligt internationell rätt, EU-rätt samt svensk lagstiftning.

UNICEF står fast vid att barnkonventionen måste få en starkare ställning i det svenska samhället och påminner om att den gäller för samtliga barn som befinner sig i Sverige. Staten måste ge riktlinjer och vägledning till kommuner och myndigheter kring hur de ska tolka lagar och bestämmelser för att undvika godtyckliga tolkningar.

Barnkonventionen är tydlig vad gäller alla barns lika rätt och FN:s barnrättskommitté har tydliga så kallade allmänna kommentarer och förklaringar på hur rättigheterna i barnkonventionen ska tolkas och tillämpas. Det bör vara en utgångspunkt och ett stöd till Sverige kring hur det rättsliga läget för barn kan tydliggöras.

Vi ser positivt på utredningens förslag om ett nationellt ansvar och stöd till kommunerna vad gäller handläggning av barnärenden, och erkännandet att det är komplexa frågor. Det verkar dock oklart vilka underlag de ska utgå ifrån när rättsläget är otydligt. Rådgivningsfunktionen måste ha ett tydligt rättighetsperspektiv som utgångspunkt för att kunna ge stöd till kommuner utifrån gällande lagstiftning och rättsprinciper.

Samordnaren säger uttryckligen att alla människor är lika inför lagen och att detta är en viktig princip att hålla fast vid. Det är därför beklagligt att se hur lite utredningen stödjer sig på grundläggande mänskliga rättigheter och inte minst barnkonventionen i sina rekommendationer till regeringen. Detta förhållningssätt blir mycket svårt för regeringen att tillämpa när vi nu förbereder för att barnkonventionen ska bli lag i Sverige.

Läs samordnarens slutrapport till regeringen här.

Vår rapport om barn som är EU-medborgare och lever i utsatthet i Sverige finns att läsa här.

Goda nyheter: Nu kan Enkhzul gå i skolan i sin hemstad

Den här veckan delar vi med oss av några goda nyheter från 2015. Idag berättar vi om Enkhzul från Mongoliet. Hon är döv och skickades långt hemifrån för att kunna gå i en specialskola. Men tack vare stöd från UNICEF fick Enkhzul möjlighet att gå i skolan i sin hemstad.

Enkhzul, 15, får nu extra stöd och trivs bra i sin skola. Foto: © UNICEF

Enkhzul, 15, får nu extra stöd och trivs bra i sin skola. Foto: © UNICEF

Enkhzul är 15 år och älskar att dansa. Hon går i sjätte klass, tre år under sina jämnåriga, men det bekymrar henne inte. Enkhzul är döv och fick inte börja skolan förrän hon var 13 år. Då skickades hon till en specialskola för döva i Mongoliets huvudstad Ulan Bator, 80 mil hemifrån. Ingen i familjen kunde följa med och Enkhzul trivdes inte. Hon behandlades dåligt och längtade hem.

Tack vare stöd från UNICEF kunde skolan i Enkhzuls hemstad Murun skapa en mer inkluderande verksamhet, och ett center för barn med funktionsned­sättningar. Det innebär att även barn med funktionsnedsättning nu kan gå i vanliga klasser med extra stöd. Skolan anställde även en teckenspråks­lärare som lär ut teckenspråk till de döva barnen, men också till de hörande lärare och elever som vill lära sig.

Så nu går Enkhzul och tre andra döva barn i vanliga klasser i Murun. Alla har 2-3 hörande klasskamrater som också lärt sig teckenspråk. Även om specialskolan var anpassad för döva föredrar Enkzhul skolan här. Nu trivs hon och mår bra, och får vara tillsammans med sin familj.

Det här tycker vi är riktigt goda nyheter! Vill du vara med och kämpa för fler framsteg för barn världen över? Bli Världsförälder idag.

Vem lyssnar på barnen?

Idag firas FN:s dag för mänskliga rättigheter för 65:e året. Men vi har mycket kvar att göra när det gäller barns rättigheter. I slutet av november var UNICEF med och arrangerade en hearing där barn och unga bjöds in för att ställa viktiga frågor till beslutsfattare och ministrar.

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

På årets hearing deltog barn med erfarenhet av att fly ensamma till Sverige, barn med erfarenhet av våld, hot om våld och med erfarenhet av att bo på kvinnojourer.

– Det handlar om att lyfta de barn som annars nästan aldrig kommer till tals i samhället. Barn som i många fall knappt ens har berättat sina historier för sig själva, berättar Tove Kjellander, projektledare för hearingen.

