Gå till innehållet
Laddar…

Fler former av våld mot barn ska bli straffbart

Ett viktigt steg framåt tas nu för att göra fler former av våld mot barn straffbart. En statlig utredning som presenterats föreslår att en ny straffbestämmelse, barnfridsbrottet, ska införas som gör det olagligt att låta barn bevittna våld i hemmet. Idag skickar vi in vårt remissvar på förslaget. Vi är över lag mycket positiva men belyser också en del rättsliga dilemman där barnets rättigheter får ge vika för rättsliga grundprinciper.

Bevittnande av våld mellan närstående är en del av de psykiska våldet som barnkonventionen uppmärksammar, men som tidigare inte varit straffbart enligt svensk lag. Detta är en fråga som UNICEF Sverige har drivit länge. Förslagen i utredningen synliggör en mycket utsatt grupp barn i samhället som länge varit osynliga både i statistiken och för samhällets omsorg och rätt till upprättelse.

Enligt artikel 19 i barnkonventionen har barn rätt att skyddas från alla former av fysiskt och psykiskt våld. Att kriminalisera bevittnande av våld ger inte bara en tydlig signal att händelsen är skadlig och farlig för barnet, utan visar även på en rättighetskränkning. Att göra barn till målsägande och fullt ut erkännas som brottsoffer, ger en utökad rätt till upprättelse och en större möjlighet att ta del av sociala stödinsatser (som är avgörande för barnet).

Förslagen i utredningen synliggör en mycket utsatt grupp barn som länge varit osynliga både i statistiken och för samhällets omsorg.

Utmaningar med lagförslaget

Det finns dock en del utmaningar med förslaget då barnrättsperspektivet och straffrättens principer inte alltid överensstämmer. Detta är förståeligt men problematiskt utifrån barnets rättigheter. Det gäller till exempel definition av ”bevittna”, då barnets upplevelser inte kan vara utgångspunkten utan begränsas av situationer där barnet sett eller hört gärningen för att straffansvar ska kunna klargöras.

Barn upplever våld med många sinnen och genom att utesluta situationer som ur barnets perspektiv är traumatiska är olyckligt. Det kan till exempel handla om situationer som att barn påträffar en utav sina föräldrar misshandlad eller påträffar sitt hem totalförstört utan att själv ha bevittnat brottet. Detta vara lika traumatiserande som att bevittna själva brottet, men barnet kan med den nya bestämmelsen inte få upprättelse för den upplevda situationen.

Det är även problematiskt att grundbrottet måste vara styrkt för att barnfridsbrottet kan aktualiseras. Detta innebär att om själva våldshandlingen som barnet bevittnat inte kan bevisas så finns det heller inte möjlighet att fällas för barnfridsbrott. Detta är ett exempel på när barns rättigheter fortfarande är beroende av vuxnas utsatthet som får företräde för barnets upplevelser. 

Utredningen innehåller många bra kompletterande förslag till själva straffbestämmelsen. De handlar bland annat om att den särskilda företräden, (juridiska biträdet), som stödjer barnet under rättsprocessen ska få ett utökat mandat för att bättre kunna ge det stöd som barnet behöver. Insatser för att till exempel socialtjänst ska samverka mer strukturerat finns också med, vilket är nödvändigt. Juridiken kan inte ensam skydda barn som utsätts för våld, utan sociala skydd och stödinsatser måste förstärkas.

Barnanpassade rättsprocesser måste också prioriteras då fler barn kommer att bli delaktiga genom den nya straffbestämmelsen. Dagens rättssystem behöver möjliggöra för barn att delta i rättsprocessen utifrån sina förutsättningar, ålder och mognad. Konkreta åtgärder för hur detta ska göras saknas tyvärr i utredningen.

En majoritet i riksdagen säger sig vara positiva till förslaget och är beredda att ändra i brottsbalken. Vi gläds år detta då vi ser att lagen kommer göra stor skillnad för en del våldsutsatta barn. Vi fortsätter dock arbetet med att synliggöra att fler former av psykiskt våld ska vara straffbara så att barn får rätt att skyddas från alla former av våld i enlighet med barnkonventionens bestämmelser.

Läs hela remissvaret här.

Ny granskning av hur mänskliga rättigheter efterlevs i Sverige

Inom ramen för Universal Periodic Review (UPR) granskar FN:s medlemsländer situationen för mänskliga rättigheter i alla världens länder. I januari är det återigen dags för Sverige att genomgå processen. Inför granskningen har UNICEF Sverige lämnat synpunkter på hur rättigheterna efterlevs i praktiken.

Sverige granskas inte bara av FN:s barnrättskommitté gällande efterlevnaden av barnkonventionen. Det sker också en process – FN:s Universal Periodic Review (UPR) – i vilken FN:s medlemsländer granskar varandra gällande hur konventionen om mänskliga rättigheter efterlevs i respektive land. Syftet med UPR-granskningen är att staterna ska ges möjlighet att belysa problem och ge varandra rekommendationer till förbättringar. Rekommendationerna ska sedan följas upp under de kommande fem åren.

I januari 2020 är det dags för Sverige att genomgå den här processen för tredje gången och det förberedande arbetet pågår nu för fullt. Under hösten ska regeringen lämna in en rapport om hur de har arbetat med att implementera rekommendationerna från den förra granskningen samt redogöra för den aktuella situationen för mänskliga rättigheter, inklusive barns rättigheter. 

Sverige fick under den senaste granskningen 208 rekommendationer, varav 35 direkt berörde barns rättigheter. Många handlade om att göra barnkonventionen till svensk lag – en lag som träder i kraft 1 januari 2020. Men Sverige fick också ett antal rekommendationer gällande att ansluta sig till barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll om individuell klagorätt, vilket innebär att barn ska få möjlighet till upprättelse. Det här arbetet har inte påbörjats än, trots att regeringen har åtagit sig att se över frågan.

Migration, diskriminering och utbildning var andra rekommendationer inom barnrättsområdet som togs upp vid förra granskningen.

Inför den kommande granskningen har UNICEF Sverige och andra organisationer lämnat in så kallade alternativrapporter över hur vi ser att rättigheterna efterlevs i praktiken, kopplat till de tidigare rekommenda­tionerna.

Vi har i vår alternativrapport särskilt lyft frågan om den bristande möjligheten för barn att utkräva sina rättigheter när de har utsatts för kränkning samt vikten av att ansluta sig till barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll. Vi har även belyst situationen för barn i migrations­processer, då den kraftigt har försämrats under de senaste fem åren. Vi har också lyft behovet av att skärpa lagstiftningen för att göra fler former av våld mot barn straffbara och för att säkerställa att alla barn får den trygghet och det sociala skydd de har rätt till.

