Gå till innehållet
Laddar…

Vi hittar föräldrar i mobilen

UNICEFs innovationsgrupp har utvecklat en ny smart teknik för snabbare familjeåterförening i katastrofområden. Nu är det möjligt för katastrofpersonal att direkt via mobilen samla foton och uppgifter om ensamma barn i en gemensam databas.

I ett flyktingläger i Uganda har en pojke från Kongo-Kinshasa kommit ifrån sin familj. Här registreras han av en hjälparbetare som med vår nya tekniklösning snabbt skickar foto och personuppgifter via mobilen till en gemensam databas. Det sparar massor av tid i sökandet efter anhöriga. Foto: © UNICEF/Kasamani

I ett flyktingläger i Uganda har en pojke från Kongo-Kinshasa kommit ifrån sin familj. Här registreras han av en hjälparbetare som med vår nya tekniklösning snabbt skickar foto och personuppgifter via mobilen till en gemensam databas. Det sparar massor av tid i sökandet efter anhöriga. Foto: © UNICEF/Kasamani

Tekniken sparar allt pappersarbete, posthantering och massor av tid. På bara några timmar kan man dela livsviktig information och dygnet runt få tillgång till alla fakta som behövs för att hitta familj och släktingar till barn som kommit ifrån sin familj.

UNICEFs uppfinning kallas Rapid Family Tracing and Reunification (Rapid FTR) och hade premiär i februari 2013 i Ugandas läger för flyktingar från konflikten i Kongo-Kinshasa. Systemet använder samma säkerhet som internetbanker. Den nya tekniken kommer att användas av UNICEF, Rädda barnen och Röda korset när vi arbetar tillsammans i katastrofområden över hela världen. Som till exempel i Filippinerna för att återförena familjer som splittrats efter tyfonen Haiyan den 8 november.

Det här tycker vi är riktigt goda nyheter. Vill du vara med och kämpa vid barnens sida? Bli Världsförälder!

Bara på ett år hinner vi göra massor. Bebisar vaccineras mot dödliga sjukdomar. Allt fler barn får möjlighet att gå i skolan. Barnsoldater befrias. Familjer återförenas efter katastrofer. Den här veckan publicerar vi några exempel på vad vi lyckats åstadkomma under 2013 tack vare alla människor som bidrar med pengar och engagemang. Läs och bli glad!

Barn på flykt i stridernas Goma

Striderna i Goma i östra Kongo-Kinshasa har tvingat tiotusentals människor på flykt. Enligt UNICEF är det snabbt förvärrade läget mycket oroande, i synnerhet för barnen.

Foto: © UNICEF/Olivier Asselin

Enligt nyhetsmedier intog rebellgruppen M23 på tisdagen Goma, medan den kongolesiska armén retirerade. Tidigare har människor flytt från flyktingläger som fallit i rebellgruppens händer, för att söka skydd undan striderna inne i Goma.

Flyktingsituationen gör att hundratals barn har skiljts från sina familjer, och nu måste klara sig på egen hand. UNICEF finns på plats inne i Goma, och under de senaste dagarna har man delat ut ett ton högenergikex och medicin till 500 barn som har kommit bort ifrån sina föräldrar.

Det finns en allvarlig risk för kolerautbrott i spåren av de stora flyktingströmmarna. De läger som nu måste ta emot nya flyktingar, har redan ont om vatten och dåliga sanitära förhållanden. Under den senaste veckan har Goma dessutom drabbats av omfattande vattenbrist vilket har gjort att människor har druckit sjövatten, och därmed utsatt sig för diarrésjukdomar.

Hela regionen (norra och södra Kivu) är hårt sargad av konflikten mellan armén och olika rebellgrupper. För närvarande finns mer än 1,6 miljoner internflyktingar i området. Enligt en ny FN-rapport har väpnade grupper utfört mer än 75 attacker mot civila i byar i östra Kongo, enbart mellan april och september i år. Minst 264 människor har dödats i dessa räder – 83 av dem var barn.

Stöd UNICEFs katastrofinsatser världen över. Ge en gåva här.

På HOPE tänds åter hoppet

I förrgår publicerade vi den första av hälsningar från Sara på plats i Kongo Kinshasa. Nu har det kommit en till, Sara har besökt HOPE – ett center för flickor som levt på gatan. Läs om samtalen med flickorna och om deras drömmar.

Hej!

Idag har vi besökt HOPE – en fristad för unga tjejer som tidigare levt det hårda livet på gatan. Många av dem är föräldralösa och har kanske bott en tid hos släktingar – ofta hos mormor, farmor eller en moster. När det inte längre fungerat har de gett sig av hemifrån och hamnat på gatan.

Där fångas de om de har tur upp av socialarbetarna på HOPE som kan erbjuda dem trygghet, stöd, hälsovård, mat och husrum.

De yngre får chans att gå tillbaka till skolan och de äldre en sömmerskeutbildning.  HOPE driver även en liten specialskola för barn som inte alls gått i den vanliga skolan, här får de lära sig, läsa, räkna och skriva. Där går också barn från byn som inte bor på centret, men som inte heller fått chansen att gå i skolan. Glädjande är att cirka 40 procent av eleverna sedan läser vidare på högstadiet.

