Framtidens migrationspolitik – vilka rättigheter får barn på flykt?
Den tillfälliga utlänningslag som togs fram efter hösten 2015 går ut sommaren 2021. För att ersätta den tidigare lagen tillsattes en kommitté med uppdrag att ta fram en ny migrationspolitik. Nu har förslaget presenterats och det tar inte tillräcklig hänsyn till barnkonventionen, skriver Mohima Mumin, barnrättsjurist på UNICEF Sverige.
Migrationskommittén presenterade sitt förslag den 15 september. Redan innan förslagen lämnades över har vi följt debatten i media, med stor oro för att villkoren för asylsökande barn skulle komma att försämras. Det kan starkt ifrågasättas om förslagen tar hänsyn till barnkonventionen i tillräckligt stor utsträckning.

Förslaget till Sveriges nya migrationspolitik tar inte tillräcklig hänsyn till barnkonventionen.
Förslag från migrationskommittén som särskilt berör barn
- Tillfälliga uppehållstillstånd ska även i fortsättningen vara huvudregeln för barn som beviljas skydd. Flyktingar får uppehållstillstånd i tre år, som vid en ny ansökan kan förlängas med ytterligare två år. Alternativt skyddsbehövande får 13 månader, som vid en ny ansökan kan förlängas med ytterligare två år. Inga undantag ges.
- Försörjningskrav (det vill säga krav på att den förälder som fått uppehållstillstånd ska kunna försörja make/maka och barn som den vill återförenas med) ska inte gälla för barn som är bosatta i Sverige och vars föräldrar ansöker om uppehållstillstånd här. Detsamma gäller barn som är födda i Sverige och ansöker om uppehållstillstånd för att en förälder redan har beviljats detta, och föräldern bor tillsammans med det sökande barnet i Sverige.
- Undantag från försörjningskrav föreslås även för barn som antingen är kvar själva i ursprungslandet, eller tillsammans med en förälder, och som ansöker om att få komma till Sverige för att återförenas med den andra föräldern. Detta om ansökan görs inom tre månader från det att föräldern som bor i Sverige har fått beslut om uppehållstillstånd.
- Barn som har en förälder som har fått uppehållstillstånd, eller som har en förälder som är gift eller sambo med någon som har uppehållstillstånd, ska också beviljas detta. Undantag gäller för barn där minst en förälder är under 21 år. Sverige kan vägra att ge dessa barn uppehållstillstånd så länge som föräldern inte har fyllt 21 år.
- Uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl som synnerligen ömmande omständigheter* återinförs, och föreslås nu också gälla för barn, men med ett lägre krav än för vuxna. Det innebär att även om omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som krävs för att en vuxen person ska beviljas uppehållstillstånd, så ska ett barn beviljas det. Tillståndet ska vara begränsat till 13 månader och om ett nytt beviljas ska det vara i två år.
*Fakta
I den tidigare utlänningslagen kunde vuxna beviljas uppehållstillstånd vid synnerligen ömmande omständigheter och barn vid särskilt ömmande omständigheter. Dessa togs bort i samband med den tillfälliga lagen. Synnerligen ömmande omständigheter föreslås nu också gälla för barn, men med ett lägre krav än för vuxna.
För UNICEF är det mycket oroande att många av bestämmelserna i den tillfälliga lagen nu föreslås bli permanenta. Kontinuitet är viktigt för barns uppväxt och en osäker och utsatt situation, som tillfälliga uppehållstillstånd skapar, påverkar barns välmående negativt.
Kommittén konstaterar själva att de förslag som presenterats kommer att få negativa konsekvenser för barn. Därför är det förvånande och beklagligt att de i sitt arbete inte har tagit större hänsyn till barnets bästa och föreslagit undantag för att väga upp för detta.
Låt oss djupdyka i förslagen och konsekvenserna de får för barn:
Tillfälliga uppehållstillstånd – är det verkligen barnets bästa?
Kommittén föreslår att tillfälliga uppehållstillstånd även i fortsättningen ska vara huvudregeln för barn. Det innebär en otrygghet som påverkar barn och deras hälsa negativt. Det kan också påverka barnets möjligheter att utbilda sig och utvecklas.
Barnkonventionen rekommenderar hållbara och långsiktiga lösningar för barn, inte tillfälliga och oförutsägbara, något som ett tillfälligt uppehållstillstånd är. Vi ställer oss därför kritiska till att kommittén överhuvudtaget inte föreslår några undantag till barn som ger permanent uppehållstillstånd, inte ens för de mest utsatta eller sjuka.
Vi ser heller inte några godtagbara skäl till varför barnets skyddsstatus skulle motivera olika längd på uppehållstillståndet.

34 miljoner barn befinner sig just nu på flykt runt om i världen.
Synnerligen ömmande omständigheter är inte ett tillräckligt starkt skydd
Vi ser positivt på att kommittén föreslår att uppehållstillstånd på humanitära grunder, med synnerligen ömmande omständigheter, återinförs i den nya lagen. För barn innebär det att de får en möjlighet att beviljas tillfälligt uppehållstillstånd, även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att vuxna ska få tillstånd.
Dock är det oroväckande att även denna grupp av barn som huvudregel får ett tillfälligt uppehållstillstånd, något som ger barn ett betydligt sämre och svagare skydd än det som finns i tidigare utlänningslagen.
Eftersom barnkonventionen är lag bör skyddet för barn stärkas, inte försämras, vilket det här förslaget innebär.
Vi saknar undantag för barn som efter en individuell prövning kan få permanent uppehållstillstånd direkt, på grund av till exempel bestående hälsotillstånd eller andra särskilda skäl.
Rätt till familjeåterförening – inte för alla barn?
Vi ser positivt på att det inte finns något försörjningskrav för barn, när barnet bor i Sverige och ansöker om att föräldrar ska ansluta sig till barnet här. Detsamma gäller barn som föds i Sverige och bor tillsammans med en förälder. Däremot ser vi med djup oro på de andra förslagen som presenterats.
Det är inte försvarbart att kommittén föreslår att barn som har minst en förälder som är under 21 år inte har rätt till uppehållstillstånd förrän föräldern eller föräldrarna har fyllt 21 år. Alla barn omfattas av barnkonventionen och har rätt att förenas med sina föräldrar, oberoende av föräldrarnas ålder och deras försörjningsförmåga. Konsekvensen av det här förslaget blir att barn under lång tid kan tvingas vara ifrån en förälder.
Att kommittén gör skillnad på barn genom att anse att vissa barn har rätt att återförenas med sina föräldrar medan andra inte har det, baserat på en godtycklig åldersgräns, är inte acceptabelt.
Det är också olyckligt att försörjningskravet inte lättas upp för att underlätta för barn att kunna återförenas med sina föräldrar. Förslaget riskerar istället att i många fall bli ett hinder då det är orimligt och svårt att uppnå.
