Bogdan är 16 år när han fångas av en kamera i ett köpcenter i färd med att stjäla en plånbok från en äldre kvinna. Han är då i sällskap med sin ”morbror” Nicolai.

Han tas till förhör för stöld och blir kvar i häktet över natten. Under förhöret säger han att han begick stölden av egen fri vilja och att morbrodern inte på något sätt tvingade honom. I väntan på rättegång så släpps han från häktet morgonen därpå.

Se filmen som UNICEF gjort om Bogdans öde här;

”Morbror” Nicolai döms för människohandel till ett års fängelse och utvisning ur landet.

Innan ”morbror” Nicolai blev häktad hade Bogdan varit ute på stöldturné och åkt fast vid flera tillfällen under lång tid och stora umbäranden. Borde inte myndigheter samverka bättre för att ett barn ska slippa fara illa under så lång tid?

Enligt barnkonventionen ska barn skyddas från att utsättas för människohandel och utnyttjas som handelsvara.

Om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och en större vilja att agera när barn far illa.

Din röst gör skillnad – skriv under för barnkonventionen som lag! Och hjälp oss att sprida kampanjen genom att Facebook-gilla (ge gärna din egen kommentar i dela-fältet) och twittra nedan.

16-åriga Suzanna är gravid. Sedan ett år tillbaka lever hon och familjen gömda, i en mellanstor stad i Sverige. Familjen är papperslös och har inte gett sig tillkänna hos myndigheterna. Redan innan graviditeten var Suzanna orolig för att bli sjuk och vara tvungen att uppsöka sjukvård. Hon är rädd för att vårdpersonalen ska anmäla henne för polisen.

Sedan hon blev gravid har rädslan accelererat. Hon skulle vilja komma till mödravården för att se att allt är som det ska med sig själv och barnet.

Även den egna familjen oroar sig inför förlossningen och var den ska äga rum och graviditeten är föremål för stora konflikter. Och då familjens livssituation är svår är det en tuff miljö för Suzanna att vara gravid i.

Suzanna tycker själv att hon har förändrats, tidigare var hon den som spelade stark i familjen, nu är hon den som gråter och som ständigt är orolig för vad som ska hända med henne själv och barnet.

Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till hälso- och sjukvård.

Om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och en större vilja att agera när barn far illa.

Din röst gör skillnad – skriv under för barnkonventionen som lag! Och hjälp oss att sprida kampanjen genom att Facebook-gilla (ge gärna din egen kommentar i dela-fältet) och twittra nedan.

Maja är fyra år och hennes lillebror Carl har precis fyllt ett .

Föräldrarna heter Cecilia och Lars och grälar ofta. När Lars, som arbetar som polis, blir arg så slår han Cecilia och på senare tid har han blivit allt våldsammare. Bland annat drar han henne i håret, stampar på hennes fötter och en gång knäar han henne så att ett revben går av.

Lilla Carl och framförallt Maja har varit med vid flera tillfällen då mamma blivit slagen. Senast var det när Lars skallade Cecilia så att hon fick en bula och ett blått öga. Vid ett tidigare tillfälle kastade Lars in Cecilia i en byrå så hon fick ett stort blåmärke på ryggen.

Ofta kryper Maja in i sitt ”Pippitält” och gömmer sig – där vill hon vara när det är bråk hemma.

Lars döms för misshandel av mamman och får åtta månaders fängelse.

Borde inte domstolen ta hänsyn till det psykiska lidande barnen utsätts för i samband med att de tvingas bevittna själva misshandeln av mamman?

Enligt barnkonventionen får ingen utsätta ett barn för skada, och alla barn har rätt till skydd mot alla former av fysiskt och psykiskt våld.

Om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och en större vilja att agera när barn far illa.

Din röst gör skillnad – skriv under för barnkonventionen som lag! Och hjälp oss att sprida kampanjen genom att Facebook-gilla (ge gärna din egen kommentar i dela-fältet) och twittra nedan.

”Jag berättar om det här fallet för att jag tycker att det visar att barnkonventionen angår oss alla – alla barn har rätt att vara barn och bli respekterade.”

