Gå till innehållet
Laddar…

UNICEF Sverige lyfter våld mot barn under Mänskliga Rättighets­dagarna

2018 års upplaga av Mänskliga Rättighetsdagarna pågår just nu vid Älvsjömässan i Stockholm. UNICEF Sverige är på plats för att lyfta en av våra viktigaste frågor – våld mot barn. Fredag eftermiddag håller vi ett seminarium där vi diskuterar rapporten ”Vem skyddar mig från våld?” som lanserades tidigare i år. Varmt välkommen att lyssna!

Rapporten Vem skyddar mig från våld? lyfter fram barns egna berättelser om erfarenheter av våld i hemmet. I djupintervjuer berättar barn i Sverige om sina upplevelser av våld, men även om rättsprocessen, samhällets agerande och om vikten av att bli lyssnad på och tagen på allvar.

I rapporten vittnar barnen om hur deras utsatthet förstärks i ett system som inte är anpassat till barn, och där rådande attityder leder till att vuxnas ord väger tyngre än barnens upplevelser. Barn kommer många gånger inte till tals, utan får ofta ge efter för de vuxnas perspektiv och beslut.

Ett återkommande tema är att myndigheterna brister i samverkan när det gäller ärenden där barn utsatts för våld. Det handlar även om rättsprocesser som inte är avslutade eller behandlingar som skjuts på framtiden. Avbruten eller oregelbunden skolgång är mycket vanligt. Många påtvingade flyttar och stora uppbrott är mönster som regelbundet återkommer. I rapporten berättar barnen om vilka konsekvenserna har blivit för dem.

Barnens berättelser vittnar också om att det rättsliga skyddet för våldsutsatta barn är för svagt, något som skulle förbättras genom att barnmisshandel erkänns som ett särskilt brott. Idag skiljer man inte på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att man måste tillämpa de lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna, även när barn är drabbade.

Därmed ställs orimliga krav på att barnet ska visa vad det varit utsatt för. Barn förväntas kunna redogöra på ett vuxet sätt för vad som hänt, till exempel när det gäller smärta och tidsangivelser. Det gör att barnet riskerar att uppfattas som icke-trovärdigt, då barn ofta har en annan tidsuppfattning än vuxna.

Lagens definition av vad som är våld mot barn är också alltför snäv. Lagstiftningen fokuserar på det fysiska våldet, men forskning visar att barn far lika illa av att utsättas för psykisk misshandel (som att till exempel tvingas bli vittne till våld i hemmet), men där är det rättsliga skyddet som svagast.

Seminariet idag blir ett samtal mellan några av de yrkesverksamma experter som ingått i rapporten. Samtalet blir en reflektion över de berättelser barnen delat med sig av, samt vad som måste göras för att stärka barns position i fall där de upplevt och själva blivit utsatta för våld i hemmet. Samtalet leds av Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage – en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relationer.

Seminariet äger rum 14.30 i lokal T3, Älvsjömässan. Ska du dit? Varmt välkommen att lyssna!

När det gäller våld mot barn har UNICEF Sverige följande krav:

  • Att misshandel mot barn blir ett särskilt brott, och att en bestämmelse om det införs i brottsbalken.
  • Att alla former av våld mot barn, även psykiskt våld, ska vara straffbara.
  • Att det införs en tydlig lagreglering för hur polis, socialtjänst och rättsväsende ska samverka i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.

 

Elever från Sverige och Albanien möttes vid årets OD-konferens

I fredags var det dags igen för den årliga konferensen där elever och lärare fördjupar sig i Operation Dagsverke. I år fick eleverna bland annat möta Jonilda och Djego från Albanien, som berättade om sina liv och om hur viktigt det är att minska våldet i skolorna.

Konferensen i Stockholm är startskottet för Operation Dagsverke-kampanjen, och de medverkande eleverna och lärarna från skolor runt om i Sverige fick inspi­ration och tips på hur Operation Dagsverke på bästa sätt kan organi­seras på skolan.

I år går pengarna från kampanjen till UNICEFs arbete i Albanien, där våld mot barn i hemmet och skolan är vanligt. 83 procent av eleverna säger att de utsätts för våld och kränk­ningar i skolan. UNICEF arbetar med att förändra atti­tyder och normer kring våld hos både lärare och föräldrar.

Jonilda, 15 år, berättade om sitt liv i Albanien och om hur viktigt det är att minska våldet mot barn i skolorna. Foto: © UNICEF

Jonilda, 15 år, berättade om sitt liv i Albanien och om hur viktigt det är att minska våldet mot barn i skolorna. Foto: © UNICEF

Förra veckan var eleverna Jonilda och Djego från Albanien på besök i Sverige. Förutom konfe­rensen besökte de flera skolor, träffade elever och berättade om sina liv. På konfe­rensen berättade de hur viktigt bidraget från UNICEF är för att utbilda lärare, för­äldrar och elever i att för­ändra atti­tyder och normer kring våld.

Eleverna på konferensen fick också delta i fördjupande work­shops och lyssna på en tanke­väckande före­läsning av Lina Axelsson Kihlblom. Dessutom närvarade UNICEF Sveriges ambassadör Mark Levengood och infor­merade om årets tävling, där skolorna tävlar inom fyra kate­gorier; bästa kreativa initiativ, bästa budskap, bästa film samt högst insamlings­resultat.

UNICEF Sveriges ambassadör Mark Levengood informerade om årets tävling och presenterade juryn. Foto: © UNICEF

UNICEF Sveriges ambassadör Mark Levengood informerade om årets tävling och presenterade juryn. Foto: © UNICEF

Mark presenterade även årets eminenta jury bestående av: Lina Axelsson Kihlblom, Chef för barn- och utbild­nings­för­valt­ningen i Nynäshamn; Lina Hultqvist, ord­förande Sveriges Elevkårer; Viktor Frisk, artist och influencer; Mark Levengood, UNICEF-ambassadör; samt Christina Heilborn, UNICEFs programchef.

Skolorna röstade även fram vilket program Operation Dagsverke 2019 ska stödja. Det program som fick flest röster inne­bär att barn med funktions­ned­sätt­ningar blir bättre för­be­redda inför kata­strofer i Filippinerna. Dit kommer alltså pengarna som samlas in under nästa år att gå.

