Gå till innehållet
Laddar…

Svenska regeringen måste ta barns rättigheter på större allvar

I slutet av förra året genomförde vi i en kampanj på temat undanflykter då vi bevakade hur barns rättigheter kränks i Sverige, idag.

Vi fick in hundratals exempel på undanflykter och många följde samma tema: vad har ett barn som får sina rättigheter kränkta för möjligheter till hjälp? Vad gör man när ett barn är uppenbart utsatt för ett brott mot barnkonventionen?

Barnkonventionen måste bli svensk lag
Det är nu över 20 år sedan Sverige skrev under barnkonventionen men trots det gäller konventionen ännu inte som svensk lag. Det finns idag inga sanktioner att ta till mot ett land som bryter mot barnkonventionen och när barns rättigheter kränks finns det heller ingen effektiv kompensation.

Nytt förslag ger barn ökade rättigheter
FN:s generalförsamling antog nyligen ett tilläggsprotokoll som ger barn en möjlighet att framföra klagomål när de har fått sina rättigheter kränkta. När nationella strukturer inte är tillräckliga eller helt enkelt saknas gör tilläggsprotokollet att enskilda barn och deras ombud får en möjlighet att framföra klagomål till FN:s barnrättskommitté.

Protokollet stärker och understryker barnets status som bärare av rättigheter. Och det är varje stats ansvar att se till att det finns instanser dit barn kan vända sig med dessa klagomål.

Det här är ett oerhört viktigt steg i arbetet med genomförandet av barnkonventionen. Det kommer att ytterligare synliggöra på vilka områden barnkonventionen och barns rättigheter inte tas på tillräckligt stort allvar.

Ökade krav på Sveriges regering
I morgon, den 28 februari, kan stater visa sitt stöd för och underteckna tilläggsprotokollet i Genève. Flera länder har förklarat sig villiga att signera protokollet, bl.a. Brasilien, Chile, Tyskland, Italien, Turkiet etc. Men enligt uppgifter från den svenska regeringen kommer frågan om tilläggsprotokollet att utredas noggrant innan den kan bli aktuell här.

Vi uppmanar den svenska regeringen att ta barns rättigheter på större allvar och visa tidigt engagemang i frågan om en klagomekanism för barn, genom att underteckna och ratificera tilläggsprotokollet.

/Emma von Corswant,
Barnrättsjurist UNICEF Sverige

Dagens undanflykt: Domarna ”hann inte” till utbildning om människohandel

”Jag vill inte att vuxna män ska få göra elaka saker mot mig”, säger ”Sandra”i en intervju i Aftonbladet. Vid 14 års ålder har hon sålts av sin egen familj till tre olika män, enligt henne själv och åklagaren. När hon har vägrat att vara dem till lags har de misshandlat henne och tvingat sig på henne.

Enligt barnkonventionen ska barn skyddas från att utsättas för människohandel och utnyttjas som handelsvara. Trots det har vi under de senaste dagarna kunnat läsa i media om flera misstänkta fall av människohandel i Sverige, bland annat i Aftonbladet där en 14-årig flicka enligt artikeln sålts och våldtagits och nu hotas av utvisning.  Dagens Nyheter har också rapporterat om ett fall där en annan 14-årig flicka hållits som ”sexslav” i Göteborg under ett år och som befriades av polisen förra i veckan. Samtidigt visar en granskning gjord av Expressen att 722 av Sverige 788 ordinarie domare struntat i regeringens specialutbildning för att höja kompetensen inom prostitution och människohandel  Undanflykterna till domarnas frånvaro är bland annat att ”de inte hann”, ”minns inte varför” eller ”kände inte till den”.

UNICEF/Jim Holmes UNICEF/Jim Holmes

– När man läser vissa domares argumentation, det är då man ser att dessa domare inte har förstått lagstiftningen och att de inte har satt sig in tillräckligt i alla förarbetena. Att de inte förstår mekanismerna bakom människohandel och att de inte skaffat sig de kunskaperna heller, säger Lise Tamm, vice chefsåklagare vid Stockholms internationella åklagarkammare, till Expressen. Hon hade hand om några av de första människohandelsfallen i början på 2000-talet och har varit en av föreläsarna på brottsoffermyndighetens internationella utbildningsdag.

UNICEF har under flera år krävt ökad kompetens inom rättsväsendet när det gäller brottet människohandel med barn. Denna brottslighet är komplicerad och kan vara svår att upptäcka. Barnet ser sig själv ofta inte som brottsoffer utan snarare som tjuv eller tiggare och är lojal med förövaren och vågar inget annat än att lyda. För förövarna är det en lukrativ verksamhet att köpa och sälja barn och risken att bli upptäckt och dömd är liten. Det krävs tillit för att ett barn ska våga berätta sin historia för myndighetspersoner och släppa känslan av skuld och skam. Tillit tar tid och kräver att de som pratar med barnet, och som har ansvar för att avgöra om det barnet varit utsatt för innebär människohandel och därmed exploatering, har särskild kompetens om barns behov och rättigheter. Att delta i utbildningar som anordnas borde då vara en självklarhet. Här kan du läsa mer om hur UNICEF jobbar för att motverka handel med barn.

Protestera mot undanflykter när barns rättigheter kränks på vår Facebooksida (skriv under med din profilbild, det tar bara en minut) och tipsa dina vänner om att göra detsamma. Gilla denna bloggpost och dela den gärna vidare.