UNICEF är ordförande i ett nätverk som kallas Nätverket för barnkonventionen, som granskar hur Sverige tillämpar barnkonventionen och verkar för att barn och unga själva kan kräva sina rättigheter. Barnen som närvarade vittnade om svårigheter att komma in i samhället och erfarenheter av diskriminering. De berättade om hur svårt det är att få vänner eftersom man hela tiden tvingas flytta och byta skola, och om rädslan och oron som finns med dem varje dag.

Många av de frågor barnen lyfte i samtalen med beslutsfattarna speglar kritiken som FN:s barnrättskommitté har riktat till Sverige: oförmågan att på ett tillbörligt sätt låta barns egna röster höras och påverka beslut, samt att etablera rutiner och verktyg för att göra barn delaktiga.

Ensamkommandes familjeåterförening

Några av de ensamkommande barnen som deltog under hearingen vittnade om svårigheter med att deras familjer kommer till Sverige. En problematik som inte gäller alla barn, utan som drabbar vissa. De berättade om de känslor och svåra frågor som de ställs inför när deras familjer kommer hit.

Barnen förlorar sin status som ensamkommande och blir sin biologiska familjs ansvar direkt vid ankomsten till Sverige. De kan förlora makten över sin ekonomi och sin bostadsort. Barnen dras mellan sin nya värld, som de under flera år skapat sig i Sverige, och den värld föräldrarna kommer ifrån. En del barn känner ångest och oro inför framtiden.

Våld i familjen

Barn med erfarenhet av våld och hot om våld berättar att de känner maktlöshet över beslut gällande dem själva. De upplever att det ofta känns meningslöst och onödigt att börja anstränga i sig i en ny skola eftersom det när som helst kan bli dags att byta igen. En flytt kan göra att de får en lång resväg till skolan, vilket skapar känslor av trötthet och frustration och gör att skolarbetet blir lidande.

Barnen upplever inte att de har blivit lyssnade till av varken föräldrar eller socialtjänst. Deras upplever att deras rädsla för att återigen behöva byta skola och umgänge och få lång resväg inte tas på allvar.

Vad händer med alla dessa starka berättelser?

Nätverket har som rutin att dokumentera allt barnen förmedlar till makthavarna och skicka till FN:s barnrättskommitté. De använder det i sin tur som underlag när de därefter granskar och ställer krav på den svenska regeringens agerande för att tillgodose barns rättigheter och delaktighet.

Vi på UNICEF Sverige använder precis som andra organisationer även barnens information som grund för vårt eget påverkansarbete för barns rättigheter. Det är viktigt att samhället får ta del av barnens berättelser så att barnen kan få rätt stöd och hjälp. Att lyssna på, och ta intryck av, barn måste vara punkt nummer ett på dagordningen om man jobbar för att stärka barns rättigheter.

Det är barnen som är de främsta experterna på hur det är att vara barn idag. Deras röster förtjänar att tas på allvar.

Stort tack!

Tack alla ni som engagerat er i UNICEFs kampanj "Röster från bänken". Tusentals har ställt sig bakom vårt krav att regeringen måste införa klagorätt för barn, delat med sig av viktiga erfarenheter och lyssnat på barnen i vår poddserie. Igår överlämnades alla namnunderskrifter till barnminister Åsa Regnér.

Foto ©: Melker Dahlstrand

UNICEF Sveriges generalsekreterare Véronique Lönnerblad, barnminister Åsa Regnér och Christina Heilborn, programchef UNICEF Sverige. Foto: © Melker Dahlstrand

Igår träffade UNICEF Sveriges generalsekreterare Véronique Lönnerblad och vår programchef Christina Heilborn barnminister Åsa Regnér för att överlämna de samlade underskrifterna från alla som ställt sig bakom vårt krav att regeringen måste införa klagorätt för barn. Sammanlagt hade då 8 880 personer skrivit under, ett fantastiskt resultat!

Kampanjen ”Röster från bänken” är nu avslutad men vi fortsätter vårt arbete med att påverka regeringen så att inget barn hamnar utanför – på bänken. Vi kämpar för att varje barn som har kontakt med myndigheter ska få göra sin röst hörd och vara delaktig i besluten. Om ett barns rättigheter kränks måste ett system finnas för att få upprättelse och därför är det viktigt att införa individuell klagorätt. Regeringen måste därför starta processen med att skriva på tillägget till barnkonventionen som handlar just om detta.

Igen – ett stort tack till alla som engagerat sig, lyssnat på barnen i vår poddserie och skrivit under vårt krav. Tillsammans kan vi skapa förändring för barn i socialt utanförskap!

