Barn är en av de grupper som drabbats allra hårdast av lagen och vi ser inte att det är moti­verat att förlänga den. Det finns starka anled­ningar att ifråga­sätta beslutet utifrån barn­konven­tionen och dess bestäm­melser.

Barn drabbas oproportionerligt hårt

Idag skickar vi in vårt remissvar till regeringens förslag på för­läng­ning av den till­fälliga utlännings­lagen. Vi tar avstånd från för­slaget att för­länga lagen. Det saknas en ordentlig utvär­dering och analys av lagens effekter, och den över­syn som skulle genom­föras vad gäller lagens inverkan på barns rättig­heter har inte genom­förts.

Barn har visat sig drabbats oproportioner­ligt hårt av den till­fälliga lagen. Vi anser att det inte finns skäl för att fort­sätta göra inskränk­ningar på barns rättig­heter, särskilt då situa­tionen ser annor­lunda ut i Sverige idag vad gäller antalet asyl­sökande som kommer hit.

Vad säger lagförslaget?

Lagen ska förlängas i ytter­ligare två år, och till­fälliga uppe­hålls­till­stånd är fort­satt huvud­regel. Vi beklagar att till­fälliga uppe­hålls­till­stånd fort­satt beviljas som utgångs­punkt. Det avrådde vi från redan i vårt tidigare remissvar till lagen om till­fälliga begräns­ningar av möjlig­heten att få uppe­hålls­till­stånd i Sverige.

FN:s barnrätts­kommitté har uttryck­ligen påtalat att stater ska sträva efter håll­bara och lång­siktiga lös­ningar för barn som är på flykt och söker en fristad. Att ha asyl­skäl men ändå inte ges en permanent fristad som barn är inte för­en­ligt med den rekommen­dationen.

Några få positiva ändringar, men det räcker inte

Vi välkomnar framför­allt för­slaget om att utöka rätten till familje­åter­förening. Det är något som vi sedan lagen infördes påtalat att det strider mot barn­konven­tionen och behöver åtgärdas.

Vi ser dock all­varligt på att rege­ringen inte före­slår att åter­införa bestäm­melsen om uppe­hålls­till­stånd för särskilt ömmande omständig­heter för barn. Det är visser­ligen en undan­tags­bestäm­melse, men den är av­görande för de svårt utsatta barn som den berör.

Vi ser positivt på för­slaget att stats­lösa barn i Sverige ges perma­nent uppe­hålls­till­stånd, men ser att det är fler grupper av barn som behöver en perma­nent fristad. Så kallade devitali­serade barn (barn med uppgiven­hets­syndrom) är en mycket utsatt grupp. Tidigare bevil­jades de skydd av humani­tära skäl men inte på samma sätt idag, trots att det visats sig vara det enda sättet att få barnen att till­friskna. Det är mycket all­varligt ur ett barn­rätts­pers­pektiv.

Vi efterfrågar en permanent human asylrättslagstiftning

Rent principi­ellt anser vi att rege­ringen bör driva fram en perma­nent human asyl­rätts­lag­stift­ning snarare än att stifta fler till­fälliga lagar.

Regeringen har till­satt en parla­men­tarisk kommitté som ska ge förslag på hur vår fram­tida migrations­politik ska utformas. Vi ser fram emot att följa det arbetet och hoppas att det blir ett genom­arbetat förslag, som föregås av en ordentlig utvär­dering och väl under­byggd analys utifrån ett barn­rätts­per­spektiv.

Regeringen behöver sär­skilt för­hålla sig till det faktum att barn­konven­tionen ska bli svensk lag nästa år med alla åtaganden som det innebär.

Läs hela vårt remissvar

Det aktuella fallet rör en åttaårig pojke från Syrien som kom till Sverige som asyl­sökande till­sammans med sin morbror, hösten 2015. Pojken bevil­jades uppehålls­tillstånd som alter­nativt skydds­behövande. Hans familj (föräldrar och bror) som var kvar i Syrien har sedan ansökt om att få åter­förenas med sin son. Men enligt den gällande lagen har pojken inte rätt till familje­åter­förening, eftersom det endast är de asyl­sökande som beviljas så kallad flykting­status som ges rätt till familje­åter­förening.

Det finns dock en undantags­bestämmelse i lagen som säger att om ett beslut att neka familje­åter­förening skulle strida mot ett svenskt konventions­åtagande så kan det ändå beviljas. Det är den här bestämmelsen som nu har prövats, och dom­stolen har kommit fram till att det inte är propor­tioner­ligt att neka ett barn rätten att åter­förenas med sin familj.

Migrationsverket och migrations­domstolarna är överens om att det utgör en kränkning av rätten till familje­liv. Men skill­naden ligger i hur de har bedömt om det anses propor­tioner­ligt, det vill säga om beslutet står i proportion till resultatet. Å ena sidan bedöms barnets intresse av att åter­förenas och å andra sidan statens intresse av att minska antalet asyl­sökande. Enligt lagen så måste besluts­fattarna (Migrations­verket och sedan dom­stolarna vid ett eventuellt över­klagande) göra en propor­tionalitets­bedömning om barnets bästa, och intresset av att minska antalet asyl­sökande som kommer till Sverige. Man väger alltså dessa ”våg­skålar” mot varandra och avgör sedan vilket som väger tyngst.