Dagens undanflykt: ”Vi har bara bältet för att skrämmas, inte för att slå”

Föräldrarna hade ett bälte som hängde i städskåpet i köket.
–    För att skrämma barnen om de inte lyder, säger mamman i polisförhör.
Men pappan i familjen är nu åtalad för att ha misshandlat sin yngste son, och vid ett flertal tillfällen ha slagit honom med bältet, enligt Dagbladet

Enligt artikeln uppdagades misshandeln när familjens yngste son hade idrott och då berättade för sin fröken att han inte gillade bälten eftersom hans pappa slog honom. Socialtjänst och polis kopplades in, och vid en husrannsakan hittade man bältet i städskåpet. Men mamman säger i polisförhör att det bara används för att hota barnen, och att barnen då gör som föräldrarna säger.
–    Bara en gång har han slagit äldsta pojken med bälte och yngsta pojken med öppen hand på rumpan. Men det var förut och i ett annat land där det inte är straffbart.

Det finns inga undanflykter för att slå eller hota ett barn. Att som vuxen känna sig stressad, trött, frustrerad eller provocerad kan aldrig försvara våld mot eller kränkningar av ett barn. Det är alltid den vuxnes ansvar att hitta lösningar i en konfliktsituation med ett barn och att respektera barnet som individ med egna rättigheter.

Det är viktigt att alla i barnets omgivning reagerar och agerar när man ser eller misstänker att ett barn blir slaget eller på annat sätt far illa. Här kan du läsa mer om vart du kan vända dig.

Har du också en undanflykt som du vill dela med dig av? Mejla den till undanflykt@unicef.se , twittra den till @unicefsverige och använd #undanflykt eller dela den på vår Facebook-sida.

Du kan också protestera mot undanflykter genom att gilla denna bloggpost, dela den vidare och skriv under protestlistan på Facebook!

”Hade det funnits polis i närheten hade jag förstås påtalat det”

Idag drar vi igång den fjärde kampanjveckan på temat ”UNICEF gillar inte att man skyller ifrån sig”. Jakten på undanflykter och bortförklaringar där barns rättigheter kränks fortsätter. Tack till alla er som engagerat er hittills!

Flera undanflykter som vi har fått in kretsar kring civilkurage, och det ansvar som vi alla har att agera när vi ser att ett barn far illa. Skådespelaren Morgan Alling har till exempel  i vår blogg beskrivit hur han som fosterhemsplacerad femåring blev utsatt för fysiska och psykiska bestraffningar. ”Vi hörde hur ni skrek, men vad skulle vi göra?” var grannarnas undanflykt när Morgan mötte dem som vuxen.

”Har du sett, hört eller misstänkt att ett barn någon gång farit illa i din omgivning?” Den frågan ställde vi i oktober via undersökningsföretaget Novus till drygt 1000 personer. Fyra av tio svarade ja på den frågan.

”Vad gjorde du då?” lydde följdfrågan, och där svarade 22 procent att de inte hade gjort någonting. Varför inte? Jo, här fanns det olika förklaringar: Vissa uppgav att de inte visste vart de skulle vända sig. Andra att de inte ville riskera att hänga ut barnet eller förövaren i onödan genom en anmälan. Vissa tillfrågade var rädda för att inte kunna vara anonyma, medan andra inte trodde att det skulle hända något med anmälan.

”Det skedde inom släkten” eller ”hade det funnits polis i närheten hade jag förstås påtalat det” var några andra bortförklaringar från enskilda tillfrågade.

Undanflykterna kring varför man tittar bort, och väljer att inte anmäla när ett barn far illa, kan vara många. Myndigheter har enligt lag anmälningsskyldighet till socialtjänsten. Vi uppmanar även privatpersoner att agera genom att kontakta socialtjänsten när man misstänker att ett barn utsätts för kränkningar.

Här kan du läsa mer om vart du kan vända dig om ett barn far illa.

Och stöd vår kampanj mot vuxna som skyller ifrån sig då barn far illa genom att gilla och dela bloggposten.

På vår Facebooksida kan du även skriva under mot undanflykter!

Dagens undanflykt: ”Lagen som samhället struntar i”

För en tid sedan kunde vi läsa i SvD en artikel av journalisten Elisabeth Sandlund. Artikeln fokuserar på den unika lagen om service till vissa funktionshindrade, LSS. Lagen är en rättighetslag som skall göra det möjligt för barn, ungdomar och vuxna att trots funktionsnedsättning bli delaktiga i samhället. Lagen existerar i många fall endast på pappret.

Lagen ger rätt till olika insatser som ledsagarservice, personlig assistans och kortidsvistelse. Problemet är att kommuner och landsting dagligen struntar i lagen. Motivet för detta är krasst ekonomiskt tänkande. LSS är egentligen inte förhandlingsbar. Den är lika tvingande som Skollagen. I artikeln nämns ett exempel att kommunen skulle kalla till presskonferens och hävda följande: ”Vi vet vad det står i lagen men vi har inte råd att följa den. Vi har bestämt att slopa nionde årskursen. Vi har så duktiga lärare att eleverna lär sig det de behöver veta under åtta år”. Det skulle bli ett ramaskri och utbildningsminister Björklund skulle inte tveka att kritisera kommunen.

Om det i stället skulle handla om ett barn med funktionsnedsättningar, som inte får tillräckligt personligt stöd i skolan på grund av tvister mellan olika huvudmän om vem som är ansvarig, är det med all säkerhet annorlunda. Då kan vi utgå från att man som förälder får stå ensam upp för att försvara sitt barns rätt.

Barnkonventionen har en särskild artikel (artikel 23) som ger barn med funktionsnedsättningar rätt till ett anständigt liv och delaktighet i samhället. Om barnkonventionen vore lag i Sverige skulle det på ett tydligare sätt tvinga huvudmännen att respektera LSS.

LSS skall också fungera som en möjlighet för barnen att bli självständiga och frigöra sig från sina föräldrar. Detta ska göras möjligt genom eget boende, ledsagarservice och daglig verksamhet. I själva verket präglas besluten av godtycke och snålhet vilket saboterar lagens intentioner. I barnkonventionen poängteras i samma artikel möjlighet till självständighet och individuell utveckling. Detta struntar ansvariga myndigheter i praktiken ofta i.