Tack alla ni som lyssnar på barnen!

Stort tack alla ni som engagerar er, sprider ordet och lyssnar på barnen i UNICEFs poddserie "Röster från bänken". På mindre än två veckor har 10 000 lyssnat till barnens berättelser, helt fantastiskt! Nu är det dags att även regeringen tar barns röster på allvar och inför klagorätt för barn. Du kan hjälpa till genom att skriva under vårt krav.

Under de senaste två veckorna har vi särskilt riktat ljuset mot att barn i Sverige regelbundet får sitta på bänken och se på när vuxna fattar beslut om deras liv. I vår poddserie ”Röster från bänken” har fem barn själva fått komma till tals, och berättat om hur de har blivit svikna i mötet med vuxenvärlden.

UnicefRösterFrånBänkenKey_Final

Tusentals har engagerat sig för barnens rätt att göra sina röster hörda. Däribland fem ministrar och kända profiler som exempelvis Michael Nyqvist, Morgan Alling, Saga Becker, Kristoffer Triumf och Vanna Rosenberg.

– Rösterna griper tag, de som rymmer tusen och en sorger. Man inser vilket enormt svek de utsatts för och hur många barn som dagligen utsätts. Barn som drunknar i det system som ska fånga upp dem och rädda dem, skriver Vanna Rosenberg om ”Röster från bänken”. Kampen för att omforma detta system, skapa ett effektivt sammanlänkande mellan myndigheter och andra instanser, kampen för att barn aldrig ska behöva bli kränkta, sårade och rädda för framtiden är så livsviktig! Inte ett barn till på den symboliska bänken, den tiden måste vara förbi!

Ställ dig bakom vårt krav

I början av november kommer vi att lämna över underskrifterna från alla som skrivit under vårt krav, att regeringen måste införa klagorätt för barn, till barnminister Åsa Regnér. Skriv under du också så vi blir ännu fler! Med gemensamma krafter kan vi skapa förändring. Inga fler barn på bänken!

Nedan kan du lyssna på alla avsnitt av ”Röster från bänken”:

Gustav Fridolin kommenterar Röster från bänken

Utbildningsminister Gustav Fridolin svarar på några frågor efter att ha lyssnat på det andra avsnittet i UNICEFs poddserie "Röster från bänken", om Ewelina som i tidiga tonåren började må väldigt dåligt. Trots att vuxna runt henne märkt att hon mår dåligt har hon nu missat nästan två år i grundskolan.

Inför lanseringen av UNICEFs poddserie Röster från bänken skickade vi varje avsnitt till en minister som berörs av ämnet i poddarna med barnen. Alla ministrar har fått samma frågor och dessa berör ej de enskilda fallen.

Tycker du att barn idag får komma till tals i tillräcklig utsträckning i beslut som berör deras liv och/eller inom det politikområde som du ansvarar för? Om inte hur tror du att detta kan förbättras?

– För mig som utbildningsminister är det jätteviktigt att alla barn och elever ska ha möjlighet att göra sin röst hörd. I skollagen står att elever har rätt till demokratiskt inflytande, vilket blir verklighet genom elevkårer eller elevråd.

– Alla barn ska få komma till tals, men det finns barn vars behov inte blir tillräckligt uppmärksammade i skolan. Regeringen satsar därför pengar för fler lärare på lågstadiet, så att eleverna ska få mer tid med sina lärare. Regeringen ska också tillsätta en utredning om elever som stannar hemma från skolan under långa perioder, om hur man kan förebygga och komma tillrätta med problematisk frånvaro, säger Gustav Fridolin.

Vad kan du som politiker göra konkret för att barn ska få större möjlighet att påverka beslut som berör dem?

– Regeringen har påbörjat ett arbete med att göra barnkonventionen till lag. Det kommer få stor betydelse för barn inom många områden. Men redan idag har vi tydliga regler som ska ge barn möjlighet att påverka de beslut som rör barn.

– Att se till att det finns fler vuxna i skolan som kan se och ta tillvara barnens åsikter är viktigt. Regeringen satsar därför stora resurser på att anställa fler i lågstadiet. Vi gör också stora satsningar för att höja lärarlönerna så att fler ska vilja bli lärare och stanna kvar i yrket. Elevhälsan gör ett bra arbete på många skolor med att skapa en trygg skolmiljö. Regeringen investerar bland annat därför i stärkt elevhälsa.

