UNICEF i Libyen har genomfört intervjuer med barn som befinner sig i landet som flyktingar eller migranter. Deras berättelser vittnar om odrägliga saker de utsatts för. Våld, trakasserier, övergrepp, trafficking, sexuella övergrepp och tvångsarbete är några exempel. 75 procent av barnen berättar att de utsatts för våld och övergrepp från vuxna någon gång under resan. 50 procent att de har utsatts för sexuella övergrepp, som ofta skett vid upprepade tillfällen och vid olika tidpunkter. Vissa barn har till exempel tvingats utföra sexuella tjänster för att korsa gränsen in till Libyen. Många av barnen är ensamma och är då ännu mer utsatta.

– Min resa från Nigeria till Libyen var fruktansvärd. Genom öknen utan mat eller vatten. Mannen som satt bredvid mig dog. Nu har jag varit i det här ungdomsfängelset i Libyen i sju månader. De slår oss, de ger oss ingen bra mat eller rent vatten, de trakasserar oss. Det är så många människor som dör här, från sjukdomar eller fryser ihjäl.

Det här är fjortonårige Jons berättelse om sin flykt från Nigeria. Han kom ensam till Libyen och befinner sig nu i förvar där.

Barn sätter sina liv i händerna på människosmugglare
Antalet människor som flyr från Libyen till Italien ökar kraftigt. Den centraleuropeiska rutten anses vara den farligaste rutten för kvinnor och barn som befinner sig på flykt. Den styrs av människosmugglare och människohandlare. Brist på säkra lagliga vägar gör att de inte har några alternativ. Barn sätter istället sina liv i händerna på människosmugglare som utnyttjar deras utsatthet.

92 procent av de barn som anlänt till Italien är ensamkommande. Majoriteten av dem har varit frihetsberövade i Libyen, placerade i fängelser med vuxna och utsatta för allvarliga övergrepp. Fängelserna är överfulla och det råder brist på mat, rent vatten och sjukvård för barnen.

2016 rapporterades 4 579 personer ha omkommit i Medelhavet, varav 700 var barn. Hittills i år har 228 dödsfall rapporterats. Bara i januari har 40 barn omkommit i Medelhavet enligt UNICEF.

UNICEF uppmanar inblandade parter
Det krävs säkra och lagliga vägar för att förhindra att fler allvarliga övergrepp och dödsfall sker. Barn ska inte behöva tvingas förlita sig på människosmugglare för att söka en tryggare plats. UNICEF uppmanar därför aktörer på båda sidor av Medelhavet och alla Libyens grannländer att:

• Utveckla och stödja regional samverkan kring den centraleuropeiska rutten som erbjuder ett fullgott socialt skyddssystem för barn samt förhindrar att barn utsätts för våld, övergrepp och utnyttjande.

• Gemensamt arbetar för att öppna upp för fler säkra lagliga vägar för barn som flyr undan konflikter, förföljelse och våld, som via humanitära visum, familjeåterförening och vidarebosättning.

• Investera i grundläggande service som utbildning, sjukvård, socialt skydd och rent vatten i de samhällen som tar emot barn på flykt, både på genomresa eller strandsatta i Libyen.

• Respektera barns rätt att söka internationellt skydd och stå fast vid principen om ”non-refoulement”, det vill säga att inte skicka tillbaka en person till en situation där deras liv eller frihet är i fara.

Läs hela rapporten här.

Vill du veta mer om hur UNICEF arbetar för att förbättra situationen för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.

Att det endast finns två fall av människohandel med barn i nuvarande praxis är en tydlig indikation på att lagen inte kan tillämpas som avsett. Enligt utredningen har inga åtal om människohandel med barn väckts mellan 2012 – 2015 trots 82 polisanmälningar och 39 inledda förundersökningar. Människohandel är ett mycket allvarligt och grovt brott som innebär en stor utsatthet för de barn som drabbas och en allvarlig kränkning av deras rättigheter. Enligt barnkonventionen ska staterna vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder för att skydda barnet mot alla former av våld och övergrepp, utnyttjande samt förhindra handel med barn.