Om förslagen som presenterats går igenom ser vi ökad risk att barn diskrimineras och att det görs skillnad på barn. Det är inte förenligt med principen om icke-diskriminering i barnkonventionen.
Den fortsatta vägen framåt
Förslaget ligger nu hos regeringen och hur processen fortskrider är inte helt tydligt presenterat. Detta då det råder stor politisk oenighet både inom regeringen och bland övriga riksdagspartier. Oavsett fortsatt process vill vi trycka på vikten av barnkonsekvensanalyser kring hur barns rättigheter beaktas och bedöms i lagförslagen.
Ett minimum är att beakta följande krav:
- Permanent uppehållstillstånd till barn som bedöms ha skyddsskäl. Om tillfälliga uppehållstillstånd ändå ska vara huvudregeln ska de också vara längre än vad som föreslås idag.
- Rätt till familjeåterförening med mer rimliga och realistiska försörjningskrav.
- Hänsyn till barnets bästa och barnkonsekvensanalys med en individuell prövning i varje enskilt fall.
Humanitära skäl måste finnas kvar för de mest utsatta barnen
Det är de allra mest utsatta barnen som söker asyl i Sverige som drabbas hårdast av den tillfälliga utlänningslagen. Lagen som infördes 2015 förlängs nu i väntan på att en permanent migrationslag ska tas fram. UNICEF Sverige varnar för att den kommande nya lagen kan innebära fortsatt kraftiga försämringar för de barn som är i mest behov av skydd.
Länge fanns de humanitära skälen som ett komplement i svensk lag, för att skydda de mest utsatta bland de asylsökande. Barn har kunnat beviljas uppehållstillstånd på grund av så kallade särskilt ömmande omständigheter. Det innebär att till exempel svårt sjuka barn, eller barn som har omhändertagits på grund av våld i hemmet, har fått möjlighet till uppehållstillstånd. Särskilt ömmande omständigheter har också omfattat barn som saknar familj, eller barn som länge vistats i Sverige och saknar nätverk i sitt ursprungsland.
När den tillfälliga utlänningslagen infördes 2015 innebar det inte bara att permanenta uppehållstillstånd ersattes av tillfälliga, och att familjeåterföreningen kraftigt begränsades. Möjligheten att få uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl stramades också åt. Sedan dess har regeringen föreslagit att rätten till familjeåterförening ska utökas, vilket är positivt. Ingen lättnad har dock aviserats när det gäller restriktionerna för de humanitära skälen.
Regeringen ska nu tillsammans med stödpartierna besluta om hur den permanenta migrationspolitiken, som ska gälla efter 2021, ska se ut. En ny humanitär skyddsgrund ska tas fram, men hur den ska utformas är inte klart. Vi har med oro sett hur de humanitära skälen har begränsats, och vi är fortsatt mycket oroade över att barns särskilda behov av skydd inte kommer att säkerställas i den nya permanenta migrationslagstiftningen.
Regeringen har valt att göra barnkonventionen till svensk lag, och UNICEF Sverige anser inte att det är möjligt att samtidigt fortsätta att driva en migrationspolitik som inte ger de mest utsatta barnen skydd. Stramar man åt de humanitära skälen för barn innebär det att det yttersta skyddsnätet försvinner för de mest behövande. Det kan till exempel handla om ett barn med en svår hjärtsjukdom som har opererats i Sverige, men som sedan utvisas till hemlandet trots att nödvändig behandling och efterföljande vård inte är tillgänglig där.

Vi ser tydligt att det har utvecklats en allt hårdare praxis i Migrationsverkets bedömningar och i domstolarna. Statistik från Migrationsverket från åren 2013–2015 visar att av de barn som beviljades uppehållstillstånd fick cirka 10 procent det på grund av särskilt ömmande omständigheter. År 2018 var motsvarande siffra 3,4 procent och hittills i år rör det sig om cirka 1 procent.
UNICEF Sveriges oro delas inte bara av en rad organisationer inom civilsamhället utan även av Migrationsverket. Myndigheten har uttalat att de med nuvarande lagstiftning kommer att fortsätta behöva utvisa svårt sjuka barn som tidigare beviljades tillstånd. Migrationsverket anser att bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter bör återinföras.
Verket ser svårigheter med att tillämpa nuvarande lag och vill ha klargöranden om hur den stämmer överens med barnkonventionen som blir svensk lag nästa år. UNICEF Sverige delar helt den uppfattningen. Vi ser även att det finns starka skäl att ifrågasätta huruvida den permanenta lagen kommer att beakta barnkonventionens bestämmelser i tillräckligt stor utsträckning.
Om Sverige vill vara ett land som lever upp till att främja en human flyktingpolitik måste de mest utsatta barnen skyddas. Vi anser därför att särskilt ömmande omständigheter för barn ska återinföras som en humanitär skyddsgrund och bli en del av den framtida migrationslagstiftningen. Allt annat vore ett svek mot de mest utsatta barnen.
Véronique Lönnerblad
Generalsekreterare på UNICEF Sverige
Christina Heilborn
Programchef på UNICEF Sverige
Regeringens förslag att förlänga tillfällig lag för asylsökande är omotiverat
Den tillfälliga lag för asylsökande som togs fram efter hösten 2015 går ut i sommar. Regeringen vill nu förlänga lagen utan att ha genomfört någon utvärdering eller analys av dess konsekvenser, skriver Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist på UNICEF Sverige.
Barn är en av de grupper som drabbats allra hårdast av lagen och vi ser inte att det är motiverat att förlänga den. Det finns starka anledningar att ifrågasätta beslutet utifrån barnkonventionen och dess bestämmelser.
Barn drabbas oproportionerligt hårt
Idag skickar vi in vårt remissvar till regeringens förslag på förlängning av den tillfälliga utlänningslagen. Vi tar avstånd från förslaget att förlänga lagen. Det saknas en ordentlig utvärdering och analys av lagens effekter, och den översyn som skulle genomföras vad gäller lagens inverkan på barns rättigheter har inte genomförts.
Barn har visat sig drabbats oproportionerligt hårt av den tillfälliga lagen. Vi anser att det inte finns skäl för att fortsätta göra inskränkningar på barns rättigheter, särskilt då situationen ser annorlunda ut i Sverige idag vad gäller antalet asylsökande som kommer hit.
Vad säger lagförslaget?
Lagen ska förlängas i ytterligare två år, och tillfälliga uppehållstillstånd är fortsatt huvudregel. Vi beklagar att tillfälliga uppehållstillstånd fortsatt beviljas som utgångspunkt. Det avrådde vi från redan i vårt tidigare remissvar till lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.