Delar du UNICEF Sveriges uppfattning om att barnrättsperspektivet ska genomsyra inom alla politikområden, det vill säga att barnfrågorna inte enbart bör hanteras som ett eget isolerat politikområde utan inbegripas i alla berörda politikområden? Kan du ge ett exempel på hur det bättre kan genomsyra ditt politiska ansvarsområde, eller ge ett exempel på hur detta görs redan idag?

– En av regeringens målsättningar är att Sverige ska vara ett av världens bästa länder att växa upp i. Beslutet om att barnkonventionen ska bli lag är en viktig del av arbetet för att förverkliga det. Det är viktigt så att man alltid tänker på hur barn påverkas och att barn får komma till tals innan ett beslut ska fattas.

– Barnrättsperspektivet är centralt i den svenska förskolan och skolan. Det är tydligt både i lagar som styr verksamheterna och i läroplanerna. Skolan ska ta hänsyn till att barn och elever har olika behov. Barn och elever ska få stöd att utvecklas så långt de kan och elever kan också få extra stöd eftersom barn är olika och har olika bakgrund. Förutom redan nämna satsningar investerar regeringen i fler speciallärare och specialpedagoger.

Kan du skriva under på UNICEF Sveriges krav om att införa en klagorätt för barn? Så att barn får rätt att klaga i de fall barnet/barnen upplever att deras rättigheter kränks och att de inte blivit lyssnade på?

– Denna fråga bereds inom regeringskansliet och jag kan inte föregå det. Däremot är det viktigt att barn som är utsatta för kränkningar eller inte blir tagna på allvar kan anmäla och få hjälp. Därför finns Skolinspektionen och Barn- och elevombudet (BEO). Det går att göra anmälan på Skolinspektionens hemsida, avslutar utbildningsministern.

UNICEF Sveriges barnrättsjurist, Karin Ödquist Drackner, kommenterar svaren från utbildningsminister Gustav Fridolin:

– Att barn har möjlighet att anmäla kränkning i skolan till BEO är bra men tyvärr inte heltäckande. Många barn faller mellan stolarna vid en anmälan eftersom BEOs mandat inte täcker alla rättighetsområden och kränkningar som ett barn kan uppleva. Att införa klagorätt för barn skulle vara ett sätt att lösa detta problem så att barn kan få upprättelse när alla deras rättigheter kränks.

– Bra att utredning har tillsatts som tar upp långvarig frånvaro i skolan. Vi hoppas att den ger konkreta förslag och riktlinjer med ett tydligt barnrättsperspektiv med barnets bästa och barns delaktighet i fokus samt att tillräckliga resurser tillsätts för att kunna genomföra förändringar, säger Karin Ödquist Drackner.

Här kan du lyssna på podden som UNICEF skickade till Gustav Fridolin:

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Kristoffer Triumf intervjuar barnminister Åsa Regnér

I det femte och sista avsnittet av UNICEFs poddserie "Röster från bänken" intervjuas barnminister Åsa Regnér av Kristoffer Triumf från Värvet, efter att ha lyssnat till barnens berättelser. Varför kränks barns rättigheter trots att regler och riktlinjer egentligen finns till för dem?

Kristoffer Triumf och barnminister Åsa Regnér. Foto: © Melker Dahlstrand

Kristoffer Triumf och barnminister Åsa Regnér. Foto: © Melker Dahlstrand

I det sista avsnittet av ”Röster från bänken” får barnministern lyssna på barnens berättelser, där de beskriver hur de blivit svikna i mötet med samhällets vuxna. Kristoffer Triumf från poddserien Värvet intervjuar.

I intervjun beskriver barnministern bland annat problematiken med att alldeles för lite tid läggs på att prata med barnen:

– På en arbetsdag, om man utreder en fråga som rör barn, så använder man en kvart av den dagen till att faktiskt prata med barnet. Det är ju alldeles för lite. Vi jobbar nu för att förbättra situationen och för att barns synpunkter ska vara i fokus och att besluten blir bra för barn, säger Åsa Regnér.

I intervjun diskuteras också att barn i Sverige inte själva har rätt att klaga utan vårdnadshavare när deras rättigheter har kränkts. Barnombudsmannen är den enda ombudsmannen i Sverige som inte kan ta emot enskilda klagomål från sin målgrupp, det vill säga barnen. Vart kan barn vända sig om de blivit felbehandlade?

– De ska kunna vända sig till skolan, till BO, och förstås till socialtjänsten som är på deras sida helt enkelt. Barns rättigheter ska vara i fokus och de ska kunna få hjälp och stöd. Det finns mekanismer som bör fungera, säger barnministern.

Lyssna på hela intervjun i poddavsnittet nedan, och hjälp oss trycka på regeringen så att de agerar snart och inför klagorätt för barn. Skriv under här!