Migrationsverket konstaterade i sitt beslut att det var rimligt och propor­tioner­ligt att neka pojken rätt till familje­åter­förening eftersom lagen är till­fällig och behovet av att minska antalet asyl­sökande till Sverige är ett intresse som väger tyngre.

Men migrations­överdom­stolen landade dock i motsatt slutsats. De använder sig både av Europa­konventionen och barn­konven­tionen i sitt resone­mang, och är tydliga med att när det gäller barn ska det i bedöm­ningen läggas särskilt vikt vid barnets ålder, situa­tionen i hem­landet och graden av beroende­förhållande till föräld­rarna.

I det här fallet kunde pojken inte åter­förenas med sin familj i hem­landet (Syrien). Det fanns inte heller något annat land där det var möjligt för dem att leva till­sammans, förutom i Sverige. Pojken har också visat tyd­liga signaler på att hans psykiska hälsa för­sämrats på grund av att han saknar sina föräldrar. I det här fallet väger alltså rätten till ett familje­liv, och barnens rätt till sina föräldrar, tyngre än statens intresse av att ha en minskad asyl­invandring. Beslutet strider mot svenska konven­tions­åtaganden, artikel 8 i Europa­konven­tionen och barn­konven­tionens artiklar 3, 9 och 10.

UNICEF Sverige ser mycket positivt på beslutet. Det innebär en stor möjlig­het för fler barn i liknande ömmande situa­tioner att få rätt att åter­förenas med sin familj. Den väg­ledande domen visar tydligt att barn­konven­tionen fått större utrymme i rätts­till­ämp­ningen genom att dom­stolen tydligt markerat vad som är tillåtet och propor­tioner­ligt när det gäller barns rättig­heter.

Beslutet är också viktigt i den kommande debatten om vår framtida migrations­politik, då våra politiker kommer få svårt att motivera möjlig­heten att för­länga bestämmel­serna om nekad rätt till familje­åter­förening i den till­fälliga utlännings­lagen. Alla barn ska ha rätt att leva med sin familj om det är fören­ligt med barnets bästa. Allt annat står i strid med barn­konven­tionen och inskränker dess­utom en av få lag­liga vägar som finns för barn på flykt.

Så som den svenska migra­­tions­­­lag­stift­­ningen ser ut idag har inte alla barn rätt till familje­­åter­­förening. Det är inte bara inhumant, utan även en kränk­ning av barns mänsk­liga rättig­heter. UNICEF valde att göra det här till en valfråga och vi kommer att fort­sätta driva frågan gente­mot våra poli­tiker och ansvarig rege­ring för att alla barn ska få sina rättig­heter upp­fyllda.

Läs domen i sin helhet.

Huvudsyftet med utredningen är att ge konkreta förslag på ett mer samman­hållet och effektivt system för mot­tagande av asyl­sökande och nyan­lända. Vårt nuvarande system har mycket långa vänte­tider, något som har lett till för­seningar i eta­blering eller åter­vändande. Sam­verkan mellan ansvariga aktörer och tydligare roller mellan staten, lands­tingen och kommunerna är en av huvud­frågorna.

Vi skickar idag in vårt remissvar, som inne­håller både ris och ros, och lämnar syn­punkter till regeringen på delar av förslagen i utred­ningen utifrån ett barn­rätts­perspektiv.

UNICEF Sverige ser positivt på att utred­ningen före­språkar ett gemen­samt samlat system för mot­tagande av asyl­sökande. Vi tycker att utred­ningens syfte och ända­mål med ett gemen­samt helhets­grepp där rätts­säker­het och snabba pro­cesser står i fokus är bra.

Däremot anser vi att utred­ningen har ett bris­tande barnrätts­perspektiv och även på andra sätt brister i att lyfta individens perspektiv och skydds­behov som asyl­sökande, samt brister i principen om lika­behand­ling.

Exempel på brister i barnrätts­perspek­tivet är olika behand­ling av barn beroende på deras asyl­prognos. Utred­ningens förslag gör en tydlig distink­tion mellan de barn som har god prognos för att beviljas asyl och de barn som med största sanno­lik­het kommer att nekas asyl och i stället åter­vända.

Det här blir särskilt tydligt när det gäller rätten till utbild­ning, där barn som anses ha en god prognos att stanna i landet ges rätt att inom 30 dagar börja skolan, medan barn med dålig prognos att få stanna i Sverige går en oklar framtid till mötes gällande sin utbild­ning. Alla barn som vistas i Sverige har rätt att få tillgång till samma grund­läggande skydd och rättig­heter utifrån icke-diskrimi­nerings­principen. Det innebär att även asyl­sökande barn bör omfattas av skol­plikt på samma sätt som övriga barn i Sverige. Att gå i skolan är en betydande faktor för integra­tion och trygg­het för barnen.

Det är bra att utred­ningen tar upp frågan om eget boende (EBO) och ger förslag på hur trång­bodd­het och annan utsatt­het kan före­byggas. Att införa total­förbud på boende i vissa områden, utan individuell prövning av barnets bästa, anser vi dock inte är förenligt med ett barnrätts­perspektiv.