FN:s barnrättskommitté har uttryckligen påtalat att stater ska sträva efter hållbara och långsiktiga lösningar för barn som är på flykt och söker en fristad. Att ha asylskäl men ändå inte ges en permanent fristad som barn är inte förenligt med den rekommendationen.
Några få positiva ändringar, men det räcker inte
Vi välkomnar framförallt förslaget om att utöka rätten till familjeåterförening. Det är något som vi sedan lagen infördes påtalat att det strider mot barnkonventionen och behöver åtgärdas.
Vi ser dock allvarligt på att regeringen inte föreslår att återinföra bestämmelsen om uppehållstillstånd för särskilt ömmande omständigheter för barn. Det är visserligen en undantagsbestämmelse, men den är avgörande för de svårt utsatta barn som den berör.
Vi ser positivt på förslaget att statslösa barn i Sverige ges permanent uppehållstillstånd, men ser att det är fler grupper av barn som behöver en permanent fristad. Så kallade devitaliserade barn (barn med uppgivenhetssyndrom) är en mycket utsatt grupp. Tidigare beviljades de skydd av humanitära skäl men inte på samma sätt idag, trots att det visats sig vara det enda sättet att få barnen att tillfriskna. Det är mycket allvarligt ur ett barnrättsperspektiv.
Vi efterfrågar en permanent human asylrättslagstiftning
Rent principiellt anser vi att regeringen bör driva fram en permanent human asylrättslagstiftning snarare än att stifta fler tillfälliga lagar.
Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté som ska ge förslag på hur vår framtida migrationspolitik ska utformas. Vi ser fram emot att följa det arbetet och hoppas att det blir ett genomarbetat förslag, som föregås av en ordentlig utvärdering och väl underbyggd analys utifrån ett barnrättsperspektiv.
Regeringen behöver särskilt förhålla sig till det faktum att barnkonventionen ska bli svensk lag nästa år med alla åtaganden som det innebär.
Glädjande besked för barns rätt till familjeåterförening
Nu har Migrationsöverdomstolen slagit fast att det strider mot Europakonventionen och barnkonventionen att neka familjeåterförening. Det här är ett viktigt principiellt beslut som kommer att få stor betydelse för Sveriges migrationspolitik och barns rätt att leva med sin familj, skriver Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist på UNICEF Sverige.
Det aktuella fallet rör en åttaårig pojke från Syrien som kom till Sverige som asylsökande tillsammans med sin morbror, hösten 2015. Pojken beviljades uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande. Hans familj (föräldrar och bror) som var kvar i Syrien har sedan ansökt om att få återförenas med sin son. Men enligt den gällande lagen har pojken inte rätt till familjeåterförening, eftersom det endast är de asylsökande som beviljas så kallad flyktingstatus som ges rätt till familjeåterförening.
Det finns dock en undantagsbestämmelse i lagen som säger att om ett beslut att neka familjeåterförening skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande så kan det ändå beviljas. Det är den här bestämmelsen som nu har prövats, och domstolen har kommit fram till att det inte är proportionerligt att neka ett barn rätten att återförenas med sin familj.
Migrationsverket och migrationsdomstolarna är överens om att det utgör en kränkning av rätten till familjeliv. Men skillnaden ligger i hur de har bedömt om det anses proportionerligt, det vill säga om beslutet står i proportion till resultatet. Å ena sidan bedöms barnets intresse av att återförenas och å andra sidan statens intresse av att minska antalet asylsökande. Enligt lagen så måste beslutsfattarna (Migrationsverket och sedan domstolarna vid ett eventuellt överklagande) göra en proportionalitetsbedömning om barnets bästa, och intresset av att minska antalet asylsökande som kommer till Sverige. Man väger alltså dessa ”vågskålar” mot varandra och avgör sedan vilket som väger tyngst.
Migrationsverket konstaterade i sitt beslut att det var rimligt och proportionerligt att neka pojken rätt till familjeåterförening eftersom lagen är tillfällig och behovet av att minska antalet asylsökande till Sverige är ett intresse som väger tyngre.
Men migrationsöverdomstolen landade dock i motsatt slutsats. De använder sig både av Europakonventionen och barnkonventionen i sitt resonemang, och är tydliga med att när det gäller barn ska det i bedömningen läggas särskilt vikt vid barnets ålder, situationen i hemlandet och graden av beroendeförhållande till föräldrarna.
I det här fallet kunde pojken inte återförenas med sin familj i hemlandet (Syrien). Det fanns inte heller något annat land där det var möjligt för dem att leva tillsammans, förutom i Sverige. Pojken har också visat tydliga signaler på att hans psykiska hälsa försämrats på grund av att han saknar sina föräldrar. I det här fallet väger alltså rätten till ett familjeliv, och barnens rätt till sina föräldrar, tyngre än statens intresse av att ha en minskad asylinvandring. Beslutet strider mot svenska konventionsåtaganden, artikel 8 i Europakonventionen och barnkonventionens artiklar 3, 9 och 10.
UNICEF Sverige ser mycket positivt på beslutet. Det innebär en stor möjlighet för fler barn i liknande ömmande situationer att få rätt att återförenas med sin familj. Den vägledande domen visar tydligt att barnkonventionen fått större utrymme i rättstillämpningen genom att domstolen tydligt markerat vad som är tillåtet och proportionerligt när det gäller barns rättigheter.
Beslutet är också viktigt i den kommande debatten om vår framtida migrationspolitik, då våra politiker kommer få svårt att motivera möjligheten att förlänga bestämmelserna om nekad rätt till familjeåterförening i den tillfälliga utlänningslagen. Alla barn ska ha rätt att leva med sin familj om det är förenligt med barnets bästa. Allt annat står i strid med barnkonventionen och inskränker dessutom en av få lagliga vägar som finns för barn på flykt.
Så som den svenska migrationslagstiftningen ser ut idag har inte alla barn rätt till familjeåterförening. Det är inte bara inhumant, utan även en kränkning av barns mänskliga rättigheter. UNICEF valde att göra det här till en valfråga och vi kommer att fortsätta driva frågan gentemot våra politiker och ansvarig regering för att alla barn ska få sina rättigheter uppfyllda.
Ris och ros till utredning om nytt system för asylmottagandet
Under 2015 skedde en kraftig ökning av antalet asylsökande till Sverige och Europa. Mycket har gjorts från politiskt håll med tillfälliga lagar och beslut, och nu har en statlig utredning kommit med förslag på hur ett framtida mottagandesystem kan se ut i Sverige för de personer som söker asyl.
Huvudsyftet med utredningen är att ge konkreta förslag på ett mer sammanhållet och effektivt system för mottagande av asylsökande och nyanlända. Vårt nuvarande system har mycket långa väntetider, något som har lett till förseningar i etablering eller återvändande. Samverkan mellan ansvariga aktörer och tydligare roller mellan staten, landstingen och kommunerna är en av huvudfrågorna.