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Gabriel Wikström kommenterar Röster från bänken

Folkhälsominister Gabriel Wikström svarar på några frågor efter att ha lyssnat på det fjärde avsnittet i UNICEFs poddserie "Röster från bänken", om Erik som får en ADHD-diagnos som åttaåring. Erik hamnar tidigt i drogmissbruk och kriminalitet – trots samhällets kunskap om att diagnosen kan innebära en ökad risk för detta.

Inför lanseringen av UNICEFs poddserie Röster från bänken skickade vi varje avsnitt till en minister som berörs av ämnet i poddarna med barnen. Alla ministrar har fått samma frågor och dessa berör ej de enskilda fallen.

Tycker du att barn idag får komma till tals i tillräcklig utsträckning i beslut som berör deras liv och/eller inom det politikområde som du ansvarar för? Om inte hur tror du att detta kan förbättras?

– Barn har på flera sätt möjlighet att komma till tals inom hälso- och sjukvården men vi måste alltid sträva efter att bli bättre och hitta fler vägar för att barn ska kunna göra sina röster hörda.

– Den nya patientlagen har också gjort det tydligare att barn ska ha inflytande över sin vård. Så långt som det är möjligt ska man till exempel ta reda på barnets inställning till aktuell vård och behandling. Men vi måste fortsätta arbeta med de här frågorna. I det stora hela behöver vi skapa en mer patientcentrerad vård, oavsett om patienten är barn eller vuxen, säger Gabriel Wikström.

Vad kan du som politiker göra konkret för att barn ska få större möjlighet att påverka beslut som berör dem?

– Jag tror att vi hela tiden behöver ha barnperspektivet närvarande, att vi behöver lyssna. Man brukar säga att barn och unga är framtiden, men jag tycker att det där är en förenkling. Barn och unga är också en viktig del av nutiden, av det samhälle vi lever i här och nu. Och då ska givetvis också deras perspektiv tillvaratas i beslutsfattandet.

– Men det handlar också om att våga satsa. I årets budget tillför vi till exempel 280 miljoner extra på området psykisk hälsa för barn och unga. Därutöver satsar vi också 200 miljoner per år på att förbättra elevhälsan. Båda dessa satsningar är viktiga för att skapa bättre förutsättningar för barn och unga i stort.

Delar du UNICEF Sveriges uppfattning om att barnrättsperspektivet ska genomsyra inom alla politikområden, det vill säga att barnfrågorna inte enbart bör hanteras som ett eget isolerat politikområde utan inbegripas i alla berörda politikområden? Kan du ge ett exempel på hur det bättre kan genomsyra ditt politiska ansvarsområde, eller ge ett exempel på hur detta görs redan idag?

– Jag tycker det är självklart att barnrättsperspektivet ska genomsyra alla politikområden. Vi gör barnkonventionen till lag, det är ett tydligt ställningstagande i denna fråga. Det är också viktigt att barnrättspolitiken har utrymme inom sitt eget politikområde för att driva på och utveckla rättighetsperspektivet ytterligare. Sverige är bra idag, men vi måste alltid sträva efter att bli ännu bättre.

Kan du skriva under på UNICEF Sveriges krav om att införa en klagorätt för barn? Så att barn får rätt att klaga i de fall barnet/barnen upplever att deras rättigheter kränks och att de inte blivit lyssnade på?

– Vi som är vuxna måste inse att barn är experter på sina egna liv. Just nu har vi fullt fokus på att göra barnkonventionen till lag. Förhoppningen är att vi kommer att kunna fatta beslut så att lagen träder i kraft någon gång under 2017. Det ser jag fram mot. Att införa en klagorätt för barn är en fråga som det förs fortsatt samtal om. Men barn ska alltid kunna komma till tals och bli lyssnade på, inte minst när de upplever att deras rättigheter kränks. Det är viktigt, avslutar folkhälsoministern.

UNICEF Sveriges barnrättsjurist, Karin Ödquist Drackner, kommenterar svaren från folkhälsominister Gabriel Wikström:

– Bra att satsningar görs i budgeten på både elevhälsan och psykisk ohälsa för barn och unga. Vi vill dock se att satsningarna tydligt inkluderar barns möjlighet att komma till tals och att barns röster och åsikter sätts i centrum. Viktigt att pengarna investeras i hållbara strukturer och att omfattande resurser avsätts till samtal och möten med barn och deras möjlighet till inflytande över sina liv och deras rättigheter.