För de allra minsta har de en förskola där barnen får rita och leka, vilket är ett bra sätt för barnen att bearbeta svåra upplevelser.

Ida pussar ömt sin son Daniel sex månader

I de fall flickorna har familjer försöker man på HOPE att leta rätt på dem och ta reda på om det går att återupprätta kontakten. Ibland fungerar det, ibland inte.

HOPE har också ett team av fyra sjuksköterskor som hjälper både barnen på centret och de som fortfarande befinner sig på gatan. Det kan handla om behandlingar för allt ifrån skärsår, malaria och lunginflammation till tarmparasiter och könssjukdomar.

Vi fick under besöket möjlighet att prata med en del av tjejerna, bland annat en tjej som hette Ida. Ida är 18 år och bor på centret med sin son Daniel, 6 månader. Hennes högsta dröm är att kunna vara en bra mamma.

Ida återvände nyligen till centret efter att en tid varit återförenad med sin familj men sedan åter hamnat på gatan. Hon berättar att hennes pappa sedan länge är spårlöst försvunnen, att hennes mamma inte har jobb och inte kan försörja henne och hennes två bröderna. För att överleva hamnade Ida på gatan där hon började stjäla och prostituera sig. Efter ett tag blev hon gravid och bestämde sig för att förändra sitt liv. Nu bor hon och sonen Daniel på HOPE. Och hon utbildar sig till sömmerska för att kunna ge sin son en framtid.

Ida och Esperence

Jag träffade också artonåriga Esperence som bor på HOPE med sin lilla dotter Jemima sex månader. När Esperences mamma och pappa dog bodde hon ett tag hos sin mormor, men hon var för fattig för att Esperence skulle kunna bo kvar. Hon flyttade till sin farmor istället men det fungerade inte heller. Hennes sista utväg blev att ansluta sig till sina vänner på gatan och hon började att försörja sig genom prostitution och småstölder.

På HOPE har hon hittat hopp om framtiden igen. Nu satsar hon på att utbilda sig till sömmerska för att så småningom kunna ordna ett eget boende för sig och sin lilla dotter. Jag frågar vad som får henne att bli glad och hon svarar: Att gå ut med sina kompisar, precis som de allra flesta tonåringar skulle svara. Hon berättar också att det skulle vara roligt att kunna ge sin dotter lite leksaker och kanske en cykel. Jag får känslan av att hon själv skulle vilja lära sig cykla, kanske till och med få leka – för det har hon nog inte riktigt fått chansen att göra.

En annan tjej som jag fick möjlighet att prata med är Ariane. Ariane är en av de äldre tjejerna på HOPE och är snart färdigutbildad sömmerska. Om ett tag kommer hon att flytta från centret för att starta upp en egen verksamhet.

Ariane

Jag frågar vad hon drömmer om:

– Att bli modedesigner och få chansen att resa runt i världen, svarar hon och ler.

Det kom en hälsning från Kongo Kinshasa

Det kom en hälsning från Kongo Kinshasa och vår medarbetare Sara som är där med Operation Dagsverke-representanterna Medeleine och Valdemar för att besöka ett antal UNICEF-stödda skolor!

Hej!

Nu är vi på plats i Kinshasa, och resan gick bra.

Idag har vi besökt en informell skola i utkanten av Kinshasa – Mfumu Nbento, där det går 450 elever mellan 9 och 14 år, hälften tjejer, hälften killar. Eleverna här befinner sig utanför det statliga skolsystemet. Många är föräldralösa eller kommer från mycket fattiga familjer som inte har råd att betala skolavgifterna och köpa pennor och skrivböcker.

Tjejen längst fram är ansvarig för att alla elever ska städa upp efter sig.

Tjejen längst fram är ansvarig för att alla elever ska städa upp efter sig. Cool tjej som verkligen tog för sig och charmade mig. /Madeleine

Vi fick under dagen möjlighet att prata med barnen och trots att de flesta kommer från svåra hemförhållande såg de hoppfullt på framtiden. Det var underbart att få höra dem berätta om sina drömmar – de ville bli alltifrån journalister och läkare till bilmekaniker och rektorer. En liten flicka berättade att hon en dag skulle bli minister. Hon visste inte vad för slags men minister skulle hon iallafall bli. Det känns verkligen som ett kvitto på att barnen trivs och går i en bra skola när de helt oblygt berättar om sina drömmar.

Rektorn visade stolt upp skolans latriner och den stora vattenbehållaren som fylls på med regnvatten. Allt för att barnen ska kunna dricka rent vatten och kunna tvätta händerna. Att säkra tillgången till rent vatten och göra det möjligt att tvätta händerna är nämligen ett av de mest effektiva sätten att minska spridningen av olika smittor.

Killen på bilden framför skolans tack till Operation Dagsverke och UNICEF.

Nu är det det dags att sova!

Ha det bra!

Sara