Barns skyddsintresse är större än vuxnas i enlighet med barnkonventionen. Detta måste framgå tydligt av den svenska lagstiftningen. För att barn ska få ett starkare skydd från att utsättas för människohandel föreslår vi följande:

• En särskild bestämmelse om människohandel med barn i brottsbalken

Detta skulle öka tydligheten och underlätta rättstillämpningen samt stärka barns rättsliga ställning. Kriterierna för vad som är brottsligt är olika för vuxna och barn. Att skilja på människohandel mellan vuxna och barn ger även en viktig pedagogisk effekt och signal till allmänheten om brottets allvar och särskilt allvarliga inverkan på barn.

• Strikt ansvar införs för människohandel med barn

Gärningsmannen ska inte under några omständigheter kunna undgå att frias från ansvar om brottet gäller ett barn. Ansvar ska ligga på den vuxna att försäkra sig om att offret inte är under 18 år.

• Förtydliga exploateringsformerna

Det måste framgå av lagtexten vilka former av hänsynslösa utnyttjanden som barn kan utsättas för. Större hänsyn bör tas till barns särskilda utsatthet och omfatta former av exploatering som är specifika för barn.

• Ökade utbildningsinsatser

Utbildningsinsatser till polis, rättsväsende och övriga myndigheter prioriteras där fokus på barns särskilda utsatthet, behov och rättigheter ska vara en central del. Specialiserade enheter inom polisen måste inrättas med fördjupad kunskap kring att identifiera barn som är, har varit, eller riskerar bli offer för människohandel.

Läs hela vårt remissvar här.

Läs mer om handel med barn här.

Vill du veta mer om UNICEFs arbete för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.

– Vi oroade oss för ökad handel med barn efter de två jordbävningarna. Förlorade arbeten och förvärrade livssituationer kan göra det lättare för människohandlare att övertyga föräldrar att ge upp sina barn, genom att lova dem skolgång, mat och en bättre framtid. Men verkligheten innebär tyvärr för många barn exploatering och övergrepp, säger Tomoo Hozumi, chef för UNICEF i Nepal.

Vad gör UNICEF?

UNICEF samarbetar med Nepals regering och andra partners för att trappa upp insatserna mot handel med barn:

• UNICEF har etablerat 141 barnvänliga trygga platser där 14 000 barn får en chans att återhämta sig från traumatiska upplevelser. Här kan också barn som riskerar att utsättas för trafficking identifieras och skyddas.
• Vi har också satt upp tillfälliga skolor och levererat skolmaterial som hjälper barn att stanna i skolan trots katastrofen. Skolorna skyddar barn från exploatering och utnyttjande och informerar om hur barnen kan hålla sig trygga och friska.
• Efter jordbävningarna lanserade UNICEF en informationskampanj om hur barn kan skyddas i Nepal. Vi har bland annat delat ut 40 000 flygblad med information om hur man kan förebygga att familjer separeras, i de drabbade distrikten, på polisstationer och i flyktingläger med mera. Information går också ut till omkring 70 procent av befolkningen via Radio Nepal.

Efter katastrofer som jordbävningar ökar risken för handel med barn. Det finns också en ökad risk att familjer skickar sina barn till barnhem efter löften om säkerhet och utbildning. Före jordbävningen levde omkring 15 000 barn i barnhem i Nepal och riskerade potentiellt osäkra adoptioner, exploatering och övergrepp. Mer än 85 procent av dessa barn hade minst en förälder i livet.

Volontärresor till barnhem oroar

UNICEF uttrycker oro över att familjer runt om i världen uttryckt önskan om att hjälpa barn i Nepal genom att adoptera dem eller komma och besöka barnhem.

– I vissa fall tas barn från sina familjer och placeras på barnhem för att locka adoptivföräldrar, betalande volontärer och andra givare, säger Tomoo Hozumi. Även om många volontärer vid barnhem har goda intentioner är de ofta inte medvetna om att de ofrivilligt kan utsätta barn för fara. Ofta kontrolleras inte heller volontärernas bakgrund vilket ytterligare kan utsätta barn för risker.