För att ge barn ett bättre skydd och tvinga myndigheter att följa lagen måste barnkonventionen göras till lag i Sverige. Först då kommer det att bli slut med att skylla på bristande ekonomi och oklara ansvarsförhållanden så att barn med funktionsnedsättningar får behövligt stöd.

Roland Håkansson,

Ledamot i UNICEF Sveriges styrelse och ordförande i Shia, paraplyorganisation för svenska handikapporganisationers internationella utvecklingssamarbete. Shia står för Solidarity, Human Rights, Inclusion, Accessibility. Läs Rolands blogg för Shia här!

Protestera mot undanflykter när barns rättigheter kränks på vår Facebooksida (skriv under med din profilbild, det tar bara en minut). Gilla denna bloggpost och har du inte sett vår film om undanflykter, se den nu och sprid den gärna vidare.

Vill du stödja UNICEF Sverige regelbundet, bli Världsförälder!

Dagens undanflykt: ”alla bortförklarade min dotters diagnos i 16 år”

Återigen har vi fått in ett exempel på en undanflykt när ett barn inte fått tillgång till särskilt stöd i skolan, något som man enligt svensk lagstiftning har rätt till. Det framgår också klart och tydligt i barnkonventionen. En granskning gjord av SR Ekot idag visar också att fler skolor kritiseras för att inte följa lagen och ge stöd till de elever som behöver det, enligt siffror från Skolinspektionen. Ännu en gång har barns rättigheter kränks på grund av att de som ska ta ansvar brustit och kommit med undanflykter. Här kan ni ta del av historien:

”Hej,

Här kommer en liten berättelse om vår berg- och dalbana. Jag och min dotter har periodvis levt ensamma sedan hon var 3½ år. Under hennes första år var jag hemma största delen och hade inga större problem med henne. Hon var ett ”snällt” barn, skrek nästan aldrig. När vi skulle börja med fast föda startade problemen. Att få henne att äta annat en välling var en ständig kamp. Vi pratade med BVC om problemet men vi fick ingen direkt förståelse eller tips på vad det berodde på.

När min dotter började på dagis vid 3-års ålder började dock något annat oroa mig. Hon gick inte att nå i barngruppen, hon ställde sig utanför och lekte mest för sig själv. Men efter en tid rapporterade även dagispersonalen att min dotter åt dåligt, ofta inte alls. Samtidigt var hon aggressiv mot de andra barnen, förutom mot en pojke med Downs syndrom som hon lekte mycket med. På hennes treårskontroll på BVC skulle hon svara med egna ord vilken färg BVC-sköterskan pekade på. Resultatet blev att hon tecknade färgerna och blev därmed underkänd.

Jag tog återigen kontakt med BUP våren -98 för att få hjälp och råd med att få min dotter att äta som andra barn. Efter en fyra veckors intensiv utredning dagligen blev resultatet ”brist i hemförhållandena”. Nu blev ju socialförvaltningen inkopplad eftersom jag var ensamstående och bedömningen från BUPs resultat blev som det blev. Vi fick aldrig veta vad som brast i hemförhållandena. Och den hjälp vi fick från kommunen för att kunna åtgärda ”bristen” den var lika med noll.

När min dotter var 4½ år gammal uppstod nya problem då min dotter började kissa på sig i tid och otid. Man var helt oförstående på dagis. Nu var jag nära bristningsgränsen och försökte än en gång få hjälp genom BUP och än en gång så ger utredningsresultatet ”brist i hemförhållandena”. Samtidigt så har jag fått besked om att jag har livmodercancer och måste opereras.

Efter min sjukskrivning börjar min dotter förskolan igen och nya problem uppstår. Nu kommer de riktiga utbrotten och oftast utan förvarning. Det gick inte en dag utan att jag fick bära henne till skolan och lika ofta ringde man och jag fick hämta henne för hon störde i klassen. Hon kunde ställa sig och skrika rakt ut i klassrummet, slita av sig kläderna och sedan bara falla ihop. Att hantera hennes utbrott var som att tämja en tiger. Vi fick nu tid till en skolpsykolog. I hans bedömning skriver han att ”moderns påpekande att barnet kan ha en diagnos är helt fel. Barnet KANSKE kan ha ADHD med autistiska drag” men som han ser det ”är det nog mer en fråga om brist i hemförhållandena”.

Prover längre fram visar att hon kan vara glutenintolerant! Nu får jag med hjälp av en läkare äntligen koll på varför hennes mage varit så knasig. Men hennes beteende kvarstår. Skoltiden har varit en balansgång. Trots att jag inte haft någon fastställd diagnos för min dotter har jag berättat för skolan vilka bekymmer hon har och hur jag velat att hon ska få hjälp. Mellan tredje och sjätte klass fick hon bra stöd och hjälp med både läxhjälp och till viss mån lite assistenthjälp. I sjunde klass började nu bekymren att bli verkliga för henne själv. Hon känner sig annorlunda och får ofta utbrott som övergår till utåtagerande mot både mig och klasskamrater. Hon tappar kontakten med omvärlden och ”somnar” på lektionerna. Nu får hon inte heller den hjälp hon haft utan får klara mycket själv. Jag är nu förtidspensionerad och idag kan jag tacka min lyckliga stjärna att det blev så annars vet jag inte hur det gått.