Konferensen i Stockholm är startskottet för Operation Dagsverke-kampanjen, och de medverkande eleverna och lärarna från skolor runt om i Sverige fick inspiration och tips på hur Operation Dagsverke på bästa sätt kan organiseras på skolan. Foto: © Melker Dahlstrand melker@dahlstrand.se+46-70 630 20 88

Konferensen i Stockholm är startskottet för Operation Dagsverke-kampanjen, och de medverkande eleverna och lärarna från skolor runt om i Sverige fick inspiration och tips på hur Operation Dagsverke på bästa sätt kan organiseras på skolan. Foto: © Melker Dahlstrand

Operation Dagsverke är en insamlings- och informations­kampanj, riktad till hög­stadiet och gym­nasiet, som har arrangerats av svenska elever sedan 1960-talet. Syftet med kampanjen är att ge elever och lärare i Sverige större kunskap om barns rättig­heter.

Skolorna väljer själva vilken dag som passar bäst att genom­föra insam­lingen. FN-dagen den 24 oktober eller barn­konven­tionens dag den 20 november brukar vara bra dagar att anordna aktivi­teter. Sista insamlings­dag är den 15 december.

Nu önskar vi alla fantastiska och engagerade elever stort lycka till! Till­sammans gör ni en viktig insats för andra elever i vår värld.

Vill din skola också vara med och kämpa för att stoppa våld i skolan i Albanien? Anmäl er här:

Anmäl din skola

 

Oroande att barns utsatt­het för våld inte lyfts av partierna

Inget parti har i valrörelsen valt att lyfta att alla former av våld mot barn i hemmet ska vara straffbara. Det visar en granskning som UNICEF Sverige har gjort av riksdagspartiernas valmanifest utifrån ett barnrättsperspektiv.

Det är oroväckande och märkligt att inget parti uppmärk­sammar utsatt­heten hos de barn som antingen själva utsätts för våld eller tvingas bevittna våld mot någon annan i familjen. Idag är inte alla former av våld mot barn straff­bara, till exempel psykiskt våld. Detta trots att 36 procent av barnen i Sverige uppger att de utsätts för våld i hemmet.

Under kommande mandat­period, i januari 2020, blir barn­konven­tionen svensk lag. Det innebär att politiker, myndig­hets­utövare och andra besluts­fattare måste ge barn­rätts­perspek­tivet en större tyngd i frågor och beslut som rör barn. Inför årets val­rörelse har UNICEF Sverige tagit fram ett eget val­mani­fest där vi lyfter tre frågor som vi anser är särskilt viktiga för att säkra barns rättig­heter:

Mot bakgrund av detta har vi granskat de åtta riksdags­partiernas val­mani­fest för att se var de står. När det gäller familje­åter­förening kan vi konstatera att trots att det råder en polari­serad migrations- och integrations­debatt, där barns rättig­heter får begränsat utrymme, säger Miljö­partiet, Vänster­partiet, Libe­ralerna, Center­partiet och Krist­demo­kraterna ja till att ge alla barn rätt till familje­åter­förening.

Modera­terna, Social­demo­kraterna och Sverige­demokra­terna avvisar dock tanken. Att neka barn att leva med sin familj står i direkt strid med barn­konven­tionen och inskränker dess­utom en av de få lagliga vägar som finns för barn på flykt.

Utbildnings­frågorna debatteras frekvent i val­rörelsen. Dock disku­teras sällan skolan utifrån utgångs­punkten att barn har rätt till en lik­värdig utbild­ning av hög kvalitet. I stort sett alla partier vill dock se ett ökat statligt ansvar för skolan i linje med vårt krav. Libe­ralerna, Vänster­partiet och Sverige­demo­kraterna går till och med så långt att de vill ha ett förstat­ligande av skolan. Krist­demo­kraterna däremot tar inte alls upp skol­frågan i sitt val­mani­fest.

Utöver dessa tre frågor finns själv­fallet andra mycket viktiga frågor som spelar stor roll för att stärka barns rättig­heter. Samtliga partier lyfter till exempel frågan om psykisk ohälsa bland barn och vikten av att stärka barn- och ungdoms­psykiatrin, BUP och elev­hälsan. Att nå politiskt enig­het i en så viktig barnrätts­fråga är mycket positivt och kan för­hopp­nings­vis leda till fler överens­kommelser över parti­gränserna.

UNICEF Sverige har inte någon parti­politisk till­hörig­het. Det har inte heller barns rättig­heter. Barns rättig­heter är mänskliga rättig­heter som ska efter­levas och priori­teras av samtliga politiker och andra besluts­fattare. Efter val­dagen kommer vi att fort­sätta arbeta för att våra krav omsätts i prak­tiken och för att barns rättig­heter sätts i fokus.

Läs UNICEFs valmanifest

 

Alla former av våld mot barn ska vara straff­bara

Visste du att vissa former av våld mot barn inte är straffbara i Sverige idag? Det är en av de politiska frågor UNICEF Sverige särskilt valt att fokusera på i vårt valmanifest, inför valet på söndag.

UNICEF kräver att alla former av våld mot barn ska vara straffbara.

När politiker pratar våld mot barn i valrörelsen handlar det oftast om heders­våld, barn­äkten­skap eller hur man ska ta krafttag mot otrygg­heten på offent­liga platser. Det är självklart bra eftersom barns rättig­heter kraftigt åsido­sätts där.

Det finns dock många barn som lever med våld i hemmet och i sin vardag. I vårt valmanifest har vi valt att sätta ljuset på dem, då deras rättig­heter inte till­räckligt uppmärk­sammas. UNICEF Sverige anser att alla former av våld mot barn ska för­bjudas och vara straff­bara enligt lag.

Sverige var först i världen med att införa anti­aga­lag­stift­ning och har en skyldig­het enligt barn­konven­tionen att skydda barn från alla former av våld. Samtidigt uppger 36 procent av barnen i Sverige att de utsätts för våld i hemmet.

Våld förknippas ofta med fysisk eller avsiktlig skada, men det finns olika former av våld och idag vet vi att andra former är minst lika skadliga som det fysiska våldet. Exempel på andra former av våld är psykiskt våld, vanvård eller försumlig behand­ling.