Ben är på Ålandskryssning. Det finns ett lekrum, som ser roligt ut. Men Ben har inte tid. Hans pappa Roland är full, och Ben måste se till att inget dumt händer. Pappa står och pratar med en kvinna som heter Riina, hon luktar sprit när hon böjer sig ner för att pussa Ben på kinden. ”Du är fin” säger Riina. Ben säger inget, han tycker inte om att bli pussad av någon han inte känner. ”Kom pappa” säger han. ”Vi är snart i Mariehamn”. Hans pappa tittar på honom och det blixtrar till i ögonen. ”Kan du för helvete aldrig låta mig vara i fred?” väser han. Ben backar ett par meter, utom räckhåll, men går inte därifrån. Han måste få pappa från båten, annars hamnar de i Åbo och då kommer inte Ben att få fira sin födelsedag med mamma dagen efteråt.

Av pappa önskar sig Ben ingenting i present. Det är inte mödan värt att önska.

/ Mark Levengood, UNICEF-ambassadör

Om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och en större vilja att agera när barn far illa.

Din röst gör skillnad – skriv under för barnkonventionen som lag! Och hjälp oss att sprida kampanjen genom att Facebook-gilla (ge gärna din egen kommentar i dela-fältet) och twittra nedan.

Snart två-åriga Anja visar många tecken på att hon mår dåligt. Det gör hennes storasyster Maria också. Föräldrarna kommer från två olika länder och hotas av utvisning till respektive land. Flickornas mamma lider av djup depression, också pappan, som hittills varit den person som tagit huvudansvar för deras uppfostran, blir alltmer nedstämd och uppgiven.

Vid en utvisning kommer Anja och Maria hänvisas till mamman. Eftersom flickornas mamma mår så dåligt är risken stor att deras levnadssituation förvärras ytterligare.

Enligt ett läkarutlåtande lider Anja både av en störning till följd av spädbarnsdepression och brister i anknytningen till framförallt mamman. Hon visar också på störning vid matsituationen. Även systern visar tydliga tecken på försening i sin utveckling.

Domstolen ser att flickorna påverkats av mammans psykiska ohälsa och hennes oförmåga att möta deras behov. Men eftersom pappan har fungerat i sin föräldraroll så bedöms ändå livssituationen som dräglig. Det saknar laglig grund att bevilja Anja uppehållstillstånd som ett botemedel mot mammans depression säger domen.

Det anses därmed inte strida mot barnents bästa att Anja lämnar Sverige.

Familjen utvisas, föräldrarna åt varsitt håll.

Enligt barnkonventionen har ett barn rätt till båda sina föräldrar, man får inte medvetet splittra en familj och beslut ska fattas med hänsyn till barnets bästa.

Om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och en större vilja att agera när barn far illa.

Din röst gör skillnad – skriv under för barnkonventionen som lag! Och hjälp oss att sprida kampanjen genom att Facebook-gilla (ge gärna din egen kommentar i dela-fältet) och twittra nedan.

Sara och Maria är systrar och bor i en förort  till Stockholm. En dag följer de med sin farbror till en stormarknad. Väl där besöker de en hemelektronikaffär och flickorna tvingas av farbrodern att stjäla två bildskärmar till en dator. Butikspersonal ser dem och jagar sällskapet enda fram till bilen. De blir fast och en av systrarna, Maria, bär en av bildskärmarna i famnen.

Farbrodern nekar att han ens varit på platsen, trots att bildbevis finns från övervakningskamera.

Farbrodern döms till två månaders fängelse för stöld.

Utnyttjandet av barnet borde ses mycket allvarligare. Enligt vår bedömning är denna berättelse ett fall  av människohandel.

Enligt barnkonventionen får ingen vuxen utsätta ett barn för en situation där han eller hon kan skadas psykiskt, moraliskt eller socialt.

Om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och en större vilja att agera när barn far illa.

Din röst gör skillnad – skriv under för barnkonventionen som lag! Och hjälp oss att sprida kampanjen genom att Facebook-gilla (ge gärna din egen kommentar i dela-fältet) och twittra nedan.

Anna är 14 år när hon kommer som ensamkommande flyktingbarn till Sverige. Hon flyr från sitt hemland där hon och hennes familj är förföljda. Annas farfar var chef i en provins i landet och dödades 1999. Ett år senare dödas även hennes farbror som ärver ämbetet av sin far. De män som mördade släktingarna fängslades efter morden. När männen senare släpps ur fängelset vill de hämnas Annas far som har vittnat emot dem. Detta gör att familjen är utsatta för upprepade hotangrepp och förföljelse och bland annat misshandlas Annas syster.