Jag fick ofta samtal från skolan av lärare, rektor och henne själv. Det var bara att gå upp försöka reda ut orsaken till problemet och stanna i skolan. Så blev det också. I åttan blev det bara värre och nu liksom tidigare börjar hon att hota med att hon inte vill leva, vill inte vara annorlunda. Jag har tagit det på största allvar genom att påpeka det för skolan och för barn- och ungdomsenheten på kommunen. På vårterminen i åttan har min dotter fått en assistent i klassen, men denna person var inte insatt i min dotters situation och hade svårt att hantera det som hände i skolan med henne. Hon får också en kontaktperson. Tillsammans med henne får vi hjälp till barnhabiliteringen. Nu är min dotter 15 ½ år och går i åttan. På barnhabiliteringen får vi träffa en helt underbar läkare. En utredning startar och i maj 2010 får vi utlåtandet: ”Flicka med typiska kriterier för Aspergers syndrom samt ADHD”. Nu skriver jag till skolans rektor och skickar meddelande om utlåtandet till honom och ber skolan tillsätta en assistent som kan hantera min dotters diagnos. Skolan svarar med att man har redan har en assistent till henne på 75% vilket är tillräckligt för deras del. Jag påpekar dock att den assistenten inte är tillgänglig för min dotter 75 % utan är dels i hela klassen (som vikarie) och dels i andra klasser . Det blir början på en lång och tråkig process. I oktober 2010 anmälde jag skolan till Skolinspektionen. I april kom (efter många tråkiga bemötanden från skolan) ett beslut. Skolinspektionen kritiserar dels rektorn på skolan dels kommunen för att man inte tillgodosett min dotters behov . En seger kan man tycka –  ja –  men alldeles för sent.

Nu går hon på gymnasiet och stormtrivs. Där finns folk som förstår henne och man tillgodoser hennes behov. Utan att jag inte ens behövt be dem om det, har de ansökt om en assistent till henne i ett par ämnen som hon har svårt för. I somras fick hon en ny medicin och har färre utbrott och sover bättre på nätterna.

Ja det var en lång berättelse, men jag hoppas att ni kan få lite hjälp och styrka i detta att man inte får ge sig och att man kämpar för sitt barn hur jobbigt det än blir.”

/Mamma till dotter, idag 16 år.

Var med i kampen mot vuxna som skyller ifrån sig då barn far illa genom att gilla bloggposten. På Facebook kan du ta ställning mot undanflykter genom att skriva under med din profilbild, ett enkelt men viktigt ställningstagande.

Vill du stödja vår kamp för barns rättigheter året om – Bli Världsförälder, det kostar 3,50 kr om dagen.

Dagens undanflykt: ”barn med autism kan förändras”

Nalle i säng

CC/Panic switch 13

Idag publicerar vi en av de undanflykter vi fått in under de senaste veckorna. En tioårig pojke med autism får inte den vård han behöver. Pojkens försämrade tillstånd kopplas istället ihop med hans funktionsnedsättning.

”Hej,

Min son har varit svårt sjuk i tio månader. Han har åkt ambulans till sjukhuset flera gånger med fruktansvärda muskelryckningar i hela kroppen, tappat i stort sätt alla sina förmågor och varit helt olik sig själv. Bara för att min son är autistisk har läkare och psykologer hänvisat hans förändrade beteende och åkommor till hans funktionsnedsättning. ”Barn med autism kan försämras”. Jag fick även rådet att lämna bort honom för att själv orka. Han blev bara sämre och sämre för varje dag och hans lidande har varit enormt. Till sist träffade vi en ny läkare som satte in en ny medicin och vi fick tillbaka vår underbara kille igen. En pojke med autism och epilepsi men med alla möjligheter till ett bra och roligt liv. Undanflykten för att han inte skulle få den vård han behövde var hans funktionsnedsättning. Inget annat barn skulle troligen bli utskrivet från sjukhuset i ett sådant allvarligt tillstånd som han blev och sedan få lida i många månader innan han fick rätt hjälp. Om jag inte själv varit så stark och påstridig hade det slutat med att min son fortsatt vara felmedicinerad och sjuk, han hade dessutom fått bo på ett hem skild från sin familj.”

/ Mamma till 10-årig son

Har du också en undanflykt som du vill dela med dig av? Mejla den till undanflykt@unicef.se , twittra den till @unicefsverige och använd #undanflykt eller dela den på vår Facebook-sida.

Protestera mot undanflykter genom att gilla denna bloggpost och skriv under protestlistan på Facebook!

Dagens undanflykt: ”Du vet ju hur han är”

Idag drar vi igång den tredje kampanjveckan på temat ”UNICEF gillar inte att man skyller ifrån sig”. Jakten på undanflykter och bortförklaringar där barns rättigheter kränks fortsätter. Tack till alla er som engagerat er hittills!

Flera exempel på undanflykter vi fått in handlar om barn och mobbning. En känsla av hopplöshet och maktlöshet präglar exemplen när det gäller hur problemet har hanterats av de ansvariga i skolan. Dagligen läser vi i media om mobbning i skolan. Här är ett axplock av några artiklar från de senaste dagarna:

”Felicia var rädd att gå på rast”

”Hennes plågoande slog till när ingen såg”

”Mobbad elev får 160 000 kronor”

”Kalmarskola sågad – stöttade inte mobbad elev”

”Alla barn ska väl få känna sig trygga i skolan?”

Den mest anmärkningsvärda undanflykten hittade vi dock i en artikel i Gefle Dagblad idag: ”Man känner sig så maktlös”

Enligt artikeln har en 9-årig flicka blivit mobbad under flera års tid. En dag ringde flickan till sin mamma från skolan: ”Mamma rädda mig”, sade hon. Enligt flickan hade killen i klassen tagit strypgrepp runt hennes hals så hon fick svårt att andas. När mamman kom till skolan och klev in i klassrummet betedde sig lärare och elever som att ingenting hade hänt. ”Du vet ju hur R är”, blev svaret från vikarien. ”Han tyckte inte att jag skulle ta det så allvarligt”, säger mamman.