Utöver vår egen rapport deltar vi i de sakråd som regeringen anordnar inför granskningen. Under de här mötena får civilsamhället möjlighet att ge synpunkter på innehållet i statens rapport.

De här internationella processerna är centrala delar för att driva på viktiga frågor på högsta nivå, och framför allt för att utkräva ansvar från staten som är ytterst skyldig att säkerställa att alla barn får sina rättigheter tillgodosedda i enlighet med barnkonventionen. Därför prioriterar UNICEF Sverige det här arbetet.

Barns rättigheter måste säkras i kommande migrationslagstiftning

I samband med att den tillfälliga utlänningslagen förlängdes lovade regeringen att tillsätta en kommitté för att ta fram en ny permanent migrationslagstiftning. Det ser UNICEF Sverige positivt på, men för att säkra ett tydligt barnrättsperspektiv vill vi framföra några rekommendationer till det kommande arbetet.

I somras förlängdes den tillfälliga utlänningslagen gällande regler för personer som söker asyl i Sverige. Samtidigt lovade regeringen att utse en parlamentarisk kommitté med uppdraget att ta fram en ny permanent migrationslagstiftning som ska gälla efter år 2021. Idag hade kommittén sitt första möte.

Det är positivt att humanitet, rättssäkerhet och hållbarhet lyfts fram som ledord i utredningens direktiv. Men mot bakgrund av de politiska ställningstaganden som florerar i medier ser vi att det finns starka skäl att ifrågasätta om den permanenta lagen kommer att beakta barnkonven­tionens bestämmelser i tillräckligt stor utsträckning.

Barns rättigheter måste säkerställas i den kommande migrationslagstiftningen.

Barnkonventionen, som blir svensk lag den 1 januari 2020, kommer att ställa högre krav på rättstillämpare och individuella bedömningar kring barnets rättigheter. Det är därmed viktigt att utredningen gör en ordentlig barnkonsekvensanalys av sina förslag.

Vi lyfter fram följande rekommendationer till utredningen:

  • Återinför permanenta uppehållstillstånd för barn
    Barnkonventionen innehåller ingen specifik bestämmelse om att barn ska beviljas permanent uppehållstillstånd, men den förordar långsiktiga och hållbara lösningar för barn snarare än tillfälliga och oförutsägbara. Barn har rätt till rehabilitering och återanpassning i en miljö som främjar deras hälsa och välbefinnande, något som är särskilt viktigt för barn som har upplevt krig, våld och svår utsatthet. 
  • Återinför särskilt ömmande omständigheter som en humanitär skyddsgrund för barn
    Om Sverige vill vara ett land som lever upp till att främja en human flyktingpolitik måste de mest utsatta barnen skyddas. Vi anser därför att särskilt ömmande omständigheter för barn ska återinföras som en humanitär skyddsgrund. Bestämmelsen infördes initialt för att tydliggöra att olika bedömnings­grader ska gälla för barn och vuxna i syfte att säkerställa barnets bästa. Det här mot bakgrund av att det har förekommit fall där barn har hamnat utanför allmänna skydds­bestämmelser trots att de behövt skydd. Bestämmelsen är av undantagskaraktär och tillämpas restriktivt men är avgörande för de svårt utsatta barn den berör.
  • Möjliggör för familjer att leva tillsammans i praktiken
    Rätten till familjeåterförening har återinförts för att omfatta fler familjer men lagen har fortfarande hårda försörjningskrav och andra praktiska hinder som gör det svårt för familjer att leva tillsammans. Kraven måste revideras för att fler familjer ska kunna hålla ihop. Att neka barn rätten att återförenas med sin familj genom alltför restriktiva försörjningskrav strider inte bara mot barnkonventionen – det ökar även risken för att barn i stället söker illegala vägar för att återförenas med sina närstående. Till följd av det löper de också hög risk att hamna i händerna på smugglare eller på annat sätt utnyttjas.

Vi följer utredningens arbete på nära håll och kommer vid tillfälle – när arbetet har kommit en bit på väg och viktiga beslut ska fattas – att uppvakta kommittén för att säkerställa att barns rättigheter beaktas i enlighet med barnkonventionen. 

Alla former av våld mot barn ska vara straffbart enligt lag

Att utsätta barn för att bevittna våld i hemmet är idag inte ett brott, trots att forskning visar att det kan vara minst lika skadligt som fysiskt våld. Men nu föreslår en statlig utredning en ny straff­bestämmelse gällande barn som bevittnar våld mellan närstående. Förslagen har ett tydligt barnrättsperspektiv, vilket UNICEF ser mycket positivt på.

Den statliga utredningen har kommit fram till att det straffrättsliga skyddet för barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar behöver stärkas. Det bedöms vara är en så allvarlig gärning att en kriminalisering är nödvändig. Därför föreslås nu en ny straffbestämmelse, ett så kallat barnfridsbrott, för de som utsätter barn för att bevittna våld i hemmet. 

En kriminalisering är inte bara viktig för att stärka barns rätt till upp­rättelse, det innebär också att de får tillgång till stöd och skydd på ett annat sätt än idag. Enligt utredningen ska straffbestämmelsen även motverka att barn utsätts för att bevittna våld i framtiden. 

Eftersom barn upplever våld med alla sinnen är det viktigt att de betraktas som våldsutsatta även när de ser, hör eller på annat sätt upplever våld – inte enbart när de utsätts för fysiska övergrepp. Att bevittna våld och leva med oron att själv utsättas innebär en form av psykiskt våld, vilket till och med kan vara mer skadligt än att personligen bli utsatt. Forskning visar exempelvis att barn som har bevittnat våld tenderar att utveckla post­traumatiskt stressyndrom i större utsträckning än barn som har utsatts för andra trauman.

Utredningen presenterar ett särskilt straffansvar för den som begår en brottslig gärning mot en närstående person. Kretsen närstående ska i det här sammanhanget tolkas brett. För straffansvar krävs att barnet har sett eller hört gärningen och att brottet har begåtts enligt de straff­rättsliga principer som gäller i svensk rättsordning. Grundbrottet måste vara styrkt på det sätt som krävs i ett brottmål.

Utredningen lägger också fram viktiga förslag för att stärka och förtydliga rollen för den så kallade särskilda företrädaren. Det är en jurist som har ansvar för att ta tillvara barnets rättigheter under förundersökningen och rättegången i de fall barnets vårdnadshavare är misstänkta för brott mot barnet. 