Vi skickar idag in vårt remissvar, som innehåller både ris och ros, och lämnar synpunkter till regeringen på delar av förslagen i utredningen utifrån ett barnrättsperspektiv.
UNICEF Sverige ser positivt på att utredningen förespråkar ett gemensamt samlat system för mottagande av asylsökande. Vi tycker att utredningens syfte och ändamål med ett gemensamt helhetsgrepp där rättssäkerhet och snabba processer står i fokus är bra.
Däremot anser vi att utredningen har ett bristande barnrättsperspektiv och även på andra sätt brister i att lyfta individens perspektiv och skyddsbehov som asylsökande, samt brister i principen om likabehandling.

Foto: © UNICEF/Georgiev
Exempel på brister i barnrättsperspektivet är olika behandling av barn beroende på deras asylprognos. Utredningens förslag gör en tydlig distinktion mellan de barn som har god prognos för att beviljas asyl och de barn som med största sannolikhet kommer att nekas asyl och i stället återvända.
Det här blir särskilt tydligt när det gäller rätten till utbildning, där barn som anses ha en god prognos att stanna i landet ges rätt att inom 30 dagar börja skolan, medan barn med dålig prognos att få stanna i Sverige går en oklar framtid till mötes gällande sin utbildning. Alla barn som vistas i Sverige har rätt att få tillgång till samma grundläggande skydd och rättigheter utifrån icke-diskrimineringsprincipen. Det innebär att även asylsökande barn bör omfattas av skolplikt på samma sätt som övriga barn i Sverige. Att gå i skolan är en betydande faktor för integration och trygghet för barnen.
Det är bra att utredningen tar upp frågan om eget boende (EBO) och ger förslag på hur trångboddhet och annan utsatthet kan förebyggas. Att införa totalförbud på boende i vissa områden, utan individuell prövning av barnets bästa, anser vi dock inte är förenligt med ett barnrättsperspektiv.
I utredningens förslag gällande till exempel rätt till information har utredningen lyft fram behovet endast för ensamkommande barn. Vi anser att även barn i familj måste ges information om asylprocessen och få ett större utrymme till delaktighet. Barn i familj glöms ofta bort och blir osynliga i processen och det är därför särskilt viktigt att deras rättigheter synliggörs och att information till barn görs tillgänglig.
Mottagandet av ensamkommande barn som söker asyl omfattas inte närmare av utredningens förslag eftersom man anser att många reformer redan gjorts på det området. Det tycker vi är beklagligt eftersom nuvarande system är bristfälligt och kräver omtag vad gäller till exempel förordnande av god man, och tydliga roller och ansvar mellan myndigheter.
Förutom ett bristande barnrättsperspektiv ställer vi oss frågande till synsättet på individens behov och rättigheter i asylprocessen. Många av förändringarna är omfattande och det ställs många villkor och obligatoriska krav med inskränkning i till exempel rörelsefriheten som följd. Den asylsökandes rätt att söka en fristad och barns rätt till trygghet och skydd måste vara central under processen. Det gäller även rätten att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda.
Barnkonventionen ska bli svensk lag 2020. Det är alltså särskilt viktigt att vi stiftar nya lagar som överensstämmer med barnkonventionens grundläggande principer för att undvika normkonflikter och svårigheter i tillämpning.
Läs vårt remissvar i sin helhet.
Barns rätt försummas i asylprocessen
Barns rättigheter får stå tillbaka i asylprocessen i Sverige. Rättssäkerheten blir lidande och barnets bästa prioriteras inte. Det visar en ny rapport från UNICEF som jämför läget för barnen i de nordiska länderna.
Rapporten Protected on Paper? An analysis of Nordic country responses to asylum-seeking children undersöker hur asylsökande barns rättigheter efterlevs i Danmark, Finland, Island Norge och Sverige. Det handlar till exempel om barns rättigheter under asylprövningen, samt rätten till utbildning, hälsa och socialt skydd. Rapporten lyfter fram de brister som finns, men även goda exempel som kan tjäna som vägledning. Den innehåller även rekommendationer för hur mottagandet kan förbättras.
– Den stora utmaningen för Sverige är att se till att asylsökande barn inte behandlas sämre, utan får sina rättigheter tillgodosedda på samma sätt som andra barn i landet, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF.
– När det gäller barns grundläggande skydd får man aldrig kompromissa.
Ett tydligt exempel på när barns rättigheter får stå tillbaka kan ses i ärenden som rör barn som omhändertas när föräldrarna brister i omsorgen. Trots att ett barn kan vara omhändertaget enligt LVU, kan ett beslut om utvisning ändå tas. Det innebär att barnet utvisas tillsammans med samma föräldrar som bedömts som olämpliga.
Rapporten lyfter även fram de brister som finns i asylprocessen när det gäller att höra barn. Barn som kommer med sin familj till Sverige får mycket sällan möjlighet att själva komma till tals och berätta sin historia. Detta trots att barn kan ha egna asylskäl som till exempel risken för barnäktenskap, könsstympning eller rekrytering till väpnade konflikter.
I rapporten framkommer att Sverige i vissa fall använder sig av möjligheten att sätta barn i förvar, trots att FN:s barnrättskommitté fastslagit att detta aldrig får ske enbart på grund av att barnen och deras föräldrar är asylsökande. Metoden för åldersbedömningar i Sverige får också kritik. Enligt rapporten innebär den svenska metoden att för stor vikt läggs vid den medicinska bedömningen, istället för att utgå från ett helhetsperspektiv där både fysiska och psykiska faktorer vägs in.
Rapporten framhåller Sverige som ett föredöme när det gäller utbildning eftersom alla barn i asylprocessen har rätt till skolgång. Sverige får också beröm inom området hälso- och sjukvård, där alla barn har rätt till samma vård. Däremot får Sverige kritik för att asylsökande barn inte får psykiatrisk vård på lika villkor. Det är särskilt allvarligt med tanke på den höga nivån av psykisk ohälsa bland asylsökande ungdomar och antalet självmordsförsök och fullbordade självmord.
– Rapporten visar att trots att Sverige anses världsledande inom barnrättsområdet finns det stora brister när det gäller asylsökande barn och deras rättigheter. Det kan se bra ut på pappret, medan det i verkligheten finns stora svagheter, säger Christina Heilborn.
Ett exempel på ett bra asylmottagande som lyfts fram i rapporten är Islands så kallade barnahusmodell, där både registrering och själva asylintervjun sker på ett barnahus där alla aktörer är samlade runt barnet i en barnvänlig miljö. På så vis får barnet möjlighet att verkligen komma till tals, samtidigt som samordning och ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna säkerställs.