I utredningens förslag gällande till exempel rätt till informa­tion har utred­ningen lyft fram behovet endast för ensam­kommande barn. Vi anser att även barn i familj måste ges informa­tion om asyl­processen och få ett större utrymme till delaktig­het. Barn i familj glöms ofta bort och blir osynliga i pro­cessen och det är därför särskilt viktigt att deras rättig­heter synlig­görs och att informa­tion till barn görs till­gänglig.

Mottagandet av ensam­kommande barn som söker asyl omfattas inte närmare av utred­ningens förslag eftersom man anser att många reformer redan gjorts på det området. Det tycker vi är beklag­ligt eftersom nuvarande system är brist­fälligt och kräver omtag vad gäller till exempel för­ordnande av god man, och tydliga roller och ansvar mellan myndig­heter.

Förutom ett bristande barn­rätts­perspektiv ställer vi oss frågande till syn­sättet på indi­videns behov och rättig­heter i asyl­processen. Många av föränd­ringarna är omfat­tande och det ställs många vill­kor och obliga­toriska krav med inskränk­ning i till exempel rörelse­friheten som följd. Den asyl­sökandes rätt att söka en fristad och barns rätt till trygg­het och skydd måste vara central under pro­cessen. Det gäller även rätten att få sina grund­läggande rättig­heter till­godo­sedda.

Barnkonventionen ska bli svensk lag 2020. Det är alltså särskilt viktigt att vi stiftar nya lagar som överens­stämmer med barn­konven­tionens grund­läggande prin­ciper för att undvika norm­kon­flikter och svårig­heter i tillämpning.

Läs vårt remissvar i sin helhet.

Rapporten Protected on Paper? An analysis of Nordic country responses to asylum-seeking children undersöker hur asylsökande barns rättigheter efterlevs i Danmark, Finland, Island Norge och Sverige. Det handlar till exempel om barns rättigheter under asylprövningen, samt rätten till utbildning, hälsa och socialt skydd. Rapporten lyfter fram de brister som finns, men även goda exempel som kan tjäna som vägledning. Den innehåller även rekommendationer för hur mottagandet kan förbättras.

– Den stora utmaningen för Sverige är att se till att asylsökande barn inte behandlas sämre, utan får sina rättigheter tillgodosedda på samma sätt som andra barn i landet, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF.

– När det gäller barns grundläggande skydd får man aldrig kompromissa.

Ett tydligt exempel på när barns rättigheter får stå tillbaka kan ses i ärenden som rör barn som omhändertas när föräldrarna brister i omsorgen. Trots att ett barn kan vara omhändertaget enligt LVU, kan ett beslut om utvisning ändå tas. Det innebär att barnet utvisas tillsammans med samma föräldrar som bedömts som olämpliga.

Rapporten lyfter även fram de brister som finns i asylprocessen när det gäller att höra barn. Barn som kommer med sin familj till Sverige får mycket sällan möjlighet att själva komma till tals och berätta sin historia. Detta trots att barn kan ha egna asylskäl som till exempel risken för barnäktenskap, könsstympning eller rekrytering till väpnade konflikter.

I rapporten framkommer att Sverige i vissa fall använder sig av möjligheten att sätta barn i förvar, trots att FN:s barnrättskommitté fastslagit att detta aldrig får ske enbart på grund av att barnen och deras föräldrar är asylsökande. Metoden för åldersbedömningar i Sverige får också kritik. Enligt rapporten innebär den svenska metoden att för stor vikt läggs vid den medicinska bedömningen, istället för att utgå från ett helhetsperspektiv där både fysiska och psykiska faktorer vägs in.

Rapporten framhåller Sverige som ett föredöme när det gäller utbildning eftersom alla barn i asylprocessen har rätt till skolgång. Sverige får också beröm inom området hälso- och sjukvård, där alla barn har rätt till samma vård. Däremot får Sverige kritik för att asylsökande barn inte får psykiatrisk vård på lika villkor. Det är särskilt allvarligt med tanke på den höga nivån av psykisk ohälsa bland asylsökande ungdomar och antalet självmordsförsök och fullbordade självmord.

– Rapporten visar att trots att Sverige anses världsledande inom barnrättsområdet finns det stora brister när det gäller asylsökande barn och deras rättigheter. Det kan se bra ut på pappret, medan det i verkligheten finns stora svagheter, säger Christina Heilborn.

Ett exempel på ett bra asylmottagande som lyfts fram i rapporten är Islands så kallade barnahusmodell, där både registrering och själva asylintervjun sker på ett barnahus där alla aktörer är samlade runt barnet i en barnvänlig miljö. På så vis får barnet möjlighet att verkligen komma till tals, samtidigt som samordning och ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna säkerställs.

UNICEFs rekommendationer till Sverige i rapporten är:

• Barnkonventionen ska vara överordnad migrationsrätten – barnets bästa ska alltid vara vägledande i beslut som rör barn.
• Metoderna för åldersbedömning ska vara rättssäkra och holistiska.
• Barns rätt att komma till tals i asylprocessen måste säkerställas.
• De svenska bestämmelserna för frihetsberövande av barn måste ses över. Inga barn ska sättas i förvar enbart för att de är asylsökande.