Psykiskt våld kan till exempel handla om att vid upprepade till­fällen säga till barn att de är värde­lösa eller oälskade, skrämma eller hota dem, strunta i dem, föro­lämpa eller isolera dem under förned­rande för­hållan­den. Vanvård kan till exempel handla om att ett barn inte får till­räckligt med mat, blir nekad sjukvård eller husrum. Det kan också handla om att ett barn inte får emotio­nellt stöd och kärlek av de personer som ska ta hand om barnet. Att leva med våld i familjen är ytter­ligare en form av psykiskt våld.

Barn som utsätts för våld i hemmet har en mycket svag rättslig ställning och de har svårt att komma tills tals och hävda sina rättig­heter. Idag är nämligen inte alla former av våld mot barn straff­bara.

I Sverige är det sedan 1979 förbjudet enligt lag att slå sina barn i upp­fostrings­syfte. Det innebär att föräldrar inte får utsätta sina barn för kroppslig bestraff­ning eller annan kränkande behand­ling. Den så kallade anti­aga­lagen skapades med syfte att vara norm­givande och förändra atti­tyder i sam­hället kring aga som upp­fost­rings­metod. Men trots lag­stift­ningen, och en allmän upp­fatt­ning om att våld mot barn ”borde” vara för­bjudet, utsätts ett stort antal barn för våld i hemmet.

Ett av problemen är att aga­för­budet omfattar fler former av våld än vad de straff­rätts­liga bestämmel­serna för miss­handel i brotts­balken gör. Det innebär att vissa former av barnaga, som finns med i aga­för­budet, inte räknas som ett brott enligt brotts­balken. Våldet är alltså olagligt men inte straff­bart.

Det lag­stiftade skyddet för barn som utsätts för våld inne­fattar enbart de former av våld som ingår i de all­männa straff­bestämmel­serna, så som miss­handel och ofredande. Lagen tar inte till­räcklig hänsyn till att barnet befinner sig i en särskilt utsatt situation och till barnets beroende­ställning i för­hållande till föräldern. Att barnet dessutom utsätts för våld i det egna hemmet, den miljö som ska vara trygg, är ännu en för­svårande omstän­dighet som inte beaktas till­räckligt mycket.

Att utsätta barn för att upp­leva eller bevittna våld i hemmet är heller inte ett särskilt brott i svensk lag, trots att forsk­ning visar att bevitt­nande av våld kan vara minst lika plåg­samt och leda till minst lika all­varliga konse­kvenser för barnet.

UNICEF Sverige kräver:

Barns rättig­heter har inte någon parti­politisk till­hörig­het eller särskild politisk färg. Barns rättig­heter är mänskliga rättig­heter som ska efter­levas och priori­teras av samtliga politiker och andra besluts­fattare.

Läs UNICEFs valmanifest

Mer information hittar du i vårt fakta­blad om våld mot barn, och se gärna vår för­djupning om de andra viktiga frågorna i vårt valmanifest:

Vi har även gjort en granskning av riksdagspartiernas valmanifest utifrån ett barnrättsperspektiv. Den hittar du här. 

 

TACK alla ni som skriver under för att stoppa våld mot barn

På två veckor har över 26 500 skrivit under UNICEFs krav för att göra allt våld mot barn straffbart, helt fantastiskt! Stort tack alla ni som engagerar er, skriver under och sprider ordet. Nu är det dags att politikerna inför ett starkare rättsligt skydd för barn som upplever våld i hemmet.

Under två veckors tid har vi på UNICEF Sverige kraftsamlat för att sätta ljuset på det faktum att vissa former av våld mot barn inte är straffbara i Sverige idag. Det handlar till exempel om att barn utsätts för psykiskt våld som hot och trakasserier eller tvingas bevittna våld i hemmet.

Vi är nu otroligt stolta och tacksamma över det engagemang som visats i den här frågan. I skrivande stund har 26 514 personer valt att ställa sig bakom vårt krav för att göra allt våld mot barn straffbart – STORT TACK!

Med hjälp av barns egna berättelser i vår rapport Vem skyddar mig från våld? och genom dataspelet Violence of Reality har vi visat hur barn i Sverige idag sviks av vuxenvärlden och de system som är uppsatta för att skydda dem. Det här måste förändras nu.

Ställ dig bakom vårt krav

UNICEF kommer aldrig att sluta kämpa för alla barns rättigheter. Vi kommer att vända oss till ansvariga politiker och visa att vi är många som vill se en förändring och att barn som utsätts för våld i hemmet måste få ett starkare rättsligt skydd. Nu arbetar vi vidare med frågan framemot Almedalsveckan och inte minst inför valet i höst.

Skriv under du också för att göra allt våld mot barn straffbart. Tillsammans kan vi skapa förändring för barn i Sverige:

 

”I sporthallen är det folk som inte hälsar längre för att jag anmälde honom”

”Det var små slag mot kinden, mot örat. Så tog han tag i tröjan och tryckte upp mot väggen för att visa vem som hade makten.” En 16-årig pojke berättar idag om sin uppväxt med en pappa som hotat och trakasserat honom under hela hans uppväxt, utan påföljd. Idag är inte allt våld mot barn straffbart i Sverige. Det vill UNICEF ändra på.

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

Vissa former av våld mot barn räknas idag inte som ett brott enligt svensk lag. Idag delar vi en pojkes berättelse:

”Det med träningen började från att jag var fyra, fem år. Min bror fick höra att han var tjock och måste ut och springa. Jag fick höra att jag var liten och klen, spinkis. Att jag aldrig skulle kunna skydda mig själv. Jag åt inte så mycket när jag var liten. Han kunde kalla mig jävla anorektiker, hur orkar du ens leva. Jag visste inte vad anorektiker var.”

”Om jag varit bråkig i skolan då fick jag inte röra mig utanför dörren på två veckor. Bara träna. Och han stod alltid och tittade på, alltid. Som värst var det sammanlagt 25 träningspass i veckan. Och ändå sa han att han skämdes över oss. Att vi var värdelösa. Det var mycket handflator i nacken, mycket skrik, han puttade mycket.