UNICEFs rekommendationer till Sverige i rapporten är:
- Barnkonventionen ska vara överordnad migrationsrätten – barnets bästa ska alltid vara vägledande i beslut som rör barn.
- Metoderna för åldersbedömning ska vara rättssäkra och holistiska.
- Barns rätt att komma till tals i asylprocessen måste säkerställas.
- De svenska bestämmelserna för frihetsberövande av barn måste ses över. Inga barn ska sättas i förvar enbart för att de är asylsökande.
Åldersbedömningar av asylsökande måste vara rättssäkra
UNICEF Sverige ser med oro på den senaste tidens rapportering om bristande kvalitet på de medicinska åldersbedömningar som genomförs på asylsökande ungdomar. Granskningen visar på ett system som har allvarliga brister och äventyrar barns rättigheter, skriver Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist.
Både svenska och internationella experter inom rättsmedicin, samt övriga läkare och jurister dömer ut metoden som används för att avgöra åldern på asylsökande ungdomar i Sverige. Det är viktigt att möjligheten att genomföra åldersbedömningar finns, men det måste vara en rättssäker och tillförlitlig metod som utgår från en helhetsbedömning.
Enligt EU:s asyldirektiv (som Sverige är bundet av) är det tydligt vilka principer som gäller. Medicinska undersökningar ska endast användas vid tveksamma situationer och inte som en rutinåtgärd. Om tvivel kring åldern uppstår gäller den så kallade ”benefit of the doubt”-principen, vilket betyder att den sökande då ska bedömas som underårig. Regeln har inte bara stöd i EU-rätten utan även i den internationella asylrätten och barnkonventionen.

Foto: © UNICEF/Frank Aschberg
FN:s barnrättskommitté menar i sin tolkning av barnkonventionen att åldersbedömningar måste vägledas av principen om barnets bästa och att vid tvivelaktiga situationer besluta till den sökandes fördel. I deras senaste uttalande betonar de betydelsen av en helhetsbedömning som omfattar både den fysiska och psykologiska utvecklingen:
- Bedömningen ska genomföras av kvalificerade barnläkare eller andra specialister.
- De avråder specifikt från att utföra medicinska åldersbedömningar på ben och tänder.
- Tillgängliga dokument ska anses äkta om inte motsatsen kan bevisas.
- Barnet och de anhörigas berättelser ska väga tungt i bedömningen.
- Bedömningarna och beslut ska även kunna överklagas.
Medicinska åldersbedömningar får alltså inte ensamt ligga till grund för en bedömning av en persons ålder. Det är viktigt att de kompletteras av psykosociala underlag från exempelvis psykolog, barnläkare, lärare och socialsekreterare. Det finns enligt svenska bestämmelser en möjlighet att inhämta dokumentation från socialtjänsten men det görs sällan eftersom det inte ett krav. Idag får man snarare intrycket av att andra utlåtanden får ge efter och inte ges någon tyngd i bevisbedömningen.
Vi anser därför att det bör ställas tydligare krav på samordning och inhämtande av uppgifter från relevanta aktörer för att säkerställa en helhetsbedömning. Metoden måste utgå från den asylsökandes uppgivna ålder snarare än att utgå från en vuxenpresumtion. För rättssäkerheten är det även viktigt att barnet ger sitt samtycke (som inte villkoras) och att beslutet ska kunna överklagas.
Metoderna för de medicinska åldersbedömningarna kan aldrig bli 100 procent precisa men vi måste säkerställa att vi använder oss av evidensbaserade och välbeprövade metoder och inte lägger vår tilltro till ett system som uppenbarligen varken är tillförlitligt eller rättssäkert.
Ansvariga politiker måste agera och ge tydliga riktlinjer till ansvariga myndigheter som utgår från våra internationella åtaganden och grundläggande mänskliga rättigheter.
Rättssäkerheten för barn på flykt satt ur spel
Idag överlämnas utredningen som utvärderat hanteringen av flyktingsituationen i Sverige år 2015 till regeringen. Vår chefsjurist Christina Heilborn har ingått i utredningen som expert och berättar här om slutsatserna och lärdomarna ur ett barnrättsperspektiv.
År 2015 kom det 163 000 asylsökande till Sverige. Av dem var 70 000 barn, varav 35 000 var ensamkommande. Utredningen har haft i uppdrag att göra en kartläggning av händelseförloppet under hösten 2015 och att utifrån det analysera regeringens, myndigheternas och kommunernas ansvar och beredskap. Utifrån kartläggningen och analysen har lärdomar dragits för att stärka förmågan hos samhället att hantera en eventuell liknande situation. Fokus för utredningen har varit myndigheternas och civilsamhällets mottagande av de människor som kom.
Utgångspunkterna har varit de krav som måste ställas på mottagandet utifrån Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och barnets rätt och rättssäkerhet. Mänskliga rättigheter och rättssäkerhet gäller varje individ som tas emot och även i en ansträngd situation. Andra utgångspunkter har varit att all maktutövning måste ha stöd i lag och allas likhet inför lagen.

En utredning har tagits fram som utvärderat hanteringen av flyktingsituationen i Sverige 2015. Foto: © UNICEF/Georgiev
Generellt konstaterar utredningen att ingen i Sverige var förberedd på att ett så stor antal människor på flykt skulle komma till Sverige hösten 2015. Detta trots omvärldsbevakningar och prognoser. De flesta myndigheter och kommuner gjorde dock så gott de kunde trots brister i samordning, styrning och ledarskap. Civilsamhället spelade en stor roll och gjorde viktiga insatser.
Det mest allvarliga som utredningen konstaterar är att rättssäkerheten i flera hänseenden sattes ur spel, särskilt när det gäller de ensamkommande barnen under 18 år. Det handlar till exempel om:
- rätten att registreras som asylsökande
- rätten till god man
- rätten till tillgång till asylprocessen
- rätten till omvårdnad
- rätten att skyddas mot exploatering
Utöver dessa rättssäkerhetsgarantier som gäller för varje individ följdes inte barnkonventionen heller när det gäller:
- rätten till hälso- och sjukvård
- rätten till utbildning
- rätten till rehabilitering
- rätten till skälig levnadsstandard
Kritiken är mycket allvarlig och understryks i Barnombudsmannens rapport som ligger till grund för utredningens slutsatser.
De lärdomar utredningen drar för att uppfylla rättssäkerhetskrav och internationella åtaganden är att barn på flykt måste få och har rätt till:
- korrekt information
- tillgång till asylprocessen
- tryggt och säkert mottagande
Den viktigaste slutsatsen är att internationell rätt, såsom barnkonventionen, även gäller i tider av stor belastning och ansträngning och att det under inga omständigheter är godtagbart att sätta sådana bestämmelser ur spel.