Läs hela rapporten här.

Både svenska och internationella experter inom rättsmedicin, samt övriga läkare och jurister dömer ut metoden som används för att avgöra åldern på asylsökande ungdomar i Sverige. Det är viktigt att möjligheten att genomföra åldersbedömningar finns, men det måste vara en rättssäker och tillförlitlig metod som utgår från en helhetsbedömning.

Enligt EU:s asyldirektiv (som Sverige är bundet av) är det tydligt vilka principer som gäller. Medicinska undersökningar ska endast användas vid tveksamma situationer och inte som en rutinåtgärd. Om tvivel kring åldern uppstår gäller den så kallade ”benefit of the doubt”-principen, vilket betyder att den sökande då ska bedömas som underårig. Regeln har inte bara stöd i EU-rätten utan även i den internationella asylrätten och barnkonventionen.

FN:s barnrättskommitté menar i sin tolkning av barnkonventionen att åldersbedömningar måste vägledas av principen om barnets bästa och att vid tvivelaktiga situationer besluta till den sökandes fördel. I deras senaste uttalande betonar de betydelsen av en helhetsbedömning som omfattar både den fysiska och psykologiska utvecklingen:

• Bedömningen ska genomföras av kvalificerade barnläkare eller andra specialister.
• De avråder specifikt från att utföra medicinska åldersbedömningar på ben och tänder.
• Tillgängliga dokument ska anses äkta om inte motsatsen kan bevisas.
• Barnet och de anhörigas berättelser ska väga tungt i bedömningen.
• Bedömningarna och beslut ska även kunna överklagas.

Medicinska åldersbedömningar får alltså inte ensamt ligga till grund för en bedömning av en persons ålder. Det är viktigt att de kompletteras av psykosociala underlag från exempelvis psykolog, barnläkare, lärare och socialsekreterare. Det finns enligt svenska bestämmelser en möjlighet att inhämta dokumentation från socialtjänsten men det görs sällan eftersom det inte ett krav. Idag får man snarare intrycket av att andra utlåtanden får ge efter och inte ges någon tyngd i bevisbedömningen.

Vi anser därför att det bör ställas tydligare krav på samordning och inhämtande av uppgifter från relevanta aktörer för att säkerställa en helhetsbedömning. Metoden måste utgå från den asylsökandes uppgivna ålder snarare än att utgå från en vuxenpresumtion. För rättssäkerheten är det även viktigt att barnet ger sitt samtycke (som inte villkoras) och att beslutet ska kunna överklagas.

Metoderna för de medicinska åldersbedömningarna kan aldrig bli 100 procent precisa men vi måste säkerställa att vi använder oss av evidensbaserade och välbeprövade metoder och inte lägger vår tilltro till ett system som uppenbarligen varken är tillförlitligt eller rättssäkert.

Ansvariga politiker måste agera och ge tydliga riktlinjer till ansvariga myndigheter som utgår från våra internationella åtaganden och grundläggande mänskliga rättigheter.

År 2015 kom det 163 000 asylsökande till Sverige. Av dem var 70 000 barn, varav 35 000 var ensamkommande. Utredningen har haft i uppdrag att göra en kartläggning av händelseförloppet under hösten 2015 och att utifrån det analysera regeringens, myndigheternas och kommunernas ansvar och beredskap. Utifrån kartläggningen och analysen har lärdomar dragits för att stärka förmågan hos samhället att hantera en eventuell liknande situation. Fokus för utredningen har varit myndigheternas och civilsamhällets mottagande av de människor som kom.

Utgångspunkterna har varit de krav som måste ställas på mottagandet utifrån Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och barnets rätt och rättssäkerhet. Mänskliga rättigheter och rättssäkerhet gäller varje individ som tas emot och även i en ansträngd situation. Andra utgångspunkter har varit att all maktutövning måste ha stöd i lag och allas likhet inför lagen.

Generellt konstaterar utredningen att ingen i Sverige var förberedd på att ett så stor antal människor på flykt skulle komma till Sverige hösten 2015. Detta trots omvärldsbevakningar och prognoser. De flesta myndigheter och kommuner gjorde dock så gott de kunde trots brister i samordning, styrning och ledarskap. Civilsamhället spelade en stor roll och gjorde viktiga insatser.

Det mest allvarliga som utredningen konstaterar är att rättssäkerheten i flera hänseenden sattes ur spel, särskilt när det gäller de ensamkommande barnen under 18 år. Det handlar till exempel om:

• rätten att registreras som asylsökande
• rätten till god man
• rätten till tillgång till asylprocessen
• rätten till omvårdnad
• rätten att skyddas mot exploatering

Utöver dessa rättssäkerhetsgarantier som gäller för varje individ följdes inte barnkonventionen heller när det gäller:

• rätten till hälso- och sjukvård
• rätten till utbildning
• rätten till rehabilitering
• rätten till skälig levnadsstandard

Kritiken är mycket allvarlig och understryks i Barnombudsmannens rapport som ligger till grund för utredningens slutsatser.

