Gå till innehållet
Laddar…

Det som började i Tunisien har satt igång något mycket större – Anneli Kastberg vittnar om oroligheter och demonstrationer i Khartoum, Sudan

30 Januari 2011

I morse hade över 15 500 människor anmält sig till demonstration i Khartoum. Jag tog mig ut på gatorna och vandrade runt i staden i över fyra timmar men till min besvikelse lyckades jag inte hitta en enda folkmassa. Troligtvis något att göra med de omvägar som jag fick ta på militärernas instruktioner. Men frånvaron av folkmassan var kanske mer sägande än om jag hade hittat den. Enligt en kompis var det demonstrationer, men det tog inte lång tid förrän militärerna satte stopp för all folksamling. Grupper på över fyra personer blev upplösta och många blev slagna och arresterade, även dödade. Mer lyckat var det i Omdurman på andra sidan Nilen, där studenter från flera universitet gav sig ut i gatan samtidigt, men med samma konsekvenser.

Jag har spenderat resten av dagen på att försöka hitta mer information om vad som är på gång och vad som har hänt, men informationen är knapp. Det är oroande hur bra systemet verkar vara här för att se till att information inte ska komma ut. Jag kan bo i Khartoum och ändå inte veta vad som är på gång. Nästan all information kommer från mun till mun via personliga nätverk.

Min frustration ökade när jag på kvällen runt kl.21 började höra rop från demonstranter i närheten. Jag antar att de kommer från universitetet som är några kvarter bort. Det tog inte lång tid förrän jag också började höra skott och sirener. När jag gick ut på balkongen började ögonen svida och näsan sticka… gas. Min spontana reaktion var att springa ut i gatan och se vad som var på gång, men samtidigt kändes det inte som den bästa idén, ensam i mörkret på okänd mark. Känner mig maktlös. Jag hittar ingen information om vad som är på gång, just nu verkar alla ögon i nyhetsvärlden vara riktade mot Egypten. Några facebooksidor finns men de är på arabiska. Den mest hjälpsamma sidan jag hittat är http://jan30sudan.crowdmap.com som försöker dokumentera händelserna. Jag får väl försöka ta reda på mer imorgon, men chanserna är att det inte blir så lätt.

Planer finns för fortsatt demonstration imorgon. Frågan är om det håller och fortsätter i Tunisiens och Egyptens spår. Klockan är nu 23.30 och jag hör inte längre röster även om jag fortsätter att höra enstaka skott och sirener. Det känns inte som ett bra tecken. En sak är säker- det som började i Tunisien har satt igång något mycket större, en våg av uppror i stora delar av regionen, och den har nu nått Sudan.

”Många av de ställen som informationsmaterialet kommer att delas ut på är milt sagt avlägsna och resor på annat än åsnor eller till fots är sällsynta” – Anneli Kastberg jobbar för fred i Sudan.

Peace Ambassador Poster

Del 5

Efter mycket om och men så är det första informationsmaterialet för Fredsambassadörsprogrammet klart! Det var inte problemfritt, vare sig innehållet eller produktionen. Men lärorikt var det, av flera skäl.

Med informationsmaterialet ville vi bland annat uppmana människor att delta i Fredsambassadörsprogrammet genom att anmäla sig som ”Peace Supporters”. Men snabbt kom vi på att det var lättare sagt än gjort. I Sverige hade det troligtvis räckt med en hemsida. De flesta människor i Sverige har på något sätt tillgång till internet.

Det finns många hinder för att nå ut

I Sudan, kan vi inte utgå ifrån att människorna vi vill nå varken har dator eller telefon. Egentligen kan vi inte ens utgå ifrån att människorna har möjligheten att läsa eller förstå vårat budskap (trots att allt material trycks både på engelska och arabiska) – antingen på grund av att de inte kan läsa eller på grund av att de talar ett annat språk. Vi kan inte heller utgå ifrån att de ska kunna ta sig till närmaste UNICEF-kontor eller annan plats.

Många av de ställen som informationsmaterialet kommer att delas ut på är milt sagt avlägsna och resor på annat än åsnor eller till fots är oftast sällsynta. Med tanke på att informationsmaterialet skall kunna användas i hela landet så skulle det ändå vara en omöjlighet att skriva alla relevanta adresser. Med andra ord, så kom vi på många svårigheter i strukturen av programmet. Vi kan nå ut, men hur kan vi göra så att människorna som vill delta ska kunna nå tillbaka till oss?  Om någon av er har några tankar så kommentera gärna, alla förslag är välkomna!

Som vanligt var tiden knapp och trots att vi upptäckte många brister i våra strategier så behövde vi få klart informationsmaterialet för denna omgång. Vi fick helt enkelt nöja oss med att referera till Fredsambassadörer (som är de människor som ska ge ut materialet), och en preliminär hemsida för att få mer information. Vi bestämde oss för att bara trycka det som behövdes i det närmsta skedet, så att vi kan ändra på materialet till nästa omgång. Då var det bara att skicka till tryck (efter alla administrativa processer som systemet kräver)…

Peace Supporter Poster

Tryckeriet skickar, före allt sätter igång, prov på det som ska tryckas. Till min lycka såg allting bra ut, så jag tog det till den som har auktoritet att godkänna materialet för tryck. Men min lycka var kortvarig.

Två små men viktiga detaljer

En utav loggarna som var på materialet (till en samarbetspartner), var fel! Då kanske du undrar, hur kan man göra en sådan miss?

Jo, det är så att den nya loggan nästan är helt identisk. Förutom två väldigt små men erhört viktiga detaljer. Loggan är en bild på kartan av Sudan och den gamla loggan hade inte rätt karta. Längst upp i norra Sudan finns det två områden som är under dispyt med Egypten. På bilden visar de sig som två ytterst små utbuktningar i den annars i princip helt raka gränsen mellan Sudan och Egypten. Och kartor som inte visar dessa territorier kommer inte in i Sudan.

De flesta tryckerier utför själva trycket utomlands, vilket betyder att materialet måste förbi gränsen innan det kommer till oss. En gång i tiden, fick UNICEF anställa arbetare som målade på dessa två territorier på några tusen t-shirts som tryckts med den felaktiga loggan, detta för att kunna få in tröjorna i Sudan. Därefter ändrades loggan till att visa den rätta kartan. I hela processen med informationsmaterialet, hade ingen märkt att loggan inte var den rätta (inte ens själva samarbetspartnern). Jag hade förstås ingen aning heller. Hon som skulle godkänna materialet, däremot, hade varit med i denna tidigare historia med t-shirtarna som blev stoppade vid gränsen och minnet var starkt.

Det var inget annat att göra än att göra om informationsmaterialet, byta ut loggan, och få ett nytt prov. Något som inte hade varit så stressande om vi hade haft mer än två dagar på oss att få det färdiga informationsmaterialet. Men allting gott som slutar gott. Materialet kom i tid, och jag fick lära mig något nytt. Och jag är rätt så säker på att jag aldrig kommer att vara nära att göra samma misstag igen!

/ Anneli

Har du missat del 1-4 hittar du dem alla här!