Häromdagen skrev även Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund en debattartikel i Dagens Nyheter om en ny skolpolitik och att skolan ska ge barn och unga sunda värderingar. ”Respekten för människors lika värde, jämlikhet, demokrati och kamratskap måste praktiseras i skolans vardag”, menar Hägglund.

Enligt den nya skollagen råder nolltolerans mot kränkningar i förskola och skola. Vuxna inom förskola och skola är skyldiga att förebygga, utreda och motverka all form av kränkande behandling av barn och elever.

Mobbning handlar ofta om upprepande och kränkande behandling och trakasserier. Det är ett stort problem för många barn i svenska skolor och de barn som drabbas hamnar i ett väldigt utsatt läge. Barn som dessutom har något handikapp eller funktionshinder hamnar i en form av dubbel utsatthet och riskerar även utanförskap och mobbning i skolan. Även elever som invandrat till Sverige efter skolstarten upplever en otrygg situation.

Kränkningarna kan se olika ut men har det gemensamt att de strider mot flera artiklar i barnkonventionen. Vuxna som får höra att barn utsätts för kränkningar måste i högsta grad ta det barnet säger på allvar. Krav ska även ställas på de verksamheter som ansvarar för barn och ungdomar, såsom exempelvis förskolor, skolor och fritidshem. Alla skolor ska ha en likabehandlingsplan som ska tydliggöra hur personalen ska agera när sådana situationer uppstår samt hur skolan ska jobba i förebyggande syfte. Det är inte acceptabelt att barn slutar gå i skolan eller till och med skadar sig själva på grund av kränkningar de utsätts för i skolan. Det är alltid de vuxnas ansvar att se till att barn känner sig trygga i skolan.

Om du känner dig utsatt

Känner du dig själv utsatt i skolan eller känner någon som gör det? Först och främst ska du då kontakta skolan, men du kan också vända dig till Barn- och elevombudet (BEO) eller Diskrimineringsombudsmannen (DO).  Det finns också flera organisationer som arbetar mot mobbning, bland andra Friends. På BRIS hemsida kan du också läsa mer om mobbning. Mer information finns även på skolverkets hemsida.

Protestera mot undanflykter när barns rättigheter kränks på vår Facebooksida. Har du inte sett vår film om undanflykter, se den nu och sprid den gärna vidare.

Vill du stödja UNICEF Sverige regelbundet, bli Världsförälder!

Ps. glöm inte att gilla att vuxna inte skyller ifrån sig genom att gilla denna bloggpost!

Dagens undanflykt – att inte ge barns rättigheter tillräckligt stort utrymme i asylprocessen

Idag presenterar regeringen en kartläggning av hur svensk rätt lever upp till barnkonventionen. I samband med detta intervjuades barnminister Maria Larsson, barnrättjusristen Emma von Corswant och Barnombudsmannen Fredrik Malmberg om barnkonventionens status i Sverige i SR:s P1 Morgon. Ett område som bland annat togs upp var barns rättigheter och skydd i asylärenden. Hur barnperspektivet uppmärksammas och tillgodoses i svensk migrationsrätt har varit föremål för ett antal studier och uppmärksammats i olika debatter. Men trots denna uppmärksamhet förekommer det ändå i hög grad att barnets bästa inte beaktas i dessa ärenden eller endast nämns förbigående. Brister förekommer även i hur barns egna asylskäl uppmärksammas. Igår kommenterade Caroline Szyber bristerna i den svenska utlänningslagen och de för höga beviskraven i lagen för just barn. Läs gärna hennes blogginlägg: Inga fler undanflykter – dags för en human migrationspolitik.

Barnkonventionen har varierande genomslag inom olika rättsområden. Det är framförallt artikel 3 och 12, om barnets bästa och respekt för barnets åsikter, som förts in i svensk lag. Däremot har barnkonventionen som sådan, eller de delar av barnkonventionen som inte tagits in i den svenska lagstiftningen, begränsat genomslag. Trots att Sverige har anpassat befintliga lagar menar UNICEF Sverige att detta inte är tillräckligt för att tillgodose barns rättigheter. Domstolarna anser exempelvis inte att de måste beakta barnkonventionen som en rättskälla just eftersom den inte är en del av den svenska lagen. I ett avgörande från Migrationsöverdomstolen (UM 1042-08) som rörde en kvinna och hennes två söner som tillsammans flytt från Albanien och en misshandlande ex-make, lyser resonemang om barnets bästa med sin frånvaro i domskälen trots att barnperspektivet lyfts fram av de sökandes ombud, liksom av domstolen själv vid uppräkningen av tillämpliga bestämmelser. Fallet är ett exempel där resonemangen i domskälen hade kunnat se annorlunda ut om barnkonventionen hade inkorporerats i svensk lagstiftning och därmed varit gällande och bindande rätt. UNICEF Sverige tar inte ställning i sak i de fall vi lyfter fram. Däremot pekar vi på tillkortakommanden när det gäller att ge barns rättigheter tillräckligt utrymme.

Asylsökande barn är en särskilt utsatt grupp där barnet ofta bär med sig traumatiska upplevelser. Barnets bästa och barnets rätt att bli hörd och få sina åsikter respekterade måste alltid beaktas i ärenden som direkt eller indirekt rör barn. Allt annat är bara undanflykter!

Håller du med? Gilla bloggposten. Och glöm inte att att skriva under mot undanflykter på Facebook, det tar bara en minut men är en mycket viktig handling.

Dagens undanflykt: ”Inte ska väl barn behöva tänka på kommunens ekonomi – låt barn vara barn”

Maja Frankel, vice ordförande UNICEF Sverige

Undanflykter behöver inte alltid vara medvetna undanflykter. Ibland kan det handla om att våra attityder och föreställningar sätter stopp för förverkligandet av barnkonventionen. Så är det ofta när det kommer till förverkligandet av artikel 12, barn och ungas rätt att ha inflytande i alla frågor som rör dem. Ofta vill vi vuxna väl och vill verka för inflytande men våra föreställningar och attityder sätter stopp och blir undermedvetna undanflykter så som ”nej men inte ska väl barn behöva tänka på kommunens ekonomi – låt barn vara barn”.