De lärdomar utredningen drar för att uppfylla rättssäkerhetskrav och internationella åtaganden är att barn på flykt måste få och har rätt till:

• korrekt information
• tillgång till asylprocessen
• tryggt och säkert mottagande

Den viktigaste slutsatsen är att internationell rätt, såsom barnkonventionen, även gäller i tider av stor belastning och ansträngning och att det under inga omständigheter är godtagbart att sätta sådana bestämmelser ur spel.

Det är till och med så att i tider av kriskänsla är de här kraven särskilt angelägna att hålla fast vid, så att barns liv och säkerhet inte äventyras. En avgörande faktor för att få rättsstatens maskineri att fungera är ledning och samordning mellan myndigheter och civilsamhället.

Vill du veta mer om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.

Ännu ett lagförslag inom asylområdet har presenterats av regeringen. Förslaget innebär att ungdomar som har skyddsskäl och har fått ett kortare tillfälligt uppehållstillstånd kan få ett längre tillstånd om de studerar på gymnasiet. Även ungdomar som inte längre har skyddsskäl kan i vissa fall beviljas den här formen av uppehållstillstånd.

UNICEF Sverige välkomnar förslagen som gör det möjligt för ungdomar att få ett längre uppehållstillstånd och kunna fullfölja sina studier, och kan öka möjligheterna till arbete och etablering på arbetsmarknaden. Vi vill dock betona betydelsen av permanenta uppehållstillstånd som utgångspunkt för en varaktig hållbar lösning för barn och unga som har skyddsskäl. Att bevilja permanenta uppehållstillstånd ger ett starkare skydd som främjar barns rätt till trygghet och skydd, vilket är förenligt med bestämmelserna i barnkonventionen.

Vi har i vårt remissvar till förslaget lyft fram två huvudsakliga svårigheter för de personer som har skyddsskäl, det vill säga laglig grund att stanna kvar i landet:

1. Villkorat uppehållstillstånd

Har man skyddsskäl så bör inte tillståndet vara villkorat med studier eller annat krav. Det är inte förenligt med asylrätten. Uppehållstillstånd för studier kan erbjudas som ett alternativ men de asylsökande som har skyddsskäl måste kunna få ett långsiktigt skydd som inte villkoras med krav på studier. Lagförslagen måste även kunna säkerställa att de barn som har skyddsskäl och av olika anledningar inte kan eller vill studera ges en hållbar varaktig lösning.

2. Icke-diskriminering är en grundläggande rättighet enligt barnkonventionen

Lagförslagen innehåller olika regler och villkor för uppehållstillståndet beroende på barns formella status och tidpunkten för registrering av asylansökan. Utifrån ett icke-diskrimineringsperspektiv bör bestämmelserna vara lika för alla barn, oberoende av skyddsgrund och tidpunkt för när asylansökan registrerades. Förslaget bör förtydliga att man inte ställer högre krav på barn som vistas i Sverige med uppehållstillstånd på grund av studier, än på övriga barn i Sverige.

Trots att förslagen öppnar upp för nya möjligheter till långsiktigare lösningar för barn på flykt ser vi med oro på förslagens syfte och inriktning. Asylrätten måste fortsatt vara i fokus och en individuell prövning med noga utredda asylskäl måste alltid komma i första hand.

Förslagen ger utrymme för en viss respit kring längden för uppehållstillstånd, men förslagen innebär en hög risk för att man i praktiken skjuter upp oron för utvisning och återvändande till studentdagen i stället för 18-årsdagen. Det är fortfarande osäkert vad som händer när uppehållstillståndet på grund av studier löper ut. Det är inte säkert att permanent uppehållstillstånd senare kommer att beviljas. Därmed kvarstår osäkerheten för barn som har skyddsskäl och har rätt till en långsiktig hållbar lösning.

Läs hela remissvaret här.

UNICEF Sverige lämnar idag in sitt remissvar till regeringens förslag om att tidigarelägga åldersbedömningen i asylprocessen. Vi ser överlag positivt på att åldersbedömningar görs tidigare för att öka rättssäkerheten för unga asylsökande. Barn måste få möjlighet att styrka sin ålder och det är viktigt att det finns rättssäkra metoder för att göra det. Det finns dock en rad viktiga principer som måste förtydligas innan förslaget blir verklighet:

Helhetsbedömning

Medicinska åldersbedömningar kan aldrig bli hundra procent säkra och faktiskt bestämma en exakt ålder. Trots förslag på nya utvecklade metoder är felmarginalen fortfarande relativt stor. Medicinska åldersbedömningar måste därför kompletteras av underlag från exempelvis socialsekreterare, lärare, psykolog och barnläkare.

Det finns idag en möjlighet att inhämta dokumentation från socialtjänsten men det görs sällan eftersom det inte ett krav. Vi anser därför att det bör ställas tydligare krav på samordning och inhämtande av uppgifter från relevanta aktörer för att säkerställa en helhetsbedömning.

Benefit of the doubt

I resultatet av den medicinska åldersbedömningen ska den lägsta åldern i åldersspannet gälla enligt regeln om ”benefit of the doubt”. Det innebär att om tvivel finns ska beslutet fattas till den sökandes fördel. Regeln har stöd i den internationella asylrätten, EU-rätt och barnkonventionen och måste fortsatt respekteras.