Foto: Frank Aschberg

Alla barn som utsätts för våld av när­stående måste uppmärk­sammas. Foto: © UNICEF/Aschberg

UNICEF Sverige har tillsammans med andra barnrättsorganisationer arbetat länge för att uppmärksamma de barn som lever med våld i hemmet och som idag inte har möjlighet till upprättelse. Vi är positiva till förslagen – det är ett viktigt steg framåt för att stärka de barnens rättigheter. 

Vi ser särskilt positivt på att två av våra rapporter om våld mot barn har uppmärksammats och tagits hänsyn till i utredningen, framför allt de delar där barnen själva berättar om sina upplevelser av våld, rättsprocessen och samhällets agerande, samt om vikten att bli lyssnad på och tagen på allvar. Vi anser att alla former av våld mot barn ska förbjudas och vara straffbart enligt lag, så som det är tydliggjort i barnkonventionen.

FAKTA: VÅLD MOT BARN

Humanitära skäl måste finnas kvar för de mest utsatta barnen

Det är de allra mest utsatta barnen som söker asyl i Sverige som drabbas hårdast av den tillfälliga utlänningslagen. Lagen som in­fördes 2015 förlängs nu i väntan på att en permanent migrationslag ska tas fram. UNICEF Sverige varnar för att den kommande nya lagen kan innebära fortsatt kraftiga försämringar för de barn som är i mest behov av skydd.

Länge fanns de humanitära skälen som ett komplement i svensk lag, för att skydda de mest utsatta bland de asylsökande. Barn har kunnat beviljas uppehållstillstånd på grund av så kallade särskilt ömmande omständig­heter. Det innebär att till exempel svårt sjuka barn, eller barn som har omhändertagits på grund av våld i hemmet, har fått möjlighet till uppe­hållstillstånd. Särskilt ömmande omständigheter har också omfattat barn som saknar familj, eller barn som länge vistats i Sverige och saknar nätverk i sitt ursprungsland.

När den tillfälliga utlänningslagen infördes 2015 innebar det inte bara att permanenta uppehållstillstånd ersattes av tillfälliga, och att familje­återföreningen kraftigt begränsades. Möjligheten att få uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl stramades också åt. Sedan dess har regeringen föreslagit att rätten till familjeåterförening ska utökas, vilket är positivt. Ingen lättnad har dock aviserats när det gäller restriktionerna för de humanitära skälen.   

Regeringen ska nu tillsammans med stödpartierna besluta om hur den permanenta migrationspolitiken, som ska gälla efter 2021, ska se ut. En ny humanitär skyddsgrund ska tas fram, men hur den ska utformas är inte klart. Vi har med oro sett hur de humanitära skälen har begränsats, och vi är fortsatt mycket oroade över att barns särskilda behov av skydd inte kommer att säkerställas i den nya permanenta migrationslagstiftningen.

Regeringen har valt att göra barnkonventionen till svensk lag, och UNICEF Sverige anser inte att det är möjligt att samtidigt fortsätta att driva en migrationspolitik som inte ger de mest utsatta barnen skydd. Stramar man åt de humanitära skälen för barn innebär det att det yttersta skyddsnätet försvinner för de mest behövande. Det kan till exempel handla om ett barn med en svår hjärtsjukdom som har opererats i Sverige, men som sedan utvisas till hemlandet trots att nödvändig behandling och efterföljande vård inte är tillgänglig där.

Vi ser tydligt att det har utvecklats en allt hårdare praxis i Migrations­verkets bedömningar och i domstolarna. Statistik från Migrationsverket från åren 2013­–2015 visar att av de barn som beviljades uppehållstillstånd fick cirka 10 procent det på grund av särskilt ömmande omständigheter. År 2018 var motsvarande siffra 3,4 procent och hittills i år rör det sig om cirka 1 procent.

UNICEF Sveriges oro delas inte bara av en rad organisationer inom civil­samhället utan även av Migrationsverket. Myndigheten har uttalat att de med nuvarande lagstiftning kommer att fortsätta behöva utvisa svårt sjuka barn som tidigare beviljades tillstånd. Migrationsverket anser att bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter bör återinföras. Verket ser svårigheter med att tillämpa nuvarande lag och vill ha klar­göranden om hur den stämmer överens med barnkonventionen som blir svensk lag nästa år. UNICEF Sverige delar helt den uppfattningen. Vi ser även att det finns starka skäl att ifrågasätta huruvida den permanenta lagen kommer att beakta barnkonventionens bestämmelser i tillräckligt stor utsträckning.

Om Sverige vill vara ett land som lever upp till att främja en human flyktingpolitik måste de mest utsatta barnen skyddas. Vi anser därför att särskilt ömmande omständigheter för barn ska återinföras som en humanitär skyddsgrund och bli en del av den framtida migrations­lagstiftningen. Allt annat vore ett svek mot de mest utsatta barnen.

Stort engagemang för att stoppa våld mot barn

Tack alla ni som engagerat er i UNICEFs kampanj "Stoppa våld mot barn”. Över 50 200 personer har ställt sig bakom vårt krav om att göra allt våld mot barn straffbart. Vi vill också rikta ett varmt tack till alla som i samband med detta delat med sig av egna erfarenheter och kommit med värdefulla inspel. I tisdags överlämnades namnunderskrifterna till Åsa Lindhagen, ansvarig minister för barnrättsfrågor.

Åsa Lindhagen, ansvarig minister för barnrättsfrågor, Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige och Christina Heilborn, programchef UNICEF Sverige. Foto: ©UNICEF

I tisdags träffade UNICEF Sveriges generalsekreterare Véronique Lönnerblad och vår programchef Christina Heilborn, ansvarig minister för barnrättsfrågor Åsa Lindhagen. Detta för att bland annat överlämna det totala antalet underskrifter från alla som ställt sig bakom vårt krav att regeringen måste göra allt våld mot barn straffbart. Sammanlagt har över 50 200 personer skrivit under, ett helt fantastiskt resultat! Detta visar på att det finns ett stort engagemang från allmänheten i frågan och ger oss ett viktigt underlag och stöd för oss för att nå framgång med vårt påverkansarbete.

Kampanjen ”Stoppa våld mot barn” är avslutad men vi fortsätter vårt arbete med att påverka regeringen så att alla former av våld mot barn blir straffbart. Idag räknas inte vissa former av våld mot barn som ett brott enligt svensk lag. Psykiskt våld som att tvingas bevittna våld i hemmet och att utsättas för hot och trakasserier är några exempel på våld som inte räknas som ett brott. Barnkonventionen är tydlig med att alla barn har rätt att skyddas från alla former av våld.