Jag trodde ju det var normalt beteende men sen började jag inse att andra inte blev behandlade så. Ingen av mina vänner. Det var små slag mot kinden, mot örat. Så tog han tag i tröjan och tryckte upp mot väggen för att visa vem som hade makten. Du kommer inte klara skolan för du är dum i huvudet, inte bli någonting.

Han var väldigt trevlig utåt, min pappa. Ingen visste, ingen misstänkte något. Till slut började jag säga ifrån. Sista gången blev han helt tokig. Han kom efter mig och slog två knytnävsslag som träffade mig i ansiktet. Det tredje duckade jag. Sen brottade jag ner honom och sprang därifrån.

Det var sista gången. Jag flyttade hem till mamma. Jag och hon gjorde en polisanmälan att han har misshandlat mig. Jag kom på förhör hos en ungdomspolis. Hon ställde frågor ända tillbaks så länge jag kan minnas. Jag berättade och gav henne namnen på 13 personer som kunde vittna om hur det har varit. Hon skulle återkomma.

Men ingen hörde av sig. Jag försökte ringa och mejla, men fick inga svar. Men jag fick en advokat och han var bra. Det var han som ringde och berättade att det var nedlagt. Jag förstod absolut ingenting. Fallet var plötsligt inte värt att ta upp.

I sporthallen är det folk som inte hälsar längre för att jag anmälde honom. Jag är den som ljuger, inte han. Han vann.”

Pojke, 16 år.

Vissa former av våld mot barn räknas inte som ett brott enligt svensk lag. Det handlar till exempel om att barn, som den här pojken, utsätts för psykiskt våld som hot och trakasserier.

Idag skiljer man inte heller på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att när ett barn blir utsatt tillämpas samma lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna. I det här fallet lades ärendet ner och pojken fick ingen upprättelse.

Pojkens berättelse är ett exempel på hur barn i Sverige sviks av vuxenvärlden och av de system som egentligen ska hjälpa dem. De vill vi på UNICEF ändra på.

Om du inte redan skrivit under vårt krav, gör det nu och hjälp oss att sätta press på politikerna. Allt våld mot barn måste bli straffbart:

 

Sven-Erik Alhem: Barn har svårt att göra sin rätt gällande

Idag på internationella brottsofferdagen gästbloggar Brottsofferjouren Sveriges förbundsordförande, Sven-Erik Alhem, hos UNICEF – om vikten av att ändra svensk lagstiftning för att skydda barn mot våld i hemmet. "Likheten inför lagen är inte fullkomlig."

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande Brottsofferjouren Sverige. Foto: Therese Wiberg.

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande Brottsofferjouren Sverige. Foto: Therese Wiberg.

Var och en av oss som utsätts för brott blir påverkade av det. Det är en självklarhet att det är stora skillnader mellan att få sin cykel stulen, om än för tionde gången, jämfört med att bli slagen och på annat sätt misshandlad. Inte minst som barn under sin uppväxt.

Ibland är brottet av sådan allvarlig karaktär att vi som inte utsatts för det knappast ens vågar tänka tanken på hur vi skulle klara av det. Jag tänker till exempel osökt nu – under pågående terroristrättegång i Stockholms tingsrätt – på de många människor som på olika sätt drabbats av ett livslångt lidande som en följd av att de råkat befinna sig på Drottninggatan, precis vid tidpunkten då Akilov med sin tillgripna tunga lastbil bestämt sig för att brutalt söka ta livet av så många människor som möjligt, genom att med fordonet meja ner dem. För de mördades anhöriga är det självklart att gärningen medför att de får lida resten av sina liv som en följd av förlusten.

Det är mycket som krävs av varje brottsoffer för att ta till vara sin rätt. Likheten inför lagen är inte fullkomlig. Det finns människor som har lättare för att kunna hävda sin rätt, och se till att de rättigheter som tillkommer varje målsägande tillgodoses, medan andra har det betydligt svårare. Detta gäller framför allt barn som både utsätts för våld eller bevittnar våld i familjen.

Oavsett om det är fråga om ställning som brottsoffer, misstänkt eller vittne, är det lätt att konstatera att den som till exempel har en psykisk funktionsnedsättning eller som är barn har mycket svårare att göra sin rätt gällande.

Inom Brottsofferjouren Sverige, där jag är verksam som förbundsordförande, värnar vi särskilt alla brottsoffer som av det ena eller andra skälet har svårare att klara av situationen efter att ha utsatts för brott. Anhöriga till dem som dödats genom brott är en grupp som också är särskilt utsatt och som ofta under lång tid är i behov av ett medmänskligt stöd. Inom Brottsofferjouren Sverige är vi också noga med att skilja mellan det stöd som våra stödjare inom de lokala brottsofferjourerna kan ge, och det professionella stöd som ofta också erfordras. Där är samhällets resurser dessvärre ofta alltför knappa.

Under Almedalsveckan 2017 deltog jag på UNICEF Sveriges seminarium för att prata om det svaga rättsliga skyddet för barn som bevittnar våld i hemmet. Barn som bevittnar våld i hemmet saknar alltjämt målsägandestatus eftersom de formellt inte har utsatts för något brott.

Jag är glad över att UNICEF uppmärksammar frågan, och att vi därmed blir fler som vill lyfta behovet av en lagändring och attitydförändring i samhället vad gäller barn som utsätts för våld i hemmet.

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande Brottsofferjouren Sverige

Allt våld mot barn måste förbjudas och bli straffbart enligt lag. Skriv under UNICEFs krav och hjälp oss att sätta press på politikerna:

 

Bästa riksdags­politiker – ställer ni er bakom vårt krav?

UNICEF Sverige driver just nu en kampanj för att göra allt våld mot barn straffbart. Idag skriver vi ett öppet brev till de barn- och rättspolitiska talespersonerna inom samtliga riksdagspartier. Ställer ni er bakom vårt krav?

Bästa riksdagspolitiker,

Trots att Sverige var första land i världen att år 1979 införa ett förbud mot barnaga, och en allmän uppfattning om att våld mot barn ”borde” vara förbjudet, utsätts ett stort antal barn idag för våld i hemmet. Enligt den senaste nationella kartläggningen har hela 36 procent av alla barn i Sverige utsatts för någon typ av misshandel av föräldrar, styvföräldrar eller familjehems­föräldrar under uppväxten.