Samtycke

Förslaget innehåller krav på samtycke för medicinsk åldersbedömning men enbart genom god man eller offentligt biträde. Vi anser att det måste förtydligas att den sökande själv måste ge samtycke och förstå innebörden av beslutet.  Den sökande måste få en möjlighet att själv yttra sig och vara delaktig.

Barns rätt att komma till tals i beslut som rör dem är en grundläggande rättighet för barn och en av barnkonventionens grundprinciper. Bestämmelsen finns också uttryckt i utlänningslagen.

Rätt att överklaga

Lagförslaget innehåller rätten att överklaga beslut om åldersbedömning. De tillfälliga beslutet gäller dock direkt även om man väljer att överklaga beslutet. Om det tillfälliga beslutet ska gälla omedelbart måste ärendena om överklagan prioriteras och hanteras skyndsamt så att rätten får en faktisk inverkan för den asylsökande.

Lagförslaget måste också förtydliga att rätten att överklaga gäller alla beslut. Så som förslaget ser ut i dag så finns det fortfarande ingen möjlighet att överklaga beslut kring uppskrivning av ålder i de så kallat ”uppenbara” fallen (det vill säga när ingen åldersbedömning görs). Det är ett problem utifrån rättssäkerheten för den sökande och det måste ses över.

Barnrättsperspektivet centralt

Vi delar uppfattningen att det inte är lämpligt att vuxna bor med asylsökande barn, men det är samtidigt viktigt att det framkommer att det heller inte alltid är lämpligt att barn bor med asylsökande vuxna. Det måste också finnas med i beslutet som fattas inom asylprocessen.

Att ifrågasätta barnets berättelse och uppgift om ålder ger stora konsekvenser för barn och deras tillit till vuxna och asylprocessen. Barnkonsekvensanalyser måste alltid genomföras vid alla beslut med barnets bästa i fokus.

Läs hela vårt remissvar här.

Vill du få löpande information om UNICEFs arbete för barns rättigheter? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.

Vi ser positivt på att regeringen åter tagit upp frågan för att göra det möjligt för barn att kunna bevisa sin ålder som asylsökande. De metoder som använts tidigare har haft stora felmarginaler och varken varit tillfredsställande eller rättssäkra.

Medicinska åldersbedömningar kan aldrig bli hundra procent säkra och faktiskt bestämma en exakt ålder, men förslagen är ett steg i rätt riktning och kan utgöra en grund för en uppskattning av en persons ålder.

Den nya metoden som föreslås innebär att man gör en tandröntgen av visdomständer samt magnetröntgen av knäleden. Arbetet ska utföras av två oberoende tandläkare och röntgenläkare. Den samlade medicinska åldersbedömningen som Rättsmedicinalverket lämnar kommer sedan att göras av rättsläkare.

Nästa steg i arbetet är att upphandla medicinska tjänster för genomförandet nu under hösten. Förhoppningen är att de medicinska åldersbedömningarna kan påbörjas i början av nästa år.

Viktigt att ta hänsyn till helheten

När arbetet kommer igång under nästa år är det fortsatt viktigt att medicinska åldersbedömningar inte ensamt ligger till grund för en bedömning av en persons ålder. Det är också viktigt att de kompletteras av psykosociala underlag från exempelvis psykolog, barnläkare, lärare och socialsekreterare. I resultatet av den medicinska åldersbedömningen ska den lägsta åldern i åldersspannet gälla.

För rättssäkerheten och i enlighet med barns rättigheter är det fortsatt viktigt att barnet ger sitt samtycke och att beslutet ska kunna överklagas. Det måste Sverige följa enligt EU-lagstiftning och FN:s barnkonvention.

Den nya lagen, vars huvudsyfte är att minska antalet asylsökande i Sverige,  innebär bland annat följande:

• Tillfälliga uppehållstillstånd blir huvudregeln i stället för permanenta. De tillfälliga uppehållstillståndens längd blir tre år för de som beviljas flyktingstatus och 13 månader som alternativt skyddsbehov.
• Endast de asylsökande som beviljas flyktingstatus har rätt till familjeåterförening och då enbart kärnfamiljen. Alternativt skyddsbehövande (majoriteten av de som flyr från Syrien och ensamkommande barn) nekas all rätt till familjeåterförening.
• Bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter (humanitära skyddsskäl för barn) har ersatts av bestämmelsen synnerligen ömmande omständigheter som endast kan tillämpas om det strider mot Sveriges internationella åtaganden.

UNICEF har i gott sällskap av majoriteten remissinstanser påtalat att förslaget tydligt strider mot barnkonvention, framför allt alla barns rätt till familjeåterförening. Förslaget är inte förenligt med regeringens förslag att stärka barns rättsliga status och göra barnkonventionen till lag, eller att skapa fler lagliga vägar till EU och Sverige.

Några riksdagspartier hade reserverat sig mot just inskränkningarna i familjeåterförening, men det vann inte gehör hos riksdagens alla ledamöter.