Vi hoppas nu på en tydlig prioritering från regeringens sida så att situationen för barn som upplever våld förbättras. Återigen – ett stort tack till alla som engagerat sig i vår kampanj och skrivit under vårt krav!  

Höga förhoppningar genomsyrade stämningen på Barnrättsdagarna

Den 9-10 april pågick Barnrättsdagarna 2019 i Örebro. 1 400 engagerade deltagare var på plats för att diskutera barnrättsfrågor. Årets tema var barn i utsatta livssituationer och områden som våld mot barn, socialtjänstens arbete och att barnkonventionen blir lag 2020 löpte som en röd tråd genom programmet. UNICEF Sverige medverkade med seminarium, workshop samt deltagande i panel i just dessa ämnen. Vår socionompraktikant Ella Wåhlin sammanfattar de två fullspäckade dagarna.

Under dag ett anordnade UNICEF Sverige ett seminarium på temat våld mot barn, där rapporterna ”Vem skyddar mig från våld?” och den nysläppta uppföljaren ”Olagligt men inte straffbart” presenterades. “Vem skyddar mig från våld” bygger på barns egna berättelser om upplevelserna av våld i hemmet och önskan om upprättelse. I uppföljaren “Olagligt men inte straffbart” beskrivs och analyseras hur det straffrättsliga skyddet för barn, som upplever och utsätts för våld i hemmet, förhåller sig till barnets rätt att skyddas från alla former av våld och övergrepp enligt artikel 19 i barnkonventionen, samt agaförbudet i föräldrabalken.

På scen under Barnrättssdagarna 2019 medverkade regeringens utredningssekreterare Charlotte Eklund Rimsten samt Marie Hugander Juhlin och Karin Ödquist Drackner från UNICEF Sverige. Foto: © UNICEF/Wåhlin

Under seminariet deltog också Charlotte Eklund Rimsten som är sekreterare för Utredningen om skydd för barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar och ansvar för uppmaning att begå självmord. Under seminariet fördes ett samtal som bland annat handlade om vad barnets berättelser kan ge oss för kunskap om barns upplevelser av våld, vad effekterna blir av att barn inte blir lyssnade till och tagna på allvar i kontakten med myndigheter och rättsväsende, och vad konsekvenserna blir för barn när samverkan mellan myndigheter brister. Vilka utmaningar står vi inför och vilka förändringar vill vi se? Seminariet var välbesökt av en engagerad publik med många frågor till de medverkande.

Under dag två höll UNICEF Sverige en workshop tillsammans med organisationerna Maskrosbarn och Barnrättsbyrån, där syftet var att dela kunskap och ge verktyg till yrkesprofessionella att stärka barnrättsperspektivet inom sin verksamhet. Workshopen var i första hand riktad till socialsekreterare som arbetar med barn och unga. Några av utmaningarna som lyfts under passet var att unga ofta upplever att de inte har tillräcklig information och inte görs delaktiga i tillräcklig utsträckning för att förstå vad socialtjänsten gör, vilket stöd de kan få eller vad de har rätt till. UNICEF Sverige presenterade ”Handbok för socialsekreterare” som handlar om vad det innebär och förutsätter att ha ett barnrättsbaserat arbetssätt genom utredningsprocessen, för att stärka barnets rättigheter i kontakt med socialtjänsten. Handboken har tagits fram med hjälp av socialsekreterare och ungdomar för att underlätta arbetet med att sätta barnets rättigheter i centrum.

Årets moderator var programledaren, författaren och UNICEF-ambassadören Mark Levengood. Foto: © UNICEF/Wåhlin

Barnrättsdagarna avslutades med en paneldebatt gällande inkorporeringen av barnkonventionen i svensk lag och bland andra organisationer deltog även UNICEF Sverige. Att barnkonventionen blir lag 1 januari 2020 lyftes med hoppfullhet under dagarna i Örebro, men i det avslutande panelsamtalet betonades att barnkonventionens ändrade ställning inte per automatik innebär att arbetet är utfört och målet uppnått. Trots att barnkonventionen som lag är ett viktigt steg för att stärka barns rättigheter anser UNICEF Sverige att vissa lagförändringar måste genomföras och att fortsatt arbete på olika nivåer behöver genomföras. På så sätt kan vi tillsammans skapa en bättre värld för alla barn.

Jag som skriver heter Ella Wåhlin och är socionomstudent och praktikant på UNICEF Sverige. Efter dessa dagar känner jag mig både inspirerad och tacksam över att det finns så många engagerade människor som tillsammans vill arbeta för att stärka barns rättigheter. Jag tar med mig att det går att arbeta barnrättsligt på många olika sätt från regeringsnivå till gräsrotsnivå, och att allt arbete behövs för att stärka barnets rättigheter även här i Sverige.

Regeringens förslag att för­länga till­fällig lag för asyl­sökande är omotiverat

Den tillfälliga lag för asyl­sökande som togs fram efter hösten 2015 går ut i sommar. Rege­ringen vill nu förlänga lagen utan att ha genom­fört någon utvär­dering eller analys av dess konse­kvenser, skriver Karin Ödquist Drackner, barn­rätts­jurist på UNICEF Sverige.

Barn är en av de grupper som drabbats allra hårdast av lagen och vi ser inte att det är moti­verat att förlänga den. Det finns starka anled­ningar att ifråga­sätta beslutet utifrån barn­konven­tionen och dess bestäm­melser.

Barn drabbas oproportionerligt hårt

Idag skickar vi in vårt remissvar till regeringens förslag på för­läng­ning av den till­fälliga utlännings­lagen. Vi tar avstånd från för­slaget att för­länga lagen. Det saknas en ordentlig utvär­dering och analys av lagens effekter, och den över­syn som skulle genom­föras vad gäller lagens inverkan på barns rättig­heter har inte genom­förts.

Barn har visat sig drabbats oproportioner­ligt hårt av den till­fälliga lagen. Vi anser att det inte finns skäl för att fort­sätta göra inskränk­ningar på barns rättig­heter, särskilt då situa­tionen ser annor­lunda ut i Sverige idag vad gäller antalet asyl­sökande som kommer hit.

Vad säger lagförslaget?

Lagen ska förlängas i ytter­ligare två år, och till­fälliga uppe­hålls­till­stånd är fort­satt huvud­regel. Vi beklagar att till­fälliga uppe­hålls­till­stånd fort­satt beviljas som utgångs­punkt. Det avrådde vi från redan i vårt tidigare remissvar till lagen om till­fälliga begräns­ningar av möjlig­heten att få uppe­hålls­till­stånd i Sverige.