Det rättsliga skyddet, för barn som utsätts för våld, innefattar enbart de former av våld som ingår i de allmänna straffbestämmelserna, så som misshandel och ofredande. Lagen tar inte tillräcklig hänsyn till att barnet befinner sig i en särskilt utsatt situation och inte heller till deras beroendeställning i förhållande till föräldern. Att våldet dessutom sker i det egna hemmet, där man ska vara som tryggast, är ännu en försvårande omständighet.

Trots agaförbudet räknas inte alla former av våld mot barn som ett brott, framför allt det psykiska våldet. Psykiskt våld kan handla om att bli utsatt för hot, trakasserier och bevittnande av våld. När det gäller just bevittnande av våld visar forskning att det, för det berörda barnet, är minst lika smärtsamt att bevittna våld som att själv bli utsatt. I dag uppger elva procent av barn i Sverige att de lever med någon form av psykiskt våld i hemmet.

Barnkonventionen är tydlig med att barn har rätt att skyddas från alla former av våld. Hur ofta barnet utsatts, skadornas svårighetsgrad eller om våldet var avsiktligt saknar betydelse. Det rättsliga skyddet för dessa barn måste därför stärkas.

Vi hoppas mot bakgrund av detta att du som politisk talesperson inom dessa frågor, ställer dig bakom UNICEF Sveriges krav om att göra alla former av våld mot barn straffbara, och driver frågan inom ditt parti.

Stort tack!

Christina Heilborn
Programchef UNICEF Sverige

”Jag grät tyst för jag ville inte att de skulle höra”

Att barn tvingas bevittna våld i hemmet är inte straffbart i Sverige, trots att forskning visar att det kan leda till allvarliga konsekvenser för barnen. Idag delar vi en åttaårig flickas berättelse. Läs om hennes upplevelser och skriv under vårt krav för att stoppa våld mot barn.

Foto: © Frank Aschberg

Foto: © Frank Aschberg

Vissa former av våld mot barn räknas idag inte som ett brott enligt svensk lag. Det vill UNICEF ändra på. Idag delar vi en flickas historia. Trots att pappan hotat sina barn och utövat våld mot deras mamma, tvingas flickan umgås med honom:

”Om man bråkar och svär och slåss då blir barnet ledset. Man ska inte göra det framför barn.

Jag blev lite arg och ledsen på pappa. Han bråkade med mamma. Jag bara sprang till mitt rum. Mamma såg ut att vara rädd. Men jag minns inte. När jag sprang tänkte jag inte så mycket. Jag bara grät. Jag grät tyst för jag ville inte att de skulle höra. Det är skönast och lugnast för mig.”

”Man blir orolig av svordomar och slåss. Jag tycker inte om att prata om det. Om jag var vuxen skulle jag säga ifrån och säga att så här får man inte göra.

Att de skulle skilja sig var det bästa. Eller att de skulle lösa det men det kanske var lite svårt. Jag fick gå igenom mycket saker så det kanske var därför som jag blev smart och stark och så.

Det var kanske sju styckna som jag fick prata med. Väldigt olika personer. De gjorde det för att de ville veta lite hur vi ville ha det. Och lösa lite hur det skulle bli för oss. Jag vet inte varför det var så många gånger. När jag fick prata med alla då tyckte jag att det var jobbigt. Det hade känts bättre för mig att inte behöva gå på så många möten.

Vi bodde i två boenden för att vara skyddade, så att han inte kunde hitta oss. Så vi kunde ha lugn och ro. Nu kan jag sova och man får gå vart man vill.

Jag var hos pappa i helgen. Han hämtade oss. Det var lite konstigt. Först sa han att han bara skulle hämta min lillasyster. Jag brydde mig inte, eller jag blev bara lite ledsen. Jag tyckte det var dumt att göra så. Men ändå, jag ville ändå vara med mamma.

När han ändrade sig tyckte jag att det var konstigt. Jag försökte säga det lite, att jag ville stanna hos mamma. Men det gick inte.

Jag brukar säga att vuxna är som barn. För vuxna beter sig liksom inte bra. Så var det lite med pappa.”

Flicka, åtta år.

Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist UNICEF Sverige:

– Flickans berättelse visar barns svaga ställning gentemot föräldrarna efter en vårdnadstvist. Trots en dubbelhet inför umgänge med sin pappa, och trots att han hotat dem samt utövat våld mot deras mamma, tvingas de att umgås med honom. Idag råder en obalans där vuxna har ett övertag just utifrån att de är vuxna.

– Att utsätta barn för att uppleva eller bevittna våld i hemmet är idag inte ett särskilt brott i svensk lag, trots att forskning visar att bevittnande av våld kan vara minst lika plågsamt och leda till minst lika allvarliga konsekvenser för barnet. UNICEF kräver att alla former av våld mot barn, även psykiskt våld, ska vara straffbart.

Hjälp oss göra allt våld mot barn straffbart – skriv under vårt krav:

 

Nina Rung: Vart tionde barn i Sverige lever i hem med våld

Just nu kraftsamlar UNICEF för att sätta ljuset på det faktum att inte allt våld mot barn är straffbart i Sverige. Idag gästbloggar Nina Rung, kriminolog och grundare av ideella föreningen Huskurage, om barn som utsätts för våld i hemmet, och vad vi tillsammans kan göra för att stoppa våld mot barn.

Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage. Foto: Infinity Studio.

Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage. Foto: Infinity Studio.

Vart tionde barn i Sverige lever i hem med våld. För flera barn i varje klass är det vardag att se sin älskade förälder bli slagen och att själv bli utsatt.

Vi vet att det får stora konsekvenser för barn att leva i hem med våld. Inte bara för att barn löper stor ökad risk att senare under livet utveckla psykisk och fysisk ohälsa, utan också därför att det får fysiska effekter i barns ännu inte fullt utvecklade hjärnor. De här effekterna leder till att barn får svårare att koncentrera sig, kontrollera impulser och att använda sina minnesfunktioner. Barnen får helt enkelt mycket svårare att klara både skolan och sina sociala liv.