UNICEFs uppdrag är att se till att staten uppfyller sina skyldigheter enligt barnkonventionen och se till att den efterlevs. Barnkonventionen är tydlig när det gäller alla barns lika värde och rättigheter. Oavsett under vilka omständigheter ett barn lever i, ­eller vilken skyddsstatus man tillskrivs, har alla barn rätt att leva med sin familj.

Lagen som träder i kraft 20 juli 2016 ska gälla i tre år med en uppföljning efter två år. UNICEF Sverige är angelägen om att lagen inte görs permanent utan att den förblir tillfällig. Vi kräver därmed att Sverige under de kommande tre åren:

• upprättar ett mottagningssystem med strukturer där barns rättigheter och barnets bästa kommer i främsta rummet
• ser över och rustar det nuvarande systemet för att möta framtida utmaningar
• fortsätter vara drivande för ett gemensamt ansvarstagande inom EU med barns rättigheter och behov i fokus.

För mer information:

Läs vårt remissvar om den tillfälliga utlänningslagen.

”Barn har rätt till familjeåterförening”, läs vår debattartikel i Svenska Dagbladet.

Läs vårt brev till socialförsäkringsutskottet angående tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.

Antalet barn som befinner sig på flykt till och inom Europa ökar. Enligt den senaste statistiken från Eurostat sökte närmare 90 000 ensamkommande barn asyl i EU 2015.

UNICEF Sverige har i sitt remissvar till lagförslaget bland annat påpekat att de förslag som innebär begränsningar i barns rätt till familjeåterförening inte är förenliga med barnkonventionen. Vi är väl medvetna om att förslaget har som huvudsyfte att begränsa antalet asylsökande i Sverige. Men rätten till familjeliv har en så stor påverkan för ett barns liv och utveckling att den inte kan förbises på det här sättet.

Att inte ge barn rätt att återförenas med sin familj ökar risken att barn i stället söker illegala vägar för att återförenas med sina föräldrar och närstående, och löper hög risk att hamna i händerna på smugglare eller utnyttjas på andra sätt.

Enligt beräkningar från Interpol försvinner ett av nio barn som befinner sig på flykt. Mörkertalet är stort och siffrorna ger endast en fingervisning kring hur situationen ser ut i verkligheten.

Vi har idag skrivit ett brev till de ansvariga i riksdagen för att än en gång påtala problemet och samtidigt ge förslag på hur man kan stärka barns rätt till familjeåterförening.

• Alla barn har rätt till familjeåterförening oberoende av skyddsskäl. Det är högst orimligt och diskriminerande att barn som får uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande eller som flykting inte har lika rättigheter att få vara med sin familj.
• Barn ska ha rätt att återförenas med övriga närstående. Den individuella prövningen måste bli än mer central snarare än blodsband. Familjebegreppet måste ses över och definieras utifrån att de som faktiskt är närstående till barnet får möjlighet att återförenas med barnet.
• Barn ska ha rätt att återförenas med sina syskon.
• Familjeåterföreningsärenden måste prioriteras och hanteras skyndsamt. Företräde måste ges åt anknytningsärenden som berör barn. Ärendena måste hanteras positivt, humant och skyndsamt.
• Ansökningarna för familjeåterförening bör förenklas och subventioneras. Ekonomi får inte utgöra det enda hinder för barns möjlighet att återförenas med sina föräldrar. De faktiska kostnaderna är idag höga och de administrativa processerna krångliga.

Vi förväntar oss att Sverige tar sitt ansvar och uppfyller sina skyldigheter enligt barnkonventionen.

Anledningen till reformen är att man vill skapa ett system som är mer rättvist, effektivt och hållbart för att fördela asylansökningar mellan EU-länderna.  Alla EU:s medlemsländer och Europaparlamentet kommer nu att granska och analysera de förslag som EU-kommissionen tagit fram och föra fram sina synpunkter i de kommande förhandlingarna.

Närmare 400 000 barn sökte asyl i Europa mellan januari och november förra året. Nya siffror från Eurostat visar att nästan 90 000 ensamkommande barn sökte asyl i något EU-land förra året.

UNICEF kräver att reglerna i det nya gemensamma asylsystemet säkerställer följande:

• Högst tre månaders väntetid vid överföringar av barns asylansökningar mellan länder. Barn måste ha rätt till så snabba och effektiva processer som möjligt. Som det är nu gäller elva månader vilket visat sig vara en alltför lång tid. Ju längre tid barnet behöver vänta ju högre blir risken för familjesplittring och ökad utsatthet.
• Barn måste inom 72 timmar få nödvändig information om sina rättigheter och hur man söker asyl och får skydd. Det gäller framför allt för ensamkommande barn och barn som skiljts från sina föräldrar.
• Ett samordnat agerande kring bedömningar av barnets bästa för ensamkommande barn och barn som skiljts från sina föräldrar inom Europa. Samtliga medlemsstater bör utgå från samma kriterier vid bedömning av barns skyddsbehov. Barns rätt att uttrycka sina åsikter och bli hörda måste vara en central del av processen.
• Ensamkommande barn och barn som skiljts från sina föräldrar måste omedelbart få en god man och det stöd och skydd de behöver i anslutning till asylprocessen.
• Inget barn får frihetsberövas och sättas i förvar under migrationsprocessen.

