Vart tionde barn i Sverige lever i hem med våld. För flera barn i varje klass är det vardag att se sin älskade förälder bli slagen och att själv bli utsatt.

Vi vet att det får stora konsekvenser för barn att leva i hem med våld. Inte bara för att barn löper stor ökad risk att senare under livet utveckla psykisk och fysisk ohälsa, utan också därför att det får fysiska effekter i barns ännu inte fullt utvecklade hjärnor. De här effekterna leder till att barn får svårare att koncentrera sig, kontrollera impulser och att använda sina minnesfunktioner. Barnen får helt enkelt mycket svårare att klara både skolan och sina sociala liv.

Att tvingas uppleva våld i hemmet har dessutom tydliga samband med att utöva våld senare i livet. Flickor som vuxit upp i hem med våld löper 3,5 gånger större risk att bli våldsutsatta av en partner i vuxenlivet, medan pojkar löper nästan fyra gånger större risk att själva bli våldsutövare.

Vi skulle alltså kunna förhindra ytterligare våld och lidande om vi lyckas stoppa våldsspiralen redan när barnen är små. Frågan är bara hur vi ska lyckas med det så länge barnen osynliggörs.

Vi vet alltså att var tionde barn lever i hem med våld, men hur många barn känner du som är utsatta? Hur många gånger har du agerat på oro genom att knacka på hos grannfamiljen eller ringt socialtjänsten? Jag är rädd att svaret på båda frågorna är ingen gång. Och det hade ju kunnat vara bra i ett annat sammanhang att inte ha behövt möta barn i utsatthet. Nu ser ju dock statistiken ut som den gör och då handlar det nog dessvärre mer om vuxenvärldens oförmåga att synliggöra och uppmärksamma utsatta barn.

När barnagaförbudet infördes 1979 följdes den av en omfattande kampanj som gjorde att lagen blev allmänt känd och fick genomslag i människors beteende. Nu behöver vi se en lika omfattande kampanj som belyser de oerhört negativa konsekvenserna för barn som utsätts för våld och ge vuxna både kunskap och verktyg för att både uppmärksamma och agera vid oro. Vi behöver alla rustas med kurage och en känsla av ansvar. Att agera genom att knacka på hos grannen när du är orolig för att barn far illa kan alltså bidra till att rädda både barns tilltro till vuxenvärlden, att familjen kan få hjälp och att förebygga att fler utsätts senare i livet.

Att nu bidra till kampen för barns rättigheter, ökad trygghet och frihet från våld genom att stödja UNICEFs arbete för en starkare rättslig ställning och upprättelse för barn är en självklarhet. Vi ska kämpa för att barn ska få rätt till ett bättre skydd, ett tillämpat rättssystem, mer kunskap hos personal som möter barn, bättre samordning mellan myndigheter och att barnperspektivet alltid kommer i första rummet.

Samtidigt som vi gör allt det, så behöver vi också påminna oss om kraften i våra egna handlingar. Du kan vara skillnaden! Genom att knacka på, fråga barnet hur det är, göra en orosanmälan till socialtjänsten och ringa polisen vid pågående våld kan du rädda liv. Det är samtidigt det minsta och absolut största vi kan göra för våra barn.

Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage – en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relationer

Allt våld mot barn måste förbjudas och bli straffbart enligt lag. Skriv under UNICEFs krav och hjälp oss att sätta press på politikerna:

Mer än 100 000 barn lever just nu i östra Aleppo. När den här tätbefolkade delen av staden attackeras är risken alltid stor att barn kommer till skada. Barn och deras familjer gömmer sig i källare, men inte ens här är de säkra nu när kraftigt explosiva vapen används. Ingen plats är säker för ett barn i östra Aleppo.

Skadade barn ligger ensamma på sjukhusens golv då det inte finns tillräckligt med läkare eller sjukvårdsmaterial. En läkare berättade för mig att på hans klinik är de så överbelastade att de ofta hamnar i den omöjliga situationen att tvingas lämna de mest allvarligt skadade barnen att dö, utan behandling. Det är inte ett beslut som någon sjukvårdare ska behöva fatta. Det saknas läkare, mediciner och utrustning – sjukhusen själva är under attack.

Situationen förvärras hela tiden. Attackerna har också skadat vattensystemet som levererar vatten till 250 000 människor i östra Aleppo. Utan tillgång till rent vatten ökar risken för vattenburna sjukdomar, något som kan förvärra en redan desperat situation ännu mer.

UNICEF har lyckats laga systemet delvis, men ju fler attacker som sker, desto större är risken att vattensystemen förstörs helt igen.

Tillsammans med partners finns vi redo med livräddande vatten, näringsprodukter, mediciner och sjukvårdsutrustning till barnen och deras familjer, men våra konvojer släpps inte in i östra Aleppo. Barnen är i akut behov av hjälp.

Under den senaste vapenvilan fick vi en kort paus. Barnen kunde till och med leka utomhus igen. De kunde gunga och bara få vara barn för en stund. Men nu är det över och de är i stället livrädda dygnet runt. Barnen vet att om de blir skadade så är det inte säkert att de kan få någon hjälp.

För barnens och deras familjers skull – attackerna måste upphöra. Det fruktansvärda våldet mot barnen måste få ett slut.

Kieran Dwyer, UNICEF i Syrien.

UNICEF kämpar dygnet runt i Aleppo och över hela Syrien för att rädda barns liv. Vi vädjar till alla parter i konflikten att sluta attackera civila. Våra hjälparbetare måste få komma fram till de belägrade områdena.

Behoven i Syrien är enorma. Stöd våra katastrofinsatser. Barnen behöver dig nu.