Att tvingas uppleva våld i hemmet har dessutom tydliga samband med att utöva våld senare i livet. Flickor som vuxit upp i hem med våld löper 3,5 gånger större risk att bli våldsutsatta av en partner i vuxenlivet, medan pojkar löper nästan fyra gånger större risk att själva bli våldsutövare.

Vi skulle alltså kunna förhindra ytterligare våld och lidande om vi lyckas stoppa våldsspiralen redan när barnen är små. Frågan är bara hur vi ska lyckas med det så länge barnen osynliggörs.

Vi vet alltså att var tionde barn lever i hem med våld, men hur många barn känner du som är utsatta? Hur många gånger har du agerat på oro genom att knacka på hos grannfamiljen eller ringt socialtjänsten? Jag är rädd att svaret på båda frågorna är ingen gång. Och det hade ju kunnat vara bra i ett annat sammanhang att inte ha behövt möta barn i utsatthet. Nu ser ju dock statistiken ut som den gör och då handlar det nog dessvärre mer om vuxenvärldens oförmåga att synliggöra och uppmärksamma utsatta barn.

När barnagaförbudet infördes 1979 följdes den av en omfattande kampanj som gjorde att lagen blev allmänt känd och fick genomslag i människors beteende. Nu behöver vi se en lika omfattande kampanj som belyser de oerhört negativa konsekvenserna för barn som utsätts för våld och ge vuxna både kunskap och verktyg för att både uppmärksamma och agera vid oro. Vi behöver alla rustas med kurage och en känsla av ansvar. Att agera genom att knacka på hos grannen när du är orolig för att barn far illa kan alltså bidra till att rädda både barns tilltro till vuxenvärlden, att familjen kan få hjälp och att förebygga att fler utsätts senare i livet.

Att nu bidra till kampen för barns rättigheter, ökad trygghet och frihet från våld genom att stödja UNICEFs arbete för en starkare rättslig ställning och upprättelse för barn är en självklarhet. Vi ska kämpa för att barn ska få rätt till ett bättre skydd, ett tillämpat rättssystem, mer kunskap hos personal som möter barn, bättre samordning mellan myndigheter och att barnperspektivet alltid kommer i första rummet.

Samtidigt som vi gör allt det, så behöver vi också påminna oss om kraften i våra egna handlingar. Du kan vara skillnaden! Genom att knacka på, fråga barnet hur det är, göra en orosanmälan till socialtjänsten och ringa polisen vid pågående våld kan du rädda liv. Det är samtidigt det minsta och absolut största vi kan göra för våra barn.

Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage – en ideell förening med mål att förebygga och förhindra våld i nära relationer

Allt våld mot barn måste förbjudas och bli straffbart enligt lag. Skriv under UNICEFs krav och hjälp oss att sätta press på politikerna:

 

”När man gråtit 5 000 gånger blir man typ immun”

Visste du att 36 procent av barnen i Sverige utsatts för någon form av misshandel av en närstående under sin uppväxt? Det vill UNICEF stoppa. Idag delar vi en pojkes berättelse. Han utsattes för psykiskt våld av sin pappa under uppväxten, men blev inte trodd och sveks av vuxenvärlden.

Foto: Frank Aschberg

Foto: Frank Aschberg

Vissa former av våld mot barn räknas idag inte som ett brott enligt svensk lag. Det vill UNICEF ändra på. I den nya rapporten Vem skyddar mig från våld? berättar barn i Sverige om sina upplevelser. Idag delar vi en pojkes historia:

”Pappa står ute på balkongen. Jag tänker att det är mitt fel. Pappa tycker att vi bara vill vara med mamma, att vi är taskiga mot honom. Alla gråter. Pappa skriker att han ska hoppa. Jag är fyra år.

Jag minns mest att jag grät. Det var typ det man gjorde när man var hos honom. Men man grät mindre med åren. Man blev hårdare. När man gråtit 5 000 gånger blir man typ immun. När han sa ifrån blev han skitarg direkt. Han var hårdhänt och tog tag i armen. Jag minns att det gjorde ont.”

”Han var ofta så aggressiv att jag trodde att han och min syster skulle slå ihjäl varandra. Jag var livrädd och grät. En gång när jag var kanske fem år ringde jag polisen. Jag tänkte att de skulle ordna upp kaoset. Men jag la på för när jag kom fram visste jag inte vad jag skulle säga.

Samtidigt såg jag upp till honom. Vi gjorde coola handskakningar och han var kompis med fröknarna i skolan. Jag preachade att han var häftig. Men man var skiträdd när man kom hem.

Just nu har jag sagt upp kontakten. Jag fick reda på att han varit våldsam mot mamma när jag var liten. Då blev det lättare att fatta att det han gör mot mig är fel, att det också är ett sorts våld. Jag skulle vilja att han fattar att han gjort fel. Men han snackar sig bara ur det, och allt blir som vanligt igen.

Jag gjorde en anmälan för psykiskt våld, latent våld och en del fysiskt våld. Efteråt gick de inte vidare med anmälan. Jag frågade om en förklaring och de skrev att de inte vill att det ska vara som en hämnd mot pappa. Men för mig handlar det om upprättelse.

När utredningen las ner började jag tänka att han kanske inte gjort fel. Det var som att de trodde att jag ljög, och ringde pappa för att kolla. Anmälan till socialtjänsten var ett sätt att visa pappa att det han gjort inte är okej. Men de tyckte väl att det var okej.”

Pojke, 17 år.

Karin Ödquist Drackner, barnrättsjurist UNICEF Sverige:

– Det här handlar om ett barn som söker upprättelse för övergrepp som pappan utsatt honom för. Men pojken blir inte trodd, utan snarare sviken av vuxenvärlden. Pojken har blivit utsatt för psykiskt våld och vi vet att skadorna och lidandet som det orsakar kan vara lika allvarliga som vid fysiskt våld.

– Psykiskt våld som hot, trakasserier och att barn tvingas bevittna våld i hemmet är idag inte straffbart enligt svensk lag. I det här fallet bagatelliseras pojkens upplevelser och pappans beteende normaliseras.