Inom Sveriges kommuner och landsting finns attityder som handlar om passivt motstånd och en idé om att man redan gör det som barnkonventionen ställer krav på. Man klappar sig själv på axeln och tror på myten att Sverige är framstående i genomförandet av barnets rättigheter och därför kan luta sig tillbaka. Förhållningssätt som tyder på en politisk okunskap.

Faktum är att artikel 12 inte ska blandas ihop med att vuxna inte lägger sig i alls och att barn och unga överöses med ansvar i frågor de inte vill ha ansvar för. Snarare handlar artikel 12 om att barn och unga ska ha möjligheten, rätten att påverka i alla frågor de själva tycker är viktiga att kunna påverka. Det ställer krav på att samhället skapar förutsättningar för att barn och unga har verktygen, kunskapen och självförtroendet att påverka frågor där de är experter och har viktiga perspektiv att bidra med. Allra mest kanske det ställer krav på att vi vuxna jobbar med våra attityder gentemot barn och unga och inte ser barndomen som en slags träningsperiod för att bli vuxen.

Regeringen har det yttersta ansvaret för att barnkonventionen efterföljs, men implementeringen av den lokalt ligger i kommuners, politikers och tjänstemäns händer. Det ställer därför krav på statliga initiativ om tydligare riktlinjer och bättre verktyg. Att inkorporera barnkonventionen i svensk lagstiftning är därför ett viktigt incitament i tolkningen av barnkonventionens artiklar och skulle öka kännedomen om vad konventionen egentligen innebär, vi kan inte längre då ignorera vad den ställer för krav. Detta har vi konkret sett ske i Norge där barnkonventionen gjorts till lag.

Låt inte okunskap om vad barnkonventionen innebär bli en undanflykt för förverkligandet av barn och ungas rättigheter i Sverige. Låt istället kunskapen om barnkonventionen visa oss vägen hur ungas inflytande kan vara en resurs för samhället.

/Maja Frankel, vice ordförande UNICEF Sverige

Grundare, Framtidsboxen

Vi gillar att barn och ungas röster räknas, gör du?

Dagens undanflykt: ”Hur det än är så är de oftast inte hemlösa länge”

Vi bevakar det mesta som skrivs i media just nu kring undanflykter och bortförklaringar där barns rättigheter kränks. Många rapporter kommer om barn som far illa och blir utnyttjade på olika sätt. En fråga vi valt att lyfta idag som dagens undanflykt är rätten till ett tryggt boende.

Hemlöshet är en fråga som engagerar många, inte minst Susanna Alakoski som nyligen skrev en uppmärksammad krönika i ämnet i Aftonbladet. Författaren Åsa Anderberg Strollo har också skrivit en bok om hemlöshet, boken är skriven med utgångspunkt i en rapport från Rädda Barnen, som heter ”Tillfälligt uppbrott”.

Antalet unga som lever i hemlöshet ökar, både i Stockholm och i många andra kommuner i landet. Det framgår av Stockholms Stadsmissions årliga granskning av Sveriges insatser mot hemlöshet ”Hemlös 2011”, som i år har fokuserat på barn och unga i hemlöshet. I rapporten ingår en enkät bland svenska kommuner. 17 % uppger en ökning av antalet barn och unga i hemlöshet och 19 % ser en ökning i antalet barnfamiljer som riskerar att bli utan bostad. Både städer och mindre kommuner i landet är drabbade.

I en debattartikel i Nerikes Allehanda idag skriver Stadsmissionens chef Marika Markovits om hemlösheten i Örebro där 124 barn vräkts sedan 2007.  Även Barnombudsmannen är aktiv i frågan om vräkning av barn.

I Malmö kommun har 403 barn varit hemlösa sedan årsskiftet, enligt statistik från deras stadskontor under augusti månad. De flesta får uppleva hemlöshet en kortare tid än tre månader, men vad händer med de 111 barn i Malmö som är hemlösa även efter sju månader? I en artikel i Sydsvenskan menar statskontoret att ” det löser sig för barnfamiljerna förr eller senare. Hur det än är så är de oftast inte hemlösa länge”.

Enligt barnkonventionen (artikel 26 och 27) har alla barn rätt till trygghet. Den rättigheten innefattar rätten till en bostad. Föräldrarna har huvudansvaret för att ge barn den levnadsstandard som krävs för deras utveckling. Vid behov måste staten bistå föräldrarna i detta ansvar och när det behövs ge barnet bistånd, till exempel i mat, kläder och bostad. Undanflykterna är många – men det finns inget som rättfärdigar att barn blir hemlösa i Sverige år 2011. Det är helt oacceptabelt.

Protestera mot undanflykter när barns rättigheter kränks på vår Facebooksida (skriv under med din profilbild, det tar bara en minut).  Gilla denna bloggpost och har du inte sett vår film om undanflykter, se den nu och sprid den gärna vidare.

Vill du stödja UNICEF Sverige regelbundet, bli Världsförälder!

”Vi är en av få kommuner som kommer att gå så här långt för barnens rättigheter”

Foto: Emma von Corswant/UNICEF

En vecka har gått sedan vi drog i gång vårt eget ”realtidsgräv” om undanflykter. Det är lätt att känna hopplöshet inför alla rapporter vi nås av om barn som far illa, där de som borde ta ansvar inte gjort det utan kommer med undanflykter och bortförklaringar. Man reagerar med ilska och sorg över att så många barn i Sverige lever utan skydd och stöd från den vuxna omgivningen. Alla de berättelser som vittnar om utsatta barns verklighet – om våld, övergrepp och kränkningar – måste lyftas fram. De är viktiga för att vi ska förstå att det rör sig om verkliga och aktuella problem. Men vi får inte glömma alla de exempel som visar på en stark vilja och handlingskraft när det gäller att prioritera barns behov och rättigheter. Det finns flera sådana exempel. Dagens undanflykt är därför inte en undanflykt. Här kommer ett bra exempel från Älvkarleby kommun. Vi hoppas att fler kommuner tar efter:

Barn som omhändertas för samhällsvård ska få stärkta rättigheter i Älvkarleby kommun” uppger Arbetarbladet den 27 oktober.