– Ministern säger att barns rätt att komma till tals och bli lyssnade på när deras rättigheter kränks är viktigt. Vi hoppas att denna åsikt delas av fler inom regeringen så att vi kan få till stånd en utredning om barns möjlighet till egen klagorätt i Sverige så snart som möjligt, säger Karin Ödquist Drackner.

Här kan du lyssna på podden som UNICEF skickade till Gabriel Wikström:

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

”Alla säger att det är fel på mig och att jag bara är problem”

I det fjärde avsnittet av UNICEFs poddserie "Röster från bänken" möter vi Erik som fått en tidig ADHD-diagnos. Trots den kunskap som finns i samhället om att diagnosen kan innebära en ökad risk för drogmissbruk och kriminalitet, så börjar han som tolvåring att använda droger. Idag befinner sig Erik i sluten ungdomsvård efter att ha sålt narkotika.

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

Som åttaåring fick Erik en ADHD-diagnos. Sedan dess har det varit medicinering, möten med skolan, socialen och polisen – och en kamp för Erik att hitta sin plats i samhället.

– Jag tänkte nog och undrade vad det var för fel, jag såg inte vad jag gjorde för fel. Alla säger att det är fel på mig och att jag bara är problem. När jag fick ADHD på papperet så förstod jag att det är det som ligger bakom. Men sen efter det fick jag bara höra att det är ingen ursäkt att jag har ADHD, att jag inte kan skylla på det, berättar Erik.

Studier visar att ungdomar med ADHD löper en högre risk att hamna i drogmissbruk än unga utan diagnos. När diagnosen är fastställd får Erik mediciner, men han börjar också som 12-åring att använda droger och leva ett kriminellt liv.

– När jag var i skolan hade jag ett eget klassrum med assistent, men de försvinner alltid. En dag är de bara borta. Utan att säga nånting. Där kände jag att jag skiter i det här. Jag pratade med socialen och då fixade de en vaktmästare, men han hade ju sitt på sidan och mig samtidigt. Jag ville gå i en vanlig klass, jag ville vara som alla andra, säger Erik.

Som 14-åring är Erik inskriven för sitt missbruk men kan ändå fortsätta att ta droger. Trots att han har varit i kontakt med myndigheterna sedan han var åtta år har de inte kunnat hjälpa honom att bryta hans kriminella beteende eller drogmissbruk. Idag är Erik 17 år och sitter inlåst sedan nästan ett år tillbaka, dömd till sluten ungdomsvård.

Lyssna till hela berättelsen i poddavsnittet nedan:

Christina Heilborn, programchef för UNICEF Sverige, kommenterar Eriks berättelse:

– Det är för lite stöd och hjälp som ges socialt utsatta barn tidigt i skolan. Myndigheterna samordnar inte sina insatser och kunskapen är ganska låg när det handlar om vilken typ av insatser som behövs. Det viktigaste är att barn får möjlighet att komma till tals och bli hörda, att få vara med och påverka beslut och ge förslag på lösningar. Det fungerar inte alls idag.

– Om barnen får särskilt stöd utifrån sina behov så kan de fungera väldigt väl i skolan och den viktigaste skyddsfaktorn för att ta sig ur ett socialt utanförskap som till exempel ett drogmissbruk är just skolan. Trots det så är det många av de här barnen som hamnar utanför skolan och inte heller får hjälp att komma tillbaka dit, säger Christina Heilborn.

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Morgan Johansson kommenterar Röster från bänken

Migrationsminister Morgan Johansson svarar på några frågor efter att ha lyssnat på det tredje avsnittet i UNICEFs poddserie "Röster från bänken", om Mojtaba som kom som ensamkommande flyktingbarn till Sverige men nekades att bo med sin bror.

Alla ministrar har fått samma frågor och dessa berör ej de enskilda fallen.

Tycker du att barn idag får komma till tals i tillräcklig utsträckning i beslut som berör deras liv och/eller inom det politikområde som du ansvarar för? Om inte hur tror du att detta kan förbättras?

– Barn ska få säga sitt. Och vuxna ska lyssna på vad de har att säga. Det är en viktig princip i barnkonventionen som också finns med i utlänningslagen. Jag tycker att vi har kommit långt men det finns alltid sätt att bli bättre. När barn söker asyl i Sverige ska myndigheterna lyssna på vad de har att säga och ta hänsyn till deras behov när man fattar beslut om att få uppehållstillstånd i Sverige. Det tycker jag är viktigt, säger Morgan Johansson.

Vad kan du som politiker göra konkret för att barn ska få större möjlighet att påverka beslut som berör dem?