FN:s barnrätts­kommitté har uttryck­ligen påtalat att stater ska sträva efter håll­bara och lång­siktiga lös­ningar för barn som är på flykt och söker en fristad. Att ha asyl­skäl men ändå inte ges en permanent fristad som barn är inte för­en­ligt med den rekommen­dationen.

Några få positiva ändringar, men det räcker inte

Vi välkomnar framför­allt för­slaget om att utöka rätten till familje­åter­förening. Det är något som vi sedan lagen infördes påtalat att det strider mot barn­konven­tionen och behöver åtgärdas.

Vi ser dock all­varligt på att rege­ringen inte före­slår att åter­införa bestäm­melsen om uppe­hålls­till­stånd för särskilt ömmande omständig­heter för barn. Det är visser­ligen en undan­tags­bestäm­melse, men den är av­görande för de svårt utsatta barn som den berör.

Vi ser positivt på för­slaget att stats­lösa barn i Sverige ges perma­nent uppe­hålls­till­stånd, men ser att det är fler grupper av barn som behöver en perma­nent fristad. Så kallade devitali­serade barn (barn med uppgiven­hets­syndrom) är en mycket utsatt grupp. Tidigare bevil­jades de skydd av humani­tära skäl men inte på samma sätt idag, trots att det visats sig vara det enda sättet att få barnen att till­friskna. Det är mycket all­varligt ur ett barn­rätts­pers­pektiv.

Vi efterfrågar en permanent human asylrättslagstiftning

Rent principi­ellt anser vi att rege­ringen bör driva fram en perma­nent human asyl­rätts­lag­stift­ning snarare än att stifta fler till­fälliga lagar.

Regeringen har till­satt en parla­men­tarisk kommitté som ska ge förslag på hur vår fram­tida migrations­politik ska utformas. Vi ser fram emot att följa det arbetet och hoppas att det blir ett genom­arbetat förslag, som föregås av en ordentlig utvär­dering och väl under­byggd analys utifrån ett barn­rätts­per­spektiv.

Regeringen behöver sär­skilt för­hålla sig till det faktum att barn­konven­tionen ska bli svensk lag nästa år med alla åtaganden som det innebär.

Läs hela vårt remissvar

En viktig milstolpe från 2018 – barn­konven­tionen blir lag

Vi fortsätter att lyfta goda nyheter från året som gått. En riktigt god nyhet som tål att upp­repas, är att riks­dagen under förra året röstade ja till att göra barn­konven­tionen till svensk lag. Något som UNICEF har arbetat för i över tio år.

Lagen börjar gälla först om ett år, 1 januari 2020, och innebär dels en större skyldig­het, dels ökad möjlig­het för dom­stolar och myndig­heter att sätta barns rättig­heter i fokus.

Foto: © Petra Kyllerman

Foto: © Petra Kyllerman

Vad innebär det i praktiken?

  • Det blir tydligare att barn är egna individer med egna rättig­heter.
  • Större ansvar läggs på myndig­heter, rätts­väsende och andra besluts­fattare att verkligen tillämpa barns rättig­heter så att de får ett större genom­slag vid bedömningar, ärenden och beslut som rör barn.
  • Barnkonventionen kommer att få samma status som andra svenska lagar har.

En viktig milstolpe är nådd, men UNICEF kommer att fortsätta det viktiga arbetet med att se till att barn­konven­tionen tillämpas i praktiken, så att alla barn får sina rättig­heter respek­terade och till­godo­sedda.

Det här är riktigt goda nyheter för barnen. Stort varmt tack till alla er som är med och stöttar vårt arbete för barns rättig­­heter. Till­­sammans för­­ändrar vi barns liv!

Läs mer om barnkonventionen

Världens viktigaste dag

Idag är det världens viktigaste dag, nämligen barnkonventionens dag! Den 13:e juni röstade Sveriges riksdag igenom att den ska bli svensk lag – ett stort och viktigt steg för att alla barn i Sverige ska få sina rättigheter tillgodosedda. Vi kommer att fortsätta kämpa för barns rättigheter varje dag, året om. Är du med oss?

Barnkonventionen kommer att bli inkor­porerad i svensk lag och börjar gälla från 1 januari 2020. Man har också beslutat om att se över hur andra svenska lagar stämmer överens med barn­konven­tionens bestäm­melser. Dess­utom pågår redan ett kunskaps­lyft, för att öka kun­skapen om barn­konven­tionen bland barn och unga, i kommuner, lands­ting och stat­liga myndig­heter.

Vad blir det för skillnad när barn­konven­tionen blir lag?

  • Barnkonventionen har sedan den antogs 1990 varit juridiskt bindande för Sverige, men det har visat sig att det inte var till­räckligt. Genom att göra kon­ven­tionen till lag blir det ännu tydligare att barn är egna indi­vider med egna rättig­heter.
  • Barnkonventionen får en högre status som svensk lag och det läggs ett större ansvar på myndig­heter, rätts­väsendet och andra besluts­fattare, att tillämpa rättig­heterna i kon­ven­tionen så att de får ett större genom­slag vid bedöm­ningar, ärenden och beslut som rör barn.
  • Barnkonventionen kommer att ha samma status som andra svenska lagar (till exempel social­tjänst­lagen, utlännings­lagen och föräldra­balken) och kommer även att ensamt kunna åbe­ropas i svenska dom­stolar  – något som tidi­gare inte varit möjligt.

UNICEF fortsätter det viktiga arbetet med att se till att barn­konven­tionen tillämpas i prak­tiken, så att alla barn får sina rättig­heter respek­terade och till­godo­sedda – på alla nivåer i sam­hället.

Stort varmt tack till alla er som är med och stöttar vårt arbete för barns rättig­heter. Till­sammans för­ändrar vi barns liv!

Barnkonventionen blir svensk lag 2020!

Äntligen! Idag är en historisk dag för barns rättigheter i Sverige. Riksdagen har röstat ja till att barnkonventionen blir svensk lag och börjar gälla från 1 januari 2020, något vi på UNICEF Sverige arbetat för i över tio år. Nu är det både en större skyldighet och en ökad möjlighet för domstolar och myndigheter att sätta barnets rättigheter i fokus.

Barnkonventionen kommer att bli inkorporerad i svensk lag och börjar gälla från 1 januari 2020. Dessutom har man även beslutat om fortsatt transformering av barnkonventionen i andra lagar, så att relevanta lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser.

Förutom det mer lagtekniska arbetet kommer ett kunskapslyft att genomföras, för att öka kunskapen om barnkonventionen bland barn och unga, i kommuner, landsting och statliga myndigheter. Utbildning och ökad kompetens är en förutsättning för ett bättre genomslag. En vägledning kommer också att tas fram för att underlätta hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas.