Det är till och med så att i tider av kriskänsla är de här kraven särskilt angelägna att hålla fast vid, så att barns liv och säkerhet inte äventyras. En avgörande faktor för att få rättsstatens maskineri att fungera är ledning och samordning mellan myndigheter och civilsamhället.
Vill du veta mer om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.
Unga kan få längre uppehållstillstånd om de studerar på gymnasiet
Regeringen presenterar ett nytt lagförslag där unga kan få ett längre uppehållstillstånd om de studerar på gymnasiet. UNICEF Sverige välkomnar förslaget men påpekar vikten av permanenta tillstånd som en varaktig hållbar lösning för barn och unga som har skyddsskäl.
Ännu ett lagförslag inom asylområdet har presenterats av regeringen. Förslaget innebär att ungdomar som har skyddsskäl och har fått ett kortare tillfälligt uppehållstillstånd kan få ett längre tillstånd om de studerar på gymnasiet. Även ungdomar som inte längre har skyddsskäl kan i vissa fall beviljas den här formen av uppehållstillstånd.
UNICEF Sverige välkomnar förslagen som gör det möjligt för ungdomar att få ett längre uppehållstillstånd och kunna fullfölja sina studier, och kan öka möjligheterna till arbete och etablering på arbetsmarknaden. Vi vill dock betona betydelsen av permanenta uppehållstillstånd som utgångspunkt för en varaktig hållbar lösning för barn och unga som har skyddsskäl. Att bevilja permanenta uppehållstillstånd ger ett starkare skydd som främjar barns rätt till trygghet och skydd, vilket är förenligt med bestämmelserna i barnkonventionen.
Vi har i vårt remissvar till förslaget lyft fram två huvudsakliga svårigheter för de personer som har skyddsskäl, det vill säga laglig grund att stanna kvar i landet:
- Villkorat uppehållstillstånd
Har man skyddsskäl så bör inte tillståndet vara villkorat med studier eller annat krav. Det är inte förenligt med asylrätten. Uppehållstillstånd för studier kan erbjudas som ett alternativ men de asylsökande som har skyddsskäl måste kunna få ett långsiktigt skydd som inte villkoras med krav på studier. Lagförslagen måste även kunna säkerställa att de barn som har skyddsskäl och av olika anledningar inte kan eller vill studera ges en hållbar varaktig lösning.
- Icke-diskriminering är en grundläggande rättighet enligt barnkonventionen
Lagförslagen innehåller olika regler och villkor för uppehållstillståndet beroende på barns formella status och tidpunkten för registrering av asylansökan. Utifrån ett icke-diskrimineringsperspektiv bör bestämmelserna vara lika för alla barn, oberoende av skyddsgrund och tidpunkt för när asylansökan registrerades. Förslaget bör förtydliga att man inte ställer högre krav på barn som vistas i Sverige med uppehållstillstånd på grund av studier, än på övriga barn i Sverige.
Trots att förslagen öppnar upp för nya möjligheter till långsiktigare lösningar för barn på flykt ser vi med oro på förslagens syfte och inriktning. Asylrätten måste fortsatt vara i fokus och en individuell prövning med noga utredda asylskäl måste alltid komma i första hand.
Förslagen ger utrymme för en viss respit kring längden för uppehållstillstånd, men förslagen innebär en hög risk för att man i praktiken skjuter upp oron för utvisning och återvändande till studentdagen i stället för 18-årsdagen. Det är fortfarande osäkert vad som händer när uppehållstillståndet på grund av studier löper ut. Det är inte säkert att permanent uppehållstillstånd senare kommer att beviljas. Därmed kvarstår osäkerheten för barn som har skyddsskäl och har rätt till en långsiktig hållbar lösning.
Tidigare åldersbedömning ökar rättssäkerheten för unga asylsökande
Idag genomförs en åldersbedömning i slutet av processen när någon söker asyl i Sverige och personens ålder bedöms som tveksam. Men nu har regeringen tagit fram ett förslag för att göra bedömningen tidigare i asylprocessen. UNICEF Sverige ser positivt på förslaget, men några viktiga principer måste förtydligas innan förslaget blir verklighet.
UNICEF Sverige lämnar idag in sitt remissvar till regeringens förslag om att tidigarelägga åldersbedömningen i asylprocessen. Vi ser överlag positivt på att åldersbedömningar görs tidigare för att öka rättssäkerheten för unga asylsökande. Barn måste få möjlighet att styrka sin ålder och det är viktigt att det finns rättssäkra metoder för att göra det. Det finns dock en rad viktiga principer som måste förtydligas innan förslaget blir verklighet:
Helhetsbedömning
Medicinska åldersbedömningar kan aldrig bli hundra procent säkra och faktiskt bestämma en exakt ålder. Trots förslag på nya utvecklade metoder är felmarginalen fortfarande relativt stor. Medicinska åldersbedömningar måste därför kompletteras av underlag från exempelvis socialsekreterare, lärare, psykolog och barnläkare.
Det finns idag en möjlighet att inhämta dokumentation från socialtjänsten men det görs sällan eftersom det inte ett krav. Vi anser därför att det bör ställas tydligare krav på samordning och inhämtande av uppgifter från relevanta aktörer för att säkerställa en helhetsbedömning.
Benefit of the doubt
I resultatet av den medicinska åldersbedömningen ska den lägsta åldern i åldersspannet gälla enligt regeln om ”benefit of the doubt”. Det innebär att om tvivel finns ska beslutet fattas till den sökandes fördel. Regeln har stöd i den internationella asylrätten, EU-rätt och barnkonventionen och måste fortsatt respekteras.
Samtycke
Förslaget innehåller krav på samtycke för medicinsk åldersbedömning men enbart genom god man eller offentligt biträde. Vi anser att det måste förtydligas att den sökande själv måste ge samtycke och förstå innebörden av beslutet. Den sökande måste få en möjlighet att själv yttra sig och vara delaktig.
Barns rätt att komma till tals i beslut som rör dem är en grundläggande rättighet för barn och en av barnkonventionens grundprinciper. Bestämmelsen finns också uttryckt i utlänningslagen.
Rätt att överklaga
Lagförslaget innehåller rätten att överklaga beslut om åldersbedömning. De tillfälliga beslutet gäller dock direkt även om man väljer att överklaga beslutet. Om det tillfälliga beslutet ska gälla omedelbart måste ärendena om överklagan prioriteras och hanteras skyndsamt så att rätten får en faktisk inverkan för den asylsökande.
Lagförslaget måste också förtydliga att rätten att överklaga gäller alla beslut. Så som förslaget ser ut i dag så finns det fortfarande ingen möjlighet att överklaga beslut kring uppskrivning av ålder i de så kallat ”uppenbara” fallen (det vill säga när ingen åldersbedömning görs). Det är ett problem utifrån rättssäkerheten för den sökande och det måste ses över.