Enligt artikeln ska de barn som placeras i familjehem eller på behandlingshem i Älvkarleby kommun ska få rätt till en egen socialsekreterare, en hälsoundersökning och en plan för att kunna lyckas med studierna i skolan. Man ska också hitta rutiner för att bli bättre på att upptäcka missförhållanden i tid. Dessutom ska alla familjer som tar emot barn få utbildning och stöd. Det här förslaget röstades fram av ett enigt kommunfullmäktige den 26 oktober. Ordföranden för utbildnings- och omsorgsnämnden, som ansvarar för de här frågorna, uppger att kommunen redan till stor del arbetar på det här sättet vilket har gjort det lätt att ställa sig bakom förslaget. Politikern Ann-Cathrin Larsson, som har skrivit förslaget, uppger att hon är väldigt glad över bifallet: ”Vi är en av få kommuner som kommer att gå så här långt för barnens rättigheter”.

Tack till alla ni bloggare som engagerat er i kampanjen hittills, bland andra:

Erik Laakso, läs hans tänkvärda bloggpost: Vilken #undanflykt gömmer du dig bakom?
Helena Bargholtz, Man skall inte skylla ifrån sig
Naimiez, Tag ställning du också!
Hanna och Lina, Jag gillar inta att man skyller ifrån sig!
Cattnoslin, There is nothing more tragic in this world than to know right and not to do it

Och här är en lista på alla bloggare, tack alla!

Fler som engagerar sig behövs. Dela gärna vår film vidare, tipsa dina vänner om att skriva under vår protestlista på Facebook eller var med oss och blogga mot undanflykter.

Ps. Glöm inte att gilla bloggposten!

Veckans undanflykter – ”Hon kanske håller på att få en tand”

”Mitt barn gråter och utagerar efter att ha tvingats till umgänge med sin drogpåverkade, misshandlande pappa varje helg. Nu ska han snart ha rätt till att ha vårt barn helt själv utan tillsyn, fast han är tung narkoman, för att de har vägrat se varningssignalerna. Socialtjänstens personal hittar på ursäkter till mitt barns reaktioner för att slippa se, slippa konfrontera, slippa ta ansvar eller göra något för barnet bästa ”Hon håller kanske på att få en tand” eller ”Hon kanske håller på att bli sjuk”. Jag förstår inte hur ansvariga chefer kan sitta och skratta en förtvivlad mamma rakt i ansiktet och ignorerar förälderns oro”, ”förtvivlad mamma”.

”En familj har haft det extra tufft och mamman har missbrukat för 10 år sedan. Hennes äldsta dotter har sagt flera gånger att hon vill ta livet av sig. Hon har stått på taket på skolan två gånger och hotat med att hoppa två gånger på kort tid. Hon är 12 år och jag har bra kontakt med henne, vi går på bio och spelar tv-spel eller bakar ibland. Tjejen säger att hon blir mobbad i skolan och jag samt hennes mamma har varit där och pratat med rektorn och personal om situationen. Men ingenting händer”, ”plastmorbror”.

”Jag möter i mitt arbete som läkare ofta traumatiserade, förtvivlade och panikslagna barn i asylprocesser. En 16-årig pojke som varit på flykt från Afghanistan i mer än ett år och bevittnat hur fadern avrättats. Dublinärende, vid två tidigare tillfällen varit i Ungern där han förvarades inlåst under fängelseliknande former och tvingades dela rum med vuxna kriminella i åldern 18 – 25 år. Han utsattes för upprepade grova sexuella övergrepp, våldtäkter samt misshandel medan vakterna såg på utan att skydda honom. Pojken lider starkt av PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) i form av flashbacks, panikångest och sömnlöshet. Han är förtvivlad och chockad över att Sverige för andra gången sänder honom tillbaka till Ungern trots att han berättat vad som hänt honom där. Han har fått avslag på sin asylansökan”, ”läkare”.

”Vi tror inget händer i Sverige vi tror att vi är så bra på allt. Min son blev utsatt för sexuella övergrepp på fritids av ett annat barn. Fritids hade fått en föraning om vad som hände. Fritids anmälde men inte skolan för skolan ansåg inte att de behövde för det hade inte hänt i skolans lokaler. Pojken som gjort övergreppen gick kvar i samma klass. Hans föräldrar vägrade samtal så då fick vi vara utan en lösning på plats. Skolan tänkte mer på förövaren och hans familj än offret. Skolpersonalen gjorde klart för oss som föräldrar att detta var en mycket jobbig situation för dem”, ”besviken mamma”.

Idag publicerar vi några av de undanflykter som vi har fått in under veckan som gått. UNICEF har varken mandat eller resurser att agera i enskilda fall men vi tar gärna del av fallen för att lyfta fram principiella frågor i vårt påverkansarbete. Vi går inte heller in och undersöker underlaget bakom dessa undanflykter, eller om uppgifterna i sig är sanna eller falska.

Däremot kan vi konstatera att samtliga fall är exempel på hur barns rättigheter kränkts. Bortförklaringar och undanflykter har drabbat barnen, trots att de har rätt att bli lyssnade på och skyddas mot alla former av våld och kränkningar. Myndigheter vars verksamhet berör barn måste ta sitt ansvar. De måste även ta barns rättigheter på allvar. I ansvaret åligger att skydda barn och unga och förverkliga deras rättigheter. Om barnkonventionen blev svensk lag skulle myndigheterna vara tvungna att tillämpa den och även kunna ställas till svars om de valde att strunta i den.