Hjälp oss göra allt våld mot barn straffbart – skriv under vårt krav:


 

Stoppa våld mot barn

1979 var Sverige först i världen med att införa ett förbud mot barnaga, Men trots det skyddar vi idag inte barn från alla former av våld som de utsätts för i hemmet. Det vill UNICEF Sverige ändra på. Skriv under vårt krav och hjälp oss att sätta press på politikerna. Allt våld mot barn måste bli straffbart.

UNICEF Sverige anser att alla former av våld mot barn ska förbjudas och vara straffbara enligt lag. Därför kraftsamlar vi nu för att stoppa ALLT våld mot barn. 

Vissa former av våld mot barn räknas inte som ett brott enligt svensk lag. Det handlar till exempel om att barn utsätts för psykiskt våld som hot och trakasserier eller tvingas bevittna våld i hemmet.

Idag skiljer man inte heller på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att när ett barn blir utsatt tillämpas samma lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna. Lagen tar inte hänsyn till barnets utsatta situation.

Det här kan du göra för att vara med och stoppa våld mot barn

  • Skriv under vårt krav att allt våld mot barn måste bli straffbart, och hjälp oss att sätta press på politikerna:

  • Upplev verkligheten för tusentals utsatta barn, genom att spela dataspelet Violence of Reality.
  • Dela gärna filmen i dina sociala medier, och uppmana dina vänner att skriva under vårt krav. Tagga @unicefsverige och #våldmotbarn.

Tillsammans förändrar vi barns liv.

Barn som misshandlas behöver starkare skydd

Barn i Sverige som utsätts för våld i hemmet har ett för svagt rättsligt skydd. Ansvariga myndigheter ger inte det stöd och skydd som barnet har rätt till. Det visar en ny rapport från UNICEF Sverige.

Rapporten Vem skyddar mig från våld? lyfter fram barns egna berättelser om erfarenheter av våld i hemmet. I djupintervjuer berättar barn om våldet, men även om rättsprocessen, samhällets agerande och om vikten av att bli lyssnad på och tagen på allvar.

Ett återkommande tema är att myndigheterna brister i samverkan sinsemellan i ärenden som gäller våld mot barn. Det handlar även om rättsprocesser som inte är avslutade eller behandlingar som skjuts på framtiden. Avbruten eller oregelbunden skolgång är mycket vanligt. Många påtvingade flyttar och stora uppbrott är mönster som regelbundet återkommer. I rapporten vittnar barnen om vilka konsekvenserna har blivit för dem.

– Barn faller mellan stolarna och blir i värsta fall lämnade helt utan stöd, skydd eller upprättelse. De sviks av vuxenvärlden och av de system som är upprättade för att hjälpa dem, säger Christina Heilborn, chefsjurist vid UNICEF Sverige.

Det kan till exempel handla om de två systrarna som tvingas att umgås med sin pappa trots att han har hotat dem och utövat våld mot deras mamma. Eller flickan som misshandlas hemma och sedan traumatiseras ytterligare i den efterföljande utredningen. Liksom pojken som söker upprättelse för övergrepp som pappan har utsatt honom för, utan att bli trodd eller tagen på allvar.

I rapporten vittnar barnen om hur deras utsatthet förstärks i ett system som inte är anpassat till barn, och där rådande attityder leder till att vuxnas ord väger tyngre än barnens upplevelser. Den bilden delas av de vuxna experter som intervjuas i rapporten, och som möter våldsutsatta barn i sina olika professioner. Barn kommer många gånger inte till tals, utan får ofta ge efter för de vuxnas perspektiv och beslut.

Barnens berättelser visar dessutom att det rättsliga skyddet för våldsutsatta barn är för svagt, och det skulle förbättras genom att barnmisshandel erkänns som ett särskilt brott. Idag skiljer man inte på misshandel av barn och vuxna, vilket innebär att man måste tillämpa de lagar som gäller för misshandel och ofredande av vuxna även när barn är drabbade.

– Det ställer orimliga krav på barnet att visa vad det har blivit utsatt för. Barn förväntas kunna redogöra på ett vuxet sätt för vad som inträffat, till exempel när det gäller smärta och tidsangivelser. Det gör att barnet riskerar att inte uppfattas som trovärdigt, säger Christina Heilborn.

Lagens definition av vad som är våld mot barn är också alltför snäv. Lagstiftningen fokuserar på det fysiska våldet, men forskning visar att barn far lika illa av att utsättas för psykisk misshandel, som att till exempel tvingas bli vittne till våld i hemmet, men där är det rättsliga skyddet som svagast.

UNICEF Sverige kräver:

  • Att misshandel mot barn blir ett särskilt brott, och att en bestämmelse om det införs i brottsbalken.
  • Att alla former av våld mot barn, även psykiskt våld, ska vara straffbart.
  • Att det införs en tydlig lagreglering för hur polis, socialtjänst och rättsväsende ska samverka i ärenden som rör barn som utsätts för våld i hemmet.

Läs mer och skriv under våra krav.

Varför tas inte våld mot barn på större allvar?

Igår anordnade UNICEF Sverige ett seminarium i Almedalen där vi diskuterade luckor i svensk lagstiftning kring våld mot barn och vilka konsekvenser det får, utifrån ett barnrättsperspektiv. Skyddet för barn som utsätts för våld måste stärkas.

Sverige var det första landet i världen som 1979 införde förbud mot barnaga. Intentionen med förbudet var att förändra attityder men det var inte straffrubricerande. Och snart fyrtio år senare finns det fortfarande ingen särskild bestämmelse i brottsbalken, utan misshandel mot barn faller under samma brottsrubricering som våld mellan vuxna.

UNICEF Sverige ser framför allt två problem med detta och vi vill därför:

  1. Att det införs en särskild bestämmelse i brottsbalken om misshandel mot barn som stämmer bättre överens med barnkonventionen.
  2. Att barn som bevittnar våld i hemmet inräknas i definitionen av våld mot barn och erkänns som brottsoffer.

Till vårt seminarium var barnminister Åsa Regnér inbjuden tillsammans med Tomas Tobé, rättspolitisk talesperson (M) och Sven-Erik Alhem, ordförande Brottsofferjouren Sverige.