Barnrättsperspektivet centralt
Vi delar uppfattningen att det inte är lämpligt att vuxna bor med asylsökande barn, men det är samtidigt viktigt att det framkommer att det heller inte alltid är lämpligt att barn bor med asylsökande vuxna. Det måste också finnas med i beslutet som fattas inom asylprocessen.
Att ifrågasätta barnets berättelse och uppgift om ålder ger stora konsekvenser för barn och deras tillit till vuxna och asylprocessen. Barnkonsekvensanalyser måste alltid genomföras vid alla beslut med barnets bästa i fokus.
Vill du få löpande information om UNICEFs arbete för barns rättigheter? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.
Medicinska åldersbedömningar för barn återupptas
Rättsmedicinalverket (RMV) fick tidigare i år ett uppdrag av regeringen att ta fram förslag på hur medicinska åldersbedömningar av asylsökande kan genomföras i Sverige. UNICEF Sveriges barnrättsjurist Karin Ödquist Drackner kommenterar förslaget som presenterades i fredags.
Vi ser positivt på att regeringen åter tagit upp frågan för att göra det möjligt för barn att kunna bevisa sin ålder som asylsökande. De metoder som använts tidigare har haft stora felmarginaler och varken varit tillfredsställande eller rättssäkra.
Medicinska åldersbedömningar kan aldrig bli hundra procent säkra och faktiskt bestämma en exakt ålder, men förslagen är ett steg i rätt riktning och kan utgöra en grund för en uppskattning av en persons ålder.
Den nya metoden som föreslås innebär att man gör en tandröntgen av visdomständer samt magnetröntgen av knäleden. Arbetet ska utföras av två oberoende tandläkare och röntgenläkare. Den samlade medicinska åldersbedömningen som Rättsmedicinalverket lämnar kommer sedan att göras av rättsläkare.
Nästa steg i arbetet är att upphandla medicinska tjänster för genomförandet nu under hösten. Förhoppningen är att de medicinska åldersbedömningarna kan påbörjas i början av nästa år.
Viktigt att ta hänsyn till helheten
När arbetet kommer igång under nästa år är det fortsatt viktigt att medicinska åldersbedömningar inte ensamt ligger till grund för en bedömning av en persons ålder. Det är också viktigt att de kompletteras av psykosociala underlag från exempelvis psykolog, barnläkare, lärare och socialsekreterare. I resultatet av den medicinska åldersbedömningen ska den lägsta åldern i åldersspannet gälla.
För rättssäkerheten och i enlighet med barns rättigheter är det fortsatt viktigt att barnet ger sitt samtycke och att beslutet ska kunna överklagas. Det måste Sverige följa enligt EU-lagstiftning och FN:s barnkonvention.
En mörk dag för Sveriges asylpolitik
Det omdebatterade lagförslaget om ändringar i utlänningslagen har idag av en stor majoritet röstats igenom i riksdagen. Sveriges asylregler ligger nu på EU:s lägsta nivå tillsammans med länder som Rumänien, Grekland och Malta, något UNICEF Sverige är mycket kritiska till.
Den nya lagen, vars huvudsyfte är att minska antalet asylsökande i Sverige, innebär bland annat följande:
- Tillfälliga uppehållstillstånd blir huvudregeln i stället för permanenta. De tillfälliga uppehållstillståndens längd blir tre år för de som beviljas flyktingstatus och 13 månader som alternativt skyddsbehov.
- Endast de asylsökande som beviljas flyktingstatus har rätt till familjeåterförening och då enbart kärnfamiljen. Alternativt skyddsbehövande (majoriteten av de som flyr från Syrien och ensamkommande barn) nekas all rätt till familjeåterförening.
- Bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter (humanitära skyddsskäl för barn) har ersatts av bestämmelsen synnerligen ömmande omständigheter som endast kan tillämpas om det strider mot Sveriges internationella åtaganden.
UNICEF har i gott sällskap av majoriteten remissinstanser påtalat att förslaget tydligt strider mot barnkonvention, framför allt alla barns rätt till familjeåterförening. Förslaget är inte förenligt med regeringens förslag att stärka barns rättsliga status och göra barnkonventionen till lag, eller att skapa fler lagliga vägar till EU och Sverige.
Några riksdagspartier hade reserverat sig mot just inskränkningarna i familjeåterförening, men det vann inte gehör hos riksdagens alla ledamöter.

Alla barn har rätt att leva tillsammans med sin familj. Foto: © UNICEF/Georgiev
UNICEFs uppdrag är att se till att staten uppfyller sina skyldigheter enligt barnkonventionen och se till att den efterlevs. Barnkonventionen är tydlig när det gäller alla barns lika värde och rättigheter. Oavsett under vilka omständigheter ett barn lever i, eller vilken skyddsstatus man tillskrivs, har alla barn rätt att leva med sin familj.
Lagen som träder i kraft 20 juli 2016 ska gälla i tre år med en uppföljning efter två år. UNICEF Sverige är angelägen om att lagen inte görs permanent utan att den förblir tillfällig. Vi kräver därmed att Sverige under de kommande tre åren:
- upprättar ett mottagningssystem med strukturer där barns rättigheter och barnets bästa kommer i främsta rummet
- ser över och rustar det nuvarande systemet för att möta framtida utmaningar
- fortsätter vara drivande för ett gemensamt ansvarstagande inom EU med barns rättigheter och behov i fokus.
För mer information:
Läs vårt remissvar om den tillfälliga utlänningslagen.
”Barn har rätt till familjeåterförening”, läs vår debattartikel i Svenska Dagbladet.
Begränsningar i familjeåterförening kränker barns rättigheter
I juni förväntas den nya tillfälliga utlänningslagen klubbas igenom i riksdagen. UNICEF Sverige kritiserar förslaget eftersom det innebär begränsningar i barns rätt till familjeåterförening och inte är förenligt med barnkonventionen, skriver Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist.
Antalet barn som befinner sig på flykt till och inom Europa ökar. Enligt den senaste statistiken från Eurostat sökte närmare 90 000 ensamkommande barn asyl i EU 2015.
UNICEF Sverige har i sitt remissvar till lagförslaget bland annat påpekat att de förslag som innebär begränsningar i barns rätt till familjeåterförening inte är förenliga med barnkonventionen. Vi är väl medvetna om att förslaget har som huvudsyfte att begränsa antalet asylsökande i Sverige. Men rätten till familjeliv har en så stor påverkan för ett barns liv och utveckling att den inte kan förbises på det här sättet.
Att inte ge barn rätt att återförenas med sin familj ökar risken att barn i stället söker illegala vägar för att återförenas med sina föräldrar och närstående, och löper hög risk att hamna i händerna på smugglare eller utnyttjas på andra sätt.