Äntligen är det klart att barnkonventionen blir svensk lag! Foto: © Petra Kyllerman

Äntligen är det klart att barnkonventionen blir svensk lag! Foto: © Petra Kyllerman

Vad blir det för skillnad?

Barnkonventionen har sedan den antogs 1990 visserligen varit juridiskt bindande för Sverige, men det har visat sig att det inte var tillräckligt. Genom att göra konventionen till lag blir det ännu tydligare att barn är egna individer med egna rättigheter.

Barnkonventionen får en högre status som svensk lag men det innebär inga nya rättigheter för barn. Det kommer dock att bli skillnad genom att det läggs ett större ansvar på myndigheter, rättsväsendet och andra beslutsfattare, att tillämpa rättigheterna i konventionen så att de får ett större genomslag vid bedömningar, ärenden och beslut som rör barn.

Barnkonventionen kommer att ha samma status som andra svenska lagar (till exempel socialtjänstlagen, utlänningslagen och föräldrabalken) och kommer även att ensamt kunna åberopas i svenska domstolar  – något som tidigare inte varit möjligt. Barnkonventionen lägger grunden för barns rättigheter och är tänkt att vara det yttersta skyddsnätet då övriga lagar inte räcker till.

Enligt barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla beslut och åtgärder som rör barn. Foto: © Petra Kyllerman

Enligt barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla beslut och åtgärder som rör barn. Foto: © Petra Kyllerman

Några exempel på förändringar:

  • Särskilt barn i utsatta situationer – som barn i vårdnadstvister, barn som är omhändertagna av socialtjänsten eller befinner sig i migrationsprocessen – kommer att få ett starkare rättsligt skydd.
  • Enligt barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vilket är en starkare formulering än i exempelvis utlänningslagen. Nu stärks bland annat grunden för denna princip och för hela barnkonventionen.
  • Barnkonventionen kommer också att stärka barns rättigheter vid en konflikt mellan svensk lag och barnkonventionen. Enligt dagens system är det svensk lag som gäller vid en sådan konflikt. Utlänningslagen ”vinner” alltså idag över barnkonventionen, liksom även annan lagstiftning, såsom lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
  • Barns rätt att komma till tals kommer också att få ett större genomslag. Flera fall visar att barn inte har fått komma till tals i vårdnadstvister, vid utredningar inom socialtjänsten eller i asylprocessen. Andra exempel visar att barn har fått göra sin röst hörd, men på ett sätt som inte tagit hänsyn till barnets bästa och där barnet till och med blivit kränkt.
  • Det kommer också tydligare visa att bestämmelserna i konventionen hänger samman och utgör en helhet.

UNICEF Sverige fortsätter det viktiga arbetet med att se till att barnkonventionen tillämpas i praktiken, så att alla barn får sina rättigheter respekterade och tillgodosedda. Foto: © Petra Kyllerman

UNICEF Sverige fortsätter det viktiga arbetet med att se till att barnkonventionen tillämpas i praktiken, så att alla barn får sina rättigheter respekterade och tillgodosedda. Foto: © Petra Kyllerman

Trots att lagen inte träder i kraft förrän januari 2020 har det så kallade kunskapslyftet redan påbörjats, och många myndigheter förbereder sig för att öka kompetensen kring barns rättigheter utifrån barnkonventionen.

Dagens viktiga milstolpe är nådd men vi sätter inte punkt för vårt arbete. Vi fortsätter det viktiga arbetet med att se till att barnkonventionen tillämpas i praktiken, så att alla barn får sina rättigheter respekterade och tillgodosedda – på alla nivåer i samhället.

Stort varmt tack till alla er som är med och stöttar vårt arbete för barns rättigheter. Tillsammans förändrar vi barns liv.

Läs mer om barnkonventionen

 

Barnens bästa ligger i riks­dagens händer

På onsdag sker en av de viktigaste omröstningarna i riksdagen på mycket länge. I mars fattade regeringen det historiska beslutet att göra barnkonventionen till svensk lag, men förslaget måste alltså ha stöd av riksdagen för att det ska bli verklighet – något som UNICEF Sverige har arbetat för i över tio år.

FN:s konvention om barnets rättigheter, barn­konven­tionen, inne­håller be­stäm­melser om mänsk­liga rättig­heter för barn. Kon­ven­tionen antogs av FN år 1989. Sverige ratificerade den 1990, det vill säga vi blev juridiskt bundna att följa den. Men barn­konven­tionen är ännu inte svensk lag vilket innebär att den ofta avfärdas av besluts­fattare och myndig­heter, när viktiga beslut ska fattas om barn.

Varför behövs barnkonventionen?

Redan innan barn­konven­tionen skrevs fanns flera doku­ment och konven­tioner kring mänsk­liga och med­borger­liga rättig­heter. Men på 70-talet fram­kom att barn var en av de grupper som behövde ett starkare skydd. Under tio års tid arbetade man fram det doku­ment som skulle bli barn­konven­tionen, och 1989 antogs den av FN:s general­för­sam­ling.

Barn­konven­tionen slår fast att barn är indi­vider med egna rätti­gheter, inte föräl­drars eller andra vuxnas ägo­delar. Den inne­håller 54 artiklar som alla är lika viktiga och utgör en hel­het, men det finns fyra grund­läggande och väg­ledande prin­ciper som alltid ska beaktas när det handlar om frågor som rör barn:

  • Artikel 2: Alla barn har samma rättig­heter och lika värde.
  • Artikel 3: Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
  • Artikel 6: Alla barn har rätt till liv och utveck­ling.
  • Artikel 12: Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respek­terad. ​

Vad skulle ändras om barnkonventionen blev lag i Sverige?

Att Sverige år 1990 ratificerade barn­konven­tionen, och blev juridiskt bunden att följa den, inne­bär inte att den gäller som svensk lag. I stället har vi an­passat våra lagar så att de överens­stämmer med barn­konven­tionen genom en så kallad trans­formerings­metod. Det inne­bär att barn­konven­tionen har en lägre status än de nation­ella lagarna, och den kan till exempel inte ensamt användas av våra dom­stolar eller vid myndig­hets­beslut.

Regeringen vill nu att barn­konven­tionen ska bli svensk lag genom inkor­pore­ring, efter­som barn­konven­tionen inte tillämpats fullt ut och barns rättig­heter behöver för­stärkas.

En inkor­pore­ring innebär att barnets roll som rätts­subjekt med egna speci­fika rättig­heter tydlig­görs och kan där­med för­väntas med­verka till att barnet i högre grad hamnar i fokus i de situa­tioner som gäller barnet.