Har du redan skrivit under protestlistan på undanflykter på Facebook, uppmana dina vänner om att göra det!

Sprid gärna vår kampanjfilm vidare som ger exempel på fler undanflykter! Och sprid denna post genom att ”gilla” och dela den.

Gör FN någon skillnad?

För några dagar sen firades FN-dagen på många olika sätt. Idag anordnar vi och övriga FN-anknutna organisationer i Sverige ett heldagsevenemang på centralstationen i Stockholm.  Vi kommer att visa upp material som används i fält, spännande personer kommer att hålla korta tal och artister kommer att framföra musik och dans.

En sån här dag kan man ställa frågan igen: gör FN någon skillnad? Uppfyller FN sitt syfte?

Ban Ki Moon i FNs högkvarter

Milleniemålen – en gemensam agenda för utveckling

Det finns ett område där FN har lyckats väl även om det inte slagit fullt ut och det är när FN år 2000 beslutade om de åtta millenniemålen.  Man glömmer hur revolutionerande det var att få världens länder att tillsammans ta fram gemensamma och mätbara mål för världens utveckling.

Vi vet att millenniemålen har flera brister och att de flesta av dem inte kommer att uppnås till 2015. De har dock mer än något annat initiativ bidragit till en positiv utveckling i världen.

  • De har gett en global ram för bistånd och tydliga resultat
  • De har gett biståndet en högre plats på världens agenda
  • De har kunna användas både av regeringar och enskilda organisationer som nu i högre grad arbetar mot samma mål
  • De har skapat bättre internationellt samarbete.

Hur blir det efter 2015? Arbetet med att ta fram nya mål har börjat lite smått trots ett svårt politiskt och finansiellt klimat. Nog är vi långt från den framtidsoptimism som rådde då nuvarande mål togs fram.

Fem prioriterade områden för en bättre utveckling

Nya mål måste ändå utvecklas. De nya målen bör bygga på framstegen som gjorts, men också inkludera frågor som rättvis utveckling, korruption och demokrati.  En liten fingervisning får man i det som FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon har sagt. I ett tal till generalförsamlingen lyfter han fram fem områden som kommer att påverka den framtida utvecklingen.

  1. Utvecklingen skall vara hållbar- ”sustainable”. Man har därför börjat prata om SDGs (sustainable development goals) istället för MDGs (millennium development goals). Det handlar om att rädda jorden (miljö, energi…), att lyfta människor ur fattigdom och att främja ekonomisk utveckling. För Ban Ki Moon hänger dessa tre aspekter ihop.
  2. Gäller ”prevention” dvs arbete med att förhindra krig, förhindra konsekvenser av naturkatastrofer, förhindra brott mot mänskliga rättigheter. Där lyfter han vidare utveckling som den bästa form av ”prevention”.
  3. Handlar om en säkrare och tryggare värld och nämner FN:s agerande i Elfenbenskusten, Darfur, Demokratiska Republiken Kongo, Sierra Leone och Mellanöstern.
  4. Fokuserar på FN:s skyldighet att hjälpa ”nations in transition” från despotism till demokrati och nämner Libyen och Syrien, samt från fattigdom till välstånd.
  5. Till sist ser han att ”we can dramatically advance our efforts in every sphere by working with and working for women and young people”.

Det är en vacker avsiktsförklaring. Självklart måste den följas av handling: handling från FN och handling från världens alla regeringar som utgör FN.

/Verónique Lönnerblad, generalsekreterare UNICEF Sverige

”Jag tror att lärarna misstänkte vad som pågick, men ingen gjorde någonting”

”Jag tror att lärarna misstänkte vad som pågick, men ingen gjorde någonting. När de hörde av sig var det för att tala om att jag skolkade från idrotten. Då fick far verkligen anledning att slå mig, och det här var alltid de värsta gångerna. Efter sådana tillfällen brukade han ringa skolan och säga att jag skulle vara ledig i några dagar. Jag vet inte vad han angav för orsak, men sanningen var att jag var så slagen att jag inte kunde visa mig ute”.

” Under sina föreläsningar möter han ganska ofta attityder som skrämmer honom. Det kan vara lärare, åklagare eller andra vuxna som under småprat efter föreläsningarna låter ana att ”en örfil någon enstaka gång skadar ändå inte …”.

Läs mer om Jens berättelse i Dagens Nyheter idag: Den som blir slagen förlorar sin barndom

Det finns inga undanflykter för att slå ett barn. Att som vuxen känna sig stressad, trött, frustrerad eller provocerad kan aldrig försvara våld mot eller kränkningar av ett barn. Det är alltid den vuxnes ansvar att hitta lösningar i en konfliktsituation med ett barn och att respektera barnet som individ med egna rättigheter. En ny rapport från BRÅ: Den polisanmälda barnmisshandeln visar att anmälningar om misstänkt barnmisshandel ökat och att det framför allt är personal inom förskola och skola som uppmärksammar barnens berättelser mer. Däremot är fortfarande anmälningar från sjukvården inte lika vanligt. Det krävs att alla myndigheter tar sitt ansvar och tar barns rättigheter på allvar och anmäler misstanke om misshandel eller vanvård till socialtjänsten. Även vi andra, som inte arbetar på myndigheter, måste känna ansvar och se barn som behöver hjälp och kontakta socialtjänsten.

Visa att du inte accepterar att  vuxna skyller ifrån sig då barn far illa. Detta gör du genom att ”gilla” denna bloggpost och ta ställning mot undanflykter på Facebook – skriv under med din profilbild!