Enligt beräkningar från Interpol försvinner ett av nio barn som befinner sig på flykt. Mörkertalet är stort och siffrorna ger endast en fingervisning kring hur situationen ser ut i verkligheten.
Vi har idag skrivit ett brev till de ansvariga i riksdagen för att än en gång påtala problemet och samtidigt ge förslag på hur man kan stärka barns rätt till familjeåterförening.
- Alla barn har rätt till familjeåterförening oberoende av skyddsskäl. Det är högst orimligt och diskriminerande att barn som får uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande eller som flykting inte har lika rättigheter att få vara med sin familj.
- Barn ska ha rätt att återförenas med övriga närstående. Den individuella prövningen måste bli än mer central snarare än blodsband. Familjebegreppet måste ses över och definieras utifrån att de som faktiskt är närstående till barnet får möjlighet att återförenas med barnet.
- Barn ska ha rätt att återförenas med sina syskon.
- Familjeåterföreningsärenden måste prioriteras och hanteras skyndsamt. Företräde måste ges åt anknytningsärenden som berör barn. Ärendena måste hanteras positivt, humant och skyndsamt.
- Ansökningarna för familjeåterförening bör förenklas och subventioneras. Ekonomi får inte utgöra det enda hinder för barns möjlighet att återförenas med sina föräldrar. De faktiska kostnaderna är idag höga och de administrativa processerna krångliga.
Vi förväntar oss att Sverige tar sitt ansvar och uppfyller sina skyldigheter enligt barnkonventionen.
EU:s nya asylsystem måste säkra skyddet för barn på flykt
Just nu pågår ett intensivt arbete inom EU med förslag på hur man ska reformera det gemensamma asylsystemet och Dublinförordningen. UNICEF arbetar aktivt för att barns rättigheter ska få en stark och tydlig ställning och att systemet ska bli så humant, rättvist och effektivt som möjligt.
Anledningen till reformen är att man vill skapa ett system som är mer rättvist, effektivt och hållbart för att fördela asylansökningar mellan EU-länderna. Alla EU:s medlemsländer och Europaparlamentet kommer nu att granska och analysera de förslag som EU-kommissionen tagit fram och föra fram sina synpunkter i de kommande förhandlingarna.

En pojke på flykt i Idomeni, Grekland. Foto: © UNICEF/Georgiev
Närmare 400 000 barn sökte asyl i Europa mellan januari och november förra året. Nya siffror från Eurostat visar att nästan 90 000 ensamkommande barn sökte asyl i något EU-land förra året.
UNICEF kräver att reglerna i det nya gemensamma asylsystemet säkerställer följande:
- Högst tre månaders väntetid vid överföringar av barns asylansökningar mellan länder. Barn måste ha rätt till så snabba och effektiva processer som möjligt. Som det är nu gäller elva månader vilket visat sig vara en alltför lång tid. Ju längre tid barnet behöver vänta ju högre blir risken för familjesplittring och ökad utsatthet.
- Barn måste inom 72 timmar få nödvändig information om sina rättigheter och hur man söker asyl och får skydd. Det gäller framför allt för ensamkommande barn och barn som skiljts från sina föräldrar.
- Ett samordnat agerande kring bedömningar av barnets bästa för ensamkommande barn och barn som skiljts från sina föräldrar inom Europa. Samtliga medlemsstater bör utgå från samma kriterier vid bedömning av barns skyddsbehov. Barns rätt att uttrycka sina åsikter och bli hörda måste vara en central del av processen.
- Ensamkommande barn och barn som skiljts från sina föräldrar måste omedelbart få en god man och det stöd och skydd de behöver i anslutning till asylprocessen.
- Inget barn får frihetsberövas och sättas i förvar under migrationsprocessen.
Var med och kämpa för barn på flykt, ge en gåva nu.
Helhetsgrepp viktigt vid åldersbedömning av barn
Socialstyrelsen presenterar sina förslag på nya metoder för medicinska åldersbedömningar. Nu föreslås magnetröntgen av knä- och fotled vara den mest exakta för att skilja barn från vuxna. Men det är viktigt att ta hänsyn till många aspekter, skriver UNICEF Sveriges barnrättsjurist Karin Ödquist Drackner.
Tidigare tand- och handledsröntgen har visat sig var en osäker metod för att bedöma en åldersgräns på 18 år. UNICEF ser positivt på att man gjort en ordentlig undersökning för att försöka komma fram till en mer rättssäker och tillförlitlig metod. Men det är viktigt att understryka att metoden som nu föreslås gäller bedömning och inte bestämning av ålder.
Felmarginalen är fortfarande relativt stor och därför kan medicinska åldersbedömningar inte ensamt vara en metod för att besluta om en person är under eller över 18 år. I bedömningen måste många olika underlag vägas in, från exempelvis psykolog, barnläkare, lärare och socialsekreterare.
Barnet måste också få en chans att styrka sin ålder och det är viktigt att det finns rättssäkra metoder för att göra det. Barn har särskilda rättigheter enligt både barnkonventionen och svensk lag. Asylsökande barn har till exempel rätt till utbildning, hälso- och sjukvård och socialt stöd, en god man och ett särskilt boendestöd. Vid beslut som rör barn ska barnets bästa alltid särskilt beaktas och utredas.
Vad säger lagen?
I Sverige har vi så kallad fri bevisprövning vilket innebär att man kan använda medicinska åldersbedömningar som ett av många bevisunderlag för att bedöma ålder. Den asylsökande ska informeras om möjligheten att göra en läkarundersökning för att göra sin ålder sannolik, men det är inte reglerat i lag hur det ska gå till.
Enligt EU:s asyldirektiv (som Sverige är bundet av) är det tydligare vilka principer som gäller. Medicinska undersökningar ska endast användas vid tveksamma situationer och inte som en rutinåtgärd. Om tvivel uppstår gäller den så kallade ”benefit of the doubt”-principen vilket betyder att den sökande då ska bedömas som underårig.
Barnet måste samtycka till processen och få information om vad undersökningen innebär och hur den kan påverka utredningen. Beslut om åldersbedömning ska också kunna överklagas.
FN:s barnrättskommitté menar också i sin tolkning av barnkonventionens bestämmelser att åldersbedömningar måste vägledas av principen om barnets bästa och att vid tvivelaktiga situationer besluta till den sökandes fördel.
Ingen universallösning
Socialstyrelsens förslag är endast en av många pusselbitar för att få ett rättssäkert förfarande utifrån de regler och bestämmelser som gäller. Det är oroande att man från politiskt håll vill påskynda processen med att ta fram tillförlitliga metoder för medicinska åldersbedömningar, som en universallösning på problematiken med oklar ålder på asylsökande.
Metoden får aldrig bli ett rutinförande och inte heller ensamt utgöra underlaget för att bedöma åldern på den person som söker asyl i Sverige.