– Regeringen har påbörjat ett arbete med att göra barnkonventionen till lag. Det kommer få stor betydelse för barn inom många områden. Men redan idag har vi tydliga regler som ger barn möjlighet att påverka beslut som rör dem själva. Barn har till exempel rätt att komma till tals och Migrationsverket ska inför beslut som rör barn alltid göra en analys av vilka konsekvenser beslut får för barnen.

Delar du UNICEF Sveriges uppfattning om att barnrättsperspektivet ska genomsyra inom alla politikområden, det vill säga att barnfrågorna inte enbart bör hanteras som ett eget isolerat politikområde utan inbegripas i alla berörda politikområden? Kan du ge ett exempel på hur det bättre kan genomsyra ditt politiska ansvarsområde, eller ge ett exempel på hur detta görs redan idag?

– Ja, det är viktigt. Samtidigt tror jag att det också är bra att barnrättspolitiken är ett eget politikområde. Inte minst för att driva på och utveckla barns rättigheter så mycket det bara går. Sverige är bra, men vi kan alltid bli bättre. När det exempelvis gäller asylsökande barn, oavsett om de kommer tillsammans med sin familj eller utan vårdnadshavare, är det viktigt att de får en individuell prövning av sina asylskäl.

– Barn ska få säga sitt och deras synpunkter ska tas på allvar när man prövar ett asylärende. I utlänningslagen sägs det tydligt att man alltid måste ta hänsyn till barnets hälsa och utveckling och vad som är bäst för barnet i övrigt. När Migrationsverket fattar beslut eller andra åtgärder som rör barn, gör man analyser för att se vilka konsekvenser besluten får för barnet. Dessa barnkonsekvensanalyser är en metod för att systematiskt ta fram och beskriva relevanta fakta och analysera konsekvenserna för barn när beslut ska fattas.

Kan du skriva under på UNICEF Sveriges krav om att införa en klagorätt för barn? Så att barn får rätt att klaga i de fall barnet/barnen upplever att deras rättigheter kränks och att de inte blivit lyssnad på?

– Frågan diskuteras just nu i regeringskansliet, avslutar migrationsministern.

UNICEF Sveriges barnrättsjurist, Karin Ödquist Drackner, kommenterar svaren från migrationsminister Morgan Johansson:

– Barn har rätt att komma till tals i beslut som berör dem både enligt utlänningslagen och socialtjänstlagen. Vi ser dock tyvärr att teori och praktik ofta skiljer sig åt och att myndighetsutövare alltför ofta inte genomför det de är skyldiga att göra. Detta kan dels beror på tidsbrist, avsaknad av konkreta verktyg eller ren okunskap. Konsekvenserna kan dock bli förödande för barnen.

– Lagen måste efterlevas bättre genom att teori och praktik vävs ihop med barnets rättigheter och barnets bästa i fokus. Barnkonvention som lag är ett viktigt steg i rätt riktning men inte den uteslutande lösningen för genomförande av barns rättigheter i praktiken.

Här kan du lyssna på podden som UNICEF skickade till Morgan Johansson:

 

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

”De tänkte inte på att jag var ensam och inte mådde bra”

I avsnitt tre av UNICEFs poddserie "Röster från bänken" möter vi Mojtaba som kommer som ensamkommande flyktingbarn till Sverige. Här finns redan hans två år äldre bror, i ett välfungerande familjehem. Trots att familjen är villig att ta emot Mojtaba också, placeras han i ett hem för barn och ungdomar.

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

Mojtaba är 16 år när han kommer som ensamkommande flyktingbarn till Sverige 2014. Tre år tidigare lämnade hans äldre bror Afghanistan men Mojtaba vet inte var han befinner sig. I Malmö väntar Mojtaba på placering när han får veta att även hans bror Reza finns i Sverige. Bröderna är glada, nu ska de äntligen få vara tillsammans. Men i stället placeras Mojtaba i ett HVB-hem mot sin vilja.

Trots att både Petra och Reza argumenterar för att bröderna ska få bo tillsammans blir Mojtaba kvar i boendet. Kommunen har ett generellt beslut om att alla ensamkommande flyktingbarn ska placeras på HVB-hem och inte i familj. Det blir en strid som tar mycket kraft och nästan ett år i anspråk av Mojtabas första tid i det nya landet Sverige.

– Varför kan jag inte sova hos min brorsa? Jag sa till personalen, det är min bror, vi är riktiga bröder. Alltså jag blir galen. Jag fattar ingenting, vem bestämmer? säger Mojtaba.