Både regeringen och moderaterna ansåg att det rättsliga skyddet för barn som utsätts för våld är otillräckligt och svagt och därför måste prioriteras.

Barnminister Åsa Regnér och moderator Niklas Svensson vid UNICEF Sveriges seminarium om våld mot barn, i Almedalen.

Barnminister Åsa Regnér och moderator Niklas Svensson.

Åsa Regnér lyfte bland annat några av de förslag som regeringen presenterat för att stärka socialtjänsten, så som ökad bemanning. Men framförallt lyfte Regnér regeringens beslut som antas idag, om att göra barnkonventionen till svensk lag år 2020, som ett sätt att stärka barns rättigheter.

Dock var Regnér tydlig med att frågan om att införa misshandel mot barn som en egen straffbestämmelse inte är aktuellt i dagsläget. Den frågan ska ses över ytterligare.

Tomas Tobé var inte lika övertygad om att barnkonventionen som lag nödvändigtvis är lösningen, för att stärka barns rättigheter. Dock vill han invänta propositionen innan moderaterna ger sitt formella besked. Däremot var Tobé positiv till att se över möjligheten att införa en särskild straffbestämmelse om misshandel mot barn.

Sven-Erik Alhem påtalade tydligt att barn som bevittnar våld måste synliggöras mer och erkännas som brottsoffer. Brottsofferjouren vill att synsättet förändras så att rättsväsendet utgår ifrån att alla barn som bevittnat våld farit illa. Som lagstiftningen ser ut idag måste barnet själv bevisa att hen farit illa för att få stöd och skydd och brottsskadeersättning.

UNICEF Sverige ser mycket positivt på regeringens beslut att göra barnkonventionen till svensk lag och kommer arbeta intensivt för att beslutet ska gå igenom i riksdagen. Vad gäller de nuvarande luckorna i lagen kring våld mot barn, anser UNICEF Sverige att de måste täppas till – för att kunna leva upp till barnkonventionens bestämmelse om heltäckande skydd för barn mot alla former av våld. Och för att ge en tydlig markering att det aldrig är tillåtet att slå ett barn.

Här kan du läsa mer om hur vi arbetar för att stoppa våld mot barn i Sverige.

Barnens farliga resa

UNICEF släpper idag en rapport om situationen för barn i Libyen och den farliga flyktvägen längs den så kallade centraleuropeiska rutten. Rapporten visar på de extrema risker som framför allt barn och kvinnor utsätts för. Barn på flykt utsätts för sexuella övergrepp, exploatering och utnyttjande.

UNICEF i Libyen har genomfört intervjuer med barn som befinner sig i landet som flyktingar eller migranter. Deras berättelser vittnar om odrägliga saker de utsatts för. Våld, trakasserier, övergrepp, trafficking, sexuella övergrepp och tvångsarbete är några exempel. 75 procent av barnen berättar att de utsatts för våld och övergrepp från vuxna någon gång under resan. 50 procent att de har utsatts för sexuella övergrepp, som ofta skett vid upprepade tillfällen och vid olika tidpunkter. Vissa barn har till exempel tvingats utföra sexuella tjänster för att korsa gränsen in till Libyen. Många av barnen är ensamma och är då ännu mer utsatta.

Majoriteten av de barn som anländer till Italien har varit frihetsberövade i Libyen. De placeras i fängelser med vuxna och utsätts för allvarliga övergrepp. Foto: ©UNICEF/Romenzi

– Min resa från Nigeria till Libyen var fruktansvärd. Genom öknen utan mat eller vatten. Mannen som satt bredvid mig dog. Nu har jag varit i det här ungdomsfängelset i Libyen i sju månader. De slår oss, de ger oss ingen bra mat eller rent vatten, de trakasserar oss. Det är så många människor som dör här, från sjukdomar eller fryser ihjäl.

Det här är fjortonårige Jons berättelse om sin flykt från Nigeria. Han kom ensam till Libyen och befinner sig nu i förvar där.

Barn sätter sina liv i händerna på människosmugglare
Antalet människor som flyr från Libyen till Italien ökar kraftigt. Den centraleuropeiska rutten anses vara den farligaste rutten för kvinnor och barn som befinner sig på flykt. Den styrs av människosmugglare och människohandlare. Brist på säkra lagliga vägar gör att de inte har några alternativ. Barn sätter istället sina liv i händerna på människosmugglare som utnyttjar deras utsatthet.

92 procent av de barn som anlänt till Italien är ensamkommande. Majoriteten av dem har varit frihetsberövade i Libyen, placerade i fängelser med vuxna och utsatta för allvarliga övergrepp. Fängelserna är överfulla och det råder brist på mat, rent vatten och sjukvård för barnen.

2016 rapporterades 4 579 personer ha omkommit i Medelhavet, varav 700 var barn. Hittills i år har 228 dödsfall rapporterats. Bara i januari har 40 barn omkommit i Medelhavet enligt UNICEF.

UNICEF uppmanar inblandade parter
Det krävs säkra och lagliga vägar för att förhindra att fler allvarliga övergrepp och dödsfall sker. Barn ska inte behöva tvingas förlita sig på människosmugglare för att söka en tryggare plats. UNICEF uppmanar därför aktörer på båda sidor av Medelhavet och alla Libyens grannländer att:

  • Utveckla och stödja regional samverkan kring den centraleuropeiska rutten som erbjuder ett fullgott socialt skyddssystem för barn samt förhindrar att barn utsätts för våld, övergrepp och utnyttjande.
  • Gemensamt arbetar för att öppna upp för fler säkra lagliga vägar för barn som flyr undan konflikter, förföljelse och våld, som via humanitära visum, familjeåterförening och vidarebosättning.
  • Investera i grundläggande service som utbildning, sjukvård, socialt skydd och rent vatten i de samhällen som tar emot barn på flykt, både på genomresa eller strandsatta i Libyen.
  • Respektera barns rätt att söka internationellt skydd och stå fast vid principen om ”non-refoulement”, det vill säga att inte skicka tillbaka en person till en situation där deras liv eller frihet är i fara.

Läs hela rapporten här.

Vill du veta mer om hur UNICEF arbetar för att förbättra situationen för barn världen över? Prenumerera på vårt e-nyhetsbrev.