 

Att barn­konven­tionen blir svensk lag skulle inne­bära att den får samma rätts­liga status som andra nation­ella lagar, och att den därmed ensamt kan ligga till grund för beslut av våra dom­stolar och myndig­heter. Barnets rättig­heter ska beaktas vid av­väg­ningar och be­döm­ningar som görs i besluts­processer som rör barn. Om riks­dagen röstar ja blir barn­konven­tionen lag från januari 2020.

Barns rättig­heter skulle då tas på större allvar, inte minst inom det svenska rätts­väsendet.

Den nya lagen innebär ett för­tyd­lig­ande av att dom­stolar och rätts­tillämpare ska beakta de rättig­heter som följer av barn­kon­ven­tionen.

Vad är UNICEFs roll?

I barn­konven­tionens artikel 45 finns det in­skrivet att UNICEF ska arbeta för att be­stämmel­serna i kon­ven­tionen följs över­allt. Det special­upp­draget inne­bär att vi har en unik möjlig­het att an­gripa orsak­erna till att barns rättig­heter kränks. Vi vill att barnets bästa alltid ska komma i första rummet när politiker, myndig­heter och makt­havare tar beslut som berör barn, nu och i fram­tiden.

UNICEF Sverige har i över tio års tid arbetat för att barn­konven­tionen ska bli svensk lag. Därför att:

Det är en vill­farelse att tro att barn i Sverige inte behöver få starkare och fler rättig­heter än de redan har. Särskilt barn i ut­satta situa­tioner – som barn i vårdnads­tvister, barn som är om­händer­tagna av social­tjänsten eller befinner sig i migrations­processen – kommer att få ett starkare rätts­ligt skydd när barn­konven­tionen blir lag.

– Det är dags att flytta fram position­erna för barns rättig­heter och att stärka barn­konven­tionens ställ­ning så att den används. Inte bara i den politiska de­batten utan även i dom­stolar, i social­tjänsten och hos myndig­heter. Det kommer inte att ske förrän den får status som lag, säger Christina Heilborn, chefs­jurist på UNICEF Sverige.

På onsdag ligger barnens bästa i riks­dagens händer. 

 

Miss­upp­fattning att islamsk rätt skulle bli gällande i Sverige genom barn­konven­tionen

Ett antal riksdagspartier gjorde i förra veckan ett utspel kring att barnkonventionen som lag skulle möjliggöra att islamsk rätt tillämpas i Sverige. Det är en missuppfattning som vi härmed vill reda ut och förklara.

Anledning till utspelet är en skrivelse i artikel 20 i barn­konven­tionen, gällande barn som berövats sin familjemiljö. I texten omnämns kafalah enligt islamsk rätt som ett exempel på placerings­form. Om man läser hela artikeln blir det dock tydligt att barn som är i behov av omvårdnad utanför hemmet ska placeras enligt bestämmelserna i nationell lagstiftning, det vill säga svensk special­lagstif­tning på området. Det står uttryckligt i texten att staterna ska i enlighet med sin nationella lagstiftning säkerställa alternativen för omvårdnad.

Enligt svensk nationell lagstiftning har vi detaljerade bestämmelser för hur barn ska placeras enligt social­tjänst­lagen och lagen för vård av unga (LVU). Kafalah är ingen placerings­form enligt vår nationella lag­stiftning och kan alltså inte åberopas vid beslut om placering av barn.

Det har även uttryckts en oro för att bestämmelsen säger att vid val av boende ska hänsyn tas till barnets etniska, kulturella, religiösa och språkliga bakgrund. En barnets bästa bedömning (barnkonsekvens­analys) ska alltid göras i varje enskilt fall utifrån de placerings­former vi har enligt nationell lag. Hänsyn till barnets kultur och religion ska givetvis tas men gäller följ­aktligen vid val av de alternativ som finns till­gängliga.

Enligt de lagar och förordningar som gäller i Sverige så ska barn som inte kan bo hos sina föräldrar i första hand placeras med släktingar eller andra närstående om det är förenligt med barnets bästa, sedan familje­hem eller i sista hand på institution (HVB-hem). Placeringen är ett formellt beslut och ska utgå från en individuell prövning med barnets bästa som utgångs­punkt och andra faktorer ska vara noggrant övervägda.

Läser man övriga delar av barn­konven­tionen ser man också att andra hänvisningar görs till barns rätt att utöva sitt eget kulturliv, utöva sin religion och använda sitt eget språk (till exempel artikel 30). Det gäller alla religioner och kulturer och är en grund­läggande mänsklig rättighet oberoende av placerings­form för barn som ska placeras.

I det här samman­hanget är det viktigt att påminnas om att barn­­konven­­tionen är en inter­nationell konvention som är skriven för att kunna tillämpas i alla världens länder. Konventionen har näst­intill uni­versell giltig­het (gäller i alla världens länder utom USA). Det förklarar vissa språk­bruk och för oss ibland främmande hän­vis­ningar.

Barn­konven­tionen ska kunna tillämpas i alla länder, med olika rätts­system. Konven­tionen måste läsas i sin helhet och alla artiklarna är beroende av varandra. Artikel 20 eller någon annan artikel bör inte läsas separat.

Vi hoppas att miss­förståndet är utrett och att vi kan se fram emot att barn­konven­tionen som svensk lag röstas igenom i riksdagen senare i vår.

Ge besked om hur ni tänker rösta om barn­konven­tionen

Regeringen har nu fattat det historiska beslutet att göra barnkonventionen till svensk lag. Propositionen har överlämnats till riksdagen som fattar det slutgiltiga beslutet genom en omröstning i juni. Vi är dock oroliga för att förslaget inte kommer att gå igenom eftersom beskeden från Centerpartiet och Moderaterna hittills har varit otydliga.

UNICEF Sverige, BRIS och Rädda Barnen är några av många remiss­instanser som är mycket positiva till förslaget att göra barn­konven­tionen till lag. Vi har under många år arbetat för detta. Barnkonventionen behöver göras till lag för att stärka barns rättsliga ställning och för att förtydliga att barn­konven­tionen måste beaktas och tillämpas vid alla beslut som rör barn.

Förslaget har dock varit kontroversiellt. Det är framför allt domstolarna och de rätts­vårdande myndig­heterna, inte minst Lagrådet, som är skeptiska och motsätter sig förslaget. Regeringen har därför gjort en del förtyd­liganden och nu presenterat ett mer genom­arbetat förslag som hanterar de svårigheter och utmaningar kritikerna lyft fram.