Han börjar tillbringa mycket tid hos Petra och träffar sin bror, men kommunens representanter tycker att han ska vara mer i HVB-hemmet. En dag får Petra ett samtal:

– En socialsekreterare ringde och förklarade att han aldrig någonsin skulle få flytta till en familj och absolut inte till oss. De ville att jag skulle ta ifrån Mojtaba nyckeln och att han inte skulle få vara hemma hos oss. Jag tänkte: det här kan inte vara i Sverige, de här människorna är galna, säger Petra. De tänker inte på bröderna över huvud taget.

Lyssna till hela berättelsen i poddavsnittet nedan:

Christina Heilborn, programchef för UNICEF Sverige, kommenterar Mojtabas berättelse:

– Det är väldigt viktigt att socialnämnden utreder de hem som tar emot ett barn, även släktingar, så man är säker på att det är ett lämpligt boende. Men att kunna bo tillsammans med ett syskon är en rättighet enligt barnkonventionen, att kunna leva tillsammans med sin familj. Vi känner till många situationer där beslut har fattats över barns huvuden eller där de inte har fått information om vad som gäller och varför.

– Barn kan idag inte klaga någonstans till någon instans som har ansvar i barnrättsfrågor. Från UNICEFs sida vill vi att det ska införas möjlighet för barn att klaga och kunna ta upp enskilda fall på nationell nivå. Det finns ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen som handlar om precis det här, men som regeringen har valt att inte skriva på, säger Christina Heilborn.

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Alice Bah Kuhnke kommenterar Röster från bänken

Inför lanseringen av UNICEFs poddserie Röster från bänken skickade vi varje avsnitt till en minister som berörs av ämnet i poddarna med barnen. Här svarar demokratiminister Alice Bah Kuhnke på några frågor efter att ha lyssnat på det första avsnittet, om två systrar som känner att de tvingas till umgänge med en av sina föräldrar och att ingen lyssnar på dem.

Alla ministrar har fått samma frågor och dessa berör inte de enskilda fallen som tas upp i poddarna.

Tycker du att barn idag får komma till tals i tillräcklig utsträckning i beslut som berör deras liv och/eller inom det politikområde som du ansvarar för? Om inte hur tror du att detta kan förbättras?

– Självklart ska barn kunna delta i beslut som berör dem. Det är inte bara en åsikt utan något som vi tagit på oss i barnkonventionen. På många sätt är Sverige en föregångare på det här området, men vi behöver bli bättre. Det är precis därför som vi arbetar för att barnkonventionen ska bli lag. Det kanske låter tekniskt, men är en viktig fråga för att barns perspektiv ska genomsyra beslut som berör dem, säger Alice Bah Kuhnke.

Vad kan du som politiker göra konkret för att barn ska få större möjlighet att påverka beslut som berör dem?

– I mitt arbete som demokratiminister är det viktigt att även de som inte har rösträtt ska ha rätt att göra sin röst hörd. Det handlar till exempel om att barn och unga ska kunna delta i demokratiska processer tack vare de organisationer som man är med i, allt från idrottsföreningar till intresseorganisationer.

Delar du UNICEF Sveriges uppfattning om att barnrättsperspektivet ska genomsyra inom alla politikområden, det vill säga att barnfrågorna inte enbart bör hanteras som ett eget isolerat politikområde utan inbegripas i alla berörda politikområden? Kan du ge ett exempel på hur det bättre kan genomsyra ditt politiska ansvarsområde, eller ge ett exempel på hur detta görs redan idag?

– Ja och det är precis därför som barnkonventionen ska bli lag. I den finns det ju tydligt att barns rättigheter inte bara ska bli något som en enda minister jobbar med, det är något som vi tillsammans har ansvar. Däremot tycker jag att det är rätt att en minister har ett särskilt ansvar för att samordna och hålla koll på arbetet.

Kan du skriva under på UNICEF Sveriges krav om att införa en klagorätt för barn? Så att barn får rätt att klaga i de fall barnet/barnen upplever att deras rättigheter kränks och att de inte blivit lyssnad på?

– Tyvärr inte just i detta nu, frågan bereds just nu i regeringskansliet, avslutar demokratiministern.

UNICEF Sveriges programchef, Christina Heilborn, kommenterar svaren från demokratiminister Alice Bah Kuhnke:

– Det är tydligt att regeringen har en ambition att stärka barns rättigheter och där reformen att göra barnkonventionen till svensk lag ses som avgörande. Men det är märkligt att man är så tveksam till att införa klagorätt för barn.

Här kan du lyssna på podden som UNICEF skickade till Alice Bah Kuhnke:

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.