För att sprida kunskap om riskerna med volontärer som reser till barnhem (så kallad ”volonturism”) samarbetar UNICEF med bland annat turismsektorn. Till exempel har vi kontaktat 40 nationella och internationella organisationer som rekryterar volontärer till barnhem i Nepal och uppmuntrat dem att avbryta volontärprogrammen. Åtta av dem har redan stoppat verksamheten.

– Det absolut bästa sättet att hjälpa barn återhämta sig från jordbävningarna i Nepal är att återuppbygga samhällena på plats och hjälpa familjer att hålla samman, avslutar Tomoo Hozumi.

Var med och kämpa för barnen i Nepal och i andra katastrofer. Ge en katastrofgåva idag.

Att sälja och köpa barn för att kunna utnyttja dem på olika sätt för att tjäna pengar är det ultimata brottet eftersom:

• det är lukrativt
• barn är lojala
• risken att bli upptäckt är liten

Handel med barn förekommer över hela världen och brukar räknas som den tredje största organiserade brottsligheten. Bara vapenhandeln och knarkindustrin omsätter mer pengar. En tredjedel av de som utsätts för människohandel är barn, och det ökar. Fler flickor än pojkar är offer. Barnen utnyttjas i alla sammanhang där man kan tjäna pengar på dem. De tvingas sälja sex, stjäla i butiker eller begå fickstölder, jobba som hembiträden, soldater eller att tigga på gatorna.

I Sverige finns barnen framförallt inom sexhandeln och tiggeri. Efterfrågan på att betala för att utnyttja ett barn sexuellt gör att männniskohandlaren kan ta bra betalt. Statistik är mycket svårt att få fram och mörkertalet tros vara stort. Anmälningar görs men nästan ingen fällande dom finns.

Ofta barn i beroendeställning

Barnen det handlar om är ofta i en beroendeställning till människohandlarna och vågar inget annat än att lyda. Det kan vara en pojkvän, släkting eller granne som håller dem i ett järngrepp eller låtsas erbjuda ett liv med guldkant. Barnen hämtas från länder där de lever i fattigdom och social utsatthet, och de har kanske aldrig gått i skolan.

Om barnet inte gör som hen blir tillsagd finns risk för våldtäkt, utpressning och social utfrysning. Barn som exploateras i Sverige och kommer från andra länder känner sig osäkra på om myndigheterna här verkligen vill hjälpa dem. Dessutom ser sig barnen själva inte som offer utan har blivit så hjärntvättade och psykiskt nedbrutna att de inte tror att det finns ett annat sätt för dem att leva. Det blir en farlig lojalitet mot förövarna.  Barnet är en handelsvara utan mänskliga rättigheter såsom frihet, hälsa, utbildning, trygghet och skydd.

Ett brott som är svårt att upptäcka

Brottet människohandel kan ge upp till tio års fängelse i Sverige men är svårt att upptäcka och bevisa. Polisen säger att ju mer resurser och kunskap de har desto fler fall ser de. De konstaterar att det krävs att särskilda insatser görs för att kunna identifiera den här komplicerade brottsligheten, som kan se ut som något helt annat på ytan.

När det handlar om barn som utnyttjas som handelsvaror krävs inte att det förekommit hot eller våld och barnet kan inte heller samtycka till att utnyttjas. Det som krävs för att det ska handla om brottet människohandel av ett barn under 18 år är huvudsakligen att någon rekryterar, transporterar eller tar emot barnet i syfte att exploatera barnet. Det finns flera myndighetspersoner som saknar kunskap om vilka kriterier som gäller när det handlar om barn, och tror att det krävs någon form av påtryckning eller ”otillbörligt medel” mot barnet.

Vad behövs för att stärka barns skydd?