Det finns även skeptiker bland riksdagspartierna och några partier har fortfarande inte tagit klar ställning till beslutet. Förutom regeringspartierna har Kristdemokraterna, Liberalerna och Vänsterpartiet ställt sig bakom förslaget, medan övriga partier inte gett något tydligt besked.

Både Centerpartiet och Moderaterna har dock gjort en rad utspel där de tydligt tagit ställning för att förstärka situationen för utsatta barn. Moderaterna har till exempel presenterat ett reformpaket för att både förebygga och stödja redan utsatta barn med satsningar på skolan, socialtjänsten och ungdomspsykiatrin. Centerpartiet vill också lägga fokus på barn och unga som på olika sätt far illa och på att samhället ska fånga upp alla de barn som behöver stöd. Därför vore det rimligt att dessa båda partier nu klargör hur de avser att rösta när det gäller barnkonventionens ställning.

Vi anser att det är nödvändigt att göra barnkonventionen till svensk lag om vi på allvar ska kunna stärka barns rättigheter i Sverige. Detta borde därmed vara en självklar väg att gå för partierna. Särskilt barn i utsatta situationer – så som barn i vårdnadstvister, barn i brottmålsprocessen, samt barn som är omhändertagna av socialtjänsten eller befinner sig i migrationsprocessen – kommer att få ett starkare rättsligt skydd när barnkonventionen blir lag. Om barnkonventionen blir svensk lag skulle det innebära att det enskilda barnets rättssäkerhet stärks och att barnets bästa kommer i främsta rummet på ett tydligare sätt än idag.

De vanligaste argumenten hos dem som är skeptiska till att göra barnkonventionen till lag är att många bestämmelser i konventionen är svårtolkade. Dessutom att ingen internationell domstol finns kopplad till konventionen, som kan skapa praxis och vägledning. Vi anser dock, i likhet med regeringen, att utmaningarna är hanterbara och att det finns konkreta lösningar i propositionen.

Det förberedande arbetet med att göra barnkonventionen till lag har pågått under många år och bland annat lett fram till en gedigen statlig utredning (SOU 2016:19). Barnombudsmannen har dessutom fått ett uppdrag att genomföra ett kunskapslyft, för att förbereda och utbilda berörda statliga myndigheter och kommuner, i frågor som rör tillämpningen av barnkonventionen.

Det är nu hög tid att flytta fram positionerna för barns rättigheter och stärka barnkonventionens ställning. Vi uppmanar därför riksdagen att noga gå igenom propositionen och rösta för en inkorporering av barnkonventionen.

Barn är rättighetsbärare. Och det tydligaste beviset på att vi menar allvar med det är att göra barnkonventionen till lag.

Véronique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige
Magnus Jägerskog, generalsekreterare BRIS
Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda Barnen

Debattartikel publicerad i Aftonbladet 11 april 2018.

Ännu ett steg närmare barn­konven­tionen som svensk lag

Förra veckan fattade regeringen det historiska beslutet att göra barnkonventionen till svensk lag. Regeringen har nu lämnat över sin proposition till riksdagen som fattar det slutgiltiga beslutet genom en omröstning i juni. Förslaget måste alltså ha stöd av riksdagen för att inkorporeringen ska bli verklighet.

UNICEF Sverige är en av många remiss­instanser som är mycket positiva till förslaget att barn­konven­tionen ska bli lag. Vi anser att det skulle stärka barns rättsliga ställning och förtydliga att barn­konven­tionen måste beaktas och tillämpas vid alla beslut som rör barn.

Förslaget har dock varit kontroversiellt. Det är framför allt domstolarna och de rätts­vårdande myndig­heterna, inte minst Lagrådet, som är skeptiska och motsätter sig förslaget.

Regeringen har därför gjort en del förtyd­liganden och presenterar nu ett uppdaterat väl genom­arbetat förslag som motiverar varför barn­konven­tionen bör inkorporeras, och hur man kan hantera de svårigheter och utmaningar som har lyfts från kritikerna.

Propositionen förslår i huvudsak följande:

  • Att barnkonventionen ska inkorporeras som svensk lag och börja gälla 1 januari 2020.
  • Fortsatt transformering av barn­konven­tionen i svenska lagar. Det anser man är en förut­sättning för att barn­konven­tionen ska få starkare ställning. Den nuvarande trans­formerings­metoden ersätts alltså inte av inkorporering utan båda metoder ska tillämpas.
  • Barnkonventionen ska gälla som vanlig lag och får inte företräde framför annan lag­stiftning. Skulle en så kallad norm­konflikt uppkomma (när två lagar anses mot­stridiga) så ska sed­vanliga tolknings­principer tillämpas.
  • En vägledning ska tas fram som stöd i arbetet med att tolka och tillämpa barn­konven­tionens bestämmelser. Vägled­ningen ska bland annat innehålla en redo­görelse för folk­rättsliga principer och regler, barn­rätts­kommitténs allmänna kommentarer och rekommendationer samt domstols­avgöranden från andra länder.
  • En kartläggning ska genomföras för att se över hur svensk lag­stiftning och praxis stämmer överens med barn­konven­tionen.
  • Det tidigare beslutade kunskaps­lyftet för myndig­heter, lands­ting och kommun och inte minst barn själva pågår fram till 2019. Arbetet leds av Barn­ombuds­mannen.

I samband med förslaget har man även genomfört en nyöver­sättning av barn­konven­tionen till svenska. Utöver rent språkliga ändringar har en del begrepp som tidigare varit svår­tolkade förtyd­ligats.

Till exempel har principen gällande beslut om barnets bästa som i tidigare version lytt ”ska komma i främsta rummet” ersatts med ”ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa” (artikel 3). Original­texterna till kon­ventionen är de som föreslås vara gällande som svensk lag och den svenska över­sätt­ningen ska fungera som hjälp­medel vid tolkning.

Alla sak­artiklarna ska inkorporeras medan de adminis­trativa ligger utanför. Bestämmelsen om att staten är skyldig att sprida kon­ventionen till barn och vuxna tas dock också med i inkor­poreringen.

Regeringen skriver också att de noga kommer att följa upp effekterna av inkor­poreringen. Det är givetvis av stor betydelse. Vi har i vårt remissvar förslagit en utvärdering efter tre år för att framför allt se över effekten av barn­konven­tionens formella status och om så kallade norm­konflikter har uppkommit och hur de i så fall hanterats.

Vi uppmanar nu riksdagen att noga gå igenom propositionen och instämma i regeringens motiveringar om varför en inkor­porering är nödvändig, och slut­ligen ställa sig bakom för­slaget.

Läs hela regeringens proposition här.