Under väntan på uppehållstillstånd lär Anna sig svenska och går i skolan. Hon har trots upprepade försök att nå sin familj i hemlandet inte fått kontakt. Situationen vid ett eventuellt återvändande är därför högst osäker. I ett läkarutlåtande bedöms Anna lida av depression, hon har självmordstankar,  grava sömnstörningsproblem och behandlas med antidepressiv medicin.

Anna utvisas från Sverige.

Enligt barnkonventionen har ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö rätt att få särskilt skydd och hjälp från statens sida.

Om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och en större vilja att agera när barn far illa.

Din röst gör skillnad – skriv under för barnkonventionen som lag! Och hjälp oss att sprida kampanjen genom att Facebook-gilla (ge gärna din egen kommentar i dela-fältet) och twittra nedan.

32-åriga Andreas stänger in 16-åriga Eva i en hundbur och piskar henne med rotting och linjal. Andreas spänner också upp henne med linor i väggen med hjälp av krokodilklämmor och smiskar henne så att hon får blåmärken.

Andreas och Eva får kontakt med varandra på ett sexforum på nätet. Båda är intresserade av det som kallas BDSM-relationer – vilket är ett sexuellt rollspel där den ena parten är undergiven och den andra parten är dominant

Eva berättar i ett tidigt skede för Andreas att hon i flera års tid haft svåra psykiska problem med självskadebeteende, ätstörningar och självmordsförsök. Hon säger också att hon inte längre skadar sig själv.

Andreas och Eva tillbringar en helg tillsammans där de går in i ett sexrollspel tillsammans där Eva är den underdåniga. Kvällen efter Eva har lämnat Andreas kommer hon till sjukhus och där konstateras att hon bl a har skador i underlivet och blåmärken.

Kort därefter börjar Eva sitt destruktiva självskadebeteende igen.

Domstolen menar att Andreas inte gjort sig skyldig till grov misshandel då sexakten varit frivillig och att grova våldinslag är något som båda kände till skulle ingå.

Andreas frikänns helt.

Borde inte domstolen ta i beaktande att Eva är ett barn och hon har ett självskadebeteende?

Enligt barnkonventionen har barn under 18 år rätt till skydd mot sexuella övergrepp och utnyttjande.

Om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och en större vilja att agera när barn far illa.

Din röst gör skillnad – skriv under för barnkonventionen som lag! Och hjälp oss att sprida kampanjen genom att Facebook-gilla och twittra nedan.

När Olle är tre år, Sara, fem och storasyster Lina, sju, hittas de av polisen. De är nakna och utsvultna och finns i den lägenhet där de bor med sin mamma. Olle bär en överfull blöja och i deras sängar finns varken madrasser eller sängkläder.

Det råder kaos i lägenheten, som inte städats på så länge att stanken når ända ut i trapphuset. Barnen har misshandlats systematiskt under en längre tid, Lina har stuckits med glasbitar och rispats med spik och Sara berättar att hennes sår kommer från att mamman slår henne med sopborsten. De har varit inlåsta i lägenheten dygnet runt och varken gått till skola eller dagis.

Barnen har tidigare tvångsomhändertagits av de sociala myndigheterna men mamman återfår vårdnaden. Under de fyra månader som går innan barnen hittas är det ingen, varken socialtjänst eller annan person, som har besökt familjen och blivit insläppt i lägenheten.  Grannar känner att det luktar illa från lägenheten och undrar hur det är med barnen  –  men ingen gör något.

Mamman döms till ett års fängelse för grov fridskränkning.

Hur kommer det sig att inte någon, varken från bvc, socialtjänst, skola eller en privatperson har agerat tidigare?

Enligt barnkonventionen får ingen utsätta ett barn för skada, och alla barn har rätt till skydd mot alla former av fysiskt och psykiskt våld.

Om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och en större vilja att agera när barn far illa.

Din röst gör skillnad – skriv under för barnkonventionen som lag! Och hjälp oss att sprida kampanjen genom att Facebook-gilla och twittra nedan.