Enligt UNICEF Sverige behövs följande insatser för att stärka skyddet för barn som utnyttjas i människohandel i Sverige, så att de får sina rättigheter respekterade:

• att barnkonventionen blir svensk lag
• att brottsbalken ändras så att människohandel med barn blir ett eget brott
• att rättsväsendet, Migrationsverket och socialtjänsten får kompetensutveckling
• att myndigheternas insatser samordnas
• att regeringens handlingsplan för skydd av barn mot människohandel, exploatering och sexuella övergrepp följs upp

Här hittar du skriften ”Kan det vara människohandel?” som nu finns i en ny upplaga.

Människohandel, eller trafficking, finns över hela världen och drabbar ca 1,2 miljoner barn varje år enligt FN. Det är den tredje största brottsliga verksamheten, näst efter narkotika- och vapenhandel, och den ökar.

Både flickor och pojkar utnyttjas sexuellt, som billig arbetskraft och soldater, adopteras bort eller tvingas stjäla, tigga och smuggla narkotika. De har många gånger levt i omgivningar med våld, missbruk och förtryck och kanske inte gått i skolan. Offret är i en beroendeställning till människohandlarna och ser ofta inget annat alternativ än att leva det liv som han eller hon lever just nu. Av rädsla för repressalier berättar därför sannolikt inte heller den som är offer om sin situation. Barnen vågar inte göra annat än dem är tillsagda.

Fattigdom och diskriminering är orsaker till brottsligheten men den frodas också på grund av att risken för förövarna att upptäckas och straffas är liten. Många barn luras och tvingas in i handeln, andra lockas av löften om jobb och ett bättre liv. Vissa anar oråd, men är så desperata att hitta ett sätt att försörja sig att de är beredda att pröva i princip vad som helst. Efterfrågan när det gäller att köpa sex är ett annat skäl till att barn utnyttjas i prostitution.

Även i Sverige finns människohandel med barn som lever i social misär och utnyttjas i kriminell verksamhet, tiggeri och prostitution. Ingen myndighet känner huvudansvar utan barnen lämnas åt sitt öde. Om de får hjälp beror på vilken tjänsteman de råkar komma i kontakt med. Barnen beter sig inte som svenska myndigheter förväntar sig. De ser sig inte själva som offer för ett brott och ber inte om hjälp.

Detta var fallet med en 15-årig flicka från Rumänien som tiggde på Stockholms gator, dels för att köpa mat, dels för att betala tillbaka på sin brudskuld. En polis beskrev henne som aktiv, självständig och driftig. Tingsrätten fick intrycket att hon var mycket kavat. Hovrätten höll med och friade de åtalade. Resonemanget hos domstolarna handlar om att det inte rör sig om tvång eller hot, utan att flickan både är van vid och själv valt misären och utsattheten. Detta fall visar att kunskapen inom rättsväsendet måste öka. Det krävs nämligen varken tvång eller hot, och samtycke är irrelevant, när det handlar om brottet människohandel med barn.

Enligt barnkonventionen har barn samma rättigheter oavsett bakgrund, vilket måste bli klart och tydligt i svensk lag och rättstillämpning.

UNICEF arbetar globalt för att stoppa människohandeln genom att påverka lagstiftning, driva rehabiliteringsprojekt och utbilda ansvariga myndigheter. I Sverige kräver vi att regeringen antar en handlingsplan mot handel med barn, bättre samverkan mellan myndigheter och att barnkonvention blir svensk lag.

Bli Världsförälder så stöder du vårt arbete med att skydda barn mot våld, övergrepp och människohandel.

Hon var fjorton år när hon lämnade hemmet. Hennes pappa hade börjat dricka igen och misshandlade henne, hon sökte hjälp hos polisen men fick ingen. Till slut jagade pappan bort henne. Hon hade inget annat val än att prostituera sig. Hon var femton år då. Hon och en kompis fick hjälp att hitta kunder. Hon fick veta att hon skulle tjäna bättre om hon åkte till Sverige så hon reste med färjan. Det var uttalat att hon skulle prostituera sig och det förekom inga direkta hot. Första gången var hon i Sverige i ungefär en månad. Sedan reste hon hem igen, sedan tillbaka till Sverige. Så höll det på. Hon började arbeta för en kvinna i Sverige som en kompis kände. Det var tungt. Hon hade precis genomgått en operation men tvingades börja arbeta efter bara några dagar. Det var inte ett direkt tvång, men hon kände ett indirekt tvång. Kvinnan hittade kunder åt henne och hon kunde inte säga nej. Det var en viss hotfullhet i situationen. Hon hade ingen annan utväg.