Var med och kämpa för barn på flykt, ge en gåva nu.

Tidigare tand- och handledsröntgen har visat sig var en osäker metod för att bedöma en åldersgräns på 18 år. UNICEF ser positivt på att man gjort en ordentlig undersökning för att försöka komma fram till en mer rättssäker och tillförlitlig metod. Men det är viktigt att understryka att metoden som nu föreslås gäller bedömning och inte bestämning av ålder.

Felmarginalen är fortfarande relativt stor och därför kan medicinska åldersbedömningar inte ensamt vara en metod för att besluta om en person är under eller över 18 år. I bedömningen måste många olika underlag vägas in, från exempelvis psykolog, barnläkare, lärare och socialsekreterare.

Barnet måste också få en chans att styrka sin ålder och det är viktigt att det finns rättssäkra metoder för att göra det. Barn har särskilda rättigheter enligt både barnkonventionen och svensk lag. Asylsökande barn har till exempel rätt till utbildning, hälso- och sjukvård och socialt stöd, en god man och ett särskilt boendestöd. Vid beslut som rör barn ska barnets bästa alltid särskilt beaktas och utredas.

Vad säger lagen?

I Sverige har vi så kallad fri bevisprövning vilket innebär att man kan använda medicinska åldersbedömningar som ett av många bevisunderlag för att bedöma ålder. Den asylsökande ska informeras om möjligheten att göra en läkarundersökning för att göra sin ålder sannolik, men det är inte reglerat i lag hur det ska gå till.

Enligt EU:s asyldirektiv (som Sverige är bundet av) är det tydligare vilka principer som gäller. Medicinska undersökningar ska endast användas vid tveksamma situationer och inte som en rutinåtgärd. Om tvivel uppstår gäller den så kallade ”benefit of the doubt”-principen vilket betyder att den sökande då ska bedömas som underårig.

Barnet måste samtycka till processen och få information om vad undersökningen innebär och hur den kan påverka utredningen. Beslut om åldersbedömning ska också kunna överklagas.

FN:s barnrättskommitté menar också i sin tolkning av barnkonventionens bestämmelser att åldersbedömningar måste vägledas av principen om barnets bästa och att vid tvivelaktiga situationer besluta till den sökandes fördel.

Ingen universallösning

Socialstyrelsens förslag är endast en av många pusselbitar för att få ett rättssäkert förfarande utifrån de regler och bestämmelser som gäller. Det är oroande att man från politiskt håll vill påskynda processen med att ta fram tillförlitliga metoder för medicinska åldersbedömningar, som en universallösning på problematiken med oklar ålder på asylsökande.

Metoden får aldrig bli ett rutinförande och inte heller ensamt utgöra underlaget för att bedöma åldern på den person som söker asyl i Sverige.

Läs mer om barns rättigheter och barnets bästa vid bedömningar för ensamkommande barn i asylprocessen.

Det är med stor besvikelse som vi idag lämnar vårt remissvar till regeringen kring deras förslag på lagändringar som ska begränsa antalet asylsökande i Sverige. Förslagen är inte förenliga med barnkonventionen och andra internationella åtaganden som Sverige måste följa.

Det är beklagligt att regeringen behöver påminnas om att värna barns grundläggande rättigheter. Regeringen har i lagförslaget helt tappat fokus på barns rättigheter och barnkonventionen. Barnkonventionen nämns inte vid något tillfälle och förslaget saknar helt en barnkonsekvensanalys. Detta trots att majoriteten av förslagen har omfattande inskränkningar i barns grundläggande mänskliga rättigheter.

Regeringen har exempelvis inte tagit hänsyn till rätten att få vara med sina föräldrar, rätten till trygghet och skydd samt rätten att inte diskrimineras på grund av sin utsatta situation. Detta är inte vad man väntat sig av en regering som utlovat att barnkonventionen ska bli svensk lag och att Sverige ska vara det bästa landet för barn att växa upp i.

De förslag som UNICEF reagerat särskilt på är:

• Införandet av tidsbegränsade uppehållstillstånd för barn och familjer.
• Att vissa asylsökande barn inte får rätt till familjeåterförening och att få vara med sina föräldrar.
• Att bestämmelsen kring särskilt ömmande omständigheter tas bort, som uttryckligen togs fram för att värna särskilt utsatta barns rätt att få uppehållstillstånd.

Att inte ge barn möjlighet att förenas med sin familj är inte förenligt med barnkonventionens bestämmelser och inskränker en av barns mest fundamentala mänskliga rättigheter. Alla barn har en uttryckt rätt att få vara med sina föräldrar om det är för barnets bästa. Barn som får uppehållstillstånd i Sverige ska inte heller behöva leva i ovisshet kring hur länge de får stanna utan ska ges permanent uppehållstillstånd för att leva i trygghet och skydd och utvecklas som fullvärdiga individer.

Att regeringen föreslår så kraftiga inskränkningar i barns mänskliga rättigheter är varken acceptabelt, rimligt eller proportionerligt. Vi säger därför nej till dessa förslag och hoppas att regeringen ser över sina förslag med ett tydligt barnrättsperspektiv och barns rättigheter som utgångspunkt.

Läs vårt remissvar här.