Så berättar ett av de barn som har utnyttjats inom människohandel i Sverige. FN uppskattar att ungefär 1,2 miljoner barn utsätts för människohandel varje år, exempelvis inom sexhandel, som arbetskraft, för att delta i stöldligor eller för att tigga. Det saknas statistik över hur många barn som förs till Sverige varje år för att utnyttjas inom människohandel. Så länge barnen inte syns i någon statistik, finns de inte. De är ett osynligt problem.

Sannolikheten att barnen själva ska berätta om sin situation och be om hjälp är liten. Barnen är oftast helt utlämnade till och står i beroendeställning till människohandlarna, de ser inget annat alternativ än att leva det liv de lever just nu. Risken för att brotten ska upptäckas och människohandlarna straffas är också väldigt liten. I dagarna kom en friande dom från hovrätten gällande en fjortonårig flicka. Ett gift par friades från människohandel efter att ha fört in flickan i Sverige till deras 24-årige handikappade son (läs rättsfallet).

Att barn köps och säljs som handelsvaror är både obegripligt och oacceptabelt. Ett av de krav vi ställer för att synliggöra dessa barn är att statistiken ska förbättras så att överblick skapas kring hur många barn som faller offer för människohandel i Sverige. Vi kräver också att barnkonventionen blir svensk lag så att barnrättsperspektivet stärks i myndighetsutövningen kring dessa barn.

I dag på internationella brottsofferdagen vill UNICEF uppmärksamma barn som begår brott men som själva är brottsoffer.

Runt om i Sverige finns det barn som tvingas stjäla i butiker eller begå fickstölder och som är utsatta för människohandel, eller trafficking. Människohandel är en omfattande och lönsam handel som finns överallt i världen. FN uppskattar att omkring 1, 2 miljoner barn utsätts för människohandel varje år.

Gemensamt för många drabbade är att de systematiskt bryts ner av förövarna så att de till slut inte längre ser sig själva som offer. De känner istället en lojalitet till förövarna som de ofta är utlämnade till och helt beroende av. Att utnyttja barn i människohandeln är mycket lukrativt och risken för att upptäckas och straffas är liten.

Skydd och stöd till drabbade
Det borde vara självklart för myndigheter att barn som begår brott under påtryckningar och tvång inte själva ska ställas till svars för dessa brott. De borde istället ses som brottsoffer och erbjudas skydd och stöd.

I den nyligen publicerade UNICEF-rapporten ”Child Trafficking in the Nordic Countries” framgår att det behövs mer kunskap om detta. Vi uppmanar socialarbetare, poliser och åklagare att vara medvetna om att barn som begår brott, själva kan vara brottsoffer.

Alla barn under 18 år har enligt såväl barnkonventionen som socialtjänstlagen rätt till skydd mot övergrepp och utnyttjanden och måste få hjälp. Detta gäller alla barn som befinner sig i Sverige oavsett nationalitet eller juridisk status.

Igår lanserade vi vår rapport om handel med barn, ”Child Trafficking in the Nordic Countries”.  I samband med lanseringen anordnade vi också ett rundabordsamtal på samma tema.

I samtalet deltog representanter från bland annat Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten, Brottsoffermyndigheten, Migrationsverket, Tullen och Barnombudsmannen. Vi var alla eniga om att stärka skyddet för barn utsatta för människohandel.

Rapporten fick stor uppmärksamhet i media, t ex i SR Ekot, DN och SvD Det twittrades också flitigt om nyheten. Bland andra barnsrattigheter.com och EU-kommissionär Cecilia Malmström bloggade om frågan. Malmström lyfte bland annat att ”i början av mars kommer jag att presentera ett förslag på hur vi bättre ska kunna komma åt kriminellas tillgångar och den långa och sega kampen mot slavhandlarna fortsätter”, ett förslag som vi ser fram emot.

Ett av de krav vi ställer för att motverka trafficking är bland annat att regeringen ska anta en handlingsplan mot människohandel med barn för alla former av exploatering. Därför är det särskilt glädjande att barn- och äldreminister Maria Larsson redan i går kväll gick ut och lovade just en ny handlingsplan i år. Det visar att långsiktigt påverkansarbete lönar sig! Nu hoppas vi att detta inte bara är tomma ord utan blir verklighet. Dessutom kräver vi att barnkonventionen blir svensk lag så att diskrimineringsförbudet blir tydligt och barnrättsperspektivet stärks.

Foto: CC cwastenson

Idag avgör slumpen om barn som är offer för människohandel i Sverige får hjälp eller ej. Kunskap och samordning saknas vilket gör att barnen inte fångas upp av samhällets skyddsnät.

Men barnen finns där fast vi många gånger inte ser dem, eller väljer att inte se dem. Det är barn som tvingas spela dragspel utanför Systembolaget flera timmar varje dag, barn som dagligen tvingas att stjäla kött i matbutiker och barn som tvingas sälja sex. Eller barn till föräldrar som själva kan vara utsatta för människohandel, som till exempel bärplockare.

Dessa barn behandlas som varor som säljs och köps och utnyttjas cyniskt och hänsynslöst. Ingen vet hur många barn det handlar om och det är svårt att få fram sådana uppgifter, eftersom det är en organiserad brottslighet med internationella förgreningar. Barnen kommer från fattiga förhållanden med svåra sociala livsvillkor. De har ofta levt i omgivningar med våld och förtryck. De som utnyttjar barnen tjänar stora pengar, och risken att upptäckas och straffas är liten.

Barnen i människohandeln kan vara svåra att upptäcka. Det handlar om flickor och pojkar som är beroende av den person som för tillfället ger dem mat och husrum, trots att barnet samtidigt tvingas stjäla, tigga eller sälja sin kropp. Barnen ser sig inte själva som offer, och kommer därför inte att söka hjälp eller ens vilja prata med någon som försöker hjälpa till. Inte heller alla svenska myndighetspersoner som möter barnen ser dem som offer. Snarare behandlas de som ungdomsbrottslingar eller barn som vistas här tillfälligt och snart åker vidare till annan plats.

Kunskap och samordning saknas vilket gör att barnen inte fångas upp av samhällets skyddsnät. Men även rena ekonomiska kalkyler gör att myndigheter drar sig för att agera, eftersom utredningar och omhändertaganden av dessa barn både är tids- och resurskrävande.

Vi vet att det finns eldsjälar som verkligen utgår från det enskilda barnets bästa, men vi har också träffat tjänstemän som inte förmår att se och ta sitt ansvar för dessa barn.

Det är oacceptabelt att barn som kan vara utsatta för människohandel får olika stöd och bemötande beroende på i vilken kommun de hamnar eller vilken tjänsteman de möter. Det får inte vara slumpen som avgör om ett barn får sina rättigheter respekterade.

Vi vill uppmana våra politiker och myndighetschefer att fortsätta kampen mot människohandel, och utöka den till att gälla alla former av exploatering, inte enbart sexuella.

UNICEF Sverige kräver omfattande insatser för att förebygga människohandeln med barn och för att upptäcka och hjälpa de barn som drabbats.

• Det krävs en nationell handlingsplan mot människohandel för alla ändamål –  inte endast sexuella. Barn under 18 år måste ha ett absolut skydd mot övergrepp, kränkningar och diskriminering.
• Det krävs en nationell aktör som har ett övergripande samordningsansvar för frågan om människohandel med barn i Sverige. Denna aktör skulle samordna information om människohandel i Sverige, kompetenshöjande insatser, och erbjuda resurser för rådgivning i enskilda ärenden.
• Det krävs att FN:s konvention om barnets rättigheter inkorporeras i svensk rätt och görs till svensk lag så att den tas på allvar